Kommuner och landsting organisation, verksamhet och ekonomi

Kommuner och landsting organisation, verksamhet och ekonomi

Inledning Vi kommer alla i kontakt med kommuner och landsting i vår vardag. Det kan ske genom ett sjukhusbesök eller när barnen lämnas på förskolan. En sund ekonomi i den kommunala sektorn är avgörande för en god kommunal service. Som kommunmedborgare har man rätt till en likvärdig välfärd oavsett var i landet man bor. Sverige är ett stort land och förutsättningarna varierar mellan de olika landsdelarna. Därför har vi ett kommunalt utjämningssystem som balanserar dessa olika förutsättningar. Välfärden står inför framtida utmaningar. Andelen pensionärer och äldre kommer att öka, medan andelen personer i arbetsför ålder minskar. Den tekniska utvecklingen bidrar, tillsammans med medborgarnas högre förväntningar på välfärden, till nya krav framför allt på hälso- och sjukvården. För att möta dessa utmaningar måste tillväxten och sysselsättningen öka. Samtidigt är det viktigt att fler kommuner och landsting samverkar för att använda sina resurser på ett effektivare sätt. Sverige har en lång tradition av kommunal självstyrelse. Självstyrelsen ger förutsättningar för lokala anpassningar av verksamheter utifrån olika kommuners och landstings behov. Självstyrelsen ger också medborgarna större möjligheter att få insyn i och påverka politiska beslut som rör deras vardag. I den här broschyren kan du läsa mer om Sveriges kommuner och landsting och om kommunsektorns ekonomi. 3

Varför finns kommuner och landsting? Tyngdpunkten i den svenska offentliga förvaltningen ligger på lokal nivå. Kommuner och landsting har sedan länge haft till uppgift att säkra den lokala gemensamma välfärden och gemensamma intressen till exempel genom att tillgodose behovet av social eller teknisk service. Landstingen har fått de uppgifter som kräver ett större befolkningsunderlag än de flesta kommuner har, främst hälso- och sjukvård. säga det som i dagligt tal kallas kommuner och landsting. Det som kallas kommunal verksamhet kan både vara sådant som kommuner och som landsting genomför. Kommuner och landsting är likställda i lagen även om landstingen omfattar ett större geografiskt område än kommunerna. Landstingen är därmed inte överordnade kommunerna. Ramarna för den kommunala verksamheten sätts av riksdag och regering i form av lagar och regler. Staten är även representerad på länsnivå genom länsstyrelserna, som arbetar för att de nationella målen inom olika områden ska få genomslag i länen. Ofta används begreppet kommun för både primärkommuner och landstingskommuner, det vill Staten Allmänna val Lokal Regional Nationell Riksdag Regering Regeringskansliet, statliga verk och myndigheter Länsstyrelsen Landstingen Allmänna val Landstingsfullmäktige Landstingsstyrelse Administration och verksamhet Lokal administration och verksamhet Kommunerna Kommunfullmäktige Kommunstyrelse Administration och verksamhet Allmänna val 4

Vilken kommun är störst? År fastställdes en kommunindelning som i princip gjorde varje socken och stad till en kommun. Då bildades också landstingen. Vid denna tidpunkt fanns kommuner och landsting. På -talet hade det moderna industrisamhället ändrat förutsättningarna för den kommunala indelningen. Det krävdes större kommunala enheter (både geografiskt och befolkningsmässigt) för att kommunerna skulle kunna utföra sina uppgifter. Fler och fler människor flyttade in till städerna. Genom en första indelningsreform mer än halverades antalet kommuner. En andra indelningsreform genomfördes - och medförde att antalet kommuner minskade från till. Därefter har antalet kommuner ökat något genom delning av vissa kommuner. I slutet av -talet bildades Skåne läns landsting och Västra Götalands läns landsting genom sammanslagningar av flera landsting. Idag finns kommuner och landsting. Gotlands län saknar landsting. Istället ansvarar Gotlands kommun inom Gotlands län för de uppgifter landstingen sköter i andra län. Storleken på kommuner och landsting varierar. Till ytan är Kiruna störst (19 447 km2) och Sundbyberg minst (9 km2). Stockholm har flest invånare (cirka 794 000) medan Bjurholm har minst antal invånare (cirka 2 600). Hälften av alla kommuner har färre än 15 000 invånare. Tretton av landets kommuner har fler än 100 000 invånare. Det största landstinget (Stockholm) har över 1 900 000 invånare medan Jämtland, som är det minsta, har 127 000. Elva landsting har mellan 200 000 och 300 000 invånare. 5

