Rapportskrivning En lathund för studenter Peter Thorvald Integrerad Produktutveckling Högskolan i Skövde
1. Inledning Du som läser detta dokument befinner dig förmodligen i ett skede där du ska börja skriva på en större vetenskaplig rapport. Det kan vara en större inlämningsuppgift i någon kurs eller till och med ditt examensarbete som ska påbörjas. Här kommer du att hitta en sammanställning med några av de vanligast förekommande felen i rapporter som lämnas in till oss i fakulteten. Det handlar inte om vad som är bra eller dåligt rent vetenskapligt utan snarare om formalia såsom referenshantering och vanliga missuppfattningar om vad många studenter verkar tro att vi lärare vill se. Utgångspunkten är designingenjörsprogrammet på Högskolan i Skövde men förhoppningsvis kan detta vara intressant även för andra ämnen, program och studenter. Hoppas att den ska komma till nytta! 2. Rapportens uppbyggnad Olika ämnen har olika rapportstruktur. Ett traditionellt upplägg som man hittar i många samhällsvetenskapliga rapporter är följande: Inledning Kort beskrivning av ämnet, diverse mål med arbetet och dess avnämare. Bakgrund En litteraturstudie där relevant litteratur och teorier identifieras och till viss del diskuteras inför den kommande problemställningen. Problemställning En mer detaljerad presentation av problemet och eventuella hypoteser. Metod Objektiv beskrivning av vilken/vilka metoder som ska användas, hur eventuella experiment och datainsamling ska gå till. Resultat Presentation och sammanställning av de data som samlats in. Diskussion Slutsatser och diskussion kring resultat, implikationer och eventuella svagheter i arbetet. Detta upplägg passar väl i arbeten där man utför en studie eller någon form av hypotesprövning. I andra ämnen där arbetet handlar mer om utveckling av system eller produkter kan detta upplägg passa bättre: Inledning Kort beskrivning av ämnet, diverse mål med arbetet och dess avnämare. Kan också innehålla en övergripande designstrategi/metodik, mission statement och initiala krav från uppdragsgivare. Bakgrund En litteraturstudie där relevant litteratur och teorier identifieras och till viss del diskuteras inför den kommande problemställningen. Förstudie Inledande datainsamling för att identifiera nyckelaspekter i utvecklingsarbetet
Specifikationer Ett av huvudsyftena med inledning, bakgrund och förstudie är att utveckla detaljerade och relevanta specifikationer som ligger till grund för kommande lösningar. Konceptgenerering En iterativ fas där det material som arbetats fram i bakgrund och förstudie fungerar som input för att utveckla lösningsförslag. I detta kapitel presenteras också de specifika genereringsmetoder som används i projektet. Konceptval Här presenteras de val man gjort och eventuellt arbetar vidare med. Innehåller också specifika metoder för konceptval. Resultat Presentation och sammanställning av föreslagna lösningar Diskussion Slutsatser och diskussion kring metod och resultat, implikationer och eventuella svagheter i arbetet. Tänk på att dessa är förslag och exempel på rapportupplägg. Varje arbete är unikt och vissa kapitel kan slås ihop, tas bort eller läggas till om skäl finns. Exempelvis kan kapitlen förstudie, konceptgenerering och konceptval med fördel slås ihop till ett metodkapitel. Notera också att specifika metoder för konceptgenerering och konceptval inte inkluderas i bakgrund utan i relation till deras användning. Då dessa metoder inte ligger till grund för specifikationerna så hör de inte hemma där. Däremot, om ditt arbete handlar om metodutveckling eller exempelvis är en jämförelse mellan olika metoder så ska de finnas i bakgrunden. Alltså, det som arbetet handlar om ska finnas i bakgrunden, inte verktygen du använder. När det gäller rapportens upplägg kan det också vara intressant att tänka på hur man lägger upp skrivandet för att få en bra progression. En god idé är att i slutet av varje kapitel sammanfatta de mest relevanta delarna och skapa en god övergång till nästa kapitel. Då får läsaren lättare att hänga med och man får en tydligare röd tråd. Fundera också på om allt som står i rapporten verkligen är relevant. Många gånger bär det emot att redigera bort ett textstycke som man lagt tid på men som, allteftersom arbetet fortskridit, inte längre är relevant. Detta är en svår avvägning som man med fördel kan diskutera med sin handledare. Ytterligare ett exempel på upplägg som för tillfället används i riktlinjerna för examensarbete på designingenjörsprogrammet är följande: Inledande del o Titelsida (enligt mall vid Högskolan i Skövde. Skrivs rapporten på svenska kan man även ha en engelsk titel om så önskas) o Försäkran o Sammanfattning (sammanfattning på 200-300 ord som ger en inblick i vad som gjorts i examensarbetet, vilka aktiviteter som bedrivits, resultat som erhållits och slutsatser som dragits) o Abstract (engelsk översättning av sammanfattning) o Förord (valfritt) o Innehållsförteckning Rapportdel o Inledning
