INFORMATION OM EMU OCH EURO 2001

INFORMATION OM EMU OCH EURO 2001 www. eurooppa-tiedotus.fi

INLEDNING Avsikten med den här broschyren är att ge dig basfakta om euron, de nya pengarna i Finland och i elva andra länder i Europa. Och om EMU, som utgör grunden för euron. Euron är din generations pengar, så det är skäl att lära känna dem redan på förhand. STUDIE- HANDLEDNING EMU är Europeiska unionens ekonomiska och monetära union, Economic and Monetary Union på engelska. Euron är den gemensamma valutan i de länder som går med i den ekonomiska och monetära unionens tredje etapp. Tredje etapp, vad är det? Vi återkommer till det. Euron tas i bruk i hamburgerbarer, videobutiker och spelhallar år den 1 januari 2002. Och på alla andra ställen där pengar behövs. Det är faktiskt så att de som nu går i grundskolan efter studierna kommer att få sin första lön i euro. Marken försvinner alltså. Det är ju tråkigt. Men som Bob Dylan sjöng för över trettio år sedan: The times, they are a-changing. Den finska marken har funnits i något över 140 år. Hur självständig den egentligen varit, kan diskuteras. Markens värde har ju under tidernas lopp varit bundet till rubeln, till silver, guld, pundet, dollarn eller en valutakorg. Och då marken flutit fritt, vilket hänt rätt sällan, har följden vanligtvis varit ett fritt fall. Ett känt begrepp från fysiken. Så skedde senast i början av 1990-talet. Nu är tiden inne att tacka marken, som varit med om uppgångar och nedgångar såsom det ofta är i livet. Nu står euron i tur.

HISTORIA För att vi skall förstå varför euron blivit till, måste vi känna till Europas historia. Redan de gamla grekerna... eller om vi nu skulle lämna dem åt sitt öde den här gången och dyka rätt ner i vårt sekel och dyningarna efter andra världskriget. Trots två totala krig (första och andra världskriget) hade inte Frankrike och Tyskland lyckats lösa alla sina inbördes problem. Bitterheten och hämndmentaliteten levde kvar, men nu ville man tygla dem för gott. En av de svåraste tvisterna gällde det lilla tyska Saarområdet, alldeles i närheten av den franska gränsen. Frågan gällde järn och stål, som så ofta i krig. År 1950 utfärdade den franska regeringen, på förslag av fransmannen Jean Monnet, en deklaration där man föreslog samägande av produktionsinrättningarna i Saarområdet. Deklarationen gavs den 9 maj. I dag firas denna dag som Europadagen i alla EU-länder. Ett år senare bildades Europeiska kol- och stålgemenskapen, som kan anses vara embryot till dagens Europeiska union. Ursprungligen var det alltså frågan om fred i Europa. Hela den integrationsutveckling som därefter ägt rum i Europa viktigast bildandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen EEC 1957, därefter EFTA, EES, EG dvs. föregångaren till dagens EU har varit en följd av detta. Man har ansett att det bästa sättet att trygga freden är att göra det genom ekonomiskt samarbete. Europeiska unionen, som är ett resultat av den integrationsprocess som pågått i över fyrtio års tid, är en sammanslutning av många europeiska stater. Europeiska unionen bildades genom att staterna i Europeiska gemenskapen undertecknade Maastrichtfördraget den 1 november 1993. Finland anslöt sig till Europeiska unionen 1.1.1995, samtidigt som Sverige och Österrike. Anslutningen föregicks av en rådgivande folkomröstning. EMU och euron är steg på vägen i integrationsutvecklingen.

