EXAMENSARBETE Premiepensionen Lönar det sig att vara en aktiv sparare? Hugo Hågestam 2013 Ekonomie kandidatexamen Nationalekonomi Luleå tekniska universitet Institutionen för ekonomi, teknik och samhälle
SAMMANFATTNING Syftet med den här studien är att undersöka om avkastningen är högre för en aktiv premiepensionssparare än för en passiv premiepensionssparare. Tidsintervallet för undersökningen är 2001 2009 och förutsätter att spararen bara gör ett val av fonder och sedan behåller dessa. En viktig avgränsning som görs i studien är att ingen hänsyn tas till fondavgifter eller förvaltningsavgifter. Studien genomförs med en kvantitativ metod då den baseras på numeriska sekundärdata och studien är av deduktiv karaktär eftersom utgångspunkten är i teorin och inte empirin. Undersökningen utfördes genom att jämföra den genomsnittliga avkastningen för den statliga sjunde AP-fondens premiesparfond med den genomsnittliga avkastningen för tre olika fondportföljer med olika risknivåer rekommenderade av Morningstar. Undersökningen visar att aktiva premiepensionssparare som placerar kapitalet i de rekommenderade fondportföljerna får en högre avkastning i två av tre fondportföljer. Studien visar även att det kan vara förenat med en högre risk att göra ett aktivt val och att det inte alltid lönar sig att vara aktiv premiepensionssparare.
ABSTRACT The purpose of this thesis is to examine if the return is higher for active savers than for non-active savers in the Swedish premium pension system. The timeframe of the study is 2001 2009 and it is presumed that the pension saver only makes one choice of funds in the Swedish premium pension system and then keeps these. No regard has been taken to the different fees associated with funds and the management of them. The study is based on a quantitative approach since it employs numerical secondary data and it has a deductive approach given that it is based on existing theory. The study was conducted by comparing the average return of the Swedish premium savings fund with the average return of three different fund portfolios with different risk levels recommended by Morningstar. The study shows that those who place their savings in the recommended fund portfolios receive a higher return in two out of three fund portfolios. However, being an active saver can be associated with higher risk and an active choice is not always profitable.
INNEHÅLLSFÖRTECKNING 1. INLEDNING... 1 1.1 Inledning... 1 1.2 Problemdiskussion... 2 1.4 Metod... 3 1.5 Avgränsning... 3 2. BAKGRUND... 4 2.1 Premiepensionssystemet... 4 2.2 Tidigare studier... 5 2.3 Sjunde AP-fondens Premiesparfond... 6 2.4 Morningstars portföljer... 7 2.4.1 Morningstars lågriskportfölj... 7 2.4.2 Morningstars medelriskportfölj... 8 2.4.3 Morningstars högriskportfölj... 8 3. TEORETISK REFERENSRAM... 9 3.1 Portföljvalsteori... 9 3.2 Effektiva marknadshypotesen... 9 3.3 Avkastning... 11 3.4 Risk... 11 3.5 Standardavvikelse och varians... 12 3.6 Beta... 12 4. METOD... 14 4.1 Metodteori... 14 4.2 Datainsamling... 14 4.3 Urval... 15 4.4 Beräkningar... 16 4.5 Metodkritik... 17 5. RESULTAT... 20
5.1 Sjunde AP-fondens Premiesparfond... 20 5.2 Morningstars lågriskportfölj... 20 5.3 Morningstar medelriskportfölj... 21 5.4 Morningstars högriskportfölj... 23 5.5 Avslutande jämförelse... 24 6. ANALYS... 25 6.1 Sjunde AP-fondens premiesparfond... 25 6.2 Morningstars lågriskportfölj... 25 6.3 Morningstars medelriskportfölj... 26 6.4 Morningstars högriskportfölj... 26 6.5 Jämförelse... 27 6.6 Resultaten i relation till tidigare studier... 27 7. DISKUSSION OCH FORTSATT FORSKNING... 29 7.1 Avslutande diskussion... 29 7.2 Fortsatta forskningsfrågor... 30 8. REFERENSLISTA... 31
