2/2003 huhtikuu april Det allmänna ekonomiska läget Det nya regeringsprogrammet Skattefrågor Statsandelarna 2004 Finansieringsunderstöd enligt prövning Administrativ reform inom avbytarservicen Utlåtande av kommunsektionen Ekonomin inom det regionala räddningsväsendet Nya publikationer
Kuntatalous Kommunalekonomi Nro/nr 2/2003 Lehti ilmestyy n. 6 kertaa vuodessa Infobladet utkommer 6 gånger per år Julkaisija / Utgivare Suomen Kuntaliitto Finlands Kommunförbund Toinen linja 14 Andra linjen 14 00530 Helsinki Helsingfors puh./tfn (09) 7711 fax (09) 771 2570 www.kuntaliitto.fi www.kommunforbundet.fi Painosmäärä 1450 kpl Upplaga 1450 st Painopaikka / Tryckeri Kuntatalon Painatuskeskus, Helsinki Tryckericentralen i Kommunernas hus i Helsingfors Tilaushinnat / Prenumerationer Tiedotetta toimitetaan kuntiin ja kuntayhtymiin yksi ilmainen kappale. Alla kommuner och samkommuner får ett gratis exemplar av infobladetionsbladet. Lisätilaukset 75 euroa vuosi Kuntatalouden vastuualueelta/ Raija Haaja, p. (09) 771 2077 tai fax. (09) 771 2570 raija.haaja@kuntaliitto.fi Extra årsprenumerationer à 75 euro/år av Raija Haaja, raija.haaja@kommunforbundet.fi eller fax (09) 771 25 70 Tiedote on myös Internetissä Kuntaliiton Internet-sivulla Informationsbladet finns också på Kommunförbundets webbsidor www.kuntaliitto.fi> Palvelut>Kuntatalous www.kommunforbundet.fi> Service>Kommunalekonomi Vastuuhenkilöt / Ansvariga Martti Kallio Jan Björkwall Toimittaneet / Sammanställt av Raija Haaja INNEHÅLL Sida Det allmänna ekonomiska läget 3 Kommunalekonomin under åren 2002-2004 Det nya regeringsprogrammet 5 Skattefrågor 7 Förfallodagar för fastighetsskatten och kvarskatten Faktureringsreglerna för mervärdesskatt ändras i början av nästa år Ny rättspraxis inom mervärdesbeskattningen Uthyrning av personal är inte en hälso- och sjukvårdstjänst i mervärdesbeskattningen Ny rättspraxis inom annan beskattning Statsandelarna 2004 14 Allmänt Utjämningen av statsandelarna på basis av skatteinkomster Den allmänna statsandelen Statsandelarna för social- och hälsovård Statsandelarna för undervisnings- och kulturväsendet Finansieringsunderstöd enligt prövning 20 Understöden år 2002 Understöden år 2003 Administrativ reform inom avbytarservicen 21 Utlåtande av kommunsektionen 22 Utlåtande om realisering av försäljningsvinst vid överlåtelse av tomt genom apport Ekonomin inom det regionala räddningsväsendet 23 Nya publikationer 24 Bilagor: Det allmänna ekonomiska läget (bilaga 1) Prognossiffror för samhällsekonomin 2003 (bilaga 2) Utvecklingen av den kommunala sektorns lönesumma (bilaga 3) Kommunarbetsgivarens socialförsäkringsavgifter (bilaga 4) Kommunernas skatteinkomster 2001-2004, md (bilaga 5) Kommunernas och samkommunernas resultaträkning 2000 2003, md (bilaga 6a) Kommunernas och samkommunernas finansieringskalkyl 2000 2003, md (bilaga 6b) Uppgifter om kommunernas ekonomi åren 1999 2003 (bilaga 7) Grunder för beräkning av priset per enhet år 2003 för den grundläggande utbildningen (bilaga 8) Exempel på hur nyckeltalet fastställs för den grundläggande utbildningen (bilaga 9) Beräkningsgrunder för priset per enhet för gymnasiet år 2003 (bilaga 10) Statsandelarna år 2003 (bilaga 11) Utlåtande 61 om realisering av försäljningsvinst vid överlåtelse av tomt genom apport (bilaga 12) Blankett för publikationsbeställning (bilaga 13) 2 Kuntatalous/Kommunalekonomi 2/2003
Det allmänna ekonomiska läget Totalproduktionen i vårt land ökade i fjol med 1,6 %. Enligt finansministeriets prognoser kommer produktionsvolymen att öka med 2,3 % i år. Andra finländska prognosinstitut har under våren uppskattat en något långsammare ökning av årets totalproduktion. Den rådande allmänna uppfattningen är att totalproduktionen inte kommer att öka särskilt snabbt på grund av det osäkra världsläget. Om den internationella ekonomin börjar återhämta sig och den tillväxt som länge varit att vänta tar fart, antas totalproduktionen i vårt land öka med cirka tre procent nästa år. Konsumentprisindex steg i fjol med 1,6 %. Konsumentpriserna beräknas stiga lika mycket i år, men uppskattningen är exceptionellt osäker. Mycket beror på hur världsmarknadspriset på råolja utvecklas. Tillsvidare har inflationstrycket i Finland varit rätt svagt. Konsumentpriserna uppskattas stiga långsammare nästa år då bl.a. alkoholpriserna väntas sjunka. Arbetslöshetsnivån har under ett par års tid legat på cirka nio procent. I år väntas arbetslöshetsnivån rentav stiga. Ett centralt mål för den nya regeringen är att höja sysselsättningsgraden och på det sättet råda bot på de nuvarande höga arbetslöshetssiffrorna. Bilaga 1 innehåller uppskattningar av hur de totalekonomiska variabler som är särskilt viktiga för kommunalekonomin utvecklas under åren 2000 2003. Uppgifterna och beräkningarna baserar sig på finansministeriets konjunkturprognos. Finansministeriets konjunkturöversikt 1/2003 finns på finansministeriets webbsidor på adressen http://www.vn.fi/vm/svenska/nationalekonomin. På adressen http://www.vn.fi/vm/kansantalous > Taloudellinen katsaus finns en ekonomisk översikt på finska. Prognoserna baserar sig på de uppgifter om nationalräkenskaperna som Statistikcentralen publicerade i februari 2003. Under Talousnäkymät finns också länkar till andra inhemska och vissa utländska prognosinstitut. Den allmänna uppfattningen har under våren övergått från fjolårets optimism till en mer avvaktande hållning. Till exempel Internationella valutafonden har i sin prognos 9.4.2003 kännbart sänkt de tillväxtsiffror som fonden i september förutspådde för USA:s och Euroområdets produktion år 2003. Bilaga 2 innehåller beräkningar av hur de viktigaste ekonomiska variablerna kommer att utvecklas 2003. Prognoserna har gjorts upp av olika institut som utarbetar prognoser för ekonomin som helhet. Kommunalekonomin under åren 2002-2004 Enligt en förfrågan som Kommunförbundet utförde i april uppgick kommunernas (exklusive Åland) sammanlagda årsbidrag enligt fjolårets bokslut till närmare två miljarder euro. Som helhet räckte de väl till att täcka avskrivningarna. Antalet kommuner med negativt årsbidrag uppgick i fjol till ett Kuntatalous/Kommunalekonomi 2/03 3
