MEDDELANDE TILL LEDAMÖTERNA

Transkript

1 Europaparlamentet Utskottet för framställningar MEDDELANDE TILL LEDAMÖTERNA Ärende: Framställning nr 0587/2013, ingiven av Winnie Sophie Füchtbauer, tysk medborgare, om möjligheten att ändra och byta efternamn inom EU och hinder för detta 1. Sammanfattning av framställningen Framställaren anger att hon är gift med en dansk medborgare och att deras son har dubbelt medborgarskap. Efter giftermålet gav paret sin son ett dubbelt efternamn, bestående av båda föräldrarnas efternamn. Framställaren har utan framgång försökt att registrera namnet hos de tyska myndigheterna, som inte erkänner mellannamnet. I de relevanta tyska och danska dokumenten anges emellertid sonens båda namn, som han har haft sedan födseln. Framställaren uppmanades att inlämna en ansökan med ett bindestreck mellan de två namnen, vilket hon var ovillig att göra eftersom detta resulterade i ett annat efternamn. Hennes ansökan avslogs utan förklaring. Hon anser att detta är en inskränkning av den fria rörligheten för personer inom EU och vill veta varför det görs åtskillnad mellan tyska medborgare med ett dubbelt efternamn från födseln och dem som ansöker om detta vid ett senare tillfälle. 2. Tillåtlighet Framställningen förklarades tillåtlig den 21 november 2013 Kommissionen har uppmanats att lämna upplysningar (artikel i arbetsordningen). 3. Kommissionens svar, mottaget den 31 oktober 2014 Framställaren är tysk medborgare och gift med en dansk medborgare. Paret är bosatt i Danmark. Framställaren tog i Danmark sin makes efternamn Gøbel som mellannamn. Paret fick en son som fick namnet Gøbel Füchtbauer (utan bindestreck), med Gøbel som mellannamn. När framställaren försökte ändra sitt efternamn vid den tyska ambassaden i Köpenhamn och anta sin makes efternamn som mellannamn, avslogs hennes ansökan på grund av att begreppet mellannamn inte existerar enligt tysk lagstiftning. De tyska CM\ doc PE v02-00 Förenade i mångfalden

2 myndigheterna avslog också hennes ansökan om att ändra efternamnet till Gøbel-Füchtbauer (och registrera hennes makes efternamn som del av hennes efternamn, med bindestreck efter hennes efternamn som ogift). Framställaren anser att detta hindrar henne från att utöva rätten till fri rörlighet. Enligt det befintliga rättsläget i EU är bestämmelserna om en persons efternamn visserligen medlemsstaternas behörighet, men EU-domstolen 1 anser ändå att medlemsstaterna ska följa EU-lagstiftningen när de utövar denna behörighet, särskilt fördragets bestämmelser om fri rörlighet för arbetstagare och även när det gäller rätten för samtliga medborgare i unionen att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorier 2. Framställaren är medborgare i en medlemsstat (Tyskland) och har utnyttjat den rätt till fri rörlighet och till att bosätta sig i en annan medlemsstat (Danmark) som alla EU-medborgare åtnjuter enligt artikel 21 i EUF-fördraget. Det kan utgöra ett hinder för den fria rörligheten att framställaren har fått två olika namn i två olika medlemsstater och/eller att olika efternamn fastställs för olika familjemedlemmar i samma familj. Dessa två aspekter tas upp nedan. EU-domstolens fasta rättspraxis är att en persons namn är en fastställd del av hans/hennes identitet och privatliv, som ska skyddas enligt artikel 7 i EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna 3. a) Fastställande av två eller flera olika namn på samma person i olika medlemsstater Mellannamnet är en del av namnet i enlighet med den danska namnlagen. Framställaren antog mellannamnet lagenligt i samband med att hon gifte sig med en dansk medborgare i Danmark, där hon bor och utövar sin rätt till fri rörlighet. Eftersom de tyska myndigheterna inte erkänner framställarens mellannamn som en del av hennes namn, har hon två olika namn i två olika medlemsstater. EU-domstolen påpekade i bland annat mål C-148/02, Garcia Avello, att en situation där samma person har olika efternamn enligt två rättssystem i två olika medlemsstater kan ge upphov till avsevärda problem både yrkesmässigt och privat. Problemen kan bland annat bero på att en medlemsstat där personerna i fråga är medborgare inte tillerkänner handlingar rättsverkan om de har upprättats med användande av ett efternamn som är erkänt i en annan medlemsstat där personerna i fråga också är medborgare. I mål C-353/06, Grunkin and Paul, konstaterade domstolen att sådana avsevärda problem likaså kan uppstå om den berörda personen endast har ett medborgarskap, men då hemmedlemsstaten inte erkänner det efternamn som personen har i födelse- och bosättningsstaten 4. I mål C-208/09, Sayn- Wittgenstein, konstaterade domstolen ännu mer generellt att om de två namnen tillämpas på en och samma person kan skillnaderna mellan dem emellertid ge upphov till förvirring och till 1 Se dom av den 2 oktober 2003 i mål C-148/02, Carlos Garcia Avello mot Belgiska staten, REG 2003, s. I , punkt 25 (i detta avseende även dom av den 14 oktober 2008 i mål C-353/06, Grunkin och Paul, REG 2008, s. I-7639, punkt 16, och dom av den 22 december 2010 i mål C-208/09, Ilonka Sayn-Wittgenstein mot Landeshauptmann von Wien, REU 2010, s. I-0000, punkterna 38 och 39). 2 Se bl.a. dom av den 23 november 2000 i mål C-135/99, Ursula Elsen mot Bundesversicherungsanstalt für Angestellte, REG 2000, s. I-14909, punkt Artikel 7 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna: Var och en har rätt till respekt för sitt privatliv och familjeliv, sin bostad och sina kommunikationer. 4 Dom av den 14 oktober 2008 i mål C-353/06, Grunkin och Paul, REG 2008, s. I-7639, punkt 24. PE v /2 CM\ doc

