Kommunikationen mellan vårdpersonal och patienter som är döva

Kommunikationen mellan vårdpersonal och patienter som är döva En litteraturstudie The communication between healthcare professionals and patients who are deaf A literature study Jessica Majlöv Josefin Särén Fakulteten för samhälls- och livsvetenskaper. Avdelningen för omvårdnad, Karlstads Universitet Sjuksköterskeprogrammet 15 högskolepoäng Maria Bystedt Monica Söderman Gunilla Borglin 2013-01-14

Sammanfattning Titel: Kommunikationen mellan vårdpersonal och patienter som är döva Engelsk titel: The communication between healthcare professionals and patients who are deaf Avdelning: Avdelningen för omvårdnad, Karlstads universitet Kurs: Omvårdnadsforskningens teori och metod III- examensarbete 15 hp, c-nivå Författare: Jessica Majlöv och Josefin Särén Handledare: Maria Bystedt och Monica Söderman Sidor: 26 Nyckelord: Autonomi, Dövhet, Kommunikation, Litteraturstudie, Vårdsäkerhet. Introduktion: Enligt Världshälsoorganisationen [WHO] har över 275 miljoner människor måttlig till svår hörselnedsättning. Dövhet definieras som fullständig förlust av hörsel i ett eller båda öronen. Kommunikationen mellan vårdpersonal och patient har en direkt påverkan på vårdrelationen och vårdkvaliteten. Syfte: Var att beskriva faktorer som kan påverka kommunikationen mellan vårdpersonal och patienter som är döva samt vårdpersonals bemötande av patienter som är döva. Metod: En litteraturstudie genomfördes inom ämnet som baserades på Polit och Beck s niostegsmodell. Litteratursökningen genomfördes i databaserna CINAHL och PubMed. Efter tre urval och kritisk kvalitetsgranskning, återstod 11 artiklar. Kategorier utformades efter analys av artiklarnas resultatdelar. Resultat: Resultatet redovisas i fem kategorier. Kategorierna är tiden, användningen av tolkar, vårdmiljön, kunskapen om den döva kulturen samt kunskapen om den icke-verbala och verbala kommunikationen. Slutsats: Tiden har en stor betydelse för kvaliteten på kommunikationen. Vårdpersonalen behöver mer kunskap om den döva kulturen och sättet som personer som är döva kommunicerar på för att kunna bemöta och kommunicera med dessa patienter på ett respektfullt sätt som bevarar deras värdighet och autonomi. Godkänd Datum Examinerande lärare

INTRODUKTION... 4 KOMMUNIKATION... 5 SJÄLVBESTÄMMANDE OCH DELAKTIGHET... 5 SJUKSKÖTERSKANS KOMPETENS... 6 Problemformulering... 7 SYFTE... 7 METOD... 8 LITTERATURSÖKNING... 8 Tabell 1. Översikt av litteratursökning och urval i databasen CINAHL9 Tabell 2. Översikt av litteratursökning och urval i databasen PubMed... 10 INKLUSIONS- OCH EXKLUSIONSKRITERIER... 10 URVALSPROCESSEN... 11 Urval 1... 11 Urval 2... 11 Urval 3... 11 DATABEARBETNING... 11 ETISKA ÖVERVÄGANDEN... 11 RESULTAT... 13 TIDEN... 13 ANVÄNDNINGEN AV TOLKAR... 14 VÅRDMILJÖN... 15 KUNSKAPEN OM DEN DÖVA KULTUREN... 15 KUNSKAPEN OM DEN VERBALA OCH ICKE-VERBALA KOMMUNIKATIONEN 16 DISKUSSION... 18 RESULTATDISKUSSION... 18 METODDISKUSSION... 21 Klinisk tillämpbarhet... 22 Fortsatta studier... 22 Slutsats... 22 REFERENSER... 23 Bilaga 1. Artikelmatris

Introduktion Enligt Världshälsoorganisationen [WHO] (2012) har över 275 miljoner människor världen över måttlig till svår hörselnedsättning. WHO definierar hörselnedsättning som både fullständig och delvis förlust av förmågan att kunna höra. Dövhet definieras som fullständig förlust av hörsel i ett eller båda öronen (WHO 2012). Anledningen till att vissa personer som är döva inte talar är för att de oftast aldrig har hört det talade språket samt att det inte är givande för dem i kommunikationssyfte (Barnett 2002a). Det är sällan något fel på deras röster (Sveriges Dövas Riksförbund 2012a). Barnett (2002a) skrev i sin studie att de som förlorar hörseln tidigt i livet, innan 3 års ålder, oftast kan använda teckenspråk som sitt främsta kommunikationsmedel. De som mister hörseln senare i livet har oftast både hört och använt sig av det talade språket och kan därför känna sig bekväma med att prata. En del personer som är döva kan läsa läppar. Denna litteraturstudie innefattar patienter som är döva och därmed har en fullständig förlust av hörsel. Den avser både personer som anser sig tillhöra den döva kulturen och personer som är döva, men inte ser sig som medlemmar av den döva kulturen. Ordet Döv med stort D refererar generellt till kulturen och gemenskapen hos personer som är döva, men alla personer som är döva räknar sig inte till den kulturen (Barnett 2002a). Personer som är döva har utvecklat en egen kultur, då kulturen i det hörande samhället inte alltid är tillgängligt för dem som inte kan höra. Det är minst lika viktigt för personer som är döva, som det är för hörande personer att känna en kulturell tillhörighet och identitet (Nationalencyklopedin 2012). Begreppet dövkultur innebär att personer som är döva kan betraktas som en språklig minoritet (Sveriges Dövas Riksförbund 2012b). Personer som är döva tillhör en språklig och kulturell minoritet som har svenskt teckenspråk som första språk och svenska som andra språk och de kan därför ha en viss svårighet att läsa det talade svenska språket i skrift (Nationalencyklopedin 2012; Hochman 2000). Teckenspråk kan felaktigt anses vara en direkt översättning av det talade språket, men teckenspråk är ett eget språk med en unik struktur (Iezzoni et al. 2004). Enligt Meador och Zazove (2005) ser sig många personer som är döva inte som medlemmar av den döva kulturen, trots att de är döva. Dessa personer kan föredra att kommunicera genom det talade språket istället för teckenspråk, men deras användning av det talade språket är inte alltid lika fullgod som de hörandes användning av det talade språket (Meador & Zazove 2005). Bland personer som är döva ses inte dövhet som ett handikapp, utan som ett karaktärsdrag de har, istället för att säga att de saknar eller förlorat sin hörsel (Obasi 2008). En stor del av vårdpersonalen saknar kunskap om de rättigheter patienter som är döva har. På grund av det kan inte all vårdpersonal vara förberedd på att ge dessa patienter god vård utifrån språkliga och kulturella aspekter (Barnett & Franks 2002; Barnett 2002b). Enligt American Association of Colleges of Nursing AACN är medveten och systematisk användning av den bästa tillgängliga kunskapen ett krav för att upprätthålla en evidensbaserad vård. Om kunskapen inte finns i vården kan det onekligen vara svårt att arbeta utifrån den. För att öka säkerheten och kvaliteten av vården behövs regelbundna utvärderingar och uppföljningar av vården, för att förbättringsarbetet skall kunna äga rum (AACN 2012). Enligt Crowe (2003) krävs mer forskning om de aspekter 4