fyrtiotal, medan de ännu enligt 2001 års bokslut var 117. Årsbidragets vägda medeltal per invånare uppgick till ca 375 euro. Med årsbidrag mätt minskade skillnaderna mellan kommunerna, vilket syntes i att t.ex. det aritmetiska medeltalet per invånare steg kraftigt. Nyckeltalen utvecklades till merparten i positiv riktning, vilket berodde dels på kommunernas egna åtgärder, dels på åtgärder av staten. Rättelserna enligt skatteredovisningssystemet innebar en markant ökning av influtna skatter i kommunerna. Kommunernas resultat förbättrades också till följd av att den andra raten i justeringen av kostnadsfördelningen inom statsandelssystemet betalades till kommunerna. Enskilda kommuners bokslut påverkades i hög grad genom de åtgärder som staten vidtagit för att stabilisera den kommunala ekonomin och göra den mer förutsägbar. De viktigaste statliga åtgärderna var att återkravet på momsåterbäringar slopades genom sänkta samfundsskatteandelar och att taket för utjämningsavdrag inom statsandelssystemet slopades. Resultaten av Kommunförbundets bokslutsförfrågan kan studeras i detalj på Kommunförbundets webbsidor, http://www.kommunforbundet.fi > Service > Kommunalekonomi > Infomaterial > Statistik. Kommunernas och samkommunernas lönesumma ökade med cirka fem procent under 2002, dvs. en aning långsammare än under föregående år. Den inkomstpolitiska uppgörelsen för 2003 2004 och löneutvecklingsprogrammet för kommunsektorn höjer kommunsektorns lönesumma med knappt 3 % under vardera avtalsåret. Under 2003 och 2004 beräknas lönesumman totalt stiga med i snitt ca 3,5 % per år då man utöver de avtalsenliga förhöjningarna beaktar löneglidningar, andra strukturella förändringar och större personalstyrka. Bilaga 3 beskriver hur vissa faktorer som inverkar på lönesumman inom kommunsektorn har utvecklats under 1996 2004. Kommunernas och samkommunernas socialförsäkringsavgifter 2003 har behandlats i de förra numren av Kommunalekonomi (6/2002 och 1/2003). I det här skedet har vi inte tillgång till uppskattningar av socialförsäkringsavgifterna för 2004. KTAPL-avgiften beräknas stiga med 0,3 procentenheter, men inget beslut har ännu fattats om hur höjningen ska fördelas mellan arbetsgivaren och arbetstagaren. Det nya regeringsprogrammet innehåller en konstaterande om att de direkta arbetskraftskostnaderna ska sänkas, men tillsvidare finns inga detaljerade ställningstaganden till åtgärder. Vi kommer att informera om årets avgifter i senare informationsblad, så snart vi fått uppgifter om förändringarna. I bilaga 4 anges kommunarbetsgivarnas socialförsäkringsavgifter år 1997 2003. Under 2002 ökade kommunernas redovisningar av skatteinkomster bara en aning jämfört med föregående år. Kommunalskatteredovisningarna ökade visserligen betydligt, men andelen av samfundsskatteintäkterna minskade markant. Minskningen i samfundsskatteintäkterna berodde på nedskärningar i kommungruppens samfundsskatteandel, på konjunkturbetingade minskningar i samfundsskattens totalavkastning och på hur skatteredovisningarna tidsmässigt infallit. Kommunalskatteredovisningarna ökade till följd av större skatteunderlag, höjningar av kommungruppens samfundsskatteandelar för 4 Kuntatalous/Kommunalekonomi 2/2003
olika skatteår och mer kvarskatt. Höjningen av förvärvsinkomstavdragen minskade de influtna skatterna. Kommunernas skatteinkomster väntas minska med 3 4 % under 2003. Kommunalskatteredovisningarna ökar till följd av större skatteunderlag och högre skattesatser. Däremot minskar redovisningarna på grund av förändringar i skatteavdragen och faktorer som inverkar på hur skatteredovisningarna infaller. Kommunernas andel av samfundsskattens avkastning minskar ytterligare i år. Kommunernas skatteinkomster för nästa år är svåra att förutspå. Skatteprognoserna försvåras av det osäkra världsläget som eventuellt påverkar Finland. Förseningen i det ekonomiska uppsvinget inverkar på företagens resultatutveckling och det allmänna sysselsättningsläget. Många skattefrågor väntar fortfarande på avgöranden. Som situationen nu ser ut är det skäl för kommunerna att bereda sig på en anspråkslös skattetillväxt år 2004. I bilaga 5 anges hur kommunernas skatteinkomster utvecklats enligt inkomstslag under 2001 2004. Siffrorna bygger på Kommunförbundets skatteprognosram som uppdaterades i februari. Ramen ska enligt planerna uppdateras efter den ekonomi- och skatteprognosdag som arrangeras i Helsingfors 27.5.2003. Då har vi tillgång till finansministeriets nya konjunkturprognos och den nya regeringens linjedragningar och beslut i skattefrågor. Bilaga 6a och 6b innehåller en resultaträkning och finansieringskalkyl för kommunerna och samkommunerna 2000 2001 enligt uppgifter från Statistikcentralen. Siffrorna i resultaträkningen och finansieringskalkylen för 2002 baserar sig på Statistikcentralens och Kommunförbundets enkäter, särskilda utredningar och Kommunförbundets uppskattningar. Uppgifterna för 2003 är uppskattningar av Kommunförbundet. I bilaga 7 ges uppgifter som kommunernas ekonomi 1999 2003. Uppgifterna för 2002 baserar sig på den enkät som Kommunförbundet genomförde i april. Uppgifterna för 2003 baserar sig på kommunernas budgetar. Närmare upplysningar: Jan Björkwall, tfn (09) 771 20 85, 050 522 27 89 Juhani Turkkila, tfn (09) 771 20 95, 050 667 47 Det nya regeringsprogrammet Kommunförbundet har sammanställt de delar i Anneli Jäätteenmäkis regeringsprogram som berör kommunernas verksamhet, uppgifter och ekonomi. Bland regeringsprogrammets ställningstaganden, mål och frågor som ska utredas finns det en hel del som inverkar direkt eller indirekt på kommunernas verksamhet eller som anknyter till den. Den nya regeringen kommer att bereda nya ramar för regeringsperioden. En viktig fråga för kommunerna är hur riktlinjerna i det nationella hälsovårds- Kuntatalous/Kommunalekonomi 2/2003 5