! Bakgrund (beskrivning av bakgrunden till uppdraget och examensarbetets problem- eller frågeställning)! Organisatorisk miljö (beskrivning av i vilket sammanhang som projektet har bedrivits, t ex en beskrivning av företag/avdelning/organisation eller akademisk miljö)! Problemformulering (tydlig beskrivning av den problem- eller frågeställning som valts att behandlas i examensarbetet, och argumentation för detta val)! Syfte (beskrivning av vad examensarbetet syftar till, inkl. redogörelse av avgränsningar)! Rapportens struktur (beskrivning av hur rapporten är strukturerad) o Huvuddel! Teoribakgrund (beskrivning av vad litteraturen (böcker, vetenskapliga artiklar och motsv.) redovisar kring den problemeller frågeställning som behandlas)! Metod (beskrivning av det tillvägagångssätt, både på övergripande processnivå och mer detaljerad metod- /verktygsnivå, som använts för att genomföra uppdraget, och argumentation för dessa val)! Resultatredovisning (beskrivning av erhållna resultat, t ex fakta, data, förslag till lösning, konstruktion, utformning, design) [Om så anses gynna rapportens logik och överskådlighet, t ex för att beskriva ett iterativt designarbete, kan rapportens huvuddel struktureras som flera teori- metod- resultat- loopar] o Slutsatser (beskrivning av de slutsatser som kan dras från projektet) o Diskussion (kritisk granskning och reflektion över vald arbetsprocess/valda metoder och examensarbetets slutresultat. Vad kunde/borde ha gjorts annorlunda för ett ännu bättre resultat från examensarbetet skulle uppnåtts?) o Rekommendationer (beskrivning av förslag på aktiviteter för fortsatt arbete kring examensarbetets problem- eller frågeställning, baserat på de resultat och slutsatser som dragits) Avslutande del o Referenslista o Bilagor Gemensamt för de exempel på rapportupplägg som visats här är att de täcker ungefär samma områden även om de har olika utseende. En rapport ska innehålla en inledande del (Försättsblad, sammanfattning, innehållsförteckning och inledning), huvuddel (teori, metod, resultat och slutsatser/diskussion), och slutligen en avslutning (referenser och ev. bilagor), dock kan dessa se ut på många olika sätt och de ingående kapitlen kan ha olika namn. 3. Vad är en litteraturstudie? Litteraturstudien är en av de allra viktigaste delarna av din rapport, även om du kanske inte själv tycker det. Genom litteraturstudien hittar du vad andra gjort
förr och på vilket sätt. Kanske har någon annan undersökt just det du ska undersöka och då bör du naturligtvis dra nytta av dessa erfarenheter i ditt eget arbete. Kanske är det till och med så att du, i din litteraturundersökning, upptäcker att det du ska göra redan är gjort och att du därför måste byta inriktning. Visserligen tråkigt, men långt bättre att komma på det i ett så tidigt skede som litteraturundersökningen än att komma på det när examinatorn eller en opponent ifrågasätter ditt arbete. En av de vanligaste missuppfattningarna när det gäller litteraturstudien är att den är någon form av upprabbling av referenser som kanske kan komma till användning längre fram. Följande är ett exempel på hur det inte ska se ut: det bedöms att Baddeley (1999) och Jonides et al. (2008) kommer att vara användbara i utvecklingen av ett nytt ramverk för 3.1. Men vad ska då litteraturstudien innehålla? Väldigt förenklat ska den innehålla all den teori som du senare grundar alla kommande val i din rapport på, inte bara i en upprabbling av referenser utan med en genomgång av de relevanta teorierna. I ett arbete om design kan litteratur om allt från psykologi till fysisk ergonomi till färg och form till materiallära vara av stort intresse. Tumregeln är som sagt att allt du kommer att beskriva längre fram i rapporten ska vara grundat på något sätt i din litteraturstudie. 