Framgångsfaktorer och utvecklingsmöjligheter. ( ) men, då vill jag att ni ska berätta för mig; på vilket sätt är det här bra för mig pojke 15 år.

Rapport Uppföljning av implementering av sociala insatsgrupper i Stockholms län Framgångsfaktorer och utvecklingsmöjligheter ( ) men, då vill jag att ni ska berätta för mig; på vilket sätt är det här bra för mig pojke 15 år. Av Anne-Lie Vainik, doktorand Institutionen för socialvetenskap Ersta Sköndal högskola 1

Innehåll Uppföljning av implementering av sociala insatsgrupper i Stockholms län 1 Framgångsfaktorer och utvecklingsmöjligheter 1 1 Inledning och bakgrund 3 1.1 Idén om social insatsgrupp 3 2 Samverkan ett svårfångat begrepp 4 2.1 Samverkan kring människor i större perspektiv 5 2.2 Möjliggörande juridiska förutsättningar 6 2.2.1 Organisering och implementering 6 3 Processen i Stockholms län - hur blev det? 7 4 Goda förutsättningar och olika utgångspunkter 10 4.1 Aktivitet i respektive försöksområden 11 4.2 Rekrytering - fokus på kriminalitet och risk för etablering i kriminella grupperingar 11 4.3 Vad utmärker de orter som kom igång snabbast? 13 5 Möjlig utveckling för social insatsgrupp? 14 5.1 Integrerad socialtjänst bäst för samverkan 15 5.2 Arbeta med nätverk ett haverikommissonsinstrument 16 5.3 Tillskott av medel för förbättrade insatser projekt pojke 16 5.4 Tvärprofessionell utbildning 17 6 Sammanfattningsvis lärdomar och utvecklingsmöjligheter 18 2

1 Inledning och bakgrund Denna rapport är ett resultat av uppföljningsarbetet av införandet av sociala insatsgrupper på försök på sex orter inom polismyndigheten i Stockholms län. Social insatsgrupp är ett förslag om en förbättrad och förstärkt tvärprofessionell samverkan mellan polis, socialtjänst, utbildning och arbetsliv. Målgruppen för denna samverkan är unga mellan 15 och 21 (25) 1 år som riskerar att etableras, eller som har etablerats i kriminella grupperingar. Försöksområdena är Gotland, Södertälje, Skarpnäck, Spånga-Tensta, Hässelby-Vällingby och Kista-Rinkeby. Uppföljningsarbetet har pågått mellan den 1 februari 2011 till och med den 31 december 2011. Det grundläggande materialet i rapporten bygger på betänkandet Kriminella grupperingar motverka rekrytering och underlätta avhopp (SOU 2010:15), intervjuer med sex närpoliser och sex enhetschefer inom socialtjänsten, protokoll från områdesövergripande tvärprofessionella samverkansträffar, två nationella konferenser, uppföljningsträffar på respektive ort, dokumentation i form av protokoll och organisationsskisser samt tidigare forskning om samverkan, socialt arbete riktat till unga lagöverträdare, och organisationsteori. Vidare innehåller rapporten ett antal råd och slutsatser med målet att stödja den fortsatta utvecklingen av sociala insatsgrupper. 1.1 Idén om social insatsgrupp Majoriteten av unga som döms till socialtjänstpåföljder, så som ungdomsvård eller kriminalvårdspåföljder, återfaller i ny brottslighet och omkring tre av fyra unga som dömts till sluten ungdomsvård eller till en kriminalvårdspåföljd återfaller i ny brottslighet inom tre år. Idén om sociala insatsgrupper bygger på uppfattningen att en strukturerad och förstärkt samverkan mellan i första hand polis, socialtjänst och skola är en förutsättning för att minska återfall i brott, minska rekrytering till kriminella grupperingar och underlätta avhopp för målgruppen barn och unga 15-21 (25) år. Inledningsvis ska insatsgrupperna särskilt fokusera sitt arbete på den begränsade grupp av unga, ca 5 000 personer under 21 år, som anses riskera att dras in i kriminella grupperingar. Strukturen för den tvärprofessionella samverkan är central och måste förankras från högsta styrande nivå. Detta ska regleras i ett så kallat samverkansavtal i respektive kommun eller stadsdel och förankras till den operativa nivån. Det är socialtjänsten som är huvudman för social insatsgrupp. Både för att samverkan kommer till stånd och för att slutligen besluta om vilka ungdomar som är aktuella för en social insatsgrupp. De sociala insatsgrupperna ska inte ersätta de åtgärder som redan görs för majoriteten av unga lagöverträdare. Polis, socialtjänst och skola skall vardera utse en kontaktperson som ska ingå i insatsgrupperna. Då de flesta kommuner och stadsdelar redan har någon form av fungerande samverkan mellan polis, socialtjänst och skola när det gäller barn och 1 Inom Stockholms läns försöksområden är åldersindelningen för målgruppen 15-21 år medan man i den nationella satsningen som drivs av Rikspolisstyrelsen har åldersindelningen 15-25 år. 3

unga, ska dessa samverkansstrukturer utnyttjas och utvecklas istället för att utveckla helt nya samverkansformer. Det är av stor betydelse för en effektiv samverkan att de samverkande parterna har en gemensam uppfattning om målsättningen med den lokala sociala insatsgruppen. Känslan av sammanhang är lika viktigt för de samverkande myndighetsrepresentanterna som för den unge och dennes familj för en lyckad stöd- och behandlingsinsats. Socialtjänsten är den myndighet som har det avgörande beslutet vad gäller rekrytering av lämplig ungdom till social insatsgrupp. För ett lyckat utfall är det dock av stor betydelse att det råder samstämmighet mellan de samverkande myndigheterna om att det är rätt ungdom som det ska samverkas kring. Polisen och socialtjänsten bör därför lägga ned en hel del tid i inledningsskedet på att skaffa sig en gemensam lägesbild på basis av socialtjänstens aktmaterial, polisens eget riskbedömningsinstrument och områdeskännedom. Eftersom socialtjänsten i mycket begränsad omfattning har möjlighet att tvinga klienter att ta emot insatser är motivationsarbetet till en livsstilsförändring genom insatser i en social insatsgrupp sannolikt den största utmaningen i arbetet. Motivationsarbetet ska leda fram till det samtycke som krävs för att socialtjänsten ska kunna inleda insats- och behandlingsarbetet 2. När samtycket väl uppnåtts bekräftas samverkan mellan social insatsgrupp, den unge och dennes vårdnadshavare genom ett undertecknande av en så kallad samtyckesblankett. Detta med målet att under en begränsad tid ge sekretesseftergift mellan ett begränsat antal professionella. En individuell handlingsplan som inkluderar både kort- och långsiktiga mål för samtliga samverkande parter upprättas därefter, och följs upp kontinuerligt. Arbetet bör ledas och följas upp av den socialsekreterare som äger ärendet eller av en särskild utsedd projektledare för social insatsgrupp. Till förslaget om social insatsgrupp finns också en idé om en så kallad lotsfunktion. Detta är en person som kan fungera som en ryggsäck på både den unge, dennes familj och de myndighetspersoner och frivilligorganisationer som enligt avtalad handlingsplan har funktioner att fylla och uppgifter att genomföra. I de fall den unge återfaller eller fortsätter in i allvarlig brottslighet bör också den sociala insatsgruppen ha någon form av haverikommission för att utreda vad som gått fel. Hur denna idé har förverkligats i praktiken under den undersökta uppföljningsperioden beskrivs under avsnitt tre. Men innan dess lite om samverkan i korthet för att sätta sociala insatsgrupper i sitt sammanhang. 2 Samverkan ett svårfångat begrepp Någon övergripande definition av begreppet samverkan finns varken nationell eller internationellt. Det finns dock en skillnad mellan att samverka och att samarbeta. Skillnaden ligger i att ett samarbete består av mer tillfälliga möten. Om 2 Är den unge fyllda 15 år krävs samtycke från både den unge och dennes vårdnadshavare. Är den unge under 15 år krävs samtycke till socialtjänstens insatser enbart av vårdnadshavaren. Har den unge fyllt 18 år krävs samtycke enbart från honom eller henne själv. 4

