Friskolornas Riksförbunds yttrande över betänkandet Framtidsvägen en reformerad gymnasieskola (SOU 2008:27)

Till Utbildningsdepartementet 103 33 STOCKHOLM Friskolornas Riksförbunds yttrande över betänkandet Framtidsvägen en reformerad gymnasieskola (SOU 2008:27) Friskolornas Riksförbund (förbundet) har getts möjlighet att lämna synpunkter på ovan rubricerade betänkande och vill anföra följande. Sammanfattning Friskolornas Riksförbund anser i korthet: att betänkandet, trots flera positiva inslag, inte ger tillräckligt utrymme för den valfrihet och mångfald inom utbildningsvägarna som framtidens moderna gymnasieskola kräver, att utredaren gått utanför direktiven avseende de fristående skolornas ställning, på ett sätt som krävt en egen utredning med en grundlig konsekvensanalys. En sådan analys, bland annat av framgångsfaktorerna för de fristående skolorna, borde ha legat till grund för förslagen till en förändrad gymnasieskola och påverkat förutsättningarna att anordna utbildning för alla skolhuvudmän, att förbundet ändå ställer sig bakom förslaget att likställa utbildningsformerna mellan fristående och kommunala skolhuvudmän, men pekar på det stora behovet av smidiga övergångslösningar i tillståndsprocessen när och om detta genomförs, att det är oerhört viktigt att möjligheten att specialutforma program finns kvar, att det är absolut nödvändigt med ökade möjligheter för den enskilde huvudmannen att anpassa utbildningen efter elevernas och avnämarnas behov avseende programinriktningar, programfördjupningar och kurser, än vad utredningen ger utrymme för,

att intentionerna om lokalt/kommunalt/regionalt samarbete mellan huvudmän och så kallade avnämare är goda, men samarbetet ska inte detaljregleras på det sätt utredaren föreslår. Lokal skolutveckling bör ske på skolan i samarbete med elever och näringsliv, utan särskilda formkrav, att de samverkansorgan som föreslås på nationell nivå kan komma att innebära konservering och byråkrati i stället för utveckling. Skolverket/Statens skolinspektion bör därför ensamt kunna fatta beslut i ärenden som rör utbildningens utformning, att förslaget om gymnasial lärlingsutbildning i huvudsak är bra men att vissa frågor måste förtydligas, särskilt ersättningsfrågan, att förslaget om gymnasieexamen är bra, men att det inte är möjligt att ställa så höga behörighetskrav på examensansvarig lärare som utredaren har ambitioner för. Vidare bör de examensansvariga lärarnas uppgifter bestämmas på respektive skola, att en större flexibilitet bör gälla för det arbetsplatsförlagda lärandet, med möjlighet till enstaka undantag för det fall APL plats inte kan erbjudas elev. Framtidens gymnasieskola en modern och flexibel skola med utrymme för skolutveckling eller en konserverande centralstyrd och likriktad? Förbundet konstaterar att den framtidsväg som titeln på utredningen ger hopp om, tyvärr i många avseenden motsägs av innehållet i utredningen. I betänkandet finns positiva inslag med en tydlig koppling till de behov som finns på arbetsmarknaden. Förbundet anser att strukturen med yrkesprogram och studieförberedande program är mycket bra, liksom att ett ökat fokus läggs på yrkeskunnande i yrkesprogrammen. Förbundet stöder utredarens tanke om att öka elevernas anställningsbarhet efter genomgången yrkesutbildning. Vidare anser förbundet att det är positivt med de höjda behörighetskraven för tillträde till gymnasieskolan, vilket kommer att leda till att eleverna får en bättre grund att stå på inför gymnasieutbildningen. Det kommer i sin tur att stärka kvaliteten på gymnasieutbildningen. Förbundet ställer sig också bakom utredarens förslag om en gymnasieexamen som ett led