Sjukskrivnas återgång i arbete

1 (15) Sjukskrivnas återgång i arbete Samverkan mellan Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan efter 2011.

2 (15) Sammanfattning Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen har tagit fram en viljeinriktning för myndigheternas samverkan efter 2011. Målgrupp för samverkan mellan Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen är de individer som har en nedsatt arbetsförmåga på grund av medicinska skäl eller risk för nedsatt arbetsförmåga på grund av medicinska skäl och kan ha behov av samordnade insatser för återgång i arbete eller för att förhindra nedsatt arbetsförmåga. Målet med samverkan mellan myndigheterna är att öka förutsättningar för att fler individer finner hållbara lösningar för att återfå sin arbetsförmåga och ta tillvara sina förutsättningar för egen försörjning. Kort beskrivning av förstärkta rehabiliteringsinsatser i samverkan Ett systematiserat samarbete för att underlätta parallella insatser och övergångar mellan myndigheterna i syfte att ge individen ett bättre stöd för återgång i arbete. Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen ska, tillsammans med individen, tidigt klargöra individens förutsättning för arbete och behov av rehabilitering utifrån ett medicinskt och arbetslivsinriktat perspektiv vid en gemensam utredning. Utredningen ska i de flesta fall ske vid fasta tidpunkter och vid behov i samarbete med hälso- och sjukvården och övriga aktörer. Ett mer systematiserat arbetssätt vid urvalet av deltagare till rehabiliteringsinsatser i samverkan ska utvecklas. Arbetsförmedlingen erbjuder, vid behov, konsultativa insatser till anställda och arbetsgivare med start mellan dag 1-90 i rehabiliteringskedjan i syfte att stärka arbetsgivarens rehabiliteringsansvar. Arbetsförberedande programinsatser i Arbetsförmedlingens regi med ersättning från sjukförsäkringen blir möjlig. Individer som riskerar att befinna sig i sjukförsäkringen till och med dag 914, men inte har någon pågående planering i samverkan, aktualiseras för gemensam utredning av rehabiliteringsbehov senast dag 730. Myndigheterna föreslår att all samverkan mellan myndigheterna finansieras genom respektive förvaltningsanslag. Det skapar förutsättningar för att kunna planera och styra samverkan inom respektive myndighet. Finansiering inom förvaltningsanslaget ger incitament och legitimitet för verksamhet som bedrivs i samverkan. Beräknad omfattning och volymer för samverkan Förstärkt samverkan mellan myndigheterna tidigt i sjukfallet innebär bland annat fler avstämningsmöten men även att individer som har behov av aktiva insatser identifieras i allt högre grad än vad som sker nu. En beräkning av volymer för gemensam utredning ger en uppskattning om cirka 54 000 personer för 2012, varav

3 (15) cirka 37 000 personer bedöms behöva aktiva rehabiliteringsinsatser i samverkan under 2012. Förändringar och förutsättningar som krävs för att förslagen ska kunna genomföras: Idag bedrivs rehabiliteringsinsatser i samverkan mellan Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen. Dessa finansieras via samverkansmedel. Arbetsförmedlingen finansierar också aktiva insatser till individen från sitt programanslag. Denna verksamhet kommer att fortsätta i minst samma omfattning som tidigare. Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen föreslår att dessa medel finansieras inom ramen för resp. myndighets förvaltningsanslag fortsättningsvis. Försäkringskassans andel av de pågående rehabiliteringsinsatserna, som finansieras av samverkansmedel är 116 Mnkr. Utöver denna finansiering beräknas de förstärkta insatserna i samverkan som beskrivs i denna rapport medföra ett ökat förvaltningsanslag för Försäkringskassan med 275 Mnkr. Försäkringskassans medelsbehov för rehabilitering i samverkan utgörs alltså av 116 Mnkr för pågående samverkan och 275 Mnkr för de förstärkta insatserna. Enligt budgetpropposition 2009 har Arbetsförmedlingen för 2012 tilldelats 566 Mnkr för insatser till personer som lämnar sjukförsäkringen på grund av att deras dagar eller månader tar slut. Arbetsförmedlingen bedömer att dessa medel kommer att behövas i minst samma utsträckning för nämnd målgrupp även om aktiva insatser sker under tid som personen är i sjukförsäkringen. Utöver denna finansiering beräknas de förstärkta insatserna i samverkan som beskrivs i denna rapport medföra ett ökat förvaltningsanslag för Arbetsförmedlingen med 440 Mnkr för 2012. Myndigheterna ska gemensamt ta fram mer detaljerade rutiner för samverkan utifrån viljeinriktningens målsättning och ambition. Försäkringskassan ska se över möjligheterna att utifrån gällande regelverk ersätta individer inom sjukförsäkringen under tid med arbetsförberedande insatser, som genomförs av Arbetsförmedlingen. Försäkringsskyddet vid dessa insatser ska också ses över. Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen ska i samarbete med hälso- och sjukvården, utveckla hur nödvändig medicinsk information och bedömning kan säkerställas i individens rehabiliteringsprocess. Att förändringar i enlighet med förslag lämnade i Arbetsförmedlingens budgetunderlag 2012-2014 genomförs för att möjliggöra för anställda med kvarstående funktionsnedsättningar att behålla pågående anställning Att förändringar i enlighet med förslag lämnade i Arbetsförmedlingens budgetunderlag om förordningsförändring, som möjliggör anvisning till ett arbetsmarknadspolitiskt program på maximalt ett år istället för nuvarande sex månader genomförs.

