Sportfiskarnas policy för säl och skarv

Relevanta dokument
Sportfiskarnas policy för säl och skarv

Information från. Informationsbrev 8, den 24 oktober 2016

Vi kommer inte acceptera en jakt som syftar till att minska sälpopulationen

Mellanskarven i Norden; ett ställningstagande

Riktlinjer för skyddsjakt på storskarv år 2016

YTTRANDE SLU har utgår från att försöka besvara frågan under punkt 1 i relation till de villkoren satta under punkt 2 till 12.

Examensarbeten i biologi vid Institutionen för akvatiska resurser, SLU

Dietstudier av gråsäl (Halichoerus grypus) i Östersjön och knubbsäl (Phoca vitulina) i Skagerrak och Kattegatt insamlade 2010 NV

Sälens matvanor kartläggs

Kan sälarna förhindra en återhämtning av torskbeståndet i Kattegatt?

Verksamhetsidé SLU utvecklar kunskapen om de biologiska naturresurserna och människans förvaltning och hållbara nyttjande av dessa.

Fiskereglering för skydd av kustens mångfald. Ulf Bergström Baltic Breakfast Stockholm, 22 maj 2018

Yttrande över Naturvårdsverkets förslag till nationell förvaltningsplan för storskarv (Diarienummer NV )

Policy Brief Nummer 2019:5

Riktlinjer för skyddsjakt på storskarv år 2017

Säl och havsörn i miljöövervakningen. Charlotta Moraeus, Björn Helander, Olle Karlsson, Tero Härkönen, och Britt-Marie Bäcklin

Marina däggdjur och deras interaktioner med fiskeri

vikaresäl Författare: Se avsnittet Författare och övriga kontaktpersoner.

Protokoll fört vid enskild föredragning Näringsavdelningen Skogsbruksbyrån II, N4a

Kustfiskets framtid gråsälen? Sven Gunnar Lunneryd, Program Sälar och Fiske

Riktlinjer för skyddsjakt på storskarv år 2019

Överklagande av Länsstyrelsens i Blekinge län beslut om skyddsjakt efter skarv, länsstyrelsens dnr

Skademönster hos sälskadad lax, öring och torsk En delrapport

Förvaltningsplan för skarv

Beslut om skyddsjakt efter knubbsäl i Hallands och Västra Götalands län

Miljötillståndet i svenska hav redovisas vartannat år i rapporten HAVET.

Storskarven vid den österbottniska kusten ( ) Skarven i människornas vardag

Markus Lundgren. med underlag från

ERFARINGER RUNDT FORVALTNING AV SKARV I SVERIGE

Sportfiskarna har tagit del av förslaget och önskar lämna följande synpunkter.

Förvaltningsplaner för abborre och gädda i Österbotten

Protokoll fört vid enskild föredragning Näringsavdelningen Skogsbruksbyrån II, N4a

Öring en art med många kostymer

Rödspätta. Rödspätta Pleuronectes platessa Bild:Wilhelm von Wright. Östersjön Yrkesfiske. Miljöanalys och forskning

Yttrande över Förslag till ändring av Fiskeriverkets föreskrifter (FIFS 2004:36) avseende fiske efter lax och öring i Skagerak och Kattegatt.

Lax. Lax Salmo salar Bild:Wilhelm von Wright. Vänern och Vättern Yrkes- och fritidsfiske

A. Skyddsjakt för fiskare och deras medhjälpare. B. Skyddsjakt i fredningsområden för fisk - mynningsområden

Yttrande gällande förslag till strategi för svenskt yrkesfiske: Svenskt yrkesfiske 2020 Hållbart fiske och nyttig mat Dnr 3.3.

Myndigheternas roll i förvaltningen av enskilda fiskevatten

Tumlaren (Phocoena phocoena) är den enda arten bland valarna som regelbundet förekommer i svenska vatten. På 1950-talet var tumlaren fortfarande en

Programledare har varit Johan Lundgren vid Länsstyrelsen i Hallands län och Ivar Sundvisson har under 2013 varit sekreterare på konsultbasis.

Naturvårdsverket. Ulriksdal Ulrika Hagbarth

Hur arbetar Havs- och vattenmyndigheten för Levande hav, sjöar och vattendrag?

Miljötillståndet i Bottniska viken. Siv Huseby Miljöanalytiker Umeå Marina Forskningscentrum

Beslut om skyddsjakt efter vikare i Norrbottens län. Detta beslut gäller även om det överklagas.

