Vallört (Symphytum officinale)

Transkript

1 Vallört (Symphytum officinale) Vallört (Symphytum officinale) En högväxt flerårig ört med vingkantad stjälk. Den sprider sig med utlöpare och bildar ofta stora bestånd. Bladen är stora och spetsigt äggrunda, de nedre bladen är skaftade medan stjälkbladen är styvt och vasst borsthårigt. Äkta vallört blommar i juni-juli, blommorna är blekrosa till violett. Man skall inte förväxla den med fodervallört (S.asperum) de liknar varandra, den sistnämnda har klart blå blommor. Hybrider mellan de två arterna är vanligare än föräldraarterna, den kallas uppländsk vallört (S.x uplandicum) Äkta vallört är mycket sällsynt, man kan hitta den på kulturpåverkad jord vid gårdar och vägkanter från Skåne till Gästrikland Färsk och torkad rot. Dess botaniska namn symphytum kommer från grekiska ordet symphye (att förena) och alluderar till örtens förmåga att förena brutna ben. På medeltiden odlades den ofta just för sitt rykte som sårläkande och behandlande ört.. Nyare undersökningar tycks bekräfta vallörtens läkande egenskaper just i fråga om sår och benbrott. Slem, ca 30%, garvämnen, allantoin, eteriska oljor, spår av alkaloider, inulin. Protein, kalium, kalcium, fosfor, tiamin, niacin, vitaminer B12, A, C och E, stärkelse

2 Invärtes inflammationshämmande, retningslindrande. Utvärtes sårläkande, antibakteriell, stimulerar cellväxten. Invärtes svagt blodtryckssänkande. Eftersom det finns viss indikering på att vallört invärtes kan förorsaka skada vid stora doser är det bäst att vara försiktig vid invärtes bruk. Utvärtes främst som gröt till svårläkta sår. Infektionshämmande och smärtlindrande. Inga skadliga biverkningar vid normal användning, dock skall försiktighet iakttagas när örten användes invärtes. Ängsvädd (Succisa pratensisi) Ängsvädd (Succisa pratensis)

3 Flerårig ört med kort, tjock jordstam. Stjälkar uppstigande eller upprätta, ofta greniga, 2-6 dm. Bladen är motsatta, de nedre i rosett, 1-3 dm, smalt äggrunda med nedlöpande bas, trubbiga till spetsiga. Stjälkblad få, ofta stödbladslika. Blommor i täta, halvklotformiga, långskaftade, mm breda korgar. Kronan fyrflikig, violett till mörkblå. Ängar och betesmarker i Skåne till mellersta Norrland. Den torkade, blommande örten, jordstam med rötter. Om ängsvädd, som förr kallades djävulsbett, berättar Linnè i sina anteckningar från 1725: Rotrn war nyttig för alt ondt, ja mot sielfwa döden. När Satan det fik wetta, behagade dett eij honom wähl, ty bet han af rötterna att nu eij är mehr qwar än allena dett som skall föda örten. Saponiner, garvämnen, socker, scabiosin, amidon, kaffesyra. Upphostningsbefrämjande, adstringerande, sårläkande, svettdrivande, stimulerar magverksamheten, maskdödande. Vid bronkit, munslemhinneinflammation, astma, hudbesvär. Inga skadliga biverkningar vid normal användning. Strandlysing Se Videört

4 Videört/Strandlysing (Lysimachia vulgaris) Videört/Strandlysing (Lysimachia vulgaris) En cm hög, flerårig ört. Stjälk upprätt, något kantig, svagt förgrenad. Blad i kransar om tre eller motsatta, nästan skaftlösa, smalt ovala, tillspetsade, helbräddade. Blommor guldgula i juliaugusti i långskaftade klasar från de övre bladvecken. Allmän på fuktiga ställen och längs stränder upp till Värmland, Västmanland och Gästrikland, sällsynt i Norrbotten Blad och blommor Under antiken tycks denna ört varit okänd inte heller under medeltiden tycks den väckt någon uppmärksamhet. Det var först senare som den började användas mot feber och på grund av sitt innehåll av vitamin C även mot skörbjugg Garvämnen, glykosider, saponiner, enzym, vitamin C.