4 (15) Övriga utvecklingsbehov Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen ska, i dialog med arbetsgivare, hälso- och sjukvård, kommuner och samordningsförbund arbeta vidare med hur stödet från berörda aktörer kan utvecklas. Arbetsförmedlingen föreslår att arbetsgivarnas finansieringsansvar för sjuklön bör ses över för personer med tidigare ohälsa och/eller kvarstående ohälsa.

5 (15) Innehåll Sammanfattning... 2 KORT BESKRIVNING AV FÖRSTÄRKTA REHABILITERINGSINSATSER I SAMVERKAN... 2 BERÄKNAD OMFATTNING OCH VOLYMER FÖR SAMVERKAN... 2 FÖRÄNDRINGAR OCH FÖRUTSÄTTNINGAR SOM KRÄVS FÖR ATT FÖRSLAGEN SKA KUNNA GENOMFÖRAS:... 3 ÖVRIGA UTVECKLINGSBEHOV... 4 1. Uppdraget... 6 2. Inledning... 6 3. Avgränsningar... 7 4. Samverkan efter 2011... 8 MÅLGRUPP OCH INITIATIV FÖR UTREDNING... 8 GEMENSAM UTREDNING OCH ANALYS... 9 ARBETSFÖRMEDLINGENS STÖD TILL ANSTÄLLDA OCH ARBETSGIVARE... 10 AKTIVA INSATSER I SAMVERKAN... 11 AKTIVA INSATSER HOS EN AKTÖR... 11 RISK FÖR SLUT PÅ DAGAR ELLER MÅNADER I SJUKFÖRSÄKRINGEN... 11 5. Analys av omfattning och volymer... 12 FINANSIERINGSFRÅGOR... 13 6. Andra aktörer... 13 VÅRDEN... 13 SAMHALL/SOCIALA FÖRETAG... 14 7. Fortsatta utvecklingsbehov... 14 BEHOV AV SÄNKTA TRÖSKLAR FÖR ANSTÄLLNING... 14 ERSÄTTNINGSFORMER... 14 ANDRA UTVECKLINGSAKTIVITETER... 15

