2012 Sanningen om läkemedelsupptaget

2012 Sanningen om läkemedelsupptaget 1

Innehållsförteckning Sammanfattning 3 Bakgrund 5 Läkemedelskostnaderna är inte problemet 6 Pengarna används inte 7 Vad händer om vi inte investerar i läkemedel 8 Även när upptaget är snabbt tar det lång tid 9 Större precision ger högre pris 10 Me-too eller nästa linjes behandling 12 Läkemedelsupptaget går allt långsammare 12 Inget upptag, inget värde 13 Vilken upptagshastighet är då den rätta? 14 Oroande skillnader i upptag 15 Tänk om... 16 Tabeller och diagram 17 Länkar 22 Beställ broschyrer 23

Sammanfattning En ofta framförd uppfattning är att läkemedel är ett kostnadsproblem som hotar utvecklingen i den svenska hälso- och sjukvården. Men detta stämmer inte med verkligheten. Läkemedel utgör faktiskt en minskande andel av hälso- och sjukvårdskostnaderna. Även om vi skulle sluta använda alla läkemedel skulle det till en början ha mycket liten effekt på de totala sjukvårdskostnaderna, men på sikt skulle kostnaderna öka kraftigt eftersom läkemedel är ett av de effektivaste sätten att undvika annan sjukvård. Läkemedelsutvecklingen är troligen den viktigaste bidragande faktorn till de effektiviseringar som sjukvården hittills kunnat genomföra, t.ex. i form av förkortade vårdtider, minskat antal vårdplatser och möjligheten att utföra många behandlingar i öppen, istället för i sluten, vård. Ska vi förlita oss på att andra länder tar reda på vilka läkemedel som är värda att använda så att vi sedan kan använda dem, efter patenten gått ut? Trots att vi alla egentligen vet detta är intresset för att använda nya läkemedel begränsat. Vad beror det på? Tycker vi att dagens medicinska resultat är så bra att sjukvården inte behöver utvecklas? Eller är de läkemedel som utvecklas inte tillräckligt bra för att användas i Sverige? Finns resurserna på fel ställe i sjukvården? Eller är det helt enkelt så att det är dags att diskutera vilket sorts land som Sverige vill vara? Det nyfikna och ambitiösa landet som gör större internationellt avtryck än sin marknadsandel eller det ointresserade som sitter nöjt trots att alla patienter inte når behandlingsmålen. Ska vi förlita oss på att andra länder tar reda på vilka läkemedel som är värda att använda så att vi sedan kan använda dem, efter patenten gått ut? 3

Bakgrund Media rapporterar ofta positivt kring medicinsk innovation på ett mycket tidigt forskningsstadium. Men när forskningsgenombrottet tagit sig igenom alla regulatoriska krav och når sjukvården i form av färdigutvecklade läkemedel ställer man sig frågande inför den höga kostnaden. Mycket lite rapporteras om det som händer däremellan och vilken roll som samhället och sjukvården spelar i att säkerställa att forskningsresultat kommer till reell nytta för befolkningen. Istället skylls ett ansträngt budgetläge för sjukvården på de lätt identifierbara läkemedelskostnaderna. En mer spännande rapportering vore att belysa det värde som nya läkemedel skapar för enskilda medborgare och samhället i stort. Det finns ett mått av politiskt förhandlingsspel i detta och tillfällen när det kan vara av intresse att lyfta fram just läkemedelskostnaderna som särskilt problematiska. Men visar statistiken att läkemedel är en gökunge i landstingsboet som knuffar ut andra viktiga vårdinsatser? Eller bidrar besparingsivern till att Sverige halkar efter internationellt och att det snart kommer att märkas även i den mindre snabbrörliga hälso- och sjukvårdsstatistiken? Med denna skrift vill LIF ge en mer nyanserad bild av läkemedelsmarknadens utveckling över tid, i relation till utvecklingen i andra länder och för hälso- och sjukvården i stort. All data är hämtad från officiella källor hos de myndigheter och andra aktörer som regelbundet publicerar statistik kring läkemedel; Socialstyrelsen, SKL, SCB, Apotekens service AB och IMS Health. Bidrar besparingsivern till att Sverige halkar efter internationellt och att det snart kommer att märkas även i den mindre snabbrörliga hälso- och sjukvårdsstatistiken? 5

