DiVA Digitala Vetenskapliga Arkivet http://umu.diva-portal.org This is an author produced version of a book chapter published in: Mångsysslare och gränsöverskridare : 13 uppsatser i idéhistoria This book chapter does not include the final publisher proof-corrections or pagination. Citation for the published book chapter: Per Wisselgren Vetenskap och /eller politik? Om gränsteorier och utredningsväsendets vetenskapshistoria. In: Mångsysslare och gränsöverskridare : 13 uppsatser i idéhistoria, sid. 103-119, 2008 ISBN: 978-91-7264-704-6 Access to the published version may require subscription. Published with permission from: Access to the published version may require subscription. Published with permission from: Institutionen för Idé- och samhällsstudier, Umeå universitet.
Vetenskap och/eller politik? Om gränsteorier och utredningsväsendets vetenskapshistoria Per Wisselgren En del idéhistoriska teman och frågeställningar kan framstå som både märkligt tidlösa och tidsbundna på en och samma gång. Gränser är ett sådant exempel. Å ena sidan är olika typer av gränser något som vi ständigt omges av och kommer i kontakt med. Att dra gränser, markera åtskillnader och upprätta kategorier är också ett sätt att förstå världen, ja, att hantera tillvaron. I den meningen skulle man kanske rentav kunna påstå att människan i grunden är en gränsdragande varelse, en homo limes. Å andra sidan förefaller gränser vara ett forskningstema som ligger i tiden. Under senare år har exempelvis en rad historiska och sociologiska konferenser anordnats kring teman som Gränsdragning risker och möjligheter, Gränser, identiteter och kulturmöten, Transgressing Boundaries, Transformations, Boundaries, Dialogues och liknande. 1 När Humanistiska fakulteten vid Göteborgs universitet för några år sedan arrangerade sina återkommande Humanistdagar valde de just Gränser som samlande tema. Det hela resulterade i en volym med inte mindre än 49 forskningspresentationer, om allt från engelskan som transnationellt språk till genusgränser och etniskt identitetsskapande. 2 Och inom svensk idéhistorisk forskning har under de senaste åren ett påfallande stort antal avhandlingar, inte minst med vetenskapshistorisk inriktning, anknutit till temat gränser. 3 Även om gränser som empiriskt fenomen framstår som en del av den mänskliga kulturen, och även om enstaka idéhistoriker kan tyckas ha förebådat detta uppblossande intresse redan för ett par decennier sedan, förefaller gränser alltså vara ett forskningstema som tagit ordentlig fart under de sista åren. 4 Det är inte utan att man undrar: Varför detta stora intresse för gränser just nu? Något ligger det säkert i dåvarande dekanus Christer Ahlbergers allmänt hållna resonemang i förordet till Gränser om att ämnets popularitet sannolikt beror på att det bjuder på många infallsvinklar och att dagens stora frågor handlar om just gränser. 5 Liknande tankegångar presenteras av arrangörerna bakom en av de nämnda konferenserna, då 103
de motiverar valet av tema med att omvälvningarna i dagens globaliserade värld låter sig förstås just i termer av parallellt pågående sociala och geografiska gränsdragningar och gränsöverskridanden. 6 Samtidigt finns det givetvis, som andra forskare med intresse för gränstematiken påpekat, även andra såväl forskningspolitiska som teoretiskt inomvetenskapliga drivkrafter som bidragit till att förstärka denna forskningstrend. 7 Varje försök att mer precist besvara frågan om orsakerna bakom gränstemats stigande popularitet framstår därför som vanskligt. Betydligt enklare är då att konstatera att samma tendens även omfattat de senaste årens forskning inom området vetenskaps- och teknikstudier, eller som det internationellt numera benämns och förkortas: science and technology studies (STS). Och det är i den numera imponerande mångfalden av teoretiska begrepp om vetenskapliga gränser inom det området som den här essän tar sitt avstamp. Ett syfte är att ge en kort översikt av dessa gränsteorier, ett annat att diskutera dessa i relation till ett empiriskt fall hämtat från samhällsvetenskapernas historia, närmare bestämt från den svenska mellankrigsperioden och den dåtida diskussionen om gränsen mellan vetenskap och politik. Indirekt vill jag därmed samtidigt antyda möjligheten av ett slags utredningsväsendets vetenskapshistoria. Teorier om vetenskapens gränser Att det har formulerats flera teoretiska begrepp inom STS-forskningen med fokus på hur vetenskapliga gränser dras, markeras och blir föremål för kontroverser är egentligen inte särskilt märkligt. I själva verket har en av STS-forskningens mest grundläggande frågor åtminstone allt sedan 1960-talet då området började ta form gällt hur man skall förstå relationen mellan vetenskapen och samhället, och det har då fallit sig naturligt att just gränsen däremellan blivit föremål för en mångfald historiska och samtida fallstudier. Mer utarbetade teoretiska begrepp om vetenskapens gränser är dock något som började dyka upp först under 1980-talet. Och under den sista tioårsperioden har den begreppsliga utvecklingen på området formligen exploderat. Här skall bara några av de gränsteoretiska begrepp som fått särskilt stort gehör i svensk idéhistorisk forskning omnämnas. Ett av de tidigast formulerade gränsteoretiska begreppen på området var boundary-work. Det lanserades första gången av vetenskapssociologen Thomas Gieryn i en artikel i American Sociological Review 1983, och har sedan presenterats mer utförligt i en längre artikel i Handbook of Science and Technology (1994) och framför allt i boken Cultural Boundaries of Science från 1999. Begreppet tillhör de i svenska idéhistoriska kretsar mest uppmärksammade, sannolikt på grund av dess klarhet och uppenbara tillämpbarhet på idéhistoriska frågeställningar. Den som läser Gie- 104