6 (15) 1. Uppdraget Sjukförsäkringsreformen har bidragit till färre sjukfall och kortare sjukskrivningstider. Sjukskrivningsprocessen har blivit mer aktiv genom att det införts fasta tidpunkter för prövning av arbetsförmågan, vilket är en ambitionshöjning när det gäller att skapa förutsättningar att ta tillvara varje persons förmåga att arbeta. Väl utvecklade gemensamma insatser anpassade till rehabiliteringskedjan är en förutsättning för att stödja den enskildes återgång i arbete och för att skapa fler vägar in på arbetsmarknaden. Mot denna bakgrund ska Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen, utifrån hittillsvarande erfarenheter, vidareutveckla samarbetet och stödet till den enskilde och insatserna så att respektive myndighets kompetens tillvaratas och att effektiva åtgärder sätts in så tidigt som möjligt i sjukskrivningsprocessen. Utifrån rehabiliteringskedjans hållpunkter och tidsgränser, d.v.s. för anställda, anställda som behöver stöd för omställning till annat arbete och arbetslösa, ska myndigheterna: analysera behovet och omfattningen av gemensamma insatser efter 2011, lämna förslag på hur gemensamma insatser kan utvecklas för att skapa fler vägar tillbaka till arbetsmarknaden för den enskilde, analysera och lämna förslag på hur stödet från andra berörda aktörer i sjukskrivningsprocessen, såsom arbetsgivare, hälso- och sjukvård, socialtjänst och samordningsförbund kan utvecklas. 2. Inledning Målet med samverkan mellan myndigheterna är att öka förutsättningar för att fler individer finner hållbara lösningar för att återfå sin arbetsförmåga och ta tillvara sina förutsättningar till egen försörjning. Sedan början av 2000-talet har myndigheterna en gemensam planering och struktur för samverkan kring olika målgrupper med ersättning från Försäkringskassan, den så kallade handlingsplansamverkan. Resultatet i samverkan har under åren bedömts vara gott med hänsyn till de målgrupper som verksamheten riktat sig till. I takt med att sjukförsäkringen reformerats har nya behov av samverkan uppstått. Myndigheterna har tagit fram flera överenskommelser om administrativa rutiner för olika grupper och olika situationer, bland annat för dem som riskerar att förbruka alla sina dagar eller månader inom sjukförsäkringen på grund av tidsgränserna samt dem som går programmet arbetslivsintroduktion. Försäkringskassans och Arbetsförmedlingens avsikt är att, utifrån myndigheternas respektive uppdrag, ansvarsområden, tidigare erfarenheter och framgångsfaktorer,

7 (15) vidareutveckla ett systematiserat samarbete utifrån en helhetssyn där insatser riktade till individen ingår i en gemensam samverkansstruktur. Grunden för en lyckad rehabilitering är att individen, utifrån sina förutsättningar och behov, är aktiv och delaktig i sin egen rehabiliteringsprocess. Det förutsätter också att vad som ska ske under rehabiliteringsprocessen är förutsägbart och tydligt för individen. Erfarenheter visar att möjligheterna till en framgångsrik rehabilitering ökar om insatser påbörjas så tidigt i ett sjukdomsfall som det är möjligt av medicinska skäl. Genom att ta vara på olika aktörers kompetens och resurser i ett tidigt skede bör individens väntetider till rätt insats och rundgång mellan aktörerna minska. Rehabiliteringskedjan syftar till att tidigt tillvarata varje individs förmåga att arbeta och att uppmärksamma eventuellt behov av omställning när individen på grund av sjukdom behöver andra arbetsuppgifter för att försörja sig själv. Med de samverkande aktörernas samlade kompetens skapas förutsättningar för individen att få tillgång till rätt insatser i rätt tid utifrån rehabiliteringskedjans hållpunkter. Ersättningstiden från sjukförsäkringen är begränsad och det ställer höga krav på väl fungerande samarbetsrutiner för att ge individen ett snabbt, kvalificerat och effektivt stöd i övergången från sjukförsäkringen till aktivt arbetssökande eller nytt arbete. Genom att systematiskt kartlägga individens rehabiliteringsbehov gemensamt och vidta insatser bör sjukskrivningstiderna minska och individen snabbare komma åter i arbete. Arbetsgivarna har ansvaret för arbetsanpassning och rehabilitering. Erfarenheter från handlingsplansamverkan visar att konsultativa insatser från Arbetsförmedlingen kan leda till att individens arbetsförmåga kan tillvaratas på arbetsplatsen. Inom arbetsmarknadspolitiken finns det personer som har medicinsk nedsättning av arbetsförmågan. Det finns också de som har oklara medicinska förutsättningar för att ta del av aktiva insatser. För personer som deltar i arbetsmarknadspolitiska program och har partiell nedsättning av arbetsförmågan saknas idag utvecklade former av samarbete och insatser för att tillgodose dessa personers behov av rehabilitering. En förutsättning för att nå framgång är ett system för samverkan där det finns gemensam styr- och ledning, samverkande team, begränsat antal ärenden per handläggare, gemensamt formulerade mål och ett gemensamt ansvar för måluppfyllelse och resultatuppföljning. Det är också nödvändigt att samverkan mellan aktörerna sker på alla nivåer för att skapa förutsättningar och trovärdighet gentemot berörda individer. 3. Avgränsningar Föreliggande rapport beskriver Försäkringskassans och Arbetsförmedlingens viljeinriktning för samverkan på ett övergripande plan. Myndigheterna ska