Läkemedelskostnaderna är inte problemet Om man istället tittar på de offentligt finansierade läkemedelskostnaderna (läkemedelsförmånen och läkemedelskostnaderna i slutenvård) så har de under perioden 2005 2010 minskat från 8,4 procent av hälso- och sjukvårdskostnaderna till 8,0 procent. 6 Läkemedelskostnaderna måste sättas i relation till andra hälso- och sjukvårdskostnader för att det ska vara möjligt att på ett meningsfullt sätt bedöma utvecklingen. Kostnaderna för läkemedel och andra medicinska icke-varaktiga varor/förbrukningsartiklar, så som de presenteras i Nationalräkenskaperna, uppgick under 2010 till drygt 40 miljarder kronor. Om man sätter det i relation till de totala kostnaderna för hälso- och sjukvården, som preliminärt uppgick till 318 miljarder kronor samma år, blir läkemedelskostnadernas andel 12,6 procent vilket är en minskning från 14,0 procent år 2001 (fig. 1 FAKTA 2.01). Läkemedelskostnaderna i Nationalräkenskaperna omfattar inte läkemedel i slutenvård. Om man istället tittar på de offentligt finansierade läkemedelskostnaderna (läkemedelsförmånen och läkemedelskostnaderna i slutenvård) så har de under perioden 2005 2010 minskat från 8,4 procent av hälso- och sjukvårdskostnaderna till 8,0 procent (fig. 2 FAKTA 2.02). Minskningen förklaras av att läkemedelskostnaderna i princip legat stilla samtidigt som hälso- och sjukvårdskostnadernas andel av BNP ökat från 8,9 procent 2001 till 9,6 procent 2009 (fig. 1). Även om läkemedelskostnadernas andel av hälso- och sjukvårdens totala kostnader minskat över tid så varierar den nominella ökningstakten från år till år. Förklaringen återfinns i en mängd kostnadsdrivande och kostnadsdämpande faktorer. Ett nytt läkemedel ersätter eller kompletterar en mindre effektiv behandling, ett läkemedel introduceras på ett område som tidigare saknade behandlingsalternativ eller så sänks priserna i samband med ett storsäljande läkemedels patentutgång. Under 1990-talet steg kostnadsökningstakten under några år då nya läkemedel lanserades för stora folksjukdomar som magsår, högt blodtryck och depression. Samma läkemedel genererar i dag stora besparingar för hälso- och sjukvården inom ramen för det generiska utbytessystemet. Under den senaste 5-årsperioden har den totala läkemedelsförsäljningen från apoteken ökat från 33,5 till 36,9 miljarder kronor. Den största delen utgörs av receptförskrivna läkemedel som ökat från 25,0 till 26,6 miljarder kronor och läkemedel rekvirerade till sjukhus som ökat från 5,4 till 7,0 miljarder kronor. Det innebär att den totala kostnadsökningen på 3,4 miljarder kronor fördelar sig lika mellan öppen och sluten vård, 301 respektive 332 miljoner kronor per år. Under samma period har samhällets kostnader för läkemedelsförmånen ökat med 1 miljard

kronor från 18 till 19 miljarder kronor. Den största delen av denna ökning skedde mellan 2007 och 2008. Varje år gör cirka 60 procent av den svenska befolkningen minst ett uttag av läkemedel inom läkemedelsförmånen och äldre personer konsumerar mer läkemedel än yngre. Att antalet svenskar blir fler bidrar årligen med 0,8 procents kostnadsökning och att vi blir äldre bidrar med 0,2 procents kostnadsökning för läkemedel per år. Den rent demografiska volymtillväxten är basen i kostnadsökningarna och svår att göra något åt. Det som haft störst betydelse för den kontrollerade kostnadsutvecklingen i Sverige är att prissättningssystemet lyckats balansera kostnadsökningar vid introduktion av nya läkemedel med prispress och kostnadsminskningar vid patentutgång. Olika prisjämförelser visar att Sverige i dag har bland de lägsta generikapriserna i Europa och att nya läkemedel som prissätts utifrån värdebaserade principer är konkurrenskraftiga gentemot andra länders priser. En norsk rapport (SNF report no. 11/11) visar att Sverige har genomsnittliga priser på nya läkemedel och något högre priser för äldre patentskyddade läkemedel. Även TLV har i en prisjämförelse 2012 visat att prisnivån på nya läkemedel är i paritet med jämförbara länder. Pengarna används inte Under slutet av 1990-talet överfördes kostnadsansvaret för läkemedelsförmånen från staten till landstingen. Samtidigt infördes ett riktat statsbidrag som ska täcka landstingens kostnader för läkemedelsförmånen, dvs. patienternas högkostnadsskydd. Statsbidraget har förhandlats i olika modeller och för varierande tidsperioder och under hela 2000-talet har landstingen fått ett överskott vad avser det erhållna statsbidraget jämfört med de faktiska kostnaderna. Under perioden 2009 2010 var överskottet så stort att landstingen gemensamt fick betala tillbaka 417 miljoner kronor av statsbidraget. Resterande överskott fick landstingen, liksom tidigare år, behålla. Sett över hela 2000-talet har landstingen fått upp emot 10 miljarder kronor mer i statsbidrag än de sammantaget använt för att finansiera läkemedelsförmånen och kostnadsökningarna i slutenvården. Summan kan jämföras med att svenska patienter gemensamt betalar mer än 10 miljarder kronor årligen ur egen ficka för läkemedel, fördelat på 5 miljarder kronor för egenavgifter i förmånssystemet, knappt 2 miljarder kronor för receptförskrivna läkemedel utanför läkemedelsförmånen samt ca 4 miljarder kronor för egenvårdsläkemedel. Under perioden 2009 2010 var överskottet så stort att landstingen gemensamt fick betala tillbaka 417 miljoner kronor av statsbidraget. Resterande överskott fick landstingen, liksom tidigare år. 7

