3/2002 Heinäkuu Juli. Skattefrågor. Statsandelarna StPL-pensionsavgifterna Kommunsektionens anvisningar. Ändring av räntelagen

Transkript

1 3/2002 Heinäkuu Juli Skattefrågor Statsandelarna 2003 StPL-pensionsavgifterna 2003 Kommunsektionens anvisningar Ändring av räntelagen

2 Kuntatalous Kommunalekonomi Nro/nr 3/2002 Lehti ilmestyy n. 7 kertaa vuodessa Infobladet utkommer ca 7 ggr per år Julkaisija / Utgivare Suomen Kuntaliitto Finlands Kommunförbund Toinen linja 14 Andra linjen Helsinki Helsingfors puh./tfn (09) 7711 fax (09) Painosmäärä 1450 kpl Upplaga 1450 st Painopaikka / Tryckeri Kuntatalon Painatuskeskus, Helsinki Tryckericentralen i Kommunernas hus i Helsingfors Tilaushinnat/Prenumerationer Tiedotetta toimitetaan kuntiin ja kuntayhtymiin yksi ilmainen kappale. Alla kommuner och samkommuner får ett gratis exemplar av infobladet. Lisätilaukset 67,28 euroa vuosi Kuntatalouden vastuualueelta/ Raija Haaja, p. (09) tai fax. (09) Extra årsprenumerationer 67,28 euro kan beställas av Raija Haaja, fax (09) Tiedote on myös Internetissä Kuntaliiton Internet-sivulla Infobladet finns också på Kommunförbundets webbsidor Palvelut/Kuntatalous Service/Kommunalekonomi Vastuuhenkilöt / Ansvarspersoner Martti Kallio Sisko Myöhänen Toimittaneet / Sammanställt av Raija Haaja INNEHÅLL Skattefrågor 3 Meddelande om skattesatser Kompletteringar till samfundsskatten Fördelningsandelarna av samfundsskatten 2003 Momsen fortsättningsvis stödberättigande kostnad i EU-projekt Kalkylerad momsåterbäring för arvoden till stödpersoner och tolktjänster för döva Ny rättspraxis inom mervärdesbeskattningen Momshandbok för kommuner och samkommuner Rättspraxis om annan beskattning Skattestatistik och prognoser per kommun 10 Statsandelarna Allmänt Den allmänna statsandelen och skatteinkomstutjämningen Statsandelarna för social- och hälsovården Statsandelarna för undervisnings- och kulturväsendet Nuläget beträffande revideringen av statsandelssystemet för anläggningskostnader 13 Social- och hälsovården Undervisningsväsendet Sammandrag Finansieringsunderstöd enligt prövning 16 StPL-pensionsavgifterna Den allmänna pensionsavgiftsprocenten i statens pensionssystem år 2003 Arbetsgivarens pensionsavgiftsprocent Den genomsnittliga pensionsavgiftsprocenten Kommunsektionens anvisningar 18 Bokföringsnämndens utlåtande om hur anslutningsavgifter skall tas upp i betalarens bokslut och hur icke-återbärbara anslutningsavgifter tas upp i mottagarens bokföring Ändring av räntelagen 20 Gällande lagstiftning Ändring av räntelagen Statens betalningsrörelse 25 Konkurrensutsättning av statens betalningsrörelse Hur detta inverkar på kommunerna Nyckeltal för kommunens ekonomi 27 Bilagor: Beställningsblankett för debiteringsstatistiken (bilaga 1) Program på kommunmarknaden: Finansieringen av välfärdstjänsterna i framtiden (bilaga 2) Sida 2 Kuntatalous/Kommunalekonomi 3/02

3 Skattefrågor Meddelande om skattesatser Enligt 91 a lagen om beskattningsförfarande ( /1558) ska kommunerna senast 17 november året före skatteåret meddela skattestyrelsen storleken på sina inkomst- och fastighetsskattesatser. Eftersom den 17 november i år infaller på en söndag, ska skattesatserna för 2003 meddelas till Skattestyrelsen senast måndagen den 18 november Kompletteringar till samfundsskatten I april maj 2001 betalade samfunden knappt 1,4 md euro (8,2 md mark) i kompletteringar till samfundsskatten för skatteåret Av detta belopp redovisades drygt 500 miljoner euro (3,0 md mark) till kommunerna i maj juni. För skatteåret 2001 har samfunden enligt uppskattning betalat ca 470 miljoner euro (2,8 md mark) i kompletteringar i april och drygt 230 miljoner euro (1,4 md mark) i maj. Till kommunerna har därför redovisats drygt 160 miljoner euro (950 mn mark) i ovan nämnda kompletteringar i maj, och uppskattningsvis 90 miljoner euro (535 mn mark) redovisas i juni. Uppskattningen av de belopp som kommer att redovisas till kommunerna bygger på förhandsuppgifter och det är därför skäl att förhålla sig avvaktande till beloppen. Fördelningsandelarna av samfundsskatten 2003 Då återkravet av kommunernas momsåterbäringar slopades i början av 2002 kvittades detta huvudsakligen mot en sänkning av kommunernas andel av samfundsskatten. Därför sänktes kommunernas andel av samfundsskatten med 12,03 procentenheter. Statens andel höjdes i motsvarande mån. Dessutom sänktes kommunernas andel av samfundsskatten med 1,13 procentenheter till följd av det förändrade finansiella förhållandet mellan kommunerna och staten. Efter dessa ändringar var kommungruppens andel 24,09 %. Dessutom beaktades förändringarna i skatteinkomstutjämningen i samfundsskatteandelarna år På denna grund sänktes kommunernas andel av samfundsskatten med 0,87 procentenheter, varvid kommunernas andel av samfundsskatten år 2002 sjönk till 23,22 %. Bestämmelserna om ändringar i fördelningsandelarna av samfundsskatten kom till genom en ändring av 12 skatteredovisningslagen ( /1458). Ändringen av skatteredovisningslagen grundade sig på RP 130/2001. Enligt finansutskottets uppfattning ändrar de förslag som nämns i propositionen skattetagarnas utdelning på lagstiftningsnivå endast för skatteåret I utskottets betänkande konstaterades att enbart omnämnandet i propositionens motiveringar att den extra nedskärningen på 1,13 procentenheter blir bestående, inte i sig berättigar till en separat extra nedskärning på 1,13 procentenheter för skatteåret 2003, utan att utdelningen senare bör bekräftas separat till alla delar från och med år Kuntatalous/Kommunalekonomi 3/02 3

