Traumamedveten omsorg teorin omsatt i praktiken

Traumamedveten omsorg teorin omsatt i praktiken

Traumamedveten omsorg är en pedagogisk modell kring grundläggande behov hos barn och ungdomar som varit med om svåra påfrestningar och utsatts för traumatiserande händelser. Modellen omfattar kunskap om faktorer som är speciellt betydelsefulla i förhållningssättet för den som är en viktig vuxen för barn och ungdomar med traumatiska erfarenheter. Viktiga vuxna är de som finns nära och har en relation till barnet eller ungdomen i vardagen, till exempel boendepersonal, lärare, förskolepersonal, volontärer, idrottstränare och fritidspersonal. De betydelsefulla faktorerna som stödjer barns och ungdomars läkningsprocess och återhämtning benämns som de tre pelarna: Trygghet Relationer Coping Den första pelaren handlar om att förmedla och skapa trygghet. Trygghet är ett av människans mest basala behov. Det lilla barnets upplevelse av trygghet ligger till grund för att gradvis kunna ta in och utforska både omvärlden och vem man själv är. En stor del i svåra påfrestningar och traumatiska upplevelser handlar om förlorad känsla av trygghet. Trygghet Den första pelaren handlar om att förmedla och skapa trygghet. Trygghet är ett av människans mest basala behov. En stor del i svåra påfrestningar och traumatiska erfarenheter handlar om förlorad trygghet. Från födseln är upplevelsen av trygghet grunden för att efter hand kunna ta in och utforska både omvärlden och vem man själv är.

Aicha, 14 år: Aicha är 14 år och har kommit själv från Somalia. Aicha är superkänslig för hastiga förändringar på hennes boende och personalen märker att hon blir väldigt påverkad så fort omständigheterna ändras och regelbundenheten bryts. Vid utflykter eller spontana aktiviteter försvinner Aicha snabbt in på sitt rum eller avviker på annat sätt. Inom Aicha är det kaos - för henne är varenda plötslig förändring en trigger för att gömma sig. Både i sitt hemland och under flykten har Aicha utsatts för dramatiska omständigheter som förändrat hela hennes livssituation från en sekund till en annan. Hon har inte upplevt trygghet under någon längre tid så länge hon kan minnas, så fort hon slappnat av har något hänt som ryckt undan säkerheten under hennes fötter. Det är detta som triggas inom henne när det händer saker på boendet som egentligen har som syfte att vara spontana och roliga. Det är en utmaning att som vuxen kunna skapa trygghet, då många av ungdomarnas liv har präglats av avsaknad av trygghet. Dessutom skapar väntan på besked om asyl i sig otrygghet. Trygghet är också mångfacetterat och har flera dimensioner: Fysisk trygghet - Återkommande rutiner vad gäller tider, platser och personer och en verksamhet som är strukturerad, förutsägbar och begriplig bidrar till upplevelsen av trygghet för den som upplevt svåra påfrestningar. Relationell trygghet - Att som viktig vuxen vara närvarande, finnas till hands och visa sig tillgänglig för ungdomarna och deras behov är ett grundläggande sätt att skapa och förmedla trygghet. Ett arbete som kan kräva uthållighet ofta behövs försäkran och upprepning om att jag finns här, du kan lita på mig om och om igen, särskilt för den som tidigare blivit utsatt av vuxna. Känslomässig trygghet - Känslomässig trygghet innebär att det finns utrymme för ungdomarna att våga uttrycka känslor, tankar och upplevelser och att dessa erkänns, respekteras och accepteras av viktiga vuxna. Kulturell trygghet Att känna sig accepterad oavsett kulturell bakgrund och att bakgrunden får lov att synas och ta plats. Detta kan främjas genom att firande av högtider, olika mat, språk och kulturella uttryck tillåts och uppmuntras. Generellt finns inte alls samma utrymme för förändringar för barn och ungdomar med traumatiska erfarenheter som för de flesta andra, det göra att den trygghet som byggs upp är ömtålig och lätt kan raseras om det sker små eller stora förändringar. Relation Den andra pelaren handlar om relationer. I denna pelare ryms relationer till viktiga vuxna, till andra barn och ungdomar och även kopplingar i samhället att få ingå i sociala sammanhang, som olika föreningar, skola och sportaktiviteter. När man som viktig vuxen skapar en god relation till den som varit med om svåra påfrestningar kan det ta tid och kräva mycket reflektion kring det egna bemötandet och förhållningssättet. Amir, 14 år: Carlos är personal på ett boende. Amir, fjorton år, har bott där i sex veckor och håller sig mest för sig själv. Varenda dag frågar Carlos Amir om han vill spela kort eller vara med på någon annan aktivitet. Varenda dag rycker Amir på axlarna och går därifrån. Carlos tappar till sist lusten att fråga eftersom Amir visar sådant ointresse och går en dag iväg med några andra killar för att kicka boll utan att fråga Amir. En minut efter att de gått kommer Amir utspringande till det allmänna sällskapsrummet och frågar upprört Mona, en annan personal, var Carlos är och varför han inte frågat Amir om han vill följa med och spela. Att göra sig tillgänglig, ta kontakt och förmedla trovärdighet är en bra utgångspunkt för att bygga en relation. Det är dock inte ovanligt att gensvaret kan vara ganska begränsat. Då är det viktigt att försöka sätta de egna behoven åt sidan och inte ge upp, utan fortsätta att ta initiativ till kontakt. Det är barnets eller ungdomens behov som behöver vara i fokus. Ofta ingår det i ens uppdrag att skapa relationer. Det