i förbättra kvaliteten på utbildningen. Betänkandet innehåller dock en markant uppstramning av programstrukturen för gymnasieskolan. Detta sker utan djupare analys av vad det i dag rådande utbildningsutbudet fått för konsekvenser för elevernas resultat, benägenhet att studera vidare eller anställningsbarhet. I betänkandet beskrivs en alltför vildvuxen flora av utbildningar som inte håller en likvärdigt god kvalitet. Men i verkligheten finns en mängd motsvarande mycket goda exempel på utbildningar av hög kvalitet som tydligt svarar mot både elevers och de så kallade avnämarnas behov. Förbundet anser att rätten att välja ur ett brett utbud av utbildningar har vital betydelse för de enskilda elevernas möjligheter att åstadkomma goda studieresultat. Tvärtemot vad utredningen påtalar, tycker förbundet att skolornas rätt att anordna en varierad utbildning och att

specialutforma program har lett till en gymnasieskola som präglas av god kvalitet, mångfald och valfrihet, vilket kommer både elever och arbetsmarknad tillgodo. Det är därför djupt olyckligt att utredaren kastar ut barnet med badvattnet och i stället väljer att likrikta utbildningen, utan att överväga andra möjligheter att säkra kvaliteten på utbildningsutbudet. Enligt utredningen ska alla skolor/huvudmän tvingas in i ett system där man förväntas utforma och göra utbildning på i stort sett samma sätt. En sådan centralistisk syn på gymnasieskolan ska inte vara medlet för att åstadkomma så kallad likvärdighet. Det måste finnas en större tillit till att de lokala skolaktörerna kan tillhandahålla en mångfald av gymnasieutbildning med bibehållen god kvalitet. En lösning för att behålla mångfalden och valmöjligheterna för eleverna kan till exempel vara att Skolverket/Statens skolinspektion godkänner och kvalitetssäkrar avsteg från den nationella programstrukturen. Detta i kombination med den regelbundna skolinspektionen borgar för en gymnasieskola med hög kvalitet på utbildningen, utan att den för det måste likriktas. Förbundet anser att utredningen i stora delar helt och hållet glömmer bort kund och producentperspektiven till förmån för ett mer renodlat avnämaroch intressentperspektiv. I den andan ska olika råd inrättas för att göra bedömningar av de olika utbildningarnas inriktningar och innehåll. Det ligger i sakens natur att det under rådande samhällsutveckling torde vara omöjligt, för någon, att exakt bedöma vilka kompetenser och kunskaper som framtidens arbetsliv kräver. På vilket sätt kommer t.ex. globaliseringen att påverka gymnasieskolans framtida utformning och vilka kompetenser och kunskaper kommer att efterfrågas om låt oss säga 10 20 år? Kanske man ändå kan säga att en svensk modern gymnasieskola behöver mer av ett kompetensinnehåll med kreativitet, entreprenörskap, flexibilitet och lokalt utvecklingsarbete, för att kunna möta framtida behov, både på arbetsmarknaden och i synen på kunskap. Förbundet kräver därför en kommande gymnasiereform med väsentligen fler framtidsvägar än den utredaren visar. Förbundet vill ha en skola som präglas av valfrihet, god kvalitet och mångfald. Det kanske allra viktigaste är dock att den framtida gymnasieskolan ska få rymma skolutveckling och lokala initiativ. Alla kan inte stöpas i samma form. Övriga synpunkter Fristående skolors ställning Förbundet konstaterar att utredaren genom sitt förslag att fristående skolor ska anordna utbildning på nationella program, med ett penndrag förändrar hela grunden för de fristående skolorna. Friskolereformen på 90 talet byggdes på tankar om att fristående skolor skulle utgöra ett komplement till de kommunala skolorna och att de skulle ges möjlighet att använda sig av olika pedagogiska modeller och en friare form. De fristående skolorna skulle därför ges ett godkännande om utbildningen till art och nivå motsvarade den utbildning som ges inom det offentliga skolväsendet. Genom att de fristående