4 Avsikten är dock att i den fördelning som tillämpas från skatteåret 2003 permanent ta in verkningen av att systemet med återkrav av kommunernas mervärdesskatteåterbäringar slopas. Avsikten är dessutom att 2003 slopa förfarandet enligt 12 lagen om skatteredovisning med årliga förändringar av andelen på basis av förordning. Den ändring av fördelningen som beror på ändringar i de skatteinkomstbaserade utjämningarna av statsandelarna skulle fastställas bestående. För närvarande är kommungruppens fördelningsandel från 2003 framåt inte känd. Andelen kommer att slås fast i samband med budgetpropositionen för 2003 i form av en lag i anslutning till budgeten. I fråga om lagstiftningsarbetet hänvisar vi till tidsplanen för budgetpropositionen för 2003, vilken togs upp i Kommunalekonomi 2/2002. I finansministeriets preliminära kalkyler för kommunernas fördelningsandelar fr.o.m. skatteåret 2003 har man utgått ifrån att den extra nedskärningen på 1,13 procentenheter är bestående. Som motivering har framförts att detta konstaterats i motiveringarna till propositionen. Då systemet med återkrav på momsåterbäringar slopas kommer kommungruppens fördelningsandel att sänkas med uppskattningsvis 14,52 procentenheter. Vid finansministeriet har procenttalet räknats ut genom att det belopp på 806 miljoner euro (4 793 miljoner mark) som ska kvittas ställts i relation till den uppskattade samfundsskattedebiteringen på miljoner euro (33 miljarder mark) för Finansministeriet uppskattar att ändringarna i skatteinkomstutjämningen enligt 12 lagen om skatteredovisning ger en effekt på 2,02 procentenheter. Enligt ovan nämnda preliminära kalkyler av finansministeriet blir kommungruppens fördelningsandel 19,58 %. Kommunförbundet har krävt att den extra nedskärning på 1,13 procentenheter som gjordes i fördelningsandelen för 2002 inte ska genomföras. I pengar innebär det ca 60 miljoner euro (350 miljoner mark). I fråga om en bestående kvittning av återbäringen har förbundet framhållit att de tal som används i kalkyleringen i huvudsak bör vara sådana som kan verifieras. Eftersom samfundsskatteinkomsten och återkraven av momsåterbäringar varierar beroende på konjunkturen, anser förbundet att man vid beräkningen i huvudsak borde använda medeltal för tre år. Om ett genomsnitt på tre år används vid beräkningen uppgår det belopp som ska kvittas mot kommunernas samfundsskatt till 751 miljoner euro (4 468 miljoner mark) och det belopp som ska debiteras till knappt miljoner euro ( miljoner mark). Kommunernas fördelningsandel vore då 22,66 procentenheter, dvs. 4,08 procentenheter högre än vad finansministeriet föreslår. I pengar innebär det drygt 170 miljoner euro (1 miljard mark). I detta skede tillämpas fördelningsandelarna för år 2002 i redovisningarna av samfundsskatten för skatteåret Den enskilda kommunens slutliga fördelningsandel för skatteåret 2003 fastställs som ett medeltal som beräknats på basis av beskattningsuppgifterna och uppgifterna om arbetsställen för 2000 och De slutliga fördelningsandelarna för skatteåret 2003 tas i bruk i januari Kuntatalous/Kommunalekonomi 3/02

5 Momsen fortsättningsvis stödberättigande kostnad i EU-projekt Inrikesministeriet har besvarat Kommunförbundets begäran om utlåtande i frågan om huruvida mervärdesskatten är en stödberättigande kostnad i kommunernas EU-projekt. Ärendet har behandlats vid förhandlingar mellan inrikesministeriet, jord- och skogsbruksministeriet, arbetsministeriet, handels- och industriministeriet, undervisningsministeriet och skattestyrelsen. Avsikten med utlåtandet är att säkerställa en enhetlig praxis i avgöranden av olika finansiärer. I projekt som medfinansieras av Europeiska gemenskapens strukturfonder godkänns mervärdesskatten som kostnad (stödberättigande utgift) om stödmottagaren har betalt skatten och den blivit en slutlig kostnad för denne. Med stöd av 10 kapitlet i mervärdesskattelagen kan en avdragsgill moms inte godkännas som kostnad, inte ens om stödmottagaren låtit bli att dra av skatten. (Kommissionens förordning (EG) nr 1685/2000, regler för stödberättigande, regel 7). Ur mervärdesskattelagens synvinkel delas kommunernas verksamhet in i momspliktig affärsverksamhet och annan s.k. kommunal myndighetsverksamhet. Den moms som kommunerna betalar på anskaffningar som görs för beskattningsbar affärsverksamhet får avdras normalt enligt mervärdesskattelagen. I sådana fall är momsen aldrig en stödberättigande kostnad i projekt som medfinansieras av strukturfonderna. Merparten av kommunernas verksamhet är inte affärsverksamhet som omfattas av mervärdesskattelagen och berättigar därför inte till avdrag enligt lagen. Utan särskilda bestämmelser vore det därför förmånligare för kommunerna att producera sina tjänster själva inom ramen för den skattefria verksamheten i stället för att köpa dem av en skattskyldig näringsidkare. I syfte att eliminera en sådan snedvridning av konkurrensen infördes vid övergången till mervärdesbeskattning ett momsåterbäringssystem där staten kompenserar kommunerna för den skatt som ingår i anskaffningar som görs för skattefri verksamhet i kommunerna. Med stöd av Europeiska gemenskapernas sjätte momsdirektiv 77/388/EEG är den mervärdesskatt som ingår i kommunernas offentliga verksamhet dock avsedd att bli en slutlig kostnad för kommunerna. Därför stiftades en lag om att det belopp som återbärs till kommunerna med stöd av återbäringssystemet återkrävs i form av en andel som bestäms enligt invånarantalet (lagen om återkrävande av mervärdesskatteåterbäring hos kommunerna 79/1994). Återkravssystemet har dock ansetts snedvrida de ekonomiska förhållandena kommunerna emellan då återkraven och återbäringarna inte går jämnt ut. Onödig penningrörelse mellan staten och kommunerna har inte heller ansetts främja effektiviteten inom förvaltningen. På dessa grunder slopades återkravssystemet vid ingången av Utgångspunkten i reformen har varit att hålla kostnadsfördelningen mellan staten och kommunerna oförändrad. Det årliga inkomstbortfall som slopandet av återkravet medför för staten beaktas i övriga penningströmmar mellan staten och kommunerna: kommunernas andel av samfundsskatten minskas och mervärdesskatten avdras från kostnadsgrunden vid beräkningen av Kuntatalous/Kommunalekonomi 3/02 5

