Rapport Dnr VON16/48 Nämndansvarig tjänsteman Datum Marie Johnsson Vård- och omsorgsnämnden Rapport från tillsyn vid Mariebergsgårdens demensboende vån 2 och 3 Tillsynen Tillsynen genomförs som ett samtal med Ulla-Carin Sjögren enhetschef och fem undersköterskor. Boendet Från hemsidan: Boendet är kommunens största med plats för totalt 129 boende där 77 är äldreboende och 52 är demensboende. Huset är byggt under 70-talet och har sex våningar. I huset finns även 24 platser för korttidsboende och växelvård. På Mariebergsgården ska du alltid bemötas med värdighet, lyhördhet och respekt. Du ska känna att du har inflytande och är delaktig i den vård och omsorg du får av oss. Vi tar hänsyn hur du är som person och vilka behov du har för att du ska få en meningsfull och bra vardag. Postadress Nyköpings kommun Nämndansvarig tjänsteman 611 83 NYKÖPING Besöksadress Stadshuset, plan 1 Tfn Mob 073-7737539 Fax solweig.eriksson.kurg@nykoping.se Org nr 21 20 00-29 40 Bg 619-03 42 kommun@nykoping.se www.nykoping.se
Dnr VON16/48 2/5 En vardagsbild Den besökta enheten har fyra avdelningar med 13 platser på varje. En dag börjar med att brukarna får sova så länge de vill. De får hjälp att göra sig iordning och väljer om möjligt själva vilka kläder de vill ha på sig. Frukost får de oftast vartefter de blir klara. Flertalet brukare väljer att äta tillsammans med de andra. Morgonbestyren kan ta hela förmiddagen och i övrigt är det dusch, städning, dokumentation, sjukgymnastik, arbetsterapi mm i olika utsträckning olika dagar. Personalen och enhetschefen uppger att tre av fyra avdelningar har en för låg bemanning mot vad som är beslutat inom DSO. Det har inte gjorts någon skillnad mellan vanlig säboplats och demensplats när det gäller bemanningen. Den låga bemanningen gör att det blir en diff mellan vad som är beslutat och beställt och vad som går att utföra för varje brukare. Det ska man egentligen hantera genom att skriva avvikelse, men så sker inte p g a att det är mer regel än undantag. Ett annat problem som personalen ser är att besluten är för oprecisa. De upplever att handläggarna anser att vissa saker ska ske trots att de inte står i beslutet. Det ska enligt riktlinjerna ske en utvärdering/uppföljning av ett beslut efter 5-7 veckor. Det görs sällan säger personalen vid intervjutillfället, vilket är ett stort problem, då många brukare skärper sig ett tag i början och sedan försämras relativt kraftigt efter några veckor. Då skulle de egentligen behöva ett nytt beslut, men så sker inte. Personalen efterlyser också definitioner på de olika nivåerna i besluten. Vad är det hos en viss brukare som ger denne en viss nivå? Generellt upplever personalgruppen att kommunikationen med handläggarna fungerar dåligt. De skulle önska att en eller ett par specifika handläggare var knutna till respektive avdelning. Demensutredning görs inte alltid, vilket resultaterat i bl a att en brukare fick plats på demensavdelning och sen visade sig bara ha urinvägsinfektion och sen kunde flytta tillbaka till eget boende. Social dokumentation/genomförandeplan: Hur arbetar verksamheten med detta? Alla brukare har en genomförandeplan som finns i Procapita uppger personalen. Personalen tycker det känns knepigt att skriva i jagform, då deltaktigheten från brukaren är litet. De upplever att genomförandeplanen tar för mycket tid och är ett problem i vardagen. De får också olika besked kring vad som faktiskt ska
Dnr VON16/48 3/5 dokumenteras. Personalen skulle önska en administrativ resurs för detta arbete. Hur arbetar boendet med aktiviteter? Träffpunkten? Ett problem som personalen beskriver är att anhöriga och personal har olika definition på vad en aktivitet är. I vardagen ser man sådant som en pratstund, att följa med till tvättstugan och att måla naglarna som aktiviteter, medan anhöriga ofta förväntar sig större arrangemang. Träffpunkten, som är en gemensam benämning på samlingar som sker för hela Mariebergsgården finns, men där är deltagandet relativt lågt från demensavdelningarna. Avdelningarna arrangerar också egna aktiviteter, som bowling och gymnastik om än i begränsad omfattning. Sammanfattningsvis konstaterar personalen att aktiviteter är sådant som tas bort först i en pressad personalsituation. I vilken omfattning används solrummet? Solrummet är ett särskilt inrett rum med sol-/vilstolar, valbar belysning samt tidigare sand på golvet. Sanden har nu tagits bort då det var svårt att ta sig in med rullator i sanden. Personalen uppger att de inte hinner använda det. En avdelning fikar där ibland men det är väldigt sällan som demensenheterna tar sig dit nu för tiden. Hur arbetar boendet med delaktighet och inflytande Brukarnas hälsotillstånd gör att delaktigheten begränsas och handlar om enklare frågor i vardagen, som hur mycket mat de vill ha på tallriken. Personalen brukar pusha dem att göra så mycket som möjligt själva av sådant de klarar. Det finns ett brukarråd som omfattar hela huset, men där deltar i huvudsak brukare från det vanliga särskilda boendet. De träffas då en gång per halvår. Hur inkluderas anhöriga i verksamheten? De flesta anhöriga är involverade, vilket underlättar mycket. De anhöriga är en viktig resurs tycker personalen och det är viktigt att de anhöriga är synliga. Avdelningarna har inget anhörigråd, utan pratar mer individuellt.
