Hinc robur et securitas? En forskningsstiftelses handel och vandel. Stiftelsen Riksbankens Jubileumsfond 1989 2003

Hinc robur et securitas? En forskningsstiftelses handel och vandel Stiftelsen Riksbankens Jubileumsfond 1989 2003

Hinc robur et securitas? En forskningsstiftelses handel och vandel Stiftelsen Riksbankens Jubileumsfond 1989 2003 GIDLUNDS FÖRLAG

Gidlunds Förlag, Box 123, 776 23 HEDEMORA www.gidlunds.se hedemora@gidlunds.se Riksbankens Jubileumsfond, Box 5 675, 114 86 STOCKHOLM www.rj.se rj@rj.se hinc robur et securitas (lat., härav styrka och säkerhet ), den svenska riksbankens devis sedan 1668. Långt in på 1900-talet stod den skriven på sedlarna. ur Nationalencyklopedin ISBN 91-7844-670-8 Thora Margareta Bertilsson, Thorsten Nybom, Francis Sejersted, Esko-Olavi Seppälä, Hans Skoie, Bengt Stenlund, Klas Åmark och Riksbankens Jubileumsfond 2004 Produktion Bo Heurling AB Tryck Fälth & Hässler, Värnamo 2004

Överlämning av rapporten Styrelsen för Stiftelsen Riksbankens Jubileumsfond beslöt vid sitt möte 21 mars 2002 att låta utvärdera fondens organisation och hela verksamhet under perioden 1989 2003. Utvärderingsgruppen överlämnar härmed sin enhälliga rapport till fondens styrelse. Stockholm 22 oktober 2004 Bengt Stenlund Thora Margareta Bertilsson Francis Sejersted ordförande Thorsten Nybom sekreterare

Innehåll Förord 9 Gruppordförandes tack 11 Inledning 13 Från doktorssmedja till kraftfull forskningspolitisk aktör Stiftelsen Riksbankens Jubileumsfond 1965 89 19 Den kulturvetenskapliga donationens tillkomst och etablering 1991 95 39 Riksbanksfondens stadgar, styrelse, arbetsutskott, verkställande direktör och personal 56 Fondens kapitalutveckling och anslagsutdelning Beredningsorganisationen samt exempel på utdelningens resultat 69 Ämnen och institutioner, jämställdhetsaspekter samt projektuppföljning 90 Särskilda satsningar 100 Från diskret ensamvarg till forskningspolitisk flockledare Riksbanksfonden som forskningspolitisk aktör 1989 2003 109 Internationellt samarbete från komplement till kärnverksamhet 132 Områdesgrupper en resurs för forskningsinitiering 140 Framtida forskningsfinansiering och organisation 155 Bilagor Nordisk forskningsfinansiering likheter och olikheter (1) 175 Thora Margareta Bertilsson Den högre utbildningen och forskningen i Danmark (2) 181 Esko-Olavi Seppälä och Bengt Stenlund Den högre utbildningen och forskningspolitiken i Finland (3) 191 Hans Skoie Offentlig forskningsfinansiering i Norge (4) 199 Finansiering av högre utbildning och forskning i Sverige (5) 209 Kort jämförelse med andra stiftelser (6) 214 Svenskt i Finland finskt i Sverige (7) 225 Klas Åmark Väl försedd Att forska med medel från Riksbankens Jubileumsfond (8) 229 Sara Danius Ur anförande vid Stiftelsekonferensen 5 maj 2004 i riksdagen (9) 237 Projektuppföljningsbesök år 2003 (10) 240 Kulturvetenskapliga donationen en kort exempelsamling (11) 246 Styrelsens beslut om ny forskningsfinansieringspolicy (12) 254 Stadgan (13) 258 Förteckning över intervjuade personer (14) 269 Vetenskapsområden för styrelseoch beredningsgruppsmedlemmar (15) 274 Riksbanksfondens personal (16) 276