ryns tre texter bredvid varandra kan emellertid urskilja en viss perspektivförskjutning över tid, från den i grunden professionssociologiskt vinklade artikeln till den mer kulturteoretiskt inramade boken, men i det stora hela är begreppets innebörd intakt. I korthet menar Gieryn att det är viktigt att inte ta vetenskapens gränser för givna detta gäller både de externa demarkationer som skiljer vetenskap från icke-vetenskap och de interna gränserna mellan olika vetenskapsområden och discipliner utan tvärtom se dem i sitt historiska sammanhang där de oftast konstruerats som retoriska demarkationer vilka framför allt säger något om vetenskapsutövarnas professionella egenintressen. 8 Ett annat gränsteoretiskt begrepp, vilket likaledes fått stort genomslag såväl internationellt som inom den svenska idéhistoriska forskningen, är boundary object. Det lanserades av Susan Leigh Star och James Griesemer i en artikel i tidskriften Social Studies of Science 1989. I likhet med Gieryn är Star och Griesemer intresserade av gränser, men då utifrån en annan, mer aktörsnätverksinfluerad, infallsvinkel och med en annorlunda frågeställning för ögonen. I deras fall är frågan snarare hur vetenskapliga samarbeten mellan olika grupper överhuvudtaget är möjligt, just med tanke på de involverade aktörsgruppernas olikartade bakgrunder. Snarare än de åtskiljande aspekterna intresserar de sig därför för de gränsöverbryggande samarbetena i allmänhet och betydelsen av så kallade gränsobjekt i synnerhet. Star och Griesemer skiljer mellan olika typer av gränsobjekt det kan röra sig om allt från bibliotek och kartor till hela territorier eller specifika regelsystem, de kan vara både konkreta och abstrakta men det som är gemensamt och typiskt för gränsobjekten är att de både är tillräckligt plastiska för att kunna förena de olika aktörsgruppernas sociala världar och robusta nog för att möjliggöra konkreta samarbeten. 9 Tre andra gränsteoretiska begrepp, som lanserats under den sista tioårsperioden, är trading zone, transaction sphere och boundary organization. I en mening är de relativt snarlika begreppet gränsobjekt, genom att samtliga kan sägas utgå från frågeställningar om hur samarbeten mellan olika aktörsgrupper är möjliga med tanke på de starka intressen och olikartade specialistkunskaper som präglar den vetenskapliga kunskapsproduktionen. Peter Galisons begrepp trading zone diskuteras mest utförligt i boken Image and Logic (1997). Ett viktigt grundantagande för Galison är att vetenskapen är mångkulturell. Det finns inte en vetenskaplig kultur, menar Galison, utan flera vetenskapliga subkulturer. Utmaningen för vetenskapshistorikern blir därför att förklara hur mötet, kommunikationen och de faktiska samarbetena både är möjliga och hur de går till. I det sammanhanget blir det intressant att uppmärksamma de lokala arenor och konkreta platser där de olika subkulturerna möts och förhandlas 105
i termer av så kallade trading zones. Teoretiskt är begreppet inspirerat av lingvistisk antropologi. På motsvarande sätt som skilda språkkulturer möts och utvecklar nya hybrida pidginspråk i de gemensamma gränszonerna, menar Galison, med den moderna mikrofysikens utveckling som empiriskt fall, att man kan förstå kunskapsutbytet och samarbetet mellan den teoretiska fysikens, instrumentmakarnas och experimentalisternas respektive subkulturer. 10 Helga Nowotnys, Peter Scotts och Michael Gibbons begrepp transaction sphere knyter i sin tur direkt an till Galisons perspektiv. I boken Rethinking Science (2001) förklarar sig författarna sympatisera med Galisons fokus på den spatialt inramade kommunikationen mellan olika vetenskapliga subkulturer. Men de vill samtidigt vidga innebörden till att även omfatta den för STS-forskningen centrala relationen mellan vetenskapen och samhället i stort. Med det alternativa begreppet transaction spheres vill de därför snarare studera exchanges that take place across disciplinary and institutional boundaries between science and society at large. 11 David Gustons begrepp boundary organization är i den jämförelsen tvärtom snävare och mer konkret med syftning på de specifika organisationer där olika kunskapskulturer möts. Gustons poäng är att visa på hur denna typ av gränsorganisationer bidrar till att mediera, skapa samförstånd och därmed stabilisera gränser, i regel mellan vetenskap och politik. Begreppet har presenterats i artiklar med hänvisning till olika typer av forskningspolitiska organisationer samt i boken Between Politics and Science (2000). 12 Till dessa begrepp kan ytterligare en kategori av teoretiska gränsbegrepp läggas vilka fokuserar på enskilda aktörers förmåga att överbrygga gränser. Knowledge brokers, hybrid persons, co-agents och marginal people är några av de alternativa begrepp med likartade innebörder som lanserats i det sammanhanget. 13 Ett sista begrepp, som redan fått stort genomslag i den STS-inspirerade forskningen och som i en mening kan sägas sammanfatta denna korta översikt, är Sheila Jasanoffs co-production, eller samproduktion som det har översatts i de svenska sammanhang där det redan fångats upp. Begreppet lanserades på bred front i boken States of Knowledge (2004). Även det fokuserar explicit på hur gränsen mellan vetenskap och samhälle överskrids. Jasanoffs grundpoäng är nämligen att vetenskapen varken kan eller bör ses som ett isolat från samhället i övrigt, utan att vetenskaplig kunskap och politisk ordning alltid samproduceras. Så var fallet redan på 1600-talet, argumenterar Jasanoff med hänvisning till Steven Shapins och Simon Schaffers klassiska studie om kontroversen mellan Robert Boyle och Thomas Hobbes. Och i dagens moderna samhälle har vetenskapens grundläggande betydelse blivit än viktigare för 106
