Att bo som barn i en annan familj Att ha sina barn boende i en annan familj Hur känns det?

Att bo som barn i en annan familj Att ha sina barn boende i en annan familj Hur känns det? Margareta Arneke & Ann-Margret Nilsson Meddelandeserien 2009:2

Förord Region Halland beslöt att i samarbete med Stiftelsen Allmänna Barnhuset och Institutionen för socialt arbete, Göteborgs Universitet, under perioden 2006-09-01 2007-09-01 genomföra två projekt riktade mot familjehemsvården Hur får barnen tillgång till sina minnen och rötter, och vilken roll spelar socialtjänsten i detta? Hur känner sig föräldrarna vid barnets placering, och hur förhåller sig socialtjänsten till detta? Vi, Margareta Arneke och Ann-Margret Nilsson, båda familjehemssekreterare vid Familjehemsenheten på socialförvaltningen i Halmstad erhöll uppdraget att genomföra dessa två projekt. Vi har båda mångårig erfarenhet av och stort engagemang i frågor som rör fosterbarnsvård. Vi upptäckte tidigt, att mycket i våra projekt sammanföll, så vi beslutade att redovisa dessa i en gemensam rapport Att bo som barn i en annan familj att ha sina barn boende i en annan familj. Hur känns det? Barn i samhällsvård är i fokus i samhällsdebatten idag och det utreds på olika nivåer om hur arbetet med dessa barn på bästa sätt ska kunna utvecklas. Detta projekt syftar till att förbättra arbetet med familjehemsvården i regionen. Ett stort tack till alla föräldrar och barn som intervjuats och som så generöst delat med sig av sina upplevelser och tankar. Ett tack också till våra kollegor på familjehemsenheten i Halmstad, som 1

har följt vårt arbete med projektet och stått ut med att lyssna till våra tankar och frågor. Självklart vill vi också tacka vår handledare Ingrid Höjer, Institutionen för socialt arbete, Göteborgs universitet som har entusiasmerat oss och hjälpt oss att strukturera vårt arbete. Halmstad i januari 2009 Ann-Margret Nilsson Margareta Arneke 2

Innehållsförteckning Förord 1 1 Inledning 3 Bakgrund 3 Reflektioner efter mottagandet av domen 5 Begreppsdefinitioner 8 Lagtext som reglerar och berör familjehemsvården 9 Problemformulering och syfte 11 2 Metod 14 Vårt tillvägagångssätt 14 Barnen som deltog i undersökningen 16 Föräldrarna som deltog i undersökningen 17 Fokusgrupper 18 Intervjuernas genomförande 20 Semistrukturerade intervjuer 21 Frågeområden som barnen fick besvara 21 Frågeområden som föräldrarna fick besvara 22 Databearbetning 22 Trovärdighet, tillförlitlighet och generaliserbarhet 23 Etiskt resonemang 24 3 Tidigare forskning 26 Trender inom fosterbarnsvården 26 Statistik på fosterbarnsvård 28 Relationsorienterat synsätt 30 Fosterföräldraskapet 32 Föräldrars syn på socialtjänsten 33 Om fosterbarn 33 3

4 Perspektiv på familj och föräldraskap 36 Familj 36 Hur man ser på föräldraskapet ett annorlunda föräldraskap 38 Barnperspektiv 41 Barndom och barns utveckling 45 Barns bästa 48 Känslan av sammanhang / KASAM 49 5 9, Resultatkapitel 5 Utredning bakgrund placeringsorsak 52 Föräldrarnas berättelse om sin bakgrund 52 Föräldrarnas uppfattning och barnens behov före placeringen 54 Föräldrarnas berättelser om hur det är idag 57 Barnens berättelser om tiden före placeringen 61 Barnens uppfattning om varför de placerades i fosterhem 64 Reflektioner 65 Kring föräldrarna 65 Kring barnen 67 6 Föräldraskap 69 Om att vara mamma 69 Om att vara pappa 74 Hjälp i föräldraskapet utifrån föräldrarnas perspektiv 75 Hade föräldraskapet kunnat se annorlunda ut? 77 Barnens berättelser om sina föräldrar 78 Reflektioner 82 7 Utanförskap brist på känsla av sammanhang 83 Vad har det inneburit att vara förälder på avstånd? 83 Barnen om utanförskap 88 Reflektioner 91 4