projektet och det nationella utvecklingsprogrammet för det sociala området följs. I den förra regeringens ramar ingick statsandelsökningar på sammanlagt 200 miljoner euro (50 miljoner per år) med anledning av hälsovårdsprojektet. Finansieringen av det nationella socialprogrammet har varken den gamla eller den nya regeringen tagit ställning till. I regeringsprogrammet har man klart utgått ifrån att en del av de kommande skattelättnaderna ska genomföras genom större avdrag i kommunalbeskattningen. Allt som allt planeras skattelättnader på minst 1,12 miljarder euro. Kommunernas andel har inte fastställts. Kommunerna har fått löfte om kompensation för de skattelättnader i kommunalbeskattningen som gäller förvärvsinkomster. Hur kompensationen ska genomföras har inte bestämts. Det är också möjligt att samfundsskattesatsen sänks från nuvarande 29 procent, vilket skulle innebära mindre samfundsskatteintäkter för kommunerna. Statssekreterare Sailas har föreslagit att skattesatsen sänks till 27 procent, vilket skulle innebära att kommunerna får ca 7 procent mindre samfundsskatteintäkter. Regeringen har lovat att kommunernas nuvarande samfundsskatteandel bibehålls till år 2005. Därefter ska ärendet tas upp på nytt som en del av en eventuell statsandelsreform. Vissa uttryck i regeringsprogrammet tyder på att avgiftsfinansieringen inte kommer att öka. I regeringsprogrammet ingår många mål och förslag till utveckling och förbättringar som anknyter till kommunernas verksamhet men som inte kan konkretiseras nu med tanke på kommunernas uppgifter, kostnader och finansiering. Enligt programmet skall en stor mängd frågor utredas. I programmet sägs dock klart att grundskoleelever i årskurs 1 och 2 skall erbjudas den morgon- och eftermiddagsverksamhet de behöver redan fr.o.m. hösten 2004. Dessutom ska förskoleelever genom lag få samma rätt till skolskjutsning som elever inom den grundläggande utbildningen. För social- och hälsovården utlovas större statsandelar och förhöjda statsandelsprocentsatser. Det är uppenbart att också kompensationen av skatteavdragen kommer att genomföras i huvudsak genom större statsandelar. Det s.k. basserviceprogrammet/basservicebudgeten som Kommunförbundet arbetat för togs inte med som ett egentligt tvärsektoriellt politiskt program (såsom programmen för sysselsättning, företagsamhet, IT-samhället respektive medborgarinflytande). Under punkten Kommunpolitik ingår däremot de mål och utgångspunkter som Kommunförbundet förespråkat i basserviceprogrammet. Där lovar regeringen bl.a. att balansen mellan kommunernas uppgifter och skyldigheter ska förbättras genom ett basserviceprogram för hela mandatperioden och en basservicebudget som görs upp för varje år. Regeringsprogrammet ur kommunernas synvinkel beskrivs och bedöms närmare nedan och i Kommunförbundets finskspråkiga rapport Pääministeri Anneli Jäätteenmäen hallitusohjelma ja kunnat som finns på adressen www.kuntaliitto.fi > Palvelut > Kuntatalous > Tietotuotteet > Hallitusohjelma ja kunnat. Närmare upplysningar: Jan Björkwall, tfn (09) 771 20 85, 050 522 27 89 Martti Kallio, tfn (09) 771 20 82, 050 369 97 04 6 Kuntatalous/Kommunalekonomi 2/2003
Skattefrågor Förfallodagar för fastighetsskatten och kvarskatten Förfallodagar för fastighetsskatten Den första raten av fastighetsskatten för 2003 skall betalas senast den 16. september 2003 och den andra raten senast den 4. november 2003. Förfallodagar för kvarskatten Den första raten av stats-, kommunal- och kyrkoskatten samt den försäkrades sjukförsäkringspremie som debiteras för skatteåret 2002 skall betalas senast den 2. december 2003 och den andra raten senast den 4. februari 2004. Närmare upplysningar: Mikael Enberg, tfn (09) 771 25 40, 0500 50 88 31 Tarja Tarkiainen, tfn (09) 771 20 86, 050 367 58 61 Juha Mynttinen, tfn (09) 771 20 79, 050 667 46 Om mervärdesbeskattning Faktureringsreglerna för mervärdesskatt ändras i början av nästa år Riksdagen godkände 13.2.2003 med små ändringar regeringens proposition med förslag till lagar om ändring av mervärdesskattelagen och 2 kap. 9 bokföringslagen (266/2003 rd), som gäller faktureringsregler. De nya faktureringsbestämmelserna, som huvudsakligen ingår i 22 kap. mervärdesskattelagen, träder i kraft 1.1.2004. De förtydligar och förenhetligar till många delar faktureringspraxisen. Samtidigt ändras bestämmelserna också i någon mån den gällande situationen och innebär bl.a. en klar skärpning av villkoren för att få avdrag och återbäring av mervärdesskatt vid köp. Det problematiska är att de nya bestämmelserna är tämligen allmänna till sitt innehåll, lämnar rum för tolkning och ger mycket få detaljerade anvisningar för praktiska situationer. Skattestyrelsen kommer under juni månad år 2003 att utfärda ett cirkulär med faktureringsanvisningar. Bestämmelsernas huvudsakliga innehåll De nya bestämmelserna baserar sig på det s.k. faktureringsdirektivet, dvs. Europeiska unionens råds direktiv av den 17.12.2001 (2001/115/EG). Ändringarna gäller bl.a. fakturabegreppet, skyldigheten att utfärda en faktura, vilka uppgifter som skall lämnas i en faktura, elektronisk fakturering samt förvaring av fakturor. Kuntatalous/Kommunalekonomi 2/2003 7
Fakturabegreppet Begreppet faktura definieras främst utgående från de uppgifter som en faktura skall innehålla. Som faktura skall godkännas samtliga verifikat eller meddelanden på papper eller i elektronisk form som uppfyller de krav som ställs på en faktura. En faktura kan bestå också av flera separata handlingar. Om en del av de uppgifter som skall lämnas ingår i en handling som tidigare har lämnats till köparen eller som denne annars redan har, såsom t.ex. ett avtal mellan parterna eller ett orderdokument, anses dessa handlingar tillsammans bilda en faktura, varvid samtliga erforderliga uppgifter inte behöver antecknas på det dokument som kallas fakturan. I detta fall förutsätts dock att sistnämnda dokument innehåller en entydig hänvisning till de handlingar som köparen redan har. Inga bestämmelser finns om hur hänvisningen skall vara avfattad, utan den kan göras på vilket sätt som helst. Skyldigheten att utfärda en faktura De nya bestämmelserna i mervärdesskattelagen anger tydligare än de tidigare bestämmelserna vilka försäljningar skyldigheten att utfärda en faktura gäller. Eftersom de nya bestämmelserna tydligt ökar kraven på vad som skall stå i fakturan och det inte är ändamålsenligt att tillämpa dessa krav på en näringsidkares hela försäljning, har skyldigheten att utfärda en faktura i någon mån begränsats. Enligt de nya bestämmelserna gäller skyldigheten att utfärda en faktura enbart skattebelagd försäljning eller s.k. försäljning till nollskattesats till en annan näringsidkare eller en juridisk person som inte är näringsidkare. Köparen eller en tredje part kan också i fortsättningen skriva ut fakturan för säljarens räkning. Enligt en ny bestämmelse i mervärdesskattelagen skall säljaren utfärda en faktura också för rättelseposter och ersättningar som inte har beaktats i tidigare utfärdade fakturor. Fortfarande föreskrivs inte heller någon bestämd tid inom vilken fakturorna skall tillställas köparen. Uppgifter som skall ingå i en faktura Faktureringsdirektivet innehåller en uttömmande förteckning över de uppgifter som med tanke på mervärdesbeskattningen skall ingå i en faktura. Denna förteckning har i nästan oförändrad form tagits in i den finska mervärdesskattelagen. En faktura som gäller normal skattebelagd försäljning eller försäljning till nollskattesats skall från ingången av nästa år innehålla följande uppgifter: 1) datum för utfärdande, 2) ett löpande nummer baserat på en eller flera serier, som ensamt identifierar fakturan, 3) det mervärdeskattenummer för mervärdesskatt, som näringsidkaren använt vid försäljningen av varor eller tjänster, detta nummer är i allmänhet FO-numret, 4) det mervärdeskattenummer för mervärdesskatt, som köparen använt vid köpet, om köparen är skattskyldig för köpet eller det är fråga om en gemenskapsintern varuförsäljning enligt 72 a, 5) namn och adress för säljaren och köparen, 8 Kuntatalous/Kommunalekonomi 2/2003