BESLUT Ärendenr: NV Stockholms ornitologiska förening

Tillstånd till skyddsjakt på storskarv i havet inom Västra

Bernt Moberg. Framtiden för laxen?

Beslut om skyddsjakt efter gråsäl inom Skåne län. Detta beslut ska gälla även om det överklagas.

Beslut om skyddsjakt efter gråsäl i Södermanlands, Gotlands, Kalmar och Blekinge län. Detta beslut ska gälla även om det överklagas.

Sommaren En medlemstidning från Svenska Gäddklubben. Nytt forskningsprojekt Catch and release och korttidsbeteende på gädda.

Skärgårdsfåglarna framtiden? Förändringar hos sjöfåglar och säl. Faktorer som påverkar fågel- och sälstammar

Förvaltningsplan fisk och fiske Vättern

Beslut Naturvårdsverket beslutar att ge dig tillstånd till skyddsjakt efter fem (5) vikare inom Norrbottens län.

Marinbiologisk orientering distanskurs 10 p Göteborgs Universitet Kristian Dannells +DYV ULQJ±6DOPRWUXWWDWUXWWD

Protokoll fört vid enskild föredragning Näringsavdelningen Skogsbruksbyrån II, N4a

Fiskbestånd i hav och sötvatten. Skrubbskädda. Skrubbskädda/Skrubba/Flundra. Östersjön. Resursöversikt 2013

Kartläggning av för skarvskador speciellt utsatta fisken och skarvens effekter på ekosystemet. (slutrapport)

SKÄRGÅRDARNAS RIKSFÖRBUND

Även kallvattenarterna behöver övervakas längs kusterna

BirdLife Sveriges riktlinjer om skarv 1

NATURVÅRDSVERKET. Redovisning Ärendenr: NV Jakt på säl. Redovisning av regeringsuppdrag om licensjakt på säl

Siklöja. Siklöja. Vänern, Vättern och Mälaren Yrkesfiske

Elfiskeundersökning i Vallkärrabäcken 2002 Lunds kommun

Göteborgs Universitet Uttag webb artiklar. Nyhetsklipp

Ansökan om projektstöd - lokalt ledd utveckling Steg 2

Skyddsjakt på skarv i Västerbottens län 2018

International Year of the Salmon. Laxens År Globalt initiativ med ett underifrån perspektiv. Håkan Carlstrand, HaV

Tillstånd att utföra skyddsjakt efter storskarv i Mälaren

Öring. Öring Salmo trutta Bild: Wilhelm Von Wright. Vänern och Vättern Yrkes- och fritidsfiske

Potentials for monitoring gene level biodiversity: using Sweden as an example

Havs och vattenmyndigheten Avdelning för fiskförvaltning/enheten för fiskereglering Box , Göteborg. Stockholm 4 maj 2018

Beslut om skyddsjakt efter vikare i Norrbottens och Västerbottens län

Förvaltningsmål för vild lax Beståndens utveckling kort historik. Havsöverlevnad hos vild och odlad lax Sammanfattning

Säl och skarv Maria Ovegård, SLU Elin Ljunggren, Uppsala universitet Karl Lundström, SLU

Beslut om skyddsjakt efter gråsäl i Gotlands län

Bevarande, restaurering och hållbar förvaltning av laxbestånd. Jens Persson, utredare enheten för fiskereglering (Fr)

Handlingsplan för hantering av skarvbeståndet i landskapet

SÄL OCH SKARV OCH DESS INVERKAN PÅ YRKESFISKET OCH HAVSMILJÖN. Maria Saarinen fiskeriaktivator, Skärgårdshavets fiskeaktionsgrupp

Fiske med omsorg om räkbeståndet

Elfiskeundersökning i Vallkärrabäcken 2015

Regelrådets ställningstagande. Innehållet i förslaget. Skälen för Regelrådets ställningstagande. Bakgrund och syfte med förslaget

Beslut om skyddsjakt efter vikaresäl i Norrbottens län

Elfiskeundersökning i Vallkärrabäcken 2018

Svensk förvaltning av lax och öring - redovisning av ett regeringsuppdrag. Håkan Carlstrand

