S V A R T P Å V I TT Vit satir om ett svart scenario Av Per-Erik Lönnfors 1
Personer: Bertil Lundström, VD i ett finlandssvenskt tidningsföretag. Snabb men slarvig. Verbal, fåfäng, utåtriktad, ganska lat, föga intresserad av praktiska detaljer, tråkiga realiteter och rutiner. Lägre medelklass. Lis-Maj Solitander, chefredaktör. Duktig och politiskt kunnig humanist och statsvetare, men utan hum om ekonomi. Ömhudad, kritikkänslig, i vissa frågor envis och principfast, näsa för det politiskt opportuna. Feminist. Av god familj. Erik Virtanen, ekonomichef. Studentmerkonom med anspråkslös social bakgrund, övervägande finsk. Långsam och noggrann. Älskar ordning, mycket sifferbegåvad, driven av en stark ambition som han inte kan eller förstår att dölja. Bristande inlevelse i andra personer, beredd att ta på sig vilka uppgifter som helst. Konrad Petterson, styrelsens ordförande. Äldre gentleman, erfaren och klok och när det gäller viljestark. Döljer omsorgsfullt sina och sina uppdragsgivares åsikter. Kallas av respekt i tredje person. Helmi Stolt, VD:s sekreterare. Lojal, duktig, mänsklig, korrekt. Pjäsen utspelas helt och hållet i VD:s tjänsterum, ett hörnrum med fönster åt två håll och två dörrar, en till sekreterarens rum och en mot en korridor. I ett hörn en stor soffa av läder med två fåtöljer och ett litet kaffebord. Placeringen av möblerna, rollgestalternas kroppsspråk och rörelser i rummet återspeglar maktrelationerna mellan personerna, och deras förändringar. Ytan framför skrivbordet används för att markera avstånd, dvs. hög och låg status. Pjäsen spelas med en viss stilisering, för att antyda ett ironiskt avstånd. Subtila markeringar i pjäsen gör att åskådarna kan associera den fiktiva tidningen antingen med Hufvudstadsbladet eller Vasabladet. 2
Scen 1. Prolog Personerna uppträder med ansiktsmasker och uppför en grotesk dans till musiken av "Jungfru, jungfru, jungfru skär, här är karusellen som skall gå till kvällen, tio för de stora och fem för de små, skynda på, skynda på, nu skall karusellen gå. Ha, ha, ha, nu går det bra, för Anderson och Petterson och Lundström och jag". Sången framförs med markerad ironi av manlig vokalist. Personerna promenerar med danssteg runt en ring av stolar och försöker hitta en plats när musiken plötsligt slutar, men det finns alltid en plats för litet. Den som blir utan tar en stol och avlägsnar sig. Slutligen finns bara en plats kvar, varvid ridån kort går ned. Om det finns utrymme kan prologen utspelas framför ridån, varvid skådespelarna genom ridåns öppning tar med sig de stolar som hör till scenen. Vid behov utelämnas ringleken och sången framförs enbart som ett slags moratorium. 3
Scen 2. VD och Virtanen. (VD Lundström sitter i sin chefsstol, läser en tidning. Sekreteraren ger ringsignal att hon vill komma in. L tar på sig sin eleganta kostymkavaj, som hänger på en "betjänt", trycker på gröna knappen. Sekreteraren Helmi Stolt kommer in genom sin dörr och anmäler en kandidat för posten som ekonomichef). H: Virtanen är här. På minuten. L: Visa in honom (gömmer undan tidningen, ordnar anletsdragen). (Sekreteraren går till besökardörren, som hon öppnar för att släppa in Virtanen, och går samtidigt själv ut. Virtanen kommer försiktigt in, klädd i lantlig kostym. Lundström går honom till mötes med snabba steg, ger Virtanen ett kraftigt, långt och varmt handslag, ser besökaren länge i ögonen). L: Jasså, det är ni som är Virtanen. Jag har hört talas om er. V: God dag. L: Vi kan sitta här. Viktiga gäster brukar jag placera bekvämt. L: I Hanken fick vi underkänt i muntliga tentamen om vi satte oss före professorn. Sitt, sitt. Etiketten är överklassens sista försvar. Jag har läst era betyg och arbetsintyg. Allt verkar bra. Så jag tänkte att vi skulle diskutera litet bakgrund och sådant. Det är bra att spela med öppna kort. V: Det gillar jag också. L: Vi kan ju börja med att lägga bort titlarna. Jag är Lundström... jag menar jag heter Bertil. V: Erik. L: Du har svenskt förnamn, fast din familj är finsk? 4