såväl vårt sätt att förstå världen som de sätt varpå vi utformar våra liv. Det är därför hög tid, menar Jasanoff, att den numera väletablerade och konsoliderade STS-forskningen så som den sammanfattas i begreppet samproduktion erkänns som en mogen samhällsteori bredvid övriga redan etablerade teorier om det moderna samhället. 14 Konflikt eller harmoni som förklaringsmodell I dagsläget finns således en rik mångfald av olika, mer eller mindre teoretiskt elaborerade, begrepp, vilka tillsammans erbjuder en ganska imponerande analytisk verktygslåda för den som är intresserad av vetenskapens gränser. Tittar man lite djupare i lådan och granskar verktygen lite närmare kan vi nu göra några preliminära iakttagelser. En sådan är att deras empiriska tillkomstsammanhang skiljer sig åt ganska ordentligt. Medan vissa begrepp har utformats för att analysera naturalhistoriska museer kring sekelskiftet 1900, har andra avpassats för att studera mikrofysikens utveckling under 1900-talet och ytterligare andra för att kunna greppa om den efterkrigstida amerikanska forskningspolitiken. Det går också att urskilja vitt skilda inspirationskällor vad gäller de olika perspektiven, från professions-, organisations- och policystudier till antropologiska, lingvistiska och juridiska perspektiv. Samtidigt finns det vissa gemensamma drag, som att flera av de här nämnda begreppen är avsedda för att analysera gränsen mellan vetenskap och politik. Viktigast i det här sammanhanget är dock, menar jag, att man grovt sett kan urskilja två olika och sinsemellan delvis motsägelsefulla typer av förklaringsmodeller. Å ena sidan har vi de teorier och begrepp som betonar de åtskiljande demarkationerna mellan olika kunskapsområden. Thomas Gieryns boundary work är tydligast i det avseendet, särskilt i dennes tidiga artikel, där förklaringsmodellen i grunden utgår från ett rational choice-liknande antagande om aktörernas agerande utifrån professionella egenintressen. I den meningen kan den betecknas som en konfliktorienterad förklaringsmodell. Detta förhandsantagande är i och för sig inte alls orimligt, kanske i synnerhet när man studerar vetenskapens värld som ju ofta är fylld av just prestigefyllda hierarkier, genomtänkta strategier och kamper om begränsade resurser. Å andra sidan kan man konstatera att de gränsteorier som utvecklats särskilt frekvent under senare år snarare betonar samarbetsaspekterna. Detta är delvis nödvändigt för att kunna förklara hur vetenskaplig forskning överhuvudtaget är möjlig. En risk med denna typ av gränsteorier är emellertid att man möjligen tenderar att överbetona funktionella konsensusaspekter och underbetona de ojämlika maktaspekter som trots allt är inblandade i vetenskapens värld. 107
Kort sagt implicerar de nämnda gränsteorierna ofta vissa ontologiska förhandsantaganden om aktörernas bevekelsegrunder. 15 Delvis sammanhänger detta med de teoretiska anspråk som knyts till begreppen och den åtföljande strävan efter abstraktion och renodling, men också i viss mån de specifika frågeställningar och historiska fall utifrån vilka teorierna ursprungligen formulerats. Risken är dock, som bland annat Kjell Jonsson och Jenny Eklöf har varit inne på, att de studerade aktörerna lätt reduceras till agenter för vetenskapssamhället, antingen drivna av professionella egenintressen eller ständigt på jakt efter harmoniska samförståndslösningar. 16 Som historiker finns det därför all anledning att vara medveten om dessa ofta outtalade tendenser, och att istället omformulera dessa teoretiska förhandsantaganden som empiriska frågeställningar. Att den ena typen av förklaringsmodell inte heller behöver utesluta den andra är något som jag vill visa med den följande historiska fallstudien. Exemplet är hämtat från den svenska mellankrigsperioden och rör den dåtida samhällsvetenskapens gränser. Mer specifikt skall jag uppmärksamma mötet mellan å ena sidan makarna Alva och Gunnar Myrdal och å den andra det statliga utredningsväsendet, så som det gestaltade sig i form av den så kallade Befolkningskommissionen. Anledningen till att valet fallit på just makarna Myrdal och utredningsväsendet är att de båda utgör intressanta gräns- eller randfenomen, vilka båda intar relativt tvetydiga ställningar i samhällsvetenskapernas historia. Utredningsväsendet som arena för samhällsforskning Det statliga utredningsväsendet har en lång och intrikat historia som åtminstone kan härledas tillbaka till 1809 års regeringsform vilken ålade Kungl. Maj:t att insamla nödig information om alla viktigare beslut. Utredningsväsendet har också blivit föremål för flera, främst statsvetenskapliga, studier där särskilt dess centrala roll i svensk politisk kultur brukar framhållas. 17 Däremot kan man konstatera att utredningsväsendets kunskapsproducerande och vetenskapshistoriska roll, och dess betydelse som en arena för samhällsforskning förblivit relativt outforskad. Detta trots att de statliga utredningarna av tradition inte minst har fyllt funktionen som ett slags frizon för medling mellan de politiska och vetenskapliga sfärerna. Utredningsväsendet låter sig av det skälet, menar jag, med fördel beskrivas i termer av en förhandlingszon eller transaktionssfär mellan vetenskapens och politikens världar. Även om den statliga utredningstraditionens historiska rottrådar således sträcker sig långt tillbaka skall vi här begränsa oss till en komprimerad översikt av utredningsväsendets utveckling under 1900-talets första hälft. Ett utmärkt hjälpmedel för det erbjuder Hans Meijers avhandling från 1956 om kommittéväsendets utveckling 1905-1954, ur vilken jag 108