1. INLEDNING 1.1 Inledning 1998 togs ett beslut i Sveriges riksdag att reformera ålderspensionssystemet eftersom det gamla pensionssystemet inte var dimensionerat för de demografiska förändringar som skulle ske i Sverige (SOU 2005:87). Den gamla allmänna tilläggspensionen (ATP) beräknades utifrån så kallade medelpoäng, d.v.s. medeltalet av pensionspoängen som grundades på de 15 bästa inkomståren under en individs arbetsliv. När beslutet togs 1957 att införa ATP-systemet befann sig svensk ekonomi i en växande fas (goda förutsättningar att expandera industriproduktionen fanns efter andra världskrigets slut). Införandet av ATP skedde också samtidigt som den internationella handeln ökade i och med att tullar började avvecklas och Sverige var bland de rikaste länderna i världen mätt i BNP per person på 1970-talet. Detta var dock inte något som skulle fortsätta och efter 1975 började tillväxttakten att avta. Den avtagande tillväxttakten påverkade de offentliga åtagandena och däribland pensionerna. De höga födelsetalen på bl.a. 1940- talet gjorde att årskullarna med pensionärer ökade i antal samtidigt som medellivslängden ökade. Det gamla ATP-systemet var helt enkelt inte hållbart längre. Det reformerade ålderspensionssystemet består av flera olika delar; den allmänna pensionen (som består av inkomstpension och premiepension) och tjänstepensionen (som de flesta får från sin arbetsgivare). För de som haft låg eller ingen inkomst finns möjlighet till garantipension och utöver dessa pensionsformer går det även att ha ett privat pensionssparande. Pensionssystemet är avgiftsbaserat eftersom varje inbetald krona i pensionsavgifter ger pensionsrätt till den framtida pensionen. Det nya pensionssystemet är till största delen ett fördelningssystem som fungerar som ett försäkringssystem. De inbetalda pensionsavgifterna under ett år finansierar ett annat års pensionsutbetalningar. Den allmänna pensionen grundas på den beskattade inkomsten från hela arbetslivet men även a-kassa, sjukpenning, studiemedel och föräldrapenning är pensionsgrundande. Varje år avsätts 18,5 % av en individs beskattade inkomst till den allmänna pensionen. 16 % avsätts till inkomstpensionen och resterande 2,5 % avsätts till 1
premiepensionen. Premiepensionen kan individen själv välja att placera i olika fonder (det vill säga, göra ett aktivt val) och om individen inte gör något aktivt val placeras pengarna i en förvald statlig fond. 1.2 Problemdiskussion Det talas ofta om pensionen i media om att det är viktigt, även under unga år, att planera inför sin framtida situation som pensionär (Burman, 2012). Premiepensionen kan vid en första anblick ses som i det närmaste obetydlig eftersom den utgör en så liten del av den allmänna pensionen men i slutändan kan den stå för uppemot en tredjedel av den statliga pensionen (Carlberg, 2013). I slutändan beror storleken på premiepensionen självklart på den avkastning spararna har fått på sitt kapital. Enligt SOU 2005:87 var det 66 % av förstagångsväljarna som gjorde ett aktivt val år 2000, vilket var första året det var möjligt. 1 År 2005 hade förstagångsväljarna som gjorde ett aktivt val minskat till 8 %. 2011 hade den siffran minskat ytterligare, förstagångsväljare som gjorde ett aktivt val var endast 1,5 % (Pensionsmyndigheten, 2011). Att andelen förstagångsväljare som gör ett aktivt val har minskat så kraftigt kan ha sin förklaring i den stora informationskampanjen som genomfördes inför valet 2000 men också att det är ett medvetet val att inte aktivt byta fonder. Vad som är viktigt att poängtera är att även om premiepension bara utgör 2,5 % av den allmänna pensionen, gör den långa tidshorisonten på sparandet att premiepensionen över tid kan bli en viktig del av den allmänna pensionen samtidigt som allt förre förstagångsväljare gör ett aktivt val. Bylund och Pettersson (2009), Rundlöf och Lovén (2011) samt Dahlquist, m.fl. (2011) har undersökt om det är mest lönsamt att vara en passiv eller aktiv premiepensionssparare. Bylund och Petterson (2009) samt Rundlöf och Lovén (2011) har jämfört rekommenderade fondportföljer med sjunde AP-fondens premiesparfond och Dahlquist, m.fl. (2011) har undersökt ungefär 70,000 individers premiepensionssparande. Samtliga studier har kommit fram till att det är lönsamt att vara en aktiv premiepensionssparare. Bylund och Pettersson (2009) utförde sin studie 1 Begreppet förstagångsväljare avser en 18-årig individ som för första gången kan välja hur denne vill placera sin premiepension. 2