V: Min mormor var svenskspråkig. Bordelin. Släkt till senator Bordelin. L: Bra. Vi är ett synnerligen svenskt företag. Och er far? Jag menar din far? V: En vanlig Virtanen. Kontorist. Han dog när jag var liten. L: Det var tråkigt. V: Egentligen inte alls. Jag lärde mig tidigt att ta ansvar. Det blev jag som fick ta hand om familjen. L: Som sagt, jag tänkte att vi skulle deklarera våra utgångspunkter. En anställning för en viktig position är som ett äktenskap. Om man döljer något väsentligt får man ångra det senare. Därför vill jag berätta öppet om det här företagets styrka och svagheter. Så att du vet vad du ger dig in på. V: Det är också min princip. L: Man förhandlar ju olika om man vill ha en kvinna i sängen för en natt än när man vill ha henne till sin partner för livet. Det är som med Pinocchios näsa, fast tvärtom. Hans näsa växer när han ljuger. Mannens "näsa" växer först, och sedan börjar han genast ljuga. V: Ha, ha. L: Ett litet skämt. Men till saken. Vi tar styrkan först. Bladet är en finlandssvensk institution. Den ägs av en stiftelse, sedan gamla kommerserådet sålde tidningen. Stiftelsen hade på trettitalet ett finansiellt geni i styrelsen. Han köpte aktier i Nokia, för att "i det här klimatet kommer det alltid att behövas gummistövlar". Mycket riktigt - stiftelsen har i dag en enorm förmögenhet.. Svagheten är att företaget har skötts illa. V: Det stod i Sanomat att förlusten är fyra miljoner. L: Man skall inte tro på allt som står i tidningen. Högst två. Ingen katastrof på det hela taget. Gamla chefredaktören tog exempel av kommerserådet, behandlade tidningen som sin egen plånbok. Bil med chaufför, stora middagar, 5
påkostad redaktion. Allmän slapphet, ingen styrning. Men ett företags största tillgång är dess vanskötsel. "Parantamisen varaa" säger ni ju på finska. V: Vad har du gjort åt saken hittills? L: Det är här du kommer in. Vi behöver en person med fast handlag, som kan motivera tråkiga beslut med klara siffror. V: En sanering? L: Kanske det. Någonting som får det att skvalpa i ankdammen. V: Men ändå? Två miljoner! L: Vi sitter på en förmögenhet. Fastigheten mitt i centrum. V: Men här trycker ni ju tidningen? L: Ett problem, och en möjlighet. Men det är en fråga för framtiden. V: Ni har en ny chefredaktör? L: Den första kvinnliga i tidningens historia. Mycket bra, men vet ingenting om ekonomi. Det får vi lära henne, du och jag. V: Och styrelsen? L: Ordföranden Konrad Petterson, en gedigen bankman, betrodd i alla kretsar. En före detta partiordförande, Hubert Anderson, som kan vara besvärlig. Professor Sven Lithen från Litterära Samfundet. Chefredaktören och jag sitter också i styrelsen. Vi är i minoritet, men i allmänhet följer styrelsen den operativa ledningens förslag. Man kan alltid döva styrelsen med bra sifferunderlag, om man tar föredragningen snabbt och självsäkert. V: Och det operativa? L: I ett så här litet företag klarar vi oss med en ledningsgrupp på tre, chefredaktören och vi två. Min sekreterare har du redan träffat, Helmi Stolt. En mycket duktig kvinna. Så ser det ut, du är välkommen i företaget. Är det något du själv har att fråga? 6