EKONOMI Av samarbetsformerna inom unionen är EMU den hittills mest omfattande och krävande. Den ekonomiska och monetära unionen införs i tre etapper, av vilka den sista för med sig en gemensam valuta. Finland anslöt sig 1995 direkt till EMU:s andra etapp. Under den andra etappen närmas de olika ländernas ekonomier till varandra så att den tredje etappen, dvs. den gemensamma valutan, kan genomföras så friktionsfritt som möjligt. Vilka ekonomiska skäl finns det för EMU och euron? Varför är Finland med? Vilka är fördelarna? Tre frågor, som kräver fler än fyra svar. EMU-länderna har ställt upp ädla mål: en balanserad ekonomisk utveckling, som kräver en låg inflation, låg räntenivå och en överlägsen valuta: euron, som inte sätts i gungning vare sig av orkaner eller tyfoner. För Finlands del betyder det att de gamla, goda devalveringstiderna definitivt är förbi. Devalvering betyder försämring av penningvärdet. Förr brukade man då och då devalvera, dvs. sänka priserna på varor tillverkade i Finland genom att sänka markens värde till exempel med 30 40 procent och vänta på svenskarnas miner när de finländska produkterna, tack vare de förmånliga priserna, hade en strykande åtgång runtom i världen. Finland var inte det enda landet som gjorde så här. Sverige följde ofta snabbt efter, eller hann ibland först. Glädjen var rätt kortvarig: konkurrensförmågan försvann snabbt, de importerade varorna blev dyrare och den utländska skulden växte. Det skedde i synnerhet i början av 1990-talet, till den grad att en vanlig kalkylator inte räckte till för alla nollorna. En annan betydande fördel med en stark euro faller också inom beteendevetenskapernas ram. Det vill säga de allvarliga miner som de internationella valutaspekulanterna uppvisar när de stöter på en stark valuta. Världens kanske mest kända valutaspekulant, Georg Soros, gjorde till exempel i början av decenniet en bra vinst på spekulationer med finska marken. Efter det att euron tagits i bruk kan vi säga: sorry Soros. En annan liten fördel är att vi inte i kvällsnyheterna så ofta som tidigare behöver titta på vackra och djärva valutadealers i kläder, som vi aldrig skulle ha råd med. Penningvärdet upphör alltså att variera och utgifterna för valutaväxling försvinner därmed i en del av Europa. Det är åtminstone till glädje för dem som interrailar. Det blir lättare att jämföra priserna på olika länders produkter och det i sin tur leder till hårdare konkurrens på EU:s inre marknad. Den ekonomiska expertisen hävdar att en ökad konkurrens leder till lägre priser, vilket redan delvis skett efter att Finland anslutit sig till unionen. Den ekonomiska vetenskapen är känd för att enligt den är ingenting säkert. Problem uppstår. Det har vi sett under hela den långa integrationsprocessen i Europa. Ibland stannar utvecklingen upp, men så tar den fart på nytt. Beslutsfattarna i Finland, och också väljarna i folkomröstningen, ansåg 1994 att om Finland inte är med på Europaexpressen, barkar det rakt åt skogen. Finland valde den s.k. second best -lösningen, eftersom det inte fanns något bättre alternativ i sikte.

MATEMATIK Läroböckerna kort lärokurs i matematik måste förnyas. Snart används euro i räkneexemplen i stället för mark. Markens och eurons kurs slogs fast 31.12.1998. En euro är värd cirka sex mark (5,94573 mk). En cent är sex penni, ingen stor summa. Om kilopriset hålls oförändrat blir chokladstängerna antingen längre eller kortare. Priset brukar ju vara 0,99 eller 1,99. Simhallsbiljetten betalas i cent, eller i euro och cent. Att hyra en video, bra eller dålig, för en dag kostar en eller två euro. Att gå på bio kostar ofta under tian, i euro. En CD-skiva kostar cirka 20 euro, om du inte hittar en billigare på Anttila. Några enkla minnesregler underlättar huvudräkningen. 2001 är det ett år kvar tills vi får kontanter i euro. Om några år kommer vi att fråga varandra: hur gammal var du när euron togs i bruk? Den 1 januari 2002 sätts sedlar och mynt i euro i omlopp vid sidan av sedlar och mynt i mark. Därefter har vi två månader på oss att vänja oss vid euron. Därför lönar det sig att börja öva i tid. Men ingen orsak till panik om du hittar markor i mormors gömmor efter det. Ett eventuellt arv förlorar inte sitt värde på tio år. Finlands Bank växlar mark till euro ända fram till 2012. Att börja använda nya pengar är besvärligare för företag än för den vanliga medborgaren. Därför har i synnerhet sto- ra firmor redan nu börjat använda euron som s.k. kontovaluta. Men det har inte påverkat vårt dagliga liv. Om du har fått lönen för ditt sommarjobb i euro, så har banken räknat om den till mark, utan att det kostat någonting. De största butikskedjorna har sedan 1999 angett priserna i både mark och euro. Vi har i ett par års tid kunnat lära oss de nya priserna.