Förorenade sediment samverkan för kunskap och prioritering av åtgärder

Fiskare i forskningens tjänst ny trålundersökning i Kattegatt

Inventering av häckande storskarv (underart mellanskarv) i Sverige 2012

Lake. Lake Lota lota Bild: Wilhelm von Wright. Vänern, Vättern, Mälaren och Hjälmaren Yrkes- och fritidsfiske

REDOVISNING AV VERKSAMHETEN INOM PROJEKT SÄLAR&FISKE 2005

Sälfångst i svenska vatten

Elfiskeundersökning i Vallkärrabäcken 2009

Öring. Öring Salmo trutta Bild: Wilhelm von Wright. Vänern och Vättern Yrkes- och fritidsfiske

Östersjöns och Torneälvens lax- och öringbestånd. Johan Dannewitz & Stefan Palm Sötvattenslaboratoriet, Sveriges lantbruksuniversitet (SLU)

EUROPAPARLAMENTET. Fiskeriutskottet ARBETSDOKUMENT

Kustnära våtmarker = fler gäddor i Östersjön?

Beskrivning av använda metoder

Ekosystemansatsen exemplet Östersjön

Sveriges Sportfiske- och Fiskevårdsförbund Sportfiskarna

Födosammansättning hos gråsäl (Halichoerus grypus) samt test av flotte för insamling av sälfekalier

Transkript:

Sportfiskarnas policy för säl och skarv Sportfiskarna anser att: Skyddet av fiskbestånd och hotade fiskarter ska väga tyngre än skyddet av arter med positiv beståndssituation, så som bestånden av säl och skarv. Förvaltningen av skarv måste vara adaptiv och innebära att jakt eller andra åtgärder snabbt kan sättas in vid behov, exempelvis där fiskbestånden är svaga eller under återuppbyggnad. Förvaltningen av säl måste bli mer adaptiv och innebära att jakt inte bara ska användas för att skydda fiskeredskap. Fokus bör även ligga på att skydda svaga fiskbestånd. I områden som är av stor betydelse för fisket, särskilt sportfiske och fisketurism, ska mer aktiva förvaltningsåtgärder tillämpas om säl och skarv kan ha en väsentlig påverkan på fiskbestånden. Det ska inrättas ett nationellt råd där Sportfiskarna och andra berörda intressen aktivt medverkar till den nationella säl- och skarvförvaltningen. Det saknas skäl att skydda mellanskarven med EU:s fågeldirektiv, med hänsyn till beståndssituationen. Naturvårdsverket och Havs- och vattenmyndigheten ska ges ett uttalat uppdrag att följa upp sälens och skarvens påverkan på fiskbestånden. Bakgrund Säl och skarv har många gemensamma beröringspunkter. De livnär sig huvudsakligen på fisk och de befinner sig i toppen av näringskedjan. Populationerna har ökat de senaste åren i både antal och utbredning. Säl och skarv fångar delvis samma arter och storlekar som sportfisket. Det finns numera, särskilt i Danmark, kunskap om och exempel på hur skarven genom sin predation kraftigt reducerat lokala fiskbestånd. Undersökningar har också visat att sälarnas och skarvarnas uttag av fisk är i samma storleksordning eller större än yrkesfiskets i vissa områden. Det finns således skäl att misstänka att säl och skarv kan ha en stor påverkan på lokala fiskbestånd och svaga fiskbestånds återhämtning. En förutsättning för fiskbeståndens återhämtning är dock att samtidigt komma tillrätta med grundläggande miljö- och ekosystemproblem, som övergödning och överfiske. Det behövs dock betydligt mer forskning, om sälens och skarvens roller i ekosystemet och hur de påverkar fiskbestånden, för att kunna genomföra en adaptiv förvaltning som kan skydda stor rovfisk och svaga fiskbestånd. Interaktionen mellan olika arter kan ibland vara svår att förutse och man bör därför kombinera undersökningar av säl och skarv med parallella undersökningar av fiskbestånden. Särskilt stort är behovet av geografiskt fokuserade undersökningar för att skaffa information om sälars och skarvars påverkan på lokala fiskbestånd. Undersökningar i specifika områden bör utformas 1