Även om kostnadsökningstakten för läkemedel följer utvecklingen för övrig hälso- och sjukvård på nationell nivå och att det totalt sätt finns tillräcklig finansiering, uppstår det situationer då läkemedelskostnaderna blir problematiska för en enskild verksamhet. Det är en utmaning och landstingens budgetarbete måste klara av att omfördela resurser från primärvården, där de stora besparingarna från utbytessystemet genererats, till de kliniker som behandlar patienter med cancer, sällsynta sjukdomar och immunologiska sjukdomar, där stora innovationer skett i form av nya läkemedelsbehandlingar. Vad händer om vi inte investerar i läkemedel Ibland kan man få intryck av att svensk sjukvård inte har behov av några nya läkemedel. Det får en att tänka på klassiska citat som nu är alla uppfinningar gjorda, vem vill höra skådespelare prata och vem skulle vilja ha en dator hemma. Man kan argumentera för att all introduktion av nya metoder i sjukvården bör leda till en kvalitetshöjning eftersom det innebär att personalen håller sig uppdaterad och utifrån ny kunskap tvingas omvärdera och utveckla arbetssätten. Under de senaste årtiondena har hälso- och sjukvården genomgått genomgripande förändringar, vilka till stor del möjliggjorts genom introduktion och användning av nya läkemedel. Under 1990-talet halverade hälso- och sjukvården antalet vårdplatser, vilka efter sekelskiftet minskat med ytterligare 19 procent till drygt 25 000 platser (fig. 3 FAKTA 2.03), en nivå som nu ifrågasätts utifrån ett patientsäkerhetsperspektiv. De genomsnittliga vårdtiderna har under 2000-talet minskat med ett helt dygn, från 6,4 dagar till 5,4 dagar (fig. 4 FAKTA 2.04) och läkarbesöken har flyttats från specialiserad vård till primärvård (fig. 5 FAKTA 2.05). Pågående forskning visar att det troligen går att belägga ett samband mellan introduktion av nya läkemedel och ökad livslängd i Sverige. Man kan argumentera för att all introduktion av nya metoder i sjukvården bör leda till en kvalitetshöjning eftersom det innebär att personalen håller sig uppdaterad och utifrån ny kunskap tvingas omvärdera och utveckla arbetssätten. Ett viktigt sätt att hålla sig uppdaterad på, och där Sverige tidigare legat i framkant, är att delta i kliniska läkemedelsprövningar. Den tydliga nedgången i klinisk prövningsverksamhet under de senaste åren har en direkt effekt på upptaget av nya läkemedel genom att startsträckan blir längre om man ska börja använda något nytt som man inte sedan tidigare känner till. 8

Även när upptaget är snabbt tar det lång tid Det tar lång tid att utveckla läkemedel och få dem godkända. De flesta projekten når aldrig marknaden eftersom utmaningen i att kunna dokumentera effekt och säkerhet för en läkemedelskandidat blir för stora. Läkemedelsutvecklingen startar ofta med framsteg i den akademiska grundforskningen som ger ny kunskap om orsaker till sjukdom och potentiella mekanismer för behandling vilka ligger till grund för framtagandet av nya molekyler. De potentiella läkemedelskandidaterna testas och kartläggs innan försök på människor kan påbörjas. Den kliniska utvecklingen inleds oftast med små prövningar på friska frivilliga personer, vilket ger grundläggande information om hur läkemedlet fungerar i människokroppen. Därefter ges läkemedlet till patienter med den sjukdom som ska behandlas. Om de initiala studierna faller väl ut skalas prövningarna upp och fler patienter inkluderas. Ett par substanser av 3-10 000 kandidater når denna tredje fas. Parallellt med de kliniska prövningarna pågår arbete med att utveckla och kvalitetssäkra olika tillverkningsprocesser för att säkerställa att läkemedlet kan tillverkas i en lämplig administreringsform och förpackas på ett ändamålsriktigt sätt. Efter mer än 10 år, när all utveckling är klar, lämnas all dokumentation till läkemedelsmyndigheterna för marknadsgodkännande. När priset är godkänt kan läkemedel tillhandahållas för förskrivning men då följer ofta en period av ytterligare regional omprövning innan läkemedlet i praktiken börjar användas. Många läkemedel kostar mer än en enskild patient kan betala och därför har de flesta länder utformat någon form av subventionssystem. För att ett läkemedel ska omfattas av sådan subvention krävs en ansökan till berörd myndighet vilken i Sverige är Tandvårds- och läkemedelsförmånsverket (TLV). Ansökan består av hälsoekonomiska studier och myndigheten har maximalt 6 månader på sig att fatta beslut. När priset är godkänt kan läkemedel tillhandahållas för förskrivning men då följer ofta en period av ytterligare regional omprövning innan läkemedlet i praktiken börjar användas. 9