Förord Stiftelsen Riksbankens Jubileumsfond har nu verkat i fyrtio år. Fonden började sin verksamhet vid en tidpunkt när Sverige just fått sitt femte universitet, och stod på tröskeln till de följande decenniernas snabba expansion av FoU-sektorn. Tillgången på externa forskningsmedel via de statliga råden var begränsad och en efterfrågad bristvara. Riksbankens Jubileumsfond kunde utifrån sina stadgar och i kraft av sin ekonomiska ställning redan från början ge för tiden stora anslag till forskning och forskarutbildning vid landets universitet. Fonden var under drygt ett årtionde en dominerande aktör i forskningsfinansieringen inom humaniora och samhällsvetenskap. Under de gångna fyrtio åren har det skett utomordentligt stora förändringar i det landskap, där fonden haft att verka. Staten har gjort stora satsningar i form av snabb utbyggnad av högre utbildning och forskning. I dag finns drygt ett fyrtiotal högskolor och starka statliga forskningsråd och möjligheter att medverka i EU-program. Genom riksdagens beslut 1993 om utskiftningen av löntagarfonderna skapades nya fristående forskningsstiftelser. Forskning och högre utbildning har blivit allt mer internationaliserad, även inom humaniora och samhällsvetenskaperna. Trots den expansiva utvecklingen inom FoUsystemet finns fortfarande efter fyrtio år samma efterfrågan på de forskningsmedel, som Riksbankens Jubileumsfond kan erbjuda. I själva verket har statens utbyggnad av universitet och högskolor och internationaliseringen snarast ökat betydelsen av den typ av insatser som en aktör av fondens typ förmår att bidra med. Mot bakgrund av att stiftelsen snart verkat under fyrtio år av stora förändringar i det utbildnings- och forskningspolitiska landskapet beslutade styrelsen år 2002 att ingående låta utvärdera RJs forskningsstödjande verksamhet. Till att utföra uppdraget utsågs professorerna Bengt Stenlund, f.d. rektor vid Åbo Akademi, ordförande, Thora Margareta Bertilsson, Köpenhamns universitet, och Francis Sejersted, Universitetet i Oslo. Professor Thorsten Nybom, Örebro universitet, engagerades som sekreterare. I gruppens direktiv framhålls bl.a. att den skall bedöma i vad mån forskningsstödet legat i linje med RJs stadgar: Har anslagen varit brett fördelade mellan olika områden? Har fonden stött stora långsiktiga program? Några andra särskilt specificerade punkter gäller bedömningen av de stora riktade satsningarna i form av stöd till doktorander i slutskedet, nya forskarskolor och postdoktorala tjänster som gjordes i slutet av 1990-talet. Hur ser forskningssamfundet och universiteten på RJs roll och verksamhet? Vidare skall utvärderarna bedöma om fonden har gjort nya och andra prioriteringar i förhållande till de statliga forsk- 9

ningsråden och (de förutvarande) sektorsorganen. I samband därmed skall de även undersöka vilka samverkansformer med andra finansiärer såväl statliga som privata som fonden varit engagerad i. Riksbankens Jubileumsfond kan konstatera att utvärderarna har utfört ett omfattande och värdefullt arbete, i praktiken närmast ett forskningsprojekt. Deras rapport innehåller intressanta iakttagelser och förslag av såväl övergripande forskningspolitisk natur som rörande hanteringen av forskningsansökningar. Genom sin breda jämförande inriktning ger den goda förutsättningar för en kritisk reflektion över de gångna årens insatser och kan tjäna som ett redskap i styrelsens strategiska planering, såväl i ett nationellt som internationellt perspektiv. Från stiftelsens sida hoppas vi att den även ger bidrag till den sannolikt närmast eviga diskussionen om samspelet mellan å ena sidan statens och å andra sidan stiftelsers och andra finansiärers roll i forskningsfinansieringen detta inte minst när det gäller relationerna till universitet och högskolor, där merparten av all svensk forskning utförs. Vi tackar våra utvärderare för väl genomfört arbete! Eva Österberg professor ordförande Dan Brändström professor VD 10