4. Diskussionskapitlet Ett annat mycket missuppfattat och misshandlat kapitel är diskussionskapitlet. Jag brukar personligen säga till mina studenter att här får man ta ut svängarna lite genom att spekulera om orsaker till resultat etc., utan att egentligen ha några referenser till det. Detta brukar dock missuppfattas till att man skulle få bli informell men det stämmer absolut inte. Diskussionskapitlet är en del i rapporten och lika lite som det är ok att skriva i dagboksform i övriga rapporten, lika lite är det ok i diskussionsdelen. Det allra vanligaste felet som görs i diskussionen är att tro att det ska innehålla någon form av rapport av hur arbetet fortskridit. Flera gånger har jag i diskussionskapitlet hittat stycken där man berättar hur en av studenterna blivit sjuk i en vecka och så blev det inte mycket gjort då. Andra vanliga misstag är att beskriva hur en extern part i ett examensarbete var svår att få tag i osv. Visst, om någon blir sjuk eller om företaget man arbetar med inte är engagerade så är det ju tråkigt, men inget som har med den vetenskapliga rapporten att göra. 4.1. Vad ska det innehålla då? En av de allra viktigaste funktionerna som ett diskussionskapitel har är att fungera som en avstämning mot de mål man ställt upp i början av sitt arbete. Diskutera vilka mål ni satte upp och hur ni har levt upp till dem.
Vad var era mål? (detta bör stå i introduktionskapitlet) Lyckades ni med det ni utsatte er att göra? Varför/varför inte? Vad var bra och dåligt med ert arbete och resultat Hur skulle man gjort annorlunda? Vad bör man göra i området i framtiden? 5. Referenshantering Något som kan driva en examinator eller handledare till vansinne är referenshantering. Visst, ibland kan det vara lite krångligt att hålla reda på alla komman, punkter och vad som ska vara kursivt och inte. Men om man är osäker så chansar man inte, man söker mer information. På Högskolan Skövde finns åtminstone två dokument med sammanställningar om hur man refererar enligt Harvardsystemet, vilket är det vi oftast använder. Dessa sammanställningar är alldeles utmärkta men skulle man ändå hitta en referens som man inte vet hur man ska hantera så finns det ännu mer information att hitta genom att googla det eller prata med sin handledare. I alla fall, här kommer några av de vanligaste felen i studenters referenshantering. 5.1. I texten Det finns ett antal sätt att referera till källor i löptexten. Dels kan man avsluta ett stycke med en referens, och på så sätt täcka hela stycket: Along with memory and response time, attention is one of the main limiters of human cognition. The study of attention capacity has always been of great interest to psychologists ever since the days of William James. In applied attention psychology this becomes even more relevant as researchers continuously study for instance; how many tasks that can be done at once?, how fast humans can switch from one task to another?, etc (Wickens & McCarley, 2008). eller så kan man lägga in referensen mitt i stycket och på så sätt referera den senaste meningen eller påståendet: This is also closely related to the study of situation awareness (Endsley, 1995), a field of study focused on a user s internal model of current and future states in a dynamic environment. I det första exemplet ovan gäller referensen alltså för hela stycket medan i andra exemplet gäller referensen endast påståendet som står före. Det finns många sätt att använda de regler som finns för referenser för att få ett flyt i texten, ibland kan det ju bryta av på ett tråkigt sätt att sätta in en referens, men tumregeln är att det ska vara tydligt varifrån ett påstående kommer. Så länge det är tydligt är det i regel ok. Ett vanligt problem är att studenter inte vet när man ska använda & - tecken och när man ska skriva ut ordet. Där finns det faktiskt en bestämd regel. Inom