6 statsandelarna. Kommunerna kompenserar alltså fortsättningsvis staten för de momsåterbäringar de får med stöd av 130 mervärdesskattelagen. När det gäller kommunala projekt som medfinansieras av strukturfonderna hade olika finansiärer ända till år 1998 olika uppfattning om huruvida momsen godkänns som en stödberättigande kostnad. Saken klarnade genom Högsta förvaltningsdomstolen beslut (HFD 1998 liggare 825). I beslutet ansåg Högsta förvaltningsdomstolen att momsåterbäring för understödda projekt som kommunerna återbetalar till staten kan godkännas som en slutlig kostnad som berättigar till stöd från strukturfondernas medel via statsbudgeten. Samma princip har ansetts kunna följas också i fråga om medel som kommer direkt från kommissionen, t.ex. via landskapsförbunden. Kommissionen har inte ifrågasatt systemet vid sina granskningar. På dessa grunder kan man konstatera att ändringen i slopandet av återkravssystemet enbart ändrar förfarandet. De faktiska verkningarna av förändringen är nästan enbart att momsåterbäringarna och återkraven av dem bättre än tidigare motsvarar varandra i de enskilda kommunerna. Inrikesministeriet anser i sitt utlåtande att man i kommunernas projekt fortsättningsvis följer ståndpunkten i Högsta förvaltningsdomstolens beslut om att den moms som kommunerna betalar för anskaffningar inom sin myndighetsverksamhet verkligen blir en slutlig kostnad för kommunen och således är en stödberättigande utgift i projekt som medfinansieras av Europeiska gemenskapens strukturfonder enligt kommissionens förordning (EG) nr 1685/2000, regel 7 för stödberättigande. Kalkylerad momsåterbäring för arvoden till stödpersoner och tolktjänster för döva Från och med har kommuner, samkommuner och landskapet Åland rätt till en kalkylerad återbäring på 5 % för i mervärdesskattelagen avsedda skattefria anskaffningar i samband med hälso- och sjukvården samt socialvården och för understöd eller bidrag till den som idkar sådan verksamhet. Två artiklar om kalkylerade återbäringar har publicerats i kommunernas databank, och Information om kalkylerade återbäringar ingick också i Kommunalekonomi 1 och 2/2002. Skatteförvaltningen har kommit med fler ställningstaganden till två enskilda fall om anskaffningar samt understöd och bidrag som berättigar till återbäring. Enligt skattestyrelsens anvisningar (nr 41/40/2002) berättigar arvode åt närståendevårdare och familjevårdare till kalkylerad återbäring eftersom grunden för arvodet är ett avtal mellan kommunen och vårdaren. För dessa arvoden beräknas den kalkylerade återbäringen på bruttoersättningen (nettoersättningen + förskottsinnehållning). Återbäring betalas inte för bikostnader, t.ex. avgifter till försäkringsbolag, eftersom de inte betalas till en serviceproducent och inte innehåller dold mervärdesskatt. Kalkylerad återbäring förutsätter inte att mottagaren är antecknad i förskottsuppbördsregistret. Arvoden till stödpersoner likställs med arvoden till närståendevårdare och familjevårdare. Kalkylerad återbäring för arvoden till stödpersoner förutsätter att arvodet grundar sig på avtal mellan kommunen och stödper- 6 Kuntatalous/Kommunalekonomi 3/02

7 sonen. Dessutom förutsätts att stödpersonsarbetet inte baserar sig på anställningsförhållande mellan kommunen och stödpersonen, eftersom återbäringen inte gäller ersättningar som betalts på basis av anställning. Ekonomiska understöd till handikappade som kommunen betalar med stöd av 9 lagen om service och stöd på grund av handikapp (380/1987) berättigar inte till återbäring. Däremot berättigar sådana hälso-, sjuk- och socialvårdstjänster för en handikappad som kommunen köpt av en privat serviceproducent till återbäring. Sådana tolktjänster för döva som kommunen med stöd av 8 lagen om service och stöd på grund av handikapp köpt av en privat serviceproducent berättigar till kalkylerad återbäring förutsatt att det inte är fråga om en tolk som är anställd hos kommunen. Ny rättspraxis inom mervärdesbeskattningen HFD /18 Mervärdesskatt Skattskyldighet Försäljning av utbildningstjänster Fristående examen Massörsutbildning Vid en privat läroanstalt som ett bolag var huvudman för gavs utbildning för massörsyrket. Läroanstalten var inte en sådan läroanstalt som under åren avsågs i lagen om yrkesläroanstalter (497/1987) och utbildningen hade inte anordnats med stöd av den lagen eller andra lagar om anordnande av utbildning. Läroanstaltens verksamhet hade inte heller fått understöd enligt den då gällande lagen om finansiering av undervisnings- och kulturverksamhet (705/1992) eller någon annan lag. Det faktum att legitimerade massörer är yrkesutbildade personer med skyddad yrkesbeteckning, vilken bestäms i lagen (564/1994) och förordningen (306/1994) om yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvården och att massörsexamen var en examen som avsågs i den då gällande lagen om yrkesexamina (306/1994) medförde inte att den utbildning som gavs vid läroanstalten var anordnad med stöd av lagen. I fråga om beskattningen av utbildningen vid läroanstalten hade det inte heller någon betydelse att momsfri utbildning för massörsyrket kunde ges vid läroanstalter där utbildningen anordnats med stöd av lagen. Därför måste bolaget betala moms på utbildningen. Debiteringsmånader 8/1995 8/1998. Mervärdesskattelagen 39 1 mom. och 40 Bedömning av rättsfallet: Momsfri är sådan utbildning som anordnas för att man ska uppnå de utbildningsmål som samhället godkänt. I enlighet med 39 och 40 mervärdesskattelagen betalas ingen mervärdesskatt på allmänbildande utbildning och yrkesutbildning, grundundervisning i konst och högskoleundervisning, när utbildningen eller undervisningen baserar sig på lag. Utbildningen är skattefri om den anordnas eller får statligt understöd med stöd av lag. Skattefriheten förutsätter alltså att utbildningens mål, anordnandet etc. grundar sig på lag. Också statsunderstödet ska basera sig på lag. Behovsprövat statsbidrag är inte sådant understöd. Enligt huvudregeln bestäms beskattningen enligt läroanstalt och utbildningens natur har då ingen väsentlig betydelse. Kuntatalous/Kommunalekonomi 3/02 7