med rekommenderade fondportföljer från Aktiespararna, Morningstar och Avanza. Rundlöf och Lovén (2011) använde i sin studie rekommenderade fondportföljer ifrån Morningstar och Aktiespararna. Bylund och Pettersson (2009) använde sig ett tidsspann på fem år, 2004 2008. Rundlöf och Lovén (2011) använde sig av tidsperioden 2001 2010 och Dahlquist, m.fl. (2011) tittade på tidsperioden 2000 2010. Studier av den här typen är till stor del beroende av vilken tidsperiod som undersöks samt vilka fondportföljer som används i jämförelsen, varför samma fråga (om det är mest lönsamt att vara passiv eller aktiv premiepensionssparare) kan studeras ytterligare fast med nya data. 1.3 Syfte Syftet med uppsatsen är att undersöka om avkastningen är högre med ett aktivt premiepensionssparande jämfört med ett icke aktivt premiepensionssparande. 1.4 Metod För att utföra studien kommer den genomsnittliga avkastningen hos olika fondportföljer rekommenderade av Morningstar att jämföras med den genomsnittliga avkastningen för sjunde AP-fondens premiesparfond under samma period. Jämförelsen kommer att göras med hjälp av att beräkna den geometriska avkastningen hos de olika sparalternativen. 1.5 Avgränsning Undersökningen kommer att göras för åren 2001 2009. De fondportföljer som kommer att användas är tre stycken rekommenderade premiepensionsportföljer från Moringstar.se. De olika fondportföljerna är av olika riskprofil; låg-, medel- och högrisk. Studien kommer att bortse från fond- och förvaltningsavgifter. 3
2. BAKGRUND 2.1 Premiepensionssystemet Premiepension är en del av den allmänna pensionen (se figur 1 nedan). Varje år avsätts 18,5 % av en individs beskattade inkomst till den allmänna pensionen, 16 % till inkomstpensionen och 2,5 % till premiepensionen (SOU 2005:87). Figur 1. Pensionspyramiden Källa: Pensionsmyndigheten (2011). Premiepensionen är den del av pensionen varje individ kan välja att förvalta själv och Pensionsmyndigheten ger valfriheten att välja bland cirka 800 fonder (det går att placera premiepensionen i maximalt fem fonder samtidigt). Gör individen inget eget val förvaltas pengarna i den statliga sjunde AP-fonden och från november 2000 till maj 2010 förvaltades kapitalet i sjunde AP-fondens premiesparfond. När premiesparfonden avslutades 2010 infördes ett nytt alternativ, AP7-Såfa som är ett ålderskullsfördelningsalternativ där risken minskar i takt med att pensionsspararen blir äldre. 4
2.2 Tidigare studier Studier som behandlar premiepensionssparande har gjorts tidigare. Bylund och Petterson (2009) samt Rundlöf och Lovén (2011) har gjort studier där de jämförde den genomsnittliga avkastningen hos olika fondportföljer med den genomsnittliga avkastningen för sjunde AP-fondens premiesparfond för en viss period. Bylund och Pettersson (2009) utförde sin studie med rekommenderade fondportföljer från Aktiespararna, Morningstar och Avanza och använde sig av tidsperioden 2004 2008. Rundlöf och Lovén (2011) använde i sin studie rekommenderade fondportföljer ifrån Morningstar och Aktiespararna och använde sig av tidsperioden 2001 2010. Både Bylund och Petterson (2009) och Rundlöf och Lovén (2011) gör sina jämförelser med tre rekommenderade fondportföljer där risknivån för fondportföljerna är olika, båda studierna använder sig av en lågrisk-, medelrisk- och högriskportfölj i jämförelsen med Sjunde AP-fondens premiesparfond. Bylund och Petterson (2009) finner att samtliga tre fondportföljer presterar bättre än Sjunde AP-fondens premiesparfond. I studien av Rundlöf och Lovén (2011) finner man att två av tre fondportföljer presterar bättre än Sjunde AP-fondens premiesparfond. I studien av Rundlöf och Lovén (2011) fann de att det bästa alternativ, det som i slutändan gav högst avkastning och i slutändan mest pengar, var medelriskportföljen. Bylund och Petterson (2009) fick ett annat resultat och i deras studie var det bästa alternativet högriskportföljen. För att mäta risken på en fondportföljen använder sig både Bylund och Petterson (2009) samt Rundlöf och Lovén (2011) av standardavvikelsen samt betavärdet. Dahlquist, m.fl. (2011) undersöker passivt kontra aktivt premiepensionssparande och den associerade premiepensionsavkastningen hos ungefär 70,000 individer från 2000 till 2010. De fann att sparare som varit aktiva presterade bättre än passiva sparare. Studien visade även att det verkade finnas en positiv korrelation mellan graden av aktivitet och avkastning och att aktiva sparare kunde få en högre avkastning utan att behöva ta sig an en större risk. De nämner dock att aktivitet i sig inte automatiskt leder till högre avkastning utan att individer som gör aktiva byten med största sannolikhet gör det till fonder som har presterat bra. Engström och Westberg (2003) försöker finna vilka individer som gör ett aktivt val i det svenska premiepensionssystemet. De använder sig av ett urval på 150,000 individer och 5
en mängd olika variabler. Resultatet från studien visar att män och äldre individer är mindre benägna att göra ett aktivt val, tillskillnad från kvinnor och yngre individer som är mer benägna att göra ett aktivt val. De fann också en korrelation mellan tidigare erfarenhet av finansiella marknader och aktivitet i premiepensionssparandet, till exempel individer med högre inkomst och högre utbildning är mer benägna att göra ett aktivt val. De nämner dock att sett till internationella studier är individer i det svenska premiepensionssystemet benägna att göra ett aktivt val. Madrian och Shea (2001) har studerat beteendet hos sparare i USA med en 401(k)- plan 2. De fann att en stor del av spararna ser det förvalda alternativet som en rekommendation i sig vilket gör att det inte är benägna att göra ett aktivt val. De poängterar att om spararna ser det förvalda alternativet som en rekommendation så borde de utbildas i vad det innebär att spara i fonder. Pia Nilssons bok Placera i fonder för din framtida pension fokuserar på att förklara hur ett aktivt förvaltande av premiepensionen kan leda till en högre pension. Hon poängterar att pensionen är ett väldigt långsiktigt sparande och att historiskt sett så är det aktiemarknaden som har gett den bästa avkastningen. Pia Nilsson poängterar också i sin bok att individer som vill ha en högre avkastning måste ta på sig en högre risk. 2.3 Sjunde AP-fondens Premiesparfond Premiesparfonden var den gamla soffliggarfonden, de som inte aktivt förvaltade sin premiepension fick pengarna placerade i denna. Före AP7-Såfa trädde i kraft, styrdes förvaltningen av premiesparfonden av en normportfölj var som bestämde den långsiktiga fördelningen av fondens olika tillgångsslag. Förändringar i normportföljen gjordes medan premiesparfonden fortfarande var aktiv och det var ingen skillnad mellan sparare. För normportföljen 2009 var fördelningen; 82 % aktier, 8 % räntebärande placeringar och 10 % alternativa placeringar. 2 401(k) är en typ av tjänstepension i USA som liknar premiepensionssystemet i och med att spararna själva kan välja vart de vill placera sina pengar. 6
2.4 Morningstars portföljer Nedan kommer de olika fondportföljerna att presenteras (dessa kommer sedan att jämföras med premiesparfonden). Samtliga fonder är hämtade från Morningstar och ingick i deras rekommenderade premiepensionsportföljer 14 februari 2013 (se Lindmark (2013)). Beskrivningarna av fonderna kommer från Pensionsmyndighetens Fondkatalog för år 2013. 2.4.1 Morningstars lågriskportfölj Andelarna mellan de olika fonderna i lågriskportföljen som presenteras i tabell 1 är; Carnegie Strategi 60 %, SPP Aktiefond USA 10 %, SPP Aktiefond Europa 10 %, Skagen Global 10 % och Didner & Gerge Sverige 10 %. Tabell 1: Morningstars lågriskportfölj Fonder Beskrivning Carnegie Strategi Aktiv förvaltad fond med inriktning på Norden, fokus på bolag med attraktiva aktier eller företagsobligationer. SPP Aktiefond USA Placerar i aktier som följer index av 500 ledande företag i USA. SPP Aktiefond Europa Placerar i aktier som följer index av de 100 största företagen i Europa. Skagen Global Aktiv värdeorienterad global förvaltning, byggd på fundamental analys. Didner & Gerge Sverige Strävar efter ett stort inslag av lönsamma, tillväxtorienterade företag med stabil utveckling. 7