8 (15) gemensamt ta fram mer detaljerade rutiner för samverkan utifrån viljeinriktningens målsättning och ambition. En dialog med andra berörda aktörer har inte kunnat genomföras inom tidsgränsen för uppdraget. Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen ska fortsätta arbetet med att lämna förslag på hur stödet från andra berörda aktörer kan utvecklas tillsammans med berörda aktörer. Det kommande utvecklingsarbetet är beroende av andra pågående utredningar och uppdrag där speciellt kan nämnas uppdraget att utveckla ett verktyg för bedömning av arbetsförmågan. Resultatet bedöms få betydelse för fortsatt samarbete i forma av en ökad samsyn rörande bedömning av arbetsförmågan. Det pågående regleringsbrevsuppdraget, som berör unga med aktivitetsersättning kan också få konsekvenser för utformningen av fortsatt samverkan. 4. Samverkan efter 2011 Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen vill utifrån ett helhetsperspektiv systematisera samarbetet så att parallella insatser och övergångar mellan aktörer underlättas för individen. Förslagen i den gemensamma viljeinriktningen beskrivs i detta avsnitt genom en samverkansmodell (figur 1) och i efterföljande text. Figur 1: Föreslagen samverkansmodell Målgrupp och initiativ för utredning Målgrupp för samverkan mellan Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen är de individer som har en nedsatt arbetsförmåga på grund av medicinska skäl eller risk för nedsatt arbetsförmåga på grund av medicinska skäl och kan ha behov av samordnade insatser för återgång i arbete eller för att förhindra nedsatt arbetsförmåga.

9 (15) Flertalet ärenden ska aktualiseras för gemensam utredning före eller inom givna datum i rehabiliteringskedjan och inom givna datum under sjukperioden för dem som är arbetssökande. Undantaget är de försäkrade som bedöms kunna återgå i arbete på egen hand och de försäkrade som på grund av pågående medicinsk behandling eller aktuell medicinsk status bedöms för närvarande inte kunna tillgodogöra sig ett möte eller en utredning. En utredning kan också starta efter initiativ från en individ eller från någon av de samverkande aktörerna. Gemensam utredning och analys Syftet med gemensam utredning av rehabiliteringsbehov är att nyttja båda myndigheternas kompetens i ett tidigt skede. På så sätt ökar förutsättningarna att de individer som är i behov av stöd för att komma åter i arbete får tillgång till rätt insats från rätt aktör. En gemensam utredning ska resultera i en planering utifrån individens fortsatta behov av stöd. En gemensam utredning tidigt i sjukfallet skapar förutsättning för att individen upplever att aktörerna ger samma information om regelverk samt stöd för rehabilitering och omställning. Den ökade satsningen förväntas leda till att sjukfallen förkortas och att möjligheten för individen att ta tillvara sin arbetsförmåga ökar. För att klargöra individens förutsättning för arbete och vid behov erbjuda individuellt anpassade rehabiliteringsinsatser behöver både det medicinska och det arbetslivsinriktade perspektivet bli tydligt. Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen ska i samarbete med hälso- och sjukvården, utveckla ett systematiskt arbetssätt så att nödvändig medicinsk information och bedömning tas tillvara under individens rehabiliteringsprocess. För dem som är anställda bör en gemensam utredning kunna initieras redan före dag 90. Att Arbetsförmedlingen i större utsträckning deltar vid avstämningsmöten tidigt i rehabiliteringskedjan möjliggör att Arbetsförmedlingen, vid behov, kan erbjuda anställd och arbetsgivare konsultativa insatser i syfte att stärka arbetsgivarens rehabiliteringsansvar. En tidig kontakt innebär även att för de individer där det finns risk för att de inte kan återgå till något arbete hos sin arbetsgivare före dag 181 och som ska erbjudas kontaktmöte vid dag 90 är kontakten med Arbetsförmedlingen redan etablerad. En gemensam utredning bör även obligatoriskt initieras i god tid innan dagarna eller månaderna är förbrukade i de ärenden där ingen pågående planering inom samverkan finns. Tidpunkt för en gemensam utredning föreslås vara senast dag 730, det vill säga sex månader innan dagarna är förbrukade. Genom att gemensamt säkerställa att det i alla ärenden har klargjorts vilket behov av arbetsförberedande insatser individen har före det att ersättning tar slut, ges individen en längre förberedelsetid med ersättning från sjukförsäkringen. För den som är arbetssökande bör en gemensam utredning av rehabiliteringsbehov ske så snart som möjligt. Ambitionen bör vara redan innan 60 dagar efter