Vad innebär kommunal självstyrelse? I Sverige har den kommunala självstyrelsen en lång tradition. Den fick sin form på -talet och fördes in i års kommunalförordningar. Sedan är självstyrelsen inskriven i grundlagen (regeringsformen). Kommunal självstyrelse innebär att det ska finnas en självständig och, inom vissa ramar, fri bestämmanderätt för kommuner och landsting. Kommunal självstyrelse hör samman med demokrati och medborgarnas möjlighet att påverka kommunala beslut eller utkräva ansvar av sina lokala politiker. I det svenska demokratiska systemet finns vissa inslag av direktdemokrati som rådgivande folkomröstningar, medborgarförslag och brukarstyrelser. Kommuner och landsting har rätt att ta ut skatt för skötseln av sina uppgifter. Beskattningsrätten är också inskriven i grundlagen och är en del av den kommunala självstyrelsen. 6

Hur regleras kommuner och landsting? Kommunerna och landstingens organisation och verksamhet är reglerade i regeringsformen, kommunallagen och ett stort antal författningar med inriktning på t.ex. socialtjänst, skola och sjukvård. Kommuner och landsting är även bundna av EGrätten. Kommunallagen Det finns en gemensam kommunallag för kommuner och landsting. Den nu gällande kommunallagen trädde i kraft den januari. I lagen regleras allt från indelningen i kommuner och landsting till villkoren för arbetet i fullmäktige och nämnderna. Enligt kommunallagen får kommuner och landsting själva ta hand om angelägenheter av allmänt intresse. Det gäller sådant som har anknytning till kommunens eller landstingets område eller deras medlemmar. En kommun kan normalt inte åta sig uppgifter som staten eller annan kommun eller landsting ansvarar för. Speciallagstiftningen De flesta av kommunernas och landstingens uppgifter regleras i det som kallas speciallagstiftningen. Hit hör t.ex. socialtjänsten (socialtjänstlagen : ), hälso- och sjukvården (hälso- och sjukvårdslagen : ), miljö- och hälsoskyddet (miljöbalken : ) samt för-, grund- och gymnasieskolan (skollagen : ). Flera av speciallagarna är så kallade ramlagar som regeringen eller statliga myndigheter kan komplettera med förordningar eller föreskrifter. Socialstyrelsen ger exempelvis ut föreskrifter för hälsooch sjukvården som innehåller mer detaljerade bestämmelser än hälso- och sjukvårdslagen. Kommunal föreskriftsrätt Kommuner och landsting kan ges viss rätt att meddela egna lokala föreskrifter. En kommun kan besluta om lokala trafikföreskrifter, lokal ordningsstadga, renhållningsordning etc. Följande områden regleras i kommunallagen: den kommunala indelningen och medlemskapet* kommunernas och landstingens befogenheter, organisation och verksamhetsformer de förtroendevalda fullmäktige och nämnderna medbestämmandeformerna den ekonomiska förvaltningen revisionen laglighetsprövningen i domstol av kommunala beslut *Den som är folkbokförd, äger en fastighet eller är taxerad till kommunalskatt i en kommun är medlem i kommunen. Den som är medlem av en kommun inom ett landsting är också medlem i landstinget. 7

