Havtorn (Hippophae rhamnoides)

Havtorn (Hippophae rhamnoides) Beskrivning H a v t o r n s b ä r h a v t o r n s b l o

mma Buske eller mindre träd, höjd ca 6 m, som kan bilda täta snår. Grenar med kraftiga tornar. Blad smala, lineära, ovanpå grågröna, under silverglänsande av sköldlika hår. Blommor utan kronblad, grönaktiga och oansenliga i maj.juni, vid basen av yngre kvistar. Han och honblommor på skilda buskar. Hanblommor har 4 ståndare, honblommor en enda pistill. Frukter bärliknande orangegula skenfrukter. Odling Havtorn är lättodlad. Ett absolut krav för att busken skall trivas är att den står i full sol. Den växer bra i de flesta jordar, men en humusrik mineraljord är bäst. Har jorden ett ph under sex bör man kalka. Plantera en hanplanta på 5-10 honplantor. För att slippa rotskott och ogräs kan man täcka odlingsområdet med täckduk. Havtorn behöver ingen kvävegödsel men det är bra att tillföra övriga mineralämnen som busken behöver. Busken kan behöva beskäras, börja då i tid skär man allt för tjocka grenar så angrips havtorn lätt av svampsjukdomar Förekomst Tämligen allmän längs Bottniska vikens stränder ner till Stockholms skärgård. Lokalt vid västkusten. De färska bärliknande frukterna. Kuriosa Under antiken ansågs havtornets bär vara giftiga, vilket förklarar det vetenskapliga släktnamnet. Vitamin C, B och E flavonoider, karotin, lågmolylära fettsyror. Farmakologi/Medicinsk användning Huvudsakligen stärkande. Bäst är pressaften som går att frysa en kortare tid, skall den frysas och förvaras över 3 månader bör extra E-vitamin tillsättas eftersom örten fettsyror har en benägenhet att härskna. Saften tas mot feber, förkylning, trötthet, utmattning osv. Inga kända biverkningar vid normal användning. Dosering Tag ett par msk av saften 3-4 gånger dagligen vid behov. Kosmetisk användning Ett vitaminpreparat som ingår i ansikscremer och tandrämer.

Havre (Avena sativa) Beskrivning 70-120 cm hög i juli till augusti. Vippa allsidig och yvig, småax med 2-3 blommor, de övre ofta med långt borst. Ytteragnar med svagt kluven spets, kala. Förekomst Odlad i så gott som hela landet, ej Norrland Hela axet används. Saponin, trigonellin, alkaloiden avenin, ca 55% stärkelse, ca 14% protein, 6-9% fett, relativt mycket kalcium, kalium och magnesium. Farmakologi Saponinet kan bl.a förbättra upptaget av kalcium och andra näringsämnen. Alkaloiden avenin kan ha en centralstimulerande verkan, vilket man kan se på hästar som fått rikligt med havrefoder. Saften av späda havreplantor innehåller särskilt mycket avenin, som bildas vid groddning. Stärkelsen kan bilda slem som skyddar hud och slemhinnor mot mekanisk och kemisk irritation. Havre kan också ha en diarréhämmande effekt som delvis kan bero på den relativt höga kalciumhalten. Slutligen är havre ett mycket näringsrikt livsmedel

Inga kända biverkningar vid normal användning. Medicinsk användning Havre används vid dietbehandling av mag- tarmkatarr och diarré. Hassel (Corylus avellana) Beskrivning elnöt H a s s lblad h a s s e Upp till 5 m hög buske, flera stammar från en gemensam bas. Unga kvistar grå, senare gråbruna, bark uppsprickande i korta remsor. Blad strödd på korta skaft, runda till hjärtformade, tillspetsade, grovt sågade. Unga blad mjukhåriga. Blomning på bar kvist i mars-april. Hanhängen blekgula, ca 5 cm långa. Honblommor oansenliga, bruna, äggformade med djupröda märken. Frukten en hårdskalig nöt. Några nötter sitter tillsammans, var och en omgiven av en flerflikig svepeskål.