något ska kallas samverkan behöver det vara ett formaliserat arbete med en definierad målgrupp mellan flera aktörer (Mallander 1998). I ett urval av definitioner av begreppet samverkan rör man sig mellan att verka (=arbeta) tillsammans (Mallander 1998:136), och medvetna målinriktade handlingar som utförs tillsammans med andra i en klart avgränsad grupp avseende ett definierat problem och syfte (Danermark 2005:15). Ytterligare en definition som riktats mer mot samverkan mellan myndigheter i ett brottsförebyggande arbete är: att parterna tillför sina specifika resurser, kompetenser och kunskaper, för att man gemensamt ska minska sannolikheten för brott och reducera skadeverkningar (inklusive rädsla) av brott (Berg, Gustafsson & Johansson Meinke 2010:11). En samordnad samverkan mellan polis, kommun, näringsliv, ideella föreningar, skola, fastighetsbolag med flera sägs kunna skapa så kallat mervärde (Berg, Gustafsson & Johansson Meinke 2010:11). Mervärdet definieras som: att åstadkomma något mer än en part ensam kan åstadkomma (a. a). En hel del forskning om samverkan visar att detta mervärde (särskilt när det gäller samverkan kring barn och unga med risk att fara illa eller som redan far illa) i stort resulterar i en samverkan som bara löser sektorernas egna behov. Men vad ska man då göra för att mervärdet ska gynna den specifika samverkansorganiseringen i allmänhet och målgruppen för den aktuella samverkan i synnerhet? Och vad är det egentligen som gör att det är så svårt att få till en långsiktig och hållbar samverkan? 2.1 Samverkan kring människor i större perspektiv För att öka chanserna till en långsiktig, hållbar och tjänstebunden samverkan kring barn och unga krävs en tvärprofessionell och genomprocessad startsträcka. Varje engagerad polis, socialarbetare eller rektor som ska etablera ett samverkande arbete behöver förstå den samhälleliga och organisatoriska kontexten. Detta måste ske innan det operativa arbetet kan påbörjas. En mängd omkringliggande faktorer påverkar hur arbetet kommer att utvecklas och därför måste sådana faktorer synliggöras på alla nivåer. Utgångspunkten är att den politiska och administrativa ledningen inom respektive organisation har bestämt sig för att samverka. Ett kommunövergripande avtal eller åtagande mellan polis och socialtjänst är en grund för prioritering av resurser och en förutsättning för att samverkan ska prioriteras i respektive organisation. Men inte för hur samverkan reellt kommer att gestalta sig på alla andra nivåer. Den ekonomiska styrningen och organiseringen inom respektive samverkande aktörer (socialtjänst, skola och polis) och dessa aktörers mål för sin verksamhet har stor inverkan på hur samverkan kommer att fungera (Westrup & Persson 2007). På samtliga nivåer inom redan beprövade samverkansstrukturer kring barn och ungdomar har också ideologiska motsättningar och skillnader i synen på nivån av informationsutbyte (sekretess) betydelse. Detta har visat sig både på operativoch styrgruppsnivå. Det långsiktiga samverkansarbetet riskerar att kapsejsa om dessa saker inte förs upp i ljuset tidigt i implementeringsprocessen (Danermark 2005; Jacobsen & Thorsvik 2008: Westrup & Persson 2007). 5

Lagstiftaren har å sin sida på olika sätt försökt möjliggöra och underlätta juridiskt för flera människobehandlande organisationer att upprätta samverkansstrukturer. 2.2 Möjliggörande juridiska förutsättningar Varje myndighet skall lämna andra myndigheter hjälp inom ramen för den egna verksamheten Förvaltningslag, FL 6. Här regleras den kommunala socialtjänstens övergripande förväntade huvudmannaskap i implementeringen av sociala insatsgrupper. Socialtjänstens egen lagstiftning påtalar också samarbete mellan socialnämnd, andra samhällsorgan, organisationer och föreningar rörande samhällsplanering (3 kap. 1 SoL), skyldighet att samverka vid uppsökande verksamhet och vid planering av insatser till enskild person (3 kap. 4 5 SoL). I Socialtjänstlagen uttrycks även socialnämndens ansvar att, näst efter vårdnadshavarna (Föräldrabalk FB 6 kap 2 ), arbeta för barns trygghet och goda uppväxtförhållanden och att detta ska ske i samverkan med andra berörda myndigheter (5 kap. 5 SoL 1st och 2st). Förutom att Polismyndigheten och skolan också har en uttalad skyldighet att samverka med andra myndigheter (Polislag, 3 PL & Skollag 1 kap. 2a SkolL) har dessa också skyldigheten att anmäla misstanke om oro för barn som far illa till socialtjänsten enligt SoL 14 1. Bland annat barn och unga som hamnat i kriminalitet. I samverkansstrukturer mellan myndigheter som polis, socialtjänst och skola är den enskilde individens integritet skyddad från att uppgifter av privat karaktär sprids utan den enskildes medgivande (lag 2009:400 Offentlighets- och sekretesslag). Samverkan mellan myndigheter kring barn och unga med målet att förhindra en ogynnsam utveckling leder till informationsutbyte mellan myndigheter och andra organisationer. Sekretesslagstiftningen medger när det är möjligt att dela information mellan exempelvis socialtjänst och polis, med eller utan den enskildes medgivande. Vanligtvis är en förfrågan från socialtjänsten till den unge och dennes vårdnadshavare, med målet att vilja den unges bästa, det bästa sättet att på ett respektfullt sätt få möjlighet att dela information mellan de samverkande myndigheterna. De juridiska förutsättningarna för en god samverkan är alltså många, men på vilket vis påverkas uppförande av samverkansmodeller av respektive myndighets organisationsform, och hur påverkar det i sin tur implementeringsprocessen? 2.2.1 Organisering och implementering De problem som uppstår i uppförandet av strukturer för samverkan mellan människobehandlade myndigheter går nästan alltid att relatera till olika organisationsteoretiska orsaker (Jacobsen & Thorsvik 2008; Bolman & Deal 2005). Organisationer är komplexa, mångtydiga, brottas med knappa resurser och olika interna och externa maktförhållanden. Varje organisation har dessutom skapats för att uppnå sina specifika mål. Till sin karaktär är organisationer också 6