skolorna nu ska ge utbildning på nationella program förändras förutsättningarna för tillståndsgivning och den grund de fristående skolorna byggt sin verksamhet på. En sådan förändring torde i sig krävt en egen utredning med en grundlig konsekvensanalys, vilket helt saknas i denna utredning. De fristående skolornas sätt att bedriva utbildningen har enligt forskning påverkat och höjt kvaliteten på alla skolor i ett geografiskt område. En utredning om fristående skolors ställning och en analys av vad i sättet att anordna utbildningen som fungerat särskilt bra för just de fristående skolorna, borde ha legat till grund för förslagen till en förändrad gymnasieskola. Det är viktigt att kunna dra nytta av de framgångsfaktorer som kan iakttas i skolverksamheten. I utredningen förs ett resonemang som går ut på att de friare formerna och möjligheterna att anordna olika specialutformade program och kurser lett till bristande likvärdighet och kvalitet i utbildningen. I utredningen nämns inte att de fristående skolorna genom sin ansökan om tillstånd till Skolverket ingående fått redogöra för de kurser, inriktningar och program som skolan sökt tillstånd för. Skolverket har granskat förutsättningarna för skolan att bedriva utbildningen på ett sätt som till art och nivå motsvarar utbildning i det offentliga skolväsendet. Varje program, inriktning och kurs på den fristående skolan har genomgått en kvalitativ bedömning av Skolverket innan tillstånd getts. Det är därmed inte de fristående skolorna som stått för den bristande likvärdigheten och kvaliteten. Förbundet anser att utredaren gått utanför direktiven när förutsättningarna för de fristående skolorna förändrats så drastiskt. Trots att konsekvensanalysen saknas i utredningen, välkomnar dock förbundet tankarna om att fristående skolor likställs med de kommunala; att alla huvudmän ska ges förutsättningar att verka på lika villkor. Villkoren och förutsättningarna att anordna utbildning måste då vara likvärdigt goda med vad som gäller idag. Som ovan anförts hade en bättre analys av fristående skolors ställning kunnat medföra nytta för att kunna förbättra förutsättningarna för alla huvudmän att erbjuda en kvalitativt god utbildning med ett brett utbildningsutbud. Förbundet anser till exempel att en kvalitetssäkring av sådan utbildning som ligger utanför de i utredningen föreslagna ramarna bör kunna ske för alla huvudmän på det sätt som idag sker för de fristående skolorna, se nedan. Förbundet vill i detta sammanhang påtala behovet av smidiga och enkla övergångsregler för de fristående skolorna, för det fall beslut fattas om en förändrad gymnasieskola. Inte heller i detta avseende finns konsekvenserna belysta i utredningen. Med förslaget förändras grunden för tillstånden för de fristående skolorna, vilket måste beaktas. Förbundet anser att det vore orimligt med en ny tillståndsprocess och bedömer därför att ett enkelt anmälningsförfarande via Skolverket är lösningen i den förändringsprocessen. En konsekvens av förslaget om att de fristående skolorna jämställs med de kommunala är att alla huvudmän då kommer att konkurrera genom kvaliteten på verksamheten, inte genom de fristående skolornas särart. Det i sin tur innebär att de regler som idag gäller vid tillståndsgivning, dvs att hänsyn ska tas till påtagligt negativa konsekvenser för skolväsendet i kommunen, måste upphöra. Annars gäller inte de lika villkor som förespeglas.