2.4.2 Morningstars medelriskportfölj Fördelningen i medelriskportföljen som presenteras i tabell 2 är; SPP Aktiefond USA 30 %, SPP Aktiefond Europa 25 %, Skagen Global 20 %, Didner & Gerge Sverige 15 % och Carnegie Emerging Markets 10 %. Tabell 2: Morningstars medelriskportfölj Fonder Beskrivning SPP Aktiefond USA Placerar i aktier som följer index av 500 ledande företag i USA. SPP Aktiefond Europa Placerar i aktier som följer index av de 100 största företagen i Europa. Skagen Global Aktiv värdeorienterad global förvaltning, byggd på fundamental analys. Didner & Gerge Sverige Strävar efter ett stort inslag av lönsamma, tillväxtorienterade företag med stabil utveckling. Carnegie Emerging Markets Fonden är aktivt förvaltad med inriktning på företag i världen med fokus på bolag med starka fundamentala värden. 2.4.3 Morningstars högriskportfölj Respektive fond i högriskportföljen utgör 20 % av det totala innehavet (se tabell 3 för en översikt). Högrisk- och medelriskportföljen innehåller samma fonder med ett undantag, i högriskportföljen finns FIM Forte Placeringsfond istället för Skagen Global. Tabell 3: Morningstars högriskportfölj Fonder Beskrivning SPP Aktiefond USA Placerar i aktier som följer index av 500 ledande företag i USA. SPP Aktiefond Europa Placerar i aktier som följer index av de 100 största företagen i Europa. Didner & Gerge Sverige Strävar efter ett stort inslag av lönsamma, tillväxtorienterade företag med stabil utveckling. Carnegie Emerging Markets Fonden är aktivt förvaltad med inriktning på företag i världen med fokus på bolag med starka fundamentala värden FIM Forte Placeringsfond Aktivt förvaltad global aktiefond. 8
3. TEORETISK REFERENSRAM 3.1 Portföljvalsteori En individs portfölj är enkelt förklarat hans eller hennes kapital som har investerats i olika tillgångar (Bodie m.fl., 2011). Individen kan antingen investera i säkra tillgångar eller riskfyllda tillgångar (eller en kombination av båda). När en individ investerar sitt kapital är det för att maximera den framtida förväntade avkastningen. I praktiken är det i princip omöjligt att förutse den framtida avkastningen vilket gör att det med alla investeringar kommer att vara risk inblandat (Bodie m.fl., 2011). Hade det gått att göra investeringar utan risk hade självklart alla investerare valt den tillgången med högst förväntad avkastning. Enligt Markowitz (1952) kan processen att välja en portfölj delas upp i två steg. Det första steget börjar med att individen, genom erfarenhet och observationer, skapar sig en uppfattning och tro på hur de tillgängliga tillgångarna kommer att prestera i framtiden. Det andra steget är att utifrån den uppfattning individen bildat sig om de tillgängliga tillgångarna välja en lämplig portföljsammansättning. Att sprida ut sitt kapital över olika tillgångar, till exempel aktier och fastigheter, kallas för allokering (Sharpe, 1992). Att sprida ut sina placeringar i en given tillgångsklass, till exempel aktier, kallas diversifiering (Mishkin, 2004). Anledningen till att använda sig av allokering och diversifiering är för att minska risken. Genom att sprida ut sina placeringar över ett stort antal aktier går det att minska den risk som bara påverkar ett specifikt företag eller en specifik bransch (detta kallas för osystematisk risk, se Bodie, m.fl. (2011). Det går dock aldrig att helt eliminera risk i en portfölj då konjunkturen alltid kommer att påverka en portfölj, oavsett hur diversifierad den där. Den här risken kallas för systematisk risk eller marknadsrisk (Nilsson, 2000). 3.2 Effektiva marknadshypotesen 1953 utfördes en studie om antagandet att det går att förutse priset på en aktie (se Kendall (1953)). Studien visade att priset på en aktie verkar vara helt irrationellt. Hade 9
