Hälsa och utveckling i småföretag Programverksamhet 1997-2001 vid Yrkes- och miljömedicinska kliniken, Universitetssjukhuset i Örebro. Rapport S1/02 ISSN 1403-865X Programmet har pågått under fyra år från starten 1 augusti 1997. Utförare i programmet har varit Enheten för Hälsa och Utveckling i Småföretag (EHUS, även kallad Småföretagsenheten), vid Yrkes- och miljömedicinska kliniken, Universitetssjukhuset i Örebro. EHUS inrättades enligt ett särskilt avtal mellan Arbetslivsinstitutet och dåvarande Regionsjukhuset i Örebro med ekonomiskt bidrag från båda parter för att verka under en fyraårig kontraktstid. Huvudförfattare: Sten Bornberger-Dankvardt, programkoordinator Enheten för Hälsa och Utveckling i Småföretag (EHUS)
Innehållsförteckning 1. FÖRORD... 3 2. SAMMANFATTNING... 5 3. INLEDNING... 8 4. BAKGRUND... 9 5. UPPDRAG, VISION OCH MÅLGRUPPER... 10 6. SMÅFÖRETAGEN OCH SMÅFÖRETAGANDET... 12 6.1 BILDEN AV SMÅFÖRETAGEN... 12 Småföretag definieras i vårt land vanligen som företag med under 50 anställda... 12 Nästan alla företag är små... 12 Var tredje förvärvsarbetande svensk arbetar i småföretag... 13 Det lilla företaget präglas starkt av ägarens egna kunskaper och värderingar... 14 Oro för personalen, ständig tidspress och osäkerhet inför framtiden stressar småföretagaren... 15 Frihetslängtan och att få pröva de egna vingarna är en viktig drivkraft för den som startar företag... 15 De största företagen dominerar inom varusektorn men småföretagen betyder mest i tjänstesektorn... 16 6.2 ARBETSMILJÖN I SMÅFÖRETAG... 16 Arbetsolycksfall Det kan vara mer riskfyllt att jobba i små företag än i större... 16 Sjukfrånvaron i småföretag är lägre än i större företag, men sjuknärvaron kan vara högre... 18 Arbetsorsakade besvär kan leda till utslagning i småföretag... 20 Ergonomin är sämre i de minsta företagen - variationen i arbetet motverkar besvär... 21 Buller och vibrationer i småföretag utgör fortfarande ett stort problem... 21 Kemisk exponering i småföretag kan vara hög där den förekommer... 22 Stressen kan vara hög i småföretagen, men man kan oftast påverka sin situation... 22 Småföretagare löper generellt sett inte större risk än andra att drabbas av hjärtinfarkt 23 6.3 ARBETSMILJÖARBETET I SMÅFÖRETAG... 24 Storleken på företaget har betydelse för arbetsmiljöarbetet... 24 Trögt att komma igång med Systematiskt Arbetsmiljöarbete... 24 Regionala skyddsombud har en viktig uppgift som Instruktörer i SAM-arbete... 27 6.4 HÄLSA OCH LIVSSTIL I SMÅFÖRETAG... 27 Ytterst jag själv som avgör om jag har god hälsa... 27 Symtomen behandlas men problemen förblir olösta... 28 För småföretagare är hälsofrämjande positivt... 29 Företagarna känner sig ofta pigga och engagerade trots besvär... 31 Goda exempel är svåra att finna... 31 6.5 HÄLSOAKTÖRER... 32 Företagshälsovården och småföretagen har svårt att finna varandra... 32 6.6 MILJÖARBETET I SMÅFÖRETAG... 34 6.7 KÖNSPERSPEKTIV I SMÅFÖRETAGANDET... 36 Att starta företag är mer ett medel än ett mål för kvinnorna... 37 Det kan vara svårt för kvinnor att få EU-bidrag... 38 Kvinnor har svårt att försörja sig på sitt företagande... 38 Dubbelarbetande kvinnor kan löpa ökad risk för hjärtinfarkt... 38 Män jobbar mera övertid och kvinnor slarvar med maten... 39 Bra med ökad könsblandning... 39 1
7. REDOVISNING AV PROGRAMMET... 40 7.1 INTERNT ARBETE... 40 7.2 REDOVISNING AV PROJEKT... 41 7.2.1 Traditionella mikroföretag... 41 7.2.2 Tillverkningsföretag... 46 7.2.3 Framtidsföretag... 51 7.2.4 Nystartade företag... 56 7.2.5 Övriga projekt... 58 7.3 STATISTIK OM SMÅFÖRETAGANDET... 65 7.4 METODER/VERKTYG FÖR MILJÖ- OCH ARBETSMILJÖARBETE I SMÅFÖRETAG... 70 7.4.1 Branschundersökningar - uppläggning och genomförande... 70 7.4.2 Systematiskt arbetsmiljöarbete (SAM-arbete) i det lilla företaget... 73 7.4.3 Goda exempel... 83 7.4.4 Nätverk... 83 7.5 WORKSHOPS... 87 7.6 KONFERENSER/UTBYTE/KONTAKTER... 87 7.7 HANDLEDNING AV STUDENTER... 93 8. AVSTÄMNING MOT PROGRAM FÖR VERKSAMHETEN... 94 9. INFORMATIONS- OCH UTBILDNINGSVERKSAMHET... 97 10. UTVÄRDERING AV VERKSAMHETEN... 98 11. DISKUSSION OCH REKOMMENDATIONER... 99 HAR PROGRAMMET GIVIT ÖNSKAT RESULTAT?... 99 VILKA NYA KUNSKAPER HAR FRAMKOMMIT? VAD KAN MAN LÄRA AV ERFARENHETERNA?... 100 VILKA REKOMMENDATIONER KAN GES INFÖR FRAMTIDA SATSNINGAR?... 102 VILKA NYA FORSKNINGSFRÅGOR HAR VÄCKTS?... 103 12. EKONOMISK AVSTÄMNING... 104 13. RAPPORTER OCH PUBLIKATIONER... 105 14. LITTERATUR OCH REFERENSLISTA... 107 2
1. Förord Denna rapport redovisar den verksamhet och det utvecklingsarbete som bedrivits vid Enheten för Hälsa och Utveckling i Småföretag (EHUS) som etablerades vid Yrkes- och miljömedicinska kliniken vid Regionsjukhuset i Örebro under tiden 1 augusti 1997 fram till 31 juli år 2001. EHUS inrättades enligt ett särskilt avtal mellan Arbetslivsinstitutet och Regionsjukhuset i Örebro med ekonomiskt bidrag från båda parter för att verka under en fyraårig kontraktstid. En ledningsgrupp för EHUS etablerades med Peter Westerholm, Arbetslivsinstitutet som ordförande, Gun Carlsson, Arbetslivsinstitutet som sekreterare och Sten Bornberger-Dankvardt, Yrkes- och miljömedicinska kliniken, Örebro som föredragande och tillika programkoordinator. Syftet var att undersöka hur arbetsrelaterade hälso- och miljöfrågor hanteras i små företag, hur transaktionen av kunskaper och erfarenheter från en specialiserad enhet av typ EHUS, ingående i landstingets offentliga hälso- och sjukvårdsorganisation, kommer till stånd och omsätts till utveckling i företagen. Som viktiga värdekriterier sågs den påverkan och de nyttoeffekter som kunde fås till stånd hos tjänsternas konsumenter eller avnämare. Först som sist var det ett angeläget mål att få fram erfarenheter och kunskap om förutsättningarna för en offentlig sjukvårdshuvudman att organisera och utveckla ett utbud av tjänster inom området arbetsmiljö och arbetsrelaterad hälsa till kategorin små företag. De båda kontraktsslutande parterna Arbetslivsinstitutet respektive Regionsjukhuset var redan tidigt medvetna om att ett