Att skapa transnationella nätverk som stöd för demokrati och för ett aktivt medborgarskap

Under hösten/vintern 2007/08 sjösatte CFL ett kunskapsbildningsarbete med inriktning mot att ta fram kunskap om hur man i folkbildningen skapar förutsättningar för att bygga transnationella nätverk som stöd för demokrati och aktivt medborgarskap. Sammanlagt tio organisationer i folkbildningen, folkhögskolor och studieförbundsavdelningar, fick medel att formulera projektidé, hitta transnationella projektpartners, hitta projektfinansiering och formulera projektansökan. Det är erfarenheterna från dessa försök som här sammanfattas till en kort handbok för den som själv vill bygga transnationella nätverk som stöd för ett utvidgat demokratiarbete. Att skapa transnationella nätverk som stöd för demokrati och för ett aktivt medborgarskap Ingemar Svensson Ett grundläggande uppdrag för folkbildningen är att stödja och stärka demokrati och aktivt medborgarskap i Sverige. Vi lever dock i en allt mer globaliserad värld där politiska och ekonomiska beslut i allt större utsträckning tas ovanför och utanför de demokratiska institutioner och den lagstiftning och demokratisk praxis som vi under lång tid har byggt upp, såväl i Sverige som i andra länder. Det finns också många som hävdaratt det i EU fattas fler och fler övergripande politiska och ekonomiska beslut som präglas av ett demokratiskt underskott. Den tradition av aktivt medborgarskap som vi har i de nordiska länderna, är på intet sätt självklar i stora delar av Europa, vilket också präglar själva EU. EU-kommissionen pekar dessutom själva och i allt fler sammanhang på vikten av att i vuxnas lärande stödja just aktivt medborgarskap och demokrati. Att bygga transnationella nätverk där vanliga medborgare kan mötas, förstå varandras kulturer och formulera gemensamma mål och arbetsmetoder för att stärka demokrati och medborgarskap, är en viktig del i denna strävan. Internet och det flexibla lärandet - inte minst den nätbaserade studiecirkeln och demokratiskt uppbyggda nätbaserade lärgemenskaper - ger nu nya möjligheter att med små kostnader bygga sådana transnationella nätverk. Där kan ett gemensamt lärande och ett delande av erfarenheter organiseras och utvecklas och för en modern folkbildning borde därför en sådan målsättning ha en hög prioritet. Under hösten/vintern 2007/08 sjösatte CFL ett kunskapsbildningsarbete med inriktning just mot att ta fram kunskap om hur man i folkbildningen skapar förutsättningar för att bygga den typ av transnationella nätverk som nämns ovan. Sammanlagt tio organisationer i folkbildningen, folkhögskolor och studieförbundsavdelningar, fick medel att formulera projektidé, hitta transnationella projektpartners, hitta projektfinansiering och formulera projektansökan. Det är erfarenheterna från dessa försök som vi här sammanfattar som stöd för den som själv vill bygga transnationella nätverk som stöd för ett utvidgat demokratiarbete. I inbjudan till det ovan refererade kunskapsbildningsarbetet gjordes inga begränsningar vad gäller geografi. Även om vi ovan skriver huvudsakligen utifrån ett europeiskt perspektiv fanns

självklart en öppenhet för transnationella nätverk även med utvecklingsländer. I denna artikel kommer vi dock huvudsakligen att ha fokus på europeiska nätverksbyggen med särskild inriktning på EU-länderna. Skälet är helt enkelt att hitta en rimlig avgränsning och att de försök som gjordes i kunskapsbildningsarbetet huvudsakligen hade inriktning på Europa och särskilt då på EU. Programdjungeln Att bygga transnationella nätverk kräver pengar. Även om man är inriktad på att använda nätet för kommunikation och flexibla former för det gemensamma lärandet, bör man naturligtvis ändå i ett sådant bygge, mötas i det fysiska rummet. Ett projekt kan vara en bra ingång och de projektprogram som finns betonar också vikten av att mötas hos varandra och vanligtvis är framför allt detta man får projektmedel för, att finansiera resor och uppehälle hos varandra. Projektfinansiering erbjuds från många håll, Svenska institutets Visbyprogram t ex, som är öppet för folkbildningen, stödjer främst samarbete och utbyte mellan Sverige och ett eller flera av följande länder: Ukraina, Vitryssland och Ryssland, se http://www.si.se/templates/commonpage 1053.aspx Palmecentret