Smiddjån - öppna dörrar 18 maj 2013 Byasmiddjån hade öppna dörrar den 18 maj. Den finns alltså på byns allmänning och den legendariska smeden Alvar Amberg var den sista. Nu är den museum som Fornminnesföreningen sköter. Nästan alla gamla verktyg och maskiner finns ännu kvar där (även om det är mycket mera städigt än det var då den var i full funktion). Då låg det fullt med skrot både inne i och utanför smedjan. Den äldre riktiga delen har en ordentlig ässja som är i gott skick. Den nyare delen var elektrifierad men maskinerna hade remdrift. Det var en fullt utrustad verkstad och i början på 50-talet fanns sådan finheter som elektrisk bågsvets och svarv. Här tillverkades också mera komplicerade maskiner efter kriget fanns det inte mycket att köpa. Den stor valsmaskinen gjorde det möjligt att bland annat tillverka plåtskalen till kakelugnarna som ännu finns kvar i många hus. Beatrice och Inga hade kaffe, mjöd och munkar som tilltugg till allt pratet om gamal tider. Visst minns många ännu Alvar och Beni riktigt bra.
Smiddjån Nu då vårsådden börjar vara undan så kan man fundera på smiddjån (smedjan). Jag minns på 50-talet då farsan åkte ned till Alvar och satte ihop uppfinningar och sedan åkte fram och tillbaka för att förbättra dem. Vi har ännu en hop med misslyckade uppfinningar men en del som sneisborn (störborr) fungerade utmärkt och var i bruk så länge vi sneisa. De bestod av en gammal kardanhalva som var fäst på slåttermaskinen. Man tog bara bort drivremmen till bettet. Sedan hade vi en kärra med sneisår fäst bakom slåttermaskinen. Jag och brorsan fick oftast sköta borrandet. Alvar satte ihop många uppfinningar och lappade ihop otaliga maskiner. Jag åkte förbi smiddjån på väg till skolan och minns mycket bra klangen av järn och lukten av rök från ässjan. Med stora ögon såg man på den helsvarta smidesavdelningen och glöden från kolen då smeden satte igång fläkten. På maskinsidan fanns det stora maskiner med remdrift (inga skydd i nödan inte) och en stor elektrisk svets. På den tiden fanns det just inte maskiner att köpa utan man fick sätta ihop gamla bildelar och vad man nu hittade. Hemma fanns det ungefär en skiftnyckel i verktygsväg så smiddjån var mycket viktig.
Nu på lördag den 18 maj klockan 10-14 är smiddjån ypi (smedjan öppen) för alla. Fornminnesföreningen säljer kaffe, mjöd och munkar. Inträdet är fritt. Fornminnesföreningens årsmöte 2013 Vi fornminnen firade årsmöte igen i söndags i Nissas stora och ljusa nyystuvu (Steintårpe). Här inleder ordförande Inga årsmötet medan sekreteraren Beatrice sitter beredd att plita ned protokollet. Fira är rätta ordet för efter mötet (där styrelsen återvaldes) så frossade vi på kaffi å kaku (äkta tjinuskikaku) och skuribulla me tokka-oost. Och pratade förstås en hel del. Förra årets stora satsning Ååtär eitt Johanni 60 år opa Hopenbackan som tömde föreningens kassa plus att en del vipplån behövdes gick riktigt bra. Vid årsskiftet var föreningen litet över tusen euro på minus ännu men enligt kassörens inofficiella uppgifter börjar vi redan vara tillbaka till situationen före satsningen. Och så finns det ännu en hel del böcker kvar. De är ju av sådan kvalitet att värdet på dem
bara stiger med åren. Det finns en mängd förslag till verksamhet under det här året så det kan bli svårt att förverkliga alla men sommaren verkar bli livlig. Och vi ses säkert på Johanni Fornminnesföreningens årsmöte söndag kl.14 Så är det igen dags för det roliga årsmötet för fornminnesföreningen. Vanligen brukar man inte förknippa årsmöte med ordet rolig utan närmast med tråkigt men det här är ett undantag. Det är hos Nissas Beatrice och Ingmar i Nyystuvun på Kirkusdjäärdån. Reservera alltså söndagen den 17 mars kl. 14 om du bor på Hopenbackan eller närliggande backar. Alla välkomna! hälsar Styrelsen.
Ååtär eitt Johanni Idag presenterades Fornminnesföreningens 60-årsskrift. Mikaela skrev dedikationer på löpande band på Hemborg. Det kom en hel del folk till presentationen. Serveringsrummet blev fullsatt så en del fick sitta i tamburen. Inga och Gun-Britt berättade om hur boken kommit till och tackade författaren Mikaela Strömberg samt Robin Bäckman som gjort layouten. Och så delades det ut rosor åt de inblandade. Joel Enqvist stod för den musikaliska sidan. Boken gick åt och föreningen kan pusta ut efter en av de större ekonomiska satsningarna på länge. Kort sagt en fin och lyckad dag och en verkligt snygg bok som bara ökar i värde de närmaste 100 åren och mer Nu kan vi åter se fram emot nästa Johanni en tröstande tanke mitt i snöyran och mörkret.
