KRAVs REGELREVISION 2014 EKOLOGISK GRISPRODUKTION 2014 06 08 Maria Alarik, Apemia AB Förslag till regeländringar samt motivering och konsekvenser A. 5.5.4 Suggor ska grisa avskilt Stycke 2: Senast två tre veckor efter grisning ska suggan och smågrisarna kunna vistas ute. Vid grupphållning räknas 2 3 veckor för den senast födda kullen, vilket innebär att de äldsta smågrisarna får bli drygt 3 4 veckor innan de får utevistelse. Grupphållning av suggor inför betäckning och grisning är en naturlig och mycket fördelaktig åtgärd i smågrisproduktionen för att suggor naturligt stimulerar varandra till brunst samt ursprungligen (i vilt tillstånd) går i grupper av hondjur inför grisning och under digivningen. I besättningarna är gruppstorlekar på 5 10 suggor det vanligaste, men variationer förekommer beroende på byggnadernas utformning m.m. Under själva grisningen och under de första veckornas digivning behöver suggan och kullen vara i fred. Smågrisarna måste präglas på sin mor mat och värme - och rangordna sig inom kullen platsen vid juvret. Om avvänjningen av suggor i en grupp sker samtidigt, inträffar betäckningen normalt med en spridning av ca 4 dagar. Grisningen i en grupp inträffar därför under ca en veckas tid eftersom även dräktighetstiden varierar något. Gyltor som ska inlemmas i en grupp eller omlöpare från gruppen före kan avvika något mer i grisningstidpunkt. När utflyttningen till familjeboxen måste ske senast två veckor efter att sista kullen fötts innebär det att några kullar är för unga för att ha hunnit med präglingen på modern samt rangordningen inom kullen. Det kan få till följd att dödligheten efter utflytt kan bli så hög som ca 10%, och det är en av orsakerna till den högre smågrisdödligheten inom ekologisk grisproduktion. Vanligtvis inträffar smågrisdödsfall första veckan och oftast de första dagarna efter grisning då de svagaste grisarna dukar under, men vid utflyttning kommer en andra utmaning för smågrisarna. a) Med en förlängning av tiden innan utflytt till familjebox / utevistelse ges en större möjlighet för individuella kullar att hinna säkra upp sina livsviktiga kopplingar till modern och syskonen, så att de klarar att navigera i en grupp med kanske 9 främmande suggor och 110 främmande smågrisar. Därmed kan den senare smågrisdödligheten reduceras väsentligt. Denna åtgärd skulle också kunna få fler positiva följder: 1
b) Minskning av brunst i digivningen vilket inträffar när suggor triggar igång brunsten vid möte med andra suggor samtidigt som grisarnas diande strular. c) Om suggan brunstar så kommer omlöpet i samband med avvänjningen och underlättar sammanhållning av gruppen (3 veckors brunstintervall). d) Vissa vaccinationer av smågrisen (exempelvis PMWS, Lawsonia) bör inte göras före 14 dagar efter födelsen. Idag kommer man ofta för tidigt med denna typ av vaccination eftersom den är svår att genomföra i en lösdrift. e) För de besättningar som tillämpar successiv utflyttning av mindre suggrupper till familjebox blir följden att flexibiliteten ökar. f) Förändringen skulle kunna leda till att fler smågrisbesättningar lägger om till ekologisk produktion, då förslaget skulle underlätta för uppfödaren att anpassa sin produktion. Grisen och suggan får 7 dagar till inomhus utan möjlighet till utevistelse/bete om grisning sker på stall i grisningsbox och inte i hydda utomhus vilket är ovanligt idag. Observera att denna regeländring ger möjlighet till en förlängd inomhusvistelse när behov föreligger. B. 5.4.10 Tillfällig innevistelse för grisar Du får i vissa fall hålla grisar inne med rastgård som annars skulle ha varit ute på bete. Det gäller högst 2 4 veckor före slakt. Du får också tillfälligt hålla djuren inne vid sjukdom, knottangrepp eller otjänligt väder. Grisgrupperna etableras i de allra flesta fallen vid utsläppet till familjeboxen där kullarna och suggorna möts i grupper om ca 5 10 kullar (antalet varierar från besättning till besättning, det förekommer fler än 10 suggor per grupp). Dessa grupper hålls sedan ihop under hela uppväxtperioden och ända fram till slakt. Ibland delas gruppen i två grupper med större resp. mindre grisar i grupperna mitt i uppfödningen, men när grisarna går på betet behålls grupperna intakta. Man blandar normalt inte grisar från andra grupper med varandra, för det leder alltid till ny rangordning och strider mellan grisarna och risk för rymningar. Varje flytt av grisgruppen innebär en oro bland grisarna och de äter sämre och stannar upp i tillväxten. I samband med slaktleveranserna börjar man väga grisarna och anmäler de tyngsta till slakt. Därefter sker utslaktning av gruppen under ca 6 veckor. Efter ca 4 veckor och 3 leveranser har oftast tre 2