Gruppordförandes tack Sverige bör lyckönskas till sina framsynta beslut att instifta fonder och stiftelser med uppgift att stöda kvalificerad forskning. Inte minst gäller detta landets humanister och samhällsvetare som har tillgång till Riksbankens Jubileumsfond. Uppdraget att leda fondens första helhetsutvärdering har varit utmanande och stimulerande. Fonden bör ges erkännande för att utvärderingsgruppen fått tid och resurser att välja metod och omfattning för sitt arbete. Jag vill tacka alla dem som i samband med våra intervjuer gett oss rundlig tid och uppriktiga svar på våra djuplodande frågor. Fondens personal har genomgående tagit väl emot oss och ställt sig till förfogande för diskussioner och utredningar. Speciellt vill jag tacka forskningssekreterare Anna-Lena Winberg som av fonden utsetts till vår kontaktperson. Ett erkännande går även till styrelsen, arbetsutskottet och beredningsgrupperna för att vi fått känna oss välkomna till deras möten. Mina kolleger i utvärderingsgruppen vill jag tacka för djupgående sakkunskap och konstruktiva bidrag till utvärderingsarbetet och -rapporten. Gruppen avger en enhällig rapport men i de fall det eventuellt finns anledning till kritik skall denna riktas till gruppens ordförande. Utvärderingsgruppen valde sin sekreterare med stor omsorg. Ordförande och sekreteraren bildade rätt snart en aktionsgrupp som genomförde intervjuer, författade basrapporter, planerade rapportuppläggningen och på var sitt håll författade valda delar av rapporten som sedan utbyttes för kommenterande genomläsning. Det är Thorsten Nyboms förtjänst att utvärderingsrapporten bland annat innehåller en sällsynt träffsäker historisk exposé över fonden och särskilt den kulturvetenskapliga donationen. För en teknolog har det varit stimulerande att samförfatta med en boren humanist och historiker med eminent kännedom om svensk forskningspolitik. Några medhjälpare har bidragit med viktiga synpunkter på rapporteringen, detta förtjänar även ett stort tack. Vår redaktör Bo Heurling har varit viktig då det gällt att strukturera rapporten och hålla tidschemat. Han har varit följsam och in i det sista godtagit korrigeringar och tillägg. Rapportens tilltalande typografiska utformning är Bo Heurlings förtjänst. Jag avslutar med ett varmt tack till VD Dan Brändström som öppnat fonden för oss och välvilligt ställt sig till förfogande för upprepade och mångfasetterade diskussioner om fonden och svensk forskningspolitik. Bengt Stenlund professor 11

Inledning Inom sitt speciella vetenskapliga verksamhetsområde, kulturvetenskaplig forskning, representerar Stiftelsen Riksbankens Jubileumsfond inte bara den kanske tyngsta enskilde aktören som svarar för ungefär hälften av de svenska forskningsanslagen inom humaniora och samhällsvetenskap. I svensk forskningsfinansiering och forskningspolitik utgör fonden även en central forskningspolitisk aktör. Av den totala svenska offentliga och stiftelsebaserade FoU-satsningen år 2003 utgjorde Riksbanksfondens andel cirka 2 procent, och av stiftelsernas samlade forskningsanslag svarar fonden för 7 procent. Den speciella roll och ställning, som Riksbanksfonden i dag kommit att inta i svensk forskningspolitik, bör ses som en integrerad del av den omvälvande och delvis turbulenta process som det svenska universitets- och forskningssystemet genomgått under det senaste dryga decenniet. Fondens agerande och ställning i forskarsamfundet liksom dess självförståelse bör även förstås och eventuellt förklaras i ljuset av dess 40-åriga historia. I Riksbanksfondens fall torde denna historiska inbäddning, som i och för sig sätter sin prägel på snart sagt alla typer av institutionella ordningar, vara osedvanligt märkbar. Även om tyngdpunkten i utredningsarbetet självklart legat på den senaste femtonårsperioden, har utvärderingsgruppen även försökt förankra sin analys i ett bredare institutionshistoriskt och forskningspolitiskt perspektiv. Detta privilegium att utvidga undersöknings- och analysramen i tid och omfång ges, som bekant, mycket sällan till utvärderare och utredare utan dessa uppmanas nu för tiden vanligen i stället att vara klara i går. I föreliggande fall har dock uppdragsgivaren inte bara accepterat en utvidgning och fördjupning av arbetet, Riksbanksfonden har till och med aktivt uppmuntrat detta förfarande. För denna generositet och för det aktiva men aldrig påträngande intresse Riksbanksfonden visat för utredningsuppdraget vill utvärderarna uttrycka sin djupt kända professionella tacksamhet. Breddningen av uppdraget tillsammans med gruppens sammansättning har bland annat inneburit att det varit möjligt att till utvärderingen även bilägga jämförelser med utvecklingen i de nordiska grannländerna (bilaga 1 4). Därmed blir det möjligt att ytterligare belysa och förstå vilken faktisk forskningspolitisk verklighet Riksbanksfonden haft att arbeta i både med avseende på möjligheter och på restriktioner. Denna utvidgade omvärldskunskap torde vara helt nödvändigt om man någorlunda korrekt skall kunna värdera och bedöma de faktiska åtgärder och de prioriteringar som Riksbanksfonden vidtagit under det senaste dryga decenniet. 13