hämtat det kvantitativa underlaget till nedanstående diagram över antalet tillsatta utredningar under den nämnda perioden. Antalet tillsatta statliga utredningar under perioden 1905-1954, baserat på Meijer, Kommittépolitik och kommittéarbete (1956) Skall man säga något kort och sammanfattande om utredningsväsendets utveckling under halvseklet i stort så måste det bli att den kännetecknas av en kraftig expansion. I jämförelse med den föregående femtioårsperioden ökade antalet tillsatta utredningar femfaldigt (från 531 till 2.729 stycken). 18 Under perioden 1905-1954 fortsatte antalet stiga enligt diagrammet ovan. Som framgår var dock ökningen långt ifrån linjär. Istället var fluktuationerna påtagliga. Dessa förklaras dock till stor del av två olika orsaker. Dels de två världskrigen, där i båda fallen antalet tillsatta utredningar ökade kraftigt efter krigssluten. Dels stabiliteten i de olika regeringsbildningarna, där antalet utredningar har tenderat att minska under minoritetsregeringar, bland annat under perioden 1922-35, och öka under majoritetsregeringar, där förstås socialdemokratins påbörjade rekordlånga regeringsinnehav 1932-76 är av betydelse. Till detta bör läggas en tredje parameter, vilken gäller skillnaden mellan enmans- och flermansutredningar, där de förra var särskilt vanligt förekommande dels under seklets första decennium, dels under senare hälften av 1920-talet. 19 Om man beaktar dessa fluktuationer och omständigheter kan vi nu ganska tydligt konstatera en sak, nämligen att antalet utredningar, rent kvantitativt och i det stora hela, expanderade särskilt kraftigt under 1930-talet. Särskilt på det socialpolitiska området skedde något av en 109
explosion med mer än 30 offentliga utredningar tillsatta under perioden 1934-45. 20 Poängen i det här sammanhanget är att detta råkar sammanfalla ganska exakt i tiden med makarna Myrdals möte med och inträde i utredningsväsendet. Makarna Myrdal som samhällsforskare Att försöka säga något kort och träffande om makarna Alva och Gunnar Myrdal utan att upprepa sådant som redan är allmänt känt är inte helt enkelt. Forskningen om makarna Myrdal är numera omfattande, såväl internationellt som i Sverige, där enbart under de sista fem åren inte mindre än fyra nya böcker har publicerats. 21 Det som är särskilt relevant i det här sammanhanget kan dock grovt sett sammanfattas i tre punkter. Den första gäller bilden av makarna Myrdal. Även om de, och i synnerhet Alva Myrdal, för de allra flesta idag är kända som politiker, är det viktigt att påpeka att båda två vid den här aktuella tidpunkten, kring 1930, hade långtgående ambitioner och själva identifierade sig som samhällsforskare. Alva påbörjade exempelvis ett avhandlingsarbete om den psykoanalytiska pedagogiken i ämnet pedagogik vid Uppsala universitet, och när hon i februari 1929 ansökte om och beviljades ett Rockefellerstipendium för att resa till USA så var det uttryckliga syftet, som hon själv formulerade det i ansökan, to specialize my studies in the direction of social psychology, a branch which is until now almost exclusively an American science. Avsikten var att därigenom vid hemkomsten, som hon skrev, prove competent for holding an academic lecturership in psychology and theoretical pedagogics. 22 Den andra omständigheten gäller just den dåvarande samhällsvetenskapens ställning, vilken skilde sig radikalt från den som vi är vana vid idag. I Europa befann sig samhällsvetenskapen generellt i ett uppbyggnadsskede. Ämnen som psykologi och sociologi fanns då ännu inte etablerade som självständiga ämnen, medan Alvas handledare Bertil Hammer vid Uppsala universitet var Sveriges förste professor i pedagogik. Och i de samhällsvetenskapliga ämnen som trots allt fanns, såsom statsvetenskap, statistik och geografi, bars dessa i regel upp av enstaka professorer. Mest framgångsrikt vid denna tid var utan tvekan ämnet nationalekonomi, men även där var antalet tjänster högst begränsat i jämförelse med idag. Helt annorlunda ställt var det då i USA, som utgjorde den internationella samhällsforskningens självklara centrum vid denna tid. När makarna Myrdal anlände till USA möttes de således av en dynamisk, tvärvetenskaplig och praktiskt tillämpad samhällsvetenskap inriktad på att bidra till sociala reformer. 23 Den tredje särskilt relevanta punkten i detta sammanhang gäller relationen mellan vetenskap och politik. Jag menar att frågan om hur denna 110
