TJÄNSTEUTLÅTANDE SID 1(3) H A N D L Ä G G A R E D A T U M D I A R I E N R Mikael Palo Kultur & Utbildning Sörmland +46155247090 2013-11-22 KN-KUS13-107-1 Ä R E N D E G Å N G Nämnden för kultur, utbildning och friluftsverksamhet M Ö T E S D A T U M 2013-12-04 Uppföljning och utvärdering av Crowd Culture 2013 Förslag till beslut Nämnden för kultur, utbildning och friluftsverksamhet beslutar 1. Avveckla arbetet med Crowd Culture i Sörmland på obestämd tid 2. I budget 2014 överföra de medel som använts för detta (85.000 kronor) till att stimulera kommunövergripande samverkansprojekt inom ramen för kultursamverkansmodellens arbete 3. Att förvaltningschefen får delegation att besluta om bidrag till sådana projekt, och att sådana beslut ska återanmälas till nämnden. Sammanfattning Sedan 2012 har landstinget arbetat med att stimulera en alternativ finansieringsform inom kulturområdet genom att arbeta med Crowd Culture som verktyg. Verktyget innebär att intressanta aktiviteter ska skapa en publik finansiering som sedan landstinget som offentlig aktör ska svara upp mot. Detta inom ett regelverk för kriterier för innehåll, utformning och omfattning. En samordning och samverkan har skett med regionala parter i Kronoberg och Blekinge. Arbetet har följts upp och utvärderats. Resultatet visar att crowdfunding i sig innefattar goda möjligheter till finansiering vid sidan om traditionell bidragsgivning, ger förutsättningar för att nå nya målgrupper och få igång andra kreativa processer. Projektet har, trots positivt mottagande, inte fått det önskade genomslaget i Sörmland, vare sig i omfattning eller i spridning av nya, kreativa aktiviteter. Förvaltningen föreslår därför att arbetet med Crowd Culture i Sörmland tills vidare avvecklas. Bakgrund Kulturella och Kreativa Näringar (KKN) som mellan 2011-2013 har bedrivits i projektform syftade till att skapa förbättrade möjligheter för kulturaktörer och kulturskapare att arbeta med kulturen som näring, och att nå nya plattformar etc. I den arbetsmodell för KKN som använts ingår frågan om finansieringsformer. Testgenomförandet med hjälp av Crowd Culture ska ses som en arbetsmodell för hur man med hjälp av en crowdfundinglogik kan fördela projektmedel. Under 2012 och 2013 skedde en samfinansiering av utlysta medel från landstinget med privata medel från Sörmlands Sparbank (Tillväxtbanken). Landstinget Sörmland Repslagaregatan 19 611 88 Nyköping Fax 0155-28 91 15 Tfn 0155-24 50 00 E-post landstinget.sormland@dll.se ORG NR 232100-0032 \\edil.dd.dll.se\360users\cache\dlld2\lenste\kn-kus13-107-1 Uppföljning och utvärdering av Crowd Culture 2013 222285_4_0.DOCX SID 1(3) Utskriftsdatum: 2013-11-28 10:59
Nämnden beslutade att genomföra detta under 2012 och 2013 och anslog medel till det. I beslutet ingick att en utvärdering inför framtiden skulle genomföras och ligga till grund för beslut om framtida verksamhet inom crowdfunding. Ärendebeskrivning Den utvärdering av försöket med crowdfunding som gjorts inom Kultur & Utbildning med samarbetsparter, visar på att de utlysningar som gjorts inte nått den spridning eller omfattning som var målet för projektet. Delvis handlar det om kommunikation och synliggörande, men också om svårigheter att skapa kunskap och förståelse för metodiken och verktyget. Den arbetsinsats som lagts i projektet kan inte anses motsvara det resultat som uppnåtts. Analysen visar också på svårigheter att nå ut med finansieringsformen till tänkta målgrupper, och att det saknas tradition inom denna typ av finansiering i Sverige. Myndigheten för kulturanalys har också i en studie vidimerat denna problematik. En tänkbar förklaring är därför att länet och länets befolkning ännu inte är mogna för insatser av denna typ. En fortsatt satsning skulle under en period fordra en ökad insats, både personellt och ekonomiskt, utifrån ett kommunikationsarbete för att nå ut. Förvaltningen vill inte utesluta en framtida satsning inom området, men vill avvakta en period innan frågan kan tas upp på nytt. Slutsatserna är därför att arbetet med crowdfunding avvecklas i och med 2013 års utlysning. Konsekvenser Projektet kring crowdfunding i Sörmland, med landstinget som medaktör avslutas. Föreliggande samarbetsavtal, vilka löper ut i och med 2013 års utgång förnyas inte. De medel som nämnden anvisat för projektet i tidigare budget förs från 2014 över till att stimulera kommunövergripande samverkansprojekt inom ramen för kultursamverkansarbetet. Ärendets beredning Ärendet är berett under 2012 och 2013, och baseras på interna och externa utredningar och analyser, inom Kultur & utbildning, Landstinget Sörmland. Handläggare har förvaltningschefen varit. Beslutsunderlag Många bäckar små En extern utvärderingsrapport av offentliga satsningar på crowdfunding i Blekinge, Kronoberg och Sörmland 2012-2013 ORG NR 232100-0032 \\edil.dd.dll.se\360users\cache\dlld2\lenste\kn-kus13-107-1 Uppföljning och utvärdering av Crowd Culture 2013 222285_4_0.DOCX SID 2(3) Utskriftsdatum: 2013-11-28 10:59
Beslutet expedieras till Kultur & utbildning, Ulrika Westin Regionförbundet, Lena Appel och Catharina Frändberg Länsstyrelsen, Agneta Wikblom Landstingsdirektör Jan Grönlund Akten ORG NR 232100-0032 \\edil.dd.dll.se\360users\cache\dlld2\lenste\kn-kus13-107-1 Uppföljning och utvärdering av Crowd Culture 2013 222285_4_0.DOCX SID 3(3) Utskriftsdatum: 2013-11-28 10:59
Många bäckar små: En extern utvärderingsrapport av offentliga satsningar på crowdfunding i Blekinge, Kronoberg och Sörmland 2012-2013
Bakgrund Denna externa utvärderingsrapport av offentliga satsningar på crowdfunding (också benämnt crowdsourcing, mikrofinansiering, gräsrotsfinansiering och folkfinansiering) i Blekinge, Kronoberg och Sörmland under perioden 2012-2013 är resultatet av en studie utförd under september till november, 2013. Studien tar sin utgångspunkt i en litteraturstudie av ett antal givna publikationer, se bilaga 1. I uppdraget ingick att strukturera utvärderingen av dessa satsningar enligt en så kallad SWOT-modell, det vill säga ett ramverk som identifierar styrkor, svagheter, möjligheter och hot. 1 Av detta skäl inleddes arbetet med denna rapport med litteraturstudien, redovisad under i kommande avsnitt, utifrån vilken en intervjumall utarbetades för semi-strukturerade djupintervjuer med involverade tjänstemän, politiker, en museitjänsteman och en utredare på Myndigheten för Kulturanalys. Totalt har 9 intervjuer genomförts. Intervjuguiden till dessa intervjuer redovisas i bilaga 2, följt av en förteckning av de intervjuade personerna, redovisade i bilaga 3. Satsningarna på crowdfunding har skett genom pilotprojektet att arbeta med den digitala plattformen Crowdculture.se. Denna plattform är, näst efter Fundedbyme.com, den största digitala plattformen för crowdfunding i Sverige. Den har utvecklats och drivs av Fabel kommunikation AB, vilken står som systemägare i projektet. Denna rapport har skrivits av Erik Wikberg, doktorand i organisationsteori vid