Större precision ger högre pris Kostnaden för att utveckla läkemedel ökar kontinuerligt eftersom det krävs allt mer dokumentation för att få ett godkännande och då de vetenskapliga utmaningarna blir större. Totalt sätt har de svenska företagens kostnader för klinisk forskning ökat från 4,3 till 5,4 miljarder kronor under perioden 2005-2011 samtidigt som antalet anmälda kliniska prövningar minskat från 267 till 156 stycken under samma period. Den utvecklingen från att skjuta med hagelbössa till mer av prickskytte, kommer att fortsätta. Nya läkemedel kommer aldrig att lanseras med priser som kan konkurrera med generika. De enklare forskningsutmaningarna börjar ta slut trots att potentialen för, och behoven av, att förbättra behandlingsmöjligheterna är fortsatt stora. Målet måste vara att varje patient ska kunna få en behandling som fungerar. De som bli hjälpta av generiska läkemedel ska givetvis använda sådana men det krävs fortsatt forskning för att hitta hjälp och botemedel för de som inte blir hjälpta av gängse standardbehandling. Den inkrementella utvecklingen och tillgången till behandlingsbredd är viktiga hörnstenar i en god vård. Det kostar mer än 1 miljard USD att utveckla och dokumentera ett nytt läkemedel oavsett storleken på den tänkta patientpopulationen. Det medför att priset per patient för ett läkemedel som används av få är större än priset per patient för det som används av många. Begreppet personalised medicine har länge varit en målsättning. Flera viktiga steg har tagits mot ett läge där bara de som har nytta av en behandling ska behandlas inom cancerområdet och vid behandling av sällsynta sjukdomar. Det får till följd att läkemedelskostnaden per behandlad patient ökar, något som i sig inte behöver innebära att kostnaden per patient som har nytta av behandlingen ökar. Den utvecklingen från att skjuta med hagelbössa till mer av prickskytte, kommer att fortsätta. Nya läkemedel kommer aldrig att lanseras med priser som kan konkurrera med generika. Därför är det viktigt att Sverige hittar en modell som kan hantera att vissa läkemedel kostar betydligt mer än andra, att vissa patienter har större behov än andra och som säkerställer att nya behandlingar verkligen bara används för de patienter som behöver och har nytta av dem men att dessa patienter å andra sidan också får tidig tillgång till behandlingarna i fråga. 10

11

Me-too eller nästa linjes behandling Parallell utveckling bör ses som en styrka eftersom det ökar chansen att någon lyckas och om fler lyckas får fler patienter möjlighet att nå bra behandlingsresultat. Det framförs ofta kritik om att läkemedelsindustrin utvecklar för mycket s.k. me-too -produkter. Med det antyds att företagen bara hänger på de som lyckats ta fram en bra produkt. Sanningen är snarare den att många företag bedriver parallell utveckling och att det alltid är någon som hinner först i mål. Detta behöver inte betyda att det är det bästa läkemedlet i det långa perspektivet som hinner först. Parallell utveckling bör ses som en styrka eftersom det ökar chansen att någon lyckas och om fler lyckas får fler patienter möjlighet att nå bra behandlingsresultat. Av de 83 olika läkemedelssubstanser vars försäljning påbörjades under de senaste åren utgör ett 20-tal helt nya farmakologiska subgrupper, kombinationsläkemedel eller nya vacciner. Därutöver har den absoluta majoriteten indikationer som innebär att de ska användas när tidigare tillgängliga behandlingar, läkemedel eller andra, inte haft avsedd effekt eller som tillägg till sådan behandling. Med andra ord innebär detta reell inkrementell utveckling i form av nya generationer av läkemedel. Läkemedelsupptaget går allt långsammare Läkemedelsupptaget går allt långsammare. Under 2000-talet har drygt 500 nya läkemedel (ATC7) introducerats för försäljning i Sverige. Per år varierar det mellan 87 (2005) och 25 (2011), med ett medelvärde på 47 nya läkemedel. Över tid har det skett en nedgång från 287 under perioden 2001-2005 till 205 under perioden 2006-2010. Denna nedgång sägs ofta bero på att företagen inte får fram några nya läkemedel. Det finns ingen direkt koppling mellan antalet nya läkemedel med påbörjad försäljning och antalet av Läkemedelsverket nya godkända substanser under samma år. Däremot ses en tydlig trend i relationen mellan dessa två. Under de senaste åren har antalet nya läkemedeler som får försäljning gått från att vara fler till att vara färre än antalet substanser som godkänts samma år, 2009-2011 var underskottet 61 substanser. 12