relation kan och bör se ut utgör ett kardinaltema i makarna Myrdals författarskap och verksamhet. Redan före avresan till USA gav Gunnar Myrdal en föreläsningsserie vid Stockholms högskola, Om begreppen värde och nytta i nationalekonomin (1928). Väl i USA bestod hans huvudsakliga arbete i att vidareutveckla dessa tankar till det som kom att bli boken Vetenskap och politik i nationalekonomien (1930). Temat löper sedan som en röd tråd i Gunnars och Alvas tänkande och göromål, något de återkommer till om och om igen, exempelvis i Gunnars två artiklar för tidskriften Spektrum om Socialpolitikens dilemma (1932), i installationsföreläsningen som professor i nationalekonomi vid Högskolan (1934), i makarnas gemensamt författade Kris i befolkningsfrågan (1934), i Befolkningskommissionen (1935-38), i Alvas Nation and Family (1941), i Gunnars magnum opus An American Dilemma (1944), i The Political Element in the Development of Economic Theory (1953) och i inledningsanförandet inför det brittiska sociologförbundet om The relation between social theory and social policy (1953). Vetenskap och politik och kattdörren däremellan Går det att urskilja en grundidé i de olika texterna om relationen mellan vetenskap och politik? Även om Gunnar Myrdal i den engelska utgåvan av The Political Element delvis tog avstånd från några av de ståndpunkter som han förespråkat i Vetenskap och politik, så menar jag att man kan urskilja en sådan kärna. 24 I korthet bestod denna grundidé i att han ville vetenskapsteoretiskt försvara samhällsvetenskapen och samtidigt framhålla dess politiska relevans. Han argumenterade i den meningen längs två, eller egentligen tre, fronter. Å ena sidan ville han vetenskapsteoretiskt försvara samhällsvetenskapens legitimitet. Udden var i det avseendet riktad mot den samtida neoklassiska ekonomin, vilken han ansåg ovetenskaplig eftersom den framförde ideologiska åsikter i vetenskapens namn. Om nationalekonomin ville göra anspråk på att vara en vetenskap bland andra var det därför viktigt att gränsen mellan det vetenskapliga och det politiska klargjordes. Syftet med Vetenskap och politik var därför att behandla politikens själva gränslinje till den ekonomiska vetenskapen. Uppgiften gällde att dra gränsen fullt ut mellan varat och börat, eller som han också uttryckte det: Här tarvas ett metodiskt och konsekvent genomförande av en vetenskapsteoretisk gränsdragning. 25 I den meningen handlade det om ett bokstavligt och av Gunnar Myrdal medvetet genomfört gränsdragningsarbete. Grundidén var dock mer komplicerad än så. Å andra sidan ville han samtidigt framhålla samhällsvetenskapens politiska relevans och samhällsnytta. Gränsdragningen var därför inte avsedd att fungera som en åtskiljande mur. Det handlade om att tydliggöra 111
gränsen mellan vetenskap och politik, men också förbindelserna mellan de båda områden. 26 Det rörde sig med andra ord om en mur med passager, där vetenskapens resultat skulle komma politiken till del. Gränsdragningen behövs, förklarade han, för att verkligen rationalisera politiken. 27 Mer konkret förespråkade Myrdal att gränsen mellan vetenskap och politik skulle klargöras, men att lösningen därmed inte bestod i att eliminera värdeomdömena utan att tvärtom synliggöra och explikera desamma. På så sätt blev en ekonomisk politisk vetenskap eller ekonomisk teknologi möjlig vilken var både objektiv och praktisk, enligt Myrdal, emedan den aldrig rekommenderar någonting annat än från en bestämd och klarlagd intresseståndpunkt. 28 Grundidén kan dock preciseras ytterligare ett steg. Utöver den markerade gränsdragningen och passagen från vetenskapens sfär till politikens, var han dessutom noga med att passagen var enkelriktad. Det var samhällsvetenskapen som skulle berika det politiska beslutsfattandet. Politikerna skulle däremot inte få styra över den samhällsvetenskapliga forskningen. Den sistnämnda aspekten kom till särskilt tydligt uttryck i Myrdals forskningspolitiska skriverier där han, som Thorsten Nybom framhållit, alltid försvarade den akademiska frihetens ideal. 29 Det var således en väldigt specifik typ av gränsdragningsarbete som Gunnar Myrdal genomförde. Metaforiskt låter den sig bäst liknas inte vid en mur eller vid en mur med passage utan vid en mur med en kattdörrsliknande enkelriktad passage. I den meningen erbjuder Myrdals gränsdragning ett närmast skolboksliknande exempel på samtliga de tre olika typer av gränsdragningar som Thomas Gieryn urskiljer och benämner expulsion (gentemot den samtida neoklassiska nationalekonomin), expansion (genom att vidga räckvidden av samhällsvetenskapens resultat in på politikens område) respektive protection of autonomy (gentemot politisk styrning av forskningen). 30 För att något föregripa huvudpoängen menar jag att denna grundidé i själva verket innebar en diskursiv innovation, vilken i princip omformulerade kontraktet mellan vetenskap och politik. I praktiken kom den också, som vi snart skall se, även att fungera som en gemensam överenskommelse kring vilken samhällsvetare och politiker kunde enas. På så sätt låter sig kontraktet samtidigt förstås just i termer av ett plastiskt men samtidigt robust gränsobjekt. Viktigt är också det specifika historiska sammanhang i vilket grundidén formulerades och fick sin betydelse. Det förefaller vidare troligt, menar jag, att erbjudan att medverka i den nyinrättade Befolkningskommissionen framstod som särskilt attraktiv för Myrdal, åtminstone delvis för att uppdraget innebar en faktisk möjlighet att omsätta det vetenskapsteoretiskt formulerade kontraktet i praktisk politisk handling. 112