tröga med byråkratiska regler och de återskapar gärna sig själva vid försök till omorganisering (Jacobsen & Thorsvik 2008:13:63). Människor som arbetar i organisationerna vill genom sitt arbete uppnå kontroll. Men det är det mänskliga oförutsägbara och i vissa fall helt irrationella beteendet som leder till överraskningar genom att det inte blir riktigt som man tänkt sig (a. a.). Den kommunala socialtjänsten är på många platser uppbyggd enligt en specialiserad organisering med ett antal olika avdelningar och chefsnivåer som behöver korsas i ett samverkande syfte. Detta till skillnad mot polismyndigheten som är statlig och har en hierarkisk organisering där den som är chef bestämmer. Skolan är i sin tur också den kommunal inom vilken respektive rektor har beslutsrätt över vad som ska göras på den egna skolan. Att i ett inledningsskede ha kunskap om vad dessa organisatoriska olikheter kan ha för effekter på samverkansetableringen gör att det kan bli lättare att stå ut med att implementeringar allmänhet och införandet av tvärprofessionell samverkan i synnerhet, kommer ta lite längre tid än man tänkt sig. 3 Processen i Stockholms län - hur blev det? Under denna rubrik beskrivs processen för uppförandet av sociala insatsgrupper på de sex utvalda områdena i Stockholms län. Processen i korthet beskrivs i bilaga 1. Den 12 november 2010 genomfördes två inspirationsdagar i Södertälje med målet att starta en motivations- och implementeringsprocess för sociala insatsgrupper i Stockholms län. Vid konferensen var majoriteten av deltagarna, polis, socialtjänst och ett mindre antal skolrepresentanter från Södertälje, Gotland, Spånga-Tensta, Hässelby-Vällingby, Rinkeby-Kista, nyfikna men också okunniga om idén om sociala insatsgrupper. Frågan om vilken skillnad det var på det arbete som gjorts tidigare och sociala insatsgrupper diskuterades ivrigt. Inspirationsdagarna utmynnade i att Ersta Sköndal högskola och polismyndigheten i Stockholms län startade ett stödjande och uppföljande arbete på sex orter i Stockholms län med start i februari 2011. Dessa områden var till att börja med Gotland, Södertälje, Spånga-Tensta, Hässelby-Vällingby, Rinkeby-Kista och Botkyrka. Botkyrka togs senare upp i den nationella satsningen, varpå stadsdelen Skarpnäck, som av egen kraft tidigare visat stort intresse för att starta social insatsgrupp, blev ett av de sex områden som fortsatt skulle ingå under försöksåret i Stockholms län. Även Södertälje och Spånga-Tensta blev en del av den nationella satsningen men utbyte skedde mellan dessa och länets försöksområden fortsatt kontinuerligt. Den 18 mars inbjöd Ersta Sköndal högskola representanter från polis och socialtjänst på operativ nivå från samtliga sex områden. Inbjudan sändes till närpolischefer och enhetschefer inom socialtjänstens avdelning för Individ- och familjeomsorg, IFO, Barn och Ungdom. Målet med att samla alla inom ramen för en så kallad Framtidsverkstad var att de olika områdesrepresentanterna skulle få 7

träffa varandra, byta erfarenheter, få veta mer om sociala insatsgrupper och hitta lösningar på nya utmaningar. I anslutning till att inbjudan skickats ut informeras Ersta Sköndal högskola av Stadens utvecklingsenhet att socialtjänsterna i områdena Spånga-Tensta, Kista-Rinkeby och Hässelby- Vällingby inte var redo för ett sådant arbete. Vidare framgick att Staden under våren 2011 genom egen bemanning ville genomföra en så kallad förstudie i de aktuella områdena för att sedan fatta beslut om sociala insatsgrupper över huvud taget skulle implementeras. Ersta Sköndal högskola meddelades att man eventuellt kunde få ta del av resultatet av förstudien när den var färdig vilket skulle ske september 2011 (se Socialförvaltningen Stockholms stads tjänsteutlåtande 3.2-0073/2011). Till framtidsverkstaden den 18 mars på Ersta Sköndal högskola kom, poliser från Spånga-Tensta, Kista-Rinkeby och Hässelby-Vällingby. Ingen från socialtjänsten var representerade. Från Södertälje, Skarpnäck och Gotland kom representanter från både polis och socialtjänst. Arbetet resulterade i att en nätverkssida på Ersta Sköndal högskolans intranät upprättades med målet att all dokumentation som producerades under året skulle kunna delas av alla. Eftersom socialtjänsten från tre av försöksorterna inte närvarade vid det första framtidsverkstadstillfället blev det viktigt att inom ramen för uppföljningsarbetet träffa respektive socialtjänst på mellanchefsnivå i dessa områden. Därmed bokades ett antal samtals/intervjutillfällen för att göra en form av behovsinventering. Ersta Sköndal högskola genomförde ett antal möten och intervjuer med enhetschefer från socialtjänstens IFO på myndighetssidan i varje stadsdel och med närpolischefer/områdespoliser i respektive polismästardistrikt. Socialtjänsterna i stadsdelarna såg fram emot den förstudie som staden planerat men var också frågande till idén om social insatsgrupp och hade många fler funderingar än polisrepresentanterna. Här följer några exempel: Socialtjänsten om idén om social insatsgrupp Varför ska justitiedepartementet (underförstått polisen) bestämma vad vi ska göra? Namnet social insatsgrupp är polisiärt och svårt, repressivt. samverkan Samverkan fixar inte ungdomar. Vi jobbar ju redan så här. Vi samverkar redan, vi ses två gånger per termin och pratar om läget i stadsdelen. förankring 8