viktigt utvecklingssteg var att följa EHUS utveckling med en s.k. formativ utvärdering. Med detta avses en utvärdering som syftar till förbättring av verksamhetens kvalitet i viktiga avseenden. Utvärderingen utformades följande detta övergripande mål och resulterade efterhand i att EHUS fick en tydligare kontur med verksamheten i ökande utsträckning knuten till operationella och utvärderingsbara mål. Avsikten var att göra EHUS kompetens och potential mera känd för de företag som anlitade och kom att anlita EHUS som expertorgan. Detta ledde också till ökade insikter om EHUSprogrammet hos landstingsledningen och hos andra utomstående intressenter. En viktig observation var att den ledde den till en ökad medvetenhet hos EHUS egna personal om EHUS uppgifter på de små företagens hälsomarknad, om de egna personliga arbetsuppgifterna och om behoven av egen kompetensutveckling på både kort och lång sikt. I de promemorior skrivna av Jan-Axel Kylén som ingår som rapportbilagor ett till tre redovisas hur utvärderingen var upplagd och dess resultat. Eftersom kompetensutveckling har varit något av en röd tråd i EHUS historia under den fyraåriga kontraktsperioden har bilaga 3 inriktats mot en diskussion av just kompetensbegreppet som en hörnsten i en organisations i detta fall EHUS omstöpning till en organisation där kvalitet och dess fortlöpande förbättring sätts som ett centralt verksamhetsmål. Frågan om EHUS är en bra organisationsform för tillhandahållande av offentliga tjänster till små företag på arbetsmiljöområdet kan besvaras jakande med tillägget att som förutsättning gäller att den skall kunna utveckla tjänster av en kvalitet som gör organisationen konkurrenskraftig och dess tjänster efterfrågade på marknaden. Frågan om verksamheten vid EHUS på kort sikt kan göras ekonomiskt självbärande är inte möjlig att besvara efter denna fyraåriga kontraktsperiod. En existens på en fri hälsomarknad är i grunden beroende av i vilken utsträckning organisationens tjänster efterfrågas och dess förmåga att svara mot marknadens / kundernas behov och förväntningar. För EHUS del har de erfarenheter som vunnits under denna fyraåriga kontraktstid visat att EHUS har goda möjligheter att etablera 3
sig som en kompetent och från småföretagens sida efterfrågad expertinstans på arbetsmiljöområdet. Dock synes det fortfarande osäkert om en helt marknadsberoende och genom marknaden helt finansierad organisation för närvarande kan prestera den kontinuerliga kvalitetsförbättring och den utveckling av kompetenser och arbetsmetodik som skett inom ramen för EHUS under denna fyraåriga projekttid. I varje diskussion om hur små företag skall försörjas med kompetenta arbetsmiljö och rehabiliteringstjänster förtjänar denna rapport från EHUS-programmet att läsas av alla som berörs av dessa spörsmål. I rapporten har i anslutning till den löpande texten inredigerats hänvisningar till litteratur och EHUS-programmets rapporter i fotnotsform. Dessutom finns en samlad rapport- respektive litteraturförteckning i kapitel 13 och 14. Stockholm i mars 2002 Peter Westerholm Professor emeritus Redaktör 4
2. Sammanfattning Vid EHUS (Enheten för Hälsa och Utveckling i Småföretag = Småföretagsenheten) har under åren 1997-2001 pågått en programverksamhet med syfte att lyfta fram arbetsmiljöfrågorna i småföretagen, beskriva situationen, pröva nya angreppssätt i arbetsmiljöarbetet samt tillhandahålla metoder och verktyg anpassade till småföretagens behov så att utvecklingen mot en bättre arbetsmiljö för målgruppen påskyndas. Programverksamheten grundas på ett avtal mellan Arbetslivsinstitutet i Solna och Universitetssjukhuset i Örebro. Verksamheten har följts av utvärderare för att med hjälp av formativ metodik medverka till att enhetens prestationer gentemot småföretagen hela tiden förbättrats. Primär målgrupp under programperioden har varit mikroföretagen (<10 anställda) samt tillverkningsföretag, framtidsföretag och nystartade företag med upp till 49 anställda. Sekundär målgrupp är aktörer/intressenter som kan bidra till bättre hälsa och utveckling i småföretagen (exempelvis företagshälsovården, regionala skyddsombud, näringslivsaktörer, primärvården, utbildare, finansiärer och politiker). Småföretag definieras i vårt land som företag med under 50 anställda, samt inkluderar även vissa ekonomiska nyckeltal. De största företagen dominerar inom varusektorn medan småföretagen betyder mest i tjänstesektorn. Det finns skillnader mellan kvinnor och män i företagandet. Kvinnor väljer att starta verksamhet inom tjänster/service samt varuhandel, medan männens val är mera jämnt fördelade på olika sektorer. En större andel av männen har expansionsplaner och de har även en högre omsättning visade en enkätundersökning riktad till företag som startats 1993. Skillnader fanns också när det gällde hur man bedömde utvecklingsmöjligheterna. I Sverige utgör småföretagen drygt 99% av alla privata företag och sysselsätter 1/3 av arbetskraften. Andelen företagare utgör närmare 10 procent av de förvärvsarbetande. Frihetslängtan och att få pröva de egna vingarna är en viktig drivkraft för den som startar företag. Det lilla företaget präglas starkt av ägarens egna kunskaper och värderingar. Småföretagen är sårbara. Det finns sällan ekonomiska förutsättningar i de minsta företagen att klara av långtidsfrånvaro, storkunder som inte betalar i tid, stora investeringar eller liknande. Allas närvaro behövs. Följden blir att man går till jobbet även när man inte mår riktigt bra. Det ges då sämre möjlighet till återhämtning, vilket kan förvärra besvär eller sjukdom. Arbetsorsakade besvär och återkommande sjukskrivningar kan i ett senare förlopp slå hårt mot företagets och den enskildes ekonomi. I vissa småföretagsbranscher finns påtagliga arbetsmiljörisker. Exempel på sådana branscher/yrken är frisörer, bilplåtslagare, tandtekniker, billackerare, kemtvättare, restauranger, snickerier med flera. Få studier har genomförts i slumpvisa urval av småföretag, varför det kan vara svårare att uttala sig generellt om hälsoriskerna i småföretagen. Det förefaller dock vara så att tunga lyft och svåra arbetsställningar är generellt sett vanligare i små företag än i större. Färsk statistik över arbetsorsakade besvär från nacke, axlar, rygg visar genomgående högre siffror för sysselsatta inom typiska småföretagsbranscher. Stressen kan också vara hög i småföretagen. Exempel på Stressorer i det lilla företaget kan vara alldeles för stor arbetsbörda, brist på tid att göra jobbet bra (tidspress) och ekonomisk 5