8 I avgörandet eftersträvades ett klargörande av vad som avses med utbildning som ges med stöd av lagen. Statsbidraget hade i detta fall ingen andel. Utbildad massör är en skyddad yrkesbeteckning för yrkesutbildade personer och det finns lagbestämmelser om detta. Det är också fråga om en yrkesexamen, en s.k. fristående examen, som regleras i lag. Denna lagstiftning gäller dock inte utbildning för massörsyrket på det sättet att det vore fråga om utbildning som anordnas eller ges med stöd av lagen. I beslutet framfördes att utbildning för massörsyrket nog kan ges också skattefritt, om det är fråga om en yrkesläroanstalt där utbildningen också i allmänhet är skattefri. Med detta tillägg ville man framhålla att beskattningen beror på läroanstalten och att utbildningens innehåll inte i sig inverkar på beskattningen. Utbildningen är problematisk också i vissa andra situationer än i konstellationen skattefri/beskattningsbar utbildning. På beskattningsbar utbildning tillämpas en allmän skattesats på 22 %. Ofta anknyter utbildningen dock till exempelvis idrottstjänster, vars skattesats är 8 %. Beskattningen av idrottsutbildningen bestäms som en helhet och skattesatsen bestäms enligt huruvida det huvudsakligen eller till mer väsentlig del är fråga om idrott eller utbildning. Frågan avgörs genom bedömning av fakta. HFD /372 Mervärdesskatt Skattebelagd försäljning Eget bruk av service Tjänster som avser fastighetsinnehav Ekonomiska och andra administrativa tjänster som hänför sig till fastighet Ett bolag behövde inte betala skatt för eget bruk av tjänster som avser fastighetsinnehav då det var fråga om ekonomiska och andra administrativa fastighetstjänster som hänförde sig till skattefri uthyrning av bostäder. Tjänsterna hänförde sig därmed inte till själva fastigheten och bruket av den i egenskap av fastighet utan till den verksamhet som bedrevs i fastigheten. Ansökningar om återbäring för åren Mervärdesskattelagen 32 Bedömning av rättsfallet: Ekonomiska och andra administrativa tjänster som hänför sig till fastigheten är enligt 32 3 mom. 2 punkten mervärdesskattelagen sådana av fastighetens ägare eller innehavare själv utförda tjänster för vilka betalas skatt för eget bruk av tjänster som avser fastighetsinnehav, om fastigheten används för något annat syfte än ett sådant som berättigar till avdrag. Den här speciella och i de flesta EU-länder okända formen av beskattning av eget bruk gäller dock endast tjänster som hänför sig till själva fastigheten och bruket av den i egenskap av fastighet. Beskattningen av skattefri eller utanför beskattningen stående verksamhet som bedrivs i en fastighet bestäms enligt de allmänna reglerna i mervärdesskattelagen också i fråga om reglerna för eget bruk av tjänster, vilket innebär att ingen skatt i allmänhet behöver betalas. I detta fall var den verksamhet som bedrevs i fastigheten skattefri uthyrning av bostäder och de ekonomiska och andra administrativa tjänsterna riktade sig till hyresgästerna. Bolaget hade delat upp tjänsterna i sådana som hänför 8 Kuntatalous/Kommunalekonomi 3/02

9 sig till fastigheten och sådana som hänför sig till hyresgästerna. För de tjänster som hänförde sig till fastigheten hade betalts skatt för eget bruk av tjänster som avser fastighetsinnehav, och tvisten gällde inte huruvida tjänsterna delats upp på rätt sätt. Särskilt disponentuppgifter kan i praktiken vara svåra att dela upp t.ex. i ett sådant kommunalt hyreshusbolag som i rättsfallet. Närmare upplysningar: Mikael Enberg, tfn (09) , Juha Mynttinen, tfn (09) , Tarja Tarkiainen, tfn (09) , Momshandbok för kommuner och samkommuner Det har förekommit vissa problem i kommunerna och samkommunerna i samband med tillämpningen av mervärdesskattelagen. Mervärdesskattelagen ger inte alltid direkta anvisningar för varje enskild situation. I höst ger Kommunförbundet ut en momshandbok för kommuner och samkommuner (ALV-opas kunnille ja kuntayhtymille). Den utkommer senare också på svenska. Handboken är skriven av jur.kand. Mirjami Pipatti. Den är avsedd att tjäna som praktiskt hjälpmedel för alla som i sitt arbete fattar beslut om kommunala upphandlingar eller behandlar försäljnings- eller inköpsfakturor. Handboken utgår från praktiska arbetsuppgifter. I boken beskrivs kommunernas och samkommunernas mervärdesskattesystem. Boken behandlar också beskattningsbara inkomster och avdragsgilla utgifter i detalj. Dessutom behandlas kommunernas serviceproduktion och uppgifter enligt verksamhetsenhet, t.ex. byggprojekt, fastighetsfrågor och bolagisering av affärsverksamhet. Närmare upplysningar: Sisko Myöhänen, tfn (09) , Juha Mynttinen, tfn (09) , Tarja Tarkiainen, tfn (09) , Rättspraxis om annan beskattning Överlåtelseskatt HFD /1289 Överlåtelseskatt Överlåtelse av fastighet Skatteberäkningsgrund Vederlag Kommunaltekniska arbeten Markanvändningsavtal Enligt ett markanvändningsavtal som säljaren av ett markområde ingått med staden skulle staden på sin bekostnad vid en tidpunkt som den bestämmer bygga allmän kommunalteknik på området (gator, avlopp, vattenledningar), allmänna el- och telefonledningar samt gatubelysning. För dessa arbeten skulle staden som motprestation få en i markanvändningsavtalet avsedd ersättning som förfaller i slutet av det år då platsen för det första nybygget märkts ut på den tomt som bildats av fastigheten, dock senast inom 9 år efter att markanvändningsavtalet undertecknats. X, som köpt arealen Kuntatalous/Kommunalekonomi 3/02 9

10 , hade då också tagit över den avtalsenliga ersättningen. Enligt X gällde ersättningen endast de anläggningar som förblir i stadens ägo. Det var inte fråga om anläggningar som övergår i X ägo eller tomtvisa ersättningar för vilka staden enligt markanvändningsavtalet tar ut anslutnings- och bruksavgifter av tomtägaren för kommunaltekniska nätverk enligt normal taxa. Högsta förvaltningsdomstolen ansåg att den ersättning som enligt markanvändningsavtalet skulle betalas för den allmänna kommunaltekniken inte kunde anses utgöra en del av köpesumman för markområdet och sålunda inte överförts till fastighetens värde när affären gjordes. Lagen om överlåtelseskatt 4 1 mom. och 6 1 mom. Närmare upplysningar: Tarja Tarkiainen, tfn (09) , Juha Mynttinen, tfn (09) , Skattestatistik och prognoser per kommun Statistiken över debiteringen av skatter för skatteåret 2000 är klar. Uppgifterna per kommun fås antingen som pappersutskrift eller på diskett. Pappersutskrifterna levereras direkt från Skattestyrelsen och disketterna från Kommunförbundet. Debiteringsstatistiken är avgiftsbelagd i enlighet med det beslut om avgiftsbelagda prestationer inom skatteförvaltningen som finansministeriet fattat med stöd av lagen om grunderna för avgifter till staten. Pappersutskriften kostar 45 euro + moms per kommun. Expeditionskostnader tillkommer. Disketten, som förutom tabellerna för debiteringsstatistiken per kommun också innehåller den s.k. prognosramen för kommunens skatteinkomster, kostar 100 euro + moms./kommun. Prognosfilen för en kommun bygger på kommunens debiteringsstatistik för skatteåren Filerna levereras i Excel-format på en 3,5" HDdiskett. Disketter kan beställas från Kommunförbundet per fax ( eller per e-post: maija.ylonen@kommunforbundet.fi. En beställningsblankett ingår i bilaga 1. Debiteringsstatistiken kan beställas i pappersutskrift av Kim Ammondt på Skattestyrelsen, tfn ( ). Närmare upplysningar: Mikael Enberg, tfn (09) , Kuntatalous/Kommunalekonomi 3/02

