Två siickpipor med tillbehor

Två siickpipor med tillbehor En inblick i Mogens Zielers fantasifulla viirld AF MATS d HERMANSSON I Musikhistorisk Museums samlingar ingår två sfcken skotska hoglandssåckpipor'som har tillhdrt den danske konstmålaren och grafikern Mogens Zieler GgoS-tg8). Såvitt det år kånt, var Zieler den forste skandinav som på allvar forsokte låra sig spela skotsk såckpipa. I Zielersamlingen ingår, ftirutom såckpiporna, ett flertal andra f<ir Mogens Zielers skotska hoglandssåckpipa. Mogens Zieler\ Scottish Hig!iland bøgpipe (MMCCS no. ry8j-jz). (Photo : Ture B ergstrøm). 43

Mogens Zielers pakistansktillverkade hoglandssåckpipa. Mogens Zieler's Pakistanimade Highland bagpipe (MMCCS no. ry8i3t) (Photo: Ture Bergstrøm). såckpipsblåsaren nodvåndiga tillbehor såsom extra melodipipor, practice chanters (munblåsta ovningspipor då man Iår sig spela skotsk såckpipa), ett antal olika rorblad, nya och anvånda fårskinnssåckar, hampsn<ire, ventiler, korkat munstycken, etc. Samlingen innehåller åven ett arkiv med bcicker, artiklar, noter, brev, anteckningar och andra handlingar som ror Mogens Zielers såckpipsintresse.' Syftet hår år att med utgångspunkt i museiforemålen och arkivet teckna en bild av Mogens Zielers intresse f<ir skotsk såckpipsmusik och diskutera betydelsen av såckpipsspelet frir Zielers och de tivriga tidiga skandinaviska såckpipsentusiasternas identitetsskapande. Vidare kommer Zielers såckpipsintresse att stållas i reiation till några aspekter av hans måleri. Fcirutom material som finns i Zieler-samlingen bygger artikeln till stor del på en bok om Mogens Zielers liv och konstnårsskap av Carl Fredrik Garde3 samt på min avhandling om den skotska såckpipskulturen i Skandinavien.+ 44

Konstnåren Mo gens Zieler Som barn bodde Mogens Zieler med sina fdråldrar i K<ipenhamn. Hans mor var lantbrukardotter och hans far sj<iofficer. Zielers konstnårliga intresse framtrådde tidigt och i trettonårsåldern gjorda han sina forsta forscik att måla. Dårtill låste och skrev han både prosa och lyrik. Under flera år fickzieler undervisning i violinspel, men han ncidgades sluta med det på grund av en senknuta.s Redan som tonåring brirjade Zieler skriva dikter vilket han fortsatte med som l'uxen. Han gav aldrig ut någon egen diktsamling, men några av hans dikter publicerades i en antologi med modern dansk lyrik. Zieler tecknade åven omslaget till antologin. I sin bok om Zieler skriver Carl Fredrik Garde: Zieler blev ved med at digte og gør detfor øvrigt stadig nu og da. Mange øf de tusindvis af notater han har gjort blot for at huske tønker og indtryk, står som rene digte. Det poetisk-paradoksale slår ofte igennem hans hastigt n e dskr ev n e s ætninger.6 Men det var inte som fdrfattare Zieler skulle bli kånd utan som målare, grafiker och bokillustrator. Han studerade for den danske målaren Harald Giersing (r88r-r927) och senare vid den grafiska skolan bildad av Aksel )ørgensen (fi9-r957) vid Kunstakademiet i K<ipenhamn.z Enligt Garde kom Zielers lyrikintresse att få stor betydelse for hans grafik och måleri och han fortsåtter: Og den føntasi, der fik ham til at digte i ord, har han udviklet til en eksplosiv kraft i sine billeder. Høn både maler og digter dem, de er fulde af myter - vel at mærke myter, der ikke køn omsættes i ord, men som hænger nøje sammen med farven, formen, hele billedopbygningen.s Zieler var en mycket noggrann konstnår med ett i det nårmaste egensinnigt intresse fcir detaljer. Hans bilder balanserar mellan det kånda och det okånda eller exotiska. Carl Fredrik Garde skriver:... hans forhold til virkeligheden er paradoksalt. Han lever i nær kontakt med naturen og den synlige verden, men bevæger sig samtidiglangt bort fra den i tid og rum. L..r Der er ikke noget mærkeligt i, at danske kunstanmeldere ofte beskæftiger sig med det eksotiske i Zielers kunst. Den side afham må selvfølgelig interessere, netop fordi han er een af vore egne. Men det er især udenlandske kritikere, der hør peget på, øt han netop er en dansk kunstner, og at det er heri man skal søge grunden til hans egenart. leg spurgte ham engang, om han øldrig havde tænkt på at bosætte sig i udløndet som øndre, der rejste ud i ubemærkethed og vendte hjem som berømte mænd. - Nej, svarede han, det ville være for dyr en billet til berømmelsen. leg må bevøre min identitet, blive stående på min rod.lo Genom Gardes beskrivning framstår Zieler som en mycket noggrann person och konstnår med en vål utvecklad iakttagelseformåga, fast forankrad i sin danska identitet, men med stor formåga att ge sig ut i fantasirika exotiska tankeexperiment. Mogens Zieler fångas av såckpipans ljud Intresset for att spela en viss p av musik kan naturligtvis uppstå på många olika sått. Det år vanligt att en individ lår sig spela en viss typ av musik dårfor att den spelas av någon i familjen eller bland vånner. Spelintresset riktas också ofta mot musikformer som år populåra vid en viss tidpunkt eller i en viss grupp. Ytterligare faktorer av betydelse år tillgången på undervisning och instrument. Når det gåller musik som år ovanlig i den miljd som en viss individ vistas i blir situationen något annorlunda, just