Vi har inte blivit informerade om vad detta innebär egentligen, det har beslutats på en annan nivå, vi behöver tid. tillit och förväntningar Polisen har inte samma ansvar för en individ som vi, vad kommer egentligen polisen att kunna bidra med för något nytt? I vår stadsdel har ungdomarna ingen bra tillit till polisen. Om vi ska arbeta närmare med dom krävs att dom skaffar en bättre relation till ungdomarna annars kommer vi att få dåligt rykte. När vi väl behöver en polis finns ingen där. På vilket sätt blir det här skillnad? Vi har redan en samlokaliserad verksamhet där vi brottats med alla olikheter för länge sedan. Det är bara cheferna på mellannivå som behöver komma på banan, så är vi igång. Vi har sedan flera år, och det har tagit tid och möda och ibland personalomsättning, skaffat oss (socialtjänst och polis) en gemensam grundläggande hållning till ungdomarna i stadsdelen vilket också lätt till att vi har tillit till varandra. Vi vill börja med social insatsgrupp. insatser Vad är det i social insatsgrupp som ska göra skillnad för den unge? Vad kan vi ge dem som vi inte försökt förr? målgrupper Vilken målgrupp ska vi vända oss till? Vi tycker inte samma sak som polisen. tid och resurser Sociala insatsgrupper kommer att ta tid från redan mycket ansträngda arbetsförhållanden inom socialtjänsten. Polisen om tillit och förväntningar Socialtjänsten säger att dom vill börja med sociala insatsgrupper men i verkligheten händer ingenting. samverkan Vi har ett jättebra samarbete redan. Socialtjänsten finns redan hos oss här på polisen sen några år. Det verkar vara svårt för socialtjänsten att förankra detta. sekretess Det är alltid sekretessen som är problemet. Om vi bara kunde få bort den. tid och resurser Som polis har jag inte fått någon extra tid för det här. målgrupper Det går trögt med målgrupperna. Men nu tror jag att vi har hittat i alla fall en som vi kan enas om. Samtycket Det kan ju inte bara vara socialtjänstens uppgift att hämta in samtycket. 9

Med stöd av det som framkom i de individuella samtalen/intervjuerna i relation till att socialtjänsten har huvudmannaskapet i social insatsgrupp, ansågs behovet av att de som redan utvecklat tillit genom samverkan fick dela detta med dem som ännu var osäkra. Det blev viktigt att färdiga organisationsskisser, samtyckesblanketter, måluppfyllelser och målgruppsdefinitioner delades mellan de olika orterna genom e-post och formella och mer informella möten mellan de olika områdena. Stockholms Stads utvecklingsenhet rekryterade en projektledare och i samband med detta startades en tvärprofessionell utvecklingsgrupp 3. Därefter blev det ännu lättare att sprida och byta positiva erfarenheter och kunskaper mellan försöksområdena i Stockholms län. Den tredje mars 2011 beslöt regeringen att det skulle startas ett nationellt pilotförsök att införa sociala insatsgrupper på tolv orter i Sverige. Ett arbete som leds av Rikspolisstyrelsen. Under uppföljningstiden har polismyndigheten i Stockholms län bjudit in till gemensamma utbyteskonferenser med målet att professionerna inom de regionala och de nationella försöksområdena ska få mötas, grupparbeta och byta erfarenheter. Det har framkommit många positiva reaktioner kring nyttan av alla gemensamma träffar. 4 Goda förutsättningar ngar och olika utgångspunkter Eftersom socialtjänsten är huvudman för social insatsgrupp är det också deras inställning till arbetet med implementeringen som är oerhört avgörande för hur utvecklingsarbetet fortskrider. Södertälje och Skarpnäck skiljde sig redan från början från de andra fyra försöksområden genom att kommunen prioriterade implementeringen och finansieraringen av Lotsar. Skarpnäck metodutvecklade och hade sedan en lång tid tillbaka en tillitsfull relation med polisen genom faktiskt konkret arbete och inte bara i styrgrupper av olika slag. Samverkansprojektet Skarpnäckslyftet i Skarpnäck (fastighetsbolag, socialtjänst, skola, polis och stiftelsen På rätt väg) och Södertäljes stödcentrum för unga brottsoffer/ungdomscentrum samt deras tidigare satsning på projektet Insatser Mot Kriminalitet (tvärprofessionell samlokalisering) har sannolikt haft stor betydelse för utvecklingen av sociala insatsgrupper i dessa områden. Samtliga professionella har haft lång tid på sig att bli tillitsfulla till varandra i relation till hur man fattar gemensamma beslut över professionsgränserna och gemensam problemlösning. Detta ligger helt i linje med nära nog all tidigare processrelaterad forskning om tvärprofessionell samverkan. Det vill säga att det behöver läggas tid på att hitta sina positioner, skapa förtroende, hitta gemensam problembild, bilda styrgrupper och operativa team samt ge samtliga moderorganisationers olika enheter möjligheten att sätta sina 3 Deltagare, Anne-Lie Vainik, Ersta Sköndal högskola, Peter Lindström, Polismyndigheten i Stockholms län, Åsa Levander, Utvecklingsenheten Stockholms stad, Magnus Waller, Utvecklingsenheten Stockholms stad, Lars Lind & Kristina Nilsson, Näpo Bagarmossen/Skarpnäck, Pernilla Vera Jr, socialtjänsten Botkyrka och Adjungerad Rose-Marie Lundkvist, Projektledare Social insatsgrupp socialtjänsten Södertälje. 10