parentes använder man & - tecken och utanför parentes skriver man ut ordet. Så här: to use a simple dichotomy between errors of commission or errors of omission (Wickens & Hollands, 2000). Wickens and Hollands (2000) have elaborated on Reason s (1990) and Norman s (1988) work and created a classification based on four kinds of errors: Personliga kontakter är också ofta ett huvudbry och i den mån du har några sådana att referera till, det kan vara experter på ett företag eller andra personer av intresse för ditt arbete, så rekommenderas du prata med din handledare och examinator om hur de vill ha det. Det är trots allt de som ska bedöma ditt arbete. Här finns det inget rätt eller fel men vanligt är att man inte har med personliga kontakter i referenslistan utan att man antingen hanterar deras input som en intervju och alltså en del av din empiri, eller lägger referensen till personen i en fotnot. 5.2. Referenslistan Hur referenslistan ska formateras hittas som nämnts tidigare i flera dokument både på Högskolans hemsida och genom Google. Vad som däremot kan vara intressant att fundera över är vilka referenser som egentligen ska vara med och hur dessa värderas. Referenslistan är ofta viktigare än studenterna tror och det finns många examinatorer som tittar på referenslistan innan de läser igenom rapporten. Naturligtvis är det upp till varje examinator och handledare att avgöra hur diverse referenser värderas men följande är ett urval av den rangordning man brukar göra. 1. Vetenskapliga artiklar från tidskrifter 2. Vetenskapliga artiklar från konferenser 3. Böcker 1 4. Diverse Internetreferenser, broschyrer och foldrar. Kort sagt, icke vetenskapligt publicerade arbeten. På senare tid verkar det ha gått inflation i användandet av internetreferenser. I vissa ämnen och projekt kan det ibland vara svårt att hitta tidigare publicerade arbeten och då använder studenter ofta icke vetenskapligt publicerade källor (oftast Internetreferenser). Tänk dig gärna för en extra gång innan du använder en sådan referens. Som sagt är alla examinatorer olika men många lägger inget värde i ovetenskapliga referenser alls. Det är ofta bättre med 5 vetenskapliga referenser än 100 Internetreferenser. I vissa fall kan till och med en tveksam referens göra mer skada än nytta genom att den sänker helhetsintrycket av hela referenslistan. Gör därför gärna en extra sökning i valfri databas (Google Scholar 1 Vissa värderar böcker högre än konferensartiklar och andra gör det inte. Konferensartikeln är i regel mer
rekommenderas varmt) innan du använder en ovetenskaplig referens i din referenslista. 5.3. Citat När du citerar text och inte bara refererar till någon så ska sidnummer till var i publikationen man hittar citatet finnas med. Om citatet är mindre än 40 ord står den i den löpande texten inom citationstecken, den kan också vara kursiv men detta kan variera: Most people have a general idea of what constitutes as information, but to find some common ground Wilson (2000, p. 49) says that information behaviour is the totality of human behaviour in relation to sources and channels of information, including both active and passive information seeking and information use. Om citatet är längre än 40 ord skrivs det som eget stycke med tom rad före och efter och utan citationstecken. Ofta ger man också en smalare höger- och vänstermarginal. This was formulated by the founder of American psychology, William James (1890/1950, p. 402) who said: Everyone knows what attention is. It is the taking possession by the mind, in clear and vivid form, of one out of what seem several simultaneously possible objects or trains of thought. Focalization, concentration, of consciousness are of its essence. It implies withdrawal from some things in order to deal effectively with others, and is a condition which has a real opposite in the confused, dazed, scatterbrained state which is called distraction. 6. Sidnumrering och kapitelindelning Sidnumrering och kapitelindelning är egentligen inte något som är särskilt svårt men vet man inte hur gängse norm är så är det ju naturligtvis inte så lätt att göra rätt. För en större rapport gäller följande: Alla kapitel från inledningen till eventuella bilagor ska vara med i innehållsförteckningen. Dock ska referenslistan och bilagorna inte kapitelnumreras. Alltså: 1. Inledning 2. Bakgrund 3. Metod 4. Resultat 5. Diskussion Referenser Bilaga 1
