Timjanvin. Alruna (Mandragora officinarium)

Transkript

1 Timjanvin Låt 25 gram torkade timjanblommor stå och dra i en liter torrt vitt vin i 14 dagar, Sila. Ett glas efter varje måltid underlättar matsmältningen. Alruna (Mandragora officinarium) En mångformad, egendomlig växt från vars grova, köttiga rot utgår en rosett med stora rynkiga blad, som kan vara både släta och håriga. Bladen bildas direkt från roten och någon egentlig ovanjordisk stjälk finns inte. Roten är grov och köttig. Blommor klocklika, vitgröna eller mörkblå som sitter ensamma på korta skaft som går ut mellan bladen. Blomningen kan ske både vår och höst. Hör ursprungligen hemma i Sydösteuropa och Västasien. Odlas stundom hos oss Hela växten är giftig, särskilt roten Örten, en av de viktigaste hallucinogena och trolldomsört i hela Europa. Namnet alruna är en sammansättning av orden all och runa, det senare med betydelsen hemlighet. Det betyder alltså den som känner alla hemligheter.

2 Tron på örtens övernaturliga krafter förstärks av att roten stundom liknar en människa. För att få i forntiden ett bedövnings medel vid amputering, gavs vin med alruna, bolmört och vallmo Alkaloidererna L-hyosyamin, atropin av tropantyp, skopolamin och kuskohygrin Starkt giftig. Trolldruva el. Paddbär (Actaea spicata) Trolldruva (Actaea spicata) r B l o m m o B ä r e n Är en flerårig, något buskliknande ört. Den har dubbelt tredelade blad och små vita blommor i upprätta, smala klasar. Frukterna är av bärtyp. Bären är giftiga, liksom hela växten, och förgiftningar har inträffat när barn förväxlat trolldruvans bär med blåbär. Om bären kommer i beröring med huden verkar de irriterande.

3 Mindre allmän i södra och mellersta Sverige upp till Jämtland, sällsynt längre norr ut, där delvis ersätts av en närstående art med röda bär.a. erythrocqarpa röd trolldruva Hela växten,särskilt i färskt tillstånd Trolldruvans lukt är frän och obehaglig och ansågs förr locka till sig paddor. I äldre tider användes örten, i första hand roten, i folkmedicinen, bl.a som smärtstillande medel vid giktanfall Starkt giftig. Röd solhatt (Echinacea angustifolia, purpurea och pallida) Kan bli upp till en meter hög. En planta ger flera stramt upprätta stjälkar, som liksom de långt äggformade bladen är svagt håriga. Bladen är mörkgröna och sågtandade cm långa. Stjälken avslutas med en enstaka prästkrageliknande blomma, som kan mäta 8-10 cm i diameter. Korgens kantblommor, som sitter i en enkel krans är ganska breda och långt tillspetsade. Diskblommorna är brungula och sitter och sitter på ett starkt välvt fäste.. Färgen på kantblommorna är purpurrosa. Blomningen tar sin början i juli och fortsätter in i september

4 Örten kommer ursprungligen från Nordamerika och var inte känd i Europa förrän på 1700-talet Hela växten vid blomningstid (blad och rötter) De nordamerikanska indianerna använde den främst för behandling av sår som uppkom under jakt, de använd den även till ormbett. Örten har i dag blivet känd som en av de mest använda växterna för behandling (förebyggande) av förkylning och influensa. Under och 1900-talet användes den mycket mot infektionssjukdomar som barnsängsfeber, blodförgiftning, variga hudsår och utslag. Den användes även utvärtes som ett medel som på ett #mirakulöst sätt lindrade brännskador. Trots att växten odlades i Uppsala och uppkallades efter en av Linnes föregångare. Olof Rudbeck d.y. finns växten inte upptagen i Linnes Materia Medica. Echinacea purpurea: Kaffesyraderivater, cikorisyra, kaffesyra, caftasyra, klorogensyra, alkamider, polysakarider. Mm.Övriga sorter ungefär liknade innehåll Farmakologi Forskning har kunnat visa att örten verkar på ett flertal olika sätt, den är bl.a svagt antibiotisk verksam, stimulerar lymfkärlens motorik, aktiverar vita blodkroppar till fagocytos (för att äta upp bakterier och virus). Den stimulerar plasmacellerna till antikroppsproduktion, stimulerar sårläkning och är smärtlindrande. Medicinsk användning Mot förkylning och influensa. Långvariga, svårläkta hudsår. Som förebyggande medel mot förkylning. Utvärtes som ett antiseptikum av lättare hudinfektioner, tex infekterad akne. Smärtlindrande vid inflammationer i mun, då som gurgelvatten Inga kända biverkningar vid normal användning. Viss personer som har en känd allergi mot korgblommiga växter kan få hudutslag., Ett antal arter Tre arter av solhatten används allmänt som läkeväxt Echinacea purpurea, Echinacea angustifolia och Echinacea pallida.