8 Umgänge 94 Föräldrars berättelse om umgänge 94 Barns berättelser om umgänge 96 Reflektioner 99 9 Socialtjänstens roll 102 Föräldrarnas berättelser 102 om kontakten under utredningstiden 102 efter placeringen 106 idag 108 om förändring av kontakten med barnen 109 om föräldraskapet inför framtiden 110 Barns berättelser om socialtjänsten 115 Reflektioner 119 10 Tankar och reflektioner 121 Att bo som barn i en annan familj. Hur känns det? 121 Att ha sina barn boende i en annan familj. Hur känns det? 122 Socialtjänstens roll 124 Överflyttning av vårdnaden 126 Barnens behov / socialtjänstens kompetens 129 Sammanfattning 131 Litteratur och källförteckning 133 5

Kapitel 1 Inledning Denna studie vill belysa och lyfta fram hur det känns att vara barn och bo i en annan familj än sin biologiska och hur det känns att vara förälder och ha sina barn boende i en annan familj. Det känns viktigt för oss som handläggare inom socialtjänstens fosterbarnsvård att barns och föräldrars berättelser lyfts fram och uppmärksammas. Bakgrund Barn i samhällsvård är i fokus i samhällsdebatten idag och fosterhemsplaceringar av barn och ungdomar har under de senaste tio åren ökat med mer än 25 procent. (Socialstyrelsen Lägesrapport om Individ och Familjeomsorg (IFO) 2008) Region Halland beslöt år 2006 att i samarbete med Stiftelsen Allmänna Barnhuset och Institutionen för socialt arbete, Göteborgs universitet genomföra två projekt riktade mot familjehemsvården. Projekten innebar att genom undersökning uppmärksamma dels de föräldrar som har sina barn placerade i fosterhem, dels de barn som är fosterhemsplacerade. Syftet var att deras berättelser om sin livssituation och deras erfarenheter ska ge oss som arbetar med barn i familjehemsvård mer kunskap om deras tankar och funderingar. Från början var avsikten att ha två separata projekt men då vi ganska snart kom fram till att mycket i studien sammanfaller, bestämde vi oss för att skriva en gemensam rapport, men att vårt intervjumaterial skulle redovisas var för sig. 6

Cirka 15 500 barn och ungdomar var under år 2006 (Socialstyrelsens Lägesrapport om IFO 2008) placerade i fosterhem. Det är en ökning med 2 300 sedan år 2000. Det vilar ett stort ansvar på kommunernas socialnämnder att se till att de placerade barnen får god vård och fostran och i övrigt gynnsamma uppväxtförhållande. Barnen ska också få lämplig utbildning och de som vårdar dessa barn ska få de råd, det stöd och den hjälp som de behöver (SoL 6 kap 7 ). Familjehemsarbete kan liknas vid en trebent pall. På pallen sitter fosterbarnet och pallens ena ben symboliserar socialtjänsten, det andra fosterhemmet och det tredje de biologiska föräldrarna. Om barnet ska kunna sitta tryggt på pallen måste alla ben vara stabila. Om något av benen ger vika ramlar barnet av. Socialtjänstens och fosterhemmens ansvar gällande fosterhemsplacerade barn finns reglerat i Socialtjänstlagen men hur ser vi på det tredje benet, de biologiska föräldrarna? De som på något sätt har blivit underkända som föräldrar och/eller själva konstaterat att de inte räcker till som föräldrar. Vilka krav och förväntningar ställer vi inom socialtjänsten på dem och vilka krav och förväntningar ställer de på oss och sig själva? Och: Hur tryggt är det att sitta på pallen och inte veta om ett av benen kommer att ge vika? För oss som arbetat med fosterbarnsvård under många år har det med tiden blivit allt tydligare hur viktiga de biologiska föräldrarna är för barnen. Att vi inom socialtjänsten förmår samarbeta med fosterhemmen och de biologiska föräldrarna på ett konstruktivt sätt, så att barnet tryggt kan sitta på pallen och få möjlighet att utvecklas på ett positivt sätt. Att få igång ett fungerande samarbete när barn placeras i fosterhem kan vara en stor utmaning. De olika aktörerna befinner sig i olika faser när fosterhemsplaceringen börjar, vilket nedanstående tydligt belyser. 7