Vem sitter i fullmäktige? Fullmäktige Kommunernas och landstingens grundläggande beslutanderätt utövas av folkvalda församlingar, kommun- och landstingsfullmäktige. De fattar alla viktiga beslut som rör kommunen eller landstinget och fastställer budget och skattesats. Fullmäktige är det enda kommunala organ som väljs direkt av medborgarna och som ska sammanträda offentligt. Fullmäktiges ledamöter väljs i allmänna val som sammanfaller med val till riksdagen vart fjärde år. Utifrån de riktlinjer som anges i kommunallagen beslutar fullmäktige själv hur många ledamöter man ska ha. Antalet beror på hur många röstberättigade som finns i kommunen eller landstinget. Små kommuner måste ha minst ledamöter medan stora landsting och Stockholms kommun ska ha minst. Fullmäktiges ledamöter och ersättare kallas förtroendevalda. Men begreppet förtroendevald omfattar också revisorerna och nämndernas ledamöter och ersättare. De förtroendevalda kallas ofta politiker. Styrelse och nämnder I övrigt är det upp till fullmäktige att besluta vilka nämnder som ska finnas, vilket innebär att kommunernas och landstingens organisationer varierar i landet. Utbildningsnämnd, kultur- och fritidsnämnd, miljönämnd och socialnämnd är exempel på vanligt förekommande nämnder. Den politiska organisationen i kommuner och landsting Nämnd* Nämnd* Revision** Valnämnd*** Fullmäktige Styrelse** Överförmyndarnämnd/ överförmyndare*** Nämnd* Krisledningsnämnd** * Fullmäktige beslutar vilka nämnder som ska finnas i respektive kommun och landsting. ** Obligatoriska nämnder för kommuner och landsting. *** Alla kommuner måste ha en valnämnd och en överförmyndarnämnd eller en överförmyndare. 8

Nämnderna ansvarar för förvaltning och verkställande av fullmäktiges beslut. Det innebär att de har ett ansvar för den löpande verksamheten och för att genomföra enskilda fullmäktigebeslut. I praktiken är det tjänstemän som sköter själva genomförandet av kommuners och landstings verksamheter, men de förtroendevalda har alltid det yttersta ansvaret. Nämnderna sköter också beredningen av ärenden som ska avgöras av fullmäktige. Fullmäktiges ärenden måste beredas av den nämnd som har ansvar för det aktuella området. Styrelsen har det övergripande ansvaret för att ärendena är ordentligt beredda innan de går till fullmäktige för beslut. Vem kan välja och väljas? Rösträtt vid val till fullmäktige i kommuner och landsting har den som är folkbokförd i kommunen, senast på valdagen fyller arton år och är medborgare i Sverige, något annat EU-land, Island eller Norge. Även andra utländska medborgare har rösträtt om de har varit folkbokförda i Sverige i tre år före valdagen. En person som har rösträtt i kommunen eller landstinget är också valbar till förtroendeuppdrag, exempelvis ledamot i fullmäktige eller i en nämnd eller revisor. En tjänsteman i ledande ställning (till exempel kommunchefen) är inte valbar eftersom hans eller hennes objektivitet kan ifrågasättas. Fullmäktiges viktigaste uppgifter är att välja ledamöter och ersättare till styrelsen, övriga nämnder m.m. fatta viktiga finansiella beslut om t.ex. budget, skattesats och avgifter för kommunal service fatta beslut om den kommunala förvaltningens organisation och verksamhetsformer behandla motioner och interpellationer från fullmäktiges ledamöter kontrollera den kommunala verksamheten genom att ta ställning till årsredovisningen och revisorernas berättelse samt tillstyrka/ avstyrka ansvarsfrihet utfärda lokala föreskrifter för vissa ordningsfrågor Fullmäktige kan överlåta beslutsrätt (delegera) till styrelsen eller övriga nämnder i vissa ärenden. Fakta I landstingsfullmäktige- och kommunfullmäktigeförsamlingarna är omkring hälften av ledamöterna mellan 50 och 64 år. Andelen ledamöter under 30 år är cirka 5 %, vilket är ungefär lika stor som i riksdagen. Andelen ledamöter som är 65 år och äldre är cirka 12 %, vilket är fyra gånger så mycket som i riket. Drygt 20 % av kommunfullmäktigförsamlingarna saknade helt representation av personer yngre än 30 år 2006. Sedan valet 2006 är det i snitt 42 % kvinnor och 58 % män i landets kommunfullmäktige. I landstingsfullmäktige är 48 % kvinnor och 52 % män. 9