V: Anställningsvillkoren. L: Ett femsiffrigt tal. Per år. V: På vad börjar den? L: En femma. Vi köper inte folk. Vi vill att de skall trivas. Jag skall skicka dig ett förslag till arbetsavtal. Varför vill du byta jobb? V: Jag har en känsla för det finlandssvenska. Jag tycker det är viktigt att landet är tvåspråkigt. Jag har satt mina barn i svensk skola. Men viktigast är nog utmaningen, att få resultat och utveckla mig själv. L: Jag ser det, också av dina intressen. Bergsbestigning och dykning., högt upp och djupt ned. V: Jag vill söka mina gränser, så långt ramarna håller. L: Jag vet. Du förstår kanske att jag tog kontakt på basis av en rekommendation. V: Ja, verkställande direktör Nurminen. Han var min första chef. En bra ledare. L: På vilket sätt? V: Folket lydde honom. L: Jag förstår. V: Kan jag ordna med min egen uppsägning? L: Jag ska ge dig ett gott råd: slå aldrig upp med en flicka innan du har en annan på lut. Jag tar kontakt om och när vi kan underteckna avtalet. Och publicera utnämningen. Vi har ordet i vår makt, så det blir en synlig anställningsintervju. För egen del ser jag fram emot ett givande samarbete. Det gäller också mig. 7
Inte ett ord till någon utomstående. Naturlinkvist. Jag hör av mig. Adjö (backar mot dörren, bockar, vänder och går ut). (Lundström gör fallisk segergest med högra handen och knuten näve). 8
Scen 3. VD och chefredaktören. (VD sitter och talar i telefon. Chefredaktör Solitander rusar in i upprört tillstånd) (i telefonen) Jag ringer senare. (Till Solitander) Jag hade röda lampan på. Du har gett sparken åt Johansson, vår bästa sportreporter. Jepp. Vi har ett avtal. När jag blev utnämnd lovade du att aldrig blanda dig i redaktionella frågor. Jag ljög! (Solitander är stum av häpnad) Han söp ned sig. Mitt under OS. Han satte hela redaktionen i pisset. Det var första gången. Han mejlade hem "Skicka mera pengar och använd Finska Notisbyrån". Redaktionen var tacksam, trots formella protester. Du kunde ha frågat mig. Du var på partikongress. Jag måste handla snabbt. 9
Så varför sparkar du inte motorredaktören. En korrumperad mansgris. Det är en annan sak. Han tittade på porrfilmer en hel natt på värdarnas bekostnad. Och tömde minibaren. Det har bilfirmorna råd med. Ingen har klagat. Han bodde två dygn extra på lyxhotell i Paris. Och tog upp kvinnor på rummet. Han har bra kontakter i motorbranschen, Så? Vi har bilannonser för en halv miljon per år (stiger upp). Det här företagets existens hänger på annonsintäkterna. Inga annonser, ingen tidning. Jag har ett redaktionellt ansvar. Jag har det ekonomiska ansvaret. Entydigt. Läs aktiebolagslagen! Också för redaktionen. Men jag är villig att samarbeta. Jag skall be om din accept av ett beslut på mitt ansvarsområde. Vad då? 10
Jag har just intervjuat en kandidat till ekonominchefsposten. Erik Virtanen. Studentmerkonom. En briljant sifferkarl. En finne?! Ja, och en juntti. Inte njutbar, men användbar. Det här är en svensk tidning. Vi har tvåspråkiga läsare. Och annonsörer, framför allt. En siffernisse. Precis vad vi behöver.. Ett förlustföretag har inte råd att vara kräset. Dessutom är han finlandssvensk, på mödernet. Han kan få för mycket makt. Vi två skall nog klara av honom, du och jag. Har han några referenser? Utmärkta. Resultatinriktad, konsekvent, effektiv. Litet hårda nypor, men ingen bra kontorschef är någonsin älskad. Det finns också svenskspråkiga siffernissar. 11
De blir alla bankirer. Den enda option vi kan bjuda på är rabatt på dödsannonsen. Men jag har i alla fall tänkt underställa beslutet styrelseordföranden. Om han accepterar är saken klar. Om sex veckor måste vi i alla fall ha en ny budget. Med den nuvarande barkar det åt helvete. Är den så dålig? Tvärtom. Alldeles för bra. Med den tror ingen att tidningen går mot en kris. Scen 4. Sex veckor senare. Lundström, Solitander och Virtanen. Okej, Virtanen, visa vad som händer om vi ingenting gör. (visar transparent) Tre miljoner på reven. Vi har tappat 5 000 i upplaga. Det måste vi ta tillbaka. Och hur skulle det gå till, om jag får fråga? Vi måste satsa på redaktionen. En bra tidning säljer sig själv. Famous last words (ger ett tecken åt Virtanen. Denne visar en transparent). 12