Förekomst Allmän i ljusa skogar, lundar, ängar och skogsbryn i södra Sverige, uppträder på skyddade platser upp till Ångermanland. Blad, bark av unga grenar, samt nöten som näringsrik kost. Kuriosa Talrika fossila bladavtryck bevisar att hasselformer snarlika dem vi har idag existerade redan för miljontals år sedan. Fynd av hasselnötter i gravar från yngre stenåldern tyder på att redan dåtidens människa åt dess frukter. Alltsedan antiken har läkare använt hasselns nötter på många sätt. Dioskorides ansåg att de var skadliga för magen men lindrade hosta. Cato anbefallde dem som ett smärtstillande medel. En sak är säker, hasselnötter är mycket näringsrika och lättsmälta. Garvämnen, flavonglykosiden myricitrosid, eterolja och mineralämnena kalcium, kisel, kalium, fosfor, magnesium, zink och järn. Vitaminer B1, B2, B3, B6, B9 och E-vitamin. PÅ 100 gram nöt är det 63 gram fett, uppdelat på, 4,6 gram mättat fett, 49 gram enkelomättat fett, mest oljesyra, 6,5 gram fleromättat fett mest linolsyra (omega-6), samt beta-sitosterol som sänker det onda LDLkolesterolet och en god källa för serotonin. Vidare 13 gram protein, 9 gram kolhydrater och 6 gram fibrer Farmakologi Hasselblad har främst sammandragande, blodstillande, febersänkande, svetthämmande och kärlsammandragande verkan. Medicinsk användning Invärtes vid feber och tillfällig diarré. Utvärtes vid hemorrojder, bensår och andra svårläkta sår, samt till munsköljning och gurgling vid inflammation i mun och svalg. Inga biverkningar vid normal användning Dosering Används numer inte så ofta kan ingår som regel i andra mediciner. En infusion på 2 tsk av den torkade örten, blad och bark, till 2 dl vatten, 3-4 gånger dagligen mot diarré kan dock fungera. Annan andvändning Ett värdefullt material som slöjdvirke. Vidare gjorde man av grena, grövre korgar typ potatiskorgar. Hasselknoppar och hasselhäng har använts som nödbröd på olika håll i Sverige

Harsyra (Oxalis acetosella) Beskrivning Harsyra är en av våra vanligaste skogsväxter. Det är en liten, 5-15 cm hög späd flerårig ört. Jordstammen försedd med en mängd köttiga knoppar. Bladen utgår alla från denna och är långskaftade. De är treflikade och småbladen hjärtformade, undertill ofta skiftande i rött. Blommor vita med violetta nerver, sällan röda i april-maj, de består av 5 korta foderblad, 5 kronblad, 10 ståndare och en pistill med 5 fria stift. Frukten utgörs av en långsträckt kapsel, som öppnas explosivt varvid fröna slungas ut. Smakar surt beroende på den stora mängd kaliumoxalat den innehåller.förekomst Finns allmänt från Skåne till Jämtland och Västerbotten. Något sparsammare på Öland och Gotland. Växer både i barr- och lövskog, gärna på sandig jord i skugga. Färska blad och jordstam. Kuriosa Inom folkmedicin har harsyra använts som blodrenande medel, mot skörbjugg och gulsot. Tidigare användes bladen till framställning av oxalsyra som bl.a. ingick i ett pulver som användes för att ta bort besvärliga rost- och bläckfläckar på tyg. Oxalsyra, kaliumväteoxalat, vitamin C, slemämnen. Farmakologi/Medicinsk användning Febersänkande, urindrivande, halsbränna, lättare leverskador och matsmältningsbesvär. Örten är bäst att använda färsk