Om man följer tillväxten i försäljning för årsklasser av läkemedel, d.v.s. alla läkemedel vars försäljning startar ett visst år, finner man att det är först efter år 8 som försäljningen närmar sig en stabil nivå, ett steady-state, och att den nivån förefaller vara cirka 1,5 miljarder kronor. Men även i detta avseende har takten sänkts. De 57 läkemedel som introducerades 2001-2003 hade efter 3 år en total försäljning på ca 2 miljarder kronor vilket kan jämföras med att de 54 läkemedel som introducerades 2007-2009 efter samma tid uppnått en försäljning på ca 1 miljard kronor. Av den totala läkemedelsförsäljningen 2011 utgjordes 75 procent av värdet läkemedel introducerade år 2000 eller tidigare. Samma år uppgick försäljningen av de läkemedel som introducerats under de senaste 5 åren till ca 2 miljarder kronor eller bara 7 procent av den totala läkemedelsförsäljningen. Det behöver klargöras om den negativa utvecklingen beror på att vi verkligen inte har råd med nya läkemedel eller om problemet är att sjukvården inte tycker att det som utvecklas är värt att introducera, eftersom det är ett mindre antal patienter som har behov av dem. Inget upptag, inget värde Ofta diskuteras läkemedlens kostnad utan koppling till det mänskliga och ekonomiska värdet av behandlingen. Det kan bero på att hälsoekonomiska studier som mäter värde inte bara är svåra att utföra utan även svåra att förstå. I Sverige är det idag självklart att kostnaden för en behandling måste vara rimlig i förhållande till de vinster och besparingar som individen och samhället gör. När de direkta sjukvårdskostnaderna minskar är det ekonomiska värdet av en ny behandling uppenbart medan det är svårare att värdera förlängd genomsnittlig livslängd eller ökad livskvalitet för svårt sjuka patienter. När besparingarna tillfaller andra samhällssektorer än hälso- och sjukvården blir det ännu mer komplicerat. Den behandlande kliniken får ökade läkemedelskostnader samtidigt som sjukförsäkringssystemet eller den kommunala omsorgen får lägre kostnader. Här saknas den samsyn och de transfereringssystem mellan olika samhällssektorer som behövs för att tydliggöra det verkliga värdet av effektiv läkemedelsbehandling så att ett relevant upptag kan ske. Om kostnadseffektiva läkemedel inte används går vi alla miste om stora värden. Utan rätt upptag går enskilda patienter miste om bättre behandlingsresultat och bättre livskvalitet. 13

Om kostnadseffektiva läkemedel inte används går vi alla miste om stora värden. Utan rätt upptag går enskilda patienter miste om bättre behandlingsresultat och bättre livskvalitet. I det extrema fallet kan det vara skillnaden mellan liv och död. Samtidigt går sjukvården miste om en kontinuerlig verksamhetsutveckling som lägger grund för en ständigt förbättrad kvalitet. Dessutom går sjukvården miste om viktig forskning eftersom de svenska företagen har svårt att konkurrera internationellt vid placering av kliniska prövningar. Inget företag är intresserade av att utpröva läkemedel i ett land som sedan inte tänker använda dem. Det leder i sin tur till ett ännu långsammare upptag eftersom sjukvården måste bekanta sig med de nya produkterna först efter introduktionen. Det blir helt enkelt en nedåtgående spiral. Det svenska samhället i stort går, vid ett suboptimalt upptag, miste om det samhällsekonomiska värde som det nya läkemedlet kan bidra med i form av ökad arbetsförmåga och minskat omsorgsbehov. Sverige kommer inte heller att kunna leva upp till visionen som en framträdande nation för registerforskning kring läkemedel. Läkemedel som inte används kan inte heller följas upp i register. Ekonomiskt påverkar ett uteblivet upptag de framtida besparingsmöjligheterna. Det kommer inte att lanseras generiska kopior av läkemedel som inte används. En förutsättning för generikaindustrin är att det finns en etablerad användning av originalprodukten. Genom att inte använda nya läkemedel när de introduceras minskar våra möjligheter att i framtiden, efter patentutgång, få tillgång till riktigt billiga läkemedel som är bättre än de vi har idag. Vilken upptagshastighet är då den rätta? Det svenska uttrycket lagom passar bra när man ska beskriva den önskvärda introduktionstakten för läkemedel. Det ska ske så snabbt att patienter som har nytta av behandlingen kan få den så tidigt som möjligt i sitt sjukdomsförlopp. Det är inte värdigt att enskilda personer riskerar att dö för att de inte får tillgång till behandlingar som finns tillgängliga. Det svenska uttrycket lagom passar bra när man ska beskriva den önskvärda introduktionstakten för läkemedel. 14 Samtidigt ska introduktionen ske på ett kontrollerat sätt så att det finns möjlighet att dokumentera effekt och säkerhet i syfte att snabbt kunna utvärdera om det är värt att fortsätta användningen. Introduktionen måste ske på ett sådant sätt att eventuella säkerhetsproblem upptäcks innan allt för stora patientpopulationer är exponerade.