dårfor att individen exponeras for musiken i mycket liten utstråckning. Musiken kan dårfcir uppfattas som konstig och svårtillgånglig. Dessa senare begrepp kan dock omtolkas positivt till exotisk och dårfdr eftertraktansvård. Skotsk såckpipsmusik i Danmark i mitten av rgoo-talet torde kunna hånforas just till sådan annorlunda och sållan hcird musik. I min avhandling om den skotska såckpipskulturen i Skandinavien diskuterar jag ingående mdjliga processer involverade då några få danskar, norrmån och svenskar under mitten av rgoo-talet fick ett så brinnande intresse fcir skotsk såckpipsmusik att de beståmde sig for att bdrja låra sig spela sjålva." Det var ett sårpråglat musikinstrument de hade fattat tycke for - den stora hdglandssåckpipan med rotter i det gaeliska klansamhållet och den brittiska arm6n. Under r5oo-talet borjade såckpipan anvåndas som en del i klanhcivdingarnas politiska maktapparat vid de små klanhoven i våstra hoglånderna. Hdglandspipans kraftiga ljud och ståtliga utseende anvåndes fur att gora intryck på både vånner och fiender. Då klansamhållet forsvagades och forsvann under rtoo-talet anammades h<iglandspipan av den framvåxande brittiska arm6n varvid dess funktion som den politiska maktens instrument stårktes ytterligare." Kring r85o adderades marschtrummor till musiken. Samtidigt utvecklades såckpipan till att bli en nationell ikon for Skottland.'3 Det år troligt att det just var hoglandspipans dedikerade formåga att gora både klingande och visuellt intryck som gjorde att några av de forsta pionjårerna i Skandinavien blev så gripna att de beståmde sig for att forsdka borja spela sjålva. Detta trots att de bara exponerats fdr musiken under mycket kort tid och trots att det inte fanns någon i Skandinavien som kunde låra ut konsten att spela. Mogens Zielers fick sitt intresse fdr den skotska såckpipan då han en dag stod och arbetade på ett tråsnitt, samtidigt som han lyssnade på radion. Utsåndningen var ett reportage från George V's begravning i Storbritannien 1936. I ett utkast till ett svar på en intervju om sitt såckpipsintresse skriver Zieler: lo pludselig spidsede jeg ørerne gønske sæiligt - langt borte fra kom en vidunderlig, sørgmodig og samtidig beroligende musik; den strømmede evindeligt uden pauser, medens trommerne, især stortrommen fastholdt den betagende rytme; nærmere, nærmere, nærmest, saa gik de forbi mikrofonen og melodien der ustandseligt var den samme (det vør forresten»skye Boat Song«) aftog mere og mere sammen med de dumpe stortrommeslag. Melodiens skønhed, den monotone pompøse stemning betog mig; jeg fik lyst, umaadeligt lyst, til at finde ud af sagen. [...] [l]egblev straks stillet overfor en af sækkepibens karakteregenskaber, den evindelige strøm af toner, der uden pauser fremkalder en slags øfsløppende monotoni, der snart efter fremkalder optimisme og ny energi. Nerverne beroliges ogfriskt initiøtiv opstaar - det er det sækkepibens anvendelse i krig afhænger af.la I forordet till sin andra notbok med danska melodier for skotsk såckpipa skriver Zieler alt han sjålv b<irjade spela 1948.'5 Till att b6rja med tillågnade han sig sina spelkunskaper på egen hand, men efterhand fick han kontakt med några av Skottlands mest kånda såckpipsblåsare. Vid ett tillfålle fick Zieler undervisning en hel natt av den skotske piparen John D. Burgess då denne bescikte Kopenhamn. DåZieler spelade fel slog Burgess honom på fingrarna med en linjal. Smårtan lindrades dock med låmpliga kvantiteter whisky.'6 Det var The Drums and Pipes of The Gordon Highlanders som Mogens Zielerhade h<irt på radio då han fick sitt såckpipsintresse, och senare fick han också kontakt med såckpipsbandet från detta h<iglandsregemente då de besokte Kopenhamn. Såckpipsbandet från The Gordon 46

Highlanders finns ftir ovrigt forevigade som motiv på några av Zielers målningar. I samband med att The Saint Andrew Society of Denmark'z anordnade en bal f<ir att fira Skottlands nationaldagg57, inbjods Ronald Lawrie från The City of Glasgow Police Pipe Band frir att spela. Åven vid detta tillf;ille fick Mogens Zieler lektioner. Vid en intervju 1999 med Pipe Major Ronald Lawrie i Oban beråttade han om sitt m<ite med Zieler: sina studier mycket sericist. Han nojde sig inte med att forsoka låra sig spela den 'låttare' repertoaren bestående av marscher, airs och danslåtar som jig, strathspey och reel, utan han gav sig också i kast med den svårfraserade 'klassiska' piobaireachd-musiken'e med rtitter i det gaeliska klansamhållet. Mogens was ø self taught piper ønd he was drooling at the mouth for pipers to come and help him, and he was a very good student, so keen so willing to leørn. [...] I showed him afew things, [...] how to practice, whøt to practice, how to set up pipes, chanter reeds, drone reeds, piping in general in its entirety. [...] He was merely abeginner [...] very cautious if he wøs goingto make a simple movement like a taorluath or a doubling [ornament i siickpipsmusik (fdrf. kommentar)1, L..l ønd of course I think he wøs ø bit nervous at first too, although, once we had ø couple of bottles of King George half way down the line, you know, we all loosened up øfter that.l8 Zieler hade forforts av hoglandspipans musik och gav sig dårfor i kast med att låra sig så mycket han kunde om instrumentet och musiken. Sina såckpipsstudier bedrev han med samma noggrannhet och intresse for detaljer som i sin yrkesutovning som målare och grafiker. Av noter och anteckningar i Zielers arkiv framgår att han bedrev Mogens Zieler spelar på sin pakistansktillverkade hoglandssåckpipa. Pipan finns på Musikhistorisk Museum i Kopenhamn. Mogens Zieler playinghis Pøkistani-made Highland bagpipe. Today the bøgpipe is housed in the Musikhistorisk Museum in Copenhagen. (Photo: Demokrøten, ry65 unknown photogrøpher). 47

