Handledning för täkttillsyn Miljösamverkan Västra Götaland november 2011

Handledning för täkttillsyn November 2011

Handledning för täkttillsyn Miljösamverkan Västra Götaland november 2011 Denna handledning har tagits fram av projektgrupp täkttillsyn 2010-2011. Sammanställning och slutlig redigering har projektledare Lasse Lind ansvarat för. Följande personer har deltagit i projektgruppen: Per-Olof Martinsson, Länsstyrelsen Fredrik Cederholm, Stenungsund Marie Lindström, Ale Lotta Wiik, Härryda Teresia Persson, Mark Lasse Lind, Miljösamverkan Västra Götaland Omslagsfoto Marie Lindström

1. Sammanfattning och läsanvisning... 6 2. Inledning... 7 Syfte... 7 Bakgrund... 7 3. Allmänt om täktverksamhet, termer och definitioner... 8 Täktverksamhet som näring, omfattning och betydelse... 8 Miljömål som berör täktverksamhet... 9 Tillståndsplikt enligt miljöbalken... 9 Tillståndsplikt enligt annan lagstiftning... 9 Icke tillståndspliktig täktverksamhet... 10 Husbehovstäkt... 10 Oundvikliga uttag... 10 Begrepp och termer... 11 4. Olika slags täktverksamhet samt förekomst i länet... 16 Bergtäkter... 16 Brytningsteknik och processer... 16 Lösmaterialtäkter (utom torvtäkt)... 18 Naturgrustäkter... 18 Moräntäkter... 18 Matjordstäkter... 18 Övrigt... 19 Brytningsteknik och processer... 19 Torvtäkter utom energitorvtäkt... 19 Brytningsteknik och processer... 19 5. Annan verksamhet i täkter... 20 Asfaltverk och oljegrusanläggningar... 20 Betongindustri... 21 Mottagande av externa massor för mekanisk bearbetning... 22 Mellanlagring av avfall... 22 Deponi för inert avfall... 22 Tillfälliga upplag... 22 Motorbanor... 22 6. Efterbehandling av täkter... 24 Naturvärden i täkter... 24 Några särskilda frågor med anknytning till efterbehandling... 25 Kvarvarande upplag... 25 Mottagning och användning av massor för efterbehandling... 26 Skydd mot olyckor... 27 7. Miljöpåverkan, störningar och risker samt åtgärder... 28 Förändrad naturmiljö och landskapsbild... 28 Buller... 28 Sprängning... 29 Vibrationer... 30 Luftstötvågor... 32 Kväve från sprängning... 33 Stenkast... 34 Damm och andra luftföroreningar... 35 Påverkan på grund- och ytvatten... 36 Lagring och hantering av petroleumprodukter och andra kemikalier... 38 Salt... 39 Petroleumprodukter...39 Lagring av avfall (spilloljor, sopor m.m.)... 40 Saneringsutrustning och rutiner för att hantera incidenter... 40 Övrigt... 41 Uppställningsytor för maskiner (inklusive personalens egna bilar)... 41 Lagring av reservdelar... 41 Radon... 41 Nedskräpning, slakt av skrotbilar m.m... 42