i samråd med lokala intressenter och det bör då även undersökas hur deras födoval och predation påverkar fisket. De olika bestånden i Sverige Längs Sveriges kust finns det tre olika sälarter knubbsäl, gråsäl och vikare. Bestånden av skarv domineras av underarten mellanskarv, men också underarten storskarv förekommer även om det i princip bara är mellanskarven som häckar. Längs norra Västkusten finns även ett mindre antal toppskarvar. Knubbsäl Knubbsälen (Phoca vitulina) finns i Sverige längs Västkusten och i södra Östersjön samt i Kalmarsund. År 2012 räknades ca 9000 sälar i Skagerrak, Kattegatt och södra Östersjön och antalet djur uppskattades därmed till 15 700. 2015 uppskattades siffran till minst 17 000 knubbsälar, där de allra flesta finns längs Västkusten. Den genomsnittliga årliga tillväxten under perioden 2002-2012 var cirka 9 %. Vid ett par tillfällen under de senaste årtiondena har knubbsälspopulationen dock drabbats av virus som slagit ut delar av populationen. 1988 dog upp till 60 % av beståndet, men också 2002 dog tusentals knubbsälar. Populationen har nu återhämtat sig och antalet är det högsta som noterats (data finns från slutet av 1800-talet). De knubbsälar som förekommer i svenska vatten i Västerhavet är inte rödlistade av ArtDatabanken utan bedöms som livskraftiga, medan den genetiskt isolerade populationen i Kalmarsund är upptagen på rödlistan under kategorin Sårbar (VU). En vuxen knubbsäl äter cirka 4 kg fisk per dag. Studierna kring knubbsälens matvanor är inte lika omfattande som de som finns för gråsäl. Gråsäl Gråsälen (Halichoerus grypus) förekommer främst i Östersjön och är vår största sälart. Under en stor del av 1900-talet decimerades beståndet kraftigt av främst jakt, men också av miljögifter. Efter en återhämtning under 1900-talets sista decennier uppgick antalet gråsälar i Östersjön till ca 10 000 i början av 2000-talet. I gråsälsräkningarna år 2012 påträffades cirka 28 000 gråsälar och det totala antalet djur uppskattas 2012 ha varit mellan 35 000 och 40 000. Tillväxttakten uppskattas till 8,5 procent, med betydande regionala skillnader. Beståndsökningen har sedan mitten av 2000-talet främst skett i mellersta Sveriges skärgårdsområden. Enligt ArtDatabanken klassas gråsälen som livskraftig och är därmed inte en rödlistad art. Studier som gjorts på gråsäl visar att den till stor del äter samma arter och storlekar på fisk som fångas inom fisket. En gråsäl i Östersjön beräknas äta mellan 3-8 kg fisk per dag beroende på storlek, kön och säsong. Vikare Vikaren (Pusa hispida botnica) är vår minsta sälart. Den förekommer i Bottenviken och är uppdelad i tre olika delpopulationer. Det totala antalet vikare i Östersjön beräknades år 2013 vara drygt 10 000 djur. Vikaren klassas av ArtDatabanken som Nära hotad (NT) på rödlistan. Detta på grund av det höga jakttrycket i början på 1900-talet följt av ökad sterilitet samt dålig återhämtning av populationerna i finska Skärgårdshavet, Finska viken och Rigabukten. En vikare äter cirka 3 kg fisk per dag. 2