som identifierar de personer som är döva, deras individuella behov samt om det i dagsläget odefinierade döva samhället. Kommunikation Begreppet kommunikation härstammar från latinets communicare, vilket betyder att göra något gemensamt, göra någon annan delaktig i, samt ha förbindelse med. Kommunikation kan definieras som ett utbyte av betydelsefulla tecken mellan två eller flera parter. Det viktiga i konsten att kommunicera är att respektera varandra och lyssna aktivt till den andre, samt att vara både öppen och direkt (Eide & Eide 2009). Kommunikation är något som ständigt pågår och kan därför varken stängas av eller sättas på. I samspelet mellan två eller flera personer kommer samtliga att bidra till och påverkas av kommunikationssituationen (Baggens & Sandén 2009). En effektiv och sensitiv kommunikation kan vara ett av de viktigaste redskapen för att kunna förmedla respekt för patientens värdighet (Price 2004). Kommunikationen mellan vårdpersonal och patient har en direkt påverkan på vårdrelationen och vårdkvaliteten (Berry & Stewart 2006). Personer som är döva får ibland uppleva professionella fel i vården, så som till exempel feldiagnostisering, felmedicinering samt problem under operation och narkos. Detta på grund av bristande kommunikation mellan vårdpersonal och patienter som är döva (Iezzoni et al. 2004). Bristfällig kommunikation kan därmed innebära en onödig risk för patientens välbefinnande. Därför är en god kommunikation en kvalitetssäkring av arbetet inom omvårdnad (Eide & Eide 2009). Ett första steg att utveckla kommunikationen mellan vårdspersonal och patienter som är döva, kan vara att lära sig om de olika formerna av kommunikation som patienten använder sig av i det dagliga livet (McAleer 2006). Enligt Barnett (2002b) behövs det forskas mer inom området kommunikation mellan vårdpersonal och patient, för att kunna utveckla och förbättra kvaliteten av vården. Ofta bär patienter som är döva på en oro över hans eller hennes förmåga att kommunicera med sjukvården. Denna oro kan dämpas då vårdpersonalen visar intresse för att hitta det bästa sättet att kommunicera på (Meador & Zazove 2005). Omvårdnadsteoretikern Joyce Travelbee (1971) menar att en viktig del i omvårdnadsprocessen är kommunikationen mellan vårdpersonal och patient och anser att vårdpersonalen bör ha förmåga att förstå både det patienten förmedlar verbalt såväl som icke-verbalt. Det som patienten förmedlar bör sedan vårdpersonalen beakta i omvårdnadsprocessens genomförande för att upprätthålla en säker vård (Travelbee 1971; AACN 2012). Självbestämmande och delaktighet Respekt för patientens självbestämmande kallas även autonomiprincipen och innebär att patienten har rätt att fatta beslut om sin egen hälsa och livssituation. Respekt för patientens självbestämmande innefattar även att patienten har rätt att få information angående sin vård samt kravet att patienten ska ge informerat samtycke vid vård och behandling. För att patienten ska kunna fatta egna beslut om sin hälsa och livssituation krävs att patienten har full självkontroll. Vilket innebär att patienten är medveten om sina önskemål och behov samt är i stånd att utöva sin autonomi exempelvis vad gäller 5

mental förmåga och medvetandegrad (Svensk Sjuksköterskeförening 2010). Det är sjuksköterskans uppgift att göra patienten delaktig i sin vård, att kunna föra dess talan vid behov samt att kontrollera att patienten förstått vad som sagts. Sjuksköterskan ska ha förmåga att genom dialog med patienten verka för att optimal delaktighet i vård och behandling kan uppnås. Genom bristande kommunikation med patienter som är döva kan deras rätt till delaktighet i vård och behandling försummas (Socialstyrelsen 2005). Sjuksköterskans kompetens Det är flera lagar och föreskrifter som styr legitimerade sjuksköterskors arbete (Socialstyrelsen 2005). Dessa är exempelvis Patientdatalagen (SFS 2008:355), Lagen (1998:531) och Förordningen (1998:1513) om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område, Hälso- och sjukvårdslagen (SFS 1982:763) och Patientsäkerhetslagen (SFS 2010:659). Vidare finns Socialstyrelsens föreskrifter (SOSFS 2005:12) om ledningssystem för kvalitet och patientsäkerhet i hälso- och sjukvården. Ledningssystemet skall säkerställa att det finns rutiner som respekterar patientens värdighet och integritet (SOSFS 2005:12). Enligt Patientsäkerhetslagen (SFS 2010:659) ska vårdpersonal vidta adekvata åtgärder för att förhindra vårdskador hos patienten, vilket i detta fall till exempel kan innebära att anlita en teckenspråkstolk. Enligt AACN (2012) har all vård en hög risknivå. All vårdpersonal bör därför arbeta med fokus på att minimera riskerna som kan sänka vårdens säkerhet. Kunskapsutvecklingen inom hälso- och sjukvården sker snabbt och erfordrar att sjuksköterskeutbildningen är under ständig utveckling (Socialstyrelsen 2005). Meador och Zazove (2005) anser att det behövs mer forskning om vård för patienter som är döva, för att kunna urskilja hur vårdpersonal under utbildning ska kunna lära sig att vårda dessa patienter på bästa möjliga sätt. Enligt Socialstyrelsen (2005) samt Patientsäkerhetslagen (SFS 2010:659) är sjuksköterskan ålagd att hålla sig uppdaterad om kunskapsutvecklingen inom vården då vårdpersonalens arbete ska överrensstämma med vetenskap och beprövad erfarenhet. Enligt AACN (2012) finns det sex stycken kärnkompetenser som all omvårdnadspersonal skall uppfylla. Kärnkompetenserna är personcentrerad vård, samverkan i team, evidensbaserad vård, förbättringskunskap för kvalitetsutveckling, säker vård samt informatik. Det ingår i sjuksköterskans yrkesroll att ha en humanistisk människosyn samt att utgå från en värdegrund som bottnar i den och att arbeta utifrån en patientcentrerad vård där patienten är i fokus och känner sig sedd (Socialstyrelsen; AACN 2012). Sjuksköterskan ska ta vara på och visa respekt för patientens autonomi, integritet och värdighet. I yrkesrollen ingår att ha insikter i hur patientens kunskaper och erfarenheter erkänns. Därför är det viktigt att sjuksköterskan har kunskaper i att kommunicera med respekt, lyhördhet och empati, inte enbart med patienter, utan även med anhöriga samt övrig personal då även patienter och anhöriga ingår i teamet vårdpersonalen arbetar i (Socialstyrelsen 2005; AACN 2012). AACN (2012) säger att vårdmötets mål är att åstadkomma en god följsamhet samt samspel med vårdtagaren och/eller anhöriga. Vårdpersonal ska möta patienter med empati och sympati. I Socialstyrelsens (2005) kompetensbeskrivning står även att sjuksköterskor ska kunna göra patienten delaktig i vård och behandling genom att erbjuda stöd och vägledning, vilket kan försvåras om sjuksköterskan och patienten inte kan förstå varandra. 6