har en stor projektverksamhet inriktad i dag mot Balkan och Mellanöstern, se http://www.palmecenter.se/projektverksamhet.aspx EU erbjuder en uppsjö av olika program som på olika sätt kan stödjer vuxnas lärande och/eller aktivt medborgarskap och demokrati EU erbjuder en uppsjö av olika program som på olika sätt kan stödjer vuxnas lärande och/ eller aktivt medborgarskap och demokrati. De flesta förvaltas av EU-kommissionen i Bryssel och även om de utan tvekan kan erbjuda goda möjligheter går jag inte in på dem här. Man bör nog vara erfaren projekträv för att söka dessa alt. gå in i sådana projekt som partner till en mer erfaren organisation som åtar sig att koordinera projektet. Ansökningsdirektiven är ofta krångliga och svåra att tolka, ansökningarna skall skickas till Bryssel och man har ingen svensk myndighet att föra dialog med kring ansökningsformalia etc. Har man skaffat sig viss transnationell projektvana kan det dock löna sig att leta här eftersom flera av dessa program tidvis har svårt att finna avsättning för sina medel. Lifelong learning, Grundtvig och Nordplus I denna artikel kommer vi att hålla oss till EUs program för det livslånga lärandet och då särskilt det delprogram som kallas Grundtvig vilket, som man kan förstå av namnet, är särskilt inriktat mot vuxnas lärande och folkbildningen. Vi kommer också att ta upp Nordplus vuxen. Grundtvigprogrammet är ett EU-program med transnationell inriktning och omfattar alla EU-länder plus ansökarländer, medan Nordplus vuxen omfattar de nordiska länderna inklusive Färöarna och Grönland plus de baltiska. Även om vi inte tar upp det närmare i denna artikel, finns det ytterligare ett delprogram inom Lifelong Learning som definitivt kan vara av intresse för en del folkhögskolor, nämligen Leonardo da Vinci, som är Grudtvigs motsvarighet på yrkesutbildningsområdet. Se vidare på

internationella programkontorets hemsida under Program och stipendier Skälet till att vi väljer att fokusera på dessa program är att de utgör goda ingångar för den som är nybörjare och som tänker sig att skapa och koordinera transnationella nätverk. De administreras av Internationella programkontoret i Stockholm, vilket gör själva ansökningsförfarandet relativt enkelt och vilket också innebär möjligheter till stöd i olika former, chansen att få medel är relativt stor om man gör en bra ansökan och i fallet med Grundtvig, finns en karriärgång som är intressant. Koordinator eller bara deltagare? En viktig fråga att ställa sig inledningsvis är vilken ambition man har med sitt engagemang. Enklaste vägen om man är nybörjare är förvisso att kolla vilka organisationer ute i Europa som letar efter partners till sina projekt och att helt enkelt anmäla sitt intresse till den projektidé som intresserar en. Var hittar man då sådan information? Internationella programkontoret har länkar till olika databaser där man kan kolla vilka organisationer som söker partners. Man kan också sätta upp sig i dessa databaser som intresserad av att delta i ett projekt. http://www.programkontoret.se/templates/page 403.aspx Detta kan vara en bra ingång. Det är bra mycket enklare att låta någon annan göra grovjobbet med ansökan och med att få ihop partners till projektet. Men nackdelarna är också uppenbara. Det är tveklöst den om tar på sig att vara koordinator som formulerar projektets idé och inriktning, även om man i den rollen bör vara lyhörd gentemot intresserade partners, det är koordinatorn som får huvuddelen av projektmedlen, som kan bestämma vilken plattform som ska användas för kommunikationen. Den som är koordinator och som har skött sitt projekt bra, ligger dessutom bra till att få igenom fortsatta projekt när det första är slut. Nackdelarna är naturligtvis också uppenbara. Det är koordinatorn som har huvudansvaret för ekonomi och redovisning av hur projektmedlen har använts. För bara några år sedan var detta en mardröm då allt, ända ner till det minsta busskvitto, skulle redovisas för att man skulle få ut några pengar. I dag arbetar men i större utsträckning med schabloner och ekonomihanteringen är inte längre, på samma sätt, ett skäl att avstå från Koordinatorsrollen, men ekonomihanteringen är ändå så viktig (och definitivt när man arbetar med de mera avancerade delprogrammen i Grundtvig) att man skall ha någon