Exempel på dom i länsrätten gällande vård av unga enligt Lag med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU) Meddelad i Halmstad (2006-10-01) (Sofia är ett fingerat namn.) DOMSKÄL Länsrätten gör följande bedömning. I målet är utrett att Sofias vårdnadshavare inte har gett Sofia omsorg, trygghet och god fostran utan i stället prioriterat sina egna behov. Det är uppenbart att Sofias hälsa och utveckling skadas av föräldrarnas bristande omsorg om henne. Hon uppvisar nu tecken på skador och risken för ytterligare skador är påtaglig om förhållandena inte ändras. Med hänsyn till vårdnadshavarens ambivalenta inställning till Sofias vårdbehov och hennes oförmåga att ge Sofia goda levnadsförhållanden måste den av socialnämnden föreslagna vårdplanen anses vara vad som nu bäst svarar mot Sofias behov av vård. Då vårdnadshavaren inte samtycker till vårdplanen finns förutsättningar för sökt vård. Länsrätten finner med hänsyn till vad som kommer fram om Sofias beteende och förhållanden i övrigt att beslutet om vård skall gälla omedelbart. DOMSLUT Länsrätten beslutar att Sofia Svensson skall beredas vård enligt 1 andra stycket och 2 LVU 8

Reflektioner efter mottagandet av domen..hos socialsekreteraren JA! Det gick äntligen vägen! Här har vi hållit på och kämpat med mamma och Sofia i fyra år. Jourhemsplacering, öppenvårdsinsatser och stödfamilj har varit inkopplade men vi har inte kunnat hjälpa mamma att prioritera Sofia. Hon har alldeles för stora egna behov. Och Sofia har under tiden hunnit fylla sju år och blivit mer och mer mamma för sin mamma. Sofia ska inte behöva ta hand om sin mamma och hennes ångest. Sofia måste få vara barn. Oh, så skönt detta känns. Äntligen känner jag att jag kan hjälpa Sofia. Nu måste jag planera för att flytta Sofia men först måste jag ringa familjehemmet!..hos Sofias mamma Suck! Så mycket ord! Vadå prioritera? Jag har väl ställt upp och gjort allt som dom sagt. Jag kan väl inte hjälpa att jag inte mår bra alltid! Och så ska dom komma hit från socialen i eftermiddag och prata. Vad då om? Och hur ska jag klara mig utan Sofia? Och hur ska Sofia klara sig utan mig? Suck!..hos Sofia Jaha! Nu ska jag flytta. Det sa hon Berit från socialen. Det är bestämt så. Det stod i papperen som mamma fick. Mamma kan inte ta hand om mig och då måste jag flytta till en annan familj. Hur länge ska jag bo där? Det visste hon inte. Och mamma är ledsen och nu har hon gått och lagt sig. Jag hoppas att familjen har en hund. En stor hund och kanske har dom katt med. Det hade den andra familjen som jag bodde hos. 9

..hos fosterföräldrarna Oh, vad spännande! Som vi har väntat! Och redan i morgon kommer hon! Undrar hur hon ser ut. Hoppas att hon kommer att tycka om oss! Oh, nu måste vi se till att rummet kommer i ordning! Arbetet med att få ett fungerande samarbete mellan biologiska föräldrar, fosterbarn, fosterföräldrar och socialtjänsten startar alltså med att samtliga personer befinner sig i olika faser i den process som en fosterhemsplacering innebär. Ju mer kunskap socialtjänsten har om föräldrar och barn, deras tankar och funderingar, desto bättre möjliggörs en bra handläggning i ärendet. Det är inte endast socialtjänsten som behöver kunskap om föräldrars och barns situation, det är också föräldrar och barn själva. En viktig erfarenhet vi har med oss, genom vårt arbete med fosterbarn, är att både föräldrar och barn kan ha bristande kunskaper om sina situationer och grunderna till beslutet att fosterhemsplacera barnet. Både barnen och de vuxna har sin sanning om orsaken och det är inte ofta som den stämmer med socialtjänstens uppfattning. Vi vet att utredande socialsekreteraren förklarar för både föräldrar och barn sitt ställningstagande men det har framgått genom våra intervjuer att vetskapen om denna trots allt är dålig. Fosterbarn är barn som ofta har varit med om många separationer. De flyttas genom samhällets försorg från sitt biologiska ursprung till andra familjer, kanske via jourfamiljer och/eller via flera familjehem, innan de når vuxen ålder. De tog sina första stapplande steg i en jourfamilj, lärde sig cykla i sitt första familjehem och fick kanske åka på semester utomlands i sitt andra familjehem. Vem hjälper dem med dessa minnen när de blir vuxna? Trots goda intentioner från fosterföräldrarna, att de ska 10