det gått att förutse priset på en aktie i förväg hade alla investerare velat köpa den aktien samtidigt som ingen hade velat sälja den (givet en prisökning). Detta gör att slutsatsen från studien, om man funderar på det, är helt logisk. Konsekvensen av möjligheten att förutse priset på denna aktie hade blivit att priset på aktien ökade direkt, den förutsedda ökningen på aktien hade alltså ökat priset på aktien direkt (Bodie m.fl, 2011). Kärnan i argumentet är att aktiepriset borde följa vad som kallas random walk, d.v.s. att förändringar i priset är oförutsägbara och slumpmässiga. Slumpmässiga förändringar i priset skulle vara en nödvändig konsekvens av intelligenta investerare som tävlar om att hitta relevant information gällande huruvida de ska köpa eller sälja aktien innan resten av marknaden blir medvetna om samma information. Det innebär dock inte att aktien är fel prissatt. Är priset rationellt borde bara ny information kunna förändra priset (Bodie m.fl., 2011). Uppfattningen att priset på en aktie speglar all information som finns tillgänglig kallas den effektiva marknadshypotesen. Det hypotesen säger är att det på regelbunden basis inte är möjligt att slå marknaden på grund av detta (Bodie m.fl., 2011). Den effektiva marknadshypotesen brukar delas in i tre versioner; svagt informationseffektiv, halvstarkt informationseffektiv och starkt informationseffektiv. De olika versionerna reflekterar hur mycket av den tillgängliga informationen som speglas i aktiepriset. Svagt informationseffektiv innebär att all information som kan fås genom historiska marknadsdata, till exempel priser och köpvolymer speglas i aktiepriset. Halvstarkt informationseffektiv innebär att all publik information om företaget speglas i aktiepriset (utöver historiska marknadsdata, även information om till exempel företagets produktlinje och ledning). Starkt informationseffektiv innebär att all information om företaget speglas i aktiepriset (utöver historiska marknadsdata och information om företagets produktlinje och ledning, även insiderinformation). 10
3.3 Avkastning Mishkin (2004) definierar avkastningen på en tillgång som utbetalningar till ägaren och förändringen i tillgångens värde. Eftersom den framtida avkastningen på en tillgång inte går att bestämma i förväg används begreppet förväntad avkastning. Förväntad avkastning kan räknas ut på olika sätt, ett sätt är att beräkna den genomsnittliga avkastningen över alla möjliga utfall (Mishkin, 2004). Den metoden kommer inte att presenteras grundligare eftersom den inte kommer användas i uppsatsen. Ett annat sätt att räkna ut förväntad avkastning är genom att använda sig av historiska data och räkna ut det aritmetiska medelvärdet för en viss period (Bodie m.fl., 2011). Representerar data för perioden den sanna underliggande sannolikhetsfördelningen på ett bra sätt ger det aritmetiska medelvärdet en bra bild av den förväntade avkastningen på investeringen. Däremot hävdar Bodie m.fl. (2011) att för att se hur portföljen har presterat över en historisk period är det bättre att använda sig av det geometriska medelvärdet. För att sedan räkna ut den förväntade avkastningen på en portfölj multipliceras de enskilda tillgångarnas förväntade avkastning (det vill säga deras geometriska medelvärde) med tillgångens andelar i portföljen enligt Markowitz (1952). 