ekonomiavdelning i sin organisation som har kompetens för uppgiften och som är införstådd med vad den innebär. En annan nackdel kan vara att man har ansvaret för att samordna ett antal partners med synnerligen skilda kulturer och uppfattningar om både det ena och det andra. Grundtvig partnerskap och Nordplus Vuxen De två program vi tänker prioritera i denna artikel är, som sagt, Grundtvig partnerskap och Nordplus vuxen. Skälen är flera. Båda dessa program hanteras av internationell programkontoret i Stockholm, de är lämpliga nybörjarprogram med relativt alt stor chans att få igenom en välgjord ansökan. Med Nordplus Vuxen förhåller det sig till och med så att man hittills haft svårt att göra av med tillgängliga projektmedel. Koordinerar man, med lyckat resultat, ett projekt inom något av dessa program, har man dessutom därefter goda chanser att få igenom mera omfattande projekt inom Grundtvigprogrammet. Man kan förledas att tro att om man har sökt och fått ett projekt inom Grundtvig, har man sedan fått sin tilldelning och sedan är det bra. Det kan då vara frestande att direkt söka ett mera omfattande projekt inom Grundtvigs multilaterala samarbetsprojekt eller Grundtvig nätverk där det finns mer projektpengar att hämta. Så fungerar det dock inte. Tvärt om är det så att chanserna att få igenom ett mera avancerat projekt är mycket större om man tidigare har visat sin kompetens i Grundtvig partnerskap. Skall man bygga transnationella nätverk som stöd för demokrati och aktivt medborgarskap är det vettigt att

ha ett längre perspektiv än bara ett par år och organisationer som har startat i det lilla och gjort bra ifrån sig, har därefter ofta inga svårigheter att hitta finansiering för ett mångårigt engagemang. En nackdel både med Grundtvig partnerskap och Nordplus Vuxen är naturligtvis att det inte handlar om några större pengar som man kan söka. Principen är här att man får pengar för att besöka varandra (resor och uppehälle) medan lönekostnader förväntas utgöra egeninsats. Ett Grundtvig partnerskapsprojekt får dessutom inte vara längre än två år. Projektidén Skall man ha en bra chans att lyckas få igenom en projektansökan skall man vara ute i god tid. Sista ansökningsdag för Grundtvig partnerskap liksom Nordplus Vuxen brukar vara runt mitten av februari mitten av mars och det är inte fel att börja förbereda sin ansökan tidigt på hösten, eller ännu hellre, våren innan. Det första man naturligtvis skall fundera över är vad man vill göra och att formulera sin projektidé. Viktigt här är att man noga läser vad Grundtvig alt Nordplus vill ha. En ansökan kan vara hur bra som helst och hur väl förberedd som helst, söker man för något annat än programmen efterfrågar, kommer man garanterat inte att få igenom sin ansökan. Man bör alltså börja med att lusläsa vad som står i programmens statuter! Har man nu målsättningen att med flexibelt lärande bygga nätverk som stöd för demokrati och aktivt medborgarskap bör man ju komma ihåg att man kan uppnå detta utan att ansökan explicit talar med dessa begrepp. En bra idé för att få grepp om vad som är en gångbar projektidé kan också vara att man kollar igenom genomförda projekt inom dessa program, naturligtvis inte för att kopiera utan för att få en uppfattning om form, omfattning, riktning etc. Att ha en klar och tydligt formulerad projektidé innan man går ut och hittar transnationella partners, är viktigt, i alla fall om man tänker sig att koordinera projektet. Självklart skall man lyssna på sina partners och vara villig att kompromissa så att alla känner sig delaktiga och att projektet verkligen är gemensamt, men man skall komma ihåg att kulturella skillnader, synen på lärande, särskilt på flexibelt lärande, liksom synen på demokrati är synnerligen varierande och, som vi ska se längre fram, kan en intresserad, kompetent och engagerad partner ha helt andra mål än vad en svensk folkbildare har. Men det är du som har tagit initiativet, som koordinerar och som ytterst bestämmer! Om du nu i stället väljer att göra det enklare för dig och ansluter dig till någon annan koordinators projektidé, får du naturligtvis vara beredd på att köpa den idé som erbjuds. Naturligtvis måste du också förankra projektet och projektets idé i din egen organisation, självklart hos ledningen och hos kollegor