Europaparlamentet 2014 2019 Utskottet för framställningar 27.1.2016 MEDDELANDE TILL LEDAMÖTERNA Ärende: Framställning nr 1759/2013, ingiven av Thierry Paquet, belgisk medborgare, om de frivilliga brandkårernas ställning i Belgien 1. Sammanfattning av framställningen Framställaren anser att situationen för frivilliga brandmän är oroväckande i flera belgiska regioner. Framställaren hävdar att de frivilliga brandmännen erbjuder en permanent tjänst från hemmet, men att deras vilotid inte beaktas. Dessutom registrerar pensionsverket inte antalet yrkesår. Framställaren hänvisar till de rättsliga förfaranden som han inlett i syfte att återkräva berörda belopp och uttrycker sitt missnöje med rättssystemets tröghet och ineffektivitet. 2. Tillåtlighet Framställningen förklarades tillåtlig den 23 juni 2014. Kommissionen har uppmanats att lämna upplysningar (artikel 216.6 i arbetsordningen). 3. Kommissionens svar, mottaget den 30 januari 2015 Kommissionens synpunkter Inledande anmärkningar Till att börja med bör det påpekas att Europeiska unionen inte har någon behörighet när det gäller ersättning och tillhörande pensionsrättigheter som även fortsättningsvis är en fråga för den nationella behörigheten, och i detta fall hör det till relevanta belgiska myndigheters behörighet. Kommissionen kan dessutom inte ge direkt stöd rörande enskilda domstolsförhandlingar. Tillhörande frågor tas därför inte upp i kommissionens detaljerade kommentarer nedan. Mot bakgrund av vissa av framställarens frågor bör det ändå noteras att i syfte att ta upp de viktigaste prioriteringarna i den europeiska planeringsterminen EU:s årliga cykel för samordning av den ekonomiska politiken, såsom det uttrycktes i kommissionens meddelande CM\1084898.doc PE546.917v02-00 Förenade i mångfalden
om den årliga tillväxtöversikten för 2015 1 syftar en rad rekommendationer till att främja hållbarheten i medlemsstaternas offentliga finanser, lämpligheten i pensionssystem och system för social trygghet liksom det nationella rättsväsendets kvalitet, oberoende och effektivitet. Liksom övriga medlemsstater i EU deltar Belgien i 2014 års europeiska planeringstermin och kommissionen följer hur dess ekonomi och rättsväsende fungerar. Kommissionen tar mer i detalj upp framställarens frågor rörande arbetstiden för frivilliga brandmän i Belgien, med hänvisning till tillämplig EU-lagstiftning, dvs. Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/88/EG av den 4 november 2003 om arbetstidens förläggning i vissa avseenden 2, nedan kallat arbetstidsdirektivet, såsom det tolkas av EU-domstolen. Frågorna handlar framför allt om följande: tillämpningen av arbetstidsdirektivet på frivilliga brandmän (för att behandla EUlagstiftningens relevans i fråga om arbetstiden för frivilliga brandmän), begreppet arbetstid (för att hantera frågan om jourtid i hemmet ), arbetstid vid samtidiga anställningsavtal. Tillämpning av arbetstidsdirektivet på frivilliga brandmän Kommissionen vill påminna om att enligt EU-domstolens rättspraxis faller den normala verksamheten inom försvarsmakt, räddningstjänst eller civilskydd inbegripet exempelvis brandbekämpning eller medicinsk akutvård till olycksoffer inom arbetstidsdirektivets omfattning. 3 Utöver arbetstidsdirektivets materiella tillämpningsområde enligt ovan är information om de personer som omfattas också relevant för att fastställa huruvida direktivet gäller för frivilliga brandmän. Även om tillämpningsbestämmelserna i direktivet hänvisar till en arbetstagare (ofta till alla arbetstagare eller varje arbetstagare ) definieras inte begreppet i själva direktivet. I sin dom i målet Isère 4 konstaterade domstolen att arbetstidsdirektivet varken hänvisade till definitioner av en arbetstagare avlett från annan EU-lagstiftning eller från nationell lagstiftning och rättspraxis, och drog slutsatsen att den tillämpade en självständig EU-definition. 