kan vara till hjälp att reflektera kring situationen utifrån den professionella rollen och uppgiften, vilket kan medföra att det blir lättare att hantera att ansvaret för relationsbyggandet ligger på en själv som viktig vuxen. I praktiken behövs ett lyhört förhållningssätt eftersom ungdomarna kan behöva bli bemötta på olika sätt. Genom att se bakom de konkreta reaktionerna och beteendet och inte tolka bokstavligt, kan det utvecklas tillit och förståelse, som är en förutsättning för den goda relationen. Att hantera konflikter Det är inte ovanligt att komma i lägen där fokus hamnar på gränssättning och konsekvenser. Här behöver kunskapen som ligger till grund för Traumamedveten omsorg omsättas i praktiken. Inte sällan finns det en anledning bakom utmanande reaktioner och beteenden. Det brukar vara värdefullt att fokusera mer på att möta ungdomarna istället för att sätta gränser. För den som bär med sig många smärtsamma upplevelser, riskerar gränssättning och eskalerande konflikter med viktiga vuxna att skapa en ny, sekundär smärtupplevelse. Då förstärks de svåra upplevelser som finns sedan tidigare. Självklart finns det beteenden som inte är acceptabla, men i stunden behöver fokus vara att lugna och minska intensiva känslor, snarare än att gå i konflikt och tillrättavisa. I en upprörd situation är det inte möjligt att resonera och det är därför tillrättavisningar och argumentation ofta leder till att spä på konflikter fastän avsikten kan vara att stoppa dem. När situationen lugnat sig och alla parter har återfått självkontrollen är det oftast möjligt att prata om vad som hände och det som inte blev så bra. Detta sätt ökar sannolikheten för att situationen inte ska uppstå igen, medan konflikter inte alls har den effekten, snarare tvärtom Andra relationsbyggande aktiviteter Att få ingå i vanliga sociala sammanhang där relationer finns och skapas som skola, träning och aktiviteter är viktigt för många barn och ungdomar. Ofta bidrar det till en känsla av att vara som andra och därigenom går det att känna tillhörighet. Coping Den tredje pelaren är coping. Coping är ett psykologiskt begrepp som innefattar förmågan att hantera yttre påfrestningar, likaväl som inre känslor och impulser. För den som traumatiserats har ofta de yttre förutsättningarna i livet förändrats på ett radikalt sätt. Det kan handla om separation från familjen och förlust av familjemedlemmar, hem, sammanhang och identitet. För vissa innebär de radikala förändringarna även en förlust av den egna fysiska och känslomässiga kapaciteten att hantera den aktuella situationen och fungera på ett hyggligt sätt. Många av ungdomarna med traumatiska erfarenheter har brister i den egna förmågan att kunna reglera sina känslor, impulser och beteenden och vid behov lugna sig själva. Ofta har det inte varit möjligt att utveckla välfungerande strategier för att hantera det som händer inuti en. Istället kan stressen och de starka känslorna visa sig i provokativa eller svårbegripliga reaktioner och beteenden. Alkohol,