Upplagan, min vän, är ett nödvändigt ont. Av två hundra euro för en prenumeration går 150 till att leverera tidningen hem till läsaren. Resten går till papper, reklam och andra kostnader. För varje ny prenumerant strömmar det ut pengar, inte in. Utan upplaga har vi inga annonser. Stämmer, men var skall vi ta den. Pastor Ollus säger att det varje år dör 500 fler än det föds i de finlandssvenska församlingarna. Lik läser inga tidningar. Dödsannonser är också nyheter. Och vi kan sälja till finnarna. Som skulle läsa om Sfp som de inte röstar på, teater som de inte ser, böcker som de inte läser och handboll som de inte spelar.? Det finns inte många så kloka finnar som vår Erik. Enda metod är att sänka kostnaderna. Och kämpa för den upplaga vi har. Vilka kostnader? Vi kan börja med det mest onödiga. Korrekturläsarna. Det är idioti att läsa samma text dubbelt. Läsarna klagar över tryckfelen. 13
Det finns folk som inte läser tidningen. De fiskar efter tryckfel. Vad heter pedant på finska? Pilkunnussija. Virtanen har inga korrekturläsare. Bokslutet blir rätt i alla fall. Han upptäcker felen när siffrorna inte stämmer ihop. Vi gör inga fel. Jag har förstått att ni har dubbel bokföring. Kan man inte slopa den ena? Sidubara. Tillbaka till stenåldern. Bokföringslagen kräver dubbel bokföring. Saken är avgjord. Redaktörerna måste lära sig att ta ansvar för sina egna texter. Och så har vi utlandskorrespondenterna. Dem måste vi slopa. En kvalitetstidning måste ha utlandsrapportörer. Romantiska idéer. Hemingway är död. Pentagons rapporter får vi ändå direkt från Washington. Vill du se siffrorna? (ger tecken åt Virtanen, som tar fram en transparent). Lön, bostadstillägg, resor, kommunikationskostnader. 200 000 euro per år. 14
För det får vi tre redaktörer här hemma. Som skriver om lokala nyheter, som intresserar folk. Tjetjenien, det tjiter folk väl i. För det har vi Reuters och FNB. Jag reserverar mig för att låta styrelsen avgöra. Gärna för mig. Den böjer sig för fakta. Money talks. Det finns väl alternativ. Andra kostnader. Lyckligtvis, styrelsen har varit handlingsförlamad. En samling harpaltar. I femton år har försäljningen sackat. Då borde de rörliga kostnaderna ha kommit ned. Men styrelsen har inte haft kurage att låta folk gå. Den har varit rädd om tidningens anseende. Och sitt eget rykte. Feg, helt enkelt. Snart finns bara anseendet kvar, men ingen tidning. Vi måste minska på personalen med 60 personer (ger Solitander en lista). Det slår igenom i TB med 70 procent på ett år och 100 på två. Senare blir besparingen över 100 procent när vi slipper de bikostnader som personalen drar med sig. Vad är TB? Täckningsbidrag. Varifrån kommer det bidraget? : Det är en bokföringsteknisk term. Bidrag till att täcka de fasta kostnaderna. 15
Jag kan väl svenska. Men vem är det som ger bidraget? (växlar en menande blick med Virtanen): Man kan kalla det för ett internt bidrag. Det kommer när man förvandlar fasta kostnader till rörliga. Människor är fasta kostnader, men när vi ger dem fart på benen blir de rörliga. Det enda som behövs är att ge dem en spark i baken. Ut från firman. Bara beslutet fattas. Med ett quick ratio på 0,4 behöver vi framför allt ett bättre kassaflöde. Kassaflöde? Var har du fått det där? Jorma Ollila hade chefredaktörslunch i går. Nokia har liknande problem. Folkflöde, utåt, det är vad vi behöver. Vad säger facket? Vi har fem miljoner budgeterad förlust. Just sa' du tre. Oss emellan. Den officiella lägger vi fram för styrelsen (V lägger fram ännu en transparent). Den skrämmer skiten ur gamylerna. Men inte ur facket. Tekniska och ekonomiska orsaker. Kollektivavtalet. Ingenting att snacka om. 16