Stat, landsting eller kommun - vem gör vad? Uppgiftsfördelningen mellan staten, landstingen och kommunerna är både en principiell och en praktisk fråga. Samhällsutvecklingen gör att uppgiftsfördelningen varierar över tid. Nyckelordet för den svenska förvaltningsmodellen är decentralisering. Det innebär att verksamhetsansvar och beslutsfattande ska ligga så nära de människor som berörs av besluten som möjligt. Decentraliseringen gör det också möjligt att anpassa verksamheterna efter de särskilda lokala förutsättningar som råder. På så sätt kan befintliga resurser utnyttjas mer effektivt. Det görs inte någon precisering av uppgiftsfördelningen mellan stat, kommun och landsting i grundlagen. Riksdagen och regeringen fastställer nationella mål för verksamheten i kommuner och landsting i lagar och förordningar. Genom dessa bestäms villkoren för den kommunala verksamheten och uppgiftsfördelningen mellan stat, landsting och kommun. Genom speciallagstiftningen har kommuner och landsting fått ansvar för viktiga samhällsfunktioner som oftast är obligatoriska uppgifter. Kommuner och landsting kan även fatta beslut om att utföra olika frivilliga uppgifter. Verksamhetsformer Största delen av den kommunala verksamheten bedrivs av kommunen själv i förvaltningsform. Vid sidan av förvaltningsformen förekommer även andra verksamhetsformer. Kommuner och landsting kan exempelvis överlåta åt ett aktiebolag, en ideell förening eller en stiftelse att sköta en kommunal angelägenhet. Inom t.ex. äldreomsorgen kan kommuner efter upphandling sluta ett entreprenadavtal om driften med en annan aktör. Det behövs dock särskilt lagstöd för att överlämna en förvaltningsuppgift som innefattar myndighetsutövning, det vill säga att fatta bindande beslut om en medborgares rättigheter eller skyldigheter. På grund- och gymna- KOMMUNERNAS UPPGIFTER Obligatoriska uppgifter: Social omsorg (äldre- och handikappsomsorg samt individ- och familjeomsorg) För-, grund- och gymnasieskola Plan- och byggfrågor Miljö- och hälsoskydd Renhållning och avfallshantering Vatten och avlopp Räddningstjänst Civilt försvar Biblioteksverksamhet Bostäder GEMENSAM Frivilliga uppgifter: UPPGIFT FÖR Fritid och kultur KOMMUNER Teknisk service OCH LANDSTING Energiförsörjning Obligatoriska uppgifter: Underhåll av gator Regional och lokal kollektivtrafik LANDSTINGENS UPPGIFTER Obligatoriska uppgifter: Hälso- och sjukvård Tandvård för barn och ungdomar upp till 20 års ålder. Frivilliga uppgifter: Kultur Utbildning Turism 10

sieskolans område förekommer fristående skolor, skolor med annan huvudman än de som drivs av kommuner eller landsting. Det finns drygt kommunala företag. Majoriteten av dessa är aktiebolag. Drygt hälften av de kommunala företagen finns inom företagstjänster och fastighetsverksamhet, men branschen energi och vatten står också för en stor andel. De flesta landstingsägda företag finns inom transport och kommunikation, till exempel kollektivtrafikverksamhet. Samverkan förekommer i olika former, t.ex. avtal, kommunalförbund, gemensamma nämnder och interkommunala företag. Sedan januari kan kommuner och landsting i ett län bilda samverkansorgan som övertar uppgifter från staten och ansvarar för regionala utvecklingsfrågor. Kommuner och landsting samverkar också allt mer i nätverk med näringslivet, intresseorganisationer och högskolor. Kommunal samverkan Samverkan mellan kommuner och mellan landsting har sedan länge förekommit i olika omfattning och form. Samverkan kan vara ett sätt att effektivisera verksamheter, öka kompetensen, förbättra serviceutbudet och hantera krav på specialistkunskaper m.m. 11