6) de sålda varornas mängd och art samt tjänsternas omfattning och art, 7) datum för varuleveransen eller utförande av tjänsterna eller betalningsdagen för en förskottsbetalning, om ett sådant datum kan fastställas och skiljer sig från datum för fakturans utfärdande, 8) skattegrunden för varje skattesats eller skattefrihet, enhetspriset exklusive skatt, samt eventuell prisnedsättning eller rabatt om dessa inte är inkluderade i enhetspriset, 9) skattesats, 10) det skattebelopp som skall betalas, uttryckt i euro (dock inte när systemet med skatt på vinstmarginalen tillämpas), 11) när skatt inte skall betalas på försäljningen eller när köparen är skyldig att betala skatt i enlighet med 2 a, 8 a eller 9, en hänvisning till grunden för skattefriheten eller köparens skattskyldighet, eller en hänvisning till den relevanta bestämmelsen i denna lag eller det sjätte momsdirektivet, 12) när fakturan ändrar en tidigare faktura, en entydig hänvisning till den tidigare fakturan. I fakturadirektivets förteckning över de uppgifter som skall ingå i en faktura finns inte anteckningen MOMS reg., varför ingen sådan anteckning behövs i fortsättningen. I mervärdesskattelagen har också intagits en bestämmelse motsvarande bestämmelserna i direktivet om lägre krav på fakturor i vissa specialsituationer. De lägre kraven gäller för det första fakturor på högst 1 000 euro. Dessutom gäller de lägre kraven fakturor i minuthandeln eller annan jämförbar försäljningsverksamhet som så gott som uteslutande riktar sig till privatpersoner, fakturor för serveringstjänster eller persontransporter, även när försäljningen inte till sin karaktär är sådan att den så gott som uteslutande riktar sig till privatpersoner, samt verifikationer som skrivs ut av parkeringsautomater och andra liknande apparater. Bestämmelsen gäller dock inte serverings- eller transporttjänster som är avsedda för vidareförsäljning. I en faktura för vilken lägre krav gäller skall enligt lag finnas följande uppgifter: datum för utfärdande av fakturan, säljarens namn och mervärdeskattenummer, de sålda varornas mängd och art samt tjänsternas art, och beloppet av den skatt som skall betalas angiven per skattesats eller skattegrunden angiven per skattesats. Bruttoprissättning kan följaktligen användas i fakturor för vilka de lägre kraven gäller, dvs. priset kan anges med momsen inberäknad, förutsatt att det skattebelopp som skall betalas finns utsatt på fakturan. De nya bestämmelserna ställer även nya krav på innehållet i många andra dokument med mervärdesskatteeffekter än egentliga försäljningsfakturor. Kraven på vilka uppgifter som skall finnas utsatta i fakturorna skärps bl.a. för de dokument, som ligger till grund för följande särskilda avdrag: det avdrag motsvarande säljarens betalningsskyldighet (33 mervärdesskattelagen) som köparen av en fastighet får dra av och som avses i 104 mervärdesskattelagen, det energinyttighetsavdrag som avses i 111 mervärdesskattelagen, det avdrag som enligt 112 mervärdesskattelagen får göras vid överföring av varor och tjänster från icke-avdragsgill användning till skattebelagd, avdragsgill användning. Kuntatalous/Kommunalekonomi 2/2003 9
Lagen innehåller också en uttrycklig bestämmelse om innehållet i den utredning som den som fortsätter en affärsverksamhet i enlighet med 62 mervärdesskattelagen på säljarens begäran skall ge om de överlåtna nyttigheternas användningsändamål. Elektronisk fakturering Elektronisk fakturering har redan tidigare i vid och flexibel utsträckning godkänts i Finland. Mervärdesskattelagen har dock inte innehållit några uttryckliga bestämmelser om saken. I de nya bestämmelserna konstateras uttryckligen att en faktura med mottagarens samtycke kan sändas elektroniskt. Andra särskilda förutsättningar ställs inte för elektronisk fakturering. Lagring av fakturor Skyldigheten att lagra fakturor görs tidsenligare genom en bestämmelse om allmän skyldighet att lagra fakturor utan att denna skyldighet binds till något särskilt lagringsmedium. Enligt den nya bestämmelsen skall fakturorna förvaras i minst sex år efter utgången av den kalendermånad under vilken räkenskapsperioden gick ut. Strängare förutsättningar för rätt till avdrag eller återbäring Den i praktiken viktigaste ändringen av de nya faktureringsbestämmelserna gäller förutsättningarna för att köparen skall ha rätt till avdrag eller återbäring. Efter lagändringen förutsätts det att köparen för den köpta varan eller tjänsten har en av säljaren utfärdad faktura eller en annan verifikation som kan behandlas som en faktura. Avdrags- eller återbäringsrätten existerar alltså endast om köpfakturan innehåller samtliga ovan uppräknade uppgifter som skall ingå i en faktura. När de lindringare fakturakraven gäller för försäljningen, är rätten till avdrag och återbäring i fortsättningen bunden till att dessa lindrigare krav uppfylls. Även de ovan nämnda bestämmelserna om särskilda avdrag har ändrats så, att i dem konsekvent föreskrivs om villkoren för rätt till avdrag eller återbäring. Förutsättningarna för rätten till avdrag och återbäring skärps avsevärt, för den gällande lagen ställer inga andra uttryckliga krav än att den skatt som skall betalas för försäljningen finns utsatt på fakturan. T.ex. bristfälliga uppgifter om kundens adress medför efter lagändringen förlust av rätten till avdrag eller återbäring, om inte fakturan ersätts med en ny faktura som innehåller de uppgifter som fordras. Lagändringen innebär följaktligen en avsevärd skärpning av köparens ansvar för att fakturan är riktig och att beskattningen sker på rätt sätt. Denna skärpning lindras dock av en bestämmelse om att skatteverket i samband med granskning eller återbäring eller debitering av skatt kan godkänna ett avdrag som har gjorts trots att verifikationen inte motsvarar lagens krav, men den skattskyldige annars förmår visa att han har rätt till avdraget eller återbäringen. Denna bestämmelse torde ge upphov till tolkningsfrågor. Det är också möjligt att beskattningspraxisen i fråga om avdrag för inköp eller vilket skattebelopp som skall återbäras kommer att vara oenhetlig åtminstone till en början. Närmare upplysningar: Jan Björkwall, tfn (09) 771 20 85, 050 522 27 89 Mikael Enberg, tfn (09) 771 25 40, 0500 50 88 31 10 Kuntatalous/Kommunalekonomi 2/2003