Biirjan till en marginell skandinavisk skotsk såckpipskultur Tillsammans med några andra entusiaster bildade Mogens Zieler r949'o The Pipers' Club of Copenhagen - en vånskapsforening dår medlemmarna samlades regelbundet frir att spela och utbl,ta erfarenheter. Paul Martin Holm, en av de mest engagerade såckpipsblåsarna och ledarna i det danska såckpipsbandet The Heather Pipes & Drums of Copenhagen, blev medlem i klubben 1968, och i en kort artikel om såckpipsspelet i Danmark skriver han: Der yar kun få, som spillede, mindre end 20 personer, og indtil da yar det sket under kunstmaleren Mogens Zielers ledelse. Høn vør den første danske piper - siden middelalderen? - og startede vistnok i 1947. Han holdt jævnligt møder, er det blevet mig fortalt, hvor der blev øvet, uden at det dog kunne karakteriseres som egentlig undervisning.2l I slutet av 5o-talet flftade den skotske skulptciren och såckpipsblåsaren Robert Allan Miller till Kdpenhamn med sin danska fru. Miller, som hade lårt sig spela som barn i The Boys' Brigade," stod ibland och spelade i sitt konstgalleri belåget på Strøget i K<ipenhamn. Vid ett av dessa tillf;illen kom Zieler in i galleriet och bj<id in Miller att bli medlem i The Pipers'Club, vilket Miller accepterade. Vid en intervju i Edinburgh 1999 forklarade Robert Miller att Mogens Zieler var mycket noggrann som lårare, och han fortsåtter: Mogens Zieler wøs ø meticulous pøinter, now, that was carrying through to lessons on the pipes, and he wasn't going to let them [hk pupik] get off with slaphappy fingering.23 Enligt Miller var det några av de yngre eleverna som tyckte att Zielers undervisning var for noggrann och att de inte fick gå tillråckligt fort fram. Efterhand var det också flera av klubbens medlemmar som hade som mål att starta ett såckpipsband, och 967 borjade ett antal medlemmar spela mer regelbundet under Robert Millers ledning. Utifrån denna grupp bildades under 1968-69 två såckpipsband i Kopenhamn - The Scottish Piping Society of Denmark med Jørgen Svensson och Palle Schjerning i spetsen och Gladsaxe Pipe Band med bland andra Robert A. Miller, Paul Martin Holm och Peter Anton lespersen. I och med bildandet av The Pipers' Club gjorde Mogens Zieler en insats genom att sammanfora såckpipsentusiaster i Danmark, och några av dessa startade de fdrsta danska såckpipsbanden efter skotskt mrinster. Zieler sjålv var dock snarare motståndare till att kopior av skotska band skulle skapas i Danmark, och han var således aldrig involverad i sjålva bildandet av dessa band. Dansk eller skotsk identitet? I sin artikel»b1iver man skotte af at spille på sækkepibe?«beror Lisbet Torp, direktdr fcir Musikhistorisk Museum i Kdpenhamn, hur hoglandssåckpipan och den 'moderna' kilten'+ under slutet av rtoo- och bdrjan av r8oo-talen i nationalromantisk anda gjordes till nationella symboler for Skottland.'5 Artikeln, som hur,rrdsakligen behandlar frågan om uppkomsten av nationella instrument, sftar dock inte till att explicit besvara frågan som stålls i rubriken. I Skandinavien år begreppet såckpipa starkt kopplat till Skottland, och personer med skandinaviskt ursprung som idag spelar skotsk såckpipa har genom sitt intresse ofta lårt sig mycket om Skottland och skotsk kultur. Några kan nåstan mer ån'vanligd skottar om den skotska kultur som år kopplad till Hriglandspipan, men de år åndå inga skottar, och de betraktar sig i allmånhet inte heller som sådana. Hur mycket de ån kan om skotsk kultur så blir de inte insiders i den skotska kulturen, men genom sin kunskap blir de vad jag har kallat hyperinsiders. Termen betecknar inte en båttre insider, utan en outsider som skaffat sig ovanligt mycket insiderkunskap.'6 +8