Inga biverkningar vid normal användning. Obs att växten innehåller mycket oxalsyra varför den skall konsumeras i små mängder. Dosering En rågad tsk av den färska örten som infusion i 2 dl vatten får dra i 5 minuter, silas och dricks. Ett antal färska blommor i de flesta teblandningar kan också användas. Annan användning En utmärkt ört att ha i sallader och soppor. Hagtorn (Crataegus monogyna) Beskrivning rnbär h a g t o 1). 2-4 m hög buske eller mindre träd med stamtornar. Blad något fintandade med ofta 2-3 flikar på vardera sida, djupt inskurna mot basen och spetsiga. Blommor vita eller svagt rosa i maj-juni, 1-2

stift. Ståndare först skära, senare purpurröda.. Frukten rund, ljust brunröda med en kärna. 2). Skiljer från 1) genom att bladen är grovsågade och grunt likiga och att stiften och kärnorna är 2-3 till antalet. Förekomst Tämligen allmän i lundar och backar i södra Sverige. Främst blad och blommor, även frukt. Kuriosa Hagtorn är en känd prydnadsbuske och det är den vitblommande arten som man använder, även den rödblommande kan duga. Växten är känd sedan medeltiden och ordinerades då mot gikt och ålderskrämpor av olika slag. Först på 1700- och 1800-talet blev det känt att hagtorn ingått i hemliga recept mot hjärtbesvär. Örten har varit till stor glädje för många som haft besvär av både kärlkramp, trötthet p.g.a. hjärtsvaghet och nervösa hjärtklappningar. Flavonglykosiderna hyperosid, quercitin vitexin, vitexinrhamnosid, triterpenerna ursolsyra, crataegolsyra, oleanolsyra, saponiner, tanniner. Farmakologi/Medicinsk användning Åldershjärta ( hjärta hos äldre människor som blivet muskelsvagt av någon orsak), nervösa hjärtklappningar, antioxidant medel mot åderförkalkning, obs att effekten uppnås efter 6-8 veckors användning Inga kända biverkningar vid normal användning. Dosering 2 tsk torkade blommor eller 7-9 bär kokas upp med 2 dl vatten, silas och drick en kopp morgon och väll vid behov. Hampflockel (Eupatorium cannabinum)

Beskrivning Flerårig ört, 60-150 cm hög. Kan förekomma i stora bestånd. Stjälk upprätt, rödaktig, med blad. Blad motsatta och djupt handflikiga med 3-5 lansettlika, sågtandade flikar. Blommor ljusröda i juliseptember, rörlika och tvåkönade, i täta kvastar i stjälktoppen. Frukt svart med styv, strävhårig pensel. Jordstam förgrenad, ljusgrå. Förekomst Växer mindre allmänt på fuktiga platser upp till Hälsingland, mest i slättområdena. Bladen insamlade före blomning. Roten efter tvättning. Bitterämnena eupatorin och eupatoriopicin, som är seskviterpenlaktoner av germacranolidtyp, flyktig olja, harts, garvämnen I roten inulin, eterolja och bitterämnet eeuparin. Farmakologi/Medicinsk användning Galldrivande, laxerande, aptitstegrande, allmänt stärkande. Viss polysackaridfraktion har endotoxinliknade egenskaper. Används vid rekonvalescens, förkylningsprofylax, understödjande vid antibiotika- och sulfaterapi. Inga biverkningar vid normal användning. Överskrid inte doseringen. Dosering Som infusion, 2 tsk av den torkade örten till 2 dl vatten, får dra i 10 minuter, silas, drick 2-3 gånger dagligen vid behov.

Hallon (Rubus idaeus) Beskrivning Halvbuske, 1-2 m hög. Från jordstammen växer det ut underjordiska utlöpare och upprätta, tvååriga skott, vilka bär blommorna först andra året. Barken är småtaggig. Blad ovanpå ljusgröna, undertill vitaktiga med 3-5 tandade småblad. Blommor vitaktiga i juni-augusti med 5 små upprätta kronblad, talrika ståndare och pistiller. Frukt röd och äggformig, sammansatt av flera små, korthåriga stenfrukter, lossnar från det tappformiga fruktfästet. Förekomst Allmän över hela landet utom längst i norr och på Gotland. Växer ofta i täta bestånd på hyggen och vid skogsvägar, där marken är kväverik. Bladen, insamlade under blomningen och bären. Kuriosa Odling av hallon sköt fart under medeltiden. Bären var dock kända och uppskattade långt dessförinnan, vilket framgår av flera fynd av hallonfrö på förhistoriska boplastser. På 1700-talet ansåg man att hallon var vida överlägsna den tidens medicin mot hjärtåkommor, nämligen krossade pärlor. Bladen innehåller garvämnen, flavonglykosider, organiska syror och vitamin A, B, C (mer än 8.000 mg prkg.) och E. Hallon innehåller 1,5-2% organiska syror med 97% citronsyra, ca 7% socker, pektin, gummi, antocyan- och flavonglykosider. De små fröna innehåller 24% olja med linol-, isolinolen och oljesyra. Farmakologi Garvämnena Är bl.a. sammandragande och kan tex. Stoppa diarré. Flavonglykosiderna är bl.a. milt