gränser och prioriteringsordningar. Det sistnämnda ett mycket viktigt steg för att säkerställa att den tänkta samverkansstrukturen får vara i fred för politiska skiftningar, organisatoriska förändringar och besparingar. Utöver detta råder det sedan länge en samstämmighet mellan socialtjänst och polis i förhållningssättet till unga lagöverträdare i bägge dessa områden. Man vågar också utveckla nya arbetsmetoder och insatserbjudanden i relation till unga lagöverträdare. Uppföljningens iakttagelser kan anses bekräftade utifrån den aktivitetsnivå som sociala insatsgrupper har i respektive område i december 2011. 4.1 Aktivitet i respektive försöksområden I slutet av december 2011 var alla försöksorter i Stockholms län igång i olika omfattning. Det står dock oklart i skrivande stund om Gotlands sociala insatsgrupp erhållit samtycke av någon ungdom. För de övriga fem orterna ser fördelingen ut enligt följande Södertälje nio ungdomar, Spånga-Tensta två-tre ungdomar, Rinkeby-Kista en ungdom, Skarpnäck tre ungdomar och Hässelby- Vällingby en ungdom. 4.2 Rekrytering - fokus på kriminalitet och risk för etablering i kriminella grupperingar Motivationsarbetet med ungdomarna i Södertälje och Skarpnäck startar i samband med att brott begås eller genom polisens riskbedömning och SoL14-anmälningar. Lotsarna gör också hembesök för motivationsarbete. I Södertälje genomför Lotsarna motivationsarbete även i häktet och det kan ta upp till fem träffar innan motivation till samtycke uppnås från ungdom och vårdnadshavare. När den unge är under 15 år krävs enbart vårdnadshavarens samtycke till insats. När det unge fyllt 15 år ska också denne ha samtyckt för att sekretessen mellan myndigheterna ska få brytas och en insats tas emot. Detta gäller dock inte om man anser att problematiken kring den unge är så pass allvarlig så att ett tvångsomhändertagande enligt LVU 4 kan bli aktuellt. Ett sådant omhändertagande är ett förvaltningsrättsligt beslut. Det är dock möjligt att använda 22 i LVU, det så kallade mellantvånget, för att få en social insatsgrupp till stånd. Både Skarpnäck och Södertälje har anammat nätverksarbete som arbetsmetod i samverkan. Både vad gäller den unges privata och professionella nätverk. Lotsarna står för kontinuitet och sammankallar nätverket i de fall handlingsplaner havererar. Detta kan sägas motsvara en form av haverikommission. Det finns dock alltid en ansvarig socialsekreterare från socialtjänstens myndighetssida som äger ärendet i sin helhet. Konsensus kring samtycke för sekretesseftergift och insats avtalas med hjälp av en så kallad samtyckeblankett. Se bilaga 2 och 3. I de fall en ungdom inte är tidigare känd av socialtjänsten (vilket är mycket ovanligt när vi talar om sociala insatsgruppens målgrupp) ska den unges vårdbehov först utredas av socialtjänsten innan beslut om insats kan göras. För att 4 Lag 1990:52 Lag med särskilda bestämmelser om vård av unga 11

inte dra ut på tiden (en utredning kan ta upp till fyra månader) har man i Södertälje och Skarpnäck beslutat om social insatsgrupp som särskild insats under pågående utredning. Rekrytering till social insatsgrupp i övriga försöksområden har dels skett med stöd av LVU22 men också genom att man från polisens sida har kunskap om en ungdom som inte blivit lagförd för några brott men umgås och har umgåtts en längre tid i grovt kriminella kretsar. Erbjudandet om social insatsgrupp har då givits på frivillig basis. Det finns alltså flera fungerande sätt att rekrytera ungdomar till social insatsgrupp. 12

4.3 Vad utmärker de orter som kom igång snabbast? Utgångspunkten för sociala insatsgrupper är att en sådan särskild insats inte ska ersätta socialtjänstens traditionella arbete. I detta finns enligt min tolkning en underliggande idé om att sociala insatsgrupper på något vis skiljer sig från dessa traditionella insatser. Alla kan säga att man har en social insatsgrupp men vad innehåller arbetet? Flera av de ungdomar som kan bli aktuella i en social insatsgrupp har sedan länge erhållit socialtjänstens insatser och polisens uppmärksamhet. Men de är trots allt fortsatt kriminellt aktiva eller riskerar att rekryteras till kriminella grupperingar. Vad är det då som sociala insatsgrupper sannolikt behöver göra annorlunda, förutom att ha en strukturerad samverkan, rikta sig tydligt mot kriminellt beteende och upprätta tydliga handlingsplaner med kort- och långsiktiga mål? Nedan visas, utan jämförelse med de andra fyra orterna och utan inbördes jämförelse, vad som utmärker Södertäljes och Skarpnäcks förutsättningar för en förhållandevis snabb implementering av sociala insatsgrupper. Samverkan/tillit Förankring Bemötande/rekrytering Prioriteringar En redan väl etablerad tillit och förståelse för varandras specifika professionskunskaper, lagstiftning men också ett upparbetat gemensamt förhållningssätt mot ungdomars kriminalitet. En sedan länge samlokaliserad tvärprofessionell samverkan mellan socialtjänst, polis och åklagare och behandlare. Flexibilitet i rekryteringen av ungdomar, så som insats under pågående utredning (frivillig), mellantvång LVU22, motiveringsarbete i häkte, under verkställighet av påföljd och som innehåll i ett ungdomskontrakt Lotsfunktion som följer upp handlingsplan och motiverar ungdomen och dennes familj tillsammans med polisen. Nära samarbete med vårdnadshavare, gymnasiesluss, skolchefer, arbetsförmedling och frivilligorganisationer Styrgupp på enhetsnivå som garanterar prioritering, resursfördelning och ansökningar om extra medel för utveckling av insatser Styrgrupp på högsta ledningsnivå som garanterar prioritering, En väl informerad, positiv och motiverad IFO-chef och därmed motiverade enhetschefer inom Barn och Unga i socialtjänsten Samverkansavtal på högsta nivå om prioritering som informeras vidare till alla andra nivåer på ett tidigt stadium Nätverksbaserat arbetssätt både för handlingsplanernas upprättande och som haverikommissionsinstrument. Kombination mellan polisens riskbedömning och socialtjänstens uppgifter för gemensam målgrupp. Resurstilldelning för samordning och lotsfunktion. Både från polis och socialtjänst. Klart fokus på ungas kriminalitet från socialtjänstens sida. 13