Jag har kollat med arbetsgivarna. Vi har motiv för en sanering. Vi har inga andra alternativ. TINA-regeln. There Is No Alternative. Vi kan sälja mera annonser. Inte med dagens konjunktur. Tidningarnas annonsvolym står i direkt proportion till BNP. Utan högre upplaga kan vi inte öka vår andel, men vi gör vårt bästa. Hur då? Virtanen har en marknadssekreterare på lut.. Men 60 personer, det blir skandal. Bra. Vi måste väcka krismedvetandet. 60 är onödigt mycket. Vi måste ha prutmån. Man måste passa på när man är i farten, och har en orsak. (tittar på listan): Här finns gamla trotjänare. Med 30 år i firman. 17
Som lever i Bladets fornstora da'r. På den tiden när man nästan måste anhålla för att få prenumerera, och försäljarna kallades för annonsmottagare. Snart har vi bara dödsannonser. Men inte fröken Gustavsson. Du vet kommerserådet : pippade henne när hon var ung och vacker. Hon uppträder fortfarande som madame Pompadour. Dödsdomar skall man alltid passa på att ta i klump. De går med samma fasta kostnader, och samma eventuella samvetskval. Men vi har råd att anställa en marknadssekreterare! Virtanen anser att det är nödvändigt. En ny madame Pompadour! : Jag kände inte madame Bompidou padour men prenavdelningen är fisförnäm. Så länge Gustavsson finns kvar ser de ned på kunderna. Vi måste bli sales minded. Det hela känns olustigt. Tror du att vi njuter? Men det måste göras, och någon hålla i yxan. Var glad att du inte behöver få blod på händerna. 18
Det här räddar tidningen. Om ett par år är allt glömt. Och företaget är på fötter. Finns det inga andra utvägar? Det finns en, men den är strategisk. Vad då? Sammanslagning med andra tidningar. Men VD säger att det inte går. Helt orealistiskt. Finlandssvenskarna är ett folk som lever på att göra tidningar för varandra, eller TV-program Eller spela teater. Den finlandssvenska identiteten behöver tidningen, eller hur? Jovisst Och partiet behöver den, inte sant? Jo Vi har ett fruktansvärt stort ansvar. Du håller väl med? Du kommer att tacka oss när allt är över. 19
Styrelsemötet är om tre veckor. Vi måste hålla ihop. Som regeringen. Utrikesminister, finansminister och statsminister, vi tre avgör tidningens öde. Är vi eniga? : Jag måste se vad resten av styrelsen tycker. Bra, det räcker med ditt tysta stöd. Jag skall genast skicka ut kallelsen. Och inte ett wort får läcka ut. Du tror att alltså du får igenom det här? Man kan inte argumentera mot sju miljoners förlust. Sju!? Åtta, om det behövs. Scen 5. Lundström och Virtanen. De sitter i besökshörnet och talar avspänt om affärerna. Boktryckarna tog det ganska bra. Landets äldsta fackförening. De kan ju läsa. 20
Men journalisterna begriper inte vad det är fråga om.. Du har ganska bra hand med dem. Jag var ju själv journalist en gång i tiden. Ändå har jag igen ett problem med dem. Vad kan det vara? Den där reklamkampanjen, rara repliker. De skrattar åt den. Bry dig inte. Det känns pinsamt. Jag vill bygga upp ett förtroende. Du kan ju säga att det är jag som har hittat på den. Menar du det? Inte mig emot. Jag spelar bad cop, du spelar good cop. Jag klarar mig utan sympati. Det här är egentligen ingen konflikt. Jag vill bara inte verka löjlig. Det kliar mig inte i ryggen. Det går på samma fasta kostnader, som du säger. 21
Det skulle rädda min auktoritet. Ja. En chef måste njuta respekt. (Det knackar på dörren.) Förlåt. Jag ser att röda lampan lyser, men det är från FST. Saneringen har läckt ut. Satan. Hur mycket vet de? Det talas om tio miljoners förlust i år. Tio miljoner! I år! Var tar de allt ifrån? Alla borde börja som sportjournalister, så att de lär sig handskas med siffror. Det är högst tre, och fem budgeterade för nästa år. De vill komma och intervjua dig. Vad mera vet de? Att 80 skall sparkas. Voi vitt och blått. Och det kallas journalistik. De har fått allt om bakfoten. Vem fan kan ha läckt? Nu vet man åtminstone att grisen står för dörren. 22