5 Adstringerande, sårläkande. Vid blödningar, diarré, munsköljningar Inga skadliga biverkningar vid normal användning Trädgårdsnattviol (Hesperis matronalis) Trädgårdsnattviol (Hesperis matronalis) En cm hög, två- eller flerårig ört med upprätt, rund stjälk, som upptill är förgrenad. Bladen är enkla, lansettlika, tandade och håriga. De har korta skaft. Blommor vita, rosa eller violetta i juni i stora klasar. Doften är särskild under kvällen, starkt och angenäm. Inhemsk i Mellan- och Sydeuropa där den väser i snår och i skogar samt på vägkanter. Y Sverige sedan länge odlad som prydnadsväxt, ofta förvildad.

6 Färsk växt utan rot insamlad under blomningstiden. Släktnamnet Hesperis med betydelsen afton, antyder, doftar trädgårdsnattviol särskilt starkt fram på kvällen. Med hjälp sin violdoft lockar den till sig olika insekter som suger nektar och ombesörjer pollinationen. Används numera sällan som medicinalväxt, eftersom om den skall ha någon verkan måste den användas färsk. Fet olja och vitamin C Urin och svettdrivande, upphostningsbefrämjande. Tidigare vid gikt och njursten. Inga skadliga biverkningar vid normal användning. Tomtskräppa (Rumex obtusifolius) Tomtskräppa (Rumex obtusifolius) En cm hög flerårig ört. Stjälk upprätt, grön, ofta med en röd anstrykning. Basbladen stora,

7 brett elliptiskt formade, trubbiga och långskaftade. Övre stjälkbladen lansettlika. Blommorna grönaktiga i juliaugusti i glesa pyramidformade ställningar. Ursprungligen i Mellan- och Sydeuropa. Ganska vanlig vid vägkanter och på avfallsplatser till Uppland och Värmland. Blad, färsk saft och jordstammen. Ett mycket besvärligt ogräs. Fröna innehåller substanser som motverkar mikrobiell nedbrytning och kan i ostörd jord på så sätt överleva i mer än 50 år. I bearbetad jord år. Garvämnen, järn, små mängder av antrakinonglykosider. Laxerande, adstringerande, antianemisk, stärkande Anemi- blodbrist under graviditet, gikt, hemorrojder, lever och tarmsjukdomar. Hudsjukdomar psoriasis, eksem, nässelfeber och vid järnbrist. som stärkande medel, blodrenande och milt avförande. Inga skadliga biverkningar vid normal användning Taklök (Sempervivum tectorum) Taklök (Sempervivum tectorum)

8 Kraftig flerårig ört cm hög. Bladen är köttiga, hårbräddade i täta rosetter, 6-12 cm breda, omvänt äggrunda till lansettlika med utlöpande spets, kala, gröna eller rödaktiga. Med utlöpare från jordstammen bildar den en tät matta av bladrosetter från vilka de blommande skotten skjuter upp. Blommorna är rosa eller purpurröda i juli-augusti, täta tillsammans i en platt grenad blomställning. Odlad i stenpartier och på torvtak men även förvildad på murar och dylikt. Inhemsk i mellersta och södra Europas bergstrakter. Blad färska, sällan torkade. Karl den store, som tänkte på sina undersåtar såväl andligt som kroppsligt att kronogodsen skulle plantera taklök på såväl godsen som på de underlydande bondgårdarnas och hyddornas tak. Han hade nämligen fått för sig att örten var en utmärkt åskledare. Men det var föga effektivt. Men man fortsatte dock att ha den växande på taken för den besynnerliga örten betraktades även som orakelväxt. Med spänning väntade man på blomningen, var blommorna rödaktiga, så hade man endast gott att vänta under resten av året, men var de vita, då varslade det om att gården skulle gästas av döden innan årets slut. Taklöken var på sin tid officiellt medel, särskilt mot menstruationsblödningar och rödsot. Som många andra äkta saftväxter användes den i folkmedicinen till att avlägsna vårtor, liktornar och fräknar. Ett sällsamt råd av Matthiolus: vid tidig sädesavgång, eller säden går mot manens vilja, skall taklök läggas i skorna under de blottade fötterna och gå därpå, han ansåg att det hjälpte, men tveksamt är det.