hålla kontakt i all framtid med sina utflyttade fosterbarn, visar erfarenheten att i de flesta fall tappar fosterbarn och fosterföräldrar kontakten med varandra. När det gäller barn som placerats hos släktingar är vår tidigare erfarenhet, utifrån en intervjuundersökning av släktingplacerade barn (Nätverksstöd 2001), att de barnen upplevde att de inte fått information av socialtjänsten om orsaken till att de blivit placerade. I en FoU rapport (Nilsson 2005) framkommer också att yngre barn, som bor i fosterhem, inte har klart för sig orsaken till varför de bor i fosterhem. I den studien uttrycker en sexårig pojke att han bor i fosterfamilj därför att hans mamma börjat arbeta och i ett samtal, som ingår i denna rapporten säger en 11-årig pojke att mamma har ont i knäna men det är nog inte det. Vi har i denna studie fått ta del av många fosterbarns tankar och funderingar kring sin situation. De har i de flesta fall berättat öppet och de har generöst delat med sig av sin livshistoria. Samtalen med de biologiska föräldrarna har också präglats av en öppenhet och en vilja att dela med sig av tankar och erfarenheter. För oss som socialarbetare med mångårig erfarenhet av fosterbarnsarbete har sammanställningen av denna studie också inneburit att vår syn på föräldrar och barn delvis har förändrats. Vår förhoppning är att denna rapport ska synliggöra barns och föräldrars tankar, så att de ska kunna ge oss ny kunskap och hjälpa oss inom socialtjänsten att utveckla vårt arbete med fosterhemsvård. Begreppsdefinitioner I rapporten används de äldre termerna fosterbarn och fosterföräldrar i stället för de nyare begreppen familjehemsplacerat barn 11

och familjehemsföräldrar. Inte för att vi är negativa till de begrepp, som tillkom med den nya Socialtjänstlagen år 1982, utan därför att vi menar att de förstnämnda termerna tydligare klargör vad det handlar om - Att vårda och fostra barn. Vi använder termen fosterhem parallellt med begreppet familjehem i synnerhet då vi refererar till annan forskning. Fosterhem är ett enskilt hem som på uppdrag av socialnämnden tar emot barn för stadigvarande vård och fostran eller vuxna för vård och omvårdnad och vars verksamhet inte bedrivs yrkesmässigt ( Socialtjänstförordningens 3 kap 2 (SoF)). Benämningarna fosterbarn eller familjehemsplacerat barn används inte i lagtexter. De barn, som behöver vårdas eller bo i ett annat hem än det egna, benämns barn eller den unge. Barn är enligt FN:s Barnkonvention alla personer mellan 0 18 år. I denna rapport används ordet fosterbarn om de barn som är placerade i fosterhem, eftersom distinktionen måste göras för att skilja på dessa barn och de barn som bor i det egna hemmet. Jourhem definieras som ett hem där barn akut placeras i avvaktan på att socialnämndens utredning ska bli klar (Erman 2003). I SoL stadgas att när barn placeras skall det i första hand övervägas om barnet kan tas emot av någon anhörig eller närstående. Dessa hem benämns i rapporten som släktinghem. Lagtext som reglerar och berör familjehemsvården Socialtjänstens arbete regleras till största delen av lagar och förordningar. Nedan redovisar vi kortfattat de som berör familjehemsvården. 12