GEOGRAFI Vem spelar med i vårt lag? Förutom Finland övergick Belgien, Frankrike, Holland, Irland, Italien, Luxemburg, Portugal, Spanien, Tyskland och Österrike till den gemensamma valutan 1.1.1999. Grekland kom med i ett senare skede. Alla hårda fotbollsländer med ett undantag,... men nog ger vi väl Luxemburg en chans. Antalet eurospelare är 300 miljoner. På eurolagets avbytarbänk sitter Danmark, England och Sverige. Intresset för att komma med i laget varierar i de här länderna med många stjärnspelare. Länderna har undertecknat Maastrichtfördraget och hör till Europeiska unionens lag, men har ännu inte kommit överens om när de skall vara med i eurolaget, där alla spelar med samma pengar. Toppspelare har alltid varit oberäkneliga. I reservlaget finns många potentiella spelare, i synnerhet bland de tidigare så kallade östblocksländerna. I december 1997 fattade Europeiska rådet i Luxemburg beslut om att medlemsförhandlingar inleds med Polen, Tjeckien, Ungern, Slovenien, Estland och Cypern. Och i december 1999 beslutade Europeiska rådet i Helsingfors att ta med Lettland, Litauen, Slovakien, Rumänien, Bulgarien och Turkiet i medlemsförhandlingarna. EU håller på att utvidgas österut. Men ekonomierna i de ovan nämnda länderna är ännu så svaga, att de inte på länge kan bli medlemmar i EMU.

RELIGION OCH FILOSOFI Vad vi vet har varken den lutherska, protestantiska, grekisk- eller romersk-katolska eller någon annan kyrka vare sig välsignat eller bannlyst euron. Inte heller islam. Även Turkiet vill vara med och spela. Religionslektionen slutar här. De som inte hör till kyrkan får använda euron. Lektionen i livsåskådningskunskap slutar här. Man kan filosofera om vi blir självständigare i och med EMU och euron, eller om vi definitivt förlorar vår självständighet. Det här är en fråga som vi säkert kommer att behandla på alla filosofilektioner resten av vårt liv. Frågan behandlas mer detaljerat på lektionen i samhällslära, men låt oss redan här lyfta fram några aspekter. Europeiska unionen, EMU och euron är medel med vilka de europeiska länderna strävar efter framgång i den allt hårdare världsomfattande konkurrensen. Är detta ett själviskt projekt för att vi skall kunna håva åt oss välstånd och lämna de andra utanför? Eller kan framgång i Europa åstadkomma välstånd också på annat håll? Hur går det med naturen och naturresurserna i konkurrensen? Är det säkert att detta europeiska projekt medför framgång och leder till ökat välstånd? Att spå om framtiden är omöjligt!

