Utrikesdepartementet Denna rapport är en sammanställning grundad på Utrikesdepartementets bedömningar. Rapporten kan inte ge en fullständig bild av läget för de mänskliga rättigheterna i landet. Information bör också sökas från andra källor Mänskliga rättigheter i Antigua och Barbuda 2012 ALLMÄNT 1. Sammanfattning av läget för de mänskliga rättigheterna och trendanalys Respekten för mänskliga rättigheter är på flera områden bristfällig. Det gäller främst anklagelser om polisbrutalitet och undermåliga förhållanden i landets enda och överfulla fängelse. Vidare har det rapporterats om vissa begränsningar i pressfriheten. Ett annat allvarligt område är diskriminering och våld mot kvinnor, sexuellt utnyttjande av barn samt diskriminering av homosexuella. Homosexuella relationer för båda kön är förbjudna och belagda med långa fängelsestraff. En positiv utveckling är att myndigheterna åtalar och straffar brott mot mänskliga rättigheter. Det finns inga tillgängliga uppgifter om förekomst av straffrihet. Fall av korruption har rapporterats. De civila myndigheterna har en effektiv kontroll över säkerhetsstyrkorna. 2. Ratifikationsläget beträffande de mest centrala konventionerna om mänskliga rättigheter samt rapportering till FN:s konventionskommittéer Antigua och Barbuda har ratificerat följande internationella konventioner: Konventionen om avskaffandet av alla former av rasdiskriminering, Convention on the Elimination of all forms of Racial Discrimination (CERD). Ratificerad 1988.
Konventionen om avskaffandet av alla former av diskriminering mot kvinnor, Convention on the Elimination of all forms of Discrimination Against Women (CEDAW) samt tilläggsprotokollet om enskild klagorätt. Ratificerade 1989 respektive 2006. Konventionen mot tortyr, Convention against Torture and Other Cruel, Inhuman or Degrading Treatment or Punishment (CAT). Ratificerad 1993 Konventionen om barnets rättigheter, Convention on the Rights of the Child (CRC) samt tilläggsprotokollet om handel med barn och barnpornografi. Ratificerade 1993 respektive 2001 och 2002. Har inte ratificerat tilläggsprotokollet om barn i väpnade konflikter och inte heller tilläggsprotokollet om enskild klagorätt. Flyktingkonventionen, Convention related to the Status of Refugees, samt tillhörande tilläggsprotokoll från 1967. Ratificerade 1995. Romstadgan för internationella brottmålsdomstolen, International Criminal Court (ICC). Ratificerad 2001. Konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, Convention on the Rights of Persons with Disabilities (CRPD) samt tilläggsprotokoll. Undertecknade 2006 respektive 2007. Antigua och Barbuda har inte ratificerat följande internationella konventioner avseende mänskliga rättigheter: Konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, Covenant on Civil and Political Rights (CCPR). Konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter, Covenant on Economics, Social and Cultural Rights (CESCR). Konventionen om migrantarbetares rättigheter, Convention on the Proteccion of the Rights of All Migrant Workers and Members of Their Families (CMW). Konventionen om påtvingade försvinnanden, Convention on the Protection of All Enforced Disapperances (CED). Den periodiska rapporteringen för CERD har inte följts upp sedan 2005 då den nionde rapporten lämnades. Den första, andra, tredje, fjärde, femte, sjätte, sjunde, åttonde och nionde periodiska rapporten lämnades in som ett dokument och avsågs täcka perioden 1989-2005. Den periodiska rapporteringen för CEDAW har uppföljts med förseningar. År 1998 lämnades första rapporten, dokumentet avsåg perioden 1990-1998 och ersatte den initiala, andra och tredje periodiska rapporten. Den periodiska rapporteringen till barnkonventionen har inte följts upp sedan 2003 då den initiala rapporten lämnades. Inlämningsdatum för initiala rapporten var 3 november 1995. 2
3 Den initiala rapporten avseende tilläggsprotokollet om handel med barn har inte lämnats. Inlämningsdatum var 3 maj 2004. Reservation för art. 21 och 22 om enskild klagorätt. Har inte ratificerat tilläggsprotokollet om förebyggande av tortyr. Den periodiska rapporteringen under CAT har inte uppföljts. Initiala rapporten är ännu inte inlämnad, inlämningsdatum var 17 augusti 1994. MEDBORGERLIGA OCH POLITISKA RÄTTIGHETER 3. Respekt för rätten till liv, kroppslig integritet och förbud mot tortyr Det finns inga uppgifter om att statsmakten godtyckligt eller olagligt berövat någon enskild person livet. Förbud mot tortyr och annan grym eller omänsklig behandling, godtycklig arrestering eller frihetsberövande föreskrivs i grundlagen. Myndigheterna har allmänt respekterat detta förbud. Det finns ett flertal rapporter om polisbrutalitet och diskriminering av homosexuella. Anklagelser om misshandel av fångar i landets fängelse har också framförts. Förhållandena i landets enda fängelse är gravt undermåliga, det saknas t.ex. toaletter i samtliga celler så hinkar får användas. Under 2011 fanns närmare 300 intagna, men fängelset är byggt för att hysa endast 150 personer. Minderåriga pojkar förvaras på samma avdelning som de vuxna männen, dock i separata celler. Kvinnor har en separat avdelning. 