8. Lagstiftning och tillsynsansvar översiktligt... 43 Miljöbalken... 43 Tillämpliga bestämmelser... 43 Tillstånds- och anmälningsplikt och tillsynsansvar... 43 Egenkontroll och miljörapport... 43 Schema över tillstånds- och anmälningsplikt och tillsynsansvar... 44 Avgifter för prövning och tillsyn... 45 Miljösanktionsavgifter och straffbestämmelser... 45 Annan lagstiftning än miljöbalken... 45 9. Tillsyn... 46 Allmänt... 46 Villkor i tillstånd och formuleringens betydelse för tillsynen... 47 Begränsningsvärden... 48 Standardvillkor i tillståndsbeslut... 49 Egenkontroll och kontrollprogram... 55 System för egenkontroll finns och tillämpas... 55 De särskilda kraven i förordningen om egenkontroll... 55 Incidenthantering... 56 Verksamhetsutövarens hantering av klagomål... 56 Visa att villkor klaras... 56 Mätningar och analyser... 56 Miljörapportering... 58 Frågor som inte regleras i villkor men kan behöva kontrolleras... 59 Maskinutrustning... 59 Motorbanor samt olovlig körning med motorcyklar med mera... 59 Handläggning av anmälan om husbehovstäkt... 59 Dokumentering i tillsynen... 60 10. Tillsynsmyndighetens hantering av klagomål... 61 Allmänna klagomål gällande täktverksamhet... 61 Buller från borrning, krossning, sortering, transporter m.m.... 61 Damning från upplag, krossverksamhet m.m.... 62 Störningar från transporter inom och till och från täkten... 62 Arbete utanför normal drifttid... 62 Insynsskyddad avskärmning av täktområdet med skogsridå... 63 Klagomål på övriga verksamheter inom täkten... 63 Klagomål gällande bergtäkt och sprängning av berg i samband med infrastrukturprojekt... 63 Vibrationer och luftstötvågor... 63 Incidenter stenkast till följd av sprängning... 64 Klagomål gällande naturgrustäkter... 64 Påverkan på hydrologi och vattenkvalitet... 64 11. Var man hittar mer kunskap och information... 66 Miljösamverkan Västra Götaland... 66 Webbplatser... 66 Lagstiftning och miljömål... 66 Myndigheter... 66 Organisationer, projekt m.m... 66 Referenser och litteratur... 67 Bilagor... 69 Bilaga 1 Lagstiftning... 70 Bilaga 2 Checklista för tillsyn... 86 Bilaga 3 Särskild checklista för tillsyn av efterbehandling... 95 Bilaga 4 Steg-för-steg-anvisning för anmälningsärenden... 99 Bilaga 5 Blankett för anmälan av och mall till beslut om husbehovstäkt... 101 Bilaga 6 Blankett för anmälan av och mall till beslut om uppställning av mobilt krossverk110 Bilaga 7 Förslag/mall till program för egenkontroll... 116 Bilaga 8 Naturvårdsverkets vägled. kommentarer avs. tillämpningen av 20c 2 st FMH 119 Bilaga 9 Tillståndsansökan, miljökonsekvensbeskrivning och täktplan... 122 Bilaga 10 Villkor i tillstånd... 125 Bilaga 11 Tolkningsmall för mätvärden i vattenprover... 128 Bilaga 12 Luftstötvågor... 132 Bilaga 13 Naturvårdsverkets utvecklade tolkning om hantering av sediment i täkter... 133

1. Sammanfattning och läsanvisning Handledningen är ett redskap för tillsyn enligt miljöbalken av täkter. Det gäller lösmaterialtäkter såväl som bergtäkter och tillståndspliktiga täkter såväl som övriga. Efter inledningen i avsnitt 2 finns i avsnitt 3 en allmän beskrivning av täktverksamhet och branschen och där redovisas även termer och definitioner. Närmare beskrivning av olika slags täktverksamhet och vad som förekommer i länet ges i avsnitt 4. Är man inte redan väl bekant med täktverksamhet är det en rekommendation att läsa igenom hela avsnitt 3 och 4 innan man tar del av de övriga delar av handledningen man är intresserad av. Detsamma kan nog också sägas om avsnitt 5 som redovisar annan verksamhet som kan förekomma i täkter än själva täktverksamheten såsom asfaltverk, mottagande av massor, motorbanor med mera. Efterbehandling av täkter tas upp i avsnitt 6. Det är förhållandevis kortfattat, inte för att det är en oviktig fråga, utan för att det redan finns bra och aktuell vägledning i annan och lättillgänglig litteratur som det hänvisas till. Miljöpåverkan, störningar och risker tas upp i avsnitt 7 under en rad underrubriker, och här anges också åtgärder till skydd mot detta. Lagstiftning och tillsynsansvar redovisas översiktligt i avsnitt 8. Detta avsnitt kompletteras av bilaga 1 som ger betydligt mer utförlig information om lagstiftningen. Men missa inte schemat över tillstånds- och anmälningsplikt och tillsynsansvar som finns i avsnitt 8! I avsnitt 9 ges den mer direkta vägledningen för tillsynen. Avsnittet kompletteras av flera bilagor, bland annat bilaga 2 med checklista för täkttillsyn och bilaga 3 med checklista för tillsyn av efterbehandling. Även bilaga 4 med steg-för-steg-anvisning för anmälningsärenden bör nämnas här, då det till tillsynen också hör att handlägga sådana. I tillsynen ingår även att hantera klagomål på täktverksamhet, vi har dock valt att lägga detta i ett eget avsnitt, nummer 10. I avsnitt 11 finns uppgifter om var man hittar mer information inklusive en referensoch litteraturlista. Övriga, här inte nämnda, bilagor ger stöd eller kompletterande information i olika frågor, se förteckningen i slutet av innehållsförteckningen på föregående sida. Hänvisningar och länkar Fotnoter är markerade med upphöjd gemen bokstav. Exempel: z. Hänvisning till litteratur är i form av upphöjd referenssiffra inom parantes. Exempel: (98). Denna litteratur finns i en lista i avsnitt 11. Referenssiffrorna är klickbara så att man enkelt kan komma till den aktuella titeln i litteraturlistan. Där är det i sin tur, så långt det varit möjligt, länkat till den aktuella litteraturen i fulltext. Där lagstiftning redovisas är det i allmänhet länkat direkt till författningstexten. Hänvisningar mellan olika delar av handledningen är så gott som alltid länkade, trots att det inte blåmarkerats. Står det t.ex. se sid 20, så klicka på 20 så kommer man dit. 6