Problemformulering Legitimerade sjuksköterskor är ålagda att bemöta och behandla alla patienter med respekt för deras autonomi, integritet och värdighet. Alla uppsöker någon gång vården, även personer som är döva. Sjuksköterskeutbildningen är under ständig utveckling men kunskap om den döva kulturen och patienter som är döva ingår inte. Detta kan leda till att nyutexaminerade sjuksköterskor saknar kompetens att bemöta dessa patienter. Om sjuksköterskan saknar kunskap om den döva kulturen och därmed inte kan kommunicera med patienten som är döv kan detta medföra att patienten kan uppleva sig kränkt och förbisedd. Bristfällig kommunikation kan innebära risk för professionella fel i vården så som till exempel felmedicinering. Sådana fel kan vara en onödig risk för patientens välbefinnande, samt innebära en osäker vård. Därför är en god kommunikation inte bara en kvalitetssäkring av arbetet inom omvårdnad, utan bidrar till en mer säker vård. Syfte Syftet med denna litteraturstudie var att beskriva faktorer som kan påverka kommunikationen mellan vårdpersonal och patienter som är döva samt vårdpersonals bemötande av patienter som är döva. 7

Metod Metoden som användes var en litteraturstudie. Enligt Polit och Beck (2012) bygger en litteraturstudie på omfattande och innehållsrik aktuell forskning. Genom en grundlig litteraturstudie kan forskare komma fram till hur de på bästa sätt kan bidra till redan existerande forskning. Den viktigaste informationen bygger på resultat från tidigare studier. Litteraturstudien ska vara reproducerbar och därför bör tillvägagångssättet vara väl beskrivet. Enligt Polit och Beck (2012) ska en vetenskaplig litteraturstudie vara mer än summan av dess delar. Vetenskapliga artiklar sammanställdes efter kritisk kvalitetsgranskning. Litteraturstudien genomfördes enligt de nio stegen i Polit och Becks (2012) modell (fritt översatt nedan) som beskriver hur en litteraturstudie genomförs. 1. Formulering av syfte och frågeställningar. 2. Planläggning av litteratursökning val av databaser och sökord. 3. Utförande av databassökning. 4. Genomgång av materialet och relevansgranskning. 5. Noggrann genomgång och läsning av materialet. 6. Data från studierna lyfts ut. 7. Utvärdering och granskning av data. 8. Analysering av data, samt sökning efter teman eller kategorier. 9. Sammanställning av resultat. Litteratursökning I enighet med de två första stegen i Polit och Becks (2012) modell, formulerades först ett syfte för litteraturstudien och därefter valdes databaser och sökord. Databaserna som valdes var CINAHL och PubMed. Då databaser och sökord valts genomfördes sökningen enligt steg tre i modellen (Polit & Beck 2012). Litteratursökningen började med sökning av CINAHL Headings i databasen CINAHL. De ord som fanns bland Headings var: Deafness, Communication, Communication aids for Disabled, Nonverbal communication samt Culture. Sökordet Culture hittades då flera artiklar tog upp att det finns en dövkultur. Efter sökningen på Headings, gjordes även fritextsökning på övriga begrepp. De begrepp som söktes via fritext var: deaf*, Nurse*, Patient*, Communication aid*, Community, Nurse-patient relation* och nurse-patient*. Vid kombinationen av sökorden söktes det första ordet som major headings (se Tabell 1). 8

Tabell 1. Översikt av litteratursökning och urval i databasen CINAHL Sökord Antal träffar Urval 1 Urval 2 Urval 3 1 Communication 3691 2 Deafness 849 3 Communication-Aid 482 4 Communication aids 177 for disabled 5 Nurse* 63730 6 Patient* 305918 7 Nurse-Patient* 4564 8 Nurse-patient 4202 relation* 9 Deaf* 2072 10 Nonverbal 252 communication 11 Culture 1623 12 Community 50976 13 The 102 Deaf Community 14 The Deaf Culture 65 S2 AND S7 7 4 S2 AND S5 AND S6 11 1 (8) 1 1 S9 AND S11 37 3 (3) S2 AND S11 23 1 (5) S1 AND S2 52 4 1 1 S2 AND S1 39 4 4 4 S9 AND S5 AND S1 3 (1) S10 AND S5 26 4 1 1 S4 AND S2 12 1 (2) S1 AND S8 52 4 4 4 S2 AND S7 AND S1 6 1 (5) Summa 26 (25) 11 11 ( ) Antal artiklar som exkluderats eftersom de förekommit som dubbletter i tidigare sökningar. I databasen PubMed söktes det på Mesh-termer samt i fritext. De sökord som fanns bland Mesh-termer var communication, deafness och culture. I fritext söktes communication aid, nurse*, patient*, nurse-patient*, nurse-patient relation*, community, communication aids for disabled, the deaf community och the deaf culture. Sedan kombinerades sökorden enligt tabellen nedan (se Tabell 2). 9