FRÅN UTVÄRDERING TILL UTREDNING Utvärderarna har således inte behövt betrakta det ursprungliga uppdraget som en bjudande begränsning utan de har även fritt kunna ta upp och analysera frågeställningar som inte uttryckligen nämnts i fondens beslut men som de har bedömt som relevanta i ett helhetsperspektiv. Till dessa frågeställningar hör bland annat Riksbanksfondens stadga samt styrelsens sammansättning och verksamhet. Det förhållandet, att Riksbanksfonden under utvärderingens gång inledde ett internt utvecklingsarbete och strategiska diskussioner kring principerna för den framtida forskningsfinansieringen och andra strategiska policyfrågor, har medfört att utvärderarna bidragit aktivt i denna analys och beslutsprocess. Detta har bland annat inneburit att utvärderarna fortlöpande kommenterat och gett synpunkter på de preliminära utvecklingsplaner och förslag som fonden utifrån sina interna diskussioner presenterat. Det praktiska och intellektuella biståndet har innefattat såväl statistiska uppgifter som annan relevant information kring den hittillsvarande verksamheten som utvärderarna fortlöpande producerade. Detta innebar att uppdraget i någon mån förändrades och övergick från en traditionell utvärdering till en substans- och tidsmässigt mera omfattande internutredning eller konsultverksamhet som även förväntades presentera konkreta förslag till praktiska åtgärder på kort och lång sikt. I realiteten har den dubbla uppgiften även lett till att Riksbanksfonden redan beslutat genomföra en del av utvärderingsgruppens rekommendationer och förslag. I vilken grad utvärderarna sedan kan ta åt sig äran/ta på sig skulden för dessa beslut är en annan sak. GRUPPENS SAMMANSÄTTNING OCH ARBETSFÖRDELNING Såsom framgått utsåg Riksbanksfonden en utvärderingsgrupp som bestått av nordiska forskare. Dessutom var fonden angelägen att utvärderarna skulle representera ett brett spektrum av akademiska och vetenskapliga erfarenheter och kompetenser såväl befattningsmässigt (universitetsrektor, stiftelseordförande, institutsledare) som disciplinärt (historia, sociologi, naturvetenskap/teknik). Den uttalade ambitionen från Riksbanksfondens sida var således att i möjligaste mån undvika en alltför närsynt, intern svensk kulturvetenskaplig betraktelse av fondens verksamhet och roll. I samråd med fonden beslöt gruppen att engagera professor Thorsten Nybom, Örebro universitet, som sekreterare. ALLMÄNNA FÖRUTSÄTTNINGAR FÖR ARBETET Relation till uppdragsgivaren Relationen till uppdragsgivaren har karaktäriserats av genomgående öppenhet och ömsesidigt förtroende. Utvärderarna har utan problem och restriktioner fått tillgång till alla uppgifter och all dokumentation de efterfrågat. Dessutom har gruppen haft obegränsat tillträde till Riksbanksfondens samtliga beredande och beslutande organ och aktiviteter. Personal på olika nivåer och i skilda funktioner har trots en väldokumenterat stor ordinarie arbetsbörda beredvilligt ställt sin tid och sitt kunnande till utvärderarnas förfogande. Därutöver har personalen aktivt medverkat i ett par informella internseminarier som utvärderingsgruppen initierat liksom även försett gruppen med sammanställningar av olika typer av statistiska och kvantitativa rådata som varit en grundläggande förutsättning för utvärderarnas arbete. Även om samt- 14