Handelshögskolan i Stockholm. Intervjuerna har genomförts av Niklas Bomark, doktorand i organisationsteori vid Uppsala universitet. Inledande litteraturstudie Materialet till denna rapports litteraturstudie har varit av olika slag. Dels har en mängd publikationer syftat till att beskriva bakgrunden till vad crowdfunding överhuvudtaget är, i vilka olika former de kommer, vilka lagstiftningsmässiga frågor som kan aktualiseras genom dessa finansieringsformers framväxt, samt hur utbredningen av dessa finansieringsmodeller är i en internationell kontext. Dels ingår i litteraturstudien en mängd lokala dokument från de tre studerade länen, vilka syftat till att ge en översiktlig bild av varför, hur och när projektet genomförts. I detta avsnitt kommer fokus framför allt att ligga på de förstnämnda. Detta eftersom det senare underlaget framför allt har upptagits i de senare avsnitten i denna rapport. Mot bakgrund av publikationerna om crowdfunding framgår att begreppet har en som till exempel Almerud, Hallencreutz och Wallin (2013) uttrycker det kort men omfångsrik historia. Uppenbart i litteraturunderlaget är att fenomenet har haft en stark framväxt i en 1 SWOT är en akronym för engelskans ord Strenghts, Weaknesses, Opportunities och Threats.
internationell kontext. Almerud, Hallencreutz och Wallin (2013) refererar till att det i april 2012 fanns 452 digitala plattformar i världen, varav 139 i Europa. Den största plattformen, Kickstarter, uppges i april 2013 ha insamlat nära 500 miljoner dollar fördelade på drygt 40 000 projekt. Fundedbyme.com, som grundades i mars 2011, är störst bland svenska och nordiska digitala plattformar. En vedertagen uppfattning är att termen crowdsourcing har myntats genom en artikel i Wired år 2006, skriven av Jeff Howe. (Röthler & Wenzlaff 2011, Bannerman 2013, Crowdculture 2013). I publikationerna lämnas olika försök till definitioner av vad crowdsourcing är. Rötler & Wenzlaff (2011) uppmärksammar att ett syfte med crowdsourcing att säkerställa en finansiering före produktion är något som praktiserades redan hos Beethoven och Mozart. Vad är då nytt och särskiljer crowdsourcing från andra finansieringsformer? Bannerman tillskriver Howe följande definition av begreppet: the act of a company or institution taking a function once performed by employees and outsourcing it to an undefined (and generally large) network of people in the form of an open call. This can take the form of peer-production (when the job is performed collaboratively), but is also often undertaken by sole individuals. The crucial prerequisite is the use of the open call format and the large network of potential laborers. (Bannerman 2013.) I materialet förekommer ett antal likartade definitioner av crowdsourcing och crowdfunding, vilka är två begrepp som oftast används synonymt. Gemensamt för alla definitioner är att det handlar om mikrofinansiering via internet. Röthler & Wenzlaff (2011) hävdar att den definition som ofta används i akademiska artiklar är denna: Crowdfunding involves an open call, essentially through the internet, for the provision of financial resources either in form of donation or in exchange for some form of reward and/or voting rights. (Belleflamme, P., Lambert, T., Schwienbacher, A. 2010, citerad i Röthler & Wenzlaff 2011.) För svenskt vidkommande skriver Windell (2013): Crowdfunding kan definieras som insamling av finansiella medel genom individers och medborgares små bidrag till en verksamhet eller projekt via sociala nätverk på internet. Almerud, Hallencreutz & Wallin (2013) noterar efter sin internationella litteraturinläsning att det finns förhållandevis många definitioner av crowdsourcing. De tar fasta på en enkel definition från bland annat Ward & Ramachandran (2010) som definierar begreppet (i deras översättning): finansiella initiativ som använder Internet för att stödja projekt, med eller utan vinstsyfte. De går sedan vidare genom att påtala att det inte är alldeles enkelt att sätta fingret på fenomenet crowdfunding eller vad det är i praktiken som skiljer de olika crowdfundingföreteelserna från finansiella initiativ som vi känt till sedan lång tid tillbaka. Mot denna bakgrund presenterar de en egen definition av crowdfunding: Crowdfunding är när många finansiärer var för sig, med eget ansvar och i en direkt transaktion med den finansierade bidrar till finansieringen av ett enskilt onoterat företag eller ett projekt genom:
Bidrag Lån Förköp av en vara eller tjänst Köp av aktier (andelar i företaget) Vad är då crowdsourcing, crowdfunding och mikrofinansiering? Uppenbart i litteraturstudien är att de som benämns som crowdsourcing, crowdfunding eller mikrofinansiering inte är något helt enhetligt fenomen. Flera tidigare studier försöker därför teoretisera kring ett antal (3-4 stycken) olika typer av begreppet. Almerud, Hallencreutz & Wallin (2013) presenterar uppdelning om fyra typer av fenomenet. Typer Crowdfunding Krav motprestation Huvudsakliga regelverk av på Crowdgiving Crowdlending Pre-sales Crowdequity Frivilliga, små och immateriella Inga specifika Ja förväntan på återbetalning inklusive eventuell ränta Ja regelverken kring bankverksamhet kan vara aktuella Ja förväntan om vara/tjänst/upplevelse enligt avtal Ja konsumentköplagen kan vara aktuell Tabell 1: Olika distinktioner av crowdfunding enligt Almerud, Hallencreutz & Wallin (2013). Ja förväntan om övertagande av ägarandel enligt avtal Ja aktiebolagslagen och regelverken kring onoterade bolag och finansmarknadsplatser kan vara aktuella Utöver dessa skillnader mellan olika typer av crowdfunding uppmärksammar dessa författare också viktiga likheter. En kanske uppenbar gemensam nämnare är att insamlingen är internetbaserad. En annan, kanske mer överraskande gemensam nämnare sägs vara att crowdfunding sällan enbart är kommersiellt eller pekuniärt motiverad: En annan gemensam nämnare [än internet] för de flesta former av crowdfunding är att det finns andra motiv för parterna än de kommersiella. Dessa kan vara mer eller mindre uttalade, men merparten av alla crowdfundingaktiviteter involverar någon form av sådana icke-kommersiella motiv ofta genom att den som finansierar eller köper i någon mening gärna vill stödja den som säljer, den vara eller tjänst som den säljande erbjuder eller något annat som den säljande parten representerar. (Almerud, Hallencreutz & Wallin 2013). Resonemanget återkommer i ett annat stycke, där de skriver: [I]nom crowdfunding råder en delvis annan logik än i traditionell företagsfinansiering. Förenklat uttryckt handlar det om att man skall vädja till finansiärernas hjärta snarare än hjärna. En tredje gemensam nämnare för crowdfunding är enligt rapporten att crowdfunding riktar sig till de som generellt har svårt att få finansiering via traditionella finansieringskanaler, exempelvis omeriterade entreprenörer och kulturarbetare som överhuvudtaget har haft svårt att överhuvudtaget ta betalt för sina produkter och tjänster.