Bilaga 2 När det gäller sidnumreringen ska första sidan av rapportdelen, oftast första sidan av inledningen börja på sidan ett. Vill man sidnumrera före detta, exempelvis innehållsförteckning, förord och sammanfattning så kan man göra det med romerska siffror. 7. Figurer och tabeller Figurer och tabeller är egentligen inte heller ett särskilt svårt ämne men det finns några nyckelpunkter att ta till sig här. För det första ska varje figur eller tabell tillföra något. En figur med ett företags logotyp, vilket är vanligt förekommande i studentrapporter, tillför oftast inte något mer än att det är ett grafiskt element som kan lätta upp en tung rapport. Därför bör sådana inte tas med om man inte har synnerliga skäl för detta. Ett exempel på när sådana skäl kan föreligga är om ett formspråk eller liknande som är av intresse kan återfinnas i figuren. Då kan det vara ok. Figurer och tabeller ska numreras löpande för sig med figurtexter under figurer och tabelltexter ovanför tabeller. Tänk också på att tabeller och figurer ska vara anpassade efter förhållandena. Dvs de ska vara utformade på så sätt att de inte tar en massa onödig plats och är svårare att läsa än nödvändigt. I rapporter med två kolumner blir ibland figurer för små för att kunna se i en kolumn, något som tål att tänkas på. Tabell 1. Standardtabell i Word, utan formatering. Koncept A Koncept B Koncept C Kriterie 1 X Kriterie 2 X Kriterie 3 X
Tabell 2. Tabell formaterad efter förutsättningarna. Lämplig för exempelvis rapporter med två kolumner. Koncept A Koncept B Koncept C Kriterie 1 Kriterie 2 Kriterie 3 X X X Många gånger ser man också direkta hänvisningar till tabeller och figurer utan någon förklaring i löptexten. Beskriv, i löptexten tabellens viktigaste delar och tvinga inte läsaren att själv hitta detta. Ett exempel: Tabell 2, ovan visar hur kriterie 2 matchar koncept B på ett tillfredsställande sätt. Slutligen, glöm inte att alla figurer och tabeller måste refereras till i löptexten. 8. Språket Att ha ett korrekt och bra språk i en rapport verkar många gånger vara något som inte prioriteras särskilt högt. Men tänk på att språket ofta är det första som möter en läsare av rapporten, exempelvis examinatorer eller tänkbara arbetsgivare. Är språket då inte så bra som man skulle önska kommer detta att färga rapporten och även om innehållet är bra så kommer den dåliga presentationen att sänka helhetsintrycket rejält. Samtidigt som många handledare och examinatorer ofta lägger mycket tid på att hjälpa studenter med ett torftigt språk så är det heller inte ovanligt att man direkt skickar tillbaks en rapport med dåligt språk. Tänk på att vi inte är språklärare! Exempel på vanliga fel i språkbruk är: Att hänvisa till sig själv på något sätt Stavfel Meningsbyggnadsfel Kommatering Plast- akademiskt språk, dvs ett försök att skriva högtravande utan att lyckas särskilt bra. Tänk på att det inte är förbjudet att använda synonymer och målande ord om det görs inom rimliga gränser. Akta er dock för feltolkningar och syftningsfel. Syftningsfel Långa och krångliga meningar som ofta leder till syftningsfel och/eller meningsbyggnadsfel. Blandning av tempusformer. o Använd nutid för generaliseringar och allmänt giltiga påståenden! De problem som företaget brottas med o Använd dåtid för observationer och slutsatser
! Mahognyhöljet gav produkten en känsla av lyx Undvik strunt, pompösa meningar och alla överdrifter. Uttryck som "utmärkt överenstämmelse" eller "fantastisk mätnoggrannhet" får inte förekomma. Det överlägset vanligaste felet i språkbruket är att hänvisa till sig själv i texten. Detta kan ske på väldigt många olika sätt och mer eller mindre alla är fel. De flesta har lärt sig på ett tidigt stadium att undvika uttryck som jag, vi, man osv. Att använda uttrycket man handlar visserligen inte om att referera till sig själv utan är snarare ett exempel på ett för generaliserande språkbruk. Man anser att teorierna är heltäckande Språket blir på detta sätt lite för generellt, beskriv hellre vem som anser vad, och tänk på att det lätt går inflation i användandet av ordet man. Skrivs det på ett ställe så används det snart överallt. Att undvika att referera till sig själv som jag eller vi är de flesta införstådda med men de flesta förstår nog inte riktigt varför. Det handlar absolut inte om att orden i sig är felaktiga utan det handlar om det resultat användandet har på det generella språket. Många skriver då istället gruppen eller projektgruppen eller liknande och resultatet blir ju såklart detsamma. Då kan man lika gärna skriva vi. Det handlar alltså inte om ordet utan om att inte referera till sig själv. Det är egentligen ganska enkelt att undvika att referera till sig själv och ofta handlar det om att ta ett steg tillbaka och försöka vara mer objektiv. Följande exempel; kan lätt skrivas om till; Gruppen genomförde sedan en konceptutvärdering En konceptutvärdering genomfördes för att Kort och gott, mer objektivitet och plocka bort er själva ur blandningen. Här är det kanske på sin plats att medge att jag begått väldigt många av de nämnda språkfelen i detta dokument. Dock kan jag till mitt försvar säga att detta varken är en akademisk eller teknisk rapport och jag tillåter mig då vissa friheter som jag aldrig skulle tagit annars. 