11 Statsandelarna 2003 Allmänt Preliminära uppgifter om statsandelarna för 2003 gavs i Kommunalekonomi 2/2002. Ny information av större betydelse finns ännu inte att tillgå, eftersom nya uppgifter om statens budgetförslag 2002 fås först efter , då finansministeriets och de övriga ministeriernas förslag blir offentliga. Statens budgetproposition för 2003 avges Statsandelarna indexjusteras med minst hälften av kostnadsökningen. Enligt tillgängliga uppgifter skulle en full indexjustering utgöra 2,8 procent och en halv 1,4 procent (tidigare 3,2 procent respektive 1,6 procent). Kommunförbundet kräver en indexjustering till fullt belopp. Den slutliga indexjusteringens storlek, förändringarna i uppgifterna och uppgiftsförändringarnas inverkan på statsandelarna blir klara senast efter att ministerierna offentliggjort sina förslag och efter att budgetpropositionen avlåtits. Den allmänna statsandelen och skatteinkomstutjämningen De preliminära prognoserna för statsandelarna och skatteinkomstutjämningen finns på Kommunförbundets webbsidor: och (på finska). Den allmänna statsandelen år 2003 uppgår till 27,65 euro/invånare, då den halverade indexjusteringen på 1,6 procent används. Beloppen och de kommunvisa uppgifterna ändras om indexjusteringen ändras. Kalkylerna på Kommunförbundets hemsidor har inte ändrats. I den preliminära uppskattningen av skatteinkomstutjämningen var utjämningsgränsen 2 367,09 euro/invånare. I kalkylen har använts en samfundsskatt på miljoner euro. Den samfundsskatt som ska betalas har sänkts till miljoner euro, vilket innebär en utjämningsgräns på 2 355,90 euro/invånare. Uppskattningarna av den kalkylerade kommunalskatten och den kalkylerade fastighetsskatten har inte ändrats. De kommunvisa kalkylerna efter justeringen finns på inrikesministeriets webbsidor på adressen > Kommunala frågor > Statistik (på finska). Kalkylen på Kommunförbundets hemsidor har inte rättats till i detta skede. Kalkylerna för skatteinkomstutjämningen kommer att ändras då beskattningen slutförs före årsskiftet. Det är möjligt att det samfundsskattebelopp som ska betalas sjunker ytterligare. Närmare upplysningar: Mikael Enberg, tfn (09) , Jouko Heikkilä, tfn (09) , Kuntatalous/Kommunalekonomi 3/02 11

12 Statsandelarna för social- och hälsovården De kommunvisa preliminära statsandelskalkylerna för social- och hälsovården finns på Kommunförbundets webbsidor. Adressen är Kalkylerna har inte ändrats i detta skede. Beräkningarna utgår från en halverad indexjustering på 1,6 procent. Statsandelsprocenten väntas stiga med ett par procentenheter om bl.a. förslagen i anknytning till det nationella hälso- och sjukvårdsprojektet framskrider (i den uppskattade höjningen ingår ett tillägg på 104 miljoner euro som riksdagsgrupperna kommit överens om att lägga till kommunernas statsandelar). Statsandelsprocenten för 2002 väntas fastställas till 25,36 procent och finansieringsandelen per invånare till 1 557,30 euro (justering till följd av Sailaspaketet och av att finansieringen av kompetenscentrum tas bort från finansieringsandelen per invånare). Saken har behandlats mer ingående i Kommunalekonomi 2/2002. I det första förslaget till tilläggsbudget för 2002 har 25 miljoner euro anslagits för att minska de långa vårdköerna, vilket anknyter till det nationella hälso- och sjukvårdsprojektet. Medlen är avsedda att i form av statsandelar styras direkt till sjukvårdsdistrikten i huvudsak i proportion till invånarantalet. Grunderna fastställs närmare i sommar genom en förordning av statsrådet. Av kommunerna förutsätts en motsvarande insats. Enligt preliminära uppgifter kommer sjukvårdsdistrikten att få en del av finansieringen redan i oktober i år. I fråga om tjänster som produceras med denna finansiering ska sjukvårdsdistrikten avtala med medlemskommunerna om att 50 % av de kostnader som normalt tas ut av medlemskommunerna för dessa tjänster faktureras hos kommunerna. För att få finansiering ska sjukvårdsdistrikten göra upp en dispositionsplan för social- och hälsovårdsministeriet. Sjukvårdsdistrikten ska också skriva en rapport om hur bidraget använts. Närmare anvisningar ges senare. Se också Kommunförbundets cirkulär 11/80/2002. Närmare upplysningar: Rolf Eriksson, tfn (09) , Jouko Heikkilä, tfn (09) , Statsandelarna för undervisnings- och kulturväsendet Det finns inga kommunvisa förhandskalkyler för statsandelarna för undervisnings- och kulturväsendet. I Kommunalekonomi 2/2002 uppskattades kommunernas finansieringsandel per invånare bli 563,24 euro. Då hade finansieringsandelen under innevarande år höjts med endast en halverad indexjustering på 1,6 procent. Priserna per enhet och kommunernas finansieringsandel per invånare kommer antagligen att stiga mer än indexjusteringen. De största förändringarna i de kalkylerade kostnaderna och finansieringsandelen föranleds av ändringar 12 Kuntatalous/Kommunalekonomi 3/02