press. I enkätundersökning i nya småföretag svarade 83 procent av företagarna att de alltid eller ofta arbetade på högvarv. Att småföretagandet är ett ensamarbete speglades också av svaret på frågan: Kan Du få hjälp om det kör ihop sig?, där nästan hälften svarade aldrig eller sällan. EU-statistiken ger vid handen att olycksfallrisken är mycket större i små än i stora företag, särskilt vad gäller olycksfall med dödlig utgång. Svensk statistik visar en likartad bild. Det är främst företag med 1-9 anställda med 6,7 procent av arbetskraften inom jordbruk, byggverksamhet och transport som svarar för 20 procent av olyckorna. Soloentreprenörer inom jordbruk, skogsbruk och fiske är kraftigt överrepresenterade bland arbetsrelaterade dödsfall. Huvudaktörerna vid hälsoproblem i småföretag är den offentliga sjukvården och företagshälsovården. Den typiske småföretagaren är intresserad av närmast omedelbar tillgänglighet och servicenivå från sjukvårdssystemet när hjälpbehov föreligger. För preventiva insatser som långsiktigt kan vara ett medel att förbättra arbetshälsan finns ett mycket begränsat intresse i småföretagen. På frågan Anser Du att de små företagen köper rätt tjänster från FHV (företagshälsovården) utifrån de behov ni själva ser att företagen har? svarade endast 28 procent av FHV-enheterna JA. FHV som svarade JA kännetecknades av att de hade en stark medicinsk profilering. Samtidigt tyder denna och tidigare undersökningar på att de små företagen inte är särskilt medvetna om vad företagshälsovården kan erbjuda utöver sjukvård och hälsokontroller. Det är trögt att komma igång med Systematiskt Arbetsmiljöarbete i småföretag. Vid Temos undersökning våren 2001 fann man att systematiskt arbetsmiljöarbete var fullt infört på en tredjedel av de svenska arbetsplatserna. Särskilt låg var andelen inom handeln och byggbranschen. Det är framförallt de minsta arbetsplatserna med 1-4 anställda som inte har påbörjat arbetsmiljöarbetet. Hälften ansåg att det systematiska arbetsmiljöarbetet kräver för mycket papper och dokumentation. För att underlätta arbetet har Småföretagsenheten utarbetat en metod och ett verktyg som gör att tre av fyra företag kan arbeta vidare på egen hand efter att ha fått hjälp i starten. Regionala skyddsombuden har utbildats till instruktörer och hjälper företagen att komma igång. I småföretagen finns även friskfaktorer som gör att brister i arbetsmiljön inte får samma genomslag i ökad ohälsa som man kan förvänta sig. Exempel på det är möjligheten att påverka, att man ingår i en liten grupp där alla behövs, man har kontakt med kunden och får direkt feedback, det finns en tydlighet i vilka arbetsprestationer som förväntas av den enskilde, arbetsuppgifterna kan vara ganska variationsrika, stämningen är familjär m.m. Enhetens kartläggning av småföretag inom tillverkningsindustrin visade att det miljömedvetna företaget ser arbetsmiljö, övrig miljö, produktionsteknik och ekonomi i ett helhetsperspektiv. Att aktivt satsa på miljön stärker företagets strategiska position och ökar konkurrenskraften på marknaden. Miljöfrågor berör alla och väcker engagemang. Förbättring av rutiner för sortering eller återvinning av avfall och reducering av utsläpp till luft eller vatten hade genomförts av drygt hälften. De faktorer som mest ansågs påverka att miljöaktiviteter startades var det egna intresset för hälsofrågor och miljökunskap samt krav från kunder och myndigheter. Då det gäller att väcka medvetenhet och att föra ut arbetsmiljökunskap till småföretagen är principen hjälp-till-självhjälp sannolikt den mest framgångsrika. Konsultens roll i det 6
sammanhanget är inte att göra jobbet utan att väcka intresset. Konsulten ska lära företagare och anställda att själva undersöka sin arbetsmiljö och att söka kunskap. Småföretagens medvetenhet väcks vid kontakter med arbetsmiljöinspektörer, regionala skyddsombud, företagshälsovårdspersonal, hälsorådgivare, arbetsmiljökonsulter och studenter. Men kanske ännu viktigare är kontakten med andra företagare (råd från en jämlike), de anställdas krav, information från leverantörer eller krav från kunderna. Programmet har gett nya kunskaper om hur man får småföretagen att delta i projekt- /förändringsarbete, i kartläggningsarbete, intervention, uppföljning/utvärdering. Hur rapporteringen bör göras. Hur metodutvecklingen ska bedrivas. Vi har fått till stånd internationellt erfarenhetsutbyte och konsensus i många småföretagsfrågor. Aktörssamverkan. Gemensamma kriterier när man väljer ut goda exempel. Effektmått. Allt har gett oss nya kunskaper som var för sig kan ses som små steg mot bättre kännedom om småföretagens hälso- och miljöfrågor. Som ett resultat av programmet kan vi märka ett ökat intresse för hälsofrågor hos småföretagare, studenter, journalister och småföretagsforskare. Vi kan mäta positiva hälsoeffekter i vissa projekt och vi vet mycket mer om småföretagens situation som vi delar med oss av via olika kanaler. Spridningen av resultaten i olika form kommer att fortsätta i flera år framåt och kommer att tillämpas i nya projekt. Man måste använda sig av många kanaler för att nå ut till småföretagen och kunna påverka dem mot ett hälsosammare företagande och leverne. Det är ett svårt arbete som lyckas först när man fått förtroende och respekt hos företagen. Småföretagsenheten har lyckats ganska bra med sitt uppdrag men är samtidigt en mycket begränsad resurs. Flera måste driva de här frågorna, inte minst småföretagen själva. Genom samarbete med hälsoaktörer ökar möjligheten att allt fler företag kan bli hälsosamma, livskraftiga och attraktiva som arbetsgivare. Programmets olika projekt har hittills resulterat i 30 rapporter, en bok och medverkan i flera andra böcker. För den som vill läsa valda avsnitt i rapporten rekommenderas en titt i innehållsförteckningen. Rubrikerna i kapitel 6 sammanfattar slutsatserna. En kort sammanfattning av respektive projekt redovisas i kapitel 7. Vi hoppas att läsningen blir intressant. 7