liga befattningshavare utan minsta knot bidragit till denna ovärderliga markservice, vill utvärderarna i detta sammanhang ändå särskilt framhålla forskningssekreterare Anna-Lena Winberg som av Riksbanksfonden utsågs till utvärderingsgruppens stödoch kontaktperson. i utförliga referat. De fullständiga intervjurapporterna kommer att deponeras vid Åbo Akademis handskriftbibliotek. Tanken är att detta omfattande och tämligen unika material, efter genomläsning och godkännande av respektive intervjuperson, även skall kunna bli tillgängligt för framtida forskning. Relation till omvärlden För att få en så bred och så mångfasetterad bild som möjligt av den akademiska och forskningspolitiska verklighet fonden har att verka i och även för att skapa sig en allmän uppfattning om omvärldens syn och värdering av Riksbanksfondens verksamhet och ställning beslöt utvärderarna att genomföra ett stort antal intervjuer över ett brett spektrum av befattningshavare och kompetenser. Även om utvärderingsgruppen i detta sammanhang kontaktat personer, vilka i olika kapaciteter anslagsmottagare, anslagssökande, beredningsgrupps- och styrelseledamöter samt institutionella samarbetspartners haft direktkontakt med fonden, har det varit utvärderarnas ambition att i sina intervjuer också inkludera ett representativt och brett urval av universitetsrektorer, dekaner, institutionsledare, aktivt verksamma forskare, forskningspolitiker och -administratörer. Utvärderingsgruppen vill även framhålla att av de personer, som ombetts medverka, har snart sagt alla utan undantag visat stor beredvillighet att deltaga i dessa samtal som inte sällan sträckt sig över mer än två timmar. Detta faktum torde i sig även återspegla den stora vikt man inom universitets- och forskningssystemet fäster vid Riksbanksfonden. Ty även om vi som utvärderare ingalunda uppfattades som fondens representanter, fick vi den bestämda uppfattningen att besöken ändå betraktades som en viktig del av Riksbanksfondens kontakter med forskarna och forskningsmiljön. Samtalen, som vanligtvis varit mycket öppenhjärtiga och förtroliga, har nedtecknas Relation till andra samtida utvärderingar och projekt Samtidigt som Riksbanksfondens styrelse beslöt om föreliggande utvärderingsprojekt, beslöt den även att genomföra en utvärdering av fondens rent finansförvaltande verksamhet. Utvärderingen, som utfördes av Lennart Nilsson och Claes de Neergaard, rapporterades i mars 2003. Riksbanksfonden har som delfinansiär även medverkat i det så kallade Stiftelseprojektet 2004 som fokuserar (löntagarfonds-)stiftelsernas roll i det nationella forsknings- och högre utbildningssystemet. Föreliggande utvärdering har samarbetat och utbytt erfarenheter med Stiftelseprojektet. Främst gäller detta FD Susan G. Marton, Göteborg, som speciellt ägnat sig åt kulturvetenskapernas utveckling vid universiteten och deras relationer till de så kallade externa forskningsfinansiärerna under de senaste tio åren. Projektets slutrapport förväntas utkomma under våren 2005. KÄLLMATERIAL Grunddokumentationen för utvärderingen har främst utgjorts av årsberättelser, styrelseprotokoll och olika former av beslutsunderlag, interna PM etc. Därtill kommer även projektbeskrivningar, sakkunnigutlåtanden, projektredovisningar, projektkorrespondens, områdesgruppssammanfattningar, interna utredningar och utvärderingar samt givetvis även de sakuppgifter som erhållits i samband med intervjuer och samtal. De enskilda intervjucitat som 15

återges i texten har anonymiserats. I det fall då den infogade texten avslutas med ett årtal härrör citatet från fondens årsberättelser. Bilagor Som redan nämnts innefattar bilagorna (bilaga 1 4) en nordiskt jämförelse och presentationer av FoUfinansieringen i Danmark, Finland och Norge samt en sammanfattning av den nordiska situationen. Bilaga 5 ger en koncentrerad sammanställning av finansieringen av högre utbildning och forskning i Sverige. I bilaga 6 finns en kortfattad beskrivning av ett antal, i jämförelse med Riksbanksfonden intressanta och relevanta fristående forskningsfinansiärer i inoch utland. Bilagan innefattar dessutom ett längre samtal med Dr. Wilhelm Krull, Generalsekretär vid Volkswagen-Stiftung i Hannover. Bilaga 7 redovisar i detalj innehållet i och erfarenheterna av ett av Riksbanksfondens större internationella samarbetsprojekt Svenskt i Finland finskt i Sverige. Professorn i historia Klas Åmark, Stockholm, ombads av utvärderingsgruppen att, i egenskap av framgångsrik forskningsledare med lång erfarenhet av externfinansiering i allmänhet och Riksbanksfondfinansiering i synnerhet, reflektera över förändringar och förskjutningar i kulturvetenskapens forskningsvillkor under de tre senaste decennierna (bilaga 8). I bilaga 9 redovisar även en av Riksbanksfondens Pro Futura-stipendiater, docent Sara Danius, Uppsala, sina erfarenheter som research fellow vid Wissenschaftskolleg zu Berlin och SCASSS. Bilaga 10 innefattar en kommenterad förteckning av utvärderingsgruppens projektuppföljningsbesök under år 2003. I bilaga 11 redovisas och diskuteras ett begränsat antal projekt ur den kulturvetenskapliga donationen. Riksbankens Jubileumsfond i siffror Tillgångar vid årsskiftet 2003/04 Kumulativ anslagsutdelning 1990 2003 Jubileumsdonationen Kulturvetenskapliga donationen Totalt Anslagsutdelning 2003 Jubileumsdonationen Kulturvetenskapliga donationen Rönnbergs donationer Totalt Administrativa kostnader 2003 7 300 mnkr 1 377 mnkr 1 650 mnkr 3 027 mnkr 109 mnkr 170 mnkr 0,7 mnkr 279,7 mnkr 22,6 mnkr Därtill ges en förteckning över de största kulturvetenskapliga projekten. I bilagorna 12 och 13 återges två centrala styrdokument för Riksbanksfondens verksamhet: styrelsens beslut om ny forskningsfinansieringspolicy 2004 samt fondens stadga(or). Bilaga 14 är en förteckning över de av utvärderarna intervjuade personerna. Bilaga 15 innefattar en förteckning över samtliga vetenskapliga styrelse- och beredningsgruppsledamöter i Riksbanksfonden mellan åren 1989 och 2004. En förteckning över fondens personal åren 1989 2004 återfinns i bilaga 16. OMVÄRLDENS SYN PÅ RIKSBANKENS JUBILEUMSFOND I sina intervjuer med ett hundratal personer har utvärderarna sällan stött på ens inlindad kritik av Riksbanksfonden. Tvärtom har det snarast handlat om en unison lovsång. Därmed har utvärderarna knappast fått någon hjälp utifrån att identifiera eventuellt tvivelaktiga och kritikvärda inslag i Riksbanks- 16