Med den skandinaviska allmånheten forhåller det sig annorlunda. De skandinaviska såckpipsblåsare och trummare som bår i kilt i samband med sitt musicerande (vilket for owigt alltid publik och arrangorer fdrvåntar sig) blir nåstan alltid kallade for'skottarna trots att alla vet att de år danskar eller svenskar. Forklaringen torde vara att 18ootalets nationalromantiska begreppsliggorande av kultur fick en så enorm genomslagskraft att det fortfarande år en del av månniskors språkliga vardag. Således blir man i publikens cigon skotte av att spela såckpipa.'7 Fcir Mogens Zieler var identitetsproblematiken mycket central. Till skillnad från de flesta andra skotska såckpipspionjårerna i Skandinavien var han motståndare till att den skotska såckpipskulturen skulle importeras, och som han uttryckte det, plagieras i Skandinavien, men dår Zie- Ier upplevde ett identitetsproblem såg många av de andra skandinaviska pionjårerna en mojlighet att skapa sig en egen fårgstark identitet. For flertalet medlemmar i de nystartade banden var kiltarna, paraduniformerna och den traditionella skotska militårinfl uerade framfdrandepraxisen en sjålvklar del av musikintresset. Mogens Zieler polemiserade mot dem fcir att de hade givit sig in på en i hans mening felaktig våg. En av Zielers vårsta meningsmotståndare var Per Colliander, initiatil'tagare och pipe-major i det forsta svenska såckpipsbandet - The Thistle Pipe Band - vilket bildades i Stockholm 1968.'8 I samband med att The St. Andrew Society of Denmark r97r organiserade den forsta tåvlingen i skotsk såckpips- och trumspel i Skandinavien, skrev Zieler i ett utkast till ett brev till Major fohn Durbin i The Gordon Highlanders: [T]hey [The St. Andrew Society of Denmark (fi;rf. anm.)] want to copy the fs]cottish competitions here in Denmark. And I say: We are not Scots; we shølfil make it our own way, and first shape a [D]anish trødition. But the other [D]ankh players want to copy, and behøve like Scots; the[y] use correct [S]cottish uniforms, and other Danes, I think of the listeners ønd the specta[t]ors believe they are listening to a real [S]cottish band. I find this d e v el o p m ent r i di cul ous.2e Zieler tog också upp frågan med Seumas MacNeill, som under lång tid var ledare av The College of Piping i Glasgow och dessutom var redaktdr for The Piping Times - ett månadsmagasin fråmst fcir solosåckpipsspelare. Zieler fick dock inte medhåll av MacNeill som skrev tillbaka: l44ten people who are not Scots want to learn to play the bagpipe I feel that they pøy us a big compliment. I am not sure why they want to learn, and I am often asked this question. If in øddition they wønt to wear our Highland dress, I feel that thk tofo] is a compliment, and I admire their but there must courage. It seems a strange state of ffiirs, be ø reøson behind it. I wish I knew what it is.30 Skålet som Seumas MacNeill inte såg var just sokandet efter identitet. Fdr de skandinaviska såckpipspionjårerna var det inte nog med att fascineras av musiken och kulturen - att vara åhorare och åskådare. På något sått hade såckpipsmusiken gjort ett sådant intryck på dem att ett starkt behov av att spela sjålva uppstått hos dem. De ville inkorporera musiken i sin egen identitet och på så vis också bli en del av kulturen som de fascinerats av. Framfcirandet av musik innehåller också ofta ett exhibitionistiskt inslag eftersom utovaren vill bli hord och sedd for att på så sått kommunicera något till publiken. I båsta fall uppstår en kontakt mellan utovare och publik dår publiken speglar sig i artistens framfdrande och artisten ser sitt framforande speglat i publikens reaktion. fag kallar detta for en dialektiskt narcissistisk reflektion.3' Enligt min mening hade Zieler igrunden samma identitetsmotiv for sitt såckpipsintresse som de «ivriga skandinaviska pionjårerna - han ville gora såckpipan till en del av sin identitet. Carl Fredrik Garde skriver att Zieler balanserade mellan det vardagliga och det paradoxala och exotiska 49

I"fcgen$ Øieler: ]fu3e d.qilskb nelodier oxtrsattitr gh EeSl Framsida av Mogens Zielers forsta notbok Nogle dønske melodier omsat til sækkepibe (Zieler, ry66). Frontpage of Mogens Zieler's first music book Nogle danske melodier omsat til sækkepibe [A collection of Danish Tunes arranged for the Bagpipel (Zieler ry66). i sina bilder. Zielers egen beskrivning av upplevelsen då han forsta gången horde såckpipsmusik på radio forklarar hur musiken gjorde ett mycket starkt intryck på honom, samtidigt avslojar det målande språket i beskrivningen att upplevelsen var i nåra samklang med det exotiska i Zielers konstnårsskap. Musiken gjorde ett så starkt intryck på honom att han inte kunde ncija sig med att vara åhcirare; han»fik lyst, umaadeligt lyst, til at finde ud af sagen«. Garde menar att Zieler i såckpipsmusiken fann en klingande parallell till flera aspekter i sitt måleri. Hoglandspipans musik, forknippad med ett romantiskt sågenomspunnet Skottland, har likheter med exotismen och det paradoxala i Zielers konst. Sjdlva musikens uppbyggnad, dår små ofta repeterade klingande element bygger upp helheten och dår varje detalj tillmåts den strirsta vikt, har likheter med Zielers teknik att i sina bilder skapa en sorts variationsrik monotoni genom repeterandet av små detaljer.:' Det var inte bara musiken som intresseradezieler.han var också mycket fascinerad av den visuella och disciplinerade militåra sidan av de skotska såckpipsbanden, och de figurerar som motiv i några av hans målningar. Om en av dessa - 'Skotsk pipe band' (rsss) - skriver Carl Fredrik Garde: Bandbt, øntallet af mænd med piber og trommer, svarer til virkeligheden. Indtrykket af unifurmerne er korrekt: strudsfj erhuerne, de sv ingende skulderplaidbr b øn dolårerne, de mange sorte oghvide pipemundinger, der stirrer mod een, alt i en rytmisk sammenhæng, der yder den militære side af sagen retfærdighed. Men sømtidig er billedet ekspressivt og uafhængigt af det taktføste og matemøtiske. Det er ikke kun en gengivelse af enflok spillende højlændere ordnet i geledder og kolonner, det er musikkens sjæl fastholdt i en stor paradoksøl bevægelse.ji Åven små detaljer i såckpipans utformning var friremål fcir Zielers skarpa observationsformåga och fungerade som inspiration i hans konst. Ett exempel på detta år mosaiken»musik-dyr«på Tivolis Koncertsals fasad, gjord av Zieler ry56, dår detaljer som <igonen på musikdjuren for tanken till toppen på en elfenbensbeslagen bordun.3a Samtidigt som Zieler i sitt såckpipsintresse delade många drag med <ivriga skandinaviska såckpipspionjårer fanns det skillnader som kan forklara hans motstånd mot att den skotska kulturen skulle importeras och plagieras i Skandinavien. I sin bok Musikk og identitet påpekar musikforskaren Even Ruud:»Identitetsdannelsen forgår alltid innefor en bestemt sosial, historisk og kulturell kontekst.«35 Zieler fick sitt intresse for såckpipan 1936 och han borjade sjålv spela under r94o-talet, men det var forst under r96o-talet som några ytterligare få skandinaver b<irjade intressera sig på allvar for den skotska hoglandssåckpipan. Från r94o till 196o hade det våsterlåndska samhållet foråndrats på många sått. På grund av den snabba industriella och ekonomiska tillvåxten i våstvårlden fick många månniskor mer fritid. 5o