8.1. Skriva på engelska Om ni av någon anledning väljer att skriva på engelska så tänk er för både en och två gånger om ni har ett tillräckligt bra språk för det. I vissa kurser måste ni skriva på engelska och då är det bara att göra sitt bästa men om ni väljer det själva bör ni vara så väl bevandrade i språket att ni kan uttrycka er obehindrat. Generellt gäller ju såklart samma regler som när man skriver på svenska men några saker att tänka på är följande:
Undvik att skriva samman ord som it s, there s och liknande. Skriv ut hela orden istället så får du ett mer korrekt uttryck Den svenska meningsbyggnaden skiljer sig lite grann från den engelska. Många gånger lämnas rapporter in där orden är rätt men ordningen på dem är helt fel. Att översätta ord rakt av kan också vara lite vanskligt. Många ord har flera olika betydelser på olika språk, vilket kan leda till lite lustiga formuleringar. 9. Bilagor Något som det verkar gå inflation i inom vissa ämnen är användandet av bilagor. Jag har sett många skräckexempel där allt som egentligen har varit intressant och relevant i en rapport förpassats till bilagor. Tänk på att bilagor ska användas sparsamt och endast då det verkligen är nödvändigt. Är det tillräckligt relevant för att ligga i en bilaga så är det ofta tillräckligt relevant för att arbeta in i rapporten, eller åtminstone delar av det. Här kommer några exempel på vad som är ok att ha i bilagor: Enkäter Större bilder och moodboards som inte kan fås in i texten Större tabeller (och då menar jag stora tabeller som omöjligen får plats i texten) Broschyrer Stora mängder rådata Tänk på att bilagorna läses sist, om de läses alls. De flesta bläddrar inte fram och tillbaka mellan rapporten och bilagorna och då får man heller ingen vidare progression i rapporten. Så grundrekommendationen är alltså att allt som får plats ska vara med i rapporten. Dock finns det ju självklart undantag. 10. Slutligen Om du skriver ditt examensarbete, se till att du utnyttjar de resurser som finns tillgängliga för dig. Din handledare är med största sannolikhet gladeligen till hjälp för dig och du ska inte vara rädd för att be om hjälp när du behöver det. En situation (jag talar av erfarenhet) där den första gången en handledare kommer i kontakt med en rapport är några veckor innan presentationerna rekommenderas inte för varken studenter eller handledare. Se till att du har regelbundna möten med din handledare och sätt upp ett schema för era möten och avstämningar av rapporten. På så sätt kan handledaren följa dina framsteg och vägleda dig till en lycka projektrapport. En sista tips är att använda någon form av sätt att markera vad handledaren
redan har läst och kommenterat när du skickar in din rapport. Detta gör processen mycket snabbare och lättare om handledaren inte behöver läsa hela rapporten varje gång. Referenser Baddeley, A. D. (1999). Essentials of Human Memory. East Sussex, UK: Psychology Press. Endsley, M. (1995). Toward a theory of situation awareness in dynamic systems. Human Factors, 37 (1), 32-64. James, W. (1890/1950). The Principles of Psychology, Vol. 1. New York: Holt. Jonides, J., Lewis, R. L. & Nee, D. E. (2008). The Mind and Brain of Short- Term Memory. Annual Review of Psychology, 59 (1), 193-225. Norman, D. (1988). The psychology of everyday things. New York: Basic Books. Reason, J. (1990). Human Error. New York: Cambridge University Press. Wickens, C. & Hollands, J. (2000). Engineering psychology and human performance. New Jersey: Prentice Hall Inc. Wickens, C. D. & McCarley, J. S. (2008). Applied attention theory. Boca Raton, FL: CRC Press. Wilson, T. D. (2000). Human Information Behavior. INFORMING SCIENCE, 3 (2), 49-56.