Tarja Tarkiainen, tfn (09) 771 20 86, 050 367 5861 Juha Mynttinen, tfn (09) 771 20 79, 050 667 46 Ny rättspraxis i mervärdesbeskattningen Uthyrning av personal är inte en hälso- och sjukvårdstjänst i mervärdesbeskattningen Högsta förvaltningsdomstolen meddelade 7.2.2003 ett avgörande (HFD 2003:4) som gällde försäljning av hälso- och sjukvårdstjänster. Prejudikatet gällde ett fall där föremålet för ett aktiebolags verksamhet var att hyra ut personal. Bolaget hade för avsikt att börja hyra ut yrkesutbildad personal inom hälso- och sjukvården såväl till den offentliga som den privata sektorn. Bolaget hade inte som avsikt att själv idka produktion av hälso- och sjukvårdstjänster och hade inga lokaler eller apparater för ändamålet. Bolaget hade inte heller något sådant tillstånd att sälja hälso- och sjukvårdstjänster som avses i lagen om privat hälso- och sjukvård (152/1990). I hyresavtalen med beställaren förutsattes att personalen inte användes för andra än uppgifter än hälso- och sjukvårdsuppgifter. De personer som utförde hälso- och sjukvårdstjänsterna stod i arbetsavtalsförhållande till aktiebolaget såsom avsågs i lagen om arbetsavtal (320/1970), men i arbetet stod de under beställarens arbetsledning och uppsikt. I sitt avgörande ansåg HFD att uthyrning av yrkesutbildad personal inom hälso- och sjukvården inte var sådan försäljning av skattefria hälso- och sjukvårdstjänster som avsågs i 34 och 35 mervärdesskattelagen utan skattebelagd uthyrning, för vilken skulle betalas mervärdesskatt enligt de allmänna bestämmelserna i mervärdesskattelagen. Aktiebolaget hade först av centralskattenämnden begärt ett förhandsavgörande om huruvida bolagets verksamhet var befriad från mervärdesskatt med stöd av 34 och 35 mervärdesskattelagen. I centralskattenämndens förhandsavgörande konstaterades att aktiebolaget skulle betala mervärdesskatt för den personaluthyrning som avsågs i ansökan. Enligt motiveringen hade aktiebolaget inte haft som avsikt att själv producera sådana hälso- och sjukvårdstjänster som avsågs i lagen. Centralskattenämnden ansåg att bolaget endast hade haft som avsikt att hyra ut sådan yrkesutbildad personal inom hälso- och sjukvården som avsågs i 35 2 mom. mervärdesskattelagen. Bolagets anställda skulle arbeta i lokaliteter som tillhörde den som hyrde tjänsterna (beställaren) samt använda dennes arbetsredskap och material och vid behov vända sig till personer som var anställda av den som hyrde tjänsterna. Följaktligen var det inte frågan om en sådan skattefri hälso- och sjukvårdstjänst som avsågs i 34 och 35 mervärdesskattelagen, utan om skattebelagd uthyrning av arbetskraft. Enligt centralskattenämndens förhandsbesked skulle bolaget därför betala mervärdesskatt för den ersättning som bolaget uppbar av beställaren, oberoende av till vilka uppgifter beställaren använde personalen. Aktiebolaget överklagade centralskattenämndens förhandsavgörande till högsta förvaltningsdomstolen och yrkade att centralskattenämndens avgörande skulle upphävas och att högsta förvaltningsdomstolen skulle ge ett förhandsavgörande om att verksamheten var fri från mervärdesskatt. Enligt Kuntatalous/Kommunalekonomi 2/2003 11
bolaget gjorde mervärdesskattebestämmelserna inte skattefriheten beroende av hur försäljningen av tjänster som utförs av yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvården är ordnad eller vem som betalar tjänsten. För skattefrihet förutsätts inte att den yrkesutbildade personen verkar som självständig yrkesutövare, utan yrkesverksamheten kan utövas och utövas i allmänhet i ett anställningsförhållande till någon annan. Bolaget ansåg sig utöva kommissionsförsäljning av tjänster som utfördes av yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvården. Högsta förvaltningsdomstolen förkastade aktiebolagets besvär och lät centralskattenämndens beslut bli bestående. HFD 18.02.2003/373 Mervärdesskatt Skattefri försäljning Eget bruk av en tjänst Tjänster som avser fastighetsinnehav Ett bolag hade som föremål för sin verksamhet att äga, inneha och låta bebygga fastigheter samt att bedriva disponentverksamhet och fastighetsunderhåll. Bolaget sålde och hyrde ut bostäder som det lät uppföra samt utförde disponent- och fastighetsunderhållstjänster även åt utomstående. De personer som var verksamma i disponentuppgifter i bolaget utförde såväl arbetsuppgifter inom bolaget som uppgifter åt utomstående. Beskattningen av eget bruk av tjänster avseende fastighetsinnehav gällde tjänster som berörde själva fastigheten och dess användning som fastighet. Åtgärder som gällde den verksamhet som utövades i fastigheten, såsom uthyrningen av bostäderna i fastigheten eller hyresgästerna i allmänhet, samt åtgärder som gällde försäljningen av fastigheterna var däremot inte tjänster som avsåg fastighetsinnehav. Sådana tjänster var inte heller åtgärder som gällde själva bolaget och dess förvaltning, såsom åtgärder i anslutning till bolagsstämmor, styrelsens verksamhet och revisionen av bolaget. Dock kunde en sådan gränsdragning inte anses riktig att en tjänst inte skulle kunna beskattas som eget bruk av en tjänst avseende fastighetsinnehav enbart på den grunden att tjänsten till sin karaktär var sådan att den i allmänhet inte kunde köpas av utomstående eller att tjänsten utfördes på den grunden att bolaget var ägare. Ordalydelsen i 32 mervärdesskattelagen och motiveringen till regeringens proposition gav inte stöd för en sådan tolkning. Av samma orsak kunde tjänster som betjänade en fastighets ekonomi och förvaltning inte beskattas olika beroende på om fastigheten ägdes eller innehades av ett bostadsaktiebolag eller av ett företag som idkade fastighetsrörelse. Därför, och eftersom de uppgifter som bolagets disponentpersonal utförde var ekonomi- och förvaltningstjänster motsvarande dem som bostadsaktiebolags och andra fastighetsaktiebolags disponenter utförde och som bolaget också sålde till utomstående, skulle för tjänsterna betalas skatt enligt 32 mervärdesskattelagen. 32 mervärdesskattelagen 12 Kuntatalous/Kommunalekonomi 2/2003