Oroande skillnader i upptag Det är orealistiskt att tänka sig att läkemedel ska introduceras på ett identiskt sätt i alla landsting. Några kommer att gå före, ofta de som redan har erfarenhet av att använda läkemedlet i kliniska prövningar, andra kommer att följa efter. Det viktiga är att det inte tar för lång tid innan alla använder läkemedlet på den nivå som kunskapsläget för stunden indikerar är den rätta och att spridningen kring denna nivå inte är för stor utan att åtgärder sätts in. Att mäta regionala skillnader eller skillnader mellan befolkningsgrupper är lätt men att förklara dem lyckas vi sällan med. Ofta landar sådana försök i att man konstaterar att det finns olika behandlingstraditioner. Att de skillnader som finns inte helt kan förklaras av den naturliga otakten som beskrivs ovan är nog de flesta överens om. Det kan inte vara acceptabelt att det tog fem år innan alla landsting påbörjat användningen av de cancerläkemedel som introducerats i slutenvården under perioden 2001-2011 eller att skillnaden i kostnad för denna grupp läkemedel 2011 varierar mellan 13 778 och 39 428 kronor per invånare i de olika landstingen. På samma sätt är det inte rimligt att två landsting inte hade någon användning och sex landsting hade försumbar användning de nya antikoagulantiabehandlingarna två år efter introduktionen. De regionala skillnaderna återspeglas även internationellt. I en brittisk studie hamnade Sverige totalt på 13:e plats av 14 undersökta länder när det gäller användning av önskvärda läkemedel inom olika terapiområden. Inom två områden, RA och akut hjärtinfarkt, hamnar Sverige över medelvärdet, plats 3 och 6. Sämst utfall har Sverige för behandling med antipsykotiska läkemedel och behandling av benskörhet, plats 13. En Belgisk studie jämförde försäljningen av innovativa läkemedel och i den jämförelsen hamnade Sverige på 9:e plats av 20 länder. De enda två västländerna som i den undersökningen hade sämre upptag än Sverige var Finland och Storbritannien. Frågan vi måste ställa oss är om vi vill vara en eftersläntrare i västligan eller en ledare i östligan? Särskilt intressant blir en jämförelse med Danmark där de läkemedel som introducerats under de senaste 5 åren utgjorde 13,5 procent 2008 och 8,8 procent 2011. Motsvarande andelar för Sverige är 8,5 och 7,0 procent. Samtidigt är Danmarks läkemedelskostnad som andel av hälso- och sjukvårdskostnaderna och läkemedelskostnad per invånare lägre än i Sverige. Jämförelsen visar att det går att använda nya läkemedel utan att tappa kontroll över den övergripande kostnadsutvecklingen. Det är den konsten vi behöver lära oss. Det viktiga är att det inte tar för lång tid innan alla använder läkemedlet på den nivå som kunskapsläget för stunden indikerar är den rätta och att spridningen kring denna nivå inte är för stor utan att åtgärder sätts in. 15