Hur påverkar EU? Samarbetet inom EU har utvecklats på flera områden vilket gjort att kommuner och landsting i större utsträckning påverkas av det. Större delen av den kommunala verksamheten, t.ex. skola, sjukvård och plan- och byggfrågor, ligger förvisso utanför de områden EU har kompetens att reglera. Trots detta påverkas kommuner och landsting på olika sätt. Några exempel är EU:s upphandlings- och statsstödsregler, frågor som rör miljö-, livsmedels- och djurskyddstillsyn samt EU:s politik för regional utveckling, den s.k. sammanhållningspolitiken. EU-medlemskapet har också bidragit till att kommuner och landsting på olika sätt utökat sitt internationellt inriktade arbete. Många har antagit särskilda internationella strategier. Vänortsutbytena har fördjupats och handlar mer om erfarenhetsutbyte, kulturutbyte och tjänsteexport än om bistånd. EU:s strukturfonder och andra program har öppnat möjligheter för kommuner och landsting att söka medel för samverkansprojekt med andra länder. Från att ha varit fokuserat på Norden har de internationella aktiviteterna vidgats geografiskt till hela Östersjöområdet och övriga Europa. EU:s regionkommitté är en rådgivande kommitté med uppgift att bedöma EU:s lagstiftning och politik ur ett lokalt och regionalt perspektiv. Kommittén består av folkvalda politiker från lokal och regional nivå i medlemsländerna. Sverige har 12 ledamöter och 12 ersättare som representerar kommuner och landsting. Europarådet bedriver ett arbete inriktat på lokala och regionala frågeställningar. Det finns en särskild styrkommitté (CDLR) som förbereder förslag till rapporter, rekommendationer och konventioner kring kommunala frågor. Inom ramen för Europarådets verksamhet har bl.a. en konvention om kommunalt självstyrelse antagits. Andra frågor som diskuteras är t.ex. gränsöverskridande samarbete på lokal och regional nivå och lokala demokratifrågor. Det finns även en kommunalkongress inom Europarådets ram som består av representanter för kommuner och landsting i de olika medlemsstaterna. Kongressen har en rådgivande roll och övervakar också tillämpningen av konventionen om kommunal självstyrelse i medlemsstaterna. 12

Vem ser till att det går rätt till? Tillsyn Staten utövar tillsyn över kommuner och landsting genom statliga myndigheter som Socialstyrelsen, länsstyrelserna och Skolverket. Tillsynen ska vara både granskande och stödjande. Myndigheterna kan inte ogiltigförklara kommunala beslut, men i vissa fall kan de få till stånd en domstolsprövning eller bötfälla en kommun eller ett landsting. En annan möjlighet att komma till rätta med problem eller lagöverträdelser är att informera regeringen om förekommande brister. Staten har delegerat tillsynsansvar till kommunerna på några områden, till exempel miljö, brandsäkerhet och livsmedel. I kommunen är det respektive nämnd som är ansvarig tillsynsmyndighet. Kommunal revision I varje kommun och landsting ska det finnas minst fem förtroendevalda revisorer som utses av fullmäktige. Att vara revisor är alltså ett politiskt uppdrag. De kommunala revisorerna ska biträdas av sakkunniga konsulter på revisionsområdet. Revisorerna är fullmäktiges instrument för att granska den kommunala verksamheten och granskar årligen nämnder, styrelser, kommunala företag och enskilda ledamöter. Revisorerna får därför inte inneha uppdrag i dessa organ. Granskningen innebär att revisorerna prövar om verksamheten lever upp till fullmäktiges mål, om den följer beslut, lagstiftning och föreskrifter samt om den ekonomiska redovisningen är korrekt upprättad. Revisorerna ger även underlag till den årliga ansvarsprövningen i kommuner och landsting. Ansvarsprövningen innebär att revisorerna uttalar sig om de tillstyrker eller avstyrker ansvarsfrihet innan fullmäktige fattar beslut i frågan. Fullmäktiges beslut ska motiveras. Kommuninvånarnas kontrollmöjligheter Enskilda kommuninvånare har möjlighet att överklaga kommunala beslut, till exempel beslut fattade av fullmäktige. Varje invånare kan få lagligheten i ett beslut prövad i domstol genom laglighetsprövning. Domstolen kan då helt eller delvis upphäva beslutet, men inte ersätta det med ett nytt beslut. När det gäller beslut av myndighetskaraktär, som rätt till socialbidrag eller bygglov, kan den person som är berörd av beslutet överklaga. Detta kallas för förvaltningsbesvär och innebär att en domstol kan ersätta det överklagade beslutet med ett nytt beslut. 13