fondens numera mycket omfattande och vittförgrenande verksamhet. I en sektor och verksamhet, där kritiska synpunkter knappast brukar vara en bristvara, framstår denna nästan odelat positiva syn på Riksbanksfonden för utvärderarna som både överraskande och en smula egendomlig. Det kunde enligt utvärderarna till och med finnas skäl att ställa frågan om denna kompakta positiva konsensus är alltigenom hälsosam och önskvärd ens för Riksbanksfonden själv. Efter ett ingående och brett studium av Riksbanksfonden vill dock utvärderarna med smärre reservationer instämma i denna positiva grundinställning och konstatera att fonden är välskött. Den har gott renommé såväl inom som inte minst utom landet. Fonden tycks även på ett förtjänstfullt sätt varit beredd att ta vissa risker i sin anslagspolitik och medverka till att möjliggöra en antal intressanta och ibland nyskapande större forskningsprojekt. Riksbanksfonden med sin VD i spetsen har under det senaste decenniet därtill utvecklats till den mest aktiva forskningspolitiska aktören i Sverige och framför allt internationellt. Den har dessutom avgjort bidragit till den svenska humanistisk/samhällsvetenskapliga forskningens snabba internationalisering under senare år. Möjligheterna att fortsätta detta förtjänstfulla arbete borde enligt utvärderarna ytterligare kunna utvecklas och förstärkas genom fondens beslut att återintroducera storprojekt med totalbudgeter uppgående till 50 mnkr med projekttider omspännande sex till åtta år. Med hänvisning till de reaktioner utvärderarna mött inom forskarsamfundet anser de att det finns goda skäl att hävda att fonden inom sitt speciella ansvarsområde, den kulturvetenskapliga forskningen, förmodligen inte bara är den viktigaste utan även den mest uppskattade och respekterade forskningsfinansiären. Därmed vare icke sagt att denna välfyllda och uppskattade bägare helt skulle sakna inslag av organisatoriskt och beredningspraktiskt smolk. UTVÄRDERARNAS GENERELLA BEDÖMNING OCH MEST CENTRALA REKOMMENDATIONER Dels för att komma till rätta med såväl ovan antydda som andra brister, dels för att rent generellt skapa förutsättningar för en fortsatt positiv och dynamisk utveckling av Riksbanksfonden, vill utvärderarna redan inledningsvis sammanfatta ett antal av de rekommendationer och förändringsförslag som de i sina givna kontexter presenterar i den följande framställningen. Inte minst gäller detta det avsnitt som har rubriken Framtida forskningsfinansiering och organisation (s. 115). Övergripande rekommendationer Utvärderingsgruppen föreslår att Riksbanksfonden reviderar och samlar sin stadga i ett dokument. I samband härmed bör fonden även minska antalet styrelsemedlemmar och i likhet med andra jämförbara stiftelser avstå från personliga suppleanter. Utvärderarna betonar därtill att medlemmar i beredningsgrupperna inte skall ingå i styrelsen för att fonden skall uppnå ett mer renodlat och genomskinligt beslutsförfarande (s. 56). För att rationalisera och underlätta projektfinansieringen bör fondens centrala donationer sammanföras till en enhetlig ekonomisk resurs. Den särredovisning vissa donationsbrev kräver bör detta oaktat kunna uppfyllas. Det finns ett antal exempel på såväl mindre som större projekt, ibland överskridande 20 mnkr, vilka knappast kan karakteriseras som forskningsprojekt utan snarast är att betrakta som utredningsarbeten. Denna sammanblandning bör fonden undvika i framtiden. 17