5 Rosenrot (Sedum roseum/rhodiola_rosea) Upprättväxande perenn med ogrenade, tätbladiga, ofta rödlupna stjälkar. Omvänt äggrunda, köttiga, ljust blåaktiga blad och gula blommor i en kompakt, toppställd skenflock. Tvåbyggare, blommar i juni-juli Rosenrot finns i de västliga fjällområdena, vidare i Norge och Grönland. Odlas talrikt, i Sverige främst på Öland Roten, den skörgas när plantan är ca 5-6 år Glykosiden saidrosid, fenylpropanoider, fenyletanol-derivater, flavonoider, monoterpener, triterpener, fenolsyror, eterolja, steroler och garvämnen (upp till 18%) organiska syror, slem, vitamin C. Örten är en sk. adaptogen Farmakologi Salidrosid har en stimulerande verkan. Garvämnen har bl.a sammandragande egenskaper. Medicinsk användning Lindrande vid huvudvärk och liknande smärttillstånd, reduserar stress, ökar aktiviteten i hjärnan,stärker immunförsvaret, ökar kroppens motståndskraft mot utbrändhet, depressioner Inga kända biverkningar vid normal användning.

6 Revfingerört (Potentilla reptans) En flerårig ört med meterlånga, nedliggande, rotslående rödaktiga utlöpare, som utgår från den upprätta grenade jordstammen. Blad långskaftade, femfingriga, med hela stipler, samlade i rosetter på jordstammen och vid utlöpande noder. Småblad smalt ovala med kilformad bas, tandade, sparsamt håriga. Blommor gula i juni-augusti, ensamma, med ytterfoder, foder- och kronblad. Frukter små runda nötter. Jordstam tjock, förvedad. Tämligen allmän på kulturpåverkad jord över större delen av södra och sydöstra Sverige. Jordstam, insamlad på hösten. Hela blommande örten. Tabernaemontanus jämförde egenskaperna hos recfinger örtens jordstam med kinabarkens och berättar att revfingerörten används som medel mot bl.a. feber, tandvärk, Garvämnen, glykosiden tormentosid, flavoner Farmakologi Adstringerande, antidiarroisk, febernedsättande. Medicinsk användning

7 Till gurgling vid munslemhinneinflamation, vid diarre, feber. Dekokter mot sår, hemorrojder och inflammationer i slidan. Som infusion mot tarmkramper, menstruationssmärtor. Inga kända biverkningar vid normal användning Oxtunga (Anchusa officinalis) En cm hög flerårig växt, som är sträv av vita hår. Stjälken förgrenad. Bld lansettformade, de undre avsmalnande mot stjälken. Blommor djupt blåviolett i juni-augusti, trattlika, i tätblommiga knippen, med vit bokrona i kronrörets mynning. Blommorna är först röda. Delfrukterna består av fyra nötter, bruna, rynkiga på ytan. Rot lång och tjock. Tämligen allmän från Skåne upp till Dalsland, Västmanland och Uppland. Sällsynt längre norr ut. Uppträder på kulturmark, torrbackar och sandfält. Blad och blommor, som torkats Det latinska namnet Anchusa användes redan i antikens på olika strävbladiga växter och är förmodligen en avledning av det grekiska ordet anchein, som betyder dra samman, flera av dessa

8 växter användes som adstringerande medel. En annan tolkning skulle vara att namnet kommer det grekiska ordet anchusa som betyder smink, växtens rot innehåller ett rött färgämne som tidigare användes som rouge. Slem, kolin, allantoin, spår av alkaloider cynoglossin och consolidin, löslig kiselsyra och färgämnet antocyaniner Medicinsk användning Upphostningsbefordrande, svett- och urindrivande, laxerande, mjukgörande. Bröst och halsinfektioner Inga kända biverkningar vid normal användning Annan användning De späda unga bladen kan ätas råa i sallader eller kokas som spenat, de innehåller C-vitaminer. Använd dock inte för mycket eftersom bladens sträva yta kan reta huden. Nattljus (Oenothera_biennis) Tvåårig ört med stor, köttig jordstam. Stjälk cm, oftast ogrenad, kraftig, rikt bladbeströdd,