3.4 Risk Begreppet risk kan förklaras som sannolikheten att det sparade kapitalet minskar i värde (Nilsson, 2000). Risk kan också förklaras som prisrörelser hos en tillgång och hur volatil dessa prisrörelser är. Om en tillgång har stora prisrörelser, både upp och ner, anses den vara associerad med en hög risk (Mishkin, 2004). Risken med premiepensionen är att fonden eller fonderna minskar i värde. De olika fonderna i premiepensionssystemet tillhör olika riskklasser, detta eftersom de är sammansatta av värdepaper med olika risknivåer. Det man bör ta hänsyn till är att fonder med låg risk har en låg förväntad avkastning och att fonder med hög risk har en hög förväntad avkastning. Detta kallas för risk-return trade-off (Mishkin, 2004). Det innebär att om individen är villig att spara i fonder med en högre risk kan individen också förvänta sig en högre avkastning, givet att fonden presterar bra. Enligt Bodie m.fl. (2011) finns tre olika typer av riskbeteenden; riskavert, riskneutralt och riskälskande beteende. Existensen av dessa innebär att individer kan ha olika synsätt när det gäller risk. En riskavert sparare kan tänka sig att investera i en riskfylld 11
tillgång om den risken kompenseras med en högre förväntad avkastning. En riskneutral sparare ser risken som irrelevant och fokuserar bara på den förväntade avkastningen. Den tredje och sista typen av riskbeteende kallas för riskälskande beteende, en riskälskare ser risk som något positivt och är villig att acceptera tillgångar med en låg förväntad avkastning och hög risk. De flesta av premiepensionsspararna är förmodligen riskaverta sparare. 3.5 Standardavvikelse och varians När det talas om risk i dessa sammanhang är vi intresserade av avvikelser från den förväntade avkastningen. Variansen är definierat som värdet av de kvadrerade avvikelserna från den förväntade avkastningen (Ross m.fl., 2007). Standardavvikelsen beräknas genom att ta kvadratroten av variansen. En hög standardavvikelse säger att det finns hög osäkerhet förenat med avkastningen, högre standardavvikelse innebär således att tillgången är mer riskfylld (Mishkin, 2004). 3.6 Beta Betavärdet mäter i vilken utsträckning avkastningen på ett värdepapper och marknaden samvarierar (Bodie m.fl., 2011). Är betavärdet lika med 1,0 rör sig värdepappret som marknaden i genomsnitt, ökar avkastningen på marknaden med 1 % så ökar avkastningen på värdepappret med 1 %. Är betavärdet lika med 2,0 ökar avkastningen på värdepapperet med 2 % om avkastningen på marknaden ökar med 1 % (Mishkin, 2004). Det ska dock sägas att eftersom betavärdet är baserat på historiska priser på en aktie kan det inte förutse risken för aktien i framtiden (Beckman m.fl., 2008). 3.7 Security Market Line Security Market Line (SML) brukar användas för att grafiskt visa relationen mellan en enskild akties förväntade avkastning och risk (i detta fall mätt som betavärde) (Bodie m.fl., 2011). Den förväntade avkastningen på en aktie kan enligt Bodie m.fl. (2011) räknas ut med ekvationen; E r! = r! + β! E(r! r! (1) 12
E r! är den förväntade avkastningen för aktien, r! den riskfria räntan, β! är aktien betavärde och E(r! r! marknadens riskpremie. Figur 2 visar grafiskt sambandet mellan en akties förväntade avkastning och dess betavärde och att det enda sättet att öka den förväntade avkastning är att samtidigt öka risken. Det Figur 2 visar är att tillgångar borde vara prissatta så att sambandet mellan en tillgångs förväntade avkastning och dess betavärde ligger på SML. Ligger aktien över SML innebär det att det går att få högre förväntad avkastning till samma risk som en aktie på linjen, alltså kommer investerare att köpa aktien med högre förväntad avkastning vilket kommer att leda till en prisökning tills det att aktien ligger på SML. Det motsatta gäller för aktier som ligger under SML. Figur 2. Security Market Line Källa: Mishkin (2004) samt egen bearbetning. 13