Dnr VON16/48 4/5 Har ni några förslag på tekniska lösningar/innovationer som skulle kunna underlätta i verksamheten? Ett önskemål som personalen framför är fler datorer, paddor och wifi. Idag måste hela gruppen dela på en dator. Enhetschefen uppger då att en översyn av behovet av datorer just nu pågår. Personalen uppger på en direkt fråga att de kan se fördelar med kameratillsyn, men är relativt skeptiska och lyfter fram den personliga integriteten som det främsta hindret. Utbildning Flertalet i personalen är undersköterskor. Enhetschefen försöker också få vikarierna att utbilda sig. De flesta har en påbyggnadutbildning avseende demenssjukdom. Granskning av dokumentation Tio slumpvis utvalda akter har granskas. Akterna är fördelade över de fyra avdelningarna och består av både män och kvinnor. Genomförandeplan finns i samtliga akter utom en. De flesta är relativt kortfattade och beskriver mer vad som ska utföras än hur det ska utföras. Beskrivningen av dagen indelad i morgon middag kväll, är i de fall den finns en bättre beskrivning av hur insatserna ska utföras. Det saknas också beskrivning av vissa väsentliga delar för en del av brukarna. Tex hur oro och ångest ska hanteras. Den sociala dokumentationen i övrigt har granskats för perioden 2016-01-01 till 2016-03-18. I flertalet akter är det väldigt få anteckningar för perioden. De anteckningar som finns är bristfälliga då enbart en händelse beskrivs men inte vad som sen händer, det saknas uppföljning. Det saknas också i samtliga akter koppling mellan genomförandeplanerna och den sociala dokumentationen. Inte någostans finns beskrivet hur insatserna har tagits emot eller om något i genomförandeplanen inte fungerar. Bedömning Den bild vi bär med oss från besöket är en trött och utarbetad personalgrupp som inte tycker att de har tillräckliga resurser för att hinna med sitt arbete. Vi upplever att de känner sig som offer för omständigheterna och har tappat förmågan att se lösningar i stället för problem. I samband med resursfördelningssystemets införande inom DSO har de drabbats av neddragningar. Både personal och enhetschef upplever att de inte blir lyssnade till när de lyfter frågorna inom divisionen.
Dnr VON16/48 5/5 När vi tittar på bemanningen kan vi konstatera att en enhet ligger relativt nära det riktmärke på 0,65 som nämnden har för de privata boendena och ligger på 0,64 medan de andra tre avdelningarna ligger på 0,59, 0,59 och 0,60 årsarbetare per plats dagtid. Det innebär att det säkerligen också måste finnas andra orsaker till enhetens upplevelser. Personalen ger själva uttryck för att aktiviter är det som först tas bort när de inte hinner med. Detta syns tydligt i det låga betyget för aktiviteter och utevistelse i den senaste brukarenkäten. Både brukarmedverkan och anhörigmedverkan är områden som behöver utvecklas. De måste hitta sätt att arbeta med dessa frågor trots att de boende är dementa och inte alltid kan svara för sig. Vi ser inget som tyder på att de boende påverkas av stämningen på boendet, personalen ger ett gott omhändertagande och uttrycker omtanke om dem. Utevistelsen påverkas dock då gruppen själva uttrycker att de inte hinner med att ta ut de boende. Vår slutsats blir att här behöver Divisionsledningen gå in och aktivt arbeta med rutiner, förhållningssätt mm mm. Om inte finns det en stor risk att de boende påverkas i en alltmer negativ riktning.