Tabell 2. Översikt av litteratursökning och urval i databasen PubMed Sökord Antal träffar Urval 1 Urval 2 Urval 3 1 Communication 88458 2 Deafness 2733 3 Communication 1734 aid 4 Nurse* 74185 5 Patient* 601462 6 Nurse-patient* 7249 7 Nurse-patient 7105 relation* 8 Deaf* 7215 9 Community 154604 10 Culture 28687 11 Communication 853 aids for diabled 12 The 46 2 Deaf Community 13 The Deaf Culture 46 3 S2 AND S6 8 (6) S2 AND S3 35 0 S2 AND S6 8 (6) AND S1 S2 AND S4 11 1 (6) AND S5 S1 AND S8 8 (5) AND S4 S11 AND S2 12 (1) S8 AND S4 15 3 (4) AND S5 S2 AND S6 8 (5) S8 AND S7 8 (6) Summa 9 (39) 0 0 ( ) Antal artiklar som exkluderats eftersom de förekommit som dubbletter i tidigare sökningar. Inklusions- och exklusionskriterier Artiklarna innefattade vuxna från 18 år, de fick innefatta både män och kvinnor. Samtliga artiklar skulle vara Peer Reviwed och ha publicerats mellan år 2002 och 2012. För att begränsa sökresultatet till de mest relevanta och användbara artiklarna exkluderades de artiklar som inte hade ett abstrakt. För att underlätta förståelsen av innehållet i artiklarna samt begränsa träffarna söktes bara artiklar skrivna på engelska. När sökresultaten på CINAHL blev för många i antal för att kunna bearbetas, 10

begränsades sökningen ytterligare angående åldersspannet på deltagarna i de vetenskapliga artiklarna. Urvalsprocessen Steg fyra i modellen (Polit & Beck 2012) innebar att data som framkom i databassökningen lästes igenom och granskades noggrant. Urval 1 Samtliga titlar och abstrakt på de artiklar som framkom i databassökningarna lästes igenom. De artiklar vars titel och abstrakt hade relevans för studiens syfte valdes till urval ett. Urval ett bestod av 35 vetenskapliga artiklar varav 26 från CINAHL och nio från PubMed. Artiklar som ej uppfyllde inklusionskriterierna samt artiklar som förekommit som dubbletter exkluderades (se Tabell 1 och 2). Urval 2 Inför det andra urvalet lästes artiklarna från urval ett i sin helhet för att bedöma om artiklarnas resultat svarade på litteraturstudiens syfte. Artiklarna lästes individuellt och sedan diskuterades artiklarnas innehåll. Totalt 11 artiklar ansågs svara på litteraturstudiens syfte och 24 exkluderades på grund av att de inte svarade på syftet och/eller ej var empirisk forskning. Av dessa anledningar exkluderades de nio artiklar från urval ett i PubMed från urval två. Flera av artiklar från sökningen i PubMed visade sig vara dubbletter från sökningen via CINAHL. Urval 3 De artiklar som valts i urval två granskades utifrån granskningsmallar (Avdelningen för omvårdnad 2004) för artiklar som redogör för studier med kvalitativ metod design respektive kvantitativ metod design, avseende kvalitetsnivån på innehållet i artiklarna. Samtliga 11 artiklar återstod efter den kritiska kvalitetsgranskningen som visade att artiklarna höll en hög kvalitetsnivå. Av dessa artiklar redogjorde 10 stycken för studier med kvalitativ metod design och en artikel redogjorde för en studie som använt mixad metod design. En sammanfattning av artiklarnas resultat sammanställdes i en artikelmatris (se Bilaga 1). Databearbetning Under databearbetningen följdes steg fem till nio i Polit och Becks (2012) modell. De vetenskapliga artiklarna lästes flertalet gånger. De delar i artiklarnas resultat som ansågs svara på litteraturstudiens syfte markerades. De markerade delarna skrevs ned, och placerades sedan ut för att på ett överskådligt sätt kunna hitta likheter och skillnader. De delar vars information liknade varandra, lades i samma hög. På detta sätt kom kategorierna till litteraturstudiens resultat fram. Etiska överväganden Enligt Forsberg och Wengström (2008) är forskaren skyldig att publicera samtliga resultat. Resultatet i litteraturstudien byggdes på resultatdelarna i de valda artiklarna och inga resultat har utelämnats med avsikt. Detta för att få ett så objektivt resultat som 11

möjligt. Enligt Forsberg och Wengström (2008) samt Codex (2012) bör studier väljas där det framkommer att etiska överväganden har gjorts, att studierna är av god kvalitet och att metoden som använts är moraliskt acceptabel. Denna litteraturstudie följer dessa riktlinjer bland annat genom att kvalitetsgranskning av samtliga artiklar som ingår i resultatdelen har gjorts. Artiklar valdes där det framgick att etiska överväganden gjorts. Vetenskapsrådet (2012) skriver att en forskare aldrig får vilseleda, förfalska eller plagiera resultat och menar att fusk inom forskning kan leda till att människor utsätts för risker. I litteraturstudiens resultat refereras all data till primärkällorna för att minska risken för missvisande data. Samtliga artiklar var skrivna på engelska och dessa översattes i enighet med Polit och Beck (2012) noggrant med hjälp av svensk-engelskt lexikon för att minimera risken för felöversättning och feltolkning. Citat skrevs på sitt originalspråk för att undvika tolkning och felöversättningar. 12

Resultat Resultatet baserades på 11 vetenskapliga artiklar varav 10 artiklar redogör för studier med kvalitativ metod design och en artikel som redogör för en studie som använt mixad metod design. Vid analysen av artiklarnas innehåll framkom fem kategorier. Litteraturstudiens resultat presenteras under dessa: tiden, användningen av tolkar, vårdmiljön, kunskapen om den döva kulturen samt kunskapen om den verbala och ickeverbala kommunikationen. Tiden Vårdpersonal beskrev att tidsbristen i deras arbete bidrog till en försvårad kommunikation (Hemsley et al. 2011). Patienter som var döva ansåg att vårdpersonalen brydde sig mer om andra uppgifter än om att kommunicera med dem. Trots detta lade inte patienterna skulden på vårdpersonalen, utan påpekade att det var tidsbristen som gjorde personalen stressade (McCabe 2004). Denna stress gjorde att patienter som var döva inte ville störa vårdpersonalen, patienterna kände att de slösade bort vårdpersonalens tid (McCabe 2004; Reeves & Kokoruwe 2005). Stressen försvårade kommunikationen då patienterna inte kunde läsa personalens läppar då de pratade fort (Palese et al. 2011). En av informanterna i Reeves och Kokoruwes (2005) studie beskrev sin upplevelse av vårdbesöket på följande vis Doctor rushed it through No advice, just prescription, that s all. Doctor doesn t explain enough cause of the illness. (Reeves & Kokoruwe 2005 s.100). I Alves Cardoso et als. (2006) resultat framkom att det oftast behövdes mer tid för kommunikationen med patienter som var döva, till exempel för att förklara vissa kliniska termer, då vårdpersonal använde komplicerade förklaringar som kunde vara svåra att förstå (Alves Cardoso et al. 2006). Den extra tid som behövdes för kommunikationen med patienter som var döva fanns inte inräknat i vårdpersonalens arbetspass (Hemsley et al. 2011). Tidsbristen som rådde hindrade vårdpersonalen från att kunna ge dessa patienter den kvalitet på vård som de behövde, då kommunikationen inte prioriterades av vårdpersonalen (Chan et al. 2011). Vårdpersonalen beskrev att kommunikationen hamnade i kläm när de själva upplevde hopplöshet över att inte kunna hjälpa en patient (Sheldon et al. 2006). Hemsley et als. (2011) resultat indikerade att sjukvårdspersonalen ansåg att deras arbetsbelastning ökade när de vårdade denna patientgrupp på grund av kommunikationssvårigheter som uppstod. I Reeves och Kokoruwes (2005) resultat framkom att kommunikationen mellan vårdpersonal och patienter som var döva, blev lyckad då vårdpersonalen tog sig tid och uttryckte sig på ett korrekt sätt för att möta kommunikationsbehoven hos patienten. En gemensam förmåga att kommunicera hade vuxit fram under lång tid I understood everything- basic simple words and little sign gestures- I have known him well for long time. (Reeves & Kokoruwe 2005, s 101). Vårdrelationen stärktes när patienten vårdades av samma personal under sin vårdtid eftersom de då fick tid att lära känna varandra (Bock Ordahi et al. 2007; Chan et al. 13