En tredelad uppdelning av crowdfunding ges av Windell (2013) genom att skilja på: Donationsmodellen, utlåningsmodellen och investeringsmodellen. Denna uppdelning är i sin tur hämtad från en studie av Canada Media Fund (2012). Värt att notera är dock att den förköpsmodell (Presales) som till synes saknas i denna uppdelning finns inrymd i utlåningsmodellen. Windell (2013) skriver: Utlåningsmodellen kan också ses som en förskottsbetalning, där finansiären betalar för en produkt eller tjänst som ännu inte är producerad. När den väl kommit till stånd förväntar sig finansiären att få produkten eller tjänsten i gengäld. Ofta kan det handla om biljetter till en konsert, teater, film eller motsvarande. Denna finansiering har stora likheter med hur exempelvis biljetter till etablerade teatrar säljs via internetbaserade försäljningssajter. Skillnaden här är att de som lägger upp en crowdfundingkampanj sällan är etablerade kulturutövare (även om det finns undantag) och vanligen inte har en organisation i ryggen. (Windell 2013). Bannerman (2013) gör en fyrdelad distinktion som harmoniserar väl med de ovanstående. Hon skiljer på donationsbaserade, motprestationsbaserade, lånebaserade och investeringsbaserade typer av crowdfunding. Trots skenbara skillnader mellan dessa uppdelningar och en viss variation av vilka språkliga benämningar som används kan det alltså konstateras att det finns en tämligen etablerad föreställning om vad crowdfunding är. Ett enkelt förslag för att reda ut den begreppsförvirring och snåriga diskussion om hur man ska definiera crowdfunding vore att poängtera att detta kan ses som ett paraplybegrepp, bestående av flera olika men besläktade finansieringsformer. Med en sådan utgångspunkt blir betydelsen av att ha en ömsesidigt uteslutande och kollektivt uttömmande definition av begreppet mindre viktig. För denna rapport är dock en stringent förståelse av vad de variationer som finns inom begreppet ändå viktig, därför att den digitala plattformen som undersöks i just detta sammanhang inte enkelt låter sig inordnas i dessa standardtyper, inte minst genom att det offentliga ingår som medfinansiär. Den digitala plattformen Crowdculture Som framgår av Windell (2013) rapport pågår för närvarande provverksamheter där ett antal offentliga aktörer prövar att medfinansiera kulturprojekt, antingen via Crowdculture eller Fundedbyme.com. De aktörer som uppräknas är: Region Blekinge, Regionförbundet södra Småland, Landstinget Sörmland, Region Dalarna, Region Gävleborg, Västra Götalandsregionen, Stockholms stad samt Filmbasen (med medfinansiering från Stockholms läns landsting och Filmregion Stockholm-Mälardalen). Crowdculture är den digitala plattform som Blekinge, Kronoberg och Sörmland har slutit avtal med vad gäller deras satsningar inom crowdfunding. Bannermans internationella studie (2013) lyfter Crowdculture som ett exempel av crowdfunding som ett mellanting eller ett sorts undantag som bekräftar regeln när det gäller crowdfunding. Hon citerar Fabel
kommunikations grundare Max Valentin som säger att Crowdculture vilar på både crowdfundade och offentliga medel och att plattformen på så sätt erbjuder en tredje väg mellan ekonomisk laissez-faire och statsdominerade, toppstyrda finansieringsmodeller som utesluter direkt medborgarengagemang. Bannerman (2013) skriver också att crowdfunding kan ses som en möjlighet för kreatörer att slippa vara beroende av offentliga medel och slippa den byråkrati som krävs för att säkra offentlig finansiering. Crowdfunding, med undantag från Crowdculture, fjärmar sig på så sätt från offentlig finansiering för att istället söka finansiering hos massorna. Bannerman (2013) skriver att andra har beskrivit denna utveckling som positiv eftersom den sägs gå från kollektivism grundad på centralisering och en typ av tvångsmakt till kollektivt handlande grundad i självselektion, fritt val till deltagande och koordinering. Fördelningsmekanismerna hos Crowdculture och Fundedbyme.com skiljer sig åt. Fördelningen tillämpad av Fundedbyme.com kan förstås som en andelsfördelning. För att få en tredjedel finansierad av den offentliga fonden krävs av ett projekt att det först får finansierat en tredjedel av privatpersoner och en tredjedel av näringslivet. Poängen med detta system är att uppmana den som söker medel att söka både hos privatpersoner och näringsliv, samt att det offentliga enbart blir en med- och inte huvudfinansiär. Crowdculture distribuerar istället medel enligt en konkurrensfördelning. Detta innebär att en algoritm tar hänsyn till hur många projekt som samtidigt riktar sig mot den offentliga fonden och hur många donationer varje projekt får av privatpersoner. Fördelningen av medel räknas om varje timme och medfinansieringens omfattning förändras hela tiden beroende på antalet projekt och antalet donationer. I Crowdculture tillförs