Hur fungerar den kommunala ekonomin? Staten har ett övergripande ansvar för att den offentliga verksamheten utvecklas på ett sätt som är förenligt med samhällsekonomisk balans. Samtidigt svarar kommuner och landsting för en betydande del av den offentliga verksamheten. Kommunsektorns ekonomiska omfattning och dess betydelse för välfärden medför att staten har behov av att kunna påverka sektorns förutsättningar och utveckling. Under -talet förändrades statens styrning av kommunsektorn. Större reformer av statsbidragssystemet genomfördes och. Ett nytt system för kommunalekonomisk utjämning infördes från och med den januari. Finansieringsprincipen I samband med förändringarna infördes även den kommunala finansieringsprincipen. Principen är inte lagfäst men riksdagen har godkänt den. Den innebär att om staten beslutar om åtgärder som direkt tar sikte på den kommunala verksamheten ska de ekonomiska effekterna neutraliseras genom reglering av nivån på statsbidragen. Finansieringsprincipen omfattar inte de så kallade frivilliga verksamheterna. Den omfattar inte heller åtgärder som inte direkt tar sikte på kommunsektorn men som får ekonomiska effekter för sektorn. Hit hör till exempel statliga beslut som påverkar det kommunala skatteunderlaget och därmed skatteintäkterna. Krav på en balanserad budget Fullmäktige ska senast i november varje år besluta om budget och skattesats för kommunen eller landstinget för det kommande året (budgetåret). Om särskilda skäl föreligger kan budgeten fastställas under december. Budgeten ska också innehålla en plan för ekonomin för en period av tre år, inklusive budgetåret. Sedan gäller det så kallade balanskravet, som finns inskrivet i kommunallagen. Balanskravet innebär att kommunens eller landstingets budget ska upprättas så att intäkterna överstiger kostnaderna. Från och med budget finns möjlighet att fastställa en budget som inte är i balans om det föreligger synnerliga skäl. Synnerliga skäl kan vara en stark finansiell ställning eller större omstruktureringsåtgärder. Skulle utfallet visa att ett underskott uppstår, det vill säga att kostnaderna överstiger intäkterna, ska underskottet tas igen under de närmast följande tre åren. Om det finns så kallade synnerliga skäl kan fullmäktige besluta att detta inte behöver göras. Ett exempel på synnerliga skäl är när en kommun eller ett landsting medvetet och tydligt har gjort avsättningar och byggt upp ett avsevärt eget kapital, det vill säga lagt upp reserver, för att möta tillfälliga framtida intäktsminskningar eller kostnadsökningar. Ett annat exempel är när tillgångar har sålts med förlust, till exempel en fastighet som inte längre behövs för verksamhet. Det kan då finnas skäl att inte täcka förlusten under förutsättning att försäljningen samtidigt innebär att kommunen eller landstinget därigenom får minskade framtida kostnader. Från och med finns också möjlighet att åberopa orealiserade förluster i värdepapper som innehas med ett långssiktigt syfte som synnerliga skäl. Mål och riktlinjer för god ekonomisk hushållning Enligt kommunallagen ska kommuner och landsting ha en god ekonomisk hushållning i sina verksamheter. Det är svårt att i detalj ange vad god ekonomisk hushållning innebär, men det handlar bland annat om att kommuner och landsting inte bör använda sin förmögenhet eller ta lån för att täcka löpande behov. Grundprincipen är att de löpande intäkterna bör täcka de löpande kostnaderna. I begreppet god ekonomisk hushållning ingår också att verksamheten ska utövas på ett ändamålsenligt och ur ekonomisk synvinkel tillfredsställande sätt. I de flesta fall är det förenligt med god ekonomisk hushållning att medel från försäljning av anläggningstillgångar används för att återbetala lån eller återinvestera i nya anläggningstillgångar. 14

Kommuner och landsting ska fastställa mål och riktlinjer för god ekonomisk hushållning från och med räkenskapsåret. Revisorerna ska bedöma om resultaten i delårsrapporten och årsbokslutet är förenliga med de mål fullmäktige beslutat om i budgeten och med planen för ekonomin under perioden. Kommunernas och landstingens intäkter År uppgick kommunernas och landstingens intäkter till cirka miljarder kronor. Skatteintäkter utgjorde procent av denna summa. Då är inte finansiella och extraordinära intäkter medräknade. Kommunalskatt Som tidigare nämnts är den kommunala beskattningsrätten inskriven i grundlagen (regeringsformen). I den ges kommuner och landsting rätt att ta ut skatt för skötseln av sina uppgifter. Men det är staten som bestämmer vad kommuner och landsting får ta ut skatt på. Sedan början av -talet får kommuner och landsting beskatta enbart förvärvsinkomster. Dessa utgörs främst av löner, men även ersättningar från arbetslöshetsoch sjukförsäkringarna samt pensioner ingår i de beskattningsbara förvärvsinkomsterna. Kommuner och landsting bestämmer själva skattesatsen, det vill säga den procentsats med vilken skatten tas ut. Under -talet beslutade emellertid staten av samhällsekonomiska skäl om tidsbegränsade åtgärder i syfte att motverka höjningar av kommunalskatten. Åren - gällde ett skattestopp, det vill säga ett lagstadgat förbud mot höjning av kommunalskatten. År fick kommuner och landsting som inte höjde skatten ett extra tillskott. Åren - minskades statsbidraget för kommuner och landsting som höjde skatten. Den genomsnittliga kommunalskatten uppgår till, procent. Högsta skattesatsen uppgick till, procent (Dals-Eds kommun) och den lägsta till, procent (Vellinge kommun). Procent 32 GENOMSNITTLIG KOMMUNALSKATT 1970-2007 30 28 26 24 22 20 1970 1975 1980 1985 1990 1995 2000 2007 15