urindrivande, kramplösande och stärker kapillärkärlens väggar, tillsammans med antocyanglykosiderna och vitamin C. Örtens mest kända verkan är som förberedelse till förlossning. Te på hallonblad verkar ge musklerna i livmodern och bäckenbotten ytterligare spänst. Dr Violet Russel skrev i ett brev till den medicinska tidskriften The Lancet. Jag har nästan känt mig generad när jag uppmanar blivande mödrar att dricka denna infusion. I många fall har förlossningen gått lätt och utan muskelkramper. Medicinsk användning Hallonblad används främst vid diarré. sammandragande Utvärtes vid inflammation i mun och svalg, samt vid svårläkta sår. Bären används som smakförbättrare medel i olika blandningar och som törstsläckare vid febersjukdomar och under fastedagar. Kosmetisk användning I viss mån i salvor och cremer mot vissa hudsjukdomar. Inga kända biverkningar vid normal användning. Dosering 2 msk torkade blad till 2,5 dl vatten som en infusion, får dra i 5 minuter, silas och dricks 3-4 gånger dagligen vid behov. Bladen kan med fördel användas som smaksättare i andra teer som kanske inte är så välsmakande rent aromatiskt. Hallonbladste kan drickas under de sista tre månaderna av graviditeten. Det gör även bröstmjölken rikligare och mer näringsrik. Gulmåra (Galium verum)

Beskrivning Flerårig, 20-80 cm hög ört. Stjälk upprätt, rund och kal. Bladen smala, lineära, i kransar om 6-12, ovanpå mörkgröna och undertill ljust filthåriga med inrullade kanter. Blommor gula i juli-augusti, talrika, små, i tätat knippelika ställningar. Frukten liten, kal och svart. Jordstammen utefter marken, smal cylindrisk. Doft honungsartad. Förekomst Allmän på torra gräsbackar från Skåne till Värmland, östra Dalarna och Hälsingland, norr därom finns gulmåra mycket sällsynt ända upp till Norrland. Blommande grenspetsar. Kuriosa Gulmåran var enligt de gamla germanerna Frejas ört, och därför helig. Man lade en knippa av den i barnföders-konas sängar, för att därigenom underlätta födandet. När prästerskapet började bestämma blev örten tillägnad Jungfru Maria under namnet vår kära Frus sänghalm, hur nu detta kunde gå till då gulmåran inte fanns där jungfru Maria bodde. Andra anekdoter: I gamla dagar sades att när dryckesbröder om vintern sitter och pokulerar, så får gulmåra på inga villkor läggas på den heta ugnen, för i så fall råkar dryckesbröderna i det vildaste slagsmål Kiselsyra (mycket rikligt), organiska syror, fetter, vitamin C, glykosiderna asperulosin, aucubin, galiosin. Farmakologi/Medicinsk användning Ödem, njur- och gallbesvär, sur mage, kramplösande, urindrivande. Utvärtes som sårläkare.