fjärdedelar av grisarna gått till slakt, vilket sker vid 120 kg levande vikt (89 kg slaktvikt). Grisar som vuxit saktare kan sedan flyttas till reservutrymme eller skickas underviktiga. För slaktsvin som går på bete i växtföljden och sommartid fodras ute på betet är det nödvändigt att ta hem grisarna i samband med vägning och slaktleveranser. Att ta hem hela gruppen är oftast enda sättet eftersom sortering och vägning på betet inte låter sig göras. De tas då hem till en tom box i tomt stall med rastgård, där man kan väga och märka grisarna allteftersom de ska levereras till slakttransporten. Här får de utevistelse i rastgård samt nyskördat vallfoder. Flytten påverkar dem minimalt så länge gruppen är intakt. När de största försvinner blir det inget bråk eftersom det är de som brukar rangordningsstrida. Att hålla slaktsvin på bete i växtföljden under betesperioden är det optimala sättet om man ser till växtodlingen, med mindre risk för ansamling av växtnäring nära stallarna, och fördelen av grisbete som bra förfrukt till grödan, och med en ogräseffekt av betandet eftersom grisarna hjälper till att rensa bort det. a) Den förstärker möjligheterna till gruppsammanhållning från 3 veckors ålder ända fram till slakt. b) Den underlättar för de besättningar som vill låta slaktsvinen beta i växtföljden i stället för på hagar i anslutning till stallet. Detta kan vara bra och nödvändiga åtgärder även i besättningar som fodrar i stallet under betesperioden för att låta beteshagarna vila eller plöjas upp och odlas under ett mellanår. Parasituppförökningen kan brytas med växtföljdsbete. c) Ändringen underlättar arbetet med vägning och leverans av jämnstora grisar i en miljö som grisarna känner sig hemma i (de är 5 6 månader gamla vid slakt). Slaktsvinen får ytterligare 2 veckors vistelse på stall med rastgård i sitt liv, utan tillgång till betesvallen. Detta gäller för den tredjedel av alla slaktsvin på gården som ska levereras under betesperioden. Det innebär ca 5 dagar (4,7) i genomsnitt för alla växande slaktsvin på gården. C. 5.4.9 Utevistelse och bete för grisar 3
Du ska ordna så att grisar kan vara ute på betesmark större delen av dygnet under minst en sammanhängande period om minst 4 månader under sommarhalvåret i Blekinge, Skåne och Hallands län, eller minst 3 månader för nordligare län. I inlandet från Dalarna-Gävleborg och norrut ska betesperioden kunna vara minst 2 månader. De ska då ha tillgång till beväxt mark som ger dem både foder och rikliga tillfällen till sysselsättning. Grisarna ska vid stripbetning och andra betessystem alltid ha tillgång till foder och sysselsättning. Du ska flytta dem till nya beten så snart allt är uppbökat på den aktuella arealen. (K) Under resten av året ska grisar ha tillgång till rastgård. (EU) Klimatet varierar mellan år, och vissa år kan våren vara sen. Regn och kallt väder i maj gör att vallarna torkar upp sent. Att släppa ut grisarna på en blöt vall ger effekten att de genast bökar upp vallen som i värsta fall förvandlas till leråker och inte blir bevuxen under sommaren. På höstarna när regnet och kylan kommer tidigt kan september bli våt och kall. Detta gynnar specifikt parasiterna som då förökar sig snabbt och skadar framförallt smågrisarna samt bidrar till uppförökning av parasittrycket på gården. Då mår grisarna bäst av att tas in. Parasiterna håller sig som regel på en låg nivå under de tre sommarmånaderna då torka och värme inte är gynnsamt för dem. Tidpunkten för när dessa nackdelar inträffar varierar efter klimatzon i landet. Förslaget på varierande betesperiod i olika delar av landet baseras på kraven på nötkreaturens betesperiod i Sverige enligt Djurskyddsförordningen, som sedan länge är en accepterad regel grundad på klimatmässiga variationer. a) Betessläppet på våren för grisarna kan anpassas till rådande väderförhållanden och man kan därmed undvika negativa effekter vad gäller växttäcke, tillgång till bra bete och undvikande av växtnäringsförluster. b) Betesintaget på hösten kan anpassas till rådande väderförhållande och möjliggör att framförallt smågrisar skyddas från parasitangrepp när det blir väderomslag till kyla och regn. Betesperioden för grisar minskar i länen norr om Blekinge Skåne Halland med en månad och för Norrlandslänen norr om Gävleborg Dalarna med två månader. Merparten av ekologisk grisproduktion sker i de två förstnämnda områdena. Norr därom är uppfödningen mycket begränsad och huvudsakligen baserad på smågrisproduktion för närvarande. De betydligt bättre 4