I Socialtjänstlagens portalparagraf formuleras socialtjänstens övergripande mål och grundläggande värderingar som skall vägleda i socialtjänstens samtliga verksamheter. I första kapitlet 2 står att när åtgärder rör barn skall det särskilt beaktas vad hänsynen till barnets bästa kräver. Denna formulering svarar mot artikel 3 i FN:s barnkonvention. Varje beslut som rör barn måste grunda sig på en bedömning av vad som är bäst för just det barnet. Barnperspektivet står ibland i motsatsförhållande till ett vuxenperspektiv. Föräldrar och barn kan dock inte ses isolerade från varandra. Genom att de vuxna får bästa möjliga stöd av socialtjänsten tillgodoses också barnets intresse. Vid en intressekonflikt mellan barnet och de vuxna måste dock barnets intresse ha företräde. Enligt Melin (2004) finns ingen officiellt given definition av begreppet barnets bästa. Begreppet har naturligtvis olika innebörd för olika människor och förändras också i takt med att ny kunskap växer fram och värderingar i samhället förändras. Dessutom är det så att det som generellt anses bäst för ett barn inte alltid är det bästa för alla barn. Därför krävs alltid en individuell bedömning av det enskilda barnets behov. I 11 kap SoL regleras socialtjänstens utredningsskyldighet. En utredning som kan komma att ligga till grund för beslut om fosterhemsplacering. I 6 kap 1 SoL behandlas socialnämndens skyldigheter för den som behöver vårdas eller bo i ett hem utanför det egna hemmet, i ett familjehem eller i ett hem för vård eller boende. Socialnämnden har ansvar för att vården är god samt att den utformas så att den främjar den enskildes samhörighet med anhöriga och andra närstående samt kontakt med hemmiljön. 13

Ibland är bedömningen att umgänge för det specifika barnet är umgänge varannan helg och vissa skollov och ibland görs bedömningen att det bästa är temporär total inskränkning i umgänget. Det vill säga en individuell bedömning för varje enskilt barn. Observera att det endast är vid vård enligt LVU som umgängesbegränsning kan komma ifråga och då endast när en överenskommelse inte kan ske med vårdnadshavaren/na. I 6 kap 15 Föräldrabalken (FB) står stadgat om barns rätt till umgänge med sina föräldrar och i 6 kap 2 a regleras i samma lag vilken hänsyn man ska ta till hur umgänget ska utformas. Vård i fosterhem ska inte pågå längre tid än nödvändigt. Socialnämnden har ansvaret för att kontakten mellan föräldrar och barn har den omfattningen att en återförening kan ske utan skada för barnet när förutsättningarna för vård inte längre föreligger. Många barn kommer inte att kunna flytta tillbaka till sina föräldrar. I 6 kap 11 SoL behandlas frågan om överflyttning av vårdnaden. Dessutom framgår i 6 kap 8 SoL och i 13 LVU, att när ett barn har varit placerat i samma familjehem under tre år från det att placeringen verkställdes, skall socialnämnden särskilt överväga om det finns skäl att ansöka om överflyttning av vårdnaden enligt 6 kap. 8 FB. I Kommunförbundets vägledning till Socialtjänstlagen (Erman 2001) anges att lagstiftaren tillåter kommunerna att lämna ersättningen till tidigare familjehem, även efter att vårdnaden är överflyttad. På detta sätt har man undanröjt en tidigare svårighet att få familjehemmen att vilja bli vårdnadshavare. 14

Problemformulering och syfte Socialsekreterare ska regelbundet ha enskilda samtal med de placerade barnen och ha kontakt med barnens biologiska föräldrar. Beroende på hur förvaltningens organisation ser ut kan ansvaret vara uppdelat på flera handläggare. Tidigare studier samt vår egen erfarenhet visar att socialtjänstens kunskap och bedömning i ärendena sällan överensstämmer med föräldrars och barns uppfattning (Projekt Nätverksstöd 2000 samt Nilsson 2005). Av egen erfarenhet vet vi att biologiska föräldrar har svårt att ta till sig orsaken till att deras barn placeras även om socialsekreteraren gått igenom den utredning som ligger till grund för placeringen med dem. Vidare har vi erfarenhet av att socialtjänstens kunskap om föräldrarnas tankar kring sina barn ofta är bristfällig. Vi vet också av vår tidigare erfarenhet att samtal med barn måste ske inte bara en gång utan vara ständigt återkommande i takt med barnens stigande ålder och mognad under hela placeringstiden för att de ska få möjlighet till förståelse varför de är placerade i fosterhem. Vår kunskap om barns tankar och funderingar kring sin situation är ofta dålig och bristfälligt dokumenterad. I takt med ständiga handläggarbyten faller gammal kunskap ofta bort. Avsikten var att vår studie skulle omfatta en undersökning av fosterhemsplacerade barn och deras föräldrar i hela Halland, d v s i länets sex kommuner Kungsbacka, Varberg, Falkenberg, Hylte, Halmstad och Laholm. Det visade sig dock att det endast blev Halmstad och Varbergs kommuner som till slut kom att ingå i undersökningen. En kommun svarade via mail att: 15