Tidningsutgivarna har möte klockan fem. Jag måste informera dem först. Och ringa och lugna ned honom. Vi måste berätta åt arbetsgivarna, och få ett utlåtande av deras jurist. Jag hinner inte ställa upp i TV. Erik, kan du ta emot journalisterna. Dränk dem i siffror och relationstal. Du är bättre på det än jag. Men du är företagets ansikte utåt. Inte jag. Chefredaktören. Hon kan ställa upp. Hon behöver publicitet. Jag lovade svara inom femton minuter. Jag måste tala med Lis-Maj. Vi måste själv ha en väl avvägd notis. Och ett ledarstick. Hela eftermiddagen gick åt helvete Helmi, ta samtalen, vi börjar med. (Virtanen och Stolt börjar gå ut). Och Helmi. Inhibera min tennistimme. Scen 6. Lundström och Helmi Stolt (Hon har en hög papper, en kalender och ett stenografiblock. Han har en fickkalender). Ett tiggeribrev från högstadieskolan. Det gamla svaret. Vi åtnjuter presstöd och kan inte fördela skattebetalarnas pengar vidare. Tre ansökningar om jobb. Journaliststuderande, med goda betyg. Skall jag ge dem åt redaktionschefen? 23
Det är överflödigt. Inga öppningar. Tacka nej med de vanliga artigheterna. Cocktails den åttonde i Pappersbruksföreningen. Vilken tid? Sjutton till nitton. PM-kort. OK. Jag antecknar det. Harjakt den 21:sta. Banditum bjuder. Passar. Acceptera. Inbjudan till internationella tidningsutgivarföreningens årskongress. Var och när? Buenos Aires i oktober. Argentina! (sjunger, melodi "You belong to my heart") "Una vez, nada mas, a men la vida". En gång i livet. Kontakta resebyrån. Se om det finns hustrurabatt, eller monkey class om det är billigare. Vidare? Några försäljningsbrev. Dem kan jag väl slänga? 24
Liksom allt annat skit. Du är en ängel, och har mitt fulla förtroende. Någonting i Liikesivistysrahasto? Lapin Kansas VD fyller 50. Ta fram telegrammet till Kalevas chefredaktör och ändra namn och titel. Var det allt? Ja. (ger henne ett papper): Här är några namn för förtjänsttecken från Centralhandelskammaren. "Som tack för trofast tjänst till näringslivets fromma". Vi har en arbetsfördelning. Virtanen delar ut bestraffningarna, jag sköter belöningarna. Jag har märkt det. Och så har jag några telefonsamtal (ger henne en lista). Vi kan ta dem senare. Bed Virtanen komma in först. (Hon samlar ihop sina papper och går ut. Halvvägs hejdas hon av L) Helmi. (Hon stannar och svänger på ett ben, modell Chaplin). Lunch på Savoy halv ett i morgon. För två. Bergsrådet Kivinen. (Hon nickar, fortsätter ut. L hejdar henne ännu en gång) Och Helmi. (gör samma piruett) Ja. Beställ tid hos frisören, efter lunch. Och nu kan vi ta in Virtanen. 25
(Alldeles i dörröppningen blir hon hejdad ännu en gång) Helmi! (Hon sticker huvudet tillbaka genom dörren). Inga samtal, inga besök. Det var allt. Tack. (Kommer in genom andra dörren. L anvisar plats besöksstolen) Du bad mig komma? Hur går förhandlingarna? 34 uppsagda. Fem förtidspensionerade. Om vi når 40 är vi över ribban. Ingen idé att ge efter under 50. Jag beundrar din sisu. Vad får dig att hålla ut? Jag tycker om att nå mina målsättningar. Som general Patton. Crush the enemy. Tyvärr hann han aldrig till Berlin. Hur går det med försäljningen? Som vanligt, men marknadssekreteraren blev en besvikelse. Sexpinglan? Du var ju så förtjust i henne. 26
Hon fick aldrig arshole ur vagnen. Fick? Jag har sagt upp henne. Efter fem månader. Du sade ingenting åt mig. Jag tänkte att du har viktigare saker i ditt sinne. Din personbedömning klickade. Tekevälle sattuu. När man rappar så skvätter det. När skall vi börja fundera på tryckpressen? Vi har fullt upp just nu, och jag måste tänka ut en strategi. Men kanske du kunde hjälpa mig i ett litet bryderi. Nå? Litet delikat. Min spanska kollega från internationella tidningsutgivarna kommer hit. El Pais' utgivare. Och du vet hur spanjorerna är med kvinnor. Han vill ha "una rubia", en blondin. Ni kan ju gå på El Viejo Maestro. Var har du lärt dig spanska? 27
