Johanna: Ta mera av soppan, den måste gå åt. 02 Ola: Den var god, jag tar gärna lite till.

Storlek: px

Starta visningen från sidan:

Download "Johanna: Ta mera av soppan, den måste gå åt. 02 Ola: Den var god, jag tar gärna lite till."

Maj-Britt Eklund
för 8 år sedan
Visningar:

1 1 Spelet om Beredskapsåret 1940 Av Ragnar Karlsson Akt 4 Nerklippt ver. 1 Hösten 1940 Personer: Thure 65 småbrukare Johanna 60 hans hustru Stina 30 dotter Mona 78 mormor Ola Norman flykting Länsman Kapten Berättaren: Det har gått en vecka sedan sist. Thure och hans familj har fått kontakt med skepparen på en fiskebåt som lovat att ta med flyktingen som en besättningsman på sin fiskebåt som planerar att ligga utanför Skottland och fiska. Vi befinner oss i köket hos Johanna och Thure. Familjen sitter samlad och äter fisksoppa. Vid bordet sitter också Ola Norman, flyktingen från Norge som ämnar sig till England. Han har bandage kring ena foten. Avsnitt1 01 Johanna: Ta mera av soppan, den måste gå åt. 02 Ola: Den var god, jag tar gärna lite till. 03 Johanna: Ja nu gäller det att du äter dig riktigt mätt, för snart ska du ut på havet, och då vet man aldrig hur länge det dröjer innan du får så här god fisksoppa igen. 04 Ola: Ja, det har du rätt i, men jag längtar att få komma iväg till England och förena mig med de andra i gruppen och förbereda oss för en aktion hemma i Norge. 05 Thure: (Ironiskt) Vad menar du med auktion? vad är det ni skall auktionera bort? 06 Ola: Vi tänker stätta stopp för tillverkningen av tungt 1

Thure och hans familj har fått kontakt med skepparen på en fiskebåt som lovat att ta med flyktingen som en besättningsman på sin fiskebåt som planerar att ligga utanför Skottland och fiska.

2 2 vatten. 07 Stina: Tungt vatten? Vad är det för vatten? 08 Thure: Är det inte sånt som tyskarna gör bomber av? 09 Stina: Gör de bomber av vatten, de kan väl aldrig explodera? 10 Ola: (Skrattar) Det är inga vanliga bomber, de skall göra bomber som är så kraftiga att de kan ödelägga hela Sörlandet i Norge med en enda bomb. 11 Johanna: Nej, det kan väl aldrig vara sant? Men hur ska ni kunna stoppa det? 12 Ola: Detta är så hemligt så jag får inte prata om det, men vi är en grupp som skall försöka spränga hela anläggnigen som tillverkar det här tunga vattnet. 13 Stina: Men hur skall ni kunna ta er tillbaka till Norge från England utan att bli upptäckta av tyskarna? 14 Ola: Som jag sade får jag ingenting berätta, men om ni lovar att absolut hålla tyst så kan jag säga det till er. 15 Thure: Vi lovar att vad du säger stannar inom dessa fyra väggar. 16 Ola: Jag då ska jag säga det. Vi tänker segelflya, då kan inte radaranläggningen se vårt lilla plan. 17 Johanna: Segelflyga?? Kan man segelflyga ända från England till Norge. 18 Ola: Om vindarna är lämpliga så kan man det, men det är riskfyllt. 19 Thure: Det skulle jag aldrig våga. Att sätta mig i ett sådant litet flygplan utan motor. Det kan väl aldrig gå och tänk om det blir motvind hela vägen. 20 Stina: (Skrattar) Pappa, du är nog lite för tung för ett sånt litet plan. 21 Thure: Tung? Jag är väl inte tung, jag är väl bara lite 2

Men hur ska ni kunna stoppa det? 12 Ola: Detta är så hemligt så jag får inte prata om det, men vi är en grupp som skall försöka spränga hela anläggnigen som tillverkar det här tunga vattnet.