3 olägenheter för klaganden 1. Domstolen anser att det föreligger en sådan skillnad när de två namnen inte är identiska 2. En sådan skillnad föreligger även när en av namndelarna (t.ex. mellannamnet) erkänns i en medlemsstat men inte ingår i det namn som erkänns i den andra medlemsstaten. Varje gång framställaren ska legitimera sig i Danmark riskerar hon att behöva skingra tvivel beträffande sin identitet och undanröja de misstankar om att hon lämnar falska uppgifter som kan uppstå till följd av att det namn som hon fått lagenligt, när hon gifte sig med en dansk medborgare, och som återfinns såväl i de danska myndigheternas register som i alla offentliga handlingar som upprättats avseende henne i Danmark, inte är detsamma som i hennes tyska pass 3. I mål C-208/09 Sayn-Wittgenstein 4 konstaterade domstolen att den konkreta risken, [...] att en person på grund av en divergens avseende efternamnet kan bli tvungen att undanröja tvivel beträffande sin identitet, [är] en omständighet som kan utgöra hinder för utövandet av den rättighet som följer av artikel 21 FEUF. Att myndigheterna i en medlemsstat inte erkänner en medborgares alla namndelar, så som de fastställts i en annan medlemsstat där medborgaren är bosatt, är följaktligen ett hinder för den fria rörlighet som varje EU-medborgare har rätt till enligt artikel 21 i EUF-fördraget. Eftersom det kan vara ett hinder för den fria rörligheten för personer, kan det vara motiverat endast om det grundar sig på objektiva skäl och står i proportion till det legitima syfte som eftersträvas med de nationella bestämmelserna 5. På grundval av den information som framställaren lämnat är det inte möjligt att bedöma ovanstående aspekter. b) Fastställande av olika efternamn för olika familjemedlemmar i samma familj Framställaren hävdar att namnet i hennes tyska pass skiljer sig från det namn som hon och hennes make antagit som gemensamt familjenamn när de gifte sig och som även deras son fått. I mål C-391/09, Malgožata Runevič-Vardyn 6, förklarade domstolen att om skillnaderna mellan familjemedlemmars efternamn innebär att det blir möjligt att ifrågasätta tillförlitligheten hos uppgifterna i handlingar, familjens identitet och förhållandet mellan familjemedlemmarna, kan detta få betydande konsekvenser vad bland annat beträffar den rätt att uppehålla sig i medlemsstaterna som följer direkt av artikel 21 FEUF 7. Enligt EU- 1 Dom av den 22 december 2010 i mål C-208/09, Ilonka Sayn-Wittgenstein mot Landeshauptmann von Wien, REU 2010, s. I-0000, punkt Dom av den 22 december 2010 i mål C-208/09, Ilonka Sayn-Wittgenstein mot Landeshauptmann von Wien, REU 2010, s. I-0000, punkt Dom av den 14 oktober 2008 i mål C-353/06, Grunkin och Paul, REG 2008, s. I-7639, punkt Dom av den 22 december 2010 i mål C-208/09, Ilonka Sayn-Wittgenstein mot Landeshauptmann von Wien, REU 2010, s. I-0000, punkt 70. Se även dom av den 14 oktober 2008 i mål C-353/06, Grunkin och Paul, REG 2008, s. I-7639, punkt Dom av den 22 december 2010 i mål C-208/09, Ilonka Sayn-Wittgenstein mot Landeshauptmann von Wien, REU 2010, s. I-0000, punkt 81. Dom av den 18 juli 2006 i mål C 406/04, De Cuyper, REG 2006, s. I-6947, punkt 40; dom av den 11 september 2007 i mål C-76/05, Herbert Schwarz och Marga Gootjes-Schwarz mot Finanzamt Bergisch Gladbach, REG 2007, s. I-6849, punkt 94; dom av den 14 oktober 2008 i mål C-353/06, Grunkin och Paul, REG 2008, s. I-7639, punkt 29; dom av den 23 april 2009 i mål C 544/07, Rüffler, REG 2009, s. I-3389, punkt Dom av den 12 maj 2011 i mål C-391/09, Malgožata Runevič-Vardyn och Łukasz Paweł Wardyn mot Vilniaus Vilniaus miesto savivaldybės administracija m.fl., REU 2011, s. I Dom av den 12 maj 2011 i mål C-391/09, Malgožata Runevič-Vardyn och Łukasz Paweł Wardyn mot Vilniaus Vilniaus miesto savivaldybės administracija m.fl., REU 2011, s. I-3787, punkt 77 och den rättspraxis som anges däri. CM\ doc 3/3 PE v02-00