Befolkningskommissionen som gränsorganisation Även om Befolkningskommissionen finns mycket att säga. Det finns också redan mycket sagt av tidigare forskare. 31 Men i korthet tillsattes den i kölvattnet av den enormt omfattande debatten kring makarna Myrdals Kris i befolkningsfrågan. För dagens läsare är det nästan svårt att ana vidden av och djupet i de många diskussionerna, men en illustration erbjuder det faktum att enbart pressklippen från debatten fyller inte mindre än 30 (!) arkivvolymer i Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek i Stockholm. Befolkningskommissionen tillsattes 1935 och presenterade sin slutrapport 1938. Under den relativt korta men väldigt intensiva perioden producerades sexton betänkanden och yttranden. Därmed utgör den samtidigt möjligen med undantag av Emigrationsutredningen och Skolkommissionen en av det svenska 1900-talets största och mest inflytelserika utredningar. Den viktigaste poängen i det här sammanhanget är dock att Befolkningskommissionen i viktiga avseenden låter sig förstås som ett slags samhällsvetenskapligt forskningsprogram. Även om Gunnar Myrdal bara var sekreterare Nils Wohlin var ordförande fungerade Myrdal i praktiken, som bland annat Allan Carlson och Hans Hederberg visat, som ett slags forskningsledare. 32 Utöver de nio ordinarie ledamöterna knöts ett stort antal sociala experter och samhällsforskare till kommissionens arbete, däribland Alva Myrdal. Sammanlagt rörde det sig om ett 60- tal inblandade personer. 33 Skall man lyfta fram en enskild text som illustrerar hur den formulerade grundidén om gränsen mellan vetenskap och politik kom till praktiskt uttryck, så blir det lämpligen Betänkande i sexualfrågan (SOU 1936:59). Just denna rapport brukar också framhållas som det enskilt viktigaste och mest lästa delbetänkandet. 34 Mer precist är det en av bilagorna som är värd att särskilt uppmärksamma i detta sammanhang, nämligen Gunnar Myrdals principiellt hållna inledande appendix Några metodiska anmärkningar rörande befolkningsfrågans innebörd och vetenskapliga behandling. I denna framförde han återigen sin grundidé om relationen mellan vetenskap och politik, där en poäng är att bilagan genom sin blotta placering, som ett inledande appendix i det viktigaste delbetänkandet, i praktiken bidrog till att både vetenskapligt legitimera rapporten och visa på samhällsvetenskapens relevans. Betraktad i det större sammanhanget av statliga utredningar, och i synnerhet då inom de utredningar där Alva och Gunnar personligen deltog, menar jag att den formulerade grundidén eller kontraktet på motsvarande sätt och i praktiken bidrog till att betydligt vidga den samtida, akademiskt vagt etablerade, samhällsvetenskapens handlingsutrymme. Med Gunnar Myrdals kattdörrsliknande definition av relationen mellan vetenskap och politik blev det möjligt och fullt legitimt för sam- 113
hällsvetenskapen att verka såväl inom akademin som utanför densamma, där inte minst utredningsväsendet erbjöd en snabbt expanderande arena för vetenskapligt legitim, politikrelevant samhällsforskning. Gränsdragningar och gränsöverskridanden Formulerat i termer av de inledningsvis nämnda teoretiska gränsbegreppen kan vi så här sammanfattningsvis konstatera att utredningsväsendet låter sig förstås som en gränszon eller snarare transaktionssfär mellan politikens och vetenskapens världar, och att makarna Myrdal, och Gunnar i synnerhet, låter sig liknas vid kunskapsmäklare vilka medvetet genomförde ett gränsdragningsarbete som tydligt reglerade relationen mellan vetenskap och politik i form av ett kontrakt. Detta kontrakt fungerade i praktiken som ett plastiskt och robust gränsobjekt. Kontraktet fick bland annat sin praktiska betydelse inom ramen för Befolkningskommissionen vilken i sin tur låter sig uppfattas som en gränsorganisation vilken reglerade och stabiliserade relationen mellan vetenskap och politik. Finns några teoretiska lärdomar att dra av detta? Ja, en enkel sådan är att samtliga nämnda begrepp har visat sig tillämpbara åtminstone på denna historiska fallstudie. Men exemplet har också visat att de två till synes motsägelsefulla typerna av förklaringsmodeller mycket väl låter sig kombineras, i detta empiriska fall genom att begreppen har visat sig passa in, och därmed komplettera varandra, på olika nivåer. Därigenom, kan vi konstatera, framstår också gränsdragningarna och gränsöverskridandet som två parallellt samverkande processer. Till detta kommer avslutningsvis en historiografisk lärdom. Fallstudien har visat på samhällsvetenskapens tvetydiga ställning under mellankrigsperioden, med en svagt etablerad akademisk samhällsvetenskap och en tvärtom vital utomakademisk samhällsforskning, och att det var inom denna vidare kontext som förhandlingen av vetenskapens gränser fick sin betydelse. Det är också av det skälet som det är viktigt att inkludera utredningsväsendet i samhällsvetenskapernas historia. På motsvarande sätt innebär detta att utredningsväsendet rymmer en i långa stycken outforskad vetenskapshistoria. Med ett dylikt perspektiv framstår samhällsvetenskapen och utredningsväsendet som två kommunicerande kärl, ja, som ytterligare ett exempel på samproduktion, skulle man rentav kunna säga, vilket i sin tur kan sägas styrka Steven Shapins och Simon Schaffers påstående, that the history of science occupies the same terrain as the history of politics. 35 1 De nämnda konferenserna är i turordning: Sveriges Sociologförbunds årsmöteskonferens, Mittuniversitetet, Östersund, 31 januari-1 februari 2008; 114