Tänk om... Ingen vet idag vad resultatet skulle bli om vi i Sverige fokuserade mindre på att till varje pris hålla nere läkemedelskostnaderna och istället inriktade oss på att skapa en modern sjukvård som levererar bästa tänkbara resultat. Den offentliga statistiken tolkas på två diametralt olika sätt. För det offentliga Sverige är ökade läkemedelskostnader ett problem som hotar övrig sjukvårdsverksamhet och det förefaller finnas en skepsis kring värdet av nya behandlingar. Sjukvården säger sig ofta vara villiga att betala för riktig innovation, samtidigt som de ifrågasätter om de nya läkemedel som tas fram är sådan riktig innovation. Samtidigt ser läkemedelsindustrin ett utrymme för att satsa mer på läkemedel eftersom den avsatta finansieringen inte används och det finns vinster att göra på en ökad läkemedelsanvändning; för individ, sjukvård och samhälle. Vidare anser läkemedelsindustrin att de framsteg som gjorts inom cancerområdet, behandlingen av immunologiska och sällsynta sjukdomar som saknat behandling är riktig innovation. Sanningen ligger troligtvis, som alltid, någonstans mittemellan. En väg framåt är att fortsätta försöka bromsa sig ur uppförsbacken genom att fokusera på att läkemedelskostnaderna inte får öka. En alternativ väg är att med öppet sinne analysera vad som skulle hända om andelen nya läkemedel tilläts öka, liksom läkemedelskostnadernas andel av hälso- och sjukvårdskostnaderna. Utan kontroll skulle det naturligtvis kunna vara förödande men genom en modell som säkerställer att nya läkemedel levererar det de lovar skulle en ny sjukvård kunna växa fram. En sjukvård där majoriteten av patienter kan vårdas i primärvården eller i specialiserad öppenvård. Resurser skulle då frigöras för att möta de demografiska utmaningarna. Om vi dessutom kunde hitta modeller så att även andra samhällsinstanser är med och delar på sjukvårdens kostnader inklusive för läkemedel så kunde fler personer få möjlighet att arbeta och fler äldre kunde leva hemma utan behov av särskilda hjälp- och stödinsatser. Ingen vet idag vad resultatet skulle bli om vi i Sverige fokuserade mindre på att till varje pris hålla nere läkemedelskostnaderna och istället inriktade oss på att skapa en modern sjukvård som levererar bästa tänkbara resultat, men LIF är övertygade om att vi alla vinner på att åtminstone föra diskussionen. 16

Om vi dessutom kunde hitta modeller så att även andra samhällsinstanser är med och delar på sjukvårdens kostnader inklusive för läkemedel så kunde fler personer få möjlighet att arbeta och fler äldre kunde leva hemma utan behov av särskilda hjälp- och stödinsatser. 17

Fig. 1 (Fakta 2012 2.01) Hälso- och sjukvårdskostnadernas andel av BNP och läkemedelsförsäljningens andel av hälso- och sjukvårdskostnaderna. Miljarder SEK Health care costs as share of GDP and pharmaceutical sales as share of health care costs. Billion SEK Kostnader för hälso- och sjukvård Health care costs Läkemedel och andra medicinska ickevaraktiga varor/förbrukningsartiklar Pharmaceuticals and other medical non-durables Receptförskrivna mediciner Prescribed medicines BNP GDP Kostnader för hälso- och sjukvården i % av BNP Health care costs as % of GDP Läkemedel och andra medicinska icke-varaktiga varor/förbrukningsartiklar i % av hälso- och sjukvårdskostnaden Pharmaceuticals and other medical non-durables as % of health care costs Receptförskrivna mediciner i % av hälso- och sjukvårdskostnaden Prescribed medicines as % of health care costs 2001 2005 2006 2007 2008 2009 2010* 208 251 263 279 296 309 318 29,1 33,5 35,3 36,5 38,2 39,3 40,2 22,4 25,4 26,0 27,0 27,9 28,4 28,5 2 348 2 769 2 944 3 126 3 204 3 106 3 331 8,9% 9,1% 8,9% 8,9% 9,2% 9,9% 9,6% 14,0% 13,4% 13,4% 13,1% 12,9% 12,7% 12,6% 10,8% 10,1% 9,9% 9,7% 9,4% 9,2% 9,0% Kostnader för hälso- och sjukvården i % av BNP/Health care costs as % of GDP 18 15% 14% 13% 12% 11% 10% 9% 8% 7% *Prel. uppgifter/prel figures Källa/Source: www.scb.se Läkemedel och andra medicinska icke-varaktiga varor/förbrukningsartiklar i % av hälso- och sjukvårdskostnaden/pharmaceuticals and other medical non-durables as % of health care costs Receptförskrivna mediciner i % av hälso- och sjukvårdskostnaden/ Prescribed medicines as % of health care costs 2001 2005 2006 2007 2008 2009 2010*