2011). Genom att använda strategier för att integrera kommunikation i den allmänna vården fick vårdpersonalen fler möjligheter att interagera med patienten och kvaliteten på kommunikationen och omvårdnaden förbättrades (Chan et al. 2011). Chan et als. (2011) resultat indikerade att vårdpersonal som var medvetna om värdet av kommunikationen mellan vårdpersonal och patient, även insåg att det svåra i kommunikationen inte enbart var tidsbrist utan att fånga varje möjlighet att ägna sig åt patienten under rutinarbetet. I de flesta fall kunde även ett fåtal meningar som de utbytte med patienterna ha positiv effekt på vårdrelationen. Vårdpersonalens avsikt med kommunikationen var viktigare än hur länge kommunikationen pågick, förutsatt att det förväntade målet med kommunikationen uppnåddes, exempelvis att minska patientens ångest, ge stöd och att visa empati (Chan et al. 2011). Användningen av tolkar Oftast behövde patienter som var döva någon som kunde översätta deras ärende till vårdpersonalen, vilket ledde till behov av tolkar. Tolken kunde finnas bland familjen, vänner eller så var de professionella tolkar. Närvaron av en tolk var även viktig för vårdpersonalen när det gällde att förstå patienten samt för att samla information om patientens bakgrund (Alves Cardoso et al. 2006). De patienter som var döva som uppsökte vården på egen hand beskrev att de kände rädsla inför kommunikationsprocessen. Patienterna upplevde att de inte fick tillgång till tolk, trots att de är garanterade detta av nuvarande lagar (Alves Cardoso et al. 2006). Många patienter som var döva förlitade sig på familjemedlemmar eller nära vänner som tolkar. En del av patienterna upplevde detta som störande och kränkande och ville hellre ha en professionell tolk då de sökte vård. Andra föredrog att ha en familjemedlem framför en professionell tolk (Maddalena et al. 2012). Bock Ordahi et als. (2007) resultat indikerade att den dialogiska relationen mellan vårdpersonal och patienter som inte kan uttrycka sig verbalt, kunde underlättas genom att dels använda sig av stödmaterial och dels genom familjedeltagande i kommunikationsprocessen. Familjemedlemmar representerade i de flesta fall ett hjälpmedel i kommunikationen mellan patienter som var döva och vårdpersonal, men de kunde även innebära ett problem när det kom till att låta patienten som var döv delta i sin vård (Alves Cardoso et al. 2006). Vårdpersonal uttryckte att de hellre kommunicerade med patientens hörande anhöriga. När vårdpersonalen väntade på att en hörande anhörig till patienten som var döv skulle komma, gick tid till spillo när det gällde att ställa diagnos och att sätta in adekvat behandling. Detta ledde till att patienterna som var döva kände sig exkluderade i diskussionen mellan vårdpersonalen och familjemedlemmar eller vårdare (Hemsley et al. 2011; Maddalena et al. 2012). En sjuksköterska berättade om detta i Bock Ordahi et als. (2007) studie We don t notice that we go by without talking with our clients. We don t inform we re going to perform a procedure ( ) (Bock Ordahi et al. 2007 s. 970). Informanter i Andrade Pereira och De Carvalho Fortes (2010) studie rapporterade att deras familjemedlemmar eller vårdare som var med och hjälpte dem under vårdbesöket 14

knappt delade informationen de fick av vårdpersonalen till patienten i fråga (Andrade Pereira & De Carvalho Fortes 2010). När det var en familjemedlem som förde patientens talan samt tog emot information och direktiv från vårdpersonalen, var det lätt hänt att patienten inte fick tillfälle att uttrycka sina frågor eller sin oro (Alves Cardoso et al. 2006). Familjemedlemmarna hade en tendens att ta beslut om patientens kropp och hälsa och därmed beröva dem på deras autonomi (Andrade Pereira & De Carvalho Fortes 2010). Bristen på delaktighet i diskussionen med vårdtagaren har resulterat i att flera patienter som var döva inte ville att anhöriga skulle agera tolk, de uttryckte att det var de själva som visste vilka känslor de bar inom sig, därför får vårdpersonalen bäst information direkt från patienterna som var döva (Palese et al. 2011). Det framkom att professionella tolkar också kunde vara ett problem då den döva kulturen är liten och de flesta personer som är döva känner tolkarna. Det blir då svårt att upprätthålla konfidentialiteten (Sheppard & Badger 2010). Vårdmiljön Det fanns brister i vårdmiljön som påverkade kommunikationen mellan vårdpersonal och patienter som var döva. Oftast var det faktorer som försvårade processen att läsa på läppar som exempelvis för starkt eller för svagt ljus. Även personalens skyddsutrustning så som munskydd hindrade läppläsningen (Palese et al. 2011). En sjuksköterska i Maddalena et als. (2012) studie beskrev den rådande vårdmiljön på följande vis The Deaf people would come, and the light was very dim. I remember we had to be close to each other. We were sitting close and trying to sign, but to continue to do it for a long time was hard We d go out in the hallway where it was bright. (Maddalena et al. 2012 s.109). Kunskapen om den döva kulturen Patienter som var döva uttryckte en rädsla för att vårdpersonalen inte skulle förstå att personer som är döva tillhör en egen kultur som är annorlunda från den som hörande personer tillhör (Andrade Pereira & De Carvalho Fortes 2010). Patienter som var döva uttryckte att de kände sig isolerade och diskriminerade av det hörande samhället och fann istället stöd och tröst hos familj och medlemmar av den döva kulturen (Alves Cardoso et al. 2006; Maddalena et al. 2012). De uttryckte att de tror att hörande ser på personer som är döva som trasiga, att de har trasiga delar och att de måste lagas för att klara sig i världen (Sheppard & Badger 2010). I studien av Maddalena et al.s (2012) resultat uttrycktes behovet av att vårdpersonal behöver lära sig mer om den döva kulturen och om hur de borde kommunicera med patienter som är döva på ett effektivt sätt. The doctor must respect the deaf person, know that it s a different culture. (Andrade Pereira & De Carvalho Fortes 2010, s 34). 15