HFD 20.02.2002/372 Mervärdesskatt Skattebelagd försäljning Eget bruk av en tjänst Tjänster avseende fastighetsinnehav Ekonomi- och förvaltningstjänster för en fastighet Ett bolag skulle inte betala skatt för eget bruk av en tjänst avseende fastighetsinnehav när tjänsten var en ekonomi- och förvaltningstjänst som betjänade skattefri uthyrning av bostäder, eftersom dessa tjänster inte avsåg själva fastigheten och dess användning som fastighet utan den verksamhet som bedrevs i fastigheten. Återbäringsansökningar för åren 1996-1999. 32 mervärdesskattelagen Centralskattenämnden 12.3.2003 nr 18/2003 (har ännu inte vunnit laga kraft) Mervärdesskatt Undantag från skatteplikt på försäljning Företagsarrangemang Överlåtelse av rörelse Kommun Vatten- eller avloppsnät Uthyrning av vara Enligt 62 1 mom. var en kommun inte skyldig att betala mervärdesskatt för försäljning eller överlåtelse som apport av ett vattenverks affärsrörelse och därmed förknippade lösa omsättnings- och anläggstillgångar till ett vattentjänstföretag som kommunen ägde. Enligt 33 mervärdesskattelagen skulle kommunen betala mervärdesskatt för att ha tagit i eget bruk en byggtjänst i samband med ett nybygge eller en grundlig förbättring av en fastighet när kommunen sålde eller som apport överlät ett vattenverks vattenledningsnät eller hyrde ut ett vattenledningseller avloppsnät genom ett avtal med vilket förknippades bindande inlösningsskyldighet. Att hyra ut en vara utan bindande inlösningsskyldighet är inte en sådan överlåtelse som avses i 62 mervärdesskattelagen. Sedan kommunen har ansökt om att bli skattskyldig för överlåtelse av nyttjanderätten till fastigheten skall den betala mervärdesskatt enligt 30 mervärdesskattelagen, om uthyrningen av avloppsledningsnätet sker utan bindande inlösningsskyldighet. Förhandsbesked för tiden 12.3.2003 31.12.2004. 28 1 mom., 30 1 mom., 33 och 62 1 och 3 mom. mervärdesskattelagen. Ny rättspraxis inom annan beskattning HFD 20.03.2003/605 Överlåtelseskatt Värdepapper Kommun - Skattefrihet Lagen om bostadsproduktion Bostadslån Exekutiv auktion Staden X hade genom exekutiv auktion köpt bostadsaktiebolaget Y:s aktier. För anskaffningen hade beviljats bostadslån enligt lagen om bostadsproduk- Kuntatalous/Kommunalekonomi 2/2003 13
tion. Stadens inköp av aktierna vid en exekutiv auktion skulle betraktas som ett sådant aktieförvärv som avses i 26 3 punkten lagen om överlåtelseskatt, för vilket inte skulle betalas mervärdesskatt. 26 3 punkten lagen om överlåtelseskatt. Närmare upplysningar: Jan Björkwall, tfn (09) 771 20 85, 050 522 27 89 Mikael Enberg, tfn (09) 771 25 40, 0500 50 88 31 Tarja Tarkiainen, tfn (09) 771 20 86, 050 367 5861 Juha Mynttinen, tfn (09) 771 20 79, 050 667 46 Statsandelarna år 2004 Allmänt Tillsvidare finns rätt lite uppgifter att tillgå om statsandelarna 2004. Enligt de preliminära utgiftsramarna har statens åtgärder uppskattats inverka på den kommunala ekonomin till ett nettobelopp av drygt 130 miljoner euro (151 miljoner euro för år 2003). I genomsnitt skulle statsandelarna stiga med ungefär 2,5 procent. I procenttalet ingår en indexförhöjning på 1,8 procent till ett belopp av ca 105 miljoner euro. Förhöjningen skulle utgöra 75 % av en full justering. Såsom förhöjningar av statsandelarna för driftsekonomin planeras en tilläggsfinansiering på 50 miljoner euro inom social- och hälsovården för det nationella hälsovårdsprojektet. De nya justerade utgiftsramarna publiceras i maj. I det här skedet finns det ingen klarhet om t.ex. utökade statsandelar. Av regeringsprogrammet att döma kan man anta att statsandelen för socialoch hälsovården kommer att höjas bl.a. för finansieringen av det nationella utvecklingsprojektet inom det sociala området. Också insatser för förbättrad service inom äldreomsorgen är att vänta. Nya uppgifter fr.o.m. hösten 2004 är åtminstone eftermiddagsverksamheten för skolelever och skolskjutsning för förskoleelever. Det finns ännu inga uppgifter om hur och i vilken omfattning verksamheten ska genomföras och inte heller om hur den ska finansieras. Inga stora förändringar är att vänta i statsandelssystemet år 2004. Enligt regeringsprogrammet kommer systemet eventuellt att revideras vid ingången av 2005. Revideringen gäller också utjämningen av statsandelar på basis av skatteinkomster. 14 Kuntatalous/Kommunalekonomi 2/2003
När den nya regeringens utgiftsramar för 2004 står klara kan vi berätta mer om statsandelarna. Vi återkommer till saken i nästa informationsblad som utkommer i juni. De uppgifter om statsandelarna som presenteras nedan bygger på antagandet att statsandelssystemet för 2004 inte ändras strukturellt. Utjämningen av statsandelarna på basis av skatteinkomster Utjämningen av statsandelarna på basis av skatteinkomster 2004 baserar sig på den beskattning som verkställs för skatteåret 2002. Beskattningen slutförs 31.10.2003 och då klarnar beloppen för den kommunalskatt som ska betalas, samfundsskatten och fastighetsskatten. De enskilda kommunernas samfundsskatteandelar för skatteåret 2002 baserar sig på medeltalet av andelarna för 1999 och 2000, som multipliceras med den influtna samfundsskatten för skatteåret 2002. Utjämningen av statsandelarna på basis av skatteinkomster blir klar först när beskattningen slutförts. Statsandelarna utjämnas på basis av kalkylerade skatteinkomster med två års eftersläpning. Statsandelarna för 2003 utjämnas alltså på basis av skatteuppgifterna för skatteåret 2001, statsandelarna för 2004 utjämnas på basis av uppgifterna för skatteåret 2002 etc. En kommuns kalkylerade kommunalskatt får man genom att dividera den genomsnittliga inkomstskattesatsen med kommunens egen inkomstskattesats och multiplicera detta relationstal med den kommunalskatt som ska betalas för skatteåret. Den kalkylerade fastighetsskatten får man genom att multiplicera kommunens beskattningsvärden enligt fastighetsskatteslag med motsvarande genomsnittliga