Skarv I Sverige finns det två underarter av storskarv storskarv (Phalacrocorax carbo carbo) och mellanskarv (Phalacrocorax carbo sinensis), varav det i stort sett bara är den senare som häckar i Sverige. Storskarv och mellanskarv är mycket svåra att skilja åt. Förutom dessa två underarter finns även ett mindre antal toppskarvar (Phalacrocorax aristotelis) längs norra Västkusten. Mellanskarven anses ha funnits i Östersjöområdet under en lång tid. Genom ett stärkt skydd, inte minst genom att arten är upptagen i EU:s fågeldirektiv (2009/147/EG) som en skyddad art, har den under de senaste decennierna ökat kraftigt i norra Europa. I Sverige häckar den numera längs med hela Sveriges kust och även kring många sjöar. Under de senaste åren har antalet häckande par i Sverige beräknats till en nivå strax över 40 000 par. Vid räkningen 2006 beräknades siffran vara 43 700, vilket alltså innebär att den kraftiga ökningen av det häckande beståndet stannat av eller att det häckande beståndet rent av minskar. I den totala siffran räknas även ej häckande individer och vid räkningen 2012 uppgick antalet mellanskarvar i svenska vatten till ungefär 200 000 individer. Denna siffra är dock endast en grov uppskattning. En skarv konsumerar i genomsnitt cirka 300-500 gram fisk per dag. Skarven är en opportunist och jagar därmed de arter som är mest lättillgängliga. 2014 sammanställdes en undersökning gjord i den svenska sjön Roxen, där man 1992 konstaterade de första kolonierna av häckande skarv. 1999 räknade man till 908 häckande par. I studien, som delfinansierades av Sportfiskarna, beräknade man det totala hållbara uttaget av fisk ur sjön till mellan 3-6 kg per hektar, baserat på sjöns näringshalter. Undersökningen visar att skarvens uttag låg på 7,5 kg fisk per hektar, alltså långt över vad som ansågs hållbart. Danska DTU Aqua har sedan år 2000 forskat på skarvens påverkan på våra fiskbestånd och har därför helt unika forskningsresultat. Sedan vintern 2009-2010 har stora flockar av övervintrande skarvar jagat i danska sötvatten, primärt i rinnande vatten. Det har bland annat inneburit att bestånd av lax, öring och harr har gått tillbaka dramatiskt i några vattendrag. I Skjern Å har man sett att minst 40 % av lax- och öringsmolten blir uppätna av skarvarna och på en 2 km lång sträcka av Omme Å antar man att skarven är huvudorsak till att antalet harrar reducerades från 412 individer till 6 individer på mindre än ett år. Skarven häckar dessutom i stora kolonier och fågelns kväve- och fosforrika avföring tar effektivt död på den naturliga växtligheten runt boplatsen och orsakar en lokalt övergödande effekt. På många håll orsakar skarvkolonier öde skär och öar eftersom växtligheten har dött, medan de negativa effekterna på fiskbestånden kan ses i större skala på grund av att skarven ofta jagar över stora områden. Förvaltning av säl och skarv Vid en jämförelse kan man konstatera att beståndsstatusen för säl och skarv är klart bättre än för de flesta av våra kommersiellt fiskade fiskarter. En ekosystembaserad förvaltning, som myndigheterna idag förespråkar, är mycket svår att uppnå eftersom säl- och skarvbestånden i de flesta fall är starka och fiskbestånden i många fall är svaga. Dagens förvaltning av säl och skarv utgår från ett i sammanhanget allt för snävt artskyddsperspektiv som inte i tillräcklig omfattning beaktar konsekvenserna av växande säl- och skarvpopulationer. Det blir sammantaget en tydlig obalans och 3

för att hantera både fiskerifrågorna och förvaltningen av säl och skarv måste det finnas en adaptiv förvaltning som kopplar ett helhetsgrepp. Om samma situation som i Danmark skulle uppstå, med stora skarvkolonier som övervintrar vid vattendrag och i mycket stor omfattning betar ner bestånden av lax- och öringungar, så har vi med nuvarande förvaltning och förhållningssätt ingen beredskap för en sådan situation. Sportfiskarna förespråkar därför att Sverige, precis som Danmark har gjort med goda resultat, inför nationella råd för förvaltningen av säl och skarv. Inom rådet ska förvaltningsplanerna tas fram och genom täta samråd förankras. I Sverige är det idag endast tillåtet med skyddsjakt på säl och skarv, vilket innebär att jakt endast får ske kopplat till en skadebild (till skillnad från licensjakt som är en populationsreglerande jakt). Allvarlig påverkan på fiskpopulationer är en giltig bedömningsgrund för skyddsjakt, men det ska finnas dokumentation om skada eller påverkan. Sportfiskarna anser att förvaltningen inte bara ska användas för att skydda fiskeredskap, som nu är fallet. Fokus bör även ligga på att skydda svaga fiskbestånd. En stor del av ansvaret för förvaltningen av skarv, inklusive besluten om skyddsjakt, är delegerad till länsstyrelserna och förvaltningsplanen kan därmed ses mer som en vägledning. Samordning finns, men systemet riskerar att leda till stora skillnader mellan länen i hanteringen av dessa frågor. Även om skarven är upptagen i EU:s fågeldirektiv har medlemsstaterna, med hänvisning till direktivets artikel 9, stora möjligheter att tillåta åtgärder med syfte att begränsa skarvpopulationer genom avskjutning, störning samt insamlande eller prickning av ägg. Anknytande frågeställningar Hur stor är skarvens påverkan på andra fåglars utbredning? Vad har skarven för påverkan på den biologiska mångfalden? Källhänvisning Boström, M. (2013). Fish Predation by the Great Cormorant (Phalacrocorax carbo sinensis): Analytical Basis for Ecosystem Approaches. Licentiatavhandling, Sveriges lantbruksuniversitet. Boström, M.K., Lunneryd, S-G., Hanssen, H., Karlsson, L. & Ragnarsson, B. (2012). Diet of the Great Cormorant (Phalacrocorax carbo sinensis) at two areas in the Bay Lövstabukten, South Bothnian Sea, Sweden, based on otolith size-correction factors. Ornis Fennica, 89. Boström, M. K., Östman, O., Bergenius, M. A. J. & Lunneryd, S.-G. (2012). Cormorant diet in relation to temporal changes in fish communities. ICES Journal of Marine Science 69, 175-183. Dieperink, C., Pedersen, S. & Pedersen, M.I. (2001). Estuarine predation on radiotagged wild and domesticated sea trout (Salmo trutta L.) smolts. Ecology of Freshwater Fish 10, 177 183. Dieperink, C., Bak, B.D., Pedersen, L., Pedersen, S. & Pedersen, M.I. (2002). Predation on Atlantic salmon and sea trout during their first days as postsmolts. Journal of Fish Biology 61, 848 852. 4