13 i mängden prestationer. Uppgifterna preciseras först i höst när antalet elever har räknats och priserna per enhet fastställts. Antalet elever och studerande borde uppskattas så exakt som möjligt för finansåret. Om man inte vill hålla sig till en höjning enligt den halverade indexjusteringen kunde priset per enhet för enskilda kommuner och huvudmän höjas med uppskattningsvis 5 procent i snitt och kommunernas finansieringsandel med 7 procent, vilket torde ligga närmare sanningen. Det är Kommunförbundets uppskattning av höjningarna som ännu kan justeras åt något håll. De genomsnittliga priserna per enhet fastställs före utgången av september. Priserna per enhet för enskilda kommuner och huvudmän bestäms före slutet av november. Kommunens preliminära finansieringsandel för undervisnings- och kulturverksamhet per kommuninvånare meddelas i början av december och statsandelarna per kommun i slutet av december. Uppskattningen av de kommunspecifika statsandelarna måste i detta skede göras på basis av mycket knapphändiga och vaga uppgifter. Frågan har också behandlats i Kommunalekonomi 2/2002. Närmare upplysningar: Gustav Wikström, tfn (09) , Jouko Heikkilä, tfn (09) , Päivi Rajala, tfn (09) , Nuläget beträffande revideringen av statsandelssystemet för anläggningskostnader På senare tid har det diskuterats huruvida statsandelssystemet för anläggningskostnader skall bevaras eller upphöra. Utredningsman Pekkarinen tog också upp statsandelssystemet för anläggningsprojekt. Social- och hälsovården I lagen om ändring av 27 lagen om planering av och statsandel för socialoch hälsovården, som trädde i kraft (1279/1999), ingår bestämmelser om statsandelen för anläggningskostnader inom social- och hälsovården. Statsandelsprocenten sänktes till 25 procent. Efter en övergångsperiod skulle ändringen tillämpas senast år 2004 på alla projekt. För så kallade små projekt (2 25 miljoner mark) tryggades statsandelen under övergångstiden fram till 2004 (statsandelen %). Det primära syftet med lagändringen var att resurserna i stället för att användas för anläggningsprojekt skall ka- Kuntatalous/Kommunalekonomi 3/02 13

14 naliseras till projekt som stöder en utveckling och effektivering av kommunernas social- och hälsovård och en förnyelse av arbetssätten. (Se också Kommunalekonomi 8/1999 och 3/2000). På basis av den lagändring som gjorts med tanke på att vidareutveckla social- och hälsovårdssystemet tillsattes en arbetsgrupp vars mandat förlängdes ett par gånger, bland annat för att gruppen skulle ha möjlighet att foga utredningsman Pekkarinens förslag till sitt eget arbete. Arbetsgruppen fortsatte det arbete som anslöt sig till lagändringen fram till slutet av 2001 och arbetet med anvisningar om systemet fram till slutet av februari Gruppen hade i uppgift att gå igenom det system som hade trätt i kraft och bland annat beakta riksdagens diskussion om statsandelssystemet för anläggningskostnader bland annat med tanke på om det kanske ändå var skäl att inte helt avveckla systemet för anläggningskostnader. Arbetsgruppens syftemål var att med beaktande av riksdagens diskussion bereda lagändringar och anvisningar som gäller den andra fasen, det vill säga det system som tar vid efter Lagändringarna skulle presenteras i form av en regeringsproposition. Regeringens proposition (RP 39/2002) med förslag till lag om ändring av lagen om planering av och statsandel för social- och hälsovården gavs Propositionen behandlas för närvarande i ett riksdagsutskott. Huvuddragen i systemet är enligt propositionen följande: Utvecklingsprojekt: - Ett system skapas för utvecklingsprojekt som kan beviljas upp till 50 procent i statsbidrag. - Till utvecklingsprojekt räknas projekt som oftast omfattar mer än en kommun och som är nödvändiga för ordnandet av social- och hälsovården och stöder utvecklandet och effektiveringen av verksamheten eller ibruktagandet av nya arbetssätt. Projekten skall vara sådana som leder till verkliga och bestående förändringar t.ex. i personalens kunnande, sätten att ordna tjänster, tillvägagångssätt och praxis, arbetsfördelningen mellan primärvården och specialsjukvården eller socialvården och hälsooch sjukvården osv. - En betydande del av de nuvarande 24,23 miljoner euro som avdelats för finansiering av anläggningsprojekt flyttas till finansieringen av utvecklingsprojekt, till en början 8 miljoner euro. - Länsstyrelserna är tänkta att vara statsbidragsmyndigheter och alltså bevilja bidrag och administrera systemet. Anläggningsprojekt: - Det statsandelssystem för anläggningsprojekt som nu är i kraft under den pågående övergångsperioden ändras till ett statsbidragssystem enligt prövning för anläggningsprojekt. - Statsbidraget skall bara beviljas kommuner med svag ekonomi enligt samma mönster som det nuvarande finansieringsbidraget enligt prövning. 14 Kuntatalous/Kommunalekonomi 3/02

15 - Anläggningsprojekt definieras på samma sätts som tidigare. Reparation av fukt- och mögelskador samt underhåll kan däremot i regel inte räknas som anläggningsprojekt, också om detta annars ingår i byggande och ombyggnad. - Begreppen små och stora projekt slopas. Det finns bara projekt vars kostnader ryms inom ramen för resursförordningens kostnadsgränser (arbetsgruppen föreslår 0,3 och 3 miljoner euro som gränser). - Statsbidraget för ett anläggningsprojekt är 25 procent av de godkända kostnaderna. - Egendomen kan säljas utan tvång att betala tillbaka statsandelen eller statsbidraget om det har förflutit över 15 år sedan andelen eller bidraget beviljades (nu är gränsen 30 år). - Anslagen för anläggningsprojekt skärs ner kraftigt. - Enligt förslaget skulle systemet träda i kraft Undervisningsväsendet När det gäller statsandelssystemet för anläggningskostnader för undervisningsväsendet har man diskuterat en nedläggning av hela systemet och en överföring av medlen till priset per enhet. Ett annat alternativ har varit att bibehålla systemet med anläggningskostnader för den grundläggande utbildningen och/eller biblioteken och att till övriga delar överföra de medel som var avsedda för statsandelarna för anläggningskostnader till priset per enhet. En arbetsgrupp som dryftat fördelarna respektive nackdelarna med en nedläggning av systemet inom undervisningsväsendet gav sitt betänkande , utan att komma med några förslag. I november 1999 tillsatte undervisningsministeriet en ny arbetsgrupp som enligt ett ställningstagande som tagits in i statsbudgeten för 2000 hade i uppdrag att utreda nedläggningen av statsandelssystemet för anläggningskostnader före utgången av februari Arbetsgruppen överlämnade sin utredning inom den utsatta tiden utan att komma med några förslag och konstaterade att en revidering av systemet kräver ytterligare utredningar. Arbetsgruppen föreslog i detta skede endast att dess mandat skulle förlängas till utgången av år Senare förlängdes arbetsgruppens mandat till slutet av 2000, för att utredningsman Pekkarinens eventuella förslag skulle kunna beaktas. Arbetsgruppen utgick från mellanrapporten och föreslog att statsandelssystemet för anläggningskostnader för den grundläggande utbildningen och biblioteken skulle bibehållas. När det gäller gymnasierna, yrkesutbildningen och yrkeshögskolorna kunde man tänka sig att övergå till ett system där statsandelen för investeringar inlemmas i systemet med pris per enhet för driftskostnader. Statsandelsprocenten för grundläggande utbildning och bibliotek är tänkt att utgöra 5 50 procent beroende på kommunens ekonomiska situation. Arbetsgruppen föreslår att priserna per enhet för gymnasiernas höjs med cirka 3 procent, för yrkesutbildningen med 7,5 procent och för yrkeshögskolorna med omkring 9 procent. Kuntatalous/Kommunalekonomi 3/02 15