5 Mot bakgrund av detta särskilda avgörande innebär det att frågan om en frivillig brandman är en arbetstagare eller ej i den mening som avses i arbetstidsdirektivet beror på de faktiska arbetsförhållandena för denna arbetstagare i varje specifikt fall dvs. på ett antal objektiva kriterier som särskiljer anställningsförhållandet genom hänvisning till rättigheter och skyldigheter för de berörda personerna, där det viktigaste inslaget är en person som utför tjänster för och under ledning av en annan person mot ersättning 6. I enlighet med domstolens fasta rättspraxis ska den nationella domstolen ta hänsyn till detaljerna i arbetssituationen för en specifik arbetstagare (som framställaren) och undersöka om denna definition är uppfylld 7 för att sedan fastställa huruvida arbetstidsdirektivet gäller. 1 COM(2014)0902, 28.11.2014. 2 EUT L 299, 18.11.2003, s. 9. 3 Dom i mål C-52/04, Feuerwehr Hamburg, punkt 52. 4 Dom i mål C-428/09, Isère, punkt 27. 5 Isère, punkt 28. 6 Isère, punkt 28. 7 Isère, punkt 29. PE546.917v02-00 2/2 CM\1084898.doc
Begreppet arbetstid Eftersom framställaren väcker frågan om jourtid i hemmet (heures de garde à domicile) för frivilliga brandmän är det lämpligt att överväga denna specifika situation med hänvisning till begreppet arbetstid i den mening som avses i arbetstidsdirektivet. I artikel 2.1 i direktivet definieras arbetstid som all tid i enlighet med nationell lagstiftning eller praxis då arbetstagaren står till arbetsgivarens förfogande samt därvid utför aktiviteter eller uppgifter. EU-domstolen slog fast att de karaktäristiska egenskaperna för begreppet arbetstid kräver att två villkor är uppfyllda: arbetstagaren måste vara fysiskt närvarande på den plats som fastställs av arbetsgivaren och vara tillgänglig för arbetsgivaren för att kunna erbjuda lämpliga tjänster omedelbart vid behov 1. I målen SIMAP 2 och Jaeger 3 ansåg domstolen att jourtid när läkare måste vara på plats på arbetsplatsen måste betraktas som arbetstid i sin helhet i den mening som avses i arbetstidsdirektivet. Det bör noteras att domstolens beslut inte enbart hänför sig till jourtid som kräver närvaro på arbetsplatsen utan även, i en bredare mening, till jourtid som kräver närvaro på någon annan plats som bestäms av arbetsgivaren 4. Däremot ansåg domstolen att stand by-tid när läkarna var tvungna att vara kontaktbara, men inte skyldiga att befinna sig på arbetsplatsen, inte behöver betraktas som arbetstid, med undantag för de perioder som faktiskt tillbringades med att ge medicinsk vård efter att ha blivit inkallad. Perioder av tillgänglighet under vilka arbetstagaren måste vara kontaktbar för att arbeta vid behov, men kan välja att vara hemma eller på annan plats som han eller hon väljer (även om platsen i fråga fortfarande måste ligga tillräckligt nära arbetsplatsen för att arbetstagaren snabbt ska kunna ta sig dit vid behov) behöver därför inte betraktas som arbetstid i sin helhet 5. helhet 5. I en sådan situation (dvs. stand by-tid) är det endast den tid som är förbunden med det faktiska tillhandahållandet av tjänster som ska räknas som arbetstid. Stand by-tid ska därför betraktas som viloperiod så länge arbetstagaren inte kallas in för att arbeta. Framställaren hänvisar endast till heures de garde à domicile för frivilliga brandmän, vilket förefaller motsvara stand by-tid (till skillnad från jourtid på arbetsplatsen). Kommissionen har ingen information om vilken tidsmängd som tillbringas på arbetsplatsen eller med att faktiskt tillhandahålla tjänster (den tid som, enligt direktivet, ska räknas som arbetstid). Tillämpning av arbetstidsdirektivet vid samtidiga avtal Frågan om samtidiga avtal och huruvida i dessa fall (dvs. när en arbetstagare har mer än ett anställningsavtal samtidigt) den totala arbetstiden bör beräknas per avtal eller per arbetstagare i den mening som avses i direktivet, tas varken upp i arbetstidsdirektivet eller domstolens rättspraxis. Under dessa förhållanden gäller nationell lagstiftning för att från fall till fall fastställa hur dessa beräkningar ska göras. Kommissionen har redan slagit fast att direktivet ska tillämpas per arbetstagare, så långt detta är möjligt. Med tanke på målsättningen att skydda arbetstagarnas hälsa och säkerhet bör medlemsstaterna införa lämpliga mekanismer 1 Se dom av den 1 december 2005, Dellas m.fl., punkt 48 och angiven rättspraxis i denna dom. 2 Mål C-303/98. 3 Dom av den 9 september 2003 i mål C-151/02, Jaeger, punkterna 60 och 61. 4 Se exempelvis Jaeger, punkterna 63, 65 och 69. 5 Se SIMAP, punkt 50. CM\1084898.doc 3/3 PE546.917v02-00