3. Inledning Medvetenheten och kunskapen om hur en hälsosam och utvecklande arbetsmiljö skapas är ofta otillräcklig, speciellt i småföretagen. Inte därför att småföretagare anser att det är mindre viktigt med en bra arbetsmiljö, utan för att tid, pengar och engagemang inte alltid räcker till för annat än ren produktion. Men när konkurrensen ökar kan dålig arbetsmiljö vara ett hinder. Företag som skapat förutsättningar för god hälsa och utveckling har också skapat förutsättningar för framgång och bidrar i förlängningen till ökad välfärd för oss alla. Syftet med programmet har varit att lyfta fram arbetsmiljöfrågorna i småföretagen, beskriva situationen, pröva nya angreppssätt i arbetsmiljöarbetet samt tillhandahålla metoder och verktyg anpassade till småföretagens behov så att utvecklingen mot en bättre arbetsmiljö för målgruppen påskyndas. Vi som under de fyra åren medverkat i programmet har varit: Anette Holm, Informatör Anna Andreasson, Informatör Anna-Lisa Hellsing, Ergonom Annika Gelin, Informatör Carina Ångman, Sekreterare Carl-Göran Ohlsson, Forskningsansvarig Görel Fredriksson, Miljöhandläggare Kenneth Malm, Beteendevetare Lars-Åke Karlsson, Arbetsmiljöingenjör Sofia Loodh, Miljösköterska Sten Bornberger-Dankvardt, Programkoordinator Ulf Millgårdh, konsult, Civilekonom Wenche Aslaksen, Sekreterare Åke Oliv, Arbetsmiljöingenjör Studenter från Örebro universitet och Mälardalens högskola har genomfört arbeten som bidragit till helhetsbilden av småföretagen. I ledningsgruppen för programmet har ingått: Professor emeritus Peter Westerholm, Arbetslivsinstitutet Professor Ewa Menckel, Arbetslivsinstitutet Klinikchef Edvard Lidén, Yrkes- och miljömedicinska kliniken Fd Klinikchef Gunnar Ahlborg jr Byrådirektör Gun Carlsson, Arbetslivsinstitutet Programkoordinator Sten Bornberger-Dankvardt, Småföretagsenheten Verksamheten har under programperioden följts av utvärderare: Jan-Axel Kylén, Kylén Utbildning AB, Stockholm Rapportens disposition Programmet har gjort det möjligt att finna de pusselbitar som saknades för att kunna presentera en bild av hälsan, arbetsmiljön och miljöarbetet i småföretagen. Vi har valt att disponera rapporten så att vi först beskriver uppdraget, för att sedan ge vår bild av situationen i småföretagen utifrån erfarenheterna i programmet varvat med tidigare kunskaper. Vi övergår sedan till en mer kvantitativ redovisning av programmet och avslutar rapporten med diskussion och rekommendationer för fortsättningen. 8
4. Bakgrund Det är svårt att få fram korrekt statistik om antalet småföretag och anställda. Många nya företag uppstår och andra läggs ned, rörligheten är stor. En kombination av eget företagande och anställning är vanligt förekommande. Den s.k. informella ekonomin växer. Vi kan ändå konstatera att sysselsättningen i småföretag (0-49 anst) inom EU visar en stigande trend sedan mitten av nittiotalet. Expansion av servicesektorn, outsourcing och tillväxt inom IT-sektorn uppges som orsaker. Småföretagen svarar idag för hälften av sysselsättningen enligt EU-statistiken. Det typiska företaget inom EU har i genomsnitt 6 anställda. 1 I Sverige utgör småföretagen drygt 99% av alla privata företag och sysselsätter 1/3 av arbetskraften. Andelen företagare utgör närmare 10 procent av de förvärvsarbetande. I september 2001 fanns det 759 000 småföretag inom näringslivet. 2 De flesta av dessa, cirka 618 000 företag (81%), hade ingen anställd. Enligt statistik från augusti 2001 fanns det 169 900 företagare med anställda och 250 200 utan anställda (sammanlagt 420 100 företagare), dvs. varje företagare har i genomsnitt 1,8 företag. En småföretagare måste vara allkonstnär för att klara av att hantera problem som dyker upp. De är beroende av att personalen finns på plats och att de själva får vara friska. Produktionen går i första hand. Småföretagaren har intresse av att de anställda inte råkar ut för ohälsa eller skada till följd av arbetet men medvetenheten och kunskapen om hur man skapar en god arbetsmiljö är ofta bristfällig. Inom gruppen småföretag återfinns många kända riskyrken/riskbranscher som genererar både arbetsolycksfall och arbetsskador så som tidig förslitning. Exempel på sådana branscher är transport, restaurang, handel, städning, byggnation, bilreparation, bagerier, frisörer, kemtvätt m.fl.). Företag med minst fem arbetstagare ska enligt lag ha skyddsombud. I verkligheten är det färre än 25% av dessa företag som har ett skyddsombud och de regionala skyddsombuden har många gånger en tuff uppgift att hinna besöka alla småföretag där de har medlemmar. Arbetsmiljöinspektionen hinner besöka de minsta företagen i genomsnitt en gång vart tionde år om det inte finns särskilda risker. Färre än 20% av mikroföretagen (<10 anställda) kan antas ha avtal om företagshälsovård. 3 Då man undersöker hur stor andel av de sysselsatta som uppger att de har tillgång till företagshälsovård är siffran högre. Enligt Arbetsmiljöverkets arbetsmiljöundersökning 1999 hade i genomsnitt 45% av de sysselsatta i de minsta företagen (0-9 anst) tillgång till företagshälsovård. 4 Svaren speglar vad den svarande uppfattar som företagshälsovård och kan inkludera en brokig flora av verksamheter. Vid hälsoproblem söker anställda i småföretag oftast hjälp inom den allmänna hälsovården. De utgör närmare hälften av de arbetsrelaterade besöken där, men arbetsgivaren får sällan kännedom om problemen. 5 Sammantaget finns i småföretag ett mycket svagt skyddsnät för att komma till rätta med hälsoproblem som har med arbetet att göra. Småföretagen är sällan själva medvetna om problemet och man saknar i hög utsträckning kunskap om metoder/verktyg för att på egen hand skapa en bättre arbetsmiljö. Sysselsättningen i småföretagen ökar och det blir allt viktigare att kunskaper inom arbetsmiljöområdet även kommer småföretagen till del. 1 (European Network for SME research (ENSR) 2000, http://www.europa.eu.int/comm/enterprise/enterprise_policy/analysis/doc/exsum6_sv.pdf 2 Databearbetning CFAR (SCB) koncernrensat material, dvs bara ett arbetsställe per företag har medräknats. 3 Miljöservice och företagshälsovård för småföretag s 15 http://www.niwl.se/wais/30117/30117863.htm 4 Arbetsmiljöverkets rapport Företagshälsovård, korta sifferfakta nr 8, 2001 http://www.av.se/statistik/dok/0000119.pdf 5 Bornberger-Dankvardt S, Dahlin I. Uppföljning - Handläggning av patienter med arbetsrelaterade åkommor vid en vårdcentral (1993) 9