droger och självskadebeteende är exempel på strategier som kortsiktigt kan befria en från de känslor som minnena och de traumatiska erfarenheterna väcker, men som på lång sikt snarare har en negativ effekt. För att förstå mer vad som händer hos ungdomar som har brister i sin förmåga till känsloreglering följer i nästa artikel en fördjupning om affektteori och affektsmitta. Frågor att arbeta vidare med i personalgruppen Hur arbetar vi med att skapa trygghet? Hur arbetar vi med att bygga relationer? Hur arbetar vi med att stödja ungdomarna i deras coping och känsloreglering? Hur hjälper vi ungdomarna att utveckla goda strategier att hantera sådant som händer inom och utanför dem? Hur kan vi använda oss av ovanstående i vårt dagliga arbete med ungdomarna? Finns det situationer där vårt förhållningssätt riskerar att skapa ytterligare smärta hos ungdomarna? Hur tänker vi kring det utifrån ovanstående text? Hur kan vi stödja varandra som kollegor i detta arbete? TIPS: Rädda Barnen har tagit fram en samtalsmodell som heter Snacka loss! som kan användas i samtalsgrupper på boenden, för att stärka ungdomarnas relationer till varandra. Vuxnas stöd genom samreglering Som viktig vuxen går det att stödja genom samreglering. Det innebär att hjälpa ungdomarna att bemästra starka känslor genom att lugna och sätta ord på känslor och det som händer i vardagen. Som vuxen är det också nödvändigt att ha kontroll över sina egna känslor i relation till ungdomarna, för att skapa nya goda erfarenheter av att hantera känslor och impulser. Vuxna som går i konflikt med ungdomarna, bidrar dessvärre snarare till upprepade misslyckanden (sekundära smärtupplevelser), och då minskar förutsättningarna för en god och sund utveckling. Utan förtroendefulla relationer som möjliggör inlärning av nya strategier att hantera det som händer både inom och utanför en, är risken att ungdomen istället använder sig av destruktiva tillvägagångssätt för att hantera smärta, det kan till exempel handla om droger, kriminella aktiviteter eller risktagande beteende. Därför är uppgiften för den som är en viktig vuxen att med ett empatiskt förhållningssätt försöka förstå ungdomarnas reaktioner och bistå med trygghet och stöd för att minska användet av negativa strategier. Detta gör det möjligt att skapa goda erfarenheter av trygga och hälsosamma strategier att hantera känslor, impulser och minnen. För att förstå mer vad som händer hos ungdomar som har brister i sin förmåga till känsloreglering följer i nästa artikel en fördjupning om affektteori och affektsmitta. Frågor att arbeta vidare med i personalgruppen Hur arbetar vi med att skapa trygghet? Hur arbetar vi med att bygga relationer? Hur arbetar vi med att stödja ungdomarna i deras coping och känsloreglering? Hur hjälper vi ungdomarna att utveckla goda strategier att hantera sådant som händer inom och utanför dem? Hur kan vi använda oss av ovanstående i vårt dagliga arbete med ungdomarna? Finns det situationer där vårt förhållningssätt riskerar att skapa ytterligare smärta hos ungdomarna? Hur tänker vi kring det utifrån ovanstående text? Hur kan vi stödja varandra som kollegor i detta arbete? TIPS: Rädda Barnen har tagit fram en samtalsmodell som heter Snacka loss! som kan användas i samtalsgrupper på boenden, för att stärka ungdomarnas relationer till varandra.