Svenska Historikermötet, Lunds universitet, 24-26 april 2008; American Sociological Association 101st Annual Meeting, Montreal, 11-14 augusti 2006; 22nd Nordic Sociology Congress, Malmö högskola, 19-22 augusti 2004. 2 Gränser: Populärvetenskapliga föreläsningar hållna under Humanistdagarna den 4 5 oktober 2003, red. Eva Ahlstedt et al. (Hum. fak.-nämnden, Göteborgs univ.: Göteborg, 2003). 3 Se exempelvis Anna Larsson. Det moderna samhällets vetenskap: Om etableringen av sociologi i Sverige 1930-1955 (Umeå univ.: Umeå, 2001); Oskar Pettersson. Politisk vetenskap och vetenskaplig politik: Studier i svensk statsvetenskap kring 1900 (Inst. f. idé- och lärdomshistoria, Uppsala univ.: Uppsala, 2003); Anna Tunlid. Ärftlighetsforskningens gränser: Individer och institutioner i framväxten av den svenska genetiken (Avd. f. idé- och lärdomshistoria, Lunds univ.: Lund, 2004); Staffan Wennerholm. Framtidsskaparna: Vetenskapens ungdomskultur vid svenska läroverk 1930-1970 (Arkiv: Lund, 2005); Elin Bommenel. Sockerförsöket: Kariesexperimenten 1943-1960 på Vipeholms sjukhus för sinnesslöa (Arkiv: Lund, 2006); Jenny Eklöf. Gene technology at stake: Swedish governmental commissions on the border of science and politics (Inst. f. historiska studier, Umeå univ.: Umeå, 2007). 4 Kjell Jonsson. Vid vetandets gräns: Om skiljelinjen mellan naturvetenskap och metafysik i svensk kulturdebatt 1870-1920 (Arkiv: Lund, 1987), 194, är mig veterligen första gången Gieryns gränsdragningsperspektiv uppmärksammas i ett svenskt idéhistoriskt sammanhang. 5 Christer Ahlberger, Förord i Gränser, 11. 6 Se hemsidan för Sveriges Sociologförbunds årsmöteskonferens i Östersund, 31 januari-1 februari 2008: http://www.miun.se/mhtemplates/mhpage 28833.aspx, 2008-07-11. 7 Se exv. Per-Anders Forstorp & Jörgen Nissen. Gränsdragningar och gränsöverskridanden i högskolevärlden. Utbildning & Demokrati 2/2006, 7-24. Med teoretiskt inomvetenskapliga impulser syftar jag på några av de s.k. teoretiska vändningar som präglat den kulturvetenskapliga forskningen under senare år, där särskilt de sociala, lingvistiska, kulturella och rumsliga vändningarna på olika sätt bidragit till att uppmärksamma gränsers betydelse. Även den omfattande professionaliseringsforskningen och intresset för Foucaults uppmärksamhet vid kategoriernas betydelse har bidragit till samma trend. 8 Thomas F. Gieryn. Boundary-Work and the Demarcation of Science from Non-Science: Strains and Interests in Professional Ideologies of Scientists". American Sociological Review 48 (1983), 781-95; idem. Boundaries of Science i Handbook of Science, Technology and Society, red. Sheila Jasanoff, Gerald Markle, James Petersen & Trevor Pinch (Sage: Beverly Hills, CA, 1994), 393-443; idem. Cultural Boundaries of Science: Credibility On the Line (University of Chicago Press: Chicago, 1999). Kring begreppet 115
gränsdragning har jag haft särskilt stort utbyte av kontinuerliga samtal med Staffan Wennerholm. Ivo van Hilvoorde var den som först uppmärksammade mig på Gieryns arbeten. 9 Susan Leigh Star & James R. Griesemer. Institutional Ecology, 'Translations' and Boundary Objects: Amateurs and Professionals in Berkeley's Museum of Vertebrate Zoology, 1907-39. Social Studies of Science 19 (3/1989), 387-420. Artikeln ingår också i lätt omarbetad form i The Science Studies Reader, red. Mario Biagioli (Routledge: New York & London, 1999), 505-524. Jenny Beckman utgår bl.a. från begreppet boundary object i sitt nuvarande projekt Amateurs in Science: Crossing Bondaries in the Kingdom of Nature. Se även Jenny Eklöfs och Christer Nordlunds kapitel i denna bok. 10 Peter Galison. Image and Logic: A Material Culture of Microphysics (University of Chicago Press: Chicago & London, 1997), särsk. kap. 9. En kortad version av kapitlet ingår även i The Science Studies Reader, 137-160. Begreppet finns även presenterat i Peter Galison. Computer Simulations and the Trading Zone i The Disunity of Science: Boundaries, Contexts, and Power, red. Peter Galison & David J. Stump (Stanford University Press: Stanford, CA, 1996). I samma volym återfinns även en kritisk diskussion av begreppet i form av Steve Fuller. Talking Metaphysical Turkey About Epistemological Chicken, and the Poop on Pidgins, 170-187. Sven Widmalm har introducerat begreppet i svensk idehistorisk forskning, bl.a. inledningen till Artefakter, red. Sven Widmalm (Gidlunds: Hedemora, 2004), 12-13. För egen del har jag haft stort utbyte av diskussioner med Erland Mårald, bl.a. i form av ett gemensamt anordnat lunchseminarium på temat Gränsdragningar och gränsöverskridanden vid Inst. f. historiska studier, Umeå univ., i april 2003, men också med Matt Ratto under våren 2008. 11 Helga Nowotny, Peter Scott & Michael Gibbons. Re-thinking science: Knowledge and the public in an age of uncertainty (Polity Press: Cambridge, 2001), 145-147. 12 David H. Guston. Between Politics and Science: Assuring the Integrity and Productivity of Research (Cambridge University Press: Cambridge, UK, 2000); idem. Stabilizing the Boundary between US Politics and Science: The Rôle of the Office of Technology Transfer as a Boundary Organization. Social Studies of Science 29 (1/1999), 87-111; idem. Boundary Organizations in Environmental Policy and Science: An Introduction. Science, Technology, & Human Values 26 (4/2001), 399-408. För egen del har jag hämtat inspiration från Jenny Eklöf, Gene Technology, som tillämpar Gustons begrepp på ett svenskt material och dessutom studerar ett antal statliga utredningar (1980-2000) som gränsorganisationer. 13 Begreppet knowledge brokers har bl.a. utvecklats av den svenske sociologen Árni Sverrisson i dennes Translation networks and knowledge brokers in 116