5. Uppdrag, vision och målgrupper Yrkes- och miljömedicinska kliniken i Örebro har lång erfarenhet av arbetsmiljöprojekt i småföretag. Redan några år efter det att klinikens verksamhet startade 1966, genomfördes de första undersökningarna i småföretagen. Man konstaterade då att anslutningen av småföretag har varit synnerligen dålig och en allmän omedvetenhet om arbetsmiljöfrågor tycks föreligga, samt vidare att En objektiv miljöinventering är väsentlig för alla former av företagshälsovård och samlade bedömningar av teknisk och medicinsk personal bör göras. 6 Från 1980 har det funnits en särskild Småföretagsenhet vid kliniken som genomfört ett 60-tal projekt. Arbetet har bl.a. bestått i att undersöka hälsorisker inom olika branscher, stimulera och underlätta företagshälsovårdens arbete samt att uppmuntra till arbetsmiljöåtgärder i företagen. Enhetens uppdrag i det nu aktuella samarbetsprogrammet har varit att ta ett samlat grepp för att utveckla arbetsmiljöarbete, produktivitet, organisation och kompetens inom regionens småföretag, samt finna utvärderingsbara modeller och metoder efter vilka företagen kan arbeta för att uppnå en god arbetsmiljö och förebygga ohälsa. Verksamhetens inriktning kan sammanfattas i följande fem punkter: 1. Kartläggning av arbetsrelaterad ohälsa, överföring av kunskaper och information om åtgärder som kan förebygga ohälsa i småföretagen. 2. Hälsobefrämjande åtgärder sammanhängande med bl.a. livsstilsfrågor och yrkeskulturella faktorer. 3. Evaluering av metoder/modeller för arbetsmiljö- och utvecklingsarbete i småföretagen. 4. Helhetssyn på företagen (innefattande även organisation, kompetensutveckling och ekonomi). 5. Genusperspektiv. Småföretagsenhetens vision är friska småföretag där såväl företagare som anställda mår bra, där risken för arbetsskador är mycket liten och där var och en ges möjlighet att fullt ut bruka och utveckla sina resurser i samklang med företagets mål för verksamheten. Dvs. både hälsa och personlig utveckling ska kunna tillgodoses på ett bra sätt i de minsta företagen. Viktiga mål med verksamheten är att : Förebygga miljöbetingad ohälsa Främja hälsa och kvalitet i småföretag Förena produktivitet och hälsa Primär målgrupp (figur 1) är sysselsatta i småföretag (< 50 anställda). Verksamheten inriktades under programperioden mot sysselsatta inom fyra typer av småföretag, nämligen traditionella mikroföretag (<10 anställda), tillverkningsföretag, framtidsföretag och nystartade företag. 6 Axelson, Olav et al; Arbetsmiljö och hälsa vid småföretag, Läkartidningen, 1971 10
Traditionella mikroföretag Nystartade företag Tillverkningsföretag Framtidsföretag Figur 1. De primära målgrupperna under programperioden Sekundär målgrupp är aktörer/intressenter som kan bidra till bättre hälsa och utveckling i småföretagen (exempelvis företagshälsovården, regionala skyddsombud, näringslivsaktörer, primärvården, utbildare, finansiärer och politiker). Användarnyttan är en ledstjärna för verksamheten. Projekten ska utmynna i ett användbart material, som kan användas av småföretagen själva eller av deras konsulter. Verktyg och metoder ska bidra till en bättre hälsa och utveckling i småföretagen. 11
6. Småföretagen och småföretagandet 6.1 Bilden av småföretagen Den gängse bilden av småföretagen växer fram i kontakter med hantverkare, handel och service. Det är snickaren som hjälper oss under några sommarveckor, frisören som ser till att försköna vårt yttre, den lilla butiken, bageriet och pizzarestaurangen på hörnet som alla är viktiga verksamheter för vår närservice. Men småföretagandet är mycket mer mångfacetterat än så. Ingen företagare är den andra lik. Det är individer det handlar om, vilket också återspeglas i företagandet. Småföretag definieras i vårt land vanligen som företag med under 50 anställda Småföretag definieras i vårt land som företag med under 50 anställda, samt inkluderar även vissa ekonomiska nyckeltal. Som undergrupp förekommer ofta benämningen mikroföretag, vilket är företag med under tio anställda. Begrepp som används internationellt är Small Scale Enterprises (SSE) eller bara Small Enterprises (SE). Många upplever nog ett företag med närmare femtio anställda som ganska stort, och visst är det stor skillnad mellan de minsta och de största småföretagen. Vi återkommer till det. Nästan alla företag är små Mer än 99 procent av alla arbetsställen i Sverige har färre än 50 anställda. Ibland sätts likhetstecken mellan små arbetsställen och småföretag, vilket inte är korrekt. Små arbetsställen i SCBs Centrala företags- och arbetsställeregister (CFAR) kan även vara offentligt ägda eller ingå i större koncerner. Vid rensning av statistiken kommer man fram till att de äkta småföretagen utgör 92 procent av samtliga arbetsställen, 98 procent av de privata arbetsställena eller 99,9 procent av de privata företagen. Vi kommer i fortsättningen att särskilja det som i registret benämns arbetsställe och det vi benämner företag. Totalt fanns det i september 2001 cirka 824 000 arbetsställen. Av dessa var 760 000 privat ägda småföretag, de flesta (618 000) var företag utan anställda (figur 2). Småföretagen utgör över 99 procent av företagen inom samtliga privata sektorer utom tillverkning och industri där de utgör 90.8 procent respektive 95.5 procent av företagen. Två tredjedelar av småföretagen finns inom tjänstesektorn. Av samtliga nystartade företag 1999 var 14 procent av industriföretagen och 21 procent av tjänsteföretagen startade av en person med invandrarbakgrund. Av de som startade nytt företag under 1998-99 angav 40 procent av kvinnorna och 32 procent av männen att de drev företaget jämsides med anställning. 