Vi ser det inte bara som att fråga och lämna ut namn, adresser och telefonnummer, om vi ska ha ett barnperspektiv. Om vi ska göra detta, vill vi ha nödvändig tid för att fråga på ett bra sätt och även ta hand om det som kommer efter. Vi vet att det kommer upp känslor som behöver mötas tas om hand när man ställer frågor om detta. Och, dessvärre har vi inte utrymme just nu, för att kunna göra det på ett bra sätt, som vi kan stå för. Detta svar fick oss att förstå hur viktigt vårt projekt var att genomföra. Vi, som handläggare, ser det ju som viktigt att det finns tid att prata med placerade barn och deras föräldrar om deras situation under hela placeringstiden. Om inte vi påtar oss ansvaret för detta, vem ska då göra det? För att fånga upp de erfarenheter, som vi efterfrågar hos föräldrarna och barnen i vårt urval, beslöt vi (efter intensiva diskussioner) att utgå från följande frågeställningar: Hur upplever föräldrarna att ha sina barn placerade i en annan familj och vilken förståelse har de för detta? Vilken samhörighet upplever föräldrarna sig ha med sina barn? Vilka minnen har barnen från sin ursprungsfamilj och vem ger dem tillgång till sina rötter? Vilken tillhörighet upplever sig barnen ha gentemot föräldrarna respektive sina fosterföräldrar? Vilken roll spelar socialtjänsten i föräldrars och barns kunskap om sin situation? Fosterbarnen har en kunskap och en erfarenhet av att bo i en annan familj och deras föräldrar av att ha sina barn boende i en annan familj. En unik kompetens som känns viktig för oss att få ta del av för att kunna utveckla fosterhemsarbetet på ett positivt sätt. 16

Kapitel 2 Metod Studien är kvalitativ med en fenomenologisk ansats. Inom fenomenologin är målet att åstadkomma kunskap baserad på erfarenheter från livet (Olsson och Sörensen 1999). Metoden strävar efter att beskriva människors upplevelser av olika fenomen, d v s den enskilde individens perspektiv på sina upplevelser och sin värld. I denna studie är fenomenen barns och föräldrars upplevelse och förståelse av att bo i en annan familj respektive ha sina barn boende i en annan familj. I detta kapitel presenterar vi val av tekniker, urval av de intervjuade barnen och föräldrarna och hur intervjuerna har genomförts. Vi redovisar bearbetningen av resultaten och hur analysen av datamaterialet har utförts. Slutligen diskuterar vi vårt etiska ställningstagande och studiens tillförlitlighet och generaliserbarhet. Vårt tillvägagångssätt De metoder vi bestämt oss för som lämpliga att använda i studien, var att starta med fokusgrupper för barn respektive biologiska föräldrar och utifrån den kunskap de diskussionerna gav, följa upp med enskilda intervjuer. Studien var planerad att genomföras med deltagande barn och föräldrar från samtliga sex kommuner i Halland. Åldern på barnen skulle vara mellan nio och tjugo år och de skulle ha bott i sitt nuvarande fosterhem under minst två år. Barnen skulle inte ha ett begåvningshandikapp. Kriterier för föräldrarna var att de skulle ha barn som varit placerade under minst två år i sitt nuvarande fosterhem. De skulle inte vara inne i ett aktivt missbruk, ha grav 17

psykisk ohälsa eller ett begåvningshandikapp. Vi uteslöt av praktiska skäl även de föräldrar som avtjänade fängelsestraff. Slutligen skulle det vara barn och föräldrar som vi inte är eller har varit handläggare för. Vi började med att besöka de olika socialförvaltningarna i Halland, presenterade vårt projekt och överlämnade en skriftlig information. Det framgick vid våra möten att handläggarna i de olika familjehemsenheterna i länet inte kände till detta projekt trots att deras respektive chefer varit med om att besluta att det skulle genomföras. Vi upplevde att det fanns ett stort intresse för vår undersökning och att socialsekreterarna var villiga att inventera vilka barn och föräldrar som skulle kunna medverka. Vi hörde därefter ingenting ifrån länets olika förvaltningar. Efter påminnelse från vår sida återkom slutligen Varbergs socialförvaltning med uppgifter på barn och föräldrar som var villiga att delta. De barn och föräldrar som deltagit i undersökningen kommer endast från Halmstad och Varberg, vilket också beskrivs i föregående kapitel. Detta har gjort urvalet begränsat. Då vi vid genomförandet av samtalen i fokusgrupperna och de därefter följande intervjuerna inte haft kunskap om innehållet i socialtjänstens utredningar, som lett fram till en fosterhemsplacering, har barnens och föräldrarnas berättelser kopplats till deras här och nu situation. 18