5 Möjlig utveckling för social insatsgrupp? En inspirationskälla till förslaget om sociala insatsgrupper är Youth Offending Team i England och Wales. I England och Wales har man sedan slutet av 1990- talet etablerat och lagstiftat för en tvärprofessionell samverkan kring unga lagöverträdare. Det finns många olikheter mellan England och Sverige i samhällssynen på och inställningen till hur man bäst motverkar och behandlar barn och unga som begår brott. Men det finns en samverkansstruktur som kan vara av intresse för ett fortsatt utvecklingsarbete kring sociala insatsgrupper i Sverige. Under uppföljningstiden genomfördes en studieresa till Youth Justice Board,YJB (den organisation om leder arbetet, direkt underställd justitiedepartementet) och ett antal Youth Offending Teams, YOT, både i centrala London och i förorterna. Även om organiseringen skiljde sig lite åt på varje ställe så var grundidén följande. I varje polismästardistrikt fanns ett team bestående av en representant från polisen, socialtjänsten, hälso- och sjukvården, skola och arbetsförmedlingen. Dessa operativa tvärprofessionella team var samlokaliserade i en särskild lokal avskilt från respektive moderorganisation. Teamet hade tillgång tills sin respektive moderorganisations specifika kunskaper och insatser och hade mandat att använda dessa. Alltså en professionsöverskridande integrerad verksamhet. Varje ungdom hade en person i teamet som var den som ägde ärendet. Det var polisen i anslutning till att en ungdom blivit gripen, anhållen eller häktad, som skickade en anmälan till sitt YOT och bad om en riskbedömning och förslag på insats. Det är alltså helt fokuserat på kriminalitet. Insatser planerades sedan genom ett strukturerat nätverksarbete. I de områden där gängkriminaliteten var ett stort problem arbetade YOT särskilt familjeinriktat. Man ansåg att YOT-strukturen dels förenklade samverkan för respektive organisation och för den unge och dennes familj. Arbetet med YOTs har också minskat återfall i brottslighet för vissa grupper av unga. Skulle det vara möjligt att göra på samma sätt i Sverige? Betydelsen av olikheterna i organisationsstrukturerna inom varje myndighet för utfallet i samverkan har tidigare nämnts. I Sverige är skolan kommunaliserad och varje rektor sin egen chef vilket leder till att polismyndigheten i till exempel ett polismästardistrikt med 90 skolor har 90 olika samverkanspartners bara i relation till skolan. Vidare är den kommunala socialtjänsten på de flesta platser i Sverige så pass specialiserad att en familj som behöver ekonomiskt bistånd, en särskild insats för lillebror som är sju år och en insats för storebror som är 16, behöver ha en mängd olika kontakter inom en och samma myndighet. Socialtjänsten är i många fall också indelad enligt beställar-utförarmodellen. Detta innebär att det är en enhet som gör själva utredningen om vad man tror att den unge kan behöva för insats. Därefter skickas beslutet om insats till en annan enhet som ska utföra själva insatsen. I vissa kommuner har man dessutom ytterligare en tjänsteman mellan utrednings- och behandlarenheten, som på basis av utredningsenhetens slutsatser sänder en remiss till behandlingsenheten med förslag om insatser. Behandlingsenheten utför sedan insatserna. 14

Idén om social insatsgrupp är att strukturera samverkan och se till att rätt sak blir genomförd i rätt ordning. Frågan blir då om det i den nuvarande svenska myndighetsorganiseringen är möjligt att på bästa sätt upprätthålla en för den unge och dennes familj effektiv samverkan med goda effekter för den unge? Vad säger forskningen? 5.1 Integrerad socialtjänst bäst för samverkan På Umeå Universitet har man under åren 2005-2010 genomfört ett större forskningsprojekt som rör betydelsen av socialtjänstens organisering av sin avdelning Individ- och familjeomsorg, IFO (dit arbetet med barn och unga hör). Man undersökte bland annat vilken typ av organisering som har bäst utfall på effektiv samverkan men också som klienten upplever ger bäst resultat för denne. Vilken organiseringsmodell är helt enkelt bäst? Den integrerade eller, den som just nu är vanligast, den specialiserade. Alla Sveriges 290 kommuner studerades och tre former av organisering av socialtjänstens IFO. 1. Integrerad organisering Hela individ- och familjeenhetens verksamhet ryms inom en enhet (Blom et al 2010:12-16). 2. Specialiserad organisering (och den vanligaste) IFO s verksamhet delas upp i flera mindre enheter. uppdelningen sker utifrån definierad problematik (till exempel missbruk, ekonomi, barnavård). Det är även vanligt att IFO s verksamhet delas upp utifrån både funktion (till exempel mottagning, utredning, insats) och ålder (barn, ungdom, vuxen). Det finns även multispecialiserade organisationer som kombinerar både problem-, ålders- och funktionsindelning (a. a.). 3. Blandad organisering Den blandade organiseringen innehåller inslag av både specialisering och integration (a. a.). Forskning visar att det finns många fördelar med en integrerad IFO till skillnad mot en specialiserad. De viktigaste slutsatserna för införandet av sociala insatsgrupper är att socialarbetarna bättre kunde beakta klientens hela situation, ha möjlighet till helhetssyn, etablera bärande och tillitsfulla relationer till klienter och samverka inom och utanför den egna organisationen (Blom et al 2011:14). Vidare visar studien att klienterna tyckte att den integrerade organiseringen bidrog till att de haft kontakt med färre socialarbetare och enheter inom IFO och att de upplevt detta som en fördel. Dessutom hade de upplevt socialarbetarnas helhetssyn och ansvar för klienterna som bättre och socialarbetarnas samarbete inom IFO som bättre. I anslutning till resonemanget om organisationsstrukturerna inom respektive samverkande myndighets i relation till fungerande verksamhet talar Umeå Universitets forskning i alla fall för ett försök med en tvärprofessionell samlokalisering. Både ur ett klientperspektiv och ur ett samverkansperspektiv. 15

5.2 Arbeta med nätverk ett haverikommissonsinstrument Utmärkande för arbetssättet med social insatsgrupp i Skarpnäck, Södertälje och även Spånga-Tensta är att det råder ett systemiskt 5 synsätt där det professionella nätverket runt den unge knyts samman med den unges familjenätverk i ett gemensamt och långsiktigt och uthålligt arbete. Det råder också ett prioriterat och flexibelt förhållningssätt till nätverket kring den unge vilket leder till att nätverket snabbt sammankallas då en handlingsplan är på väg att haverera. Att arbeta med både den unges professionella och privata nätverk i konstruktionen av den individuella handlingsplanen gör det också möjligt att på ett naturligt vis kombinera hårda och mjuka värden. Detta i betydelsen att polisen vanligtvis står för det hårda och socialtjänsten för det mjuka. Detta kan leda till ett tvärprofessionellt gemensamt synsätt och en grundläggande tillit mellan professionerna, den unge och familjen. Alla har en uppgift i nätverket vilket verkställs genom handlingsplanen. Social insatsgrupp kan betraktas som en särskild insats och bör då rimligtvis skilja sig från det traditionella sociala arbetet med unga lagöverträdare, ett traditionellt socialt arbete som inte visat särskilt god effekt för att motverka ungas kriminalitet och återfall i brott. Förutom sättet att arbeta tvärprofessionellt genom täta nätverksuppföljningar har det framgått genom uppföljningen att försöksområdena också behöver ekonomiskt tillskott för att utveckla och förbättra insatserna på hemmaplan. 5.3 Tillskott av medel för förbättrade insatser projekt pojke Under uppföljningsprocessen har tre projekt, Skarpnäckslyftet och Spånga Tenstas TiT, Trygg i Tensta och TAC, Tensta Against Crime framhållits som bra insatskomplement till de traditionella sociala insatserna för unga pojkar som riskerar att etablera en kriminell livsstil. I SOU 2010:15 finns ett förslag om Projekt Pojke. En satsning på utbildning, jobb, extra stöd genom lokaler och personal som kan arbeta intensivt med dessa pojkar. Detta med målet att ge dem något reellt som en betald praktikplats, möjligheten att utveckla ett fritidsintresse, stöd för utbildning etc. Något som dels kan ses som en belöning vid skötsamhet och som kan ge dem en skjuts in i arbetslivet. Handfasta verktyg för att hjälpa dem i valet mellan att fortsätta begå brott eller att börja arbeta. Detta är något som också skulle skilja insatser inom social insatsgrupp från det traditionella sociala arbetet med unga lagöverträdare i de flesta områden. De liknande stödjande insatser som pågår bedrivs ofta i kortvarig projektform, vilket påverka den unges tillit till samhällets aktörer. Eller så späds begränsade resurser ut till att gälla alla barn och ungdomar i ett område vilket leder till att de med stort behov får lika lite som alla andra. Genom ett beslut att ge de sociala insatsgruppsområdena möjlighet att ansöka om projekt-pojke-pengar kan det bli möjligt att ge de 5 Att arbeta enligt ett sådant perspektiv innebär att hjälparen, så långt det är möjligt, tar hänsyn till och använder sig av den hjälpsökandes hela sociala sammanhang i det psykosociala behandlingsarbetet. Ett sådant synsätt innebär att anse att ett familjesystem är ett subsystem i släkt- och nätverkssystemen vilka i sin tur är delar av större kulturella och sociala nätverkssystem. Vidare ses en förändring i en del av systemet leda till förändring i alla andra delar av systemet, och därmed hela systemet 16