7 Småföretagsenhetens högst prioriterade målgrupp är mikroföretag (företag med färre än tio anställda) i Örebro, Värmlands, Västmanlands och Södermanlands län. I oktober 2001 fanns det 82 875 mikroföretag (63 854 soloföretag, 15 446 företag med 1-4 anställda och 3 575 företag med 5-9 anställda) i regionen. 8 7 SCB, Nyföretagandet i Sverige 1998 och 1999 http://www.scb.se/sm/nv12sm0001_kommentarer.asp 8 CFAR, SCB juridisk form 81-85, 87-89 borttagna 12
Figur 2. Antal privata företag inom respektive storleksklass i september 2001 (företag som ingår i koncern med fler än 49 anställda är undantagna). 9 Antal företag 700 000 Antal småföretag inom respektive storleksklass 600 000 500 000 400 000 300 000 200 000 100 000 0 1 0 1 2-4 5-9 10-19 20-49 Företagsstorlek (ant anställda) Var tredje förvärvsarbetande svensk arbetar i småföretag Det totala antalet sysselsatta i Sverige uppgick till närmare 4,3 miljoner hösten 2001. Av dessa arbetade drygt 1,4 miljoner i privata företag med färre än 50 anställda, varav närmare 420 000 var aktiva företagare. 10 Osäkerheten i statistiken är stor. Även om vissa blir vid sin läst så är rörligheten stor mellan att t.ex. ha en fast anställning och att ha ett företag vid sidan av eller att pendla mellan eget företagande och ett fast arbete beroende på arbetstillgång. Man talar exempelvis om arbetets flexibilisering, eller om atypiska anställningar, med lösa anställningsvillkor såsom att vara projektanställd, behovsanställd, vikarie, projektnomad. Många arbeten genomförs i nätverksorganisationer. 9 Uppgifter från SCB:s företagsregister (CFAR) 2001-09-19 10 Uppgifter från CFAR (koncernrensade), AKU och RAMS, SCB 13
Figur 3. Antal anställda i företag (arbetsställe) fördelat på storleksklass för åren 1995-2000 Anställda i företag (CFAR) efter storleksklass och år 2500000 1995 1996 1997 1998 1999 2000 2000000 1500000 1000000 500000 0 1-4 anställda 5-9 anställda 10-19 anställda 20-49 anställda 50-99 anställda 100-199 anställda 200-499 anställda 500+ anställda Företagsstorlek Som nämnts tidigare har sysselsättningen i småföretagen ökat inom EU sedan mitten av nittiotalet. Som framgår av figur 3 är ökningen i företag med 10-49 anställda tydligast, medan storföretag minskat sin personal i samma takt. Orsaker till småföretagens tillväxt står, som tidigare nämnts, att finna i bl.a. servicesektorns expansion, outsourcing av vissa verksamheter och nya sektorer som ökat kraftigt, t.ex. IT-branschen. 11 Det lilla företaget präglas starkt av ägarens egna kunskaper och värderingar Företagaren ägnar mycket tid och energi åt sitt arbete och eftersträvar att ha en god kontroll över verksamheten. I de minsta företagen är företagaren ofta direkt engagerad i produktionen och påverkas i arbetet av samma arbetsmiljöfaktorer som personalen. Starka psykologiska drivkrafter binder samman företagaren med företaget. Det egna företaget representerar även immateriella eller abstrakta värden för företagaren. För småföretagaren är företaget och den egna identiteten en mycket viktig helhet. 12 Hur ser det typiska småföretaget ut? Det finns vissa karaktäristika som är gemensamma för ett stort antal små företag: 13 1. Det är ett familjeföretag. 2. Ägaren/grundaren har tidigare arbetat i ett större företag med likartade produkter som det egna företaget har. 2. Företagarens formella utbildning varierar starkt, många har låg formell utbildning i förhållande till sina arbetsuppgifter och kompetens. 3. De mål företagaren vill förverkliga är att tjäna pengar, att vara oberoende och att nå en högre grad av självförverkligande. 4. Företaget har ofta en bräcklig ekonomisk bas. 5. Man arbetar alltid under tidspress. 11 Report on the Current Status of Workplace Health Promotion in SMEs, 2001, sid 14 12 Beckérus Å, Roos B Affärer som livsstil (1985) 13 Ramström D, Åberg S. Att ge småföretagen kompetens för arbetslivet, bilaga SOU 1994:48 14
6. De har inga specialistresurser (utom ägarens specialistkompetens, som utgör kärnan i företaget). 7. De har en minimal administration. 6. Kontakten med omvärlden är beroende av den lokala företagarmiljön (för företagaren är det viktigt att känna samhällets och företagarkollegornas stöd och uppskattning). Oro för personalen, ständig tidspress och osäkerhet inför framtiden stressar småföretagaren Upplevda problem är koncentrerade till personal, ekonomi och planering. 14 Det är sällan lagom mycket att göra. Kundens krav är leverans helst igår. Det är med andra ord ständig stress och tidspress. Förutom detta känner småföretagaren ofta oro för framtiden, orderingången, egna och andras kompetens, rekryteringsproblem, familjen-relationer-nätverk, litet handlingsutrymme med begränsade resurser, ekonomiskt och personellt, kanske somatiska besvär eller psykosomatiska besvär. 15 16 I de fall man drabbas av arbetsrelaterad överbelastning så tar man sig inte tid att söka vård, utan går och drar på krämpor. 17 Om man söker hjälp vid vårdcentral eller dylikt så är kunskapen där om arbetsrelationen och lämpliga arbetsmiljöåtgärder oftast otillräcklig. 