fastighetsskattesats. Den samfundsskatt som skall betalas får man genom att multiplicera samfundsskatten till hela kommungruppen exklusive Åland med kommunens egen samfundsskatteandel för skatteåret 2002. Kommunens kalkylerade skatter (kommunalskatten och fastighetsskatten) och den samfundsskatt som ska betalas räknas ihop och divideras med kommunens invånarantal, varvid man får kommunens kalkylerade skatteinkomster per invånare. De kalkylerade skatteinkomsterna per invånare jämförs med utjämningsgränsen, som är 90 procent av medeltalet. Om kommunens kalkylerade skatteinkomster ligger under utjämningsgränsen är utjämningstillägget per invånare skillnaden mellan utjämningsgränsen och den kalkylerade skatteinkomsten per invånare. Om kommunens kalkylerade skatteinkomster ligger över utjämningsgränsen är utjämningsavdraget per invånare 40 % av skillnaden mellan den kalkylerade skatteinkomsten per invånare och utjämningsgränsen. Kuntatalous/Kommunalekonomi 2/2003 15
Enligt riksomfattande genomsnittsprognoser har en uppskattning av utjämningen av statsandelarna på basis av skatteinkomster räknats ut för de enskilda kommunerna för 2004 utifrån inrikesministeriets och Kommunförbundets uppskattningar (9.4.2003). Kalkylen (som är på finska) finns på inrikesministeriets webbsidor på adressen www.intermin.fi > Kunta-asiat > Tilastot > Valtionosuudet. I uppskattningen för 2004 har följande grunder från skatteåret 2002 använts: invånarantalet 1.1.2002 (hela landet exklusive Åland 5 168 893) genomsnittlig inkomstskattesats 17,78 genomsnittliga fastighetsskattesatser: allmän 0,68 stadigvarande bostad 0,26 annan bostad 0,80 kraftverk 1,39 kärnkraftverk 2,20 allmännyttiga samfund 0,40 obebyggd byggnadsplats 2,09 kalkylerad skatteinkomst 2 542 euro/invånare utjämningsgräns (90 %) 2 287,77 euro/invånare De slutliga uppgifterna om den kalkylerade kommunalskatten för 2002 och den samfundsskatt som ska betalas blir tillgängliga när beskattningen för 2002 slutförts 31.10.2003. Vid utbetalningen av statsandelar fördelas skatteinkomstutjämningen så att 6 % hänförs till den allmänna statsandelen, 57 % till statsandelen för socialoch hälsovård och 37 % till statsandelen för undervisnings- och kultur. Den allmänna statsandelen Den allmänna statsandelen uppgår i år till i genomsnitt 27,55 euro/invånare. År 2004 uppskattas den till i genomsnitt 27,64 euro/invånare. Statsandelsnedskärningen är 7,53 euro/invånare Indexjusteringen är 75 procent av det fulla beloppet, dvs. 1,8 procent. I samband med att kretsalarmcentralerna förstatligas har 2,32 miljoner euro dragits av från den allmänna statsandelen. Utöver beloppet per invånare höjs statsandelen med olika tillägg som beaktar förhållanden, såsom språktillägg, tätortstillägg, skärgårdstillägg och fjärrortstillägg. Dessa tillägg bestäms enligt lagen och förordningen om statsandelar till kommunerna (lag: 1147/1996, ändring 1360/2001, förordning 1271/1996, ändring 1148/2001 och 810/2002). En förhandsuppskattning av den allmänna statsandelen har beräknats utifrån dessa grunder. Förhandskalkylen (som är på finska) finns på inrikesministeriets webbsidor på adressen www.intermin.fi > Kunta-asiat > Tilastot > Valtionosuudet. 16 Kuntatalous/Kommunalekonomi 2/2003
Statsandelarna för social- och hälsovård Statsandelarna för social- och hälsovård indexjusteras med 1,8 % (75 % av det fulla beloppet). Statsandelsprocenten för social- och hälsovården höjs genom en tilläggsfinansiering på 50 miljoner euro för det nationella hälsoprojektet. Kommunerna förväntas bidra med lika mycket. Den höjande effekten på statsandelsprocenten blir ungefär en halv procent. Den nuvarande statsandelsprocenten är 27,01. Dessa uppgifter baserar sig på den preliminära utgiftsram som godkändes i februari. Nedan presenteras Kommunförbundets preliminära uppskattningar av statsandelsgrunderna efter att grunderna enligt åldersgrupp indexjusterats med 1,8 procent och statsandelsprocenten höjts genom tilläggsfinansieringen på 50 miljoner euro. De grunder för år 2003 som presenteras parallellt följer den nuvarande utbetalningen. Uppskattade statsandelsgrunder enligt åldersgrupp ( /invånare): Åldersgrupp Socialvård ( /invånare) Hälso- och sjukvård ( /invånare) år 2003 uppsk. år 2004 år 2003 uppsk. år 2004 0 6-åringar 4 214,16 4 368 523,99 543 7 64-åringar 301,46 306 596,14 606 65 74-åringar 561,64 568 1 412,92 1 429 75 84-åringar 3 288,21 3 263 2 705,41 2 685 85 år och äldre 9 287,50 9 303 4 661,61 4 670 Övriga uppskattade kalkylerade grunder ( /invånare): år 2003 uppsk. år 2004 Beräkningsgrund enligt arbetslöshet 384,36 402 Beräkningsgrund enligt arbetslöshetsgrad 35,09 36 Beräkningsgrund enligt sjukfrekvens 260,12 264 Kommunens uppskattade finansieringsandel ( /invånare) Finansieringsandel per invånare 1 544,45 1 558 Övriga grunder: Arbetslöshetsprocent 12,0 % 11,6 % Invånarantal 5 168 893 5 180 038 Statsandelsprocent 27,01 % 27,47 % Statsandelen för social- och hälsovård får man genom att subtrahera kommunens kalkylerade kostnader med självfinansieringsandelen per invånare. De enskilda kommunernas statsandelar för social- och hälsovården enligt ovan uppskattade grunder finns på Kommunförbundets webbsidor på adressen är www.kommunforbundet.fi >Service >Kommunalekonomi >Statsandelar. Statsandelskalkylerna har gjorts med hjälp av samma sysselsättningskoefficienter och sjukfrekvenskoefficienter som för utbetalningen i år. I uppskattningen har vi inte kunnat beakta eventuella effekter av justeringar Kuntatalous/Kommunalekonomi 2/2003 17