som du vill skall arbeta i projektet och inte minst, hos den som skall hantera ekonomin! Projektpartners Att hitta bra partners till ditt projekt är kanske det viktigaste av allt och här skall man lägga ner mycket tid och ansträngning. Även om det var vanligare för tio år sedan är det är fortfarande så att man dagarna innan ansökningstiden går ut, får propåer från intresserade organisationer som erbjuder sig som partners. Visst, har man riktig tur, kan det bli bra, men risken är stor att du kommer att sitta där med en sleeping partner som gärna reser runt i Europa och äter och dricker gott utan att i övrigt göra ett handtag i projektet alt. som försöker mjölka ut så mycket pengar som möjligt ur din budget. Det är, som sagt, svårt nog som det är, med kulturskillnader, skillnader i syn på vad demokrati är, vad lärande är, vad som är viktigt och mindre viktigt i ett projekt etc. för sådana skillnader finns och de är tveklöst en del av utmaningen och glädjen med att arbeta i transnationella projekt, men man ska noga välja vilka man vill ha med, helst möta dem på förhand, känna på

dem och kolla om de känner något engagemang för din projektidé, om de i övrigt är seriösa och om du tror att du kommer att trivas med dem de närmaste åren. Detta kräver mycket, av mod och mogenhet och av förmåga att tänka i nya banor. Och se upp då med dina fördomar, för de kommer ofta på skam! Ett lika stort misstag som att välja sleeping partners kan vara att välja bara sådana partners som delar dina värderingar och erfarenheter eller att välja sådana partners som kulturellt står dig närmast. Sådant ser den som skall ta ställning till din ansökan och risken finns att ansökan då ses som mindre intressant. Tänk på att hitta partners som representerar olika erfarenheter och som även representerar olika kompetenser. Självklart är det bra om de partners du söker har något slags gemensam referensram eller värdegrund, men är du men man ska noga välja vilka man vill ha med, helst möta dem på förhand, känna på dem och kolla om de känner något engagemang för din projektidé, om de i övrigt är seriösa och om du tror att du kommer att trivas med dem de närmaste åren folkhögskolemänniska t ex är det inte givet att bara söka partners bland folkhögskolor. Vi skulle nog vilja säga att det är ett vanligt misstag att göra så. Det är alldeles utmärkt att ha med en organisation som är duktig på utvärderingar, det kan vara utmärkt att ha med organisationer som (inom rimliga gränser) representerar olika pedagogiska kulturer. Det kan vara utmärkt att ha med en akademisk partner som kan bidra med ett teoretiskt perspektiv, det kan vara utmärkt att ha med någon som är duktig på webbpublicering och som kan ta hand om projektets gemensamma webb. En sådan kompetensbredd ska man poängtera i sin ansökan, för det är ett starkt argument. Du blir säkert även uppvaktad av privata företag som vill vara med. Fundera då först några varv på varför ett vinstdrivande företag vill vara med i ett partnerskapsprojekt av detta slag. Flexibelt lärande som stöd för transnationella demokratinätverk När det gäller flexibelt lärande kan det vara bra att veta att få organisationer ute i Europa har kommit så långt vad gäller nätbaserat samarbetslärande som man har gjort i svensk folkbildning. Många, inte minst i de forna östländerna och i ansökarländerna, är kvar i ett gammaldags e learningtänkande, men låt inte detta avskräcka dig, Sverige har hög status fortfarande på detta område och om man som svensk i internationella sammanhang pratar om den nätbaserade studiecirkeln och den nätbaserade lärgemenskapen, är det ofta så att man gärna lyssnar och gärna vill lära. Viktigt är då att både i projektidéformulering liksom i kontakterna med blivande partners, visa på vilket sätt flexibelt lärande kan användas som medel att skapa, fördjupa och utvidga nätverket. Hur den nätbaserade lärgemenskapen kan användas för projektets interna kommunikation och erfarenhetsutbyte, liksom för ett friare erfarenhetsutbyte mellan större grupper inbjudna ifrån de i projektet deltagande länderna. Hur om man som svensk i internationella sammanhang pratar om den nätbaserade studiecirkeln och den nätbaserade lärgemenskapen, är det ofta så att man gärna lyssnar och gärna vill lära den nätbaserade studiecirkeln kan användas för gemensamma studier kring demokratifrågor, kring hur man kan stärka ett aktivt medborgarskap, eller helt enkelt som en demokratiskapande form som kan användas i alla studier oavsett innehåll. Här är det viktigt att du också tydliggör vilka krav ett kollaborativt nätbaserat lärande ställer på ledarens och deltagarnas nätnärvaro och aktivitet. Är du koordinator driver du självklart att använda folkbildningsnätet som plattform i projektet. Folkbildningsnätet har vid det här laget använts i åtskilliga transnationella projekt, det