Synen på fritid foråndrades och månniskors utrivande av olika fritidsaktiviteter okade, bland annat i form av turism och resande. Tillsammans med den explosionsartade utvecklingen av massmedia skapade detta en alltmer okande globalisering, dår det som tidigare varit fårran nu genom den tekniska utvecklingen kom nårmare. Lokala traditionella vårderingar ifrågasattes i st6rre utstråckning ån tidigare, och vi fick vad samhållsforskaren Anthony Giddens har kallat for»the post traditional order of modernity,«36 det vill såga ett i vissa avseenden friare samhålle dår traditionen forlorar i betydelse, men dår varje individ forvåntas och i någon mån måste skapa sin egen livsstil och identitet. Giddens tankar kring»the post traditional order«kan i någon mån fcirklara varfor det skandinaviska intresset fdr den fråmmande skotska såckpipskulturen tog fart under r96o-talet, och varf<ir det frir flertalet av pionjårerna inte var problematiskt att i identitetskapandet fdrutsåttningskist anamma en fråmmande kulturs attribut. Zieler, daremot, tillhdrde en tidigare generation, dår traditionen och den egna nationella identiteten uppfattades på ett annorlunda sått, kanske som något mer grundlåggande, något man inte borde overge alltfor låttvindigt. Garde skriver attzieler inte ville nå berommelse genom att fl1tta utomlands, utan som Zieler sjålv uttryckte det:» eg må bevare min identitet, blive stående på min rod.«37 Det framstår som att Zieler vllle g<ira med sitt såckpipsintresse som han gjorde i sina målningar. Han ville ha en fot i verkligheten och en i fantasin. Kanske insåg han också vilken oerhort stark kultur han hade stott på i såckpipsmusiken, en kultur som det var lått att forålska sig men också att frirlora sig i. For en framgångsrik konstnår som Zieler var naturligtvis också frågor om åkthet och plagiat centrala. Hans farhåga om plagiatet besannades också på så vis att den skotska pipe band-kultur som efterhand våxte fram på nigrafå stållen i Skandinavien, i stort sett var en exakt kopia (eller klon) av den skotska forebilden.38 Men dår Zieler såg ett plagiat såg de andra pionjårerna efterhand en gemenskap i en global kultur av»skotska«såckpipsblåsare och trummare. Såvitt det år kånt var Zieler den fdrsta personen i Skandinavien som på allvar borjade låra sig spela på den stora hoglandssåckpipan. Han fick sitt intresse nåstan tjugo år innan de andra skandinaviska pionjårerna borjade spela. Om det på 4o-talet ur identitetssynpunkt var svårt fdr någon i Skandinavien att på allvar låra sig spela ett instrument så hårt fdrknippat med en fråmmande kultur som hdglandspipan, så finns det ett mått av logik i att det just var en framgångsrik, men till viss del egensinnig och litet excentrisk konstnår som Mogens Zieler som gjorde det. En dansk repertoar fiir skotsk såckpipa Från bdrjan var det just den klingande skotska pipe bandmusiken som hade berort Mogens Zieler, och han lade ned mycket energi på att forsdka låra sig spela korrekt enligt den strånga skotska traditionen. Samtidigt hade han ett stort intresse av att utveckla vad han kallade en dansk stil for skotsk såckpipa.3e I Zieler-arkivet finns flera anteckningar, utkast och listor till en dansk repertoar for hoglandspipa liksom original och forarbeten till hans två utgivna notbdcker Nogle danske melodier omsat til sækkepibe ldel r 6g66) och del z (ry2)).till storsta delen innehåller bockerna arrangemang av kånda danska folkmelodier som»i skovens dybe stille ro«,»manden som gik efter øln och»hønsefødder og gulerøddern. Noterna, som år konstfårdigt handskrivna av Zieler sjålv, år utformade enligt praxis for hoglandssåckpipa dår grundtonen noteras som øao och fortecken inte såtts ut eftersom tonplatserna år fasta. Forutom de danska melodititlarna år boken skriven på engelska och vånder sig således till en internationell publik av utovare på hoglandspipa. En av melodierna»den gamle skærslippers foraarssang«fann gehcir hos några av Skottlands mest kånda pipe bands och den ingår nu i den skotska repertoaren under namnet 'The Danish Knife Grinder's Spring Songl't' 51