pengar över tid på ett sätt som gör att fondens medel inte kan tömmas tidigt i utlysningsperioden, vilket är möjligt hos Fundedbyme.com. En annan risk som påtalats med Fundedbyme.com är att ett enskilt projekt tilldrar sig så stora donationer att det tömmer hela den offentliga fondens innehåll. I gengäld har konkurrensfördelningen kritiserats för att ge offentliga medel till projekt med mycket få privata givare, vilket medfört att man infört en minimigräns på fem privata donatorer för att få ta del av de offentliga medlen. En annan nackdel med denna konkurrensfördelning är att projektägarna inte har incitament att sprida kunskapen om denna finansieringsform till andra kulturutövare. (Windell 2013). I samma rapport framgår att de flesta projekt som sökt finansiering fått det och att det offentliga stått för 50 till 90 procent av den totala budgeten: I dagsläget har det i en del av regionerna varit svårt att få upp en volym av projekt på crowdfundingplattformarna riktade mot deras fond, vilket innebär att nästan alla projekt som sökt också erhållit pengar ur den offentliga fonden. Hur stor andel av den totala budgeten som det offentliga står för varierar från fond till fond, men enligt preliminära uppgifter står det offentliga för mellan 50 och 90 procent av den totala projektbudgeten. Hur stor andel det offentliga står för hänger samman med hur hög konkurrens det är om medel i respektive fond. (Windell 2013). Denna beskrivning tycks idag inte vara helt rättvisande för situationen i Blekinge, Kronoberg och Sörmland. På Crowdcultures webbplats kan man den 6 oktober 2013 läsa att Region
Blekinge i sin första utlysning avvisade 1 projekt och gav stöd till 6 projekt; i sin andra utlysning har i skrivande stund 11 projekt erhållit stöd och 3 avvisats. I Regionförbundet södra Smålands (benämnt Kronoberg i denna rapport) första utlysning erhöll 4 projekt stöd medan 2 avvisades. I den pågående utlysningen har 1 projekt fått stöd och 2 avvisats. I Landstinget Sörmlands fond har 3 projekt fått stöd medan 6 avvisats. Av totalt 39 projektansökningar har med andra ord 25 projekt, det vill säga 64 procent, fått finansiering. Procenten beviljade projekt har också varierat med utlysningar, från 33 till 86 procent. Eftersom flera utlysningar är pågående bör det noteras att detta inte är slutgiltiga siffror från projektet, utan en ögonblicksbild från oktober månad, men det bör redan nu stå klart att färre än nästan alla projektansökningar kommer att få finansiering. När det gäller att kategorisera de beviljade projektens natur enligt typologierna i tidigare avsnitt skulle de framför allt betecknas som donationer, samt i vissa fall kunna ses som en sorts motprestationsbaserad crowdfunding. Av det svenska materialet i underlaget för litteraturstudien tas också upp att det i Sverige finns en annan förhärskande kultur än de anglosaxiska länderna när det gäller synen på donationer och offentlig sektor. En utmaning som svenska företag som söker finansiering möter och som svenska intermediärer kämpar med är den i internationell jämförelse svaga traditionen av direkta ägarinvesteringar eller för den delen av privat givande. Flera studier visar att vi i Sverige i hög grad förlitar oss på staten när det gäller bidrag och på de traditionella institutionerna (såväl banker och börs) när det gäller företagens finansiering. Det saknas här en tradition av både privat givande och privat finansiering med ägarkapital i mindre och onoterade företag. Crowdfundingaktörernas utmaning är att etablera en finansieringsform och plattformar som kan bidra till att bryta traditionens makt i detta avseende. (Almerud, Hallencreutz & Wallin 2013) Sammanfattningsvis handlar undersökningsobjektet för denna rapport alltså om en viss sorts crowdfunding, närmare bestämt en crowdfunding som (företrädesvis) handlar om donationer och inte förköp, lånefinansiering eller andelsförsäljning. Därtill rör det sig om en crowdfunding på en viss plattform, nämligen Crowdculture, med en fördelningsmekanism som inte är generell för all slags crowdfunding. Den crowdfunding som denna rapport undersöker har därtill i vissa fall mycket få stödjare, vilka man i vanligt tal inte skulle benämna som en folkmassa. Detta kan få begreppet crowdfunding att verka missvisande för somliga. Därtill skiljer sig den crowdfunding som denna rapport handlar om från den gängse uppfattningen av crowdfunding genom de offentliga aktörernas inblandning vanligtvis är denna typ av finansiering helt privat. Slutligen kan det i ett internationellt sammanhang uppmärksammas att Sverige har en svag tradition av den typ av civilsamhälleliga engagemang som denna finansieringsform livnär sig på. Med detta sagt synes det uppenbart att de slutsatser som dras av en sådan här studie måste ses som situationsspecifika och inte generella för crowdfunding i allmänhet.