TECKNING Euro mynten är runda, eurosedlarna fyrkantiga. De skiljer sig också från varandra på så sätt att mynten är av metall och sedlarna av papper. Det finns sammanlagt sju sedlar, alla mycket färggranna. Fem euro är den minsta sedeln och den största en ordentlig fickpeng på 500 euro (cirka 3 000 mk). Sedlarnas storlek varierar också enligt sedlarnas värde, 5 euro är den minsta och 500 euro den största sedeln. På sedlarnas framsida avbildas byggnadskonst och på baksidan broar. Konstnären, östrerrikaren Robert Kalina, som formgav sedlarna hittade mallarna i en vacker bilderbok. Mynten är åtta till antalet, av vilka två är euro och resten cent. Två euro är det största euromyntet. Myntens eurosida har formgetts av Luc Luycx. De finländska myntens åtsida med nationella symboler har planerats av Raimo Heino, Pertti Mäkinen och Heikki Häiväoja. En cent är en hundradels euro. En cent är alltså ungefär sex penni. På myntens åtsida ( krona ) finns varje lands egna symboler, medan frånsidan ( klave ) är likadan i alla länder. Med tiden kommer de olika ländernas mynt att blandas upp med varandra. Trots det är de giltiga överallt inom EU. Samla på hela serien!

SAMHÄLLSLÄRA Till en början påverkar EMU och euron medborgarna mest på det psykologiska planet. Att euron införs har nämligen inga följder för lönerna, pensionerna, grundtryggheten, beskattningen, lånen, besparingarna eller studiestödet. För dem som fortfarande tvivlar tar vi här upp några kritiska frågor ställda av elaka medborgare. Är det månne Två herrar som vaknat? Har vi förlorat vår självständighet? De länder som deltar i EMU:s eller den ekonomiska och monetära unionens tredje etapp bedriver en gemensam penning- och valutakurspolitik. Europeiska centralbankssystemet (ECBS), vars verksamhet styrs av Europeiska centralbanken (ECB), svarar för penningpolitiken. Bankens penningmarknadsoperationer sköts av en Hämäläinen, som heter Sirkka i förnamn. För valutakurspolitiken svarar både Europeiska unionens råd och ovan nämnda ECBS. Finlands riksdag beslutar fortsättningsvis om användningen av statens medel och beskattningen i Finland. Det vill säga även i framtiden fastställer riksdagen budgeten, i vilken t.ex. bestäms om en direkt motorväg skall byggas från Helsingfors över Saanatunturi till Kilpisjärvi eller inte. Finland svarar alltså för sin egen ekonomi, men kan inte försköna de ekonomiska siffrorna genom att ändra penningvärdet. Beslut om sådana frågor fattas nu av Europeiska centralbanken. Svaret på frågan om vi förlorat en del av vår beslutanderätt i ekonomiska frågor är ja. Men vi har avstått från den för att vi överhuvudtaget skall ha något att dela ut i form av välståndstjänster åt medborgarna via budgeten. Svaret på frågan om vi förlorat vår självständighet är nej. Vad kostar övergången till EMU:s tredje etapp finländarna? Det är svårt att i mark uppskatta kostnaderna för ibruktagandet av euron och likaså de kommande fördelarna. Företagen får ta de största kostnaderna, de måste nästan alla förnya sina datasystem. Att förnya sedlarna och mynten kostar också. Att göra om flipperspel och andra spelapparater och bankautomaterna så att de fungerar med euro kostar likaså. Det blir nog en hel del kostnader, men de är av engångsnatur. Nyttan som euron medför får vi njuta av varje år. Inverkar euron på sysselsättningen? Man tror inte att den ekonomiska och monetära unionen kommer att ha några direkta effekter på sysselsättningen. Indirekt påverkar den gemensamma myntenheten sysselsättningen genom att stabiliteten ökar och verksamheten på den inre marknaden blir effektivare. Syftet med den ekonomiska och monetära unionen är i första hand att åstadkomma en stabil prisnivå och låga räntor. Detta är ägnat att stödja investeringarna och därigenom också sysselsättningen och den ekonomiska tillväxten.