4. METOD Syftet med uppsatsen är att undersöka om avkastningen är högre med ett aktivt premiepensionssparande jämfört med ett icke aktivt premiepensionssparande. För att operationalisera detta syfte kommer tre olika fondportföljer att jämföras med Sjunde AP-fondens premiesparfond över tidsperioden 2001-2009. Beräkningar av den genomsnittliga årliga avkastningen kommer att göras för att se vilket av alternativen (aktivt kontra icke aktivt premiepensionssparande) som har gett högst avkastning. Beräkningarna ligger sedan till grund för jämförelse med MSCI World Index för att se om de olika fonderna har presterat bättre eller sämre än marknaden. I studien bortses förvaltningsavgifter och fondavgifter då jämförelsen bara kommer att göras på den genomsnittliga avkastningen. Studien kommer att utgå ifrån antagandet att individer som aktivt förvaltar sitt premiepensionssparande bara gör ett val och sedan behåller dessa under hela perioden. Anledningen till att det antagandet görs är för att det annars blir svårare att räkna fram jämförbara resultat. 4.1 Metodteori Studien har sin teoretiska utgångspunkt i finansiell ekonomisk teori och är av deskriptiv karaktär. Det betyder att studien kommer vara beskrivande och inga kausalsamband kommer att förklaras. Då studien har sin utgångspunkt i teorin och inte i empirin baseras den på en deduktiv ansats av (se Bryman och Bell (2005)). Motsatsen till detta vore en induktiv ansats där utgångspunkten finns i empirin. Studien är av kvantitativ karaktär då den grundar sig på numeriska sekundärdata. 4.2 Datainsamling De empiriska data som kommer att användas i studien är sekundärdata. Sekundärdata är information som enligt Bryman och Bell (2005) finns tillgänglig från exempelvis olika organisationer och institutioner. Eftersom data redan har samlats in och finns tillgänglig är det en sekundäranalys som utförs. En fördel med att göra en sekundäranalys är bland 14
annat att det sparar tid och pengar samt att de data som används är av hög kvalitet (Bryman och Bell, 2005). 3 4.3 Urval Portföljerna som kommer att användas i denna studie är hämtade från Morningstars hemsida. Morningstar har sedan 1999 publicerat objektiv, tillförlitlig, jämförbar och lättillgänglig fondinformation i Sverige. Moderbolaget Morningstar Inc är noterat på Nasdaq och är en världens största oberoende utgivare av fondinformation. Samtliga portföljer består av fem fonder som alla är valbara i PPM-systemet. Portföljerna är framtagna av Morningstars analyschef Jonas Lindmark och publicerades på hemsidan 14 februari 2013. Portföljerna är indelade i olika riskkategorier; låg, medel, och hög risk. Att använda sig av tre olika riskkategorier motiveras av att tidigare studier har gjort på samma sätt men också av ekonomisk teori (risk-return tradeoff). Anledningen till att det är Morningstars rekommenderade portföljer som används är för att det är en oberoende aktör och de rekommenderade fonderna i de olika portföljerna har därmed valts objektivt. Undersökningen är gjord med historiska data över nio år (2001-2009). Med hjälp av dessa data har den årliga avkastningen beräknats som det geometriska medelvärdet och informationen kommer att användas för att göra en jämförelse mellan de olika portföljerna och Sjunde AP-fondens premiesparfond samt ett marknadsindex. Som angivet ovan, alla portföljer innehåller fem olika fonder. Portföljerna innehåller till viss del samma fonder men till olika andelar. I medel- och högriskportföljerna har två byten behövt göras och anledningen till det är att det inte funnits tillräcklig med data för de fonder som blivit utbytta. Liknande typer av fonder har valts för att försöka hålla rekommendationerna så intakta som möjligt. I både medel- och högriskportföljen rekommenderades fonden BL Emerging Markets och denna har blivit ersatt med en annan fond med liknande inriktning, Carnegie Emerging Markets (båda fonderna fokuserar på tillväxtmarknader). I högriskportföljen rekommenderas den nya AP7 Aktiefonden, som introducerades av sjunde AP-fonden 2010. Den är utbytt mot FIM Forte placeringsfond som i likhet med AP7 Aktiefond har en global inriktning med 3 Detta gäller ofta om data kommer ifrån olika organisationer och institutioner. 15