På Ramblan. Las putas. Du förstår inte. Det skall vara klass. Och säkra kort. Kan inte pappersexportörerna sköta det? Henaro tycks ha förtroende för mig. Han stödde mitt inval i styrelsen. Jag tycker inte om det, men det är en annan kultur. Kan du inte hjälpa? Det här är absolut oss emellan. Jag råkar ha ett telefonnummer. Du kan hälsa från mig. Det är studerande flickor. Inte finska, men språkkunniga, hygieniska, och vet att bete sig. Är det så här lätt? Vi lever i en marknadsekonomi. Du menar att det kostar. Hur klarar jag det?. Samla bara ihop lite restaurang- och taxikvitton. Utan namn. Jag löser in dem. Med firmans pengar. Allt fan råkar man ut för. Men man måste sköta sitt network. : Du måste nog hänga med. Flickorna jobbar i par. De känner sig tryggare så. 28
Scen 7. VD och chefredaktören. (Solitander rusar in i Lundströms rum, oanmäld) Nu går han för långt. Vem? Hans Förskräcklighet. Virtanen. Vad har hänt? Han terroriserar redaktionen. Han mäter deras taxiresor på kartan med ett måttband. För att se om de har fuskat. Han kan väl ha en orsak? Han sparkade en stackars springflicka för att hon snattade ett paket kaffe. Det är stöld. Hon blir arbetslös, och får svårt att få jobb. Han kunde ha gett en varning. Vi har äntligen fått kontroll på kostnaderna. Man skall vara god bara när det lönar sig. Titta på det här (kastar en bunt taxikvitton på VD:s bord) 29
(utan att se på dem): Vad är det för något? (Stampar med foten): Se själv. Taxikvitton. Han skickade in dem till mig. Han vill att jag skall skriva ut resrutten. Jag har annat att göra med min tid. Jag kan inte minnas vart jag har farit. (tar kvittona och börjar skriva på dem): Det finns väl restauranger. Brändö Casino, Fiskartorpet, flygfältet, Villa Bjälbo Det är fusk. Han kan sätta fast mig. Du har paranoia. En chefredaktör. För vad då? För att ha farit på partimöten. Men det har du ju. Jag har styrelsens tillstånd till några politiska uppdrag. Partiet har inte råd att betala taxi. Det måste väl ordnas på något sätt. Du kan ge kvittona åt mig. Kasta dem åt min sekreterare. Det är inte bara det. Han bad kassan att få se mina bensinräkningar. För tjänstebilen. Han ville sätta fast mig för att ha köpt något ovidkommande. Lakrits kanske? Han är sjuk. Du har förföljelsemani. Hur vet du det här? 30
Doris berättade. I förtroende. Hon är den enda som inte är rädd för honom. Vad gjorde du? Jag skickade bensinräkningen till honom. Skrev på chikan och tre utropstecken. Och Puss och kram. Lis-Maj. Men det fattar han knappast. Du skall inte underskatta Virtanen. Han har rätt att kolla alla verifikat, för skatterevisorerna. Skatteverket har inte tid att rota i förlustföretag, de har ingen orsak att försnilla sina vinster. Och se på den här (lägger en restaurangnota framför VD). Han täcktes skriva intern representation med sin rödpenna. Jag hade ätit en bit mat med kulturchefen för att diskutera en artikelserie, och vinna lite tid. Du kan väl hitta på ett annat namn? Det ohederligt. Men praktiskt. I affärslivet måste man vara litet flexibel. Jag garanterar att styrelsen inte lägger fingrarna emellan. Vad då för namn. Einar Rolin, kanske? (häpet): Rolin? Du vet nog. Doktorand i Hanken. Dog ung. Stupade på en överambitiös avhandling. 31
Det var länge sedan. Vad vet du om honom? Jag kände honom bra en tid. Han lämnade sina vetenskapliga texter åt mig. Bland annat en briljant spelteoretisk gradu om oligopolistisk konkurrens. Fy fan, jag har bedömt dig fel. Det säger jag också. Fy fan. Han skrev den under en nykter period. Jag kunde ha skrivit den själv. Men jag hade inte tid. Hade ett viktigt jobb redan då. Han behövde pengar för sprit och droger. Det blev magna cum laude. Det står i DIN CV. Det här trodde jag inte om dig. Man måste vara flexibel. För att ha framgång i affärslivet (går ut med en knyck på huvudet. Lundström lutar sig tillbaka i stolen, med händerna bakom nacken). Scen 8. VD och styrelsens ordförande. (VD vandrar nervöst omkring i sitt rum. Kaffe och wienerbröd dukade vid besökarbordet. Sekreteraren ger ringsignal. VD rusar till skrivbordet och ringer på gröna knappen. Sekreteraren sticker in huvudet). (Vördnadsfullt) Styrelsens ordförande. 32