18 Kontakten med myndigheterna är det svåraste för många småföretagare. Småföretagarens situation som mångsysslare och avsaknad av specialistfunktion i företaget gör det stundom svårt att hålla sig underrättad om gällande regelverk. Osäkerheten om lagar och regler föder osäkerhet vilket gör kontakterna med myndigheter oangenäma. I de små företagen känns det ofta främmande att hantera frågor på ett uppdelat sätt. Mycket av frustrationen och de negativa attityderna i umgänget mellan småföretagare och myndigheter emanerar även ur olikheter i synsätt mellan den specialiserade myndigheten och den sammansatta och mycket mer komplexa verklighet som småföretagaren verkar i. 19 Frihetslängtan och att få pröva de egna vingarna är en viktig drivkraft för den som startar företag Många småföretagare anser att det enda sättet att bli en verkligt fri människa är att driva ett eget företag. Nästan hälften startade företaget för att nå självständighet, visades i en undersökning av företag som startat sin verksamhet 1993. Skillnader fanns mellan branschgrupperna så att 44 procent av dem inom tjänsteföretag, men endast 18 procent av företagarna inom bygg-/tillverkningsföretag uppgav självständighet som startmotiv. 20 Trots stora påfrestningar i arbetssituationen upplevs arbetet positivt. Ledarskapet i småföretag bygger på värden som att vara vän och kamrat, välgörare, familjefar etc. 21 Småföretag har lätt att ta till sig tekniska nyheter. De senaste årens snabba genomslag av nya kommunikationsmedel som faxar, mobiltelefoner, internet etc bland småföretagare visar detta. Genom användningen av Internet som hjälpmedel för samarbete och information har en ny marknad öppnats för småföretagen, som dittills varit förbehållen storföretagen. Bland annat kan man då för en relativt billig penning marknadsföra sin verksamhet på nätet. 22 14 Bornberger-Dankvardt S, Karlsson E: Problemlösning i småföretag, rapport S 10/95, s. 24 15 Olle Persson, Att leva som småföretagare (1991) 16 Små- och ensamföretagarens företagshälsovård sid 21 17 Bornberger-Dankvardt S, Dahlin I. Rehabilitering i småföretag (1992) 18 Bornberger-Dankvardt S, Dahlin I. Uppföljning - Handläggning av patienter med arbetsrelaterade åkommor vid en vårdcentral (1993) 19 Jan Holzhausen. Kunskapscentra för utveckling av små företag, Arbetslivsfonden, s. 40 (1995) 20 Hellsing A-L, Loodh S. Nya Småföretagare Hälsa, livsstil och arbete, Rapport S6/98, s. 10 21 Bo Johansson, Småföretagares analys och hantering av risker i arbetsmiljön (1995) 22 En studie av småföretagandet i Europa, European Network for SME research (ENSR) 2000, sid. 11 http://www.europa.eu.int/comm/enterprise/enterprise_policy/analysis/doc/exsum6_sv.pdf 15
Ett villkor för att småföretagare ska vara intresserade är dock att nyttan av anskaffningen visar sig direkt i förenkling, insparad tid eller ökade intäkter. 23 Då det gäller satsningar som kräver mera uthållighet och en mer avlägsen nytta, har de små företagen svårare att komma till skott, vilket gäller exempelvis förebyggande arbetsmiljöarbete. De största företagen dominerar inom varusektorn men småföretagen betyder mest i tjänstesektorn Tjänstesektorn domineras i hög grad av företag med färre än 20 anställda. Förädlingsvärdet 24 eller näringslivets bidrag till bruttonationalprodukten (BNP) uppgick till totalt 1 175 miljarder kronor 1999. Av detta stod de varuproducerande företagen för 46 procent och de tjänsteproducerande företagen för 54 procent. De största varuproducerande företagen hade högst förädlingsvärde per anställd, 652 000 kronor. För tjänsteföretagen var situationen den omvända. De minsta tjänsteföretagen hade i genomsnitt 529 000 kronor i förädlingsvärde per anställd medan förädlingsvärdet i storföretagen var 514 000. Mönstret när det gäller nettoomsättningens fördelning mellan storleksklasserna följer ganska väl fördelningen för förädlingsvärdet. Bland de varuproducerande företagen står den största storleksklassen för den största andelen, 59 procent av nettoomsättningen, medan de minsta företagen bidrar med störst andel inom tjänstesektorn. Företag med under 20 anställda hade en nettoomsättning på 2 miljoner per anställd. 25 6.2 Arbetsmiljön i småföretag Arbetsolycksfall Det kan vara mer riskfyllt att jobba i små företag än i större Svensk statistik över arbetsolyckor och arbetssjukdomar förs av ISA (Informationssystemet om arbetsskador på Arbetsmiljöverket) och brukar redovisas för branscher och olika yrkesområden. ISA-statistik indelas i arbetsolyckor och arbetssjukdomar: - Arbetsolyckor, akuta olyckor som inträffat på en arbetsplats eller på annan plats där den skadade vistats för arbetets räkning. Olyckor som lett till sjukskrivning eller sjuklön ingår samt olyckor som lett till tandskador, akut hörselskada och akut psykisk reaktion (t.ex. vid hot och rån) oberoende av sjukskrivningstid. - Arbetssjukdomar, "annan skadlig inverkan", t ex skador orsakade av belastning, kemiska ämnen, buller, vibrationer samt av sociala eller organisatoriska arbetsförhållanden, oberoende av om de lett till sjukfrånvaro eller ej. På senare år har incidenstalen 26, dvs antal fall per tusen anställda, nedbrutet på arbetsställen efter storleksklasser publicerats. I tabell 1 ges incidensen för arbetsolyckor och arbetssjukdomar för 1998. Som framgår av tabellen varierar incidenstalen kraftigt mellan olika branscher och är högst inom lantbruk, industri (framförallt byggverksamhet) och transport, och lägst inom tjänstebranscherna. 23 Jan Holzhausen, Kunskapscentra för utveckling av små företag, Arbetslivsfonden, s. 18 (1995) 24 Förädlingsvärdet brukar uttryckas som företagens bidrag till BNP och definieras i företagsstatistiken som produktionsvärdet minus kostnader för köpta varor och tjänster, dock ej löner och sociala avgifter eller inköpskostnaden för varor som säljs utan vidare bearbetning (handelsvaror). 25 SCBs statistiska meddelande NV 19 SM 0105 http://www.scb.se/sm/nv19sm0105_kommentarer.asp 26 Incidenstalet anger antalet fall per 1 000 personer och år 16