10 (15) sjukanmälningsdatum. En tidig gemensam utredning möjliggör en väg till snabb återgång i arbetssökande och information om vilka insatser och anpassningar som finns tillgängliga utifrån hans eller hennes aktuella situation. En gemensam utredning kan komma att leda till tidigare insatser och en mer aktiv sjukskrivningsprocess för fler individer jämfört med idag. Utredningen, som kan inkludera såväl avstämningsmöten som utredningar från andra aktörer, ska resultera i en gemensam planering. För en del individer är det aktuellt med aktiva insatser i samverkan, andra blir aktuella för insatser hos endast en aktör. En gemensam utredning kan även leda till att individen bedöms kunna återgå i arbete på egen hand utan insatser i samverkan. Hur samarbetet under gemensam utredning läggs upp kommer att anpassas efter individens behov och aktuella situation. Ett fortsatt gemensamt utvecklingsarbete inom myndigheterna kommer att krävas för att lägga en organisatorisk struktur för kontaktvägar och rutiner mellan berörda myndigheter/organisationer. Även utveckling av adekvata insatser behöver ingå i ett utvecklingsarbete mellan aktörerna. Den finansiella samordningen är viktig samverkanspartner på de orter där Finsam är etablerad. Arbetsförmedlingens stöd till anställda och arbetsgivare De samarbetsformer som Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen vill utveckla med arbetsgivarna innebär att arbetsgivarens ansvar och delaktighet kring individen ska stimuleras och bli tydligare. Erfarenheter från arbetet med anställda som deltar i handlingsplansamverkan och i programmet arbetslivsintroduktion visar att Arbetsförmedlingens kompetens inom hjälpmedel och anpassningar kan öka den anställdes förutsättningar för att behålla sin anställning. Arbetsförmedlingen har möjlighet att redan nu ge ekonomiskt stöd till arbetsgivaren för att kompensera för nedsättning av arbetsförmågan via så kallat personligt biträde. Stödet är relativt känt hos många arbetsgivare, men torde kunna nyttjas i ökad utsträckning hos fler arbetsgivare. Arbetsförmedlingen har i budgetunderlag för 2012-14 föreslagit flera åtgärder som syftar till att en anställd ska kunna behålla sin anställning, förslagen berör: Förlängd tid med SIUS stöd. Möjlighet att bevilja lönebidrag eller trygghetsanställning för personer som har haft partiell sjukersättning, hel eller partiell sjukpenning. Viktiga parter förutom arbetsgivaren är företagshälsovård och andra rehabiliteringsleverantörer. Insatser hos arbetsgivaren ska kunna ske parallellt med insatser hos vården. Arbetsgivarens ansvar för och möjlighet att tillgodose utredning och stöd från företagshälsovård eller annan leverantör av rehabiliteringsinsatser ska föregå insatser från Arbetsförmedlingen. Ibland har ett vidgat perspektiv om andra möjliga arbetsuppgifter hos arbetsgivaren medfört att den anställde kan arbeta kvar. Arbetsförmedlingens kompetens inom vägledning och anpassning har i dessa situationer varit avgörande.