Barnen som deltog i undersökningen Tabell 1: De aktuella barnen, deras ålder vid placering i det nuvarande familjehemmet, deras ålder vid deltagandet i fokusgrupper och intervjutillfället samt eventuellt tidigare placeringar. Barnets namn Nuvarande ålder Ålder vid placering Placeringstid Tidigare placering Anna 9 år 8 år 1 år nej Bo 10 år 3 år 7 år nej Calle 11 år 3 år 7 år nej Disa 11 år 4 år 7 år nej Erik 11 år 5 år 6 år jourhem Frank 12 år 5 år 7 år nej Göran 12 år 5 år 7 år nej Hanna 12 år 7 år 5 år jourhem Ida 13 år 11 år 2 år nej Jim 13 år 7 år 6 år jourhem Kajsa 14 år 11 år 3 år familjehem/omplacering Lena 14 år 9 år 5 år nej Mats 16 år 9 år 6 år nej Nils 16 år 8 mån 15 år nej Olivia 17 år 2 mån 17 år jourhem Per 17 år 13 år 4 år nej Rita 17 år 15 år 2 år familjehem/omplacering Sven 18 år 15 år 3 år familjehem/omplacering Tom 18 år 8 mån 17 år nej Ulf 20 år 15 år 5 år nej 20 barn i åldrarna 9 20 år och med en sammanlagd erfarenhet av att vara placerade på 132 år. 19

Föräldrarna som deltog i undersökningen Tabell 2 De aktuella föräldrarna, deras barns placering i släktfamilj eller annat familjehem samt ungefärlig ålder på barnen, småbarn 0-7 år, yngre barn 8-12 år samt äldre barn 13-20 år. Namn Fosterhem Ålder på barnen Släkt/ annat Sven annat äldre Stina släkt äldre Sonja annat yngre Klara släkt/annat äldre Maja annat yngre Bodil annat äldre Lotta annat små David annat små Charlotte annat yngre Markus annat yngre Marie annat yngre Mona släkt/annat yngre/äldre Johanna annat yngre/äldre Gerd annat äldre Ulrika annat yngre/äldre Robert annat äldre Sammanlagt 16 föräldrar intervjuades. Dessa föräldrar har tillsammans 31 barn placerade i fosterhem och /eller i släktinghem. Av föräldrarna är sju i arbete, fem uppbär försörjningsstöd, två erhåller sjukbidrag, en går på behandling för sitt missbruk och ytterligare en visade sig vara inne i aktivt missbruk. 20

Fokusgrupper Vi valde att inleda studien med fokusgrupper, som är en användbar metod när man vill inhämta kunskap inom ett område där kunskapen tidigare varit begränsad (Wibeck 2000), vilket gör att metoden passar att användas i inledningsfasen av ett projekt. En fokusgrupp träffas vid ett enda tillfälle och under en begränsad tid. Syftet är att inhämta deltagarnas kunskap om ett visst givet område. För att kunna se ett mönster och tendenser i materialet bör man genomföra tre fokusgrupper med ett deltagarantal på fyra till sex personer (Wibeck 2000). Ingen av oss hade någon erfarenhet av att leda en fokusgrupp och enligt Wibeck behövs en ledare, en moderator, för fokusgrupperna som på ett professionellt sätt lyssnar och tar till sig deltagarnas information och synpunkter. Efter samråd med vår handledare uppmuntrade hon oss till att ta ansvaret för fokusgrupperna själva då vi båda har många års erfarenhet av samtal och intervjuer med människor. Vi började med att kontakta föräldrarna per telefon och informera om vad undersökningen handlade om. Två personer tackade nej direkt men 11 föräldrar var positiva till att deltaga. Därefter översände vi en inbjudan per brev som också innehöll skriftlig information om vår undersökning. Vi skrev också att vi skulle kontakta dem per telefon och påminna dem dagen före fokusgruppen skulle träffas. Till den första fokusgruppen kom tre av de inbjudna föräldrarna, en hade med sig en god vän, som också hade barn placerat, så det blev fyra föräldrar. Till den andra fokusgruppen kom inga föräldrar trots att dessa dagen före varit positiva till att komma. Bortfallet blev alltså stort. Det krävs vårdnadshavarens samtycke för att de placerade barnen skulle få deltaga i en fokusgrupp. Tre föräldrar ville inte att deras 21