Tabell 1. Incidens per tusen anställda av arbetsolyckor (alla olyckor inklusive dödsfall samt olyckor som föranlett mer än tre dagars sjukskrivning) och arbetssjukdomar som rapporterats till ISA 1998. Typ av verksamhet Företagsstorlek (antal förvärvsarbetande) 1 2-9 10-49 50-1 2-9 10-49 50-1 2-9 10-49 50- Alla olyckor Olyckor >3 dagars Arbetssjukdomar sjukskrivning Jordbruk, fiske och 12,3 8,1 9,5 9,1 7,5 5,2 5,9 5,8 2,1 2,2 3,4 3,3 skogsbruk Industri: Hantverk och verkstäder 5,4 7,6 12,2 20,3 3,5 5,2 7,6 12,4 4,6 3,8 5,0 8,5 Byggverksamhet 11,5 10,3 14,9 32,3 7,3 7,0 9,0 19,4 6,1 3,8 5,9 11,7 Tillverkningsindustri 21,4 7,4 11,8 14,9 12,4 4,8 7,5 8,6 7,2 3,1 4,1 6,1 Tjänste: Parti- och detaljhandel 4,1 3,3 4,9 6,9 2,2 1,8 2,7 3,9 1,8 1,9 2,6 3,1 Hotell och restaurang 8,3 4,1 4,6 4,3 4,2 2,6 2,7 2,3 5,8 3,0 2,6 2,9 Transport och 13,1 9,2 10,7 14,5 8,2 5,2 6,5 7,7 3,7 2,1 3,5 4,8 kommunikationer Banker, fastighetsbolag 3,5 3,5 4,2 4,7 2,1 1,9 2,5 2,4 2,2 1,3 2,2 2,8 och företagstjänster inkl IT-företag Annan serviceverksamhet 2,3 5,9 5,9 6,8 0,9 3,2 2,7 2,6 3,9 3,6 2,9 2,8 Alla olyckor Arbetssjukdomar Alla verksamheter 1-4 5-49 50-1-4 5-49 50-4.0 8.0 9.5 1.7 3.9 5.0 Ur annan källa 27 har hämtats incidenstal för alla sektorer med företagen uppdelade i tre storlekskategorier. Incidensen av alla olyckor per 1 000 anställda var 4,0 för företag med 1-4 anställda, 8,0 för företag med 5-49 anställda och 9,5 olyckor för företag med 50 eller fler anställda. Motsvarande incidenstal avseende arbetssjukdomar var 1,7; 3,9 respektive 5,0. Det kan tilläggas att företag med färre än 20 anställda svarar för ca 44% av dödsolyckorna (men troligen ännu mer eftersom företagsstorlek inte finns angiven i 15% av fallen) samtidigt som denna storleksgrupp bara omfattar 27% av arbetskraften. Det är främst företag med 1-9 anställda med 6,7% av arbetskraften inom jordbruk, byggverksamhet och transport som svarar för 20% av olyckorna. Soloentreprenörer inom jordbruk, skogsbruk och fiske är kraftigt överrepresenterade bland arbetsrelaterade dödsfall, 1998 inträffade 12 av de 68 arbetsrelaterade dödsfallen i dessa branscher. Under tioårsperioden 1990-1999 var i genomsnitt 24% av de förolyckade egenföretagare (227 av 945 dödsolyckor i samtliga branscher) mot förväntat cirka 10 procent. 28 Underrapportering är den största bristen i ISA. Man vet inte vad man inte får in i systemet. Dessutom skiljer anmälningsbenägenheten mellan individer, företag och bransch beroende på företagskultur, rutiner och den skyddsorganisation man har på arbetsstället. 29 27 ISA-statistik hämtad ur David Walters rapport Health and Safety in small enterprises, s. 81 o 91 28 Arbetssjukdomar och arbetsolyckor 1999 http://www.av.se/statistik/dok/0000126.pdf, s. 54 29 ISA i utveckling, Rapport 1999:11, s. 14 17
Rapporter som baseras på säkrare information är få men de som finns indikerar en högre risk för olyckor i små företag. En försiktig slutsats blir därför att det torde vara mer riskabelt att arbeta i små företag än i större. EU-statistiken ger vid handen att olycksfallrisken är mycket större i små än i stora företag, särskilt vad gäller olycksfall med dödlig utgång, vilket stärker vårt antagande. 30 Sjukfrånvaron i småföretag är lägre än i större företag, men sjuknärvaron kan vara högre Det är allmänt känt att allas närvaro behövs i det lilla företaget. Det är svårt att vara sjukskriven (vid en av fem borta är frånvaron 20%). Följden blir att man går till jobbet även när man inte mår riktigt bra. Det ges sämre möjlighet till återhämtning, vilket kan förvärra besvären/sjukdomen. Svenskt Näringsliv (tidigare SAF) har fört ett register över arbetstid och frånvaro sedan början av 1980-talet (tidsanvändningsstatistiken). Uppgifter levereras från 500 företag med 2 500 arbetsplatser och sammanlagt 220 000 anställda. Merparten, 80%, av dessa företag är industriföretag och denna studiebas är därför inte representativ för den svenska arbetskraften i sin helhet. Styrkan med detta register är dock att information insamlats under två decennier på ett likartat sätt vilket tillåter analyser av trender och förändringar över åren. I figur 4 visas sjukfrånvarons utveckling under åren 1985-2001 (mätning utförd under 2a kvartalet varje år). Som framgår av figuren har sjukfrånvaron sjunkit markant under 90-talet, med en lägsta punkt 1997, för att därefter åter stiga. Fluktuationen är störst för gruppen arbetare. Andra kvartalet 2001 hade sjukfrånvaron ökat sexton kvartal i rad. Nästan hela sjukfrånvaroökningen faller på den långa sjukfrånvaron. Sjukfall överstigande en månad (20 arbetsdagar) ökade med 15.7 procent. 31 Figur 4. Sjukfrånvarons utveckling i näringslivet utryckt i procent för åren 1985-2001 (SAFs tidsanvändningsstatistik för 2a kvartalet varje år) 14 Sjukfrånvaro i procent av ordinarie arb.tid 2a kvartalet varje år 12 10 8 Arbetare Tjänstemän 6 4 2 0 1985 1986 1987 1988 1989 1990 1991 1992 1993 1994 1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001 Årtal 30 Report on the Current Status of Workplace Health Promotion in SMEs, 2001, sid 21 31 Tidsanvändning 2A kvartalet 2001 http://www.svensktnaringsliv.se/attachments/tidsanv2akv2001.pdf 18
I tabell 2 och figur 5 visas sjukfrånvaron efter uppdelning på företagsstorlek för 2000 med 1998 med 1989 som jämförelse. Tabell 2. Sjukfrånvaro i procent av arbetstid bland anställda inom privata industriföretag. Storlek på företaget refererar till arbetsplatsens antal anställda År Arbetsplatsens storlek (anställda) 1-5 6-10 11-25 26-50 51-100 101-200 201-500 501-1000 >1000 1989 8,4 7,6 7,5 9,2 10,9 12,2 12,4 12,8 12,7 1998 5,2 5,6 4,9 5,3 5,7 5,6 6,1 6,6 5,9 2000 6,8 6,8 7,5 5,9 6,6 6,4 7,1 8,4 7,7 Figur 5. Sjukfrånvaro i procent av arbetstid efter företagsstorlek (SAFs tidsanvändningsstatistik). 14 1989 1998 2000 Linjär (2000) Linjär (1998) 12 10 8 6 4 2 0 1 till 5 6 till 10 11 till 25 26 till 50 51 till 100 101-200 201-500 501-1000 >1000 Företagsstorlek Den typiska sjukfrånvaron i mindre företag med färre än 50 anställda är enligt SAF-statistiken 6-7 procent. Man kan se en ökning av sjukfrånvaron med ökad företagsstorlek, men de senaste åren har skillnaden varit liten. Regressionslinjerna för 1998 och 2000 visar endast marginell lutning, men däremot en parallell förskjutning som innebär att den genomsnittliga sjukfrånvaron ökat 1.5 procent. I den kortperiodiska sysselsättningsstatistiken (KS) från SCB insamlades uppgift om sjukfrånvaro via postenkät till ett urval av cirka 19 500 privata arbetsställen fördelade på tre 19