klimatiska förhållandena i de södra delarna av landet innebär att såväl primärproduktion som förädling av livsmedelsråvara är starkt koncentrerad till södra Sverige. Citat ur Jordbruksverkets Landsrapport om husdjursgenetiska resurser i Sverige. Maj 2002. Om vi antar att 50% av ekologisk grisproduktion sker i de södra regionerna innebär det att hälften av de ekologiska grisarna mister en månad av sin betesperiod genom förslaget. Det betyder 2 veckors minskat bete i genomsnitt. 40% av slaktsvinsperioden inträffar under betesperioden vilket betyder att slaktgrisen tappar ca 6 dagar i genomsnitt om regeländringen genomförs. För suggorna berör regeländringen i första hand sinsuggor (50% av suggornas tid är sintid) och i mindre grad digivande och nybetäckta suggor (25%). 28 dagar x 75% = 21 dagar x 50% = 11 dagar, eftersom hälften av produktionen sker i södra Sverige. Det blir 11 dagar i genomsnitt per sugga. A-C Sammanfattning av förändringar i utevistelse/bete för suggor och växande grisar till slakt efter regelförändring enligt ovanstående förslag. Fördelar med föreslagna regeländringar A-C, sammanfattning a) Minskad smågrisdödlighet b) Mindre problem med brunst under digivningen c) Bättre sammanhållna grupper d) Stärkt immunförsvar hos smågrisen e) Underlättar grisbete i växtföljden f) Arbetsbesparande genom mindre problem med grupperna g) Minskad risk för växtnäringsläckage h) Minskad parasitrisk Konsekvens 5
Tabell 1. Antal dagars minskning i genomsnitt under ett år. Kategori A B C SUMMA Suggor 7 0 11 18 Växande grisar 7 5 6 18 SUMMA 14 5 17 Den sammanlagda minskningen under ett år för suggorna kan bli 18 dagar vilket är 5% av årets dagar. För växande grisar kan det som kollektiv bli samma antal dagar, 18 dagar och 5% av årets dagar. Min bedömning är att betestiden kommer fortsätta vara upp emot 4 månader för de flesta grisarna eftersom slaktsvin och sinsuggor oftast går ute så länge det är möjligt på höstarna. Slaktsvinen tas i regel inte in förrän det är dags för slakt eftersom flytten påverkar dem negativt. Sinsuggor mår också bra av att vistas ute på hösten. De kan då utnyttjas för ogräsbekämpning och markberedning genom att de gärna bökar när marken blir fuktigare. Det kommer också att bli en variation efter årsmån. D. 5.8.6 Avvänjning av smågrisar Du får avvänja smågrisar tidigast när de är 49 40 dagar gamla. Om du föder upp smågrisarna omgångsvis får du avvänja dem tidigast när de är 40 dagar gamla Du bör tillämpa grupphållning i ekologisk smågrisproduktion om du har fler än 10 suggor. Gruppens medelålder på grisarna vid avvänjning överordnad enskilda kullars ålder. men bara om du tillämpar en hälsoplan. Du bör tillämpa en hälsoplanen i besättningen som tillsammans med grupphållningen ska hjälpa dig att upprätthålla ett bra smittskydd och en strikt grupphållning så att djuren får god hälsa. (K) Många suggor kommer i brunst innan perioden med 49 dagars digivning har avslutats. En tidigare avvänjning ger därför bättre dräktighetsresultat vilket medför att färre suggor behöver hållas inne för betäckning vid omlöp. Genom detta kan grupperna hållas mer intakta Kravet på 49 dagars avvänjning är med dagens djurmaterial och produktionssystem inte motiverat i ekologisk grisproduktion eftersom smågrisarna växer snabbare och suggorna kommer i brunst tidigare. 6 veckors / 40 dagars digivning för gruppen har visat sig fungera bättre både för smågrisarna och suggorna i ett system med grupphållning, vilket är en hälsomässig fördel genom mindre stress och stoppade smittvägar. 6
För besättningar som tar en kull per år och tillämpar successiv avvänjning (grisarna väljer själva) kan med fördel fortsätta med detta system i mindre besättningar, medan besättningar med fler än 10 suggor och två kullar per år har stora fördelar av att gruppera suggorna i grisningsgrupper. Gruppsystem har stor inverkan på hälsan genom att förebyggande vaccineringar och sektionerad uppfödning är lättare att upprätthålla. Det är dags att anpassa regelverket till det djurmaterial som är vanligast i svensk ekologisk grisproduktion. Inga negativa konsekvenser eftersom det innebär en anpassning av regelverket till den gris vi har idag. När andra raser än de vanliga Lantras, Yorkshire, Hampshire och Duroc används (Linderödsgrisen, Berkshire och andra tänkbara lantraser) finns inga hinder att förlänga digivningen efter grisarnas behov. 7