barn skulle vara med. En förälder var upprörd över att vi hade fått tag på hennes mobilnummer. Hon hade däremot inga synpunkter på att hennes barn fick deltaga i fokusgruppen. Några barn ville inte deltaga och i något fall fick vi inte tag i vårdnadshavaren och då gav fosterföräldrarna sitt samtycke. Slutligen hade vi nio barn och ungdomar som kunde deltaga i gruppsamtalen. Två fokusgrupper med barn genomfördes. Den ena fokusgruppen med barn bestod av fyra äldre tonåringar, tre pojkar och en flicka och den andra av fem yngre barn, tre pojkar och två flickor. Inför samtliga fokusgrupper hade vi lånat en lokal av Socialförvaltningen i Varberg. Den låg geografiskt bäst till. Praktiska spörsmål som teknik för att spela in samtalen, mikrofoner och band upptog mycket av vår tid. Vi bjöd också på fika och godis. Vi hade förberett olika frågeområden både för barnen och för föräldrarna men följde också deltagarnas egen diskussion. Tanken var att det då skulle kunna framkomma vad som var viktigt för deltagarna att dela med sig av. Gruppsamtalen spelades in på band och har därefter transkriberats. I föräldrarnas enda fokusgrupp deltog alltså endast fyra personer, tre kvinnor och en man. Samtliga kom till tals och hade mycket att berätta. De blev inte störda av att ha både fikapaus och rökpaus. Samtalet flöt på hela tiden och var mycket intensivt. De hade kunnat fortsätta ytterligare ett par timmar. Samtliga barn berättade om sig och sin familj och sina erfarenheter av att vara ett placerat barn. De var lite tysta till en början men mot slutet av samtalet berättade de alltmer öppet. När bandet i bandspelaren tog slut och behövde bytas i gruppen med de yngre barnen kom samtalet av sig och kom inte i gång igen. 22

Intervjuernas genomförande Varje intervju inleddes med en kort presentation om studiens syfte och bakgrunden till vårt intresse att genomföra studien samt att vi skulle använda deras svar som underlag för att utveckla vårt arbete inom familjehemsvården. Vi informerade om att deras berättelser skulle spelas in på band och senare redovisas i en rapport och på ett sådant sätt att det inte skulle kunna gå att identifiera vem som sagt vad. Vidare gavs information om att allt material skulle förstöras efteråt. En tonårsflicka försäkrade sig mycket noga om att hennes mamma inte skulle få tillgång till bandet. Hon blev lovad att återfå bandet sönderklippt och då accepterade hon att bli inspelad. Alla intervjuer med barnen skedde i deras fosterhem och samtliga barn var positiva till att bli intervjuade. Intervjuerna med föräldrarna gjordes företrädesvis i deras hem. Några utfördes dock på socialförvaltningen. Som tidigare framkommit fick vi enbart hjälp att finna föräldrar av en av länets kommuner. Vi gjorde därför en inventering av vilka föräldrar i Halmstad som var möjliga att intervjua och som intervjuaren inte hade handläggarkontakt med. Samtliga föräldrar var vid förfrågan om en enskild intervju mycket positiva och såg detta samtal som en möjlighet att få prata om sin situation och framföra sina åsikter. Vid intervjutillfällena har vi eftersträvat att få vara ostörda och helt ägna oss åt intervjupersonen. Frågor, som ställs kräver reflektion av den som ska svara och man ska helst inte behöva bli avbruten i sina tankar. Det förekom dock kortare avbrott i form av telefonsignaler, en klocka som slog och röster, som störde utanför rummet. En konsekvens av avbrottet kan ha fått som följd att en tänkt tanke aldrig kom till uttryck eller att ett förtroget tillfälle försvann och inte gick att återknyta till. 23