Vårdpersonal bör försöka att förstå vad det är patienten som är döv vill säga. Om vårdpersonalen inte förstår ska de inte vara rädda för att erkänna att de inte har förstått och fråga igen (Alves Cardoso et al. 2006). Kunskapen om den verbala och icke-verbala kommunikationen Ett annat sätt att kommunicera på var att använda det skriftliga språket, men det bör kommas ihåg att vårdpersonalen behövde använda en tydlig handstil för att förhindra missförstånd (Alves Cardoso et al. 2006). Personer som är döva har olika kunskapsgrad i det skrivna talade språket. Det är viktigt för vårdpersonal att vara medvetna om detta då de kommunicerar skriftligt eller då de förser personer som är döva med skrivet material (Maddalena et al. 2012). I Andrade Pereira och De Carvalho Fortes (2010) studie berättade en informant följande som försvårade den skriftliga kommunikationen Most deaf people don t know how to read ( ) (Andrade Pereira & De Carvalho Fortes 2010 s.34). Det har påvisats att även vårdpersonalen stötte på problem under den skriftliga kommunikationen, då det kunde vara svårt för dem att förstå vad patienterna som var döva skrev. Detta eftersom grammatiken i teckenspråk är annorlunda i jämförelse med den i det skrivna talade språket (Alves Cardoso et al. 2006). Andra faktorer som försvårade förståelsen var att vårdpersonalen talade för fort (Alves Cardoso et al. 2006). Detta beskrev en informant i Reeves och Kokoruwes (2005) studie Doctor spoke to fast and his lips were almost glued together, and sometimes covered his mouth when talking. (Reeves & Kokoruwe 2005 s.100). Vårdpersonalen använde ett sofistikerat språk med svåra ord som var okända för patienterna som var döva, vilket försvårade deras försök att läsa vad som skrevs samt att läsa vårdpersonalens läppar (Palese et al. 2011). En informant sade att Doctor uses long words, can t read his handwriting and have to ask him to write again and again. (Reeves & Kokoruwe 2005 s.101). Den avgörande faktorn som skrämde patienter som var döva från att kommunicera med vårdpersonalen var rädslan för missförstånd (Andrade Pereira & De Carvalho Fortes 2010). Det var inte alltid patienten som var döv kunde uttrycka att han/hon hade missförstått (Palese et al. 2011). Det är oftast lättare för dessa patienter att bara hålla med vårdpersonalen, än att kämpa för att förstå vad som sägs (Maddalena et al. 2012). I McCabes (2004) resultat framkom att det var viktigt för patienter som var döva att vårdpersonalen förmedlade att de såg och förstod patienternas situation. Vårdpersonalens icke-verbala kommunikation ansågs förmedla förståelse för patienten, emotionellt stöd och respekt för dem som individer. Patienterna förväntade sig inte att vårdpersonalen skulle kunna lösa allt, men det minskade deras ångest och osäkerhet då de visste att någon förstod vad de kände (McCabe 2004). Flera informanter berättade att de ofta lämnar vårdbesöken med tvivel och oro eftersom de inte lyckades förmedla sina känslor, frågor eller symtom till vårdpersonalen. De sade 16

att det hör till vanligheten att de uppsöker en annan vårdgivare efter ett vårdbesök, om de inte känner sig rätt behandlade eller missförstådda (Andrade Pereira & De Carvalho Fortes 2010). Informanter förklarade att det vanligaste klagomålet de hade var att vårdpersonalen misslyckats med att ge dem ordentlig information (Chan et al. 2011). I Andrade Pereire & De Carvalo Foretes (2010) resultat förklarade en informant lösningen på detta problem I wish people had more patience toward minorities, were more reasonable about understanding that a deaf person has difficulties communicating. (Andrade Pereira & De Carvalho Fortes 2010 s.34). Det är viktigt att förstå att alla handlingar inom vården bör innehålla god kommunikation och en ömsesidig förståelse. Detta ansågs kunna minimera missförstånd och klagomål (Bock Ordahi et al. 2007; Chan et al. 2011). 17

Diskussion Syftet med denna litteraturstudie var att beskriva faktorer som kan påverka kommunikationen mellan vårdpersonal och patienter som är döva samt vårdpersonals bemötande av patienter som är döva. Fem faktorer belystes i resultatet. Dessa faktorer var tiden, användningen av tolkar, vårdmiljön, kunskapen om den döva kulturen samt kunskapen om den verbala och icke-verbala kommunikationen. Resultatdiskussion I litteraturstudiens resultat framkommer att tid är en viktig faktor som påverkar kommunikationen med patienter som är döva (Hemsley et al. 2011; Chan et al. 2011). Såväl Alves Cardoso et al. (2006) som Capell (2009) visar att det oftast behövs mer tid vid kommunikationen med patienter som är döva. Chan et als. (2011) resultat visar att det råder tidsbrist inom vården som hindrar vårdpersonalen från att tillgodose en vård av god kvalitet. Informanterna i Kiessling och Kjellgrens (2004) studie beskriver även de hur de upplever att tidsbristen som råder bland vårdpersonalen utgör ett hinder. Tidsbristen gjorde att patienterna kände att de inte ville störa vårdpersonalen och drog sig därför från att ställa frågor eller be om att få samtala med dem. En av informanterna beskriver effekten av tidsbristen på följande vis ( ) Man blir så stressad eftersom tiden är så knapp. Man hinner inte tillgodogöra sig den information man skulle vilja. (Kiessling & Kjellgren 2004 s. 33). Chan et als. (2011) resultat indikerar att genom att integrera välstrukturerade kommunikationsstrategier i den allmänna vården får vårdpersonalen fler möjligheter att interagera med patienten. Personer som är döva kan använda flera olika metoder för att kommunicera som till exempel fingerstavning, teckenspråk och mimning (Maddalena et al. 2012). Det är en utmaning inom vården att hitta en gemensam metod för vårdpersonal och patienter att kommunicera på. Informanterna i studien av Carroll (2007) var oförmögna att använda sina röster efter att ha blivit ventilerade. De berättar att de använder flera olika former av kommunikationsmetoder för att förmedla sina synpunkter, vilket är en kraftansträngning. Användning av andra kommunikationsmetoder än den verbala kommunikationen ställer krav på att vårdpersonalen kan förstå och tolka det patienten försöker att förmedla (Carroll 2007). Enligt Kompetensbeskrivningen för legitimerad sjuksköterska (Socialstyrelsen 2005), ska sjuksköterskan ha förmåga att kritiskt reflektera över vårdens befintliga rutiner och metoder, samt att inspirera till dialog och att ny kunskap införs i vården. I litteraturstudiens resultat framkommer att utvecklandet av kommunikationsstrategier gynnas av att en patient får vårdas av samma vårdgivare under sitt vårdbesök. De lär då känna varandra vilket i sin tur leder till att vårdpersonalen lär sig hur de på bästa sätt kommunicerar med just den patienten (Bock Ordahi et al. 2007; Chan et al. 2011). Detta framkommer även i studien av Kiessling och Kjellgren (2004) där informanterna upplever det som viktigt och tryggt att känna igen vårdpersonalen. Då det är få personer kring en patient uppnås en djupare vårdrelation där det är lättare att initiera till samtal 18

