ALLT OM FÖRLORAD RÖRLIGHET Solutions with you in mind www.almirall.com
VAD ÄR DET? Hos patienter med multipel skleros (MS), definieras förlorad rörlighet som varje begränsning av rörlighet som orsakas av summan av olika faktorer, som kan variera från lindriga till allvarliga, såsom brist på motorikkoordination, muskelsvaghet, spasticitet (muskulär rigiditet och spasmer), balansproblem och trötthet, alla i samband med MS. Människor med MS kan ställas inför utmaningar när de utför uppgifter i sitt dagliga liv på grund av begränsningar i sin rörlighet. Detta kan, beroende på svårighetsgraden av dessa begränsningar, leda till en förlorad självständighet. VILKA ÄR SYMTOMEN? Problem med rörlighet uppstår som en följd av följande faktorer: Muskelsvaghet: Muskelsvaghet är en vanlig orsak som leder till problem vid promenader och utförande av andra aktiviteter. Muskelsvaghet kan orsaka följande problem: släpande av fötterna vid gång, lätt för att låta foten falla, skakningar, haltande (eftersom patienten stödjer sig på det starkare benet), lyft av höfterna... Svaghet i båda benen är känt som parapares och svaghet i ett ben som monopares. Detta kan förbättras genom att utföra lämpliga övningar och med hjälp av anordningar som underlättar för rörligheten. Här kan nämnas räcken, kryckor, käppar, ställbara sängar, rullstolar mm. Överkroppen kan också ha problem med muskelsvaghet. Spasticitet: muskulär rigiditet eller spasticitet, liksom muskelkramper i samband med dessa, kan också orsaka problem med rörligheten. En viss grad av spasticitet kan kompensera förlorad muskelstyrka, vilket gör promenader lättare, men högre nivåer gör normal gång och aktiviteter för vilka överkroppen behövs (för att hålla eller flytta föremål...) svåra. Stretchövningar och mediciner som motverkar spasticitet tenderar att vara effektiva behandlingar som minskar förlusten av rörlighet. Förlorad balans: Problem som är förknippade med balans gör att patienter tenderar att gå på ett gungande sätt (ataxi). Svåra fall av ataxi kan kräva stödredskap som underlättar rörligheten.
Nedsatt känslighet: vissa personer upplever domningar (avsaknad av känsel) i fötterna så att de antingen inte kan känna marken eller inte kan känna exakt var de sätter fötterna när de går. De kan också märka en brist på känslighet i sina händer, vilket gör det svårt att flytta dem. Detta fenomen kallas sensorisk ataxi. Trötthet: rörlighetsproblemen förvärras när patienten är trött. Trötthet är starkt förknippat med MS. Det visar sig innan och upplevs i större utsträckning hos MSpatienter jämfört med friska personer och förvärras av höga temperaturer. VARFÖR UPPSTÅR DET? Hur fungerar skelettmuskulaturen normalt och koordinerar sig under rörelse? Order för frivillig rörelse har sitt ursprung i hjärnbarken, medan ofrivilliga rörelser (reflexer, som att rycka till sig handen från eld...) kommer från lägre nivåer i nervsystemet. Muskel- eller motorikkoordination är förmågan hos kroppens skelettmuskulatur att synkronisera med avseende på riktning och rörelse. Rörelse sker som ett resultat av samordnade och effektiva muskelsammandragningar, där inte bara de nödvändiga musklerna, utan också leder och nerver samverkar. Muskelkoordination är ett resultat av den integrerade funktionen i nervsystemet, skelettet, hjärnan och ryggmärgen. Dessutom reglerar lilla hjärnan informationen som gör finare, mer exakta rörelser. Vid MS skickas inte dessa meddelanden korrekt eftersom vägarna mellan hjärnan, ryggmärgen och musklerna är skadade. Meddelandena förvrängs och flera muskelgrupper kontraherar vid samma tidpunkt fast de inte borde det. Exakt motorikkontroll försvinner gradvis och samtidig kontraktion av extensoroch flexormusklerna leder till bristande samordning, ofta med smärtsamma och försvagande resultat. Som med alla symtom i samband med MS, är förlorad rörlighet resultatet av progressiv nedbrytning av myelin och nervtrådar. Denna nedbrytning stör överföringen av nervsignaler till musklerna som ansvarar för rörlighet och, som en följd av detta, får dessa muskler inte lämpliga order att kontrahera. Samtidigt sker skador på de övre motoriska nervcellerna som
styr muskelspänning (rigiditet) och reflexer, som genererar kontinuerlig muskelkontraktion (inklusive spontana kontraktioner som spasmer) och påverkar ledreflexer. Slutligen kommer skadorna på lilla hjärnan att påverka koordination av rörelsen. Sammantaget resulterar detta i förlorad rörlighet. HUR OFTA UPPSTÅR DET? Förlorad rörlighet förekommer hos cirka 91 % av MS-patienterna. Det tenderar att uppstå tidigt, milt till en början för att gradvis förvärras. 9 % 91% BEHANDLINGAR Medicinering Din läkare kommer att avgöra om något av de tillgängliga läkemedlen som används för att behandla dessa problem (som muskelavslappnande...) är lämpliga för ditt tillstånd.
Hjälpmedel som ökar rörligheten I de tidiga stadierna behövs normalt ingen hjälp. Efter hand som sjukdomen fortskrider, kan användning av hjälpmedel som käppar, kryckor, rullatorer och/eller rullstol bli nödvändiga. Medicinsk utrustning finns för att hjälpa dig. När det finns balansproblem, svaghet, spasticitet eller trötthet, kan användning av en eller två kryckor hjälpa dig att själv gå säkert. Användningen av kryckor, förutom för att hjälpa dig att gå och minska risken för fall, gör att du får motion och därmed minskar graden av spasticitet och trötthetssymtom under en dag. I vissa fall där balans- eller svaghetsproblem är allvarligare, är användningen av en rullator att rekommendera, i syfte att ge dig mer stabilitet. Användningen av rullator med två hjul fram brukar rekommenderas eftersom dessa är mer bekväma att gå med utan att offra stabilitet. Å andra sidan, med eller även utan dessa hjälpmedel, kan du kanske hantera korta sträckor, men kommer att få problem med längre avstånd eller när du är borta från hemmet under många timmar åt gången. I det här fallen är det bäst att ha en rullstol till hands som du kan använda när det behövs. Du avgör själv om en elektrisk eller manuell rullstol är bäst för dig.
Solutions with you in mind www.levmedms.se