pragmatic environmentalism (Avd. f. teknik- och vetenskapsstudier, Göteborgs univ.: Göteborg, 2005) samt i Translation Networks, Knowledge Brokers and Novelty Construction: Pragmatic Environmentalism in Sweden. Acta Sociologica 44 (4/2001), 313-327. Jag vill tacka Stefan Svallfors, Olle Persson och Aant Elzinga för tips och synpunkter kring dessa begrepp. Termen marginal people används av Susan Leigh Star för att beskriva people who inhabit more than one social world, dels i Star & Griesemer, Institutional Ecology, 411, dels i Susan Leigh Star, Power, technology and the phenomenology of conventions: on being allergic to onions i A Sociology of Monsters: Essays on Power, Technology and Domination (Routledge: London & New York, 1991), 50-51. 14 Sheila Jasanoff, red. States of Knowledge: The co-production of science and social order (Routledge: London & New York, 2004). Ett exempel på begreppets användning i svenska sammanhang erbjuder den workshop Vetenskapskommunikation som samproduktionen av vetenskap och dess publiker, som hölls 8 februari 2008 vid Nobelmuseet i samarbete med Avd. f. teknik- och vetenskapsstudier och Inst. f. idéhistoria och vetenskapsteori, båda Göteborgs universitet, samt Gothenburg Centre for Public Learning and Understanding of Science. Boken var även föremål för ett textseminarium vid Inst. f. litteraturvetenskap och idéhistoria, Stockholm, 30 oktober 2007, ordnat av Anders Ekström, Solveig Jülich, Frans Lundgren samt undertecknad. 15 Ett liknande argument utvecklas av Pär Sundström. Om den filosofiska antropologins möjlighet och oundviklighet", opubl. paper presenterat vid Filosofidagarna, Umeå univ., juni 1995. 16 Kjell Jonsson & Jenny Larsson [Eklöf]. Mellan vetenskap och vers: Ärftlighetsforskare som publika vetenskapsmän 1940-1960 i Den mediala vetenskapen, red. Anders Ekström (Nya Doxa: Nora, 2004), 219. 17 Se bl.a. Gunnar Hesslén. Det svenska kommittéväsendet intill år 1925. Dess uppkomst, ställning och betydelse (A.-B. Lundequistska bokhandeln: Uppsala, 1927); Hans Meijer. Kommittépolitik och kommittéarbete: Det statliga kommittéväsendets utvecklingslinjer 1905-54 samt nuvarande funktion och arbetsformer (Gleerups: Lund, 1956); Thomas J. Anton. Policy-Making and Political Culture in Sweden. Scandinavian Political Studies 4/1969; Jan Johansson. Det statliga kommittéväsendet: Kunskap, kontroll, konsensus (Statsvetenskapliga inst., Stockholms univ.: Stockholm, 1992); Voitto Helander & Jan Johansson. Det statliga kommittéväsendet: En jämförelse mellan Sverige och Finland (Åbo Akademi: Åbo, 1998). Roger Qvarsell har dock uppmärksammat utredningsväsendet ur ett idéhistoriskt perspektiv, bl.a. i inledningen till Bengt Erik Eriksson & Roger Qvarsell, red. Samhällets linneaner: Kartläggning och förståelse samhällsvetenskapernas historia (Carlssons: Stockholm, 2000), 15, samt Roger Qvarsell. Socialmedicinen och den sociala ingenjörskonsten i Nordisk medicinhistorisk årsbok 1995, 128. 117
18 Meijer, 3-4. 19 Ibid., 20. 20 Roddy Nilsson. Kontroll, makt och omsorg: Sociala problem och socialpolitik i Sverige 1780-1940 (Studentlitteratur: Lund, 2003), 278-279. 21 Kerstin Vinterhed. Kärlek i tjugonde seklet: En biografi över Alva och Gunnar Myrdal (Atlas: Stockholm, 2003); Hans Hederberg. Sanningen, inget annat än sanningen: Sex decennier ur Alva & Gunnar Myrdals liv (Atlantis: Stockholm, 2004); Yvonne Hirdman. Det tänkande hjärtat: Boken om Alva Myrdal (Ordfront: Stockholm, 2006); Lotta Gröning. Kvinnans plats: Min bok om Alva Myrdal (Bonnier: Stockholm, 2006). Samtliga böcker är därtill baserade på i huvudsak samma källmaterial, nämligen den interna korrespondensen mellan makarna, vilket gjordes offentligt tillgänglig för forskning år 2000. 22 Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek (ARAB), Stockholm. Makarna Myrdals arkiv, vol. 4.1.1. Alva Myrdals ansökan till Rockefellerstiftelsen 28 februari 1929. 23 Walter A. Jackson. Gunnar Myrdal and America's conscience: Social engineering and racial liberalism, 1938-1987 (Univ. of North Carolina press: Chapel Hill, N.C., 1990), 59-68. 24 Gunnar Myrdal. The Political Element in the Development of Economic Theory (Routledge & Kegan Paul Ltd: London, 1965), vii. 25 Gunnar Myrdal. Vetenskap och politik i nationalekonomien (Kooperativa förbundets bokförlag: Stockholm, 1930/1937), 10-12. 26 Ibid, 10. 27 Ibid, 12. 28 Ibid, 285. Jfr Johan Strang. Overcoming the rift between is and ought : Gunnar Myrdal and the philosophy of social engineering. Ideas in History 2/2007, 143-177. 29 Thorsten Nybom. Kunskap politik samhälle: Essäer om kunskapssyn, universitet och forskningspolitik 1900-2000 (Arete: Hargshamn, 1997), 88-93. 30 Gieryn, Cultural Boundaries of Science, 15-18. 31 Se bl.a. Ann-Katrin Hatje. Befolkningsfrågan och välfärden: Debatten om familjepolitik och nativitetsökning under 1930- och 1940-talen (Allmänna Förlaget: Stockholm, 1974); Allan Carlson. The Swedish Experiment in Family Politics: The Myrdals and the Interwar Population Crisis (Transaction Publishers: New Brunswick, 1990); Yvonne Hirdman. Att lägga livet till rätta studier i svensk folkhemspolitik (Carlssons: Stockholm, 1997). 32 Carlson, 132-133; Hederberg, 82. 33 Riksarkivet (RA), Stockholm, Befolkningskommissionen (YK 542), vol. 2, Lönelista, vilken nämner 33 personer, samt de förtecknade medarbetarna i SOU 1938: 57 Slutbetänkande avgivet av Befolkningskommissionen, 9-11. Som en jämförelse kan nämnas att Skolkommissionens expertråd omfattade hela 83 personer, enligt Meijer, 46. 118
34 Se t.ex. Carlson, 32. 35 Steven Shapin & Simon Schaffer. Leviathan and the Air-Pump: Hobbes, Boyle, and the Experimental Life (Princeton University Press: Princeton, N.J., 1985), 332. 119