3 3 rund om magen. 22 Stina: (Tittar ut genom fönstret, råkar få se Länsman och kaptenen komma gående mot huset, hon ropar högt) Titta nu kommer de igen! 23 Johanna: Vilka kommer? 24 Stina: Länsman och den där kaptenen som var här sist. 25 Thure: Va, kommer dom igen?. Vem kan det var som har sett honom och anmält till Länsman? Kan det vara tyskan i alla fall? 26 Johanna: Nej Vendla kan det inte vara, men var ska vi gömma honom, hjälp mig (Blir panikslagen springer runt och rycker och sliter i alla) Hjälp mig var ska vi gömma honom? 27 Thure: Det är bättre han springer ut bakom ladugården och försökar springa från dem. 28 Mona: Kom ihåg att jag varnade er, det var detta jag sa, nu kommer de och hämtar honom och skickar honom tillbaka till Norge. (Går sedan runt och jämrar för sig själv) Det var detta jag sa. 29 Ola: Springa med mitt ben!!!! Det kan jag inte, ni måste gömma mig någonstans! 30 Stina: Ja, men var, hur ska du bli osynlig för dom? 31 Johanna: (Springer fram och lyfter locket på soffan, slänger ur ett täcke, och ropar åt Ola) Här, ner med dig! (Ola lägger sig i soffan och locket läggs på) 32 Ola: (Skriker högt) Mina fingrar! 33 Johanna: Det var i sista minuten. Mor sätt dig på soffan och börja sticka. 34 Alla sätter sig men är skärrade Thure: Nu får vi sätta oss och vara alldeles naturliga. ****************************************** 3

26 Johanna: Nej Vendla kan det inte vara, men var ska vi gömma honom, hjälp mig (Blir panikslagen springer runt och rycker och sliter i alla) Hjälp mig var ska vi gömma honom?

4 4 Avsnitt2 35 Det bankar på dörren Stina: (Öppnar och hälsar nervöst) Kom in bara. 36 Länsman: God dag, ja nu är vi tillbaka igen 37 Johanna: (Osäker) Vad är det nu då? 38 Kapten: Ja, vi har ju hört ett och annat på byn, så vi tänkte det är bäst vi passar på och gör en ny inspektion här. 39 Thure: Inspektion? Va då hört på byn, vad har ni hört för skvaller? 40 Kapten: Ja, det går så mycket rykten. Att det finns norska flyktingar här som är efterlysta av tyskarna. 41 Nu hörs ett ljud från soffan som en nysning Länsman: Vad var det jag hörde ett konstigt ljud. (Går runt och spetsar öronen tittar under soffan) 42 Johanna: Det är nog råttorna, det springer stora råttor mitt på dagen här på golvet. 43 Kapten: Det får ni göra någonting åt. Ni får lägga ut råttgift. 44 Stina: Vi har katter också, så vi vågar inte lägga ut råttgift. 45 Länsman: Nåja, då återstår det väl att skaffa råttfällor och agna dom med ost. 46 Thure: Ja, vi får göra så. 47 Länsman: (Går fram till fönstret) Då skall vi börja inspektera här, hur mörkläggningen fungerar, den svarta gardinen ska täcka hela fönstret och ytterligare minst 15 cm på vardera sidan. (Tar fram tumstock och mäter) Ja, den här gardinen är godkänd. 48 Johanna: Så då betraktas vi inte som några brottslingar längre. 49 Länsman: Nej, nu kommer jag att tillställa er ett protokoll där det står att efter genomförd inspektion har konstaterats att mörkläggningsutrustningen är godkänd. 4