Äpplen, päron och frukt om vad som egentligen ska jämföras i denna rapport I anbudsinfordran till detta utvärderingsuppdrag fanns som beskrivning att genom jämförelsemetodik visa på skillnaderna för de regionala stödsystemen mellan att å ena sidan arbeta med en traditionell projektstödsprocess eller å andra sidan arbeta med fördelning av medel utifrån en crowdlogik. På samma sätt som nyss förtydligats om vad som avses med en fördelning av medel utifrån en crowdlogik i just denna rapports specifika fall, kommer i detta avsnitt förtydligas vad som i denna rapport menas med en traditionell projektstödsprocess. Innebörden av detta jämförelseförfarande är på många sätt förgivettagen. Vägledning kring vad som läggs i detta begrepp saknas till exempel i underlaget till rapportens litteraturstudie. Utan att fördjupa sig ytterligare i det kan det sägas att det naturligtvis också finns många olika varianter på en traditionell projektstödsprocess och att dessa varierar med situation och sammanhang. Tydliggörandet i detta avsnitt är ett försök att ändå på ett grundläggande plan identifiera de skillnader som finns i ett alternativ till finansiering via crowdfunding, vilket är nödvändigt att göra om det ska gå att genomföra en SWOT-analys mellan dessa två finansieringsalternativ. Naturligtvis kan man ha invändningar om att såväl crowdfunding och traditionella projektstödsprocesser inte behöver följa denna rapports idealtypiska beskrivningar, såsom de strax ska presenteras. Poängen med dessa tydliggöranden är inte att hävda att dessa finansieringsalternativ ser ut eller bör se ut på just detta sätt. Poängen är istället att göra klart vilken slags jämförelse som det är fråga om, för att på så sätt kunna hjälpa läsaren att förstå och kunna tolka resultatet i denna rapport. Konceptuella skillnader mellan crowdfunding och den traditionella projektstödsprocessen som tas som utgångspunkter i denna rapport följer därför enligt nedan: Crowdfunding Traditionell projektstödsprocess Det offentliga stödets omfattning Delfinansiering Helfinansiering Finansiärer Flera, både offentliga och privata En offentlig Beslutsfattare för hur medel Deltagande bidragsgivare samt Handläggare inom offentlig sektor fördelas handläggare som initialt godkänner ansökningars grundkriterier Marknadsföringslogik Business to Consumer (B2C) Business to Business (B2B) Ansökningsmedium Internet/Webb 2.0/Sociala medier Konventionell ansökan på papper Intermediär Digital plattform (i detta fall Saknas Crowdculture) Etablering i omvärlden Mindre känd och mindre etablerad Välkänd och etablerad Finansieringstidpunkt Företrädesvis ex post, det vill säga Ex post innan man vet om projektet kommer att ha budgeterad intjäningsförmåga, ex ante då det gäller till exempel förköpsförsäljning av biljetter Tabell 2: Konceptuella skillnader mellan crowdfunding och traditionell projektstödsprocess.
SWOT-analys SWOT-analyser är strategiska verktyg för att identifiera styrkor och svagheter inom i det här fallet en viss finansieringsform. Ett andra steg i analysen är att bedöma hur stark ställning detta undersökningsobjekt har i förhållande till sin omvärld och till framtiden, det vill säga hot och möjligheter identifieras. I detta fall kommer alltså Crowdfunding att analyseras på detta sätt i relation till vad som benämns som en traditionell projektstödsprocess. I enlighet med anbudsinfordran kommer analysen att ringa in krav och förutsättningar som ska vara uppfyllda för ett lyckosamt innovationsarbete och ta avstamp i informanternas erfarenhet och bedömning av den egna förmågan. Därtill blir centralt att identifiera framgångsfaktorer och hinder för en effektiv introduktion av en ny digital plattform, förankringsarbetet i den egna organisationen, genomförandet av arbetet med att nå ut till användarna, erfarenheterna av det praktiska arbetet med plattformen under 2013, samt skillnader och likheter som framkommer i jämförelsen mellan att arbeta med en traditionell projektstödsprocess och att arbeta med fördelning av medel utifrån en crowdlogik. Utgångspunkterna för denna jämförelse har, som framgått, fattats a priori, innan djupintervjuerna inletts. Intervjuguiden, som varit samma för alla intervjuade, har därtill skapats med utgångspunkt i denna litteraturgenomgång och finns redovisad i bilaga 2. Stor samstämmighet bland de intervjuade En inledande observation från intervjuerna i denna studie är att det funnits en på det hela taget stor samstämmighet mellan de intervjuade. En analys av svaren ger inte några stora skillnader mellan exempelvis olika yrkesroller eller geografiska län. Inledningsvis kan därtill sägas att den stora majoriteten har tyckt att fördelarna i detta projekt klart har övervägt nackdelarna och följdriktigt också ser större möjligheter än hot med en fortsatt satsning på crowdfunding. Delar av svarsmaterialet är inte enkelt inordnat under de fyra rubrikerna om styrkor, svagheter, hot och möjligheter. Dessa rubriker ska därför ses som relativt öppna. Efter genomgång av dessa fyra infallsvinklar följer ytterligare en sammanfattande analys, rekommendationer samt slutord. Intervjuerna har varit semistrukturerade djupintervjuer och har lämnat ett visst utrymme för den intervjuade att välja inriktning efter vad den intervjuade själv har ansett vara mest relevant att diskutera. Vissa intervjuer har genomförts på plats vid de intervjuades arbetsplatser, medan andra har genomförts per telefon. De som genomförts på plats har spelats in på diktafon och transkriberats. Telefonintervjuer har återgivits med löpande anteckningar gjorda av intervjuaren. Styrkor med Crowdfunding Crowdfunding har beskrivits som ett gott sätt att bredda finansieringsmöjligheter till kulturutövare, genom att komplettera traditionella projektstödsprocesser samt rikta den mot