9 Äppelsyra, myrsyra, garvämnen, harts, slem, bitterämnen, socker. Urin- och maskdrivande, kramplösande, avsvällande, sårläkande, sammandragande Invärtes som maskmedel. Utvärtes, färska blad, krossade i en kompress verkar bra mot inflammationer orsakade av insektsbett, mot klåda. Saften används mot revorm, variga sår, bröstkörtelinflammation och lindring av brännskador. Blandat med vaselin, sheasmör, bivax blir det en bra salva mot nariga händer Inga skadliga biverkningar vid normal användning. Stor kardborre (Articum lappa) Stor kardborre (Articum lappa) En stor grovvuxen, tvåårig ört cm hög med lång kraftig pålrot, med kraftig, grenad, räfflad stam. Blad är stora och hjärtformade, skaftade, oregelbundet tandade, ovansidan grön, undersidan grått filthårig. Blommorna rosa- purpurröda i juli-september i stora nästan klotrunda korgar, omgivna av gröna hakförsedda hokfjäll. Frukten är ljust rödbrun, med hårkrans. Vägkanter och gårdar i Syd- och Mellansverige, mest i kusttrakterna mindre allmän i Norrland sällsynt. Roten som skördas om hösten första året eller om våren andra året. Samtliga kardborrearter i Sverige är effektiva medicinalväxter. Förr användes saft från rot med gammalt vin mot ormbett. Bladen krossade tillsammans med vitan från ett ägg applicerat på ett brännsår får smärtan att försvinna och läker sedan såret.

10 Eterisk olja, harts, antibiotiskt ämne, inulin, slemämnen, garvämnen, glykosid Urindrivande, svettdrivande, diuretisk, antiseptisk, blodsockersänkande, och gallstimulerande verkan. Infusion mot influensa och reumatisk värk, även lätt urindrivande kan öka kroppens motståndskraft mot infektioner, hårväxtstimulerande, kronisk snuva, förkylningar. En dekokt användes utvärtes för tvättning av sår, bölder och eksem olika varbildningar. Inga skadliga biverkningar vid normal användning. Sommargyllen (Barbarea vulgaris) Sommargyllen (Barbarea vulgaris) Två- eller flerårig ört med gul rot. Stjälk upprätt, 3-8 dm, kal och grenig. Rosettblad skaftade, parflikiga med stor uddflik och 6-8 sidoflikar. Stjälkblad är parflikiga eller hela. Blommor i täta klasar, 5-7 mm breda. Blommor lysande gula i juni-juli. Gräsmarket och kulturmark i hela Sverige utom fjällen och övre Norrland.

11 Rosettbladen enbart som färsk, vid torkning förlorar den sin verkan. Men eftersom örten brukar stå grön ända fram i december finns den ju tillgänglig om inte snör täcker den. Vitamin C Aptitstimulerande, urindrivande, sårläkande. Vid skörbjugg, som sårmedel. Bladen kan användas i sallader. Inga skadliga biverkningar vid normal användning Sommarfläder (Sambucus ebulus) Sommarfläder (Sambucus ebulus)

12 er bär S o m m a r f l ä d Flerårig manshög ört, krypande jordstam. Blad illa-luktande, med stora äggrunda till ovala stipler. Blommor ofta ljusröda eller vita. Frukt ett svart glänsande bär, innehållande färgad saft och tre kärnor Kulturmark, vägkanter, gamla torpställen, sällsynt i Syd- och Mellansverige. Den torkade jordstammen och rötterna. Sällan frukterna eller bladen Av den mörkröda saften kan man utvinna ett färgämne som är känt sedan antiken. Bitterämnen, antocyaniner, garvämnen, spår av flyktig olja, saponin. Har en diuretisk, starkt svettdrivande och laxativ verkan. Som infusion mot ödem, njuråkommor och reumatisk värk. Bären är inte ätliga. De kan lätt förväxlas med den vanliga flädern och det har inträffat förgiftningsfall främst bland bar. Även de övriga delarna av växten innehåller ett kemiskt ämne som i större doser är giftigt.

13 Skal endast brukas av kunnig person.