LITE GYMNASTIK och mycket datahantering De som är fiffiga rör på sig. En del går till fots, men de lata använder fortskaffningsmedel. Det är svårt att tänka sig något roligare än att interraila. Och nu blir det enklare att resa över gränserna i Europa med tåg. När kursen mellan marken och euron slogs fast, skedde nämligen detsamma med kursen mellan marken och alla EMU-länders valutor. Man behöver inte längre vara rädd för kursförändringar. Du kan jämföra priserna på samma produkter i samma valuta i olika länder. Några avgifter för valutaväxling, som tär på reskassan, förekommer inte. Svenskarna, danskarna, engelsmännen, och varför inte också norrmännen, kommer att vara gröna av avund när eurons värde ökar. Om de inte ännu hinner ändra sig och ans- luta sig till euroklubben. Men år 2000 förändrades dollarns och vissa andra valutors värde i förhållande till euron, och eurons värde sjönk. Att oljepriset steg i Finland berodde delvis på detta. Det positiva med en svag valuta är dock vanligvtvis att konkurrenskraften och sysselsättningen förbättras. De allra lataste rör sig endast i stolen. Internet för dem obehindrat över gränserna. När vi gått in i eurotiden blir det betydligt lättare att jämföra priserna på böcker, CD-rom och alla andra prylar som säljs via Internet. Datortillverkarna har redan fattat det. De nya datorernas tangentbord har redan en eurotangent.

MODERSMÅL EU är en salig blandning av nationella språk. Efter utvidgningen talas det 25 språk i EU-länderna. I alla gamla kulturer slår man vakt om språket och litteraturen. Tack vare EU har vårt lands nationella kultur också fått ett nytt värde. Samtidigt tvingar EU oss att bli mer internationella, att också lära oss andra språk. På modersmålslektionen tar vi i dag främst upp förkortningar. De är ju bra, så länge det inte finns för många. I Europa är det för många och det är EU:s fel. Här följer därför en fusklapp, som får användas när och var som helst. En del av orden är verkligt svåra. Om du kan dessa euroslangord, klarar du dig långt. Euro: en för unionen gemensam, självständig valuta som tas i bruk under den ekonomiska och monetära unionens tredje etapp. Euroområde: ett område som bildas av de medlemsstater, där euron ersätter den nationella myntenheten och som bedriver en gemensam penningpolitik underställda ECB:s beslutsfattande organ. Euroområdet består av Belgien, Finland, Frankrike, Grekland, Irland, Italien, Luxemburg, Nederländerna, Portugal, Spanien, Tyskland och Österrike. ECB: Europeiska centralbanken, European Central Bank (ECB) på engelska, som grundades 1998. Banken började bedriva en för unionen gemensam och av medlemsstaterna oavhängig penningpolitik och förvalta den gemensamma valutan omedelbart efter det att EMU:s tredje etapp inletts 1.1.1999. EMU: Den ekonomiska och monetära unionen, Economic and Monetary Union på engelska, innebär att den ekonomiska politiken i de länder som är med i EMU sammanjämkas och att den inre marknaden genomförs på allvar. EMU leder till att den gemensamma valutan tas i bruk. Den inre marknaden: Ett marknadsområde som bildas av EU-länderna, inom vilket varor, tjänster, kapital och arbetskraft rör sig fritt och där ingen tull uppbärs vid de inre gränserna. Ibruktagandet av den gemensamma valutan kommer att stödja verksamheten på den inre marknaden. Gemensam valuta: se euro. Konvergens: tillnärmning, som i eurofrågor betyder att de ekonomiska förhållandena i medlemsstaterna närmas till varandra. Maastrichtfördraget: avtal om Europeiska unionen som undertecknades 1992 och trädde i kraft 1.11.1993. Finland anslöt sig 1.1.1995.

Europainformationen är ett informationsnät med 19 regionala informatörer, som finns i landskapsbiblioteken, i Glaspalatset i Helsingfors (Simonsgatan 1) och i ämbetshuset på Åland (Torggatan 16, Mariehamn). Europainformationens närmaste informatör når du genom att ringa nummer 010-3456 700. Allt vårt material är gratis. EUROPAINFORMATIONEN, Utrikesministeriet PB 176, 00161 Helsingfors tfn 09-1341 5905, fax 1341 6477 Text: Matti Salminen och Edita Illustrationer: Pauli Heikkilä Layout: Ismo Rekola Översättning: Christina Tallberg Andra reviderade upplagan Helsingfors 2001 120b/2001