15 Utmärkning av GC-vägar

15 Utmärkning av GC-vägar 15.1 Allmänt Vägmärkesförordningen, VMF, innehåller vägmärken som avser gång- och cykeltrafik och som riktar sig till dessa trafikantslag då de använder GC-väg. Lokaliseringsmärken för GC-trafik kan också i vissa fall förekomma på vägar som inte är reserverade för gång- och cykeltrafikanter. Det finns också märken som avser GC-trafik men som riktar sig till trafikanter på andra vägar än GC-vägar. Här avses varningsmärken för Övergångsställe, Barn och cyklister och Mopedförare på vägbanan, förbudsmärken som Förbud mot cykel och mopedtrafik, Förbud mot mopedtrafik och Förbud mot gångtrafik. Påbudsmärken för Påbjuden bana för gående, cyklister och mopedförare vänder sig i första hand till dessa trafikantslag men innebär också förbud för andra trafikanslag att använda de påbjudna banorna. För cyklister och förare av moped klass II finns också märken betecknade 1.4.40 i VMF som innebär Anvisning om föreskriven färdväg för cyklister och mopedförare. Dessa märken används i vägkorsningar för att reglera hur cyklister och mopedförare skall färdas genom korsningen (stora eller lilla svängen mm). I detta kapitel beskrivs endast lokaliseringsmärken för gång- och cykeltrafik och då i huvudsak sådana märken som sätts upp på GC-vägar. Bestämmelser för de märken som omnämns ovan finns i VMF och i VVFS. I de fall dessa märken är kommenterade är detta gjort i de kapitel som behandlar respektive märkeskategori (varningsmärkena under kap. 4 och förbudsmärkena under kap. 5 osv.) 15.2 Vägvisning för cykeltrafik Lokaliseringsmärken för gång-, cykel- och mopedtrafik har mörkblå bottenfärg med vita symboler, text och bårder. Den mörkblåa bottenfärgen är inte reflekterande vilket däremot symboler, text och bård bör vara. Märke för utmärkning av cykelleder kan utföras i valfri färg (se citatet av VMF-texten nedan). Vägmärkesförordningen, VMF anger följande för GC-trafik: VGU VV publikation 2004:80 2004-05 205

27 Lokaliseringsmärken för gång-, cykel- och mopedtrafik är följande: MÄRKE 1.6.1 Märke för trafikantslag NÄRMARE FÖRESKRIFTER 1.6.1.1 Cykel- och mopedtrafik Gäller anvisningen inte förare av moped klass II, anges detta. 1.6.1.2 Gående 1.6.1.3 Rörelsehindrade 1.6.2 Orienteringstavlor Trafikantkategorier anges med märke 1.6.1.1, 1.6.1.2 eller 1.6.1.3. 1.6.3 Vägvisare Trafikantkategorier anges med märke 1.6.1.1, 1.6.1.2 eller 1.6.1.3. 1.6.4 Ortnamnsmärke 1.6.5 Avståndstavla Trafikantkategorier anges med märke 1.6.1.1, 1.6.1.2 eller 1.6.1.3. 1.6.7 Cykelledsmärke Utmärker särskilt anordnad cykelled. Ledens namn kan anges på märket. Märket får utföras i valfri färg, dock inte ljusblå botten med vita tecken och bård eller orange botten med svarta tecken och bård. För att ge cyklister möjlighet att färdas på ett trafiksäkert och bekvämt sätt är det viktigt, förutom att god standard skapas för cykelbanan eller cykelleden, att också vägvisning för cyklister sker i den omfattning som kan behövas. Cyklister som är i behov av vägvisning färdas som regel med låg hastighet vilket är av betydelse vid utformning och placering av vägmärkena. Vissa förenklingar kan därför accepteras vad avser lokaliseringsmärkenas placering och utformning. Exempelvis kan i en korsning mellan cykelleder, samtliga märken anbringas på samma stolpe. 206 VGU VV publikation 2004:80 2004-0