40 Kapten: Ja, det går så mycket rykten. Att det finns norska flyktingar här som är efterlysta av tyskarna.

5 5 50 Stina: Tänk vad bra, vi blev lite oroliga när ni kom. 51 Länsman och kapten lämnar scenen Kapten: (Pekar på soffan) Se nu bara till att göra er av med inkräktaren här också... Det är inte bra med så stora råttor i köket. Nu ska vi inte störa er mera. Adjö! 52 Alla övriga: Adjö. 53 (Alla går nu fram till fönstret och står och tittar en stund tills besökarna har försvunnit) Johanna: Nu har de visst försvunnit bakom kröken, bara de inte kommer igen. 54 Ola: (Skriker inifrån soffan) Släpp ut mig, jag får ingen luft! (Kastar upp sofflocket i panik) Jag kvävs! Hjälp mig upp! (Han har drabbats av panik sträcker händerna i luften och säger) Jag ger mig, jag ger mig! 55 Stina: (Skyndar sig fram till honom och kramar honom hårt och säger) Ola, Ola du är bland vänner här är ingen som vill dig illa, (Ger honom ett glas vatten) Försök dricka lite. försök lugna ner dig 56 Johanna: (Kramar om Ola) Du har fått en chock, men du behöver inte oroa dig, du är bland vänner. 57 Ture: (Klappar honom på axlarna) Spänningen blev visst för stor för dig när du inte kunde hålla tyst i soffan, men nu kan du slappna av. 58 Ola: (Har återhämtat sig något) Jag vet inte vad som drabbade mig, jag fick inte luft där i soffan och trodde jag skulle dö. 59 Johanna: Men nu har du piggnat till, då är vi alla så glada. Detta måste vi fira på något sätt. Stina, ta fram påsen med kaffebönorna och sätt på kitteln, och du Ture, har du inte gömt några droppar starkt av något slag. 60 Ture: Jo, jag tror jag har gömt undan några droppar för att ha som medicin. 61 Johanna: Ta fram dom nu då, de kommer väl tillpass nu, jag ska ta fram en äggost och sylt och grädde. 5

53 (Alla går nu fram till fönstret och står och tittar en stund tills besökarna har försvunnit) Johanna: Nu har de visst försvunnit bakom kröken, bara de inte kommer igen.

6 6 62 (Kvinnorna dukar fram vad huset förmår och Ture hittar en flaska konjak och glas. En festmåltid improviseras). 63 Ola: (Reser sig) Jag,. Jag vill bara säga tack till er alla, ni har varit så snälla mot mig. Men nu måste jag ge mig av 64 Stina: Nej jag vill du ska stanna. Nu behöver vi inte ha så brått. Du kan stanna tills foten blivit helt återställd. 65 Ture: Nu har vi gjort upp med en skeppare som tar hand om honom och ser till att han kommer dit han har ämnat sig, då tycker jag han skall ge sig iväg så han hinner med båten. 66 Johanna: Jag tycker Ola ska få bestämma själv hur han vill göra. 67 Ola: Ni har varit så snälla mot mig, så jag ville nog stanna, men jag har en uppgift jag måste slutföra. Jag skall packa min ryggsäck och ge mig av. 68 Stina: Då följer jag med dig så du hittar till skutan i hamnen. 69 Ola: Det blir jag väldig glad för. 70 Johanna: Vänta.. han måste ha ordentligt med mat med sig.. (springer ut i skafferiet kommer in med ett knyte med mat som Ola stoppar ner i ryggsäcken) 71 (Ola tar nu adjö av alla) (Stina tar på sig kappa) 72 Stina: Jag följer med och visar dig var båten ligger, det gör jag då ger vi oss av direkt. (Stina och Ola lämnar scenen) Ridå Säg tack till publiken Ragnar Karlsson 6

Du kan stanna tills foten blivit helt återställd.

Relevanta dokument

Hubert såg en gammal gammal gubbe som satt vid ett av tälten gubben såg halv död ut. - Hallå du, viskar Hubert

Hubert såg en gammal gammal gubbe som satt vid ett av tälten gubben såg halv död ut. - Hallå du, viskar Hubert Ökpojken Mitt i natten så vaknar Hubert han är kall och fryser. Han märker att ingen av familjen är där. Han blir rädd och går upp och kollar ifall någon av dom är utanför. Men ingen är där. - Hallå är