n.{am\g ShærSlip! er f orc4rg ang{. S!"y æ ncd tilladelæ af Wilhelø Haten, Mwil-Forlag Notu: f denne melodi qlfoiger zdet meanre's 4første tatterlfra ori nalens, der her naar high-å»den gamle skærslippers foraarssangn arrangerad for såckpipa av Mogens Zieler (Zreler, ry66). [»The Old Knife-Grinder\ Spring Song«l ørrangedfor the bagpipe by Mogens Zieler (Zieler ry66). I de danska melodierna har Zieler lagt till gracenotes (mer eller mindre komplexa drillar) enligt skotsk tradition. Med tanke på den tidigare diskussionen om hans motvilja mot att plagiera den skotska kulturen kan detta verka underligt, men faktum år att de under århundraden utveck- Iade drillarna kan betraktas som en del av hciglandspipans instrumentidiomatiska uttrycksmojlighet, likavål som en del av den skotska såckpipsmusiken. Vid de skandinaviska såckpipsmåsterskapen t97o, infordes på Zielers initiativ en tåvlingsgren for melodier av skandinaviskt ursprung, spelade på hdglandspipa, och han domde denna forsta tåvling.a' Sedan dess har såckpipsblåsare årligen tåvlat med gamla och nya skandinaviska melodier i samband med måsterskapen. Naturligtvis spelar flertalet skandinaviska utovare på skotsk såckpipa emel- Ianåt musik som inte tillhor den skotska traditionen, allt ifrån skandinavisk folkmusik till brottstycken ur diverse populårmusik och konstmusik, men till den absolut overvågande delen spelas den repertoar som komponerats och komponeras for skotsk såckpipa. Såckpipor på ett museum Som enskilda instrument betraktat år de två såckpiporna som ingår i Zieler-samlingen vid Musikhistorisk Museum tåmligen ointressanta. Den ena pipan utgor exempel på en tlpisk pakistansktillverkad pipa av spelbar kvalitet.+: Den andra pipan år skotsktillverkad++ troligen av en vål- 52

r;, :'a.i ll : æ 6. å r I I I I ri T I : I :r I r ti -r IE ra il H E "c_:, ffi w Tilbehør og løsde1e ti1 sæ1&epiber i Mogens Zielers samling på Musikhistorisk Museum. Bagpipe accessories and spare parts in the Mogens Zieler Collection øt the Musikhistorisk Museum in Copenhagen. (Photo: Kurt Larsen). 53

renommerad firma, men pipan år av enklare standardtyp med beslag i nysilver och något plastmaterial. Trået år med storsta sannolikhet African Blackwood, vilket sedan lång tid varit den mest anvånda tråt1pen vid tillverkning av skotska såckpipor. Vad som dåremot g<ir de två piporna mycket intressanta år att de just tillh<irt den forsta person i Skandinavien som på allvar bcirjade låra sig spela. Det år också tlpiskt att Mogens Zieler frirst fick tag på en billig pakistansk pipa och sedan inforskaffade en skotsk dito och att han behåilit båda dessa. På samma sått gjorde många av de andra pionjårerna i Danmark, Norge och Sverige. Men det som g<ir samlingen verkligen unik år att den också innefattar ett stort antal tillbehor av allehanda slag från rorblad och extrasåckar till ovningspipor - allt som en såckpipsblåsare anvånder for att ova sig och hålla sin såckpipa i trim. Dårtill kommer Zielers rikhaltiga arkiv av notet b<icker och korrespondens knutet till såckpipsintresset. Slutligen har alla dessa ting hållits samman och donerats till museet efter Zielers dod. I ett brev från dodsboets testamentsexekutor till Musikhistorisk Museum står det: Da der tidligere er givet udtryk for, at disse ffikter rettelig burde tilfulde Dem, tillader jeg mig herved at forespørge, om der måtte være interesse for at overtage disse ffikter...as Utifrån vetskapen om att Zieler var mycket pedantisk i sitt konstutovande och dårtill mycket intresserad av detaljer kan man, då man står inf6r hans efterlåmnade såckpipssamling med tillbehor, fornimma hur fascinerad han var av såckpiporna och alla deras detaljer. Han har inte ens kastat bort gamla uttjånta såckar och utblåsta rcirblad. Det år nåstan som att stå inftir två såckpipsmumier som begrar,ts tillsammans med alla sina jordiska ågodelar. Det enda som saknas år Mogens Zieler sjålv. Den såckpipsmusik som kanske fascinerade Mogens Zieler mest var den klassiska piobaireachd-musiken med sina minimalistiska ofta ostinatoaktigt upprepade drag. I sin lårobok i piobaireachd skrev den tyske såckpipspionjåren Peter Brinckmann Q.95t-zoq) att»piobaireachd [... ] is deliberate music«.a6 Zielers pedantiskt utfdrda bilder, liksom hans notsamlingar och andra arbeten kan också sågas vara noga overvågda och medvetna uttryck. På samma sått kan hans efterlåmnade såckpipor med tillbehor och arkiv ses som ett (kanske av det undermedvetna) komponerat, egenproducerat eftermåle - på sått och vis ytterligare ett av Mogens Zielers konstverk. English Summary Two Bagpipes in a Museum: A Glimpse of the Imaginative World of Mogens Zieler In the collections of Musikhistorisk Museum in Copenhagen there are two sets of great Highland bagpipes including a large number of bagpipe accessories, which have belonged to the well-known Danish painter and graphic artist Mogens Zieler (r9o5-r983). He was the first known Scandinavian to take up Highland piping seriously. In addition to the bagpipes, the collection includes an archive related to Zieler's interest in piping. Objects in a museum can be seen as a surface that the onlookers must interpret, just as listeners must interpret the musical sounds they hear to make them into intelligible music. The interpretation is always made against a background of the individual's preunderstanding. The aim here is to sketch an outline of Mogens Zieler's interest in Highland piping, touching on his and some of the other early Scandinavian pipers' use of this genre in shaping personal identities. Zieler's interest in art started at an early age. He wrote poetry most of his life, but he got famous mainly as a painter and a graphic artist. In his book about Zieler, Carl Fredrik GardeaT writes that he was a meticulous painter, 54