I nedförsbacke eller på andra ställen där det finns behov av vägvisning i god tid före vägvalspunkten kan märke 1.6.2 Orienteringstavla användas. Eventuellt kan då också komplettering med vägvisare i själva korsningen behövas. För att få en fullgod vägvisning bör en vägvisningsplan upprättas. Att välja rätt vägvisningsmål vid upprättandet av planen är ofta förenat med svårigheter. Som grundläggande princip måste alltid gälla att de målpunkter som skall anges är allmänt vedertagna och har en bred förankring bland kommunens innevånare. Konstruerade målangivelser skall undvikas. Såväl geografiska som icke geografiska målangivelser kan användas. Tre huvudmodeller för cykelvägvisning används, nämligen fjärrortsmodellen, närortsmodellen och cykelledsmodellen. 15.2.1 Fjärrortsmodellen Vissa huvudcykelleder väljs ut. Vägvisningsmålen utgörs av respektive leders ändpunkter. Från ledens anslutande förbindelser vägvisas sedan till andra målpunkter. Utmärkningen sker med lokaliseringsmärken för GC-trafik. Fördelen med denna modell är att tekniken är sedan gammalt känd och prövad. Den används i vägvisningen längs det allmänna vägnätet. Modellen lämpar sig bäst när cykellederna är radiellt utbyggda från tätortens centrum. Nackdelen med modellen är att ledens slutpunkt anges redan vid startpunkten, trots att målpunkter längs leden kan framstå som mera angelägna och betydelsefulla. Det är också svårt att hitta start- respektive slutpunkter på tangentiellt orienterade cykelleder. Utmärkningen blir ofta omfattande och därmed kostsam eftersom vägnummer inte kan användas för cykelvägvisning. 15.2.2 Närortsmodellen Denna modell innebär att vägvisning sker längs cykelleden och alltid till närmaste framförliggande mål. Detta mål kan ligga antingen i direkt anslutning till cykelleden eller också på sidan om, men med tillfart från leden. Fördelen med denna princip är att valet av vägvisningsmål blir enkelt och antalet vägvisare blir litet. Möjligheterna till kompletteringar och ändringar är goda. Modellen kräver inte att cykelleder är sammanhängande. Nackdelen med modellen är att det krävs förhållandevis god lokalkännedom av användarna. Genom att endast närmaste mål anges, krävs att trafikanten känner till hur denna modell är uppbyggd. En karta kan erfordras för att finna vägvisningsmål som skall väljas. Genom att vägvisningsmålen hela tiden växlar längs en led kan trafikanten således träffa på olika vägvisningsmål beroende på var han eller hon kommer in på leden. 15.2.3 Cykelledsmodellen Enligt denna modell får en cykelled identitet genom att den ges ett namn och/eller en färgkod. Namnsättning av leder bör knytas till begrepp som är allmänt vedertagna, vilket kan innebära såväl geografiska som icke geografiska namn. Från leden görs VGU VV publikation 2004:80 2004-05 207

sedan vägvisning till målpunkter belägna på sidan om leden allt eftersom dessa passeras. Leden ges samma identitet i båda riktningarna. Utmärkning av cykellederna bör ske med märke 1.6.7 Cykelledsmärke. Då en cykelled färgkodas ges cykelledsmärket en bottenfärg som motsvarar ledens färg. Symbol, bård och eventuell text på märket utförs svart eller vit beroende på val av bottenfärg. Märket ska vara läsbart och lätt att upptäcka. Kombinationen orange/svart och ljusblå/vit får inte användas eftersom de kan förekomma i andra sammanhang (tillfällig vägvisning respektive påbjuden bana). Märket behöver inte vara reflekterande. Det kan vara anbringat på plåt eller också utfört som självhäftande dekal för att kunna anbringas på belysningsstolpar eller dylikt. Märke med pil bör inte utföras så att det lätt kan flyttas. Exempelvis bör inte dekal förses med riktningspil. Sammanfattningsvis kan noteras att såväl fjärrorts- som närortsmodellen är väl beprövad. Den vägvisningsteknik som inbegrips i cykelledsmodellen är också väl beprövad. Någon principiell skillnad finns inte mellan utmärkning av cykelled inom en tätort med någon kilometers längd och en turistled med en längd av flera mil. Vid motorvägar och andra vägar med förbud mot gång-, cykel- och mopedtrafik är det speciellt viktigt att vägvisa alternativa färdvägar som tillåter sådan trafik. Gemensamt för alla tre vägvisningsmodellerna är att ortnamnsmärke kan behöva sättas upp som bekräftelse på mål som angetts med vägvisare. Sådana mål kan vara orter, stadsdelar, friluftsområden och liknande. 15.2.4 Informationskartor Vid samtliga vägvisningsmodeller för cykeltrafik kan informationskartor, utplacerade på lämpliga ställen, vara värdefulla. Särskilt uttalat är detta vid vägvisning enligt cykelledsmodellen. På informationskartorna kan anges allt ifrån flera cykelleder inom ett område, en viss leds totala utbredning, till en viss cykelled. Det kan också vara lämpligt att på kartan redovisa sevärdheter och annat som kan vara av intresse från orienterings- och informationssynpunkt. Informationskartan bör placeras så att en cyklist eller fotgängare på ett bekvämt och trafiksäkert sätt kan stanna och läsa kartan. Om det är praktiskt genomförbart är det värdefullt om en handkarta kan tillhandahållas vid informationsstället, som visar samma bild som informationskartan. 208 VGU VV publikation 2004:80 2004-0

Nedan visas exempel på hur en cykelled som ansluter till en bilväg kan vara utmärkt. FIGUR 15-1 Exempel på utmärkning av cykelled mm VGU VV publikation 2004:80 2004-05 209

VGU VV publikation 2004:80 2004-05 211