9 hårig. Rosettblad skaftade, avlånga. Stjälkblad oskaftade, smalt äggrunda eller lansettlika, med slutligen rödaktiga nerver.bladkant fintandad. Blommor stora, gula i upprätt, axlik ställning. Blomaxel rörlikt förlängd. Foderblad 4, tillbakavikta. Kronblad 4, max 3 cm långa, hjärtformade. Kapsel 3-4 cm lång, spolformig, hårig, öppnas med 4 längsspringor. Fröna talrika. Förekommer i Södra Sverige men kan lätt odlas upp till södra Norrland. Ganska sällsynt på öppen, mager sand- eller grusmark. Härstammar från Nordamerika. Den köttiga jordstammen, skördas efter första hösten eller på våren därpå. Fröna för sin oljas skull. Nattljus har sitt ursprung i Nordamerika och till Europa ca Enligt gamla örtläror sägs växten skingra svåra efterverkningar av vin. Indianerna i Amerika har både plantan och fröna i århundrade använts för andra ändamål, både kulinariska och medicinska. De blötlade hela växten i varmt vatten till ett grötomslag för blåmärke och andra hudbesvär (fungerar utmärkt) Fröna innehåller olja med hög halt av gamma-linolensyra (GLA) Farmakologi Med sin höga halt av GLA kan den bl.a sänka förhöjda blodfetter och öka produktionen av prostaglandiner i kroppen, vilket bl.a lindrar besvär vid PMS Medicinsk användning Främst vid PMS. Kan även lindra baksmälla och alkoholförgiftning. Vid depressioner. Den kan användas vid MS (professor Field). Bantning Kosmetisk användning Användes i ångbad och att blanda i handkrämer för mjukare händer Inga kända biverkningar vid normal användning.

10 Mjölkört (Chamaenerion angustifolium) En cm hög, flerårig ört med ogrenad stjälk, som vanligen är rödaktig och på eftersommaren blir förvedad. Blad oskaftade, smalt lansettlika, nästan otande, på undersidan med talrika framträdande nerver. Blommor klarröda i juli-augusti i en utdragen ganska gles klase. Foderblad 4, kronblad 4, de undre något mindre än de övre, ståndare 8, pistill med fyrflikigt märke, stift nedåtböjt. Fruktkapsel lång och smal med 4 valver. I varje kapsel finns flera hundra frön, försedda med långa hårtofsar. Jordstam utbredd, krypande. Växer allmänt i skog, berg, hyggen och röjda områden över hela landet. Blommor och blad. Örten hade stor betydelse i Finland och Ryssland bland allmogen. Växtens svenska namn kommer av att den ansetts öka mjölksekretionen, den gavs tex som foder till djur. Garvämnen upp till 20%, slem, eterisk olja, socker, pektin och C-vitamin Medicinsk användning För dess adstringerande och sårrenande egenskaper används växten till mun- och gurgelvatten. Som blodstillande och sårrenande. Färsk rot kan tuggas mot magbesvär. En dekokt eller infusion kan vara mycket verksam för behandling av huvudvärk och migrän Inga kända biverkningar vid normal användning Annan användning

11 Torkade blad är utmärkta i te. Unga skott kan användas i sallader. Jordstammen kan kokas och avnjutas som sparris, prova. Löksuga (Gamander)(Teucrium scordium) En flerårig, cm hög ört med vågrät jordstam och nedliggande rotslående utlöpare. De mjukhåriga stjälkarna bär avlånga och glest grovsågade, oskaftade blad. Som är grågröna till färgen. Blommor purpurröda eller violetta i juli-september i fåblommiga knippen i de övre bladvecken. Fodret är ullhårigt och avslutas med fem nästan lika stora tänder. De har en säckliknande utvidgning vid basen. Kronan saknar överläpp. Frukterna är som mogna bruna med stora gropar på ytan. Finns i Sverige allmänt på Öland och Gotland, sällsynt och lokalt i Skåne, Blekinge och Östergötland. Trivs bäst på kalkrik jord, gärna vid dikeskanter och dammar, stränder och fuktiga ängar. Blommande grenspetsar. Den grekiske naturforskaren Theofrastos kallade örten skordion som betyder vitlök, på grund av den starka vitlöksartade lukt som den utsänder framför allt när man gnuggar mellan fingrarna. Under medeltiden ingick den med flera andra örter i det berömda universalläkemedlet teriak. På 1500-talet framstälde en Italiens läkare ett medel mot pesten som sägs ha räddat livet på många människor i Basel 1668 Innehåller bl.a thymol, bitterämnen, garvämnen, kolin och en liten halt av eterisk olja

12 Medicinsk användning Blommande grentoppar har en stärkande och stimu-lerande verkan för magen och används främst som baddningsmedel på sår. Viss verkan vid gikt. Lindrande vid hosta. Även febernedsänkande. Bereds som infusioner Inga kända biverkningar vid normal användning Annan användning Löksuga kan användas till färgning av yllegarn och ger en skarp grön färg som kan mildras om man tillsätter järnsulfat.