Nå nu ha han kåmi! 60-årsskriften för Fornminnesföreningen har vi nu i 500 exemplar hemma i Hindersby. Idag hämtade vi den från tryckeriet. Så nu är det helt klart att det blir utgivningsfest lördagen den 15 december kl. 13:00 på Hemborg Mikaela skriver dedikationer och man hinner ännu förhandsbeställa skriften genom att betala in 20 euro per bok på Fornminnesföreningens konto: Västra Kymmene andelsbank FI7550164020017011 Hopenback Lekstrand fornminnesförening rf Kassör Karl-Henrik Sjöberg OBS! Kom ihåg att skriva hur många exemplar ni vill ha och ert namn! Här ett par foton från den färdiga boken som bevis.
60-årsskriften litet försenad Det blir knappast utgivningsfest ännu den 8:e december för tryckningen blir en vecka försenad. Det betyder också att ni hinner betala in förhandsbeställningar ännu hela nästa vecka. Se inlägget Köp Lekstrandsboken nu! Köp Lekstrandsboken nu! Nu börjar det snart vara dags för Fornminnesföreningens 60-årsskrift. Det är ingen torr historik utan en skrift med historier och bilder från de 60 år Fornminnesföreningen verkat. Eftersom johannifirandet varit så viktigt i föreningens historia har skriften fått namnet: Åter eitt Johanni 60 år opa Hopenbackan. Egentligen är det felstavat och borde vara: Ååtär eitt Johanni 60 åår opa Hoopenbackan enligt NUS (Nisses Uttalsriktiga Stavning) men vi har här att göra med Licentia Poetica, dvs. poetens frihet att i konstens namn bortse från fakta och allsköns pedanters (likt undertecknad) påpekanden Mikaela har skrivit boken och Robin (Bäckman) har skött ombrytandet och hela alltihop går på 132 sidor. Det är en fin presentbok med hårda pärmar.
Inne i boken finns massor om verksamheten under de 60 åren och teckningar från Sigges pärm som handlar om tiden för Leikanlindån eller Hystanlindån som den kallades före Lekstrand. Och här har vi hystån eller gungan. Den som vill beställa boken skall betala 20 euro per bok på Fornminnesföreningens konto: Västra Kymmene andelsbank FI7550164020017011 Hopenback Lekstrand fornminnesförening rf Kassör Karl-Henrik Sjöberg OBS! Kom ihåg att skriva hur många exemplar ni vill ha och ert namn! Betala före 1.12, så att det syns på kontoutdraget den 7.12 för att få böckerna till utgivningen. Böckerna går ju att hämta på utgivningsfesten (troligen lördagen 8 december kl.13). Alla böcker som är betalda skriver Mikaela dedikation i. Nu är det så att föreningen gärna vill ha så många inbetalningar som möjligt i god tid eftersom vi måste betala böckerna för att få ut dem från tryckeriet. Så betala hellre förr än senare. Det här är en bok som aldrig blir föråldrad utan bara blir mera värd med åren. Den handlar om en viktig och livlig epok i byns historia. Kan ges som present ännu om femtio år.
60-årsjubelskriften Fornminnesföreningen håller på att ge ut en 60-års jubelskrift och visst går det framåt med boken. Den är nästan färdig men det sista tar alltid tid. Det är ju inte fråga om rykande aktuella nyheter som blir gamla på nån dag utan berättelsen om 60 år av gemenskap och aktivitet närmast kring Hopenbackans Lekstrand den gamla Leikanlindån eller Hystanlindån (hysta betyder kasta eller gunga ). Just nu gäller det att välja tryckeri och få in pengar att betala tryckningen. Åtminstone är ett vipplån nödvändigt tills det kommer in pengar från försäljningen. Det blir ingen torr historik med utdrag från protokoll utan Mikaela Strömberg har intervjuat folk som varit med. Men ni får snart se Torpet fullt igen på höstkaffet Fornminnesföreningen har en del traditioner som fungerar bra. Johannistången är kanske den viktigaste men höstkaffet på torpet är också populärt. Det var alldeles fullt igen. Inga räknade till 31 personer förra torsdagen. Där satt vi i mörkret och drack kaffe och pratade. Förstås om tröskningseländet men också om älgjakten och vildsvinen och annat som var på gång. Det är en speciell stämning att sitta i torpet med bara några ljus som brinner. Och då är det mer än de hade förr med en pärta eller bara elden i spisen. Man förstår bra att goda
historieberättare var väldigt uppskattade på den tiden som egentligen inte ligger så långt tillbaka. Min farfars far, Husbergs gamalfafa (född 1864), som jag faktiskt minns svagt var liten pojke förrän det fanns elektriskt ljus eller ens fotogenlampor (petroleumlampor). Fotogenlampan uppfanns 1855 av en amerikansk kemist men försäljningen tog fart först mot slutet på 1800-talet. Fram till dess fanns det bara pärtor och stearinljus. Jag hade nog kameran med men det verkade så fånigt att förstöra stämningen med blixtljus. Bilderna hade dessutom gett alldeles fel uppfattning om hur det var i mörkret.