Naturligtvis. Släpp in honom. ( har redan kommit in, förbi sekreteraren. Lundström går emot honom, skakar respektfullt dennes framsträckta hand). Roligt att du kunde komma. Jag hade ett hål i kalendern. Det var en mastig soffa. Redaktionssoffan. Den är legendarisk. Jag flyttade den från gamla chefredaktörens rum. Den kallas för nöjesfältet. Skall vi sätta oss? Wienerbröd? Nej, vet du vad! (De sätter sig samtidigt. Sekreteraren serverar kaffe, svansande). Du kan ta ut wienerbröden. Genera dig inte. Bättre svångrem än svängrum. Det gäller också firman. Du har faktiskt magrat. Du har haft ett jobbigt år.. Det har hänt saker sedan Virtanen kom till huset. Jobb hör till befattningen. En del av löneförmånerna. Vi kan tala om din lön, senare. Vi tar bolagsstämman först. 33
(ger en bunt papper) Här är bokslutet, och årsberättelsen. Virtanen har skött om allt. Pappren är i perfekt ordning. Same procedure as last year? Same procedure as every year. Jag har skrivit protokollet färdigt. Men vi kan ju följa föredragningslistan. Skjut! Stämmans öppnande. Öppnad ("Pling". Markerar klubbslag med att slag med teskeden mot sin kaffekopp). Val av ordförande. Jag (pling). Deltagare. Jag, med fullmakt från stiftelsen. Enda ägaren. (Pling). Här är fullmakten. (ger den). Sekreterare. Du (pling). 34
Protokolljusterare. Max och Moritz (pling). Årsberättelse och bokslut. Diskussion? Diskussionen avslutad (pling). Revisionsberättelse. (tar en klunk ur kaffekoppen): Hörd (pling). : Ansvars- och skattefrihet för styrelse och VD. Beviljad, med tacksamhet. Pa-da-da-dam! (Beethoven. Slår med yvig gest teskeden i kaffekoppen. Plong.) Val av revisorer. Omval (pling). Övriga ärenden. Inga (pling). Härmed förklarar jag bolagsstämman avslutad. 35
(Stiger upp) På bolagsstämmans vägnar ber jag att få framföra ett från hjärtat kommande tack för ordförandens raska och smidiga sätt att leda stämman (sätter sig, ger handlingarna åt styrelseordföranden som undertecknar dem och ger dem tillbaka till Lundström, som lägger dem åt sidan). Nu kan vi ta din lön. Hur mycket har Virtanen? Ett femsiffrigt tal, som börjar på fem. Jag föreslår höjning till 60 000 per år. VD brukar få 50 procent mera än sin närmaste man. Du kommer upp till ett runt tal med sex siffror, som börjar med en etta. Gratulerar. Tack. Så har vi tryckpressen. Något nytt? Jag skall be Virtanen räkna ut olika alternativ. En ny, kompakt tryckpress i centrum eller utflyttning. Jag trodde att ni redan hade kalkyler. Också om det är solklart bäst att använda tomten för affärsfastigheter. Kan man tänka sig att utlokalisera tryckningen? Jag rekommenderar det inte. En tidning brukar hålla kontrollen över sin egen produktion. Men vi kan räkna på det också. Gör det. Är det något annat? 36
Den gamla pressen går som en symaskin. Från den synpunkten är det ingen brådska. Jag ger dig ett knappt år för utredningen. Till nyår. Sedan måste vi ta beslutet. Virtanen har gjort ett bra jobb. Kunde man göra honom till ekonomidirektör? Ger du inte honom väl fria tyglar? Han är ambitiös, och får resultat. Om han slår över så låter jag honom löpa linan ut. Kommerserådets metod. Det ser inte bra ut med ett finskt namn så högt i organisationen, rent ut sagt. Jag avråder. Åtminstone väntar vi till nyår, och ser hur han klarar tryckpressfrågan. Som du vill. Det är du som bestämmer. Jag tänkte bara. Det hänger ihop med en annan sak. Den är litet känslig. Låt komma bara. : Oss emellan. Oss emellan. Det gäller den redaktionella ledningen. 37