4 domstolen är det den nationella domstolen (i detta fall den tyska domstolen) som ska avgöra om en sådan risk föreligger för familjen i varje enskilt fall. Slutsats Kommissionen kommer att kontakta de tyska myndigheterna för att göra förfrågningar om relevant tysk lagstiftning och praxis. 4. Kommissionens svar (REV), mottaget den 30 maj 2016 Enligt det befintliga rättsläget i EU är bestämmelserna om en persons efternamn visserligen medlemsstaternas behörighet, men domstolen 1 anser ändå att medlemsstaterna ska följa EUlagstiftningen när de utövar denna behörighet, särskilt fördragets bestämmelser om rätten för samtliga medborgare i unionen att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorier 2. I framställarens fall kan det utgöra ett hinder för den fria rörligheten att framställaren har fått två olika namn i två olika medlemsstater och/eller att olika efternamn fastställs för olika familjemedlemmar i samma familj. Den 3 september 2015 skickade kommissionen en EU Pilot-not till de tyska myndigheterna med sina synpunkter och bad de tyska myndigheterna att lämna kommentarer. I sitt svar av den 2 december 2015 förklarade de tyska myndigheterna att den tyska namnlagstiftningen hade utvidgats med artikel 48 EGBGB som en följd av domstolens dom i mål C-353/06, Grunkin och Paul. Enligt denna bestämmelse kan en person vars namn regleras av tysk lagstiftning i en anmälan till folkbokföringsmyndigheten välja ett namn som har förvärvats under en period när han/hon varit bosatt i en annan av EU:s medlemsstater och som är registrerat i folkbokföringen där, förutsatt att detta inte uttryckligen strider mot den tyska namnlagstiftningens grundläggande principer. Enligt artikel 48 EGBGB ska dessutom namnet registreras i folkbokföringen i den andra medlemsstaten, vilket innebär att det måste vara förenligt med tillämpliga lagar för förvärvande av namn i den medlemsstaten. Begreppet folkbokföring ska i detta sammanhang tolkas så som det beskrivs i tysk lagstiftning. Den formella formen för att fastställa namnet i den medlemsstaten regleras av lagen i den medlemsstaten. Registreringssystemet behöver inte uppfylla kraven i den tyska lagstiftningen. Enligt artikel 48 EGBGB kan därför ett namn som har förvärvats i en annan medlemsstat enkelt erkännas i Tyskland utan att man behöver gå igenom ett officiellt ansökningsförfarande. På villkor att ovannämnda krav är uppfyllda kan en ansökan om erkännande enligt artikel 48 EGBGB av ett namn som har förvärvats i en annan medlemsstat avslås endast om ett sådant 1 Se dom av den 2 oktober 2003 i mål C-148/02, Carlos Garcia Avello mot Belgiska staten, REG 2003, s. I , punkt 25 (i detta avseende även dom av den 14 oktober 2008 i mål C-353/06, Grunkin och Paul, REG 2008, s. I-7639, punkt 16, och dom av den 22 december 2010 i mål C-208/09, Ilonka Sayn-Wittgenstein mot Landeshauptmann von Wien, REU 2010, s. I-0000, punkterna 38 och 39). 2 Se bl.a. domstolens dom, Elsen, 135/99, ECLI:EU:C:2000:14909, punkt 33. PE v /4 CM\ doc