11 (15) Aktiva insatser i samverkan Aktiva insatser i samverkan ska utgå från individens behov och ska därför kunna vara såväl arbetsförberedande (mobiliserande) som arbetslivsinriktade. Det möjliggör att en individ som tidigt i sjukfallet har ett identifierat behov av kartläggande och vägledande insatserkan erbjudas dessa hos Arbetsförmedlingen under tid inom sjukförsäkringen. Försäkringskassan behöver dock utreda vilka möjligheter det finns att inom gällande regelverk ersätta individer i arbetsförberedande insatser inom sjukförsäkringen. Försäkringsskyddet vid dessa insatser måste också ses över. En förutsättning för att lyckas i samverkan är att det finns gemensamma mål och en gemensam styrning och ledning av verksamheten liknande den inom nuvarande handlingsplansamverkan. Målen ska också vara tydliga och kända för den enskilde individen. Gemensamma mål och gemensam styrning av verksamheten bör utvecklas och ses över för att anpassas efter såväl arbetsförberedande som arbetslivsinriktade insatser. Under deltagande i insatser i samverkan kan individen även ha ersättning från arbetsmarknadspolitiken. Genom att samverkan sker utifrån ett helhetsperspektiv och tidigare i sjukfallet ökar förutsättningarna att individen upplever att insatser, regler och övergång mellan olika ersättningar blir tydliga och förutsägbara. Aktiva rehabiliteringsinsatser i samverkan anses avslutade när individen har fått ett arbete, påbörjat utbildning alternativ arbetssökande. Aktiva insatser hos en aktör I de fall en individ behöver insatser hos någon aktör men arbetsförmågan bedöms inte vara nedsatt av medicinska skäl genomförs aktiva insatser hos berörd aktör. Om ett behov av samordnade insatser uppstår ska det finnas rutiner mellan de berörda aktörerna så att man snabbt kan göra en gemensam utredning och bedömning av rehabiliteringsbehov. Rutiner för detta ska utvecklas. Aktiva rehabiliteringsinsatser anses avslutade när individen har fått ett arbete, påbörjat utbildning alternativt är aktivt arbetssökande. Risk för slut på dagar eller månader i sjukförsäkringen Syftet med Rehabiliteringskedjan är att tidigt uppmärksamma eventuellt behov av omställning när individen på grund av sjukdom behöver ett annat arbete för att försörja sig själv. Föreslagna viljeinriktning svarar väl upp för att myndigheterna tillsammans ska ge den enskilde stöd i denna process. Trots aktiva insatser och gemensam utredning/bedömning kommer det ändå att finnas individer som inte kommer att återfå arbetsförmågan innan dagar eller månader i sjukförsäkringen tar slut. Många individer har en pågående aktiv insats och planering när tiden i sjukförsäkringen tar slut. Dessa behöver bara byta försörjningsform till aktivitetsstöd.

12 (15) Utifrån den föreslagna viljeinriktningen är dessa personer väl införstådda med regelverk och planering i god tid innan byte av ersättning sker. Det kommer dock även att finnas individer som har fått insatser liknande de som ges i programmet arbetslivsintroduktion under de senaste månaderna (mellan 6 månader och 0 månader sedan) För dessa individer har Arbetsförmedlingen kanske nyligen konstaterat att det inte finns något att erbjuda. De som ingår i några av undantagen inom sjukförsäkringen får givetvis fortsatt ersättning från sjukförsäkringen, men med dagens regler är det svårt att se vilket stöd dessa individer ska få när dagarna inom sjukförsäkringen tar slut. I den här situationen är alla rehabiliteringsmöjligheter uttömda för närvarande, men individerna behöver en ekonomisk försörjning. Idag får dessa individer i vissa fall ett programbeslut med aktivitetsstöd utan att individen har förutsättningar att delta trots maximal anpassning i tid och omfattning. För andra individer kan det bli aktuellt med försörjningsstöd genom kommunen. 5. Analys av omfattning och volymer Ett systematiserat samarbete mellan myndigheterna ger ökade möjligheter till parallella insatser och underlättar övergångar mellan myndigheterna. Den gemensamma utredningen kommer att leda till tidiga insatser i fler sjukfall jämfört med idag. Den ökade satsningen förväntas samtidigt leda till att sjukfallen förkortas och att möjligheten för individen att ta tillvara sin arbetsförmåga ökar. Utav de cirka 90 000 individer vars sjukfall årligen beräknas uppnå en längd av 90 dagar antas cirka 54 000 individer vara aktuella för gemensam utredning i samverkan mellan Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen. Den gemensamma utredningen innebär fler avstämningsmöten och uppföljningsmöten än vad som genomförs idag. Det är dock viktigt att betona att gemensam utredning inte per automatik innebär att alla individer som kommer ifråga för utredning därmed behöver vidare stöd. Det är heller inte givet att det är flera aktörer som ska ge det individuella stödet samtidigt. En gemensam planering syftar till att ge stöd med rätt insats i rätt tid och hos rätt aktör/aktörer vilket i många fall innebär insatser hos endast en aktör. Cirka 37 000 individer antas bli aktuella för olika rehabiliteringsinsatser i samverkan. Förstärkta rehabiliteringsinsatser enligt viljeinriktningen kan förutom fler avstämningsmöten och uppföljningsmöten innebära förstärkt stöd till arbetsgivare, arbetsförberedande insatser inom sjukförsäkringen samt arbetslivsinriktade insatser. Vissa individer kommer att behöva en kortare period av insatser i samverkan medan andra behöver en längre sammanhållen insats. Under 2012 beräknas cirka 13 000 individer ha förbrukat maximalt med dagar eller månader med ersättning från sjukförsäkringen. Av dessa kommer cirka 5000 individer vara aktuella för en gemensam utredning 6 månader innan de riskerar att ha förbrukat alla dagar eller månader med ersättning från sjukförsäkringen. Förstärkta rehabiliteringsinsatser enligt viljeinriktningen innebär troligtvis att flertalet