Inga biverkningar vid normal användning. Dosering Som infusion 2 tsk till 2 dl vatten, får dra i 8 minuter, silas, dricks 2-3 gånger dagligen mot ödem, njur- och gallbesvär, sur mage. Gråbo (Artemisia vulgaris) Beskrivning 50-150 cm hög, flerårig, grov växt med dubbelt parflikiga blad, mörkgröna på ovansidan och silvergrå på undersidan. Stjälken lysande rödbrun, vanligen kantig. De små äggrunda blomkorgarna är gul- eller rödbruna ch saknar strålblommor. De sitter i stort antal mot toppen av de rikt förgrenade blomställningarna. Blommar i juli-september. Fruktsättningen kan bli mycket riklig och varje planta kan producera upp till 700000 frukter, vilka sprids med vinden. Jordstam ihålig och vedartad. Förekomst Allmän från Skåne till Jämtland och Västerbotten. Blommande grenspetsar och blad. Kuriosa Denna malörtens kusin som växer i hela Europa är liksom malörten, men i lägre grad, både bitter

och aromatisk. Sedan antiken har den risats som läkeört. Dioskorides skrev, att den särskilt botade kvinnosjukdomar och Plinius försäkrade, att den som bar den på sig inte kunde skadas varken av gifter eller vilda djur. Liksom malörten var gråbon en trollört, som djävulen alltid gjorde en vid båge omkring. Tro att gråbon har särskilt läkekraftiga egenskaper under midsommardagen är vitt utbredd i Europa. Om man midsommardagen klockan tolv gräver under en gråboplanta, så finner man under roten ett brinnande kol. Så fort klockan slagit tolv försvinner det. Om man tyst tar det med sig, hjälper det mott alla möjliga sjukdomar, särskilt fallandesjukan. Eterolja med cineol och något thujon, vulgarin, farnesol, bitterämne, garvämnen, harts, inulin, tannin Farmakologi/Medicinsk användning Matsmältningsbefrämjande, ökar menstruationsblöd-ningar, väderspänning. Diarré Inga biverkningar under normal användning. Dock bör den inte användas under graviditet, samt undvik långvarig användning i stora doser Annan användning. Gråbo är en bra krydda till feta rätter, i synnerhet till gås, anka men även till fläsk, lamm och ål. Utmärkt brännvinskrydda, mildare än malört. Getväppling (Anthyllis vulneraria)

Beskrivning. Flerårig ört med hårig, upprätt eller uppstigande stjälk, 20-40 cm hög. Blad parbladiga med stort uddablad, ofta större än övriga blad. Rosettblad ofta hela. Blommor 12-15 mm långa, gula, vitgula, gulröda eller röda, samlade i täta huvuden, 3-4 cm breda. Foder uppblåst, med smal öppning, mer eller mindre ullhårigt. Kronblad skaftade, långa, längre än fodret och med inåtböjd köl. Balja krökt, hoptryckt, kal, innesluten i fodret. Vid mognad faller den enfröiga baljan av tillsammans med fodret. Förekomst Allmän upp till Mellansverige, längs kustområdena i nedre norrland. Ganska vanlig på öppen, torr, helst sandig mark. Vägrenar, slänter, bangårdar. Hela den blommande örten, färsk eller torkad. Garvämne, saponin, slemämnen, xantofyll och antocyanglykosider Farmakologi Garvämnena har bl.a sammandragande verkan. Saponinet verkar slemlösande och hostbefordrande, förbättrar upptaget av kalcium och andra näringsämnen från mag-tarmkanalen, samt verkar milt urindrivande, svettdrivande och laxerande. Slemämnet har främst en lokal iverkan på hud och slemhinnor som det kommer i kontakt med, genom att bilda en barriär som skyddar mot mekanisk och kemisk irritation. Xantofyll i kombination med garvämne och slem främjar läkning av sår. Inga kända biverkningar id normal användning Medicinsk användning Örten användes främst utvärtes vid svårläkta sår, brännsår, skärsår och hudutslag.

Dosering En dekokt på 2 msk torkad ört i 7 dl vatten får kokas i 2 minuter och dra 1 10 minuter, silas och används direkt i badvattnet eller i kompress. En svag infusion 2 tsk till 3 dl vatten, 2-3 gånger dagligen mot förstoppning eller stärkande medel vid vårtrötthet. Den krossade hela färska örten kan även läggas direkt på sår.