för övervakning och genomförande, särskilt om det finns samtidiga arbetsavtal med samma arbetsgivare 1. Enligt information som kommissionen har tillgång till 2 tillämpar Belgien arbetstidsdirektivet per arbetstagare om det finns mer än ett avtal med samma arbetsgivare, men per anställningsavtal när en arbetstagare har fler än ett avtal med olika arbetsgivare. Mot denna bakgrund är, enligt den information som lämnas i framställningen, framställarens specifika situation fortfarande oklar. Slutsatser Brandmän som är anställda av myndigheter faller inom arbetstidsdirektivets tillämpningsområde. Enligt EU-domstolens beslut i målet Isère är det en fråga för de nationella domstolarna att besluta om huruvida en frivillig brandman, som i detta fall, är anställd av myndigheterna och ska betraktas som arbetstagare. När den nationella domstolen fattar sitt beslut måste den tillämpa det självständiga begreppet arbetstagare enligt EU-lagstiftningen, såsom framgår av domen i målet Isère, mot bakgrund av alla omständigheter i målet. Enligt arbetstidsdirektivet, så som det tolkas av EU-domstolen, ska all jourtid när arbetstagaren måste befinna sig på arbetsplatsen betraktas som arbetstid. Stand by-tid hemma (heures de garde à domicile), eller när arbetstagaren är fri att välja var han eller hon vill vistas (även om han eller hon snabbt måste kunna ta sig till arbetsplatsen) betraktas emellertid inte som arbetstid (bortsett från situationer när arbetstagaren kallas till arbetet, dvs. tid förbunden med det faktiska tillhandahållandet av tjänster ). Stand by-tid anses därför som en viloperiod så länge inte arbetstagaren kallas in för att arbeta. I direktiv 2003/88/EG, såsom det tolkas av EU-domstolen, anges inte huruvida bestämmelserna gäller per arbetstagare eller per avtal. Nationell lagstiftning i frågan skiljer sig åt och i Belgiens fall framgår att direktivet tillämpas per arbetstagare om det finns mer än ett avtal med samma arbetsgivare, men per anställningsavtal när en arbetstagare har fler än ett avtal med olika arbetsgivare. Mot denna bakgrund är, enligt den information som lämnas i framställningen, framställarens specifika situation fortfarande oklar. 4. Kommissionens kompletterande svar (REV), mottaget den 27 januari 2016 Det bör påminnas om att Europeiska unionen inte har någon behörighet när det gäller ersättning och tillhörande pensionsrättigheter, som även fortsättningsvis är en nationell behörighet och i detta fall de relevanta belgiska myndigheternas behörighet. På samma sätt saknar EU behörighet för kontraktsmässiga överenskommelser när det gäller klädkrav eller sjukvårdsförsäkring, som även fortsättningsvis är nationella frågor. Behovet av effektiva rättssystem är en av huvudprioriteringarna för den europeiska planeringsterminen EU:s årliga cykel för samordning av den ekonomiska politiken. Det är nödvändigt att förbättra kvaliteten, oberoendet och effektiviteten i medlemsstaternas rättssystem för att säkerställa snabba förfaranden, komma till rätta med domstolarnas 1 Rapport från kommissionen om medlemsstaternas införlivande av direktiv 2003/88/EG om arbetstidens förläggning i vissa avseenden (SEC(2010)0802), punkt 3.6, s. 7. 2 Ibidem. PE546.917v02-00 4/4 CM\1084898.doc
eftersläpning, ge bättre garantier för rättsväsendets oberoende och förbättra rättsväsendets kvalitet. Man bör dock minnas att kommissionen inte kan ge direkt stöd rörande enskilda domstolsförhandlingar. Slutsats Kommissionen kan inte undersöka fallet eftersom frågan inte faller inom EU:s behörighetsområde. CM\1084898.doc 5/5 PE546.917v02-00