2. Inledning Handledningen har tagits fram av en projektgrupp i Miljösamverkan Västra Götaland (MVG), se titelsidan, sid 3. Syfte Handledningen ska vara ett redskap för tillsyn enligt miljöbalken av täkter. Den ska bidra till effektiv tillsyn med bra metodik och att bedömningar i tillsynen görs lika i hela länet. Handledningen bör också underlätta för fler kommuner (miljökontor) som är intresserade av det att kunna ta över täkttillsyn från Länsstyrelsen. Branschens önskemål Vid täkttillsynsdagen som MVG ordnade 10 oktober 2011 framkom följande synpunkter från deltagande branschföreträdare. De vill ha: - rimliga och platsanpassade villkor i täkttillstånd (gäller särskilt vibrationer och luftstötvågor) - bra dialog mellan verksamhetsutövare och tillsynsmyndigheter - regelbundet återkommande tillsynsbesök på plats i täkterna - kunniga inspektörer som arbetar med självrättelse hellre än förelägganden vid mindre brister Dessa önskemål är till stor del samstämmiga med handledningens syfte. Bakgrund Det saknas en aktuell och bred vägledning för täkttillsyn. Naturvårdsverkets branschfakta från 1996 Bergtäkt, berg- och gruskrossverk (10) är inte aktuell vad gäller lagstiftningen och tar inte upp lösmaterialtäkter. I enkäten om MVGs verksamhetsplan 2009 föreslog flera miljökontor ett projekt om täkttillsyn. Det fanns dock inte utrymme att ta med det i 2009 års verksamhetsplan. Det bestämdes ändå redan då att täkttillsyn skulle ingå i 2010 års verksamhetsplan eftersom intresset var så stort och att det kan ses som ett komplement/knyter an till det projekt om massor från schakt och anläggning som skulle genomföras 2009. Det projektet har sedan resulterat i Hantering av schaktmassor tillsynshandledning (15). Arbetet med att ta fram denna handledning om täkttillsyn inleddes i augusti 2010. 7

3. Allmänt om täktverksamhet, termer och definitioner Täktverksamhet som näring, omfattning och betydelse Det går åt mycket material för att bygga och underhålla vårt moderna samhälle. Figuren nedan visar på ett axplock av användningsområden för sten- och krossmaterial. Materialbehovet skapas genom politiska beslut på högsta politiska nivå i stat och kommuner angående utbyggnad och underhåll av infrastruktur, bebyggelse och industrier. Om man slår ut behovet på varje innevånare i landet blir det i storleksordningen 8-10 ton per år. I Västra Götaland innebär det en total förbrukning av i storleksordningen 15 miljoner ton ballastmaterial om året. Det motsvarar en halv miljon fullastade lastbilar med släp! Källa: NGU Produktionen av ballastmaterial i hela landet var ca 84,5 miljoner ton år 2009 vilket gör bergmaterial till vår största industriprodukt. Branschen sysselsätter ca 3 000 personer i direkt produktion till ett värde av 6 miljarder kronor, ett värde jämförbart med järnmalmens. Inklusive leverans till kund är värdet 9 miljarder kr och kräver arbetsinsatser av 6 000 personer. Huvuddelen av det material som förbrukas i Västra Götaland produceras i täkter inom länet. Det är Länsstyrelsen som har huvudansvaret för tillståndsprövningen. Länsstyrelsen ansvarar därmed också för att skapa förutsättningar för långsiktig försörjning med ballastmaterial i sådana mängder och kvaliteter som efterfrågas och behövs i länet. Jämfört med för 15 år sedan har antalet ballastmaterialtäkter i länet minskat från 515 till 215 och det är i första hand de små grustäkterna ute på landsbygden som har stängt igen. Totalt sett har materialproduktionen under denna period förändrats från i storleksordningen 34 % naturgrus och ca 56 % bergkrossmaterial år 1995 till 13 % naturgrus och 84 % krossberg år 2009. 8