16 För undervisningsväsendet har man tills vidare inte föreslagit några lagändringar. Frågan om yrkeshögskolornas situation har under 2002 behandlats i den arbetsgrupp som utreder yrkeshögskolornas finansiering. Sammandrag Om de förslag som presenterats här genomförs kommer statsandelarna för anläggningskostnader inom social- och hälsovården respektive undervisningsväsendet att skilja sig från varandra. Om regeringens förslag för social- och hälsovården blir verklighet minskar stödet för byggprojekt avsevärt. Kommuner som inte har egna finansiella möjligheter att genomföra byggprojekt kan fortfarande få statsbidrag. Men statsunderstödet sjunker i alla fall med hälften. Om regeringspropositionen av någon orsak inte förverkligas slopas hela statsandelssystemet för anläggningsprojekt Om däremot regeringens förslag genomförs bibehålls möjligheten till bidrag enligt prövning. Kommunförbundet anser att statsandelarna för anläggningsprojekt borde bevaras som ett separat system och att statsstödet borde hållas på minst samma nivå som hittills, dvs. 50 procent. För att stödsystemet för anläggningskostnader ska fungera förutsätts årligen ett anslag på cirka 200 miljoner euro. I årets statsbudget är anslaget för social- och hälsovården 26,6 miljoner euro och för undervisningsväsendet 67,55 miljoner euro. Närmare upplysningar: Mikael Enberg, tfn (09) , Jouko Heikkilä, tfn (09) , Finansieringsunderstöd enligt prövning Finansieringsunderstöd enligt prövning skall sökas senast för år Inrikesministeriet har liksom förut begärt att få ansökningarna redan före utgången av juni, för att på detta sätt skynda på behandlingen. Vi ber Er att också skicka en kopia av ansökningen till Kommunförbundet, som ger ett eget utlåtande om beviljandet. Enligt 13 lagen om statsandelar till kommunerna kan understöd beviljas en kommun som främst på grund av exceptionella eller tillfälliga kommunalekonomiska svårigheter är i behov av ökat ekonomiskt stöd. Som faktorer vilka påverkar behovet av stöd beaktas också lokala särförhållanden. För beviljande och användning av understödet kan inrikesministeriet ställa villkor som gäller sanering av kommunens ekonomi. I år finns det 54,157 miljoner euro att fördela i understöd. Inrikesministeriet har sänt ett brev om ansökningen av understödet SM /Ha-43. Av ansökningen skall framgå vilka grunder kommunen öns- 16 Kuntatalous/Kommunalekonomi 3/02

17 kar hänvisa till. Bokslutet förutan balansräkningsspecifikationen och två bilageblanketter bifogas (brevet och blanketterna finns på IM:s webbsida > Kommunala frågor). Blanketterna kan också fyllas i elektroniskt. Närmare upplysningar: Mikael Enberg, tfn (09) , Jouko Heikkilä, tfn (09) , Följande personer på inrikesministeriet ger närmare upplysningar: Rainer Alanen, tfn (09) Markku Nissinen, tfn (09) Ville Salonen, tfn (09) StPL-pensionsavgifterna 2003 Lagen om statens pensionsfond (1372/1989, ändrad 663/1998) reglade till slutet av 2001 arbetsgivarens pensionsavgift för anställda vid grundskolor och gymnasier. Enligt lagen var pensionsavgiften 16 % under år Från början av 2002 bestäms kommuners och privata läroinrättningars pensionsavgifter enligt samma grunder som övriga StPL-arbetsgivares pensionsavgifter. Enligt lagens 4 1 mom. bestämmer statsrådet grunderna för pensionsavgiften medan statskontoret beslutar om pensionsavgiftens storlek och betalning. Statskontoret har fastställt hur många procent arbetsgivarna skall betala i förskott på pensionsavgiften för år Arbetsgivarens slutliga pensionsavgiftsprocent för år 2003 fastställs våren Den allmänna pensionsavgiftsprocenten i statens pensionssystem år 2003 För en arbetsgivare som har högst 50 arbetstagare som hör till StPLsystemet är hela avgiften 23,5 procent av lönesumman. Man får arbetsgivarens pensionsavgiftsprocent genom att subtrahera arbetstagarnas pensionsavgiftsprocent från hela avgiftsprocenten. I detta skede kan man som uppskattning av arbetstagarens avgiftsprocent för 2003 använda 4,5 procent (år 2002 var avgiften 4,4 %), varvid arbetsgivarens pensionsavgift blir 19 procent. Arbetstagarens pensionsavgiftsprocent fastställs före utgången av Om arbetstagaravgiften sjunker från 4,5 % stiger arbetsgivarens avgift i motsvarande grad. Vecka 23 skickade statskontoret ett brev i ärendet till kommuner och samkommuner. Ett meddelande om den allmänna pensionsavgiftsprocenten finns också på Statskontorets webbsida. Adressen är Kuntatalous/Kommunalekonomi 3/02 17

18 Den allmänna pensionsavgiftsprocenten gäller dock endast arbetsgivare med högst 50 StPL-arbetstagare. Arbetsgivarens pensionsavgiftsprocent För en arbetsgivare som har fler än 50 arbetstagare som hör till StPLsystemet fastställs en egen pensionsavgiftsprocent. Pensionsavgiftsprocenten fastställs utgående från arbetsgivarens egna arbetstagare och pensionstagare som är anslutna till StPL-systemet. Pensionsavgiftens storlek beror på bl.a. personalens åldersstruktur och kön, personalens pensionsålder och arbetshistoria samt nya invaliditetspensions- och arbetslöshetspensionsfall. Pensioner med en särskild pensionsålder som är lägre än den allmänna inverkar höjande på avgiften. I uppgifter enligt lagen om grundläggande utbildning är pensionsåldern 60 år. Detta inverkar således på kommunarbetsgivarnas pensionsavgift. Den procent som en enskild kommunarbetsgivare betalar i förskott i pensionsavgift för år 2003 varierar i kommunerna mellan 22,6 och 28,7 procent. När arbetstagarens pensionsavgift (uppskattningsvis 4,5) avdras från denna varierar arbetsgivarens avgift mellan 18,1 och 24,2 procent. Statskontoret har underrättat kommunerna per brev vecka 23 om hur många procent respektive arbetsgivare skall betala i förskott i pensionsavgift. Den genomsnittliga pensionsavgiftsprocenten Kommunernas genomsnittliga totalavgiftsprocent (medeltalet av den allmänna avgiften och arbetsgivaravgiften i procent) är 25 år När man från detta avdrar den uppskattade procenten för arbetstagaravgiften blir arbetsgivarens genomsnittliga förskottsavgift 20,5 procent. Ovan nämnda genomsnittliga pensionsavgiftsprocent används bl.a. i totalekonomiska beräkningar. En enskild kommun använder dock antingen den allmänna pensionsavgiftsprocenten (högst 50 StPL arbetstagare) eller den meddelade arbetsgivarrelaterade pensionsavgiftsprocenten som grund. Närmare upplysningar: Mikael Enberg, tfn (09) , Sisko Myöhänen, tfn (09) , Kommunsektionens anvisningar Bokföringsnämndens utlåtande om hur anslutningsavgifter skall tas upp i betalarens bokslut och hur icke-återbärbara anslutningsavgifter tas upp i mottagarens bokföring Bokföringsnämndens kommunsektion bad bokföringsnämnden ge ett utlåtande om hur anslutningsavgifter ska tas upp i betalarens bokslut, för att sektionen ska kunna ge anvisningar om hur bokslut för sammanslutningar 18 Kuntatalous/Kommunalekonomi 3/02