och där det finns en beredskap för eventuella konflikter (Kiessling & Kjellgren 2004). Carroll (2007) menar vidare att en konsekvent och tillförlitlig omvårdnad leder till att vårdpersonalen lär känna patienterna bättre och därmed underlättas kommunikationen och patienterna upplever att deras behov oftare blir tillgodosedda (Carroll 2007). Vården ska fokusera på patienten, inte på eventuella kommunikationssvårigheter. Kunskapen som vårdpersonalen får då de vårdar en patient som är döv under en längre tid, ger trygghet i mötet med andra patienter som är döva. Det är dock viktigt att tänka på att ingen kommunikationsstrategi är helt överförbar från en patient till en annan och att vården bör vara individanpassad och patientcentrerad (AACN 2012). Det behövs oftast en tolk vid vård av patienter som är döva för att dessa patienter och vårdpersonal ska förstå varandra. Förutom professionella tolkar så kan tolkar även vara någon i familjen eller en vän. Många patienter som är döva upplevde dock att de inte fick den vård de behövde eller blev erbjudna tolktjänst (Alves Cardoso et al. 2006). Hadziabdic et al. (2011) visar i sin studie att det kan vara svårt att komma i kontakt med tolkar i samband med vård till patienter som talar ett annat språk, till exempel teckenspråk. Konsultationen genomfördes då utan tolk eller med patientens familjemedlemmar som tolk. I studier av Alves Cardoso et al. (2006), Andrade Pereira och De Carvalho Fortes (2010) och Reeves och Kokoruwe (2005) står att patienter som är döva har rätt till adekvat vård genom gällande lagar. I Sverige säger Hälso- och sjukvårdslagen (1982:763) att det inom vården ska finnas den personal, utrustning och de lokaler som behövs samt att landstinget ska erbjuda tolktjänst för vardagstolkning för barndomsdöva, dövblinda, vuxendöva och hörselskadade. I denna litteraturstudies resultat presenteras att vårdpersonal hellre kommunicerar med hörande anhöriga till patienter som är döva (Alves Cardoso et al. 2006; Andrade Pereira & De Carvalho Fortes 2010; Hemsley et al. 2011). Då anhöriga används som tolkar försvåras möjligheten att upprätthålla konfidentialiteten (Hadziabdic et al. 2011). Patienterna får inte alltid möjlighet att uttrycka sina känslor och frågor när familjemedlemmar för deras talan och tar emot information och direktiv från vårdpersonalen. De anhöriga delar inte alltid den information de får av vårdpersonalen till patienten ifråga. De har en tendens att ta beslut om patientens kropp och hälsa. Därmed berövas patienterna på sin autonomi och delaktighet i vården (Alves Cardoso et al. 2006; Andrade Pereira & De Carvalho Fortes 2010; Hemsley et al. 2011). En likhet kan ses hos patienter som har en demenssjukdom. I Martins (2009) studie framkommer att vårdpersonal tar för givet att patienter med demenssjukdom är oförmögna att fatta egna beslut, endast baserat på deras diagnos. Patienternas möjlighet till självbestämmande är viktigt för deras tillfrisknande. Vårdpersonalen måste säkerställa att patienternas autonomi bevaras så länge som patientens tillstånd tillåter (Martin 2009). En stor betydelse för patienternas upplevelse av delaktighet är möjligheten att få prata om sin sjukdom och sjukdomens behandling och en viktig förutsättning är att patienten förstår det språk som används. Upplevelsen av delaktighet uppnås även då patienten får bekräftat att informationen som delgivits vårdpersonalen har nått fram och använts på rätt sätt (Kiessling & Kjellgren 2004). Berövandet av patientens autonomi går emot den etiska koden för sjuksköterskor framtagen av International council of nurses [ICN] (2006) som säger att 19

The nurse ensures that the individual receives sufficient information on which to base consent for care and related treatment. (ICN 2005, s 2). Detta stämmer överens med den svenska Hälso- och sjukvårdslagen (SFS 1982:763) där det går att läsa att hälso- och sjukvården ska bedrivas så den uppfyller kraven på god vård, vilket innebär att den bland annat ska bygga på respekt för patientens självbestämmande och integritet. Lagen säger vidare att vården och behandlingen så långt som möjligt ska genomföras i samråd med patienten, vilket även Socialstyrelsen (2005) menar. I Andrade Pereira och De Carvalho Fortes (2010) studie uttrycker patienterna en rädsla för att vårdpersonalen inte ska förstå att personer som är döva tillhör en egen kultur som är annorlunda från den som hörande tillhör. Maddalena et al. (2012) skriver i sin studie att det finns ett behov av att vårdpersonal lär sig mer om den döva kulturen och om hur vårdpersonal bör kommunicera med dessa patienter på bästa sätt. Detta stöds av Socialstyrelsen (2005) som menar att sjuksköterskan ska ha förmåga att tillgodose patientens basala och specifika omvårdnadsbehov däribland de kulturella behoven. I kategorin kunskapen om den döva kulturen framkommer att en del patienter som är döva tror att hörande ser på dem som att de har trasiga delar som behöver lagas för att de ska klara sig i världen (Sheppard & Badger 2010). Informanterna i Carrolls (2007) studie som inte kan använda sina röster, upplever stora svårigheter att kommunicera och beskriver det som frustrerande, fruktansvärt och ångestskapande att inte kunna kommunicera med andra. Kommunikation är av en ömsesidig natur där två eller fler utbyter sina meningar men då patienterna är utan sina röster blir det en envägskommunikation. Detta påverkar deras uppfattning av hur andra uppfattar och behandlar dem. Patienter som är döva känner ofta tvivel och oro när de lämnar vårdbesöket då de inte har kunnat förmedla sina känslor, frågor eller symtom till vårdpersonalen (Andrade Pereira & De Carvalho Fortes 2010). Om kommunikationen brister kan det leda till feltolkningar och missförstånd, vilket kan försämra säkerheten för patienten (AACN 2012). Hadziabdic et al. (2011) visar i sin studie att även vid användningen av tolk kan svårigheter uppstå eftersom patienter och tolkar inte alltid förstår varandra. När detta sker söker de sig istället till andra vårdgivare för att få hjälp (Andrade Pereira & De Carvalho Fortes 2010). Carrolls (2007) studie visar även den att kommunikationssvårigheter kan göra att patienter känner sig maktlösa eftersom de inte vet om de kommer få sina behov tillgodosedda. Sådana behov kan exempelvis vara att gå på toaletten eller att få smärtlindring. Både att kunna samt att få kommunicera anses vara ett behov i sig. Patienterna inser att då de inte vet om de kommer bli förstådda så är de beroende av andra och de kanske inte kan ha kontroll över sin egen vård. Alla patienter har rätt att bemötas med respekt av vårdpersonal oavsett fysiska och psykiska hinder, kulturell eller religiös bakgrund. Det finns uppenbara brister då vården inte kan tillmötesgå patienters olikheter på bästa möjliga sätt. Istället känner sig patienter tvingade att söka hjälp på andra håll. Detta medför risk för att patienter känner sig otrygga, vilsna och kränkta då de sökt vård men istället lämnas med fler funderingar (Carroll 2007). 20