Samverkansformer och råd I utredningen läggs ett antal förslag om samverkan mellan huvudmän och näringsliv samt olika råd på olika nivåer som ska kunna ta beslut om frågor om utbildningsvägar. Förslagen förutsätter också en samverkan mellan utbildningsanordnarna och det lokala näringslivet om förläggning av olika utbildningar. Det är förbundets bestämda uppfattning att lokal skolutveckling ska ske på skolan tillsammans med eleverna och med koppling till näringslivet avnämarna. På flera fristående skolor finns idag redan ett sådant samarbete. I utredningen ställs uttryckligen krav på att lokala programråd ska finnas på skolan. Det står naturligtvis klart att ett samarbete med näringslivet måste ske på skolan och förbundet uppfattar det som positivt med andemeningen i utredningens förslag. Ett sådant samarbete ska dock inte detaljregleras och styras från central nivå, utan formerna för detta ska utvecklas på den berörda skolan. Den samverkan på kommunal/regional nivå som diskuteras i utredarens förslag, förutsätter en form av samarbete som blir mycket svår att uppnå i en konkurrenssituation. Att föreslå att en kommun, eller för den delen flera, tillsammans med de fristående huvudmännen skulle fördela utbildningsplatser emellan sig är i bästa fall naivt, men kan möjligen tolkas som en åtgärd för att begränsa möjligheterna för de fristående skolorna att etablera sig. Förbundet avvisar därmed de krav som ligger i utredarens förslag på kommunal/regional samverkan i sådan organiserad form. De nationella programråd som finns med i utredarens förslag kan vara till ett stöd vid bedömning av kurser och utbildningsvägar. Förbundet ser dock en stor fara i att inrättandet av programråden, liksom det Nationella rådet för utbildning, kan leda till en alltför omfattande byråkrati och risk för konservering av utbildningen snarare än utveckling. Förbundet anser att de beslut som gäller utbildningsvägar, både avseende inriktningar, kurser osv, ska fattas i enlighet med nationella styrdokument av en självständig, oberoende myndighet. Förbundet tycker att Skolverket/Skolinspektionen mycket väl kan anförtros dessa beslut, på det sätt som myndigheten redan i dag kvalitetssäkrat utbildningen på de fristående skolorna genom tillståndsprövningen, se också nedan. Elevens valmöjligheter I syfte att bland annat säkerställa likvärdigheten i utbildningen lägger utredaren fram förslag som drastiskt försämrar valmöjligheterna för eleverna. Till exempel föreslår utredaren på oklara grunder att det populära medieprogrammet inte längre ska kunna erbjudas. Förbundet har fått många signaler från sina medlemmar att programmet både är studiemotiverande och leder till anställning, dock inte nödvändigtvis inom mediebranschen. Vidare raderar utredarens förslag ut idag väl fungerande utbildningar med specialutformade program som ger eleverna ett brett utbud av inriktningar, där både arbetsmarknadens behov av utbildad arbetskraft tillgodoses och elevernas studiemotivation stärks. Som ovan beskrivits, har alla de

utbildningar som idag ges på de fristående skolorna, också de specialutformade programmen, granskats av Skolverket vid tillståndprövningen. Förbundet vill med kraft framhålla alla de goda exempel som idag finns på gymnasieskolor med specialutformade program, där ett engagerat och ambitiöst arbete för skolutveckling legat till grund för utformningen av utbildningen. Förbundet anser inte att programstrukturen och antalet kurser ska stramas upp på ett så genomgripande sätt som utredaren föreslår. Förbundet avvisar därmed med skärpa förslaget om att avskaffa de specialutformade programmen. Det är däremot rimligt att program som specialutformas granskas av Skolverket/Skolinspektionen även när de drivs av en kommunal huvudman, för att säkerställa kvaliteten på innehållet i utbildningen. Vidare anser förbundet att det måste finnas en större frihet att anordna inriktningar som ligger inom programmålen för de olika programmen. De inriktningar som anges i utredningen motsvarar inte alltid de behov som finns, varken utifrån den lokala/regionala avnämarsidan eller utifrån elevernas önskemål. Den möjlighet som utredaren anvisar, nämligen att ansökan om att inrätta en regional inriktning ska godkännas av programråd och det Nationella rådet för utbildning innebär en tidsödande och långdragen byråkratisk process. Skolverket/Skolinspektionen bör ensamt kunna godkänna en inriktning som huvudmannen för utbildningen vill anordna. En ökad frihet bör också avse de programfördjupningar som föreslås i utredningen. De programfördjupningspaket som Skolverket ska sätta ihop för respektive program och inriktning, borde