4. Dödsstraff Dödsstraff finns kvar i straffskalan. Den senaste avrättningen verkställdes år 1991. För närvarande finns det ingen som dömts till dödsstraff. Den allmänna opinionen uppskattas vara för dödsstraff. Landet har röstat emot resolutioner i FN:s generalförsamling om ett globalt moratorium för avrättningar. 5. Rätten till frihet och personlig säkerhet Lagen förbjuder godtycklig arrestering och kvarhållande i häkte. Myndigheterna har generellt efterlevt detta förbud. Det finns inga uppgifter om politiska fångar. 6. Rättssäkerhet och rättsstatsprincipen Författningen föreskriver ett oberoende rättssystem, och detta respekteras i allmänhet av regeringen. Domstolsväsendet utgör en integrerad del av det karibiska rättssystemet med Privy Council i London som högsta rättsinstans för
överklaganden. Landet har undertecknat, men inte ratificerat, konventionen om inrättandet av en karibisk högsta domstol. Säkerhetsstyrkorna består av en poliskår med cirka 750 personer och en liten försvarsstyrka. Poliskåren faller under premiärministerns ansvarsområde. Det finns enstaka rapporter om regeringens och polisens inblandning i korruption. 7. Straffrihet Det finns inga uppgifter om förekomst av straffrihet. Även om rättsystemet arbetar långsamt åtalas t.ex. poliser för påstådda brott. 8. Yttrande-, press- och informationsfrihet, inklusive på internet Lagen föreskriver rätten till rubricerade friheter, vilka i allmänhet respekteras. Regeringen har dock kritiserats för att ha försökt påverka nyhetsrapporteringen i etermedier. Regeringsmedlemmar har också uttalat sig och vidtagit åtgärder som kan tolkas som försök att begränsa yttrandefriheten. Förhållandet har varit särskilt spänt till den radiostation som ägs av oppositionen. Oppositionspartiet har hävdat att man inte fått rättvis tillgång till statsägd TV och radio. Det finns inga uppgifter om begränsningar i användandet av internet eller att myndigheterna övervakar e-post. 9. Mötes- och föreningsfrihet Det finns inga inskränkningar i den akademiska friheten eller för kulturella aktiviteter. Polisen utfärdar generellt tillstånd för offentliga möten och demonstrationer men nekar ibland till att ge garantier om att avvärja eventuella våldsamma konfrontationer. 10. Religions- och övertygelsefrihet Religionsfrihet samt rätten att bilda fackliga föreningar och att ingå kollektivavtal är reglerade i grundlagen. Inga överträdelser har rapporterats. Det fanns inga uppgifter om diskriminering grundat på religiös tillhörighet eller övertygelse. 11. De politiska rättigheterna och de politiska institutionerna Antigua och Barbuda är en parlamentarisk demokrati av brittisk modell, medlem i samväldet och med en befolkning på endast ca 90 000 personer. Vid det senaste parlamentsvalet i mars 2009 vann United Progressive Party en knapp seger över Antigua Labour Party och fick nio av 17 platser i representanthuset. Baldwin Spencer, som tillträdde efter att hans parti vunnit 4
makten 2004 fortsatte därmed som premiärminister. Valet 2009 har betecknats som fritt och rättvist. Lagen ger medborgarna rätt att med fredliga medel välja regering genom att delta i periodiskt återkommande fria val och genom allmän rösträtt. Valet i mars 2009 betecknades av en observatörsgrupp från OAS, Organization of American States, som fritt och rättvist. Oppositionspartiet ALP ifrågasatte valresultatet, men en högre domstol fastställde resultatet som godkänt trots vissa tekniska problem i valprocessen. Två kvinnor valdes in i representanthuset, som har 19 medlemmar. Fem kvinnor utsågs av generalguvernören till senaten, som har 17 medlemmar. Generalguvernören och talmännen i parlamentets båda församlingar är kvinnor och det finns två kvinnliga ministrar i regeringen. EKONOMISKA, SOCIALA OCH KULTURELLA RÄTTIGHETER 12. Rätten till arbete och relaterade frågor Arbetstagare har rätt att bilda och ansluta sig till fackföreningar. Cirka 60 procent av arbetstagarna i den formella sektorn är fackligt anslutna. Löntagarorganisationerna har full frihet att förhandla kollektivt. Arbetsmarknadslagen ger rätt för de anställda att strejka men arbetsdomstolen kan begränsa denna rätt vid tvistemål. Lagen förbjuder tvångsarbete samt barnarbete. Det finns inga uppgifterom att barnarbete förekommer. Lagen stipulerar att minimiåldern för lönearbete är 16 år. Personer under 18 år måste uppvisa ett läkarintyg och får inte arbeta senare än klockan 22.00 på kvällen. Lagen föreskriver att arbetstagare inte behöver arbeta mer än 48 timmar per arbetsvecka, men i praktiken tillämpas 40 timmars- och fem dagars arbetsvecka. en minimilön har fastställts (USD 2,78/timme). Arbetsplatser inspekteras regelbundet för att upprätthålla en god arbetsmiljö. Även om regeringen inte har antagit en lag för hälsa och säkerhet i arbetslivet, med undantag för barn som arbetar, har en arbetstagare i praktiken rätt att lämna en farlig arbetsplats utan att förlora sin anställning. 