Statsbidrag och utjämning Under -talet reformerades statsbidragen och utjämningssystemen. År hade ett stort antal specialdestinerade statsbidrag ersatts av ett nytt statligt bidrag. Detta fördelades mellan kommunerna med hänsyn till skillnader i skattekraft och strukturella kostnadsskillnader. Det nya bidraget var inte öronmärkt till någon eller några särskilda verksamheter. Ytterligare ett steg togs då ett nytt generellt statsbidrag infördes som fördelades mellan kommunerna respektive landstingen med ett enhetligt belopp per invånare. Specialdestinerade statsbidrag finns dock fortfarande kvar vid sidan av det generella statsbidraget. Eftersom förutsättningarna skiljer sig åt mellan enskilda kommuner respektive landsting infördes ett utjämningssystem som omfattade både inkomstutjämning och kostnadsutjämning. Systemet för kommunalekonomisk utjämning som infördes den januari är en vidareutveckling av det utjämningssystem som infördes. Det generella statsbidraget och vissa specialdestinerade statsbidrag avskaffades och motsvarande belopp används i stället för att utjämna skillnaderna i skatteunderlag per invånare (skattekraft). Systemet för kommunalekonomisk utjämning består av inkomstutjämning och kostnadsutjämning. Utjämningen är utformad som två separata system, ett för kommuner och ett för landsting. Dessutom utgår från ett statligt strukturbidrag till vissa kommuner och landsting. Inkomstutjämningen, som utjämnar skillnader i skattekraft, innebär att kommuner och landsting med en skattekraft under en av staten fastställd nivå ( procent av medelskattekraften för kommuner respektive procent för landsting) får ett utjämningsbidrag från staten. Kommuner och landsting med en skattekraft högre än den fastställda nivån betalar en avgift till staten. Från är inkomstutjämningen huvudsakligen statligt finansierad men delvis finansierad genom avgifter. Kostnadsutjämningen utjämnar så kallade strukturella kostnadsskillnader som inte den enskilda kommunen eller det enskilda landstinget kan påverka. Sådana kostnadsskillnader kan bero på till exempel skillnader i åldersstrukturen. Kommuner och landsting med ogynnsamma förhållanden, och därmed höga strukturella kostnader, får ett utjämningsbidrag från staten, medan de med gynnsamma förhållanden betalar en avgift 16

till staten. Det kostnadsutjämningsbidrag vissa kommuner och landsting får från staten finansieras således med en kostnadsutjämningsavgift som andra kommuner och landsting betalar till staten. Sedan den mars finns ett kostnadsutjämningssystem för verksamhet enligt lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS). Detta system ingår inte i systemet för kommunalekonomisk utjämning. Systemet innebär att det för varje kommun beräknas en standardkostnad per invånare. Beroende på hur den enskilda kommunens standardkostnad avviker från den för landet genomsnittliga standardkostnaden per invånare lämnas ett bidrag från staten eller betalas en avgift till staten. Övriga intäkter Kommuner och landsting får också ta ut avgifter för vissa tjänster som de tillhandahåller. Verksamheter där avgifter förekommer är till exempel barnomsorg, äldreomsorg samt hälso- och sjukvård. Avgifterna beslutas normalt av kommun- eller landstingsfullmäktige. Enligt självkostnadsprincipen får kommuner och landsting inte ta ut högre avgifter än vad som motsvarar kostnaderna för de tjänster som tillhandahålls. Detta gäller som huvudregel för all verksamhet som kommuner och landsting bedriver. Utöver skatter och avgifter har kommuner och landsting ett antal andra intäkter. Som exempel på andra intäkter kan nämnas finansiella intäkter (främst ränteintäkter) och så kallade extraordinära intäkter, som försäljning av aktier i kommunägda företag. Det förekommer även att kommuner och landsting säljer tjänster till varandra. Kommunernas och landstingens kostnader Kommunernas och landstingens verksamhetskostnader, inklusive avskrivningar, uppgick till cirka miljarder kronor. Eftersom de verksamheter som bedrivs är personalintensiva, det vill säga kräver mycket personal, utgör personalkostnaderna (löner, arbetsgivaravgifter med mera) över hälften av utgifterna. Kommunerna svarar för cirka procent av sektorns samlade kostnader och landstingen för cirka procent. Hur kostnaderna fördelar sig mellan olika verksamheter bland kommuner respektive landsting framgår av diagrammen nedan. Fördelning av kostnader i kommuner och landsting 2005 Kommuner Landsting Övrigt 21% Barnomsorg och förskola 12% Specialiserad psykiatrisk vård 8% Tandvård 4% Trafik, kultur utbildning mm 11% Individ- och familjeomsorg 7% Specialiserad somatisk vård 48% Övrig hälsooch sjukvård 9% Utbildning 30% Primärvård 19% Äldre- och handikappomsorg 30% 17