kostar inget att använda så länge vi pratar om projekt på denna nivå och i våra erfarenheter har det fungerat bra. Hur många partners och vilka? Hur många partners ska man ha och är det viktigt var de finns? I Grundtvig partnerskap sägs det tydligt att det ska vara minst tre partners från tre olika länder. Det är inte fel att hitta ytterligare en eller två partners, snarare stärker det ansökan. Man ska också komma ihåg att ha en geografisk spridning i projektet. Internationella programkontoret säger visserligen ingenting om vikten av denna spridning, men om du i detta program lämnar in en ansökan med partners i Danmark, Norge och Finland, då är dina chanser att få medel obefintliga (då ska du söka inom Nordplus Vuxen, mer om det längre fram). Rent allmänt är det bra att ha en fördelning mellan nord och syd och mellan gamla och Nya EU-länder och helst även ett ansökarland. Tänk dessutom på, när du letar partners att detta program särskilt riktar sig till små organisationer utan tidigare erfarenhet. För Nordplus Vuxen gäller att du måste ha minst en partner i något annat nordiskt land. Från och med 2008 kan man även välja partners i de baltiska länderna, Estland, Lettland och Litauen. Även om det rent formellt är OK att bara ha en partner är det att rekommendera, om man vill maximera sina chanser att få medel från Nordplus, att man i alla fall är sammanlagt tre parter i ett projekt. Här finns, som jag vet, inga särskilda preferenser vad gäller geografisk fördelning, även om jag gissar att det inte är fel att ha med en partner från ett baltiskt land. Hur hitta partners? Det är, som sagt, ytterligt viktigt att hitta rätt partners och att få till den bästa sammansättningen av partners. Men var hittar man dem? Det är ganska vanligt att man bygger sitt projekt på en eller flera internationella relationer som man redan har och kanske har haft sedan länge. Det kan vara, och är ofta, en bra bas, förutsatt att denna kontakt är intresserad av det förändringsarbete du vill arbeta med och förutsatt att man är intresserad av att arbeta med flexibelt lärande som form. Ett bra sätt att hitta goda internationella kontakter till ditt projekt kan också vara att fråga de folkbildare och/eller organisationer som har ett stort internationellt kontaktnät och som också är intresserade av flexibelt lärande. Man kan tänka att Internationella Programkontoret vore den bästa källan för sådan information, men tjänstemännen där är mycket angelägna om att markera att man inte kommer med några konkreta råd, vare sig vad gäller lämpliga partners, lämplig projektidé, eller lämpliga skrivningar i ansökan. Däremot kan man mycket väl släppa övergripande tips. Vilka partnerländer är underrepresenterade i svenska ansökningar, vilka idéområden är underrepresenterade i svenska ansökningar etc. Ett bra tips är att delta i de seminarier som IPK anordnar med jämna mellanrum och att där lyssna noga på vad som sägs. Av samma skäl bör man prenumerera på deras nyhetsbrev (se hemsidan). IPK kan däremot ge dig en viktig indirekt hjälp att hitta bra partners och framför allt att träffa och prata dig samman med dessa partners. Dels hittar man på hemsidan ett antal kontaktdatabaser där man kan registrera sig och söka efter intresserade partners, dels organiserar Grundtvigprogrammet med jämna mellanrum kontaktseminarier runt om i Europa, med olika idéfokus. Hit kan man åka, presentera sin idé för alla närvarande och preliminärt prata sig samman med intresserade. Har man en bra framförhållning och är ute i god tid kan man ansöka om stipendium för att delta vid ett sådant kontaktseminarium. Listor över kommande seminarier och information om hur man söker medel för att delta där, hittar du också på IPKs hemsida under Grudtvigprogrammet.