13 (15) överlämningsmöten när dagarna riskerar att ta slut istället blir i form av avstämningsmöten. Under åren 2013 till 2015 beräknas mellan 7 000 och 11 000 individer årligen lämna sjukförsäkringen p.g.a. att alla dagar med sjukpenning är förbrukade. Med Försäkringskassan och Arbetsförmedlingens viljeinriktning för samverkan bör dock denna summa minska redan 2014. Finansieringsfrågor Idag bedrivs rehabiliteringsinsatser i samverkan mellan Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen. Dessa finansieras via samverkansmedel Arbetsförmedlingen finansierar också aktiva insatser till individen från sitt programanslag. Denna verksamhet kommer att fortsätta i minst samma omfattning som tidigare. Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen föreslår att dessa medel finansieras inom ramen för resp. myndighets förvaltningsanslag fortsättningsvis. Försäkringskassans andel av de pågående rehabiliteringsinsatserna, som finansieras av samverkansmedel är 116 Mnkr. Utöver denna finansiering beräknas de förstärkta insatserna i samverkan som beskrivs i denna rapport medföra ett ökat förvaltningsanslag för Försäkringskassan med 275 Mnkr. Försäkringskassans medelsbehov för rehabilitering i samverkan utgörs alltså av 116 Mnkr för pågående samverkan och 275 Mnkr för de förstärkta insatserna. Enligt budgetpropposition 2009 har Arbetsförmedlingen tilldelats för 2012 566 Mnkr för insatser till personer som lämnar sjukförsäkringen på grund av att deras dagar eller månader tar slut. Arbetsförmedlingen bedömer att dessa medel kommer att behövas i minst samma utsträckning för nämnd målgrupp även om aktiva insatser sker under tid som personen är i sjukförsäkringen. Utöver denna finansiering beräknas de förstärkta insatserna i samverkan som beskrivs i denna rapport medföra ett ökat förvaltningsanslag för Arbetsförmedlingen med 440 Mnkr för 2012. 6. Andra aktörer Vården I den föreslagna viljeinriktningen ingår en gemensam utredning av individens behov av rehabilitering. Vården är en viktig aktör i denna fas och måste involveras tidigt. Avstämningsmötet måste ske tidigt i utredningsfasen. Långa väntetider för avstämningsmöte kan innebära att utredning kring den enskildes arbetsförmåga och behov av rehabilitering blir fördröjd. Det kan då bli svårt att få i gång tidiga insatser i sjukfallet. För individer som har en anställning är det viktigt att redan i utredningsskedet ta reda på om och hur företagshälsovården är involverad i individärendet för att undvika dubbelarbete. Företagshälsovården kan ha gjort en funktionsbedömning och en