Checklista Den som är en viktig vuxen för barn och ungdomar med traumatiska erfarenheter kan genom sitt förhållningssätt spela stor roll för att få till stånd en läkningsprocess och skapa möjlighet till återhämtning. Förståelseramen Traumamedveten omsorg vilar på kunskap om hur traumatiska erfarenheter kan påverka hjärnan. Den innefattar tre pelare trygghet, relation och coping - som är de viktigaste faktorerna i bemötandet och förhållningssättet till ungdomarna. Den första pelaren är trygghet. Du kan skapa känslan av trygghet genom att vara tillgänglig och finnas till hands. Trygghet skapas också i en verksamhet som är strukturerad, förutsägbar och begriplig med återkommande rutiner vad gäller tider, platser och personer. Den andra pelaren är relation. Goda relationer skapas genom ett empatiskt och lyhört förhållningssätt hos den vuxna och är grundläggande för att barn och unga ska kunna känna sig trygga. Fokus behöver ligga på det som finns bakom utmanande reaktioner och beteenden hos barn och ungdomar istället för att tolka dessa bokstavligt och gå i konflikt. Ett förhållningssätt som präglas av lugn och kontroll över de egna känslorna hos den vuxne är en förutsättning för att skapa en god relation. Den tredje pelaren är coping. Många ungdomar som varit med om svåra påfrestningar kan ha svårt för att hantera yttre påfrestningar eller inre känslor, minnen och impulser. Som viktig vuxen är ett empatiskt förhållningssätt grunden för att bistå med trygghet och stöd för att minska användet av destruktiva strategier. Detta gör det möjligt att skapa goda erfarenheter av trygga och hälsosamma strategier att hantera känslor, impulser och minnen. Referenser Anglin, J.P. (2002). Pain, normality and the struggle for congruence: Reinterpreting Residental care for children and youth. New York, NY: Howarth. Bath, H. (2008). Calming together: the pathway to self-control. Reclaiming Children and Youth, 16(4), 44 46. Bath, H. (2015). The Three Pillars of TraumaWise Care: Healing in the Other 23 hours. Reclaiming Children and Youth, 23(4), 5 11. Hejlskov Elvén, B. & Wiman, T. (2015). Barn som bråkar att hantera känslostarka barn i vardagen. Stockholm: Natur & Kultur. Hellberg, A. (2015). Psykologi i förskolans vardag. Lund: Studentlitteratur. van der Kolk, B. (2014). The body keeps the score: Mind, brain and body in the transformation of trauma. London: Allen Lane.

Tips! Lyssna på: Rädda Barnen (2015). Mellan stolarna. Avsnitt 4. Trauma: hur vuxna bemöter barn. Rädda Barnens poddradio, 2015-05-12. Tillgängligt från http://www.raddabarnen.se. Titta på: Filmad föreläsning om Traumamedveten omsorg, med Camilla Küster, kurator på Rädda Barnen: http://www.ur.se/produkter/188334-ur- Samtiden-Internationella-brottsofferdagen-2015- Traumamedveten-omsorg Fyra korta filmklipp med tips för den som möter barn och ungdomar som flytt till Sverige, med Rädda Barnens psykologer Pernilla Rempe Sjöstedt och Jannes Grudin: https://www.raddabarnen.se/ vad-vi-gor/barn-pa-flykt/ankomsten-till-nyttland/bemota-barn-pa-flykt/ Om barnhjärnan och trauma, med Dag Nordanger, specialist i klinisk psykologi: https://www.youtube. com/watch?v=xyxzskqb6ks Rädda Barnen 2016 Text. Anna Hellberg, leg. psykolog Foto: Mostphotos, Claes Herrlander Form: Rädda Barnen Rädda Barnen 107 88 Stockholm Landsvägen 39, Sundbyberg Tel: 08-698 90 00 kundservice@rb.se www.räddabarnen.se