13. Rätten till bästa uppnåeliga hälsa Landets sjuk- och hälsovård är relativt väl utbyggd. Levnadsförhållandena bedöms vara generellt goda. 5
6 14. Rätten till utbildning Grundutbildningen är obligatorisk och kostnadsfri till 16 års ålder. Skolorna har i många fall ytterst begränsade resurser till utrustning och läromedel. Drygt 95 procent av barnen i skolålder deltar i undervisningen. 15. Rätten till en tillfredsställande levnadsstandard Antigua och Barbuda hör till de mer välutvecklade länderna i Karibien mätt som BNP per capita. Levnadsförhållandena är generellt sett goda. Landet hamnade 2012 på plats 67 av totalt 187 länder i FN:s välfärdsindex (HDI), med ett värde högre än det regionala snittet. Regeringen har ökat sina sociala utgifter på senare år, främst för att bistå landets fattiga. Den globala ekonomiska krisen har dock haft negativ påverkan på levnadsstandarden. OLIKA GRUPPERS ÅTNJUTANDE AV DE MÄNSKLIGA RÄTTIGHETERNA 16. Kvinnors åtnjutande av mänskliga rättigheter Våld mot kvinnor utgör ett allvarligt socialt problem. Det gäller inte minst mot kvinnor i hemmet i form av misshandel, våldtäkt och andra sexuella övergrepp. Dessa brott har ett maximistraff på tio år till livstids fängelse men utdöms sällan. Det kan vara svårt att få kvinnor att vittna mot gärningsmän. Regeringens särskilda styrelse för jämställdhet verkar för att öka kvinnornas medvetenhet om sina rättigheter vid övergrepp i hemmet och har upprättat ett kris-telefonnummer. Det finns dock inget hem för kvinnor som utsatts för övergrepp. Prostitution är förbjudet i lag men utgör ett allvarligt problem. Sexuellt ofredande är olagligt men förekommer ofta såväl i det offentliga som privata arbetslivet. Det har hittills aldrig bestraffats. 17. Barnets rättigheter Olika former av barnmisshandel utgör ett stort samhällsproblem. Våldtäkt och sexuella övergrepp mot barn förekommer. Maximistraffet är från tio år till livstids fängelse. Regeringen säger sig hävda barnens rättigheter men gör endast begränsade insatser för att skydda dessas rättigheter. Få blir dömda då det ofta saknas vittnen till brotten. Röda Korset har uttryckt oro för att aga är vanligt förekommande inom familjen, i skolan och andra institutioner.
18. Rättigheter för personer som tillhör nationella, etniska, språkliga och religiösa minoriteter samt urfolk Lagen förbjuder diskriminering av minoritetsgrupper på basis av ras, språk eller social status. Regeringen har allmänt respekterat dessa förbud i praktiken. Rastafarianer har dock klagat på diskriminering mot dem vid anställningar och antagning till högre skolor. 19. Diskriminering på grund av sexuell läggning eller könsidentitet Homosexuella relationer för båda kön är förbjudna och är straffbart med långa fängelsestraff. Dessa straffbestämmelser används dock sällan. Det förekommer uppgifter om diskriminering och våld mot hbt-personer och att allmänheten i landet har blivit mer intolerant mot rättigheter för hbt-personer. Ökad homofobi har försvårat för hiv-positiva att söka behandling. Det förekommer också uppgifter om att hiv-positiva har blivit av med sitt arbete. 20 Flyktingars rättigheter Fastän regeringen har undertecknat 1951 års flyktingkonvention och 1967 års protokoll har inget system för skydd av flyktingar och asylsökanden införts. Regeringen samarbetar dock med FN:s högkommissaries kontor för att bistå flyktingar och asylsökanden. 21. Rättigheter för personer med funktionsnedsättning Det har inte rapporterats om diskriminering av personer med funktionsnedsättning i arbetsliv, utbildning, hälso- och sjukvård eller andra offentliga institutioner. ÖVRIGT 22. Frivilligorganisationers arbete för mänskliga rättigheter Det finns ett antal inhemska och internationella organisationer i landet som bevakar och verkar för att förbättra respekten för mänskliga rättigheter. 23. Internationella och svenska insatser på området mänskliga rättigheter Vissa FN-organ har samarbete inom mänskliga rättighetsområdet och EU och vissa medlemsstater ger också finansiellt stöd till program för att stärka respekten för mänskliga rättigheter. 7