utvalda ungdomarna i social insatsgrupp positiva valmöjligheter på hemmaplan. Detta istället för att vänta tills det blir tvunget att genomföra en tvingande placering på annan ort, och då hitta en institution eller ett HVB-hem som tillfälligtvis har möjlighet att uppmuntra ett fritidsintresse eller utbildning. 5.4 Tvärprofessionell utbildning Under uppföljningsarbetet (egentligen redan vid inspirationsdagarna i Södertälje i november 2010) har det framkommit önskemål om en tvärprofessionell utbildning i samverkan kring barn och unga. Utgångspunkten för rekryteringen till en sådan utbildning skulle vara representanter från polis, socialtjänst och skola som arbetar i sociala insatsgrupper. Detta skulle det sannolikt förkorta implementeringsprocessen i nya områden och underlätta det pågående utvecklingsarbetet. Under en sådan utbildning skulle polismän, socialsekreterare och rektorer genom ett problembaserat lärande få möjlighet att tillsammans tydliggöra fallgropar och möjligheter. Detta med målet att skapa tillit och erhålla nya kunskaper och därigenom lägga grunden till en förbättrad samverkan. 17

6 Sammanfattningsvis lärdomar och utvecklingsmöjligheter Med detta sjätte och sista avsnitt avslutas inte bara rapporten utan också Ersta Sköndal högskolas uppföljningsarbete kring införandet av sociala insatsgrupper i Stockholms län. Innan en sammanfattning av det som är att betrakta som uppföljningsarbetets viktigaste slutsatser är det på sin plats att tacka samtliga goda krafter, informanter och samarbetspartners inom de lokala poliskontoren, samtliga socialtjänster, länspolismästare Carin Götblads kansli och inte minst utvecklingsenheten i Stockholms stad. I december 2011 är samtliga försöksorter igång mer eller mindre strukturerat och förmedlar en hög ambition att fortsätta utvecklingsarbetet med den särskilda insatsen social insatsgrupp. Slutsatserna om vad som kan utveckla och förbättra fortsatt implementering av sociala insatsgrupper är: Samverkansavtal på högsta nivå om prioritering som informeras vidare till alla andra nivåer på ett tidigt stadium. En väl informerad positiv och motiverad IFO-chef och därmed motiverade enhetschefer inom Barn och Unga i socialtjänsten. Väl förankrad tillit mellan professionerna. Tvärprofessionellt gemensamt förhållningssätt till de hårda och mjuka värdenas plats i relationen mellan det professionella nätverket och den unge i social insatsgrupp Nätverksbaserad arbetsmetod både som metod för upprättandet av social insatsgrupp i arbetet med ungdomarna och deras familj samt som metod för haverikommission. Lotsfunktion i motivationsarbetet med den unge och som ryggsäck på samtliga aktörer i den unges handlingsplan. Ett flexibelt förhållningssätt till rekryteringen av ungdomar till social insatsgrupp. Ekonomiskt tillskott för särskilda riktade insatser/stöd i social insatsgrupp på hemmaplan. Samverkan med gymnasiesluss och grundskolechefer för att underlätta kontakten mellan social insatsgrupp och utbildningssektorn. Socialtjänsten måste utgå från ungdomarnas kriminalitet. Tvärprofessionell utbildning i inledningsskedet inför implementering för att åskådliggöra organisatoriska, professionsrelaterade och juridiska olikheter. Varför ska den unge tacka ja till social insatsgrupp metodutveckling? Den sista punkten är i form av en fråga som rör en återkommande diskussionspunkt under uppföljningsarbetet. Flera av de ungdomar som kan anses vara aktuella för en social insatsgrupp är redan kända av socialtjänsten och polisen. De har redan haft ett antal av de insatser som respektive kommun/stadsdel har att erbjuda, men utan positivt resultat för den unge. Idén om sociala insatsgrupper bygger på att införa en förbättrad och förstärkt samverkan mellan myndigheter, frivilligorganisationer, vårdnadshavare med flera. 18

Resultatet blir då en förbättrad samverkan men innehållet i insatserna kommer att vara dem samma. Varför ska den unge och dennes familj då tacka ja? Citatet på rapportens framsida är från en pojke, som tidigare haft en mängd av socialtjänstens frivilliga och mindre frivilliga insatser och som blir erbjuden social insatsgrupp. Pojken visar på utmaningen i motivationsarbetet: men, då vill jag att ni ska berätta för mig; på vilket sätt är det här bra för mig. Som sades av en socialsekreterare i inledningsskedet av uppföljningsarbetet så fixar inte samverkan ungdomar. Det underlättar arbetet för myndigheterna och minimerar också riskerna för att den unge och familjen faller mellan stolarna. Men det är vilka individanpassade insatser som sannolikt kommer avgöra om den unge får ett bra alternativ till sin kriminella livsstil. En framgångsfaktor för en fortsatt utveckling av sociala insatsgrupper är även att socialtjänstens insatsbatteri utvidgas och metodutvecklas. Det skulle underlätta motivationsarbetet och öka chanserna till samtycke och ett gott utfall för den unge. 19