en grupp som inte skulle komma ifråga när det gäller de traditionella projektstödsprocesserna. Det har funnits en stark uppslutning kring tanken att denna finansieringsform demokratiserar offentlig kulturfinansiering genom direkt medverkan från medborgare. En handläggare i Växjö antyder att det kan vara svårt att jämföra och uppmärksamma skillnader mellan att arbeta med crowdfunding och traditionell projektstödsprocess, eftersom det är arbeten som inte omfattar samma individer. Jag tycker att de riktar sig mot så olika målgrupper. Jag tror inte att det blir aktuellt för en länsteater att söka finansiering till en uppsättning, men för en individ som vill göra en bok och föreläsa kan det göra stor skillnad. Handläggaren säger vidare att det finns fördelar för andra än de kulturutövare som söker finansiering. Arbetet [med crowdfunding] har inneburit ett väldigt medborgarperspektiv. Då synliggörs också utmaningar som annars hade varit dolda. Människor har idéer men kanske inte kan söka, för att de inte ryms i stödmodellen. Det handlar ju också om att föra medborgarna närmare kulturen, att man ser att det är detta som medborgarna vill att man ska satsa pengar på inom kulturen. För tjänstemän synes denna nya finansieringsform med andra ord kasta nytt ljus på den traditionella projektstödsmodellen och invanda arbetssätt, samtidigt som den appellerar till en grupp som inte skulle komma i fråga om den sökte sig till den traditionella projektstödsprocessen. Genom Crowdculture får en ny typ av projekt exponering hos både det privata och det offentliga och det kan synliggöra nya möjligheter för kulturlivet och behov hos kulturutövare. Projektledaren i Nyköping lyfter också en annan styrka med projektet, nämligen att det för somliga användare är betydligt enklare att göra en ansökan via Crowdculture än vad det vore att göra en traditionell ansökan. Den ansökan som ligger på Crowdculture anses dessutom vara mycket användbar vid andra marknadsföringstillfällen. Hon säger: Det är inte så många som har kommit dit, men om man jämför med en stipendieansökan, så kräver stipendieansökan ett ganska omfattande arbete med bildmaterial och sådant. Här kan man dels ansöka när man vill, dels kan man också gå in och ändra. När jobbet är gjort kan man ändå sprida det till många fler. Det är ju bara att länka. Tar man till exempel kontakt med ett museum kan man länka till denna. Det är smidigt, men dit kanske de inte har kommit. De unga fattar ju det, men folk i min ålder kanske mer hackar in detta en gång och sedan betraktar det som klart. Projektledaren i Växjö uttrycker sig på liknande sätt och menar att ansökningsförfarandet inom Crowdculture har fördelar gentemot hur den brukar se ut i den traditionella projektstödslogiken:
Detta är ju mycket mindre formellt. Filosofin bakom är kanske krånglig, och hur modellen fungerar, men det övriga med ansökan är ju jätteenkelt. Vi är förvånade över att inte fler har tagit den möjligheten. Hindren sitter nog tidigare, egentligen, när man väl har en idé och vet vad man vill göra är inte ansökningsförfarandet ett problem. Det är nog mer att komma över en mental tröskel som är utmaningen. En museichef i Eskilstuna som arbetat med Crowdculture återkommer till att den stora styrkan med projektet är att det kan vika ned väggarna på institutionen, det vill säga öka museets tillgänglighet gentemot kulturutövare de annars vanligtvis inte skulle möta. Sammanfattning av styrkor Den samlade bedömningen i intervjumaterialet är att styrkorna i projektet är mer framträdande än svagheterna. Ett exempel på en styrka är att bredda kulturfinansiering samt vända sig till en ny målgrupp Ansökningsförfarandet bedöms i grunden vara enklare och mer mångfasetterat än vid traditionell projektstödslogik. Arbetssättet utmanar i positiv bemärkelse invanda arbetssätt och anses öka tillgängligheten till kulturfinansiering hos potentiella KKN-aktörer. Svagheter med Crowdfunding En projektledare i Växjö säger att en nackdel med Crowdculture är att det inledningsvis har väckt negativa reaktioner i vissa läger: Vi har märkt när vi pratat om Crowdculture att vi får väldigt olika reaktioner, beroende på vem man pratar med. Pratar man med traditionella företrädare för konstområdet så blir de livrädda för att detta ska ersätta andra stödsystem. Det har varit en kritisk faktor i arbetet. Till en början arbetade man i Regionförbundet Södra Småland med sina vanliga kontaktnät. I dessa fanns museer, teatrar, andra kulturinstitutioner och konsulenter. De fria aktörerna, som Crowdculture framför allt riktade sig till, hade man inte tidigare varit i nämnvärd kontakt med. Projektledaren i Växjö säger att det var svårast att arbeta mot detta etablerade nätverk, eftersom de kunde misstänka att Crowdculture hotade deras verksamheter. Vår ingång var att de skulle sprida detta genom sina nätverk, men det funkade inte jättebra. Jag tror inte att de var så intresserade av detta. De är ju ganska kulturpolitiskt insatta, de följer diskussionen på kulturområdet och kunde uppleva att detta hotade deras sätt att arbeta. Så det var svårt för oss att få fram att detta handlade om ett medborgarperspektiv och att det inte handlade om att vi skulle ta deras pengar, utan att möjliggöra för mindre aktörer. Detta är ett komplement till pengarna som de redan får. Det var inte så lyckosamt. Sedan har vi arbetat för att försöka ha workshops med de fria aktörerna som vi ändå kunde nå. Det var en helt annan målgrupp, det funkade mycket bättre. Det var inte alla som la upp projekt, men det fanns ett intresse. Men ett problem för oss är att vi inte har en heltäckande koll på vilka som finns i länet.
En handläggare i Blekinge summerar sina erfarenheter från Crowdculture genom att säga att det varit ett problem att få individer att lägga upp projekt på webbplatsen. De vanligaste skälen till att dessa personer inte lagt upp projekt sägs vara att de inte vill sprida sin idé, att de känner en osäkerhet för Crowdculture i sitt konstnärskap, att de i grunden har svårt att beskriva och sätta ord på sin verksamhet för andra, att de saknat teknisk vana, samt att vissa brustit i att ha ett kontinuerligt intresse och engagemang för denna finansieringsform. Vissa har haft ett inledande engagemang som fort svalnat och handläggaren menar att det krävs en kontinuerlig rekrytering av projektstödjare för att projektet ska bli riktigt lyckat. En socialdemokratisk politiker i Växjö uttrycker en generell skepsis mot Crowdculture som finansieringsform. Denna politiker argumenterar för att Sverige inte har en kultur som är enkelt förenlig med crowdfunding och menar vidare att denna finansieringsform passar bättre i en amerikansk kontext. Därför säger hon att hon har svårt att se nyttan med Crowdculture i Sverige och i Kronoberg. Hon säger därtill att projektet hittills huvudsakligen intresserat föreningsliv och inte innovatörer och att det i urvalskriterierna för fonden finns problem med att definiera vem som är professionellt utövande och hur man når den målgrupp man söker. Ett problem som uppmärksammas av en handläggare i Växjö är att privata bidragsgivares intresse att donera pengar fortfarande kan beskrivas som svalt. I den blandning som finns av privata och offentliga bidragsmedel har de senare varit betydligt större än de första. Denna observation går i linje med yttrandet om att Sverige inte har de bästa kulturella förutsättningarna för att uppmuntra privata bidragsgivare och kan peka på ett behov av att tydligare definiera krav för vilken kvot av offentliga och privata bidragsmedel som eftersträvas. Projektledaren i Nyköping säger att hon upplever att man i projektet har haft svårigheter med sin kommunikation. Det har varit svårt för alla inblandade, från tjänstemän