19 som hör till en kommunkoncern på ett enhetligt sätt skall kunna sammanställas med koncernbalansräkningen. Kommunsektionen anför i sin ansökan att det i utlåtandet bör ges en rekommendation både om anslutningsavgifter som skall återbäras och om avgifter som inte är förbundna med återbäringsskyldighet. Bokföringsnämnden har behandlat saken i utlåtande nr 1670/2001. Bokföringsnämnden anser i sitt utlåtande att såväl betalaren som mottagaren bör tillämpa enhetliga kriterier i bokslutet vid behandlingen av anslutningsavgifter. Det väsentligaste kriteriet är avgiftens rättsliga art (skuld/fordran eller en engångsersättning som skall anses som slutlig) som i praktiken sammanhänger med om anslutningsavgiften är återbärbar eller inte. Nämnden har i flera utlåtanden behandlat anslutningsavgifter ur mottagarens synvinkel och stannat för vissa gränsdragningar i fråga om dessa. Som grund för utlåtandet håller nämnden i synnerhet de linjer som den drog upp i det tidigare utlåtandet 1650/2001. Återbärbara anslutningsavgifter Enligt bokföringsnämndens utlåtande är återbärbara anslutningsavgifter fordringar som betalaren har på nätbolaget. Betalaren tar upp sådana fordringar i balansposten "Övriga fordringar" bland placeringarna i bestående aktiva. Denna bokföring är en spegelbild av mottagarens bokföring. Enligt kommunsektionens allmänna avisning om balansräkning (1999) och bokföringsnämndens utlåtanden bokför mottagaren återbärbara anslutningsavgifter på balansräkningen under främmande kapital och posten Övriga skulder. Den rekommenderade benämningen är Anslutningsavgifter och övriga skulder. Man rekommenderar att anslutningsavgifter som kan återbetalas bokförs som en separat underbenämning eller att indelningen av posten i anslutningsavgifter och övriga skulder redovisas i noterna. Icke-återbärbara anslutningsavgifter När det är fråga om en egen tomt rekommenderas det att icke-återbärbara anslutningsavgifter tas upp i balansposten "Mark- och vattenområden" under materiella tillgångar bland bestående aktiva. När det är fråga om en arrendetomt rekommenderas det att icke-återbärbara anslutningsavgifter tas upp som en underpost till balansposten "Mark- och vattenområden" med benämningen "Arrenderättigheter till fastigheter" bland materiella tillgångar i bestående aktiva. Ifall en balanspost innehåller endast aktiverade anslutningsavgifter, rekommenderas det dock att posten ges benämningen "Anslutningsavgifter som hänför sig till fastigheter". Bokföring under markområden motiverar bokföringsnämnden med att en anslutning är en fast koppling till den fastighet till vilken anslutningen har kopplats och överlåts i samband med dem. Erläggandet av anslutningsavgiften ger betalaren en kontinuerlig fördel av bestående art i form av en nätleverans under hela markområdets brukstid. Till följd av de kommande inkomstförväntningarna är det motiverat att aktivera icke-återbärbara anslutningsavgifter. Kuntatalous/Kommunalekonomi 3/02 19

20 Enligt bokföringsnämndens beslut rekommenderas det inte att planenliga avskrivningar i enlighet med BFL 5:11 görs på aktiverade icke-återbärbara anslutningsavgifter, utan när så krävs endast nedskrivningar i enlighet med BFL 5:13. Ifall en anslutning har en begränsad brukstid eller intäkterna från anslutningen annars bedöms bli begränsade och den nedskrivning detta medför kan förutses, görs dock i fråga om den aktiverade anslutningsavgiften planenliga avskrivningar under dess verkningstid. Anslutningsavgifter som är väsentliga till sina belopp bör meddelas som en egen post i balansräkningen eller i noterna till balansräkningen. I en not till bokslutet presenteras värderings- och periodiseringsprinciperna och värderings- och periodiseringsmetoderna för anläggningstillgångarna och övriga långfristiga utgifter. Icke-återbärbara anslutningsavgifter i mottagarens bokföring Enligt bokföringsnämndens utlåtande 1650/2001 om bokföringen av elanslutningsavgifter i mottagarens bokslutning bör de anslutningsavgifter som är överförbara men inte återbärbara bokföras som inkomster bland intäkterna i bokslutet. På basis av detta utlåtande av bokföringsnämnden har centralskattenämnden fattat ett beslut om att man bör betala mervärdesskatt för anslutningsavgifter som är överförbara men inte återbärbara. Beslutet har överklagats hos HFD. Hur anslutningsavgifter som är överförbara men inte återbärbara ska tas upp i mottagarens bokföring har inte slutgiltigt avgjorts i väntan på ett avgörande i frågan om sådana avgifter ska betraktas som kapitalplacering eller inkomst som ska bokföras som intäkt. HFD:s beslut om mervärdesskatten på anslutningsavgifterna väntas ge klarhet i frågan. Kommunsektionen sköt upp behandlingen av en eventuell justering av anvisningarna med motiveringen att man vill veta med säkerhet att ändringen är bestående innan balansposterna justeras. Kommunsektionens ställningstagande Kommunsektionen har beslutat att anvisningarna i bokföringsnämndens utlåtande 1670/2001 om hur anslutningsavgifter ska tas upp i betalarens bokslut iakttas som sådana i kommunernas och samkommunernas bokföring när de anslutningsavgifter kommunen eller samkommunen betalt tas upp i bokslutet. Nödvändiga ändringar i kommunsektionens allmänna anvisningar för hur anslutningsavgifter ska tas upp i betalarens bokföring ges senare samtidigt som kommunsektionen har behandlat eventuella ändringar i de allmänna anvisningarna om hur anslutningsavgifter som är överförbara men inte återbärbara ska tas upp i mottagarens bokföring. När det blir dags för ändringar i de allmänna anvisningarna ges ny information om detta. Bokföringsnämndens webbsidor och utlåtanden finns på adressen 20 Kuntatalous/Kommunalekonomi 3/02