Projektuppföljningen bör uppgraderas och effektiveras så att projektplanering och -ledning beaktas i tillbörlig utsträckning. Utvärderarna föreslår därtill att projektanslagen utdelas vid ett årligt solent tillfälle där även väl genomförda projekt presenteras och honoreras (s. 98, 164). Det är utvärderingsgruppens övertygelse och rekommendation att Riksbanksfonden säger upp det oförmånliga schablonmässiga overhead-avtalet och övergår till individuellt framförhandlade överenskommelser med berörda lärosäten (s. 117). Utvärderarna välkomnar Riksbanksfondens beslut att återinföra storprojekt och därmed uppfylla stadgans bokstav. För att en genomskinlig beredningsprocess skall skapas föreslås att fonden tydligt formulerar och offentliggör sina bedömningskriterier. I framtidsavsnittet har utvärderarna presenterat förslag till en självutvärderingsprocedur för potentiella sökande och dito förslag till bedömningsprocedurer och kriterier att tillämpas i beredningsgrupperna (s. 161). Avslutningsvis vill utvärderarna betona vikten av att Riksbanksfonden i högre grad följer upp och analyserar sin egen verksamhet för att därmed få större möjligheter att reflektera över och bedöma resultatet. Utvärderarna föreslår i detta sammanhang att fonden inrättar en områdesgrupp med den specifika uppgiften att analysera verksamheten och för styrelsen och VD framföra förslag till nya insatsområden och fortsatt verksamhetsutveckling. 18

Från doktorssmedja till kraftfull forskningspolitisk aktör Stiftelsen Riksbankens Jubileumsfond 1965 89 Riksens Ständers bank världens äldsta centralbank grundades år 1668. I en skrivelse till riksdagens bankoutskott den 1 mars 1962, undertecknad av ingen mindre än dess ordförande, den framstående amatörhistorikern Per-Edvin Sköld, framhöll riksbanksfullmäktige att ett så speciellt jubileum, som det år 1968 instundande, borde uppmärksammas och celebreras genom en manifestation som vore riksbankens ställning och långa historia värdigt. En tanke som därvid föreföll riksbanksfullmäktige tilltalande var att reservera en ansenlig del av överskotten från bankens rörelse för att grunda en stor donation till hugfästande av riksbankens 300-åriga tillvaro och samtidigt till främjande av ett angeläget nationellt ändamål. Ett lämpligt sätt att uppnå detta vore, enligt fullmäktige, att riksdagen dels beslöt avsätta ett belopp på 250 000 000 kronor [2 330 miljoner 1993] [ ] för en särskild riksbankens jubileumsdonation till främjande av till Sverige anknuten vetenskaplig forskning, dels ock [ ] att uppdraga åt en särskild kommitté att [ ] för riksdagen framlägga förslag till närmare bestämmelser rörande [ ] donationens handhavande och utnyttjande. Med hänvisning till den nationella karaktär fullmäktige önskat ge åt den föreslagna jubileumsdonationen, tog man sig även den tämligen (helt?) unika friheten föreslå att statsministern kallas att vara ordförande. Utgångspunkten för riksbanksfullmäktige var att donationen skulle utgöra en under Riksbanken fristående fond som skulle inrättas snarast och där utdelningen från avkastningen kunde inledas från och med jubileumsåret 1968. Som vanligt i forsknings- och forskarsammanhang väckte även denna propå om nya friska pengar inte bara entusiasm utan den initierade även en tämligen intensiv debatt om hur pengarna bäst skulle brukas, vilka de mest angelägna och relevanta forskningsområdena och forskningsfälten var, när utdelningen skulle starta, hur verksamheten skulle organiseras och hur den bäst skulle inordnas i den redan existerande offentliga forskningsfinansieringen. Detta var knappast förvånande mot bakgrund av vilka i tiden jämförelsevis betydande summor det beräknades röra sig om. Den årliga avkastningen förväntades således komma att uppgå till 15 20 mnkr, vilket, när det ställdes i relief till forskningsrådens totala anslag för budgetåret 1962/63, 20 mnkr, framstod som en nära nog enorm resursförstärkning. Även beträffande verksamhetens konstitutionella ställning och administrativa inordning framkom ett antal alternativa lösningar. Så framfördes framför allt ifrån folkpartihåll förslaget att denna betydande donation skulle inlevereras till statsverket och fördelas via den befintliga forskningsfinansieringsapparaten 19