Bilaga 1 Uppföljningsprocessen i korthet 2011 Utvecklingsmöte i Södertälje, organisationsskiss, samtyckesblankett etc. Uppstarts- och arbetsmöte i Skarpnäck tillsammans med Södertälje. Dokumentering och publicering på ESHs sida. Arbetsmöte i Södertälje. Regeringsbeslut om tolv nationella pilotområden, RPS projektleder Framtidsverkstad vid ESH för samtliga sex områden (socialtjänsten från Västerort uteblev). Dokumentering och publicering på ESHs sida. Åtta möten (och intervjuer) med enhetschefer och representanter för socialtjänsternas utredningsverksamhet/myndighet. För att nå Västerorts socialtjänst och dela Södertälje och Skarpnäcks erfarenheter med andra. Slutsats så här långt: Samtliga områden (polis och socialtjänst) ser ett behov av att träffa varandra och byta erfarenheter och önskar mer kunskaper om varandras (myndigheterna emellan) arbete, ansvar, metoder, målgrupper, samtycke och samverkanstrukturer. Socialtjänsten är inte med på tåget på alla platser Planering och arrangemang inför konferens Konstruktion och överlämnande av dokumentationsinstrument till Lotsarna för veckovisuppföljning av de tre första ungdomarna som tas in i social insatsgrupp i Södertälje. Träffar stadens nyrekryterade förstudie- och projektledare på utvecklingsenheten, Åsa Levander. Vi beslutar oss för att ha ett nära samarbete och att vi skapar en utvecklingsgrupp bestående av Anne-Lie Vainik, Peter Lindström, Åsa Levander, Magnus Waller och Lars Lindh/Kristina Nilsson (näpo Bagarmossen) samt adjungerande Rose-Marie Lundkvist (Södertälje socialtjänst) Hearing Justitiedepartementet Diskussion mellan Ersta Sköndal högskola, Utvecklingscentrum i Stockholms stad och specialpedagogiska institutionen på lärarhögskolan om en eventuell tvärprofessionell samverkansutbildning i anslutning till arbetet med sociala insatsgrupper. Polisens perspektiv behövs. Utbyteskonferens på Ersta, 80 personer. Inbjudna är också de nationella pilotområdena, RPS och Socialstyrelsen. Föreläsare från YJB i England och Wales, samt Salto i Norge. Strategiska gruppluncher genomförs. Arbetsmöte i Södertälje Stockholms stads ungdomskonferens, Vårby Gård Anförande om sociala insatsgrupper Anförande om sociala insatsgrupper i Botkyrka (socialtjänst och polis) Framtidsverkstad på Gotland (med polis, socialtjänst och skola). Dokumentation på ESHs sida Efter regeringsbeslutet 3 mars. Nu skall alla RPS 12 nationella pilotområden vara igång. Av de 12 områdena är tre i Stockholm. Spånga Tensta, Södertälje och Botkyrka. Arbetsmöte i Skarpnäck med Södertälje och utvecklingsenheten i Stockholms stad. Slutsatser så här långt: Det finns svårigheter med samverkansstrukturer för utbildning, praktikplatser och arbete. 4 februari 21 februari 24 februari 3 mars 18 mars 11-20 april april maj-april april 19 april 5 april april 16 april 16 maj 26 maj 8-9 juni 15 juni 28 juni Utvecklingsgruppsmöte Ersta. Planerar för en större konferens med fokus på utbildning och arbete, samt att Anne-Lie och Åsa börjar arbeta vidare på en liten turné i Västerort. 13 augusti 20

Arbetsmöte i Skarpnäck Social insatsgrupp i relation till Skarpnäckslyftet En blankett för uppföljning hos polismästardistrikten i Stockholms län som ska skickas in en gång i månaden till Palle Nilsson upprättas och skickas ut. Resultaten från blanketterna utlovas vidarebefordras till ESH. Anne-Lie på studieresa till YJB och YOTs, Detta leder till en krönika i Sambandet och att idéer om möjligheter till nya samverkansstrukturer börjar föras. Utvecklingsgruppsmöte Ersta. Diskussion om Hässelby-Vällingby, Rinkeby-Kista och Gotland. Domstolar och åklagare vet inte vad social insatsgrupp är. Vad är egentligen en social insatsgrupp? Hur kan en sådan definieras? Vad skiljer arbetet i en social insatsgrupp från det traditionella arbetet? Skulle det kunna bli en särskild påföljd? September September 4-10 september 13 september Möte i Skarpnäck med Skarpnäcks sociala insatsgrupp utvecklingsenheten, Spånga-Tensta sociala insatsgrupp inför seminarium vid Stockholms stads trygghetskonferens i oktober. 26 september Möte på Gotland. Samtal med socialtjänst myndighet och resurs på fm och sedan i större grupp tillsammans med Peter Lindström med polis, socialtjänst, arbetsförmedling, skola och missbruksvård. Nu har en struktur för social insatsgrupp växt fram. 4 oktober Två seminarier tillsammans med Spånga Tensta, Skarpnäck och Åsa Levander om sociala insatsgrupper på Stockholms stads trygghetskonferens Planering och arrangemang inför konferens Socialförvaltningsdirektören i Stockholms stad upprättar en styrgrupp för Social insatsgrupp där enhetscheferna från Spånga- Tensta, Hässelby- Vällingby, Rinkeby- Kista och Skarpnäck ingår samt en polisrepresentant. Arbetsmöte i Södertälje Arbetsmöte i Spånga Tensta tillsammans med Åsa Levander. Polisen uteblir efter orolig natt i stadsdelen. Konferens i Hallunda med fokus på utbildning och arbete. 110 personer. Inbjudna är även de nationella pilotområdena, RPS och Socialstyrelsen. Föreläsare är bland annat arbetsförmedlingens generaldirektör. Eftermiddagen utgjordes av grupparbeten kring sociala insatsgruppers relation till det traditionella arbetet men unga lagöverträdare. 14 oktober Okt-nov Oktober 18 oktober 3 november 22 november Arbetsmöte under nämndmöte i Skarpnäck tillsammans med Spånga Tensta. Social insatsgrupp i relation till Skarpnäckslyftet och Spånga Tenstas SamTidigtFörst 22 november 2 Uppföljningsintervjuer med närpolisen i Södertälje, Spånga-Tensta, Rinkeby-Kista, Hässelby- Vällingby, Gotland och Skarpnäck(Bagarmossen). Möte med socialchef, polis och nämnd på Gotland 24-29 november 13 december Återkommande uppföljningsmöten Peter Lindström och Anne-Lie Vainik 11/2, 11/3, 18/4, 7/5, 2/5, 29/5, 11/8, 19/9, 2/11. 21