till allmänhet, att till fullo förstå vad Crowdculture är. Sammanfattning av svagheter Projektet har inledningsvis kämpat med ett svårt förankringsarbete hos externa KKN-aktörer och kulturinstitutioner. En uppfattning är att etablerad tradition av traditionell projektstödslogik inom svensk kultur ger ogynnsamma förutsättningar för en finansieringsform som crowdfunding och dess logik. Projektet sägs vara svårkommunicerat och svårförståeligt i grunden dessutom har det sagts att den kommunikation som varit borde ha varit enklare. Möjligheter med Crowdfunding Projektledaren för Crowdculture i Nyköping uttrycker att projektet har framtiden för sig. Jag tror att möjligheterna blir bättre och bättre allteftersom tiden går, säger hon. Hon säger att hon kan se att möjligheterna förbättrats därför att hon nu har lärt sig att använda den digitala plattformen bättre. Hon menar också att en avgörande faktor blir hur den här typen av kulturpolitiska finansieringsformer mottas politiskt och i samhället i stort. Förhoppningen att
projektet kommer att bli bättre över tid delas för övrigt av många. Att många använder formuleringen barnsjukdomar för att beskriva de svagheter som funnits inom projektet kan vittna om att det finns en förhoppning om att de problem som funnits i projektets början kommer att växa bort med tiden. Det skulle också kunna tyda på att man tror att projektet kommer att utveckla en immunitet mot just dessa problem som man stöter på en gång i projektets start. Föga överraskande har svaren från de intervjuade om projektets möjligheter varit tätt sammankopplade med de fördelar man har sett framför sig. Möjligheten att genom crowdfunding öka medborgarnas inflytande över riktning och innehåll på kulturområdet är ett återkommande tema om vilka möjligheter man ser att projektet har. Crowdfunding har sagts ha möjligheter att demokratisera det kulturpolitiska innehållet. Likaså har ett annat tema för projektets framtida möjligheter handlat om att crowdlogiken kan utgöra ett Sammanfattning av möjligheter Merparten av de intervjuade har upplevt att möjligheterna med Crowdculture är mer framträdande än hoten mot detsamma. De möjligheter man ser framför sig är tätt sammankopplade till projektets fördelar, bland annat ser man Crowdculture som en möjlighet till att i framtiden fortsatt bredda kulturfinansieringen, nå ännu fler personer som man inte gjorde förr, samt demokratisera det kulturpolitiska innehållet genom att föra beslutsfattandet närmare medborgarna. En återkommande formulering om svagheterna med projektet har varit att det handlar om barnsjukdomar vilket tyder på att man anser att de problem som projektet lever med i dag inte är bestående utan kan och kommer att elimineras i en framtid. Hot mot Crowdfunding Crowdcultures projektledare ser att det finns en fara att den hybridfinansiering mellan offentliga och privata medel som sker på webbplatsen inte förstås av människor i allmänhet. Hon menar att det kan missförstås som ett traditionellt projektstöd. En sak som jag tror har varit problematiskt är vad gräsrotsfinansiering innebär överlag. En uppfinnare som vill göra en prototyp, det förstår alla, det är inga konstiga offentliga medel inblandade. Men just eftersom detta är en hybrid så ligger missförståndet så nära. Det balanserar så farligt nära den traditionella kanten. Hon säger vidare: Om du vill göra en stor väggmålning sponsrade av privata medel kan du göra en skiss och lägga upp på Fundedbyme. Det är mycket lättare att förstå. Det finns de som tycker att man säljer sig genom att göra det och som avstår och det finns de som är öppna och tycker att det är väldigt kul och oproblematiskt. Nu blir det en blandning mellan offentliga och privata medel. Det kan vara svårare nu med denna hybrid. De kanske inte förstår riktigt och då blir de skeptiska. Ingen gillar att känna sig osäker. Vad är detta? Hur förhåller jag mig till detta? Gör jag något riktigt dumt nu om jag lägger upp en ansökan?
Åsikten att Crowdculture kan vara särskilt svårkommunicerat på ett konceptuellt plan återkommer hos flera andra. Intressant är dock att notera att de intervjuade framför allt talar om svårigheter att kommunicera konceptet till potentiella stödjare och personer som ska lägga upp projekt. En politiker i Växjö som istället har arbetet med ett förankringsarbete internt i det offentliga beskriver detta som desto enklare. Det har inte varit ett speciellt svårt förankringsarbete, för de har tyckt att det har varit jätteroligt. Jag har även när jag pratat om kultur visat hur vi jobbar nu och att detta är ett projekt som vi äger gemensamt med andra. En projektledare för Crowdculture i Växjö uppmärksammar vilken betydelse omvärlden kan ha för ett projekt och menar att dagens politiska diskussion är intressant att se i en historisk kontext: När man tittar på radikala teatergrupper som sätter upp projekt med mikrofinansiering på 1960-talet så var det också så radikalt att man inte kunde söka offentliga medel utan sökte det i sin närhet. Skillnaden är ju nu att det offentliga har involverats. Förr var det radikalt att arbeta med mikrofinansiering, men utan tekniken. Nu finns det snarare en rädsla att mista finansiering. Hot tar till skillnad från svagheter i SWOT-modellen sikte på yttre omständigheter, utanför organisationen eller projektet. Citaten från både projektledaren i Växjö och i Nyköping visar hur beroende denna kulturfinansiering framstår till den omgivande kulturen. Det har berättats att mikrofinansiering (om än i någon annan form än i fallet Crowdculture) på 1960-talet har betraktats vara politiskt radikalt, medan det i vår tid framstår som ett initiativ från motsatt politiskt håll. Detta kan visa hur kontextuella och tidsberoende värderingar kring olika former av kulturfinansiering kan vara. Sammanfattning av hot Ett uppfattat hot mot Crowdculture och dess fördelning av offentliga och privata medel är att det kommer att förbli ett svårförståeligt koncept hos allmänheten och sammanblandas med å ena sidan traditionell projektstödsprocess i det offentliga och å andra sidan helt privat och annan typ av crowdfunding. Osäkerhet kring projektets fortsatta finansiering utgör ett direkt hot mot fortsatt arbete och hur man tillvaratar arbete som redan lagts ned. Allmänhetens kulturella inställning till hur man förhåller sig till crowdlogik i detta sammanhang ses därtill som ett hot det har tidigare talats om att denna finansieringsmodell kan fungera bra i en amerikansk kontext men inte för svenskt vidkommande. Analys av intervjumaterialet På sätt och vis är mycket av åsikterna i intervjumaterialet förväntade, samt går i linje med tidigare utvärderingar och inläsningsmaterialet till denna rapport. Man kan då fråga sig vad ännu en utvärdering kan bidra med? Ett bidrag är förstås att bekräfta och sammanställa dessa styrkor, svagheter, möjligheter och hot. Ett annat bidrag är att se att detta intervjumaterial kan ses som förhållandevis väl sammanhållet och att inga stora skiljelinjer finns mellan de olika regionerna eller mellan olika yrkesroller. En skillnad i intervjumaterialet som dock kan