14 (15) bedömning av individens arbetsförmåga i relation till arbetet och ev. behov av anpassning samt koordinera insatser. Samhall/Sociala företag För att möjliggöra att även de individer som har behov av anpassat arbete ska få chans att komma ut på arbetsmarknaden måste det finnas arbetsplatser som tar emot dessa individer. Samhall är en aktör som ska erbjuda anpassade arbetsuppgifter. Andra aktörer som kan erbjuda anpassade arbetsuppgifter är sociala företag. Samverkan både med Samhall och närliggande sociala företag är av största vikt för att de som har behov av anpassade arbetsuppgifter ska få möjlighet att komma ut på arbetsmarknaden. 7. Fortsatta utvecklingsbehov Under arbetet med uppdraget har Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan kunnat identifiera flera viktiga utvecklingsområden, som det inte funnits möjlighet att fördjupa sig i inom ramen för detta uppdrag men som vi ser är betydelsefulla för ett fortsatt utvecklingsarbete. Behov av sänkta trösklar för anställning Hur väl myndigheterna än samverkar kring en individ för att ge stöd till återgång i arbete kvarstår behov av arbetsgivare som är beredda att anställa personer med långvarig ohälsa och funktionsnedsättning. Personer med nedsatt arbetsförmåga har alltid haft svårt att hävda sig i konkurrensen på arbetsmarknaden. Reformeringen av sjukförsäkringen har medfört att allt färre står utanför arbetskraften på grund av sjukdom, men gruppen med funktionsnedsättning som medför nedsatt arbetsförmåga har ökat hos Arbetsförmedlingen. För denna grupp har ofta lönesubventionerade anställningar varit en väg in i arbetslivet. Andelen funktionsnedsatta med någon form av lönesubvention har dock under de två senaste åren sjunkit från lite över 50 procent till drygt 43 procent. Arbetsförmedlingen har i budgetunderlaget för 2012 2014 föreslagit ett antal insatser, som skulle kunna möjliggöra för fler personer med funktionsnedsättning och/eller en historik med ohälsa att komma ut på arbetsmarknaden. Olika former av lönesubventioner som riktas till målgruppen är viktiga verktyg för att nå målet arbete, men ytterligare reformer krävs. Här föreslå Arbetsförmedlingen att arbetsgivarnas finansieringsansvar för sjuklön reduceras för personer med tidigare ohälsa och/eller kvarstående ohälsa som ett verktyg för att öka förutsättningarna för att personen når målet arbete. Ersättningsformer Kopplingen mellan ersättning från arbetslöshetsförsäkringen, aktivitetsstöd, sjukpenning, tidsbegränsad sjukersättning och aktivitetsersättning samt nödvändiga försäkringsskydd under tiden en individ är i aktiva insatser är inte helt problemfri.

15 (15) Det skulle gynna individens rehabilitering och ge bättre förutsättning för bra övergångar mellan olika myndigheter och organisationer om det inte fanns en överhängande risk att ersättningsbeloppet sänks vid övergången. Förutsättningarna för att skapa en ny form av ersättning eller jämka ihop beloppsnivåer borde ses över. Utgångspunkten för utveckling av en ny ersättning ska vara att individen inte riskerar glapp mellan ersättningssystemen och att ersättningen innebär ett ekonomiskt incitament för att delta i aktiva insatser. Ersättningen ska även tillgodose försäkringsskydd för person- och egendom och myndigheternas respektive uppdrag och ansvarsområden ska vara utgångspunkten. Andra utvecklingsaktiviteter Försäkringskassan har fått ett regeringsuppdrag som handlar om att vidareutveckla metoder för bedömning av arbetsförmåga inom sjukförsäkringen. Det gäller i första hand metoder som kan användas till att bedöma arbetsförmågan i förhållande den reguljära arbetsmarknaden. Arbetet görs i samarbete med Socialstyrelsen och i samråd med Arbetsförmedlingen. Detta arbete beräknas vara klart 2013. Inom ramen för Försäkringskassans strategiska inriktning för sjukförsäkringen har ett pågår arbete startat som syftar till att differentiera handläggningen ytterligare. Det övergripande syftet är att skapa en effektivare sjukskrivningsprocess men det finns även anledning att se över Försäkringskassans metoder i sjukförsäkringshandläggningen. Det är viktigt att identifiera de individer vars väg tillbaka i arbete går snabbare med insatser utan att skapa några inlåsningseffekter för dem som kan komma åter på egen hand. Det är också angeläget att redan från början planera för att följa upp och utvärdera om effekterna av de nya samarbetsformerna mellan Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen leder till att fler återfår arbetsförmåga och förutsättning för egen försörjning.