När du har kommit så långt att du har hittat de partners du vill ha med i projektet, eller i alla fall en kärna av partners, och har en klar projektidé att diskutera med dina partners, rekommenderar jag definitivt att du, och dina partners, ansöker om medel för ett förberedande möte. Chanserna att få pengar till ett sådant möte är ganska goda om man har kommit så långt och man slipper mycket stress, frustration och många besvikelser om man tillsammans i det fysiska rummet kan finslipa projektidé och projektplan och även formulera, eller i alla fall börja formulera, själva projektansökan. Se gärna till att ett sådant möte hålls flera månader innan ansökan skall vara inne. Även om allt verkar klart, kan mycket hända, en partner kan t ex av olika skäl falla bort och då måste du hitta en ny innan ansökan skall vara inne. Skall du vara koordinator är det viktigt att du förbereder dig väl. Du bjuder naturligtvis in till ett möte i Sverige, det är du som sätter ihop dagordningen och som leder förhandlingarna, men som sagt, med öppenhet och respekt för dina parters och deras idéer. Ett sådant förberedande möte ökar också chanserna att få igenom din projektansökan, dels naturligtvis eftersom den gemensamma ansöka från dig och dina partners blir bättre, men också eftersom detta är en signal till IPK att koordinatorn är en seriös organisation som varit ute i god tid och som har gjort ett ambitiöst och gott arbete. Inom Grundtvigprogrammet finns ytterligare en möjlighet att på plats skapa kontakt med tänkbara partners. Man kan ansöka om medel för att få delta i kurs eller konferens ute i Europa i upp till sex veckor. Se IPKs hemsida där du också hittar en databas över kommande kurser, konferenser och andra fortbildningsaktiviteter runt om i Europa. Motsvarande databas för partnersök och möjlighet till förberedande möte finns även i Nordplus vuxen. Se IPKs hemsida. Ansökan Ansökan till Grundtvig Partnerskap skickas, om du är koordinerande part, till Internationella Programkontoret i Stockholm, som också bedömer och beslutar om ansökan skall beviljas eller ej. Det är dock viktigt att komma ihåg att en kopia av ansökan även skall skickas in av respektive partner till deras nationella programkontor. Om så inte sker faller ansökan. Du och dina partners måste alltså vara överens om vad som skall stå i ansökan. Ansökan kan skrivas på svenska, engelska, eller på en kombination av dessa språk och rimligen skriver man väl ansökan på engelska. Vad gäller Norplus vuxen, så administreras det, som sagt, av IPK i Stockholm men ansökan skickas av koordinerande part till Nordplus kontor i Danmark som även fattar beslut. Ansökan kan skrivas på svenska, om inte någon av parterna kommer från baltikum, då den skrivs på engelska. När ansökan skall vara inne varierar år från år, men för Grudtvig partnerskap gällde 2008 den 15/2 och för Nordplus Vuxen den 21/4 (normalt tidigare). Är man väl överens med sina partners om skrivningarna är själva ansökan inte särskilt problematisk även om man vid första anblicken kan bli lätt svettig inför ansökningsblankettens 48 sidor. Som vi tidigare skrivit är det viktigt att varje part har sitt ansvarsområde i projektet. Förutom projektidé, projektplan och tidplan och budget är det viktigt att tydliggöra hur utvärdering skall ske och inte minst på vilket sätt projektets resultat skall spridas vidare. Får du din ansökan beviljad kan du räkna med att starta projektet ungefär ett halvår efter sista ansökningsdag. Lycka till! Är man väl överens med sina partners om skrivningarna är själva ansökan inte särskilt problematisk även om man vid första anblicken kan bli lätt svettig inför ansökningsblankettens 48 sidor