paying great attention to detail. His paintings often balance imaginatively between the well-known and the foreign, the safe and the exotic. Zieler acquired his interest in Highland piping as he was struck by the beauty of the sound of the pipes and drums listening to a radio program from the funeral of King George V in 1936. In a draft for an interview he explains that when he heard the music,»he got an immense desire to find out about it«. He started to learn on his own in 1948, but he also got a few lessons from some of the best players in Scotland, such as Pipe Major Ronald Lawrie and fohn D. Burgess, when they visited Denmark. Together with a few other enthusiasts Zieler formed the Pipers'Club of Copenhagen inry49. The group met regularly, played to each other and exchanged ideas. When the Scottish sculptor Robert A. Miller, who had learnt to play in The Boys' Brigade, moved to Denmark in the late r95os, he was invited to join the club. According to Miller, Zieler was just as meticulous as a piping teacher as he was as a painter, and some of the younger members thought that progress was too slow. In ry67, a number of members started to play more regularly under Miller's leadership and within two years Denmark's two first pipe bands were formed by members of the group - The Scottish Piping Society of Denmark and the Gladsaxe Pipe Band. Although Zieler had taken the first step to bring the early pioneers together he was not involved in forming the bands. In his opinion the Scandinavian pipers should not make exact copies of Scottish pipe bands dressed in Scottish Highland uniforms, a point that he vividly debated with the pioneers in Denmark, as well as with Per Colliander, the leader of first Swedish pipe band formed in Stockholm in 1968. Both Zieler and the other pioneers made the colourful exotic Scottish piping part of their identi r, but in slightly different ways. Most of the early pipe band enthusiasts had the ambition to become part of and find their identity in a growing world-wide Scottish piping community. This included playing the Scottish repertoire, wearing Highland dress and playing according to traditional Scottish performance practice. Similarly to the other pioneers, Zieler had been charmed by the exotic and colourful piping culture and he strove to learn the traditional way of playing, but where the others aimed at becoming insiders of the Scottish piping culture, he wanted to keep his Danish identity and create a Danish tradition suited to the Highland bagpipe. There are also clear parallels between the disciplined playing style of Highland piping, where every little minute detail is of importance, and Zieler's meticulous style of painting. In the r95os and 6os, Western society changed rapidly and the process of globalisation increased due to factors such as the growth of mass media and travelling. This led to what Anthony Giddens has called»the post traditional order of modernity«a8 where identities are shaped Iess according to tradition. This is a possible explanation to why Zieler perceived an identity problem where the pioneers one generation later, just saw opportunities. Ifit was difficult for someone in Denmark in the r94os to play an instrument that was so closely connected to another country as the Highland bagpipe, it makes sense that it was a successful artist, maybe slightly eccentric, but with a strong Danish identity that did it. Zieler published two books with traditional Danish tunes arranged for the Highland bagpipe and he also initiated a solo competition for Scandinavian tunes at the Scandinavian pipe band championships. Naturally, Scandinavian performers on the Highland bagpipe play traditional Scandinavian tunes now and then, but primarily they play the repertoire that has been and is composed especially lor the great Highland bagpipe. One thing that makes Zieler's bagpipes at Musikhistorisk Museum interesting is that they have belonged to the first serious Scandinavian Highland piper, but what is more interesting is the fact that they were handed over to the museum together with a multitude of accessories such as 55