Gagnon, K. (2016). Top-down and bottom-up impacts of the Great Cormorant (Phalacrocorax carbo sinensis) on coastal benthic communities in the Baltic Sea. Doktorsavhandling, University of Turku. Härkönen, T. (1988). Food-habitat relationship of harbour seals and black cormorants in Skagerrak and Kattegatt. Journal of Zoology (London) 214, 673-681. Härkönen, T. & Heide-Jørgensen, M.-P. (1991). The harbour seal (Phoca vitulina) as a predator in the Skagerrak. Ophelia 34, 191-207. Jepsen, N., Sonnesen, P., Klenke, R. & Bregnballe, T. (2010). The use of coded wire tags to estimate cormorant predation on fish stocks in an estuary. Marine and freshwater Biology 61, 320-329. Klenke, R.A., Ring, I., Kranz, A., Jepsen, N., Rauschmayer, F., Henle, K. (Eds.). 1st ed. (2013). Human - Wildlife Conflicts in Europe: Fisheries and Fish-eating Vertebrates as a Model Case. Series: Environmental Science and Engineering, 50 illus. Koed, A., Baktoft, H. & Bak, B. D. (2006). Causes of mortality of Atlantic salmon (Salmo salar) and sea trout (Salmo trutta) smolts in a restored river and its estuary. River Research and Applications 22, 69 78. Lundström, K. (2012). Assessment of dietary patterns and prey consumption of marine mammals: grey seals (Halichoerus grypus) in the Baltic Sea. Doktorsavhandling, Institutionen för biologi och miljövetenskap, Göteborgs Universitet. Lundström, K. & Karlsson, O. (2012). Sälens matvanor kartläggs. Havet 2012: 102-104. Havsmiljöinstitutet. Lundström, K., Hjerne, O., Alexandersson, K. & Karlsson, O. (2007). Estimation of grey seal (Halichoerus grypus) diet composition in the Baltic Sea. NAMMCO Scientific Publications 6, 177-196. Lundström, K., Hjerne, O., Lunneryd, S. G. & Karlsson, O. (2010). Understanding the diet composition of marine mammals: grey seals (Halichoerus grypus) in the Baltic Sea. Ices Journal of Marine Science 67, 1230-1239. Lundström, K., Lunneryd, S. G., Königson, S. & Hemmingsson, M. (2011). Interactions between harbour seals (Phoca vitulina) and coastal fisheries along the Swedish west coast: an overview. NAMMCO Scientific Publications 8, 329-340. Saulamo, K., Andersson, J. och Thoresson, G. (2000). Skarv och fisk vid svenska Östersjökusten. Rapport till Fiskeriverket. 21 sid. Skov, C., Jepsen, N., Baktoft, H., Jansen, T., Pedersen, S. & Koed, A. (2014). Cormorant predation on PIT-tagged lake fish. Journal of Limnology. Wirdheim, A. & Engström, H. (2013). Inventering av häckande storskarv (ssp.sinensis) i Sverige 2012. 5

Muntliga och skriftliga kommentarer från: Karl Lundström, fil. Dr, SLU Aqua. Maria Boström, fil. lic. SLU Aqua. Niels Jepsen, seniorforsker DTU Aqua. 6