eller så skulle man inrätta en särskild statlig forskningsfond, närmast i enlighet med de principer som den så kallade Malmfonden representerade. Som huvudskäl till att motsätta sig inrättandet av en kraftfull, fristående fond angav ett antal borgerliga riksdagsledamöter att den konstruktion riksbanken förordade riskerade att skapa märkbara prioriteringsoch samordningsproblem inom forskningspolitiken samt att riksdagen härigenom skulle förlora den omedelbara kontrollen över en icke försumbar del av svensk forskningsfinansiering. Efter en längre debatt kunde dock en enig första kammare och en icke helt enig andra kammare besluta om tillsättande av en utredningskommitté under ordförandeskap av statsminister Tage Erlander i enlighet med riksbanksfullmäktiges ursprungliga, av bankoutskottet sekunderade, förslag. Däremot ansåg en överväldigande majoritet i riksdagen att medlen, på grund av de akuta resursbehoven, borde tas i anspråk redan före det egentliga jubileumsåret. Det finns således en rad tecken som tyder på att de första avgörande stegen mot inrättande av en fristående offentlig forskningsfinansiär i stiftelseform ingalunda var komplikationsfri, och det finns även vissa indikationer på att både den formella ställning och den verksamhetsinriktning, som fonden slutligen fick, i icke ringa grad berodde på den starka övertygelsen och beslutsamheten hos två av tillkomstprocessens huvudaktörer, statsminister Tage Erlander och riksbankchef Per Åsbrink. I ljuset av både den turbulens och den principiella debatt som 1990-talets stiftelsebeslut medförde och även med tanke på den centrala och självklara position Riksbankens Jubileumsfond, enligt de allra flesta bedömare, ganska snart och av olika skäl kom att inta, är det inte helt ointressant eller irrelevant att erinra sig omständigheterna vid och förutsättningar för fondens tillkomst. Dessutom finns det goda skäl att hävda att Riksbanksfonden redan under de 15 första åren av sin existens i mångt och mycket utvecklade och institutionaliserade de forskningspolitiska, operationella och kulturella särdrag som i hög grad kommit att prägla såväl fondens faktiska verksamhet som dess offentliga ställning och delvis även dess självförståelse och självbild. Således även om vår huvuduppgift självklart är att belysa och diskutera Riksbanksfondens handel och vandel under det senaste decenniet, menar vi bestämt att om man skall förstå och förklara den i dag verksamma fonden, finns det goda skäl att inledningsvis även ägna de formativa 25 Gründerjahre ett visst intresse. 1962 64: FÖRSPEL OCH TILLKOMST Utredningskommittén avhöll sitt första sammanträde under statsministerns ordförandeskap i december 1962, och den 14 april 1964 överlämnade den sitt slutgiltiga förslag rörande Jubileumsfondens ändamål, inriktning, medelsförvaltning, styrelse och kanslifunktioner. Vad fondens verksamhet beträffar slog kommittén fast att den borde ges en betydande flexibilitet, och i princip bör icke något forskningsområde vara uteslutet från möjligheten att erhålla bidrag från fonden. Icke desto mindre slog kommittén i nästföljande mening fast att: Företräde bör ges åt forskningsområden, vilkas medelsbehov icke är så väl tillgodosedda på annat sätt. Denna rekommendation från utredningens sida fick en central betydelse för fondens inriktning och prioriteringar, eftersom den inte, som man kunde tro, innebar att fonden skulle identifiera specifika ämnesfält och studier, utan med uttrycket icke så väl tillgodosedda avsågs kulturvetenskaperna i allmänhet och då kanske samhällsvetenskaperna i synnerhet. 20