DVÄRGEN en kort liten historia från seklets början Av Malin Norlander
Hon smög ut i tamburen på skälvande ben. Det fanns ett litet kvisthål i den ålderstigna ekporten, och hon ställde sig på tå för att kunna kika ut. Först såg hon ingenting, bara trappstegens virvlar, uppåt och nedåt, i ett perspektiv så förvrängt att hon för ett ögonblick trodde sig drucken. Men när hon skärpte blicken, tyckte hon sig skymta skulten på en mycket liten man där utanför. Hon öppnade. Ja? sade hon och böjde sig ned. Han plirade mot henne. Känner du inte igen mig? Hon visste inte vad hon skulle svara. Uppenbarligen hade de mötts förut. Men hur hon än fjärrskådade hjärnans labyrinter, kunde hon inte erinra sig detta. Hon brukade inte umgås med dvärgar. Jag tror inte det, sade hon osäkert. Han fnittrade till och tog ett steg in i tamburen. Hon ryggade tillbaka. Vad gör ni, utbrast hon, min man är en högt uppsatt affärsman, ert agerande kan stå er mycket dyrt! Ånyo tycktes pysslingen finna detta uttalande ytterst underhållande. Jaså, minsann, skrockade han förnöjsamt och fortsatte in i salongen. Jag tillkallar polis! hotade den unga kvinnan hjälplöst. Det behövs inte, sade pysslingen och sträckte ut sin blygsamma lekamen på den saffransfärgade divanen. Kan du 2 Malin Norlander
blanda till min vanliga älsklingsgrogg nu? Älsklingen min? Han plirade kärleksfullt mot henne. Hur underlåter ni er! Kvinnan var så upprörd att de mörka ovädersögonen blixtrade. Hennes redan så röda läppar hade antagit en purpurröd nyans, så också de blossande kinderna. Detta var ju inte klokt! Utge sig för att vara hennes man! Kalla henne för älskling! Emellertid, utan att hon riktigt förstod varför, rann plötsligt ilskan bort, och hon gjorde som hon blivit tillsagd. Ta en själv! hojtade den småväxte från soffan. Kvinnan blandade som i trans. En till honom och en till sig själv. En del gin, två delar tonic, och lite pressad citron precis som han brukade vilja ha den. Hon stelnade till, vad hade hon nyss tänkt? Att den fånige lille figuren verkligen skulle vara han, hennes man, hennes älskade som hon ständigt beundrat och sett upp till. Det kunde inte vara möjligt. Hon återvände till salongen och serverade honom drinken och sjönk därefter ned på den stoppade fotpallen intill. De drack under tystnad. Lika god som vanligt, min duva, sade han slutligen, och blinkade mot henne. Vad har hänt, viskade hon hest. Fasan höll henne i ett krampaktigt struptag. Jag har varit på kurs i London. En omvälvande kurs, en ledarkurs där vi lärde oss att ta vara på våra inre kvaliteter. Att inte agera utifrån yta och invanda normer. Va? Hennes förvirring var total, han hade ju varit på han- 3 Malin Norlander
delsresa i Indien. Denna vetenskap är banbrytande inom psykologin. Man får chans att välja nytt skal. En ganska långdragen process. När förvandlingen sedan är klar prövar man sig själv och sin omgivning i konkreta situationer. Nu ska jag till exempel snart undersöka om du kan älska mig lika lidelsefullt som innan. Hon stirrade mållös på honom. I nästa sekund svepte han drinken, skuttade ner från divanen och förde henne varligt men bestämt mot sängkammaren. Några kvarter bort skyndade en kostymklädd herre gatan fram i den bistra kvällsbrisen. I vänster hand höll han en resväska och i den högra ett fång slokande rosor vars kronblad börjat släppa ett efter ett. Tårar av blod i hans spår. Hans vrede var stor, då han blivit försenad på grund av en samvetslös charlatan på tåget från London. Och detta under den sista ynkliga biten hem, efter den veckolånga båtresan. Så makalöst naiv han varit! En kortväxt herre i sätet intill hade bjudit på medhavd konjak och han hade låtit sig väl smaka. Skammen var stor när han mindes hur han, rusig av dryck och ackumulerad hemlängtan, öppnat sig och berättat allt om sitt liv. Om sin älskade hustru, om lillen och om det efterlängtade återseendet. Och sedan på perrongen när de båda skulle ta farväl, hade den frikostige mannen tryckt ett par pence i handflatan på honom med uppmaning om att köpa ett 4 Malin Norlander
fång rosor till söta frun. Denne nyvunne vän hade lovat att hålla ett öga på resväska och överrock medan han införskaffade buketten. Väl tillbaka hade mannen varit puts väck, så också överrock och plånbok. Men väskan stod kvar. Länge hade han irrat omkring i vimlet tills han slutligen kapitulerat och insett sig bedragen. Han var förkrossad, inte bara förlusten av pengar och viktiga ID-handlingar, han hade blivit nästan två timmar försenad. Hon måste vara utom sig av oro vid det här laget. Han såg nu huset på avstånd, det lyste svagt från sängkammaren. Han rös av välbehag. Hennes yppiga kropp som han längtat! Och stölden, en världslig sak egentligen. Dessutom utförd av en brottsling med ett signalement så udda att polisen säkerligen skulle arrestera honom redan nästa dag. Han nådde porten, öppnade den och steg in, tog de virvlande trapporna i långa steg. Snart. Äntligen. Alldeles strax skulle hon kasta sig om hans hals. De skulle mötas i en djup kyss. Den illvillige mannen från tågresan skulle snart vara ett minne blott. Om än ett obehagligt sådant. Han hejdade sig vid dörren. Log för sig själv. Han skulle naturligtvis smyga sig in. Överaska henne. Krypa ner mellan lakanen och väcka henne med en kyss. Åh, det pirrade i hela kroppen av förväntan. Dvärgen en kort liten historia från seklets början 2010 Malin Norlander E-bok ISBN 978-91-7477-020-9 Pupill förlag