märkas är en generell skepsis respektive en generell optimism hos den socialdemokratiska respektive folkpartistiska politikern som intervjuats. Utan att göra en alltför långtgående slutsats av denna jämförelse mellan två individer kan det i alla fall spekuleras om att politisk ideologi spelar roll för inställningen till Crowdculture. I andra delar av intervjumaterialet går att utläsa att en satsning på crowdlogik upplevs vara mer högerpolitiskt än vänsterpolitiskt färgat, vilket i ett större sammanhang kan vara intressant att notera eftersom det också har berättats att en liknande, icke digital mikrofinansiering på 1960-talet tvärtom ansågs vara tydligt vänsterpolitiskt färgat. I den förestående delen av rapporten kommer de centrala frågeställningarna för detta uppdrag att diskuteras mot bakgrund av litteratur- och intervjustudien. Denna del kommer att ha normativa och subjektiva inslag, vilka syftar till att sammanväva, komplettera och förtydliga erfarenheterna från denna studie. Vilka framgångsfaktorer och hinder finns för en effektiv introduktion av en ny plattform? I intervjumaterialet finns ett antal olika identifierade framgångsfaktorer och hinder när det gäller introduktionen av plattformen Crowdculture. Det mest återkommande svaret är att en digital plattform inte får ses som självorganiserande. En plattform kräver marknadsföring och behöver nå rätt målgrupp. Detta arbete sköter inte sig själv. Flera intervjuade har sagt att plattformen Crowdculture har haft återkommande problem med sin funktionalitet, samt att varumärket, konceptet och filosofin bakom webbplatsen är svårförståeliga för besökare. En projektledare säger att en framgångsfaktor för introduktionen av en ny plattform vore att göra om kommunikationen i grunden. Istället för att tala om crowdfunding kunde man tala om gräsrotsfinansiering. Flera intervjuade talar om att webbplatsen borde ha varit enklare, med färre val och mer omedelbart tilltal. Projektledaren som föredrar termen gräsrotsfinansiering säger att Kooperativa Föreningens generiska marknadsföring av sortimentet Blåvitt skulle kunna tjäna som förebild för hur denna finansieringsform skulle kunna marknadsföras. Att använda en term som gräsrotsfinansiering skulle också kunna undvika ett annat missförstånd som har med ordet crowd ( folkmassa ) att göra. Intervjuade har beskrivit att den crowd som behövts i fallet Crowdculture många gånger kan rekryteras bland den närmaste sociala kretsen av familj och vänner. Att tala om dessa personer som en folkmassa kan ge ett felaktigt intryck. Gräsrotsfinansiering skulle i detta sammanhang bättre kunna inringa de målsättningar som de intervjuade har beskrivit: Att få projektsökare att anamma ett öppnare förhållningssätt gentemot sin presumtiva publik, att få projekt att växa organiskt i sitt lokala sammanhang, samt att presentera projekt som inte i pitchskedet behöver vara idémässigt fullutvecklade. Det har också diskuterats huruvida en egen digital plattform bör utformas för de offentliga bidragsfonderna. I dag har ett hinder sagts vara att besökare lätt blir förvirrade av att ett privat företag står som systemägare och att en rad olika offentliga fonder finns på webbplatsen och sinsemellan har olika kriterier. En nyckelfråga blir hur man hittar sin publik och når ut till användarna. Detta arbete har beskrivits som en tidskrävande process. De som lagt upp ett
projekt har uppmanats att arbeta utforskande med olika sätt att kommunicera sin idé, erbjuda incitament och belöningar (det vill säga olika sorters motprestationer), samt att arbeta i sociala medier och andra marknadsföringskanaler för att sprida kännedom och uppslutning kring projektet. Sammanfattning av identifierade framgångsfaktorer och hinder: För att framgångsrikt implementera en plattform har det betonats att det behövs aktivt engagemang och en förståelse för att digitala plattformar inte är självorganiserande eller marknadsför sig själva. En enkel marknadsföring och kommunikation bedöms vara framgångsfaktorer, eftersom en risk är att crowdfunding av offentliga och privata medel annars missförstås. Det har föreslagits att termen crowdfunding ska bytas ut mot exempelvis gräsrotsfinansiering för att bättre fånga projektets avsikter och innehåll. Vilka är framgångsfaktorer och hinder för ett förankringsarbete i den egna organisationen? Av intervjumaterialet har framgått att förankringsarbetet internt i huvudsak har varit enkelt. Det har beskrivits att det funnits ett stort intresse för projektet och att det på så sätt har varit lättsålt inom de offentliga organisationerna. De problem som har beskrivits har gällt en initial oro om att denna finansieringsform ska ersätta och konkurrera bort traditionella projektstödsprocesser riktade mot de traditionella kulturinstitutionerna. Innan dessa aktörer övertygats om att projektet är ett komplement till den ordinarie kulturfinansieringen och att denna inte är hotad har denna misstro alltså varit ett hinder för förankringsarbetet mot kulturinstitutionerna. En framgångsfaktor för att övervinna detta hinder har handlat om att uttrycka sig på ett sådant sätt att projektet inte väcker politisk kontrovers. En framgångsfaktor som dock uppmärksammat har handlat om att alla inblandade mer kontinuerligt skulle kunna sprida och marknadsföra Crowdculture för att öka kännedomen om finansieringsformen både internt och externt. Även om det inte har funnits något stort motstånd till projektet har det sagts att man skulle kunna ha arbetat ännu mer kontinuerligt, genom att till exempel arbeta med andra marknadsföringskanaler där man sprider kunskap om Crowdculture med mindre trycksaker, affischering, osv. Det har därtill lyfts att förankringsarbetet internt är nödvändigt för projektet, eftersom konsulenter och andra är de som har de mest relevanta kontakterna till olika lokala kulturutövare som skulle kunna vara intresserade av att lägga upp projekt. Vilka skillnader och likheter finns det mellan traditionell projektstödsprocess och arbetet med fördelning av medel utifrån en crowdlogik? En jämförelse av skillnader och likheter mellan finansiering av medel via en crowdlogik och via traditionell projektstödsprocess har redan redovisats i tabell 1. Dessa skillnader har framkommit redan vid litteraturstudien. Tabellen nedan utgår från dessa skillnader, men kommenterar gör ytterligare specifika kommentarer om Crowdculture utifrån den bild som förmedlas i intervjumaterialet.