Miljöfaktorer försvårar kommunikationen mellan vårdpersonal och patienter som är döva när det exempelvis gäller att läsa på läppar. Sådana miljöfaktorer kan bland annat vara ljuset samt personalens skyddsutrustning (Palese et al. 2011). Enligt kompetensbeskrivning för legitimerad sjuksköterska ska sjuksköterskan ha förmåga att reflektera över, motivera och medverka till att utveckla en god vårdmiljö (Socialstyrelsen 2005, s 12). Samtidigt säger Socialstyrelsen (2005) att sjuksköterskan ska ha förmåga att uppmärksamma arbetsrelaterade risker. Även om skyddsutrustning såsom munskydd komplicerar kommunikationen så behövs de ibland för att skydda såväl vårdpersonal som patienter. Metoddiskussion Litteraturstudien baserades på niostegsmodellen av Polit och Beck (2012) där utförandet av en systematisk litteraturstudie beskrivs. Detta är en välbeprövad modell inom omvårdnadsforskningen som ansågs vara en lämplig metod då den på ett effektivt sätt sammanfattar forskning. För att få en överblick av forskning inom ett visst område menar Forsberg och Wengström (2008) att litteraturstudie är en lämplig metod. Databaserna CINAHL och PubMed omfattar forskning inom omvårdnad och valdes därför till sökning av vetenskapliga artiklar för denna litteraturstudie. Sökorden som valdes med omsorg ansågs vara relevanta för att finna artiklar som svarade på litteraturstudiens syfte. Antalet sökord samt kombinationer av sökorden utökades då träffarna inte gav adekvata resultat. Majoriteten av sökorden användes i båda databaserna. Inklusionskriterierna för denna litteraturstudie som användes vid databassökningen var vetenskapliga artiklar publicerade mellan år 2002 och 2012 eftersom den senaste och mest uppdaterade forskningen eftersträvades. Sökningarna begränsades till artiklar skrivna på engelska efter att sökningarna gett träffar på artiklar skrivna på portugisiska. Denna avgränsning bör inte ha påverkat litteraturstudiens resultat då de flesta av artiklarna i databaserna är skrivna på engelska oberoende var studien är gjord. Informanterna i de vetenskapliga artiklarna skulle inte vara yngre än 18 år eftersom vård av barn inte ligger inom allmänsjuksköterskans kompetens och därmed inte är inom ramarna för kandidatuppsatsen. Litteraturstudiens resultat baserades på 10 artiklar som redogör för studier med kvalitativ metod design samt en artikel som redogör för en studie som använt mixad metod design. Då syftet med litteraturstudien var att beskriva olika faktorer som kan påverka kommunikationen mellan vårdpersonal och patienter som är döva samt vårdpersonals bemötande av patienter som är döva, ansågs studier med kvalitativ metod design vara bäst lämpade då informanternas upplevelser var grunden till beskrivningen av de faktorer som kan påverka kommunikationen och bemötandet. Under databearbetningen delades de olika faktorerna in i fem kategorier efter sina likheter. Kategoriseringen gjordes för att få en bra överblick samt strukturera resultatet. 21

Klinisk tillämpbarhet I denna litteraturstudies resultat framkom fem faktorer som kan påverka kommunikationen mellan vårdpersonal och patienter som är döva, samt vårdpersonals bemötande av patienter som är döva. Dessa faktorer har även visat sig påverka kommunikationen mellan vårdpersonal och andra patientgrupper. Genom att öka vårdpersonalens medvetenhet om hur dessa faktorer påverkar kommunikationen samt kvaliteten av vården till patienter som är döva, kan vårdpersonal bemöta dessa patienter på ett mer respektfullt och effektivt sätt. Patienter som är döva har bekräftat att de upplever vården som bättre om deras vårdare visar respekt för deras person samt för deras situation. Alla patienter är individer, detta ska självklart vara i åtanke vid mötet med alla patienter. Det behövs mer tid vid kommunikation med patienter som är döva, men genom att ta sig tid för kommunikationen så underlättas vårdprocessen för båda parter samt underlättar vårdpersonalens möte med andra patienter med kommunikationssvårigheter. Fortsatta studier Idag finns inte så mycket forskning om kommunikationen mellan vårdpersonal och patienter som är döva. I denna litteraturstudie framkom bland annat att vårdpersonal föredrog att kommunicera med anhöriga som var hörande istället för att vända sig direkt till patienten, detta eftersom det inte fanns ett gemensamt sätt att kommunicera på. Fler studier behövs som belyser vilka strategier och hjälpmedel som vårdpersonal kan använda sig av i mötet med patienter som är döva. Detta för att kunna möta patientens behov, undvika missförstånd och bemöta dem med respekt för deras värdighet och autonomi. På så sätt kan vård med god kvalitet och säkerhet ges. Slutsats Denna litteraturstudies resultat indikerar att för att kunna bemöta och kommunicera med patienter som är döva på ett respektfullt sätt som bevarar deras värdighet och autonomi, krävs det att vårdpersonalen får bättre kunskap om den döva kulturen. Vidare behövs kunskap om de olika sätt som personer som är döva kommunicerar på. Vårdpersonal behöver bli mer medveten om kommunikationens betydelse för att inse att den tid som läggs på kommunikationen är väl investerad. 22