i den nya regeringens ramar. Ändringar som påverkar statsandelarna är att vänta åtminstone i finansieringen av utvecklingsprogrammet för det sociala området och i insatserna för bättre äldreservice. I det här skedet är alla kommunvisa kalkyler därför endast riktgivande. Skatteinkomstutjämningen har inte beaktats i statsandelarna. Närmare upplysningar: Jan Björkwall, tfn (09) 771 20 85, 050 522 27 89 Jouko Heikkilä, tfn (09) 771 20 81, 050 581 07 69 Statsandelarna för undervisnings- och kulturväsendet Statsandelsgrunderna för undervisnings- och kulturväsendet indexjusteras med 1,8 procent, vilket är 75 procent av det fulla beloppet. De genomsnittliga priserna per enhet bestäms så att de inte längre innehåller mervärdesskatt. Inte heller de priser per enhet som fastställs för kommunerna och samkommunerna innehåller längre mervärdesskatt. Finansieringen till samkommuner bestäms utgående från priset per enhet och investeringstillägg (elevantalet gånger priset per enhet). Statsandelen till kommunerna bestäms som skillnaden mellan statsandelsgrunderna (antalet elever/studerande gånger priset per enhet) och kommunens finansieringsandel per invånare. Resultatet kan också vara negativt, varvid kommunen ska betala det negativa beloppet till staten (betalning enligt faktura två gånger om året). Enligt regeringsprogrammet blir eftermiddagsverksamheten för de två första årskurserna obligatorisk fr.o.m. hösten 2004 och förskoleeleverna ska få lagstadgad rätt till skolskjuts. Det finns ännu inga uppgifter om hur och i vilken omfattning verksamheten ska genomföras och inte heller om finansiering/statsandelar för ändamålet. I övrigt bestäms priserna per enhet enligt nuvarande grunder, eftersom ingen s.k. tvåårsjustering görs för 2004 (2002 är inte ett år som bildar kostnadsbas). Detta innebär att t.ex. priserna per enhet inom den grundläggande utbildningen inte räknas om (formlerna består). Priserna per enhet, kommunens finansieringsandel och statsandelens belopp är i det här skedet svåra att uppskatta, eftersom det inte går att ta fram några kommunvisa kalkyler för undervisnings- och kulturväsendet. I bilaga 8, 9 och 10 finns de nuvarande formlerna för priset per enhet för den grundläggande utbildningen, beräkningen av nyckeltal och formeln för priset per enhet för gymnasiet. Innan beslut fattats om priserna per enhet och finansieringsandelen fastställts kan en uppskattning göras enligt följande, varvid besluten om priserna per enhet för 2003 och uppskattningen av finansieringsandelen för 2004 används som grund: Om den struktur som ligger till grund för priserna per enhet (t.ex. grundskolenätet och mängden special- och handikappundervisning) i stort sett 18 Kuntatalous/Kommunalekonomi 2/2003
hålls oförändrad kan man till det nuvarande priset per enhet i detta skede lägga en indexjustering på 1,8 %. Om det sker väsentliga förändringar i strukturen borde priserna per enhet beräknas/uppskattas på nytt enligt 2003 års formler, grunder och koefficienter men med 2004 års förändrade struktur. För att få en uppskattning för år 2004 höjer man därefter det beräknade priset per enhet med en indexförhöjning på 1,8 %. Elevantalet uppskattas till ett så korrekt genomsnitt/vägt genomsnitt som möjligt för finansåret. Det är skäl att iaktta försiktighetsprincipen eftersom kalkylerna endast kan ge ett ungefärligt resultat. Finansieringen för finansåret beräknas t.ex. inom den grundläggande utbildningen enligt det genomsnittliga antalet elever före finansåret och året innan. Inom övrig verksamhet beräknas finansieringen enligt det vägda medeltalet av antalet studerande i januari och september under finansåret. Kommunens finansieringsandel per invånare för 2004 uppskattas nedan justerad med en indexförhöjning på 1,8 procent (parallellt den preliminära finansieringsandelen för i år). Uppskattningarna justeras när vi vet mer om statsbudgeten för 2004. Kalkyl över finansieringsandelen år 2003 uppsk. år 2004 Kalkylerade kostnader (mn ) 5 383 5 480 kommunernas andel (ca 43 %) 2 321 2 356 investeringstillägg 59 60 Sammanlagt (mn ) 2 380 2 416 Kostnader per invånare ( /invånare) 460,488 467 skjutsar och tilläggsutbildning 6,275 6,388 inbesparingar från 90-talet 113,101 115,137 Sammanlagt ( /invånare) 579,864 588,525 Kommunens finansieringsandel ( /inv.) 579,86 590,00 Ökning jämfört med året innan (%) 4,24 1,75 När statsandelarna för 2004 bestäms används invånarantalet 5 180 038. Vid uppskattningen av den kommunvisa statsandelen kan statsandelsrapporten 6VOS för statsandelarna år 2003 användas som hjälpmedel. Det som då ska beaktas är det uppskattade elevantalet för nästa år, förändringar i invånarantalet och de uppskattade priserna per enhet. Finansieringsandelen per invånare dras av. Utjämningen av statsandelarna på basis av skatteinkomsterna har presenterats i ett eget avsnitt ovan. Strukturen på statsandelskalkylen 6VOS för i år finns i bilaga 11. Ur strukturen plockas de delar som gäller kommunens verksamhet och de korrigeras med antalet prestationer/invånare, priser per enhet och finansieringsandelen per invånare år 2004. Någon indexjustering görs antagligen inte i beloppen Kuntatalous/Kommunalekonomi 2/2003 19
per invånare för grundläggande konstundervisning, kultur, idrott, ungdomsarbete, teatrar eller läroavtal inom den yrkesinriktade tilläggsutbildningen. För närvarande känner vi inte till några ändringar i grunderna för bestämning av statsandelarna. Fortfarande är en ändring av statsandelsgrunderna för medborgar- och arbetarinstituten samt biblioteken aktuell. Närmare upplysningar: Jan Björkwall, tfn (09) 771 20 85, 050 522 27 89 Gustav Wikström, tfn (09) 771 20 47, 0500 70 31 17 Finansieringsunderstöd enligt prövning Understöden år 2002 De kommuner som beviljats finansieringsunderstöd enligt prövning år 2002 har fått ett brev från inrikesministeriet (SM-2002-1117/Ha-43) daterat 24.3.2003. Enligt brevet ska kommunerna inom april månad ge inrikesministeriet en utredning om hur kommunen följt villkoren för beviljande och användning av finansieringsunderstöd enligt 13 statsandelslagen. Utredningen inverkar på beviljandet av finansieringsunderstöd för innevarande år. Villkoren anges i inrikesministeriets brev. Om kommunen ansöker om finansieringsunderstöd också för 2003 bör en utredning om vidtagna och kommande åtgärder för sanering av kommunens ekonomi bifogas ansökan. Överinspektör Ville Salonen vid inrikesministeriet besvarar frågor om utredningen. Understöd år 2003 Finansieringsunderstöd enligt prövning för 2003 ska sökas senast 1.9.2003. För att behandlingen ska påskyndas kommer inrikesministeriet antagligen liksom förut be att få ansökningarna redan före utgången av juni. Vänligen skicka också en kopia av ansökningen till Kommunförbundet, som ger ett eget utlåtande i frågan. Enligt 13 lagen om statsandelar till kommunerna kan understöd beviljas en kommun som i första hand på grund av exceptionella eller tillfälliga kommunalekonomiska svårigheter är i behov av ökat ekonomiskt stöd. Såsom faktorer som påverkar behovet av stöd beaktas också lokala särförhållanden. För beviljande och användning av understödet kan inrikesministeriet ställa villkor som gäller sanering av kommunens ekonomi. 20 Kuntatalous/Kommunalekonomi 2/2003