kunna väljas på ett friare sätt och till olika program och inriktningar. En utbildningsanordnare som vill anordna ett naturvetenskapligt program med till exempel en medicinsk inriktning bör kunna använda sig av Vård och omsorgsprogrammets programfördjupningar. Förbundet anser att ovanstående förändringar av förslagen i utredningen är absolut nödvändiga för att skapa en modern gymnasieutbildning för framtiden. Även andra förslag i utredningen som rör utformningen av utbildningsutbudet kan behöva förändras, till exempel genom att möjligheterna utvidgas för att erbjuda utbildning som motsvarar den i utredningen förslagna riksrekryterande. (I det sammanhanget bör påpekas att en fristående skola alltid är riksrekryterande.) Arbetsplatsförlagt lärande Förbundet ställer sig bakom ambitionen att alla elever på yrkesprogrammen ska ha möjlighet till APL i den omfattning som anges i förslaget. Det kan dock inte vara en förutsättning för att få anordna utbildningen, att sådana platser kan redovisas i förväg. Det måste också finnas möjlighet att erbjuda eleverna annan form av utbildning i de undantagsfall APL inte kunnat anordnas. Gymnasial lärlingsutbildning Förbundet instämmer i huvudsak i utredarens förslag om gymnasial lärlingsutbildning. Förbundet anser dock att behörighetskraven vid antagning av elever till lärlingsutbildningen bör vara något lägre ställda än för antagning till övrig gymnasieutbildning. Ett av syftena med lärlingsutbildningen måste

vara att elever med bättre färdigheter i praktiska ämnen än teoretiska ska kunna ges ökade möjligheter till yrkeskunnande och anställning. En lösning kan vara att använda någon form av antagningsprov eller intervju, t.ex. färdighetstest. Därutöver finns vissa frågor som behöver förtydligas. Utredaren har angett att förslagen om lärlingsutbildning ska gälla såväl kommunala som fristående gymnasieskolor. Men ett antal av förslagen har en direkt koppling till kommunal verksamhet och kan inte översättas till en fristående. Till exempel sägs att en lärlingsutbildning ska betraktas som en regional inriktning och att elever endast ska tas emot som ingår i ett samverkansområde. Fristående skolor har ett öppenhetskrav och ska ta emot elever oavsett var de kommer ifrån. Vidare sägs att en kommun har rätt till ersättning från elevens hemkommun enligt samma principer som gäller för skolförlagd utbildning. Detta måste förtydligas för att reda ut ersättningsfrågorna, framförallt när det gäller de fristående skolorna. Kostnaderna för en lärlingsutbildning är svåra att fastställa och utredaren anser att ersättningsfrågorna ska lösas lokalt. En sådan frivillig överenskommelse kan dock vara svår att uppnå mellan en kommun och en fristående skola, vilket till sist kan drabba eleven. Examen Förbundet ställer sig bakom att en gymnasieexamen inrättas på det sätt som föreslås i utredningen. Examensansvariga lärare Förbundet ställer sig bakom strävan att examensansvariga lärare ska ha särskilda kvalifikationer för uppdraget, t.ex. utbildning eller erfarenhet. Det är dock orimligt att ställa behörighetskrav på att en lärare ska ha disputerat eller vara särskilt kvalificerad (utifrån förslagen i utredningen om lärarlegitimation m m.) Sådan tillgång på disputerade lärare eller lärare som är särskilt kvalificerade finns inte inom det tidsperspektiv som förslagen är tänkta att genomföras. Vidare anser förbundet att uppgifterna för den examensansvarige läraren ska bestämmas på skolan och med beaktande av rektors speciella ansvar för skolutveckling och kvalitet och inte genom den detaljreglering som ligger i utredarens förslag. Sammanfattningsvis vill förbundet särskilt framhålla några frågor som förbundet anser är av särskild vikt. Förbundet anser att en ny gymnasieskola måste erbjuda en högre grad av valfrihet och mångfald i utbildningsutbudet än vad utredningen ger utrymme för. Det är av största vikt att möjligheten att specialutforma program finns kvar, för att ge eleverna ett brett utbud av utbildningar, med bibehållen kvalitet och likvärdighet. Kvalitet och likvärdighet i utbildningarna kan säkras genom att avsteg från strukturen i de nationella programmen ansöks hos och ensamt godkänns av Skolverket/Skolinspektionen, oavsett vilken huvudman som vill anordna utbildningen. En sådan lösning borgar för god kvalitet, samtidigt som det inte blir en onödig byråkratisk process för godkännandet.

Det är viktigt med smidiga och enkla övergångsregler för de fristående skolorna, för det fall beslut tas om en förändrad gymnasieskola. Stockholm den 29 augusti 2008 För Friskolornas Riksförbund Carl Gustaf Stawström Kanslichef Gudrun Rendling Förbundsjurist