Vill du läsa mer om kommuner och landsting? Kommunallagen (SFS : ). Kommunallagen kommentarer och praxis. Sveriges Kommuner och Landsting och Kommentus förlag. Gemensamt finansierad utjämning i kommunsektorn. Betänkande av Utjämningskommittén. SOU :. Ändringar i det kommunala utjämningssystemet. Prop. / :. God ekonomisk hushållning i kommuner och landsting. SOU :. God ekonomisk hushållning i kommuner och landsting. Prop. / :. Utjämning av LSS-kostnader. SOU :. Utjämning av vissa kostnader för stöd och service till funktionshindrade. Prop. / :. Budgetpropositionen för. Prop. / :. års ekonomiska vårproposition. Prop. / :. Utvecklingen inom den kommunala sektorn. Skr. / :. Offentlig ekonomi. Statistiska centralbyrån. Årsbok för Sveriges kommuner. Statistiska centralbyrån. Vad kostar verksamheten i Din kommun? Bokslut. Statistiska centralbyrån. Kommunala samverkansformer. Hilborn och Riberdahl. Svenska Kommunförbundet och Kommentus förlag. Tillsyn Förslag om en tydligare och effektivare offentlig tillsyn. SOU :. Demokrati för det nya seklet. Prop. / :. Demokratipolitik. Skr. / :. Hållbar samhällsorganistation med utvecklingskraft. Slutbetänkande från Ansvarskommittén. SOU :. Stärkt revision och ansvarsprövning i kommuner och landsting. Prop. / :. Förenklad hantering av medborgarförslag. Prop. / : Kommunal kompetens i utveckling. Betänkande av Kommunala kompetensutredningen. SOU : 18

Information om aktuella och avslutade utredningar finns på webbplatsen för Statens offentliga utredningar: www.sou.gov.se Statliga offentliga utredningar (SOU) i tryckt format kan beställas från: Norstedts Juridik/Fritzes Tel: -, e-post: order.fritzes@liber.se Internetadress: www.fritzes.se Thomson Fakta Tel: -, e-post: order@thomsonfakta.se Internetadress: www.thomsonfakta.se Propositioner och skrivelser i tryckt format kan beställas från: Riksdagens tryckeriexpedition, tel: -, fax: -, e-post: ordermottagningen@riksdagen.se 19

Länkar Regeringen Riksdagen Finansdepartementet Svenska Kommunförbundet och Landstingsförbundet Länsstyrelserna Naturvårdsverket Skatteverket Skolverket och Myndigheten för skolutveckling Socialstyrelsen Statistiska centralbyrån Dagens Samhälle Rådet för kommunala analyser och jämförelser Vägvisare till samhällsinformation och offentliga tjänster Webbplats för svensk rättsinformation EU på Internet Europarådet www.regeringen.se www.riksdagen.se www.regeringen.se/finans www.skl.se www.lst.se www.naturvardsverket.se www.skatteverket.se www.skolmyndigheter.nu www.socialstyrelsen.se www.scb.se www.dagenssamhalle.se www.kommundatabas.se www.sverige.se www.lagrummet.se http://europa.eu.int/index_sv.htm www.coe.int 20