Fig. 2 (Fakta 2012 2.02) Läkemedelskostnadernas andel av kostnaderna för hälso- och sjukvård Miljarder SEK Pharmaceutical sales as share of health care costs Billion SEK Kostnader för hälso- och sjukvård Health care costs Läkemedelsförmånen (läkemedel) Reimbursement (pharmaceuticals) Andel av totala HoS-kostnaderna Share of health care costs Läkemedel i slutenvård Pharmaceutical hospital sales Andel av totala HoS-kostnaderna Share of health care costs Offentliga läkemedelskostnader (läkemedelsförmånen + slutenvård) Public pharmaceutical costs (reimbursement + hospital sales) Andel av totala HoS-kostnaderna Share of health care costs Totala läkemedelsförsäljningen på apotek Total pharmaceutical sales at pharmacies Andel av totala HoS-kostnaderna Share of health care costs 2005 2006 2007 2008 2009 2010 251 263 279 296 309 318* 17,0 6,8% 17,3 6,6% 18,0 6,5% 18,8 6,4% 18,8 6,1% 4,1 4,7 5,4 5,9 6,4 1,6% 1,8% 1,9% 2,0% 2,1% 21,1 22,0 23,4 24,7 25,2 8,4% 8,4% 8,4% 8,3% 8,2% 30,0 31,5 33,5 35,2 36,2 12,0% 12,0% 12,0% 11,9% 11,7% 18,8 5,9% 6,7 2,1% 25,5 8,0% 36,3 11,4% *Preliminär/Preliminary i i Källa/Source: www.scb.se, Apotekens Service AB 19

Fig. 3 (Fakta 2012 2.03) Antal vårdplatser vid svenska sjukhus Number of hospital beds in Sweden 35 000 Totalt specialiserad vård/total specialised care Inom psykiatrisk vård/in psychiatric care Antal/Numbers 30 000 25 000 20 000 15 000 10 000 5 000 31 483 5 565 28 849 5 218 27 704 4 894 27 077 4 606 26 961 4 507 26 364 4 347 26 105 4 477 26 063 4 467 25 731 4 429 25 600 4 489 25 476 4 457 0 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007 2008 2009 2010 Källa/Source: www.skl.se Fig. 4 (Fakta 2012 2.04) Medelvårdtid (dagar) inom slutenvård i Sverige Average length of stay (days) in hospital care in Sweden Psykisk sjukdom Psyciatris diagnosis Samtliga diagnoser All diagnoses 2000 2005 2006 2007 2008 2009 2010 17,8 16,4 16,7 15,6 17,4 16,8 13,5 6,4 5,9 5,9 5,8 5,8 5,7 5,4 Källa/Source: www.socialstyrelsen.se l 20

Fig. 5 (Fakta 2012 2.05) Antal läkarbesök/1000 invånare i den svenska hälso- och sjukvården Number of doctor visits/1000 inhabitants in Swedish health care Antal besök/1000 inv./number of visits/1000 inh. 1 600 1 500 1 400 1 300 1 200 1 100 Specialiserad vård/specialised care 1 386 1 506 1 437 1 500 1 426 1 458 1 369 1 430 1 363 1 402 1 406 Primärvård/Primary care 1 396 1 427 1 382 1 438 1 475 1 497 1 380 1 270 1 271 1 533 1 000 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007 2008 2009 2010 Källa/Source: www.skl.se 21

Länkar Apotekens Service www.apotekensservice.se IMS Health www.imshealth.com SCB www.scb.se SKL www.skl.se Socialstyrelsen www.socialstyrelsen.se 22

Beställ broschyrer på LIF:s hemsida På www.lif.se/rapporter och publikationer/beställa kan du beställa fler broschyrer. 23

En ofta framförd uppfattning är att läkemedel är ett kostnadsproblem som hotar utvecklingen i den svenska hälso- och sjukvården. Men detta stämmer inte med verkligheten. Läkemedel utgör faktiskt en minskande andel av hälso- och sjukvårdskostnaderna. Även om vi skulle sluta använda alla läkemedel skulle det till en början ha mycket liten effekt på de totala sjukvårdskostnaderna, men på sikt skulle kostnaderna öka kraftigt eftersom läkemedel är ett av de effektivaste sätten att undvika annan sjukvård. Läkemedelsutvecklingen är troligen den viktigaste bidragande faktorn till de effektiviseringar som sjukvården hittills kunnat genomföra, t.ex. i form av förkortade vårdtider, minskat antal vårdplatser och möjligheten att utföra många behandlingar i öppen, istället för i sluten, vård. Med denna skrift vill vi ge en mer nyanserad bild av kostnaderna för läkemedel. Siffrorna kommer från de myndigheter och andra aktörer som regelbundet publicerar statistik kring läkemedel, Socialstyrelsen, SKL, SCB, Apotekens Service AB och IMS Health. För mer statistik gällande läkemedelsmarknaden och hälso- och sjukvården i Sverige och internationellt hänvisar vi till vår skrift Fakta som du finner på www.lif.se. LIF 201209. Fotograf bilder s. 7; storuman Flickr.com (CC BY-NC 2.0), s. 8, 13, 17; Gunnar Menander, övriga bilder IStockphoto. 24 Läkemedelsindustriföreningens Service AB/The Swedish Association of the Pharmaceutical Industry AB Box 17608, SE -118 92 Stockholm, Tel +46 8 462 37 00 Fax +46 8 462 02 92 E-mail info@lif.se www.lif.se www.fass.se