reeds, old bags, tying-in cords, spare chanters etc. It is as if the pipes have been mummified and buried with all their earthly belongings. It is only Mogen s Zieler himself that is missing. Litteratur Brinckmann, Peter: Piobaireachd I: Workbook, The German Summer School of Piping, Drumming and Dancing, The Bagpipe Association of Germany, r99r. Donaldson, William: The Highlønd Pipe and Scottish Society q o-lg1o, Phantassie, East Linton, zooo. Garde, Carl Fredrik: Om lidt er alt så længe siden: En bog om Mogens Zieler, Selskabet Bogvennerne, Århus, 1969. Giddens, Anthony: Modernity and Self-Identity, Cambridge, r99r. Hermansson, Mats d: From Icon to ldentity: Scottish Piping 6 Drumming in Scandinavlø, Gdteborgs universitet (disputats), zoo3. Holm, Paul Martin:»Piping and Drumming in Denmark«, i The Copenhagen Winter Competition Program r99r: s. 3. (F<irf. innehar kopia av programmet.) Ruud, Even: Musikk og identitet, Oslo, 1997. Torp, Lisbet:»Bliver man skotte af at spille på sækkepibe?«i Musikkens tjenere: lnstrument - Forsker - Musiker, Meddelelser fra Musikhistorisk Museum og Carl Claudius' S amling VI : t B 9 8 - t9 9 8, 19 98 z3r- 259. Trevor-Roper, Hugh:»The Invention of Tradition: The Highland Tradition of Scotland«i Hobsbawm, Eric & Ranger, Terence (red.), The Invention of Tradition, Cambridge, ry83h992. Zieler, Mogen s: Nogle danske melodier omsat til sækkepibe, Kopenhamn, 1966. Zieler, Mogens: Nog/e danske melodier omsat til sækkepibe, z, Kripenhamn,ry73. Noter r Såckpiporna har accessionsnumren MMCCS no. 1983-3r och MMCCS no. 1983-32. z Arne Keller gjorde 1986 en katalogisering av materialet, hår forkortat MZ-arkiv. 3 Garde, Carl Fredrik Om lidt er alt så længe siden: En bog om Mogens Zieler, Selskabet Bogvennerne, Århus, 1969. 4 Hermansson, Mats d: From lcon to ldentity: Scottish Piping 6 Drumming in Scøndinavia,Goteborgs universitet (diss.), zoo3. 5 Garde, 1969: s. 5-8. 6 Garde, ry69: s.9. 7 Garde,t969:s.tz. 8 Garde, 1969: s. r8. 9 Garde, 1996: s. zo. ro Garde, ry69: s. 43. rr Hermansson, 2oo3: s. t77-2o8, rz Hermansson, 2oo3: s.47-44, s. 53-55. 13 Donaldson, William: The Highland Pipe and Scottish Society ry5o-t95o, Phantassie, East Linton, 2ooo: s. 3. t4 Zieler,Moqens, utkast till intervjusvar, handskrift mårkt p.t.877r, MZ-arkiv. ry Zieler, Mogens: Nogle danske melodier omsat til sækkepibe, z, K<ipenhamn, 1973: s. 1. 16 Garde, l-q69: s.78. 17 En forening for skottar i Danmark. 18 Lawrie, Ronald, intervju utford av f<irf. i Oban, Skottland, 29 avg. t999. r9 En piobairachd år ett stycke bestående av ett tema med fastlagda variationer. Styckena år noterade, men fraseringen overfors huvudsakligen från lårare till elev genom gehorstradering. zo Schjerning, Palle, e-mail till forf., 14 sept 2ooo. zr Holm, Paul Martin:»Piping and Drumming in Denmarkn, ithe Copenhagen Winter Competition Program 1991i s.:. (Forf. innehar kopia av programmet.) zz En skotsk fciregångare till Frivillige Drenge Forbund. z3 Miller, Robert, intervju utfdrd av forf. i Edinburgh, Skott- Iand,3r avg.tggg. 56

24Den korta veckade kilt som år en del av dagens skotska nationaldråkt utvecklades kring rtoo genom en tudelning av den ursprungliga hriglandsdr?iktens huvudplagg 'belted plaidl bestående av ett tygstycke om ca 6 gånger 2 meter vilket veckades och Påstes runt midjan med ett bålte (jfr Trevor-Roper, Hugh:»The Invention of Tradition: The Highland Tradition of Scotland«i Hobsbawm, Eric and Ranger, Terence: The Invention of Tradition, 1983: s. t8-zz). z5 Torp, Lisbet:»Bliver man skotte af at spille på sækkepibe? «i Musikkens tjenere: Instrument - Forsker - Musiker, Meddelelser fra Musikhistorisk Museum og Carl Claudius' SømlingVl: r898-t998, 1998: s. 234-235, s.238-24o. z6 Hermansson, 2oo3: s.2o4-2o5. z7 Hermansson, 2oo3: s.338-34r. z8 Detta framgår av korrespondens i MZ-arkiv. z9 Zieler, Mogens, utkast till brev, z4 mars 1921, till ean & ]ohn [Major ]ohn Durbin, The Gordon Highlanders, angiven av Arne Keller som en av Zielers kontakter], MZ-arlov. Uppenbara stavfel korrigerade. 3o MacNeill, Seumas, brev till Mogens Zieler, 3o sept 1971, MZ-arl<w. 3r Hermansson, 2oo3: s. 193. 3z Garde, ry69: s.78-79. 33 Garde,1969: s.80. 34 Garde,1969: s. rr7-rr8. 35 Ruud, Even: Musikk og identitet, Oslo, 1997: s. 3r. 36 Giddens, Anthony: Modernity and Self-Identity, Cambridge, 1991: s. 5. 37 Garde,969: s. 43. 38 Hermansson, zoo3: s. 266. 39 Zieler, M., utkast till brev till Seumas MacNeill, [troligen z4 junirytrl,mz-arlw. 4o Hdglandssåckpipans grundton klingar i sjålva verket idag något h«igre ån å. 4r Hermansson, 2oo3: s.258-259. 4z I MZ-arkivet finns en del handlingar som ror denna tåvling. +: MMCCS no. r983-3r. I Pakistan tillverkas åven turistpipor i billigt trå, vilka endast duger som våggdekorationer. aa MMCCS no.ry83-32. 45 lfr brev fra on Gudmundsen till Musikhistorisk Museum, 25 okt. 1983. 46 Brinckmann, Peter: Plobaireachdl: Workbook,The German Summer School of Piping, Drumming and Dancing, The Bagpipe Association of Germany, tggtt s. 49. 47 Garde,ry69. 48 Giddens, ry9rp.5. 57