5 erkännande skulle strida mot den tyska lagstiftningens grundläggande principer. I ett sådant fall skulle erkännande avslås av skäl som rör den allmänna ordningen. I framställarens fall är de tyska myndigheternas bedömning följande: Vad gäller ett eventuellt åsidosättande av rätten till fri rörlighet till följd av tilldelningen av två eller flera olika namn på samma person i olika medlemsstater utgör artikel 48 EGBGB en grund i tysk lagstiftning för registrering av ett namn som har förvärvats i en annan medlemsstat och registrerats där. Enligt den gällande lagen kan ett namn som lagligen har förvärvats i en annan medlemsstat vägras godkännande endast på särskilda villkor och med hänvisning till överväganden som rör den allmänna ordningen. Det är inte troligt att ett erkännande av ett mellannamn skulle resultera i ett sådant åsidosättande av den allmänna ordningen, även om det inte finns någon bestämmelse om mellannamn i den tyska lagstiftningen. Förutsatt att övriga (formella) krav är uppfyllda bör erkännande av den namnändring som framställaren har begärt därför vara möjligt enligt artikel 48 EGBGB. Tysk lagstiftning bör i princip inte vara ett hinder för framställarens namnbyte, och det bör därmed vara möjligt att få till stånd den eftersökta harmoniseringen av familjemedlemmarnas namn. De tyska myndigheterna drar därför slutsatsen att den tyska lagstiftningen om namn inte strider mot artikel 21 i EUF-fördraget. De tyska myndigheterna noterar också att framställaren, efter att de tyska konsulära myndigheterna hade avslagit framställarens ansökan, ingav en framställning direkt till kommissionen. Det har inte gjorts någon granskning av huruvida avslaget av hennes ansökan var motiverad, och i synnerhet huruvida den var förenlig med artikel 48 EGBGB. Vad gäller en eventuell tilldelning av olika efternamn till olika medlemmar av samma familj förklarar de tyska myndigheterna att de inte ser några skäl till att olika namn på enskilda familjemedlemmar skulle utgöra ett åsidosättande av rätten till fri rörlighet enligt artikel 21 i EUF-fördraget. De tyska myndigheterna betonar samtidigt att tysk lagstiftning i princip inte bör vara ett hinder för framställarens namnbyte, och att det bör vara möjligt att få till stånd den eftersökta harmoniseringen av familjemedlemmarnas namn, enligt förklaringen ovan. Slutsats På grundval av analysen av svaret från de tyska myndigheterna och relevanta tyska lagstiftningsbestämmelser tycks det som om tysk lagstiftning, enligt artikel 48 EGBGB, i princip inte skulle vara ett hinder för de tyska myndigheternas erkännande av framställarens namn, såsom det är fastställt av de danska myndigheterna. Svaret från de tyska myndigheterna tycks dessutom tyda på att de tyska konsulära myndigheterna i Danmark kan ha gjort ett administrativt fel när de vägrade att erkänna det namn som framställaren har förvärvat i Danmark, och att framställaren bör utnyttja det administrativa prövningsförfarande som tillhandahålls enligt tysk lagstiftning. Kommissionen ska skicka en skrivelse till framställaren med sin rättsliga analys och ett förslag till framställaren att vända sig till de tyska konsulära myndigheterna i Danmark igen, hänvisa till artikel 48 EGBGB och de tyska myndigheternas svar till kommissionen inom CM\ doc 5/5 PE v02-00

6 ramen för EU Pilot-förfarandet, och begära att de tyska myndigheterna ska erkänna hennes namn såsom det har fastställts av de danska myndigheterna, samt eventuellt tillämpa det administrativa prövningsförfarande som är tillgängligt enligt tysk lag om hon får avslag. PE v /6 CM\ doc