Dessa omfattande förändringar är resultatet av många olika samverkande faktorer såsom brist på tillgängligt naturgrus för brytning i vår region, ändrade krav på materialegenskaper för bl.a. vägbyggnadsändamål och ett målmedvetet arbete från Länsstyrelsens sida att styra över från naturgrusproduktion till i första hand bergkrossmaterial. Läs mer om olika slags täktverksamhet och förekomst i länet i avsnitt 4 som börjar på sid 16. Miljömål som berör täktverksamhet Täktverksamhet berörs bland annat av de nationella och regionala miljökvalitetsmålen God bebyggd miljö, Myllrande våtmarker, Levande sjöar och vattendrag och Grundvatten av god kvalitet. Miljömålen är vägledande vid prövning av täktverksamhet. Del-/etappmålet för uttag av naturgrus låg tidigare under God bebyggd miljö men flyttades 2010 till Grundvatten av god kvalitet. Mål: År 2010 skall uttaget av naturgrus i landet vara högst 12 miljoner ton per år. Detta mål nåddes inte. Motsvarande regionala mål för Västra Götaland har heller inte uppnåtts, betydande minskningar har ändå skett. År 2009 infördes i 9 kap 6 b miljöbalken särskilda bestämmelser om naturgrus som bör innebära en bättre anpassning till de miljömål som kan beröras av naturgrustäkt. Bestämmelserna har denna innebörd: Naturgrus får nyttjas endast när ersättningsmaterial inte kan komma i fråga med hänsyn till användningsområde. Naturgrusavlagringar med stort värde för dricksvattenförsörjningen eller för natur- och kulturlandskapet ska bevaras. Se vidare under rubrik Särskilda bestämmelser om täkter i 9 kap MB samt i FMH sid 74 i bilaga 1. Se också SGUs rapport om rekommendationer för användning av naturgrus (27). Tillståndsplikt enligt miljöbalken Täktverksamhet utgör per definition miljöfarlig verksamhet (9 kap 1 pkt 3 miljöbalken). Sådan verksamhet är tillståndspliktig enligt 9 kap 6 miljöbalken med några få undantag som beskrivs nedan. Se vidare under rubriken Tillståndsplikt sid 73 i bilaga 1. Tillståndsplikt enligt annan lagstiftning Gruvbrytning och uttag av andra material som omfattas av minerallagen, se under Lagstiftning sid 73 i bilaga 1, omfattas inte av denna handledning. Energitorvtäkt (utom husbehovstäkt) och täkt på havsbotten omfattas heller inte av handledningen och regleras också av särskilda lagar, se sid 73 i bilaga 1. 9

Icke tillståndspliktig täktverksamhet Husbehovstäkt Begreppet husbehovstäkt definierades i samband med införandet av den allmänna tillståndsplikten för täktverksamhet i naturvårdslagen 1964. Av propositionen 1964:148 framgår att: Såsom utredningen föreslagit bör tillståndstvånget ej omfatta täkt för tillgodoseende av markinnehavarens husbehov. Härmed åsyftar jag den förbrukning som krävs för skötseln av en jordbruks- eller skogsbruksfastighet men däremot inte exempelvis ett cementgjuteris grusuttag från egen fastighet. Vid grustäkt för byggande eller underhåll av en samfälld väg torde uttag av sådan grusmängd, som svarar mot fastighetens delaktighet i vägen, få anses tillgodose fastighetens husbehov. Är uttaget större, så att likvid utgår från de övriga fastigheterna, föreligger däremot tillståndstvång. När flera registerfastigheter utgör en brukningsenhet, gäller undantaget också om material som tas på en av fastigheterna används på en annan av dem. Å andra sidan lär exempelvis ett stort skogsbolags grustag för anläggning och underhåll av skogsbilvägar inom en helt annan del av bolagets domäner knappast kunna betraktas som innehavarens husbehovsförbrukning (Jonzon m.fl: Naturvårdslagen, en kommentar 1988). Motsvarande som sägs ovan i propositionen om cementgjuteri bedöms också gälla bl.a. täkt för att kunna anlägga vindkraftpark. Det kan inte bedömas som husbehovstäkt. Se MÖD 2004:78 M3798-03 som gäller uttag för att bygga vägar m.m. i samband med anläggande av kraftledning. Enligt Regeringsrättens beslut i mål 5639-1991 fastställer rätten att Täkt för husbehov får anses kunna ske på varje slag av fastighet. Avgörande för om täkten skett för husbehov är om det utbrutna materialet används inom fastigheten för dess eget behov och inte för avsalu. Se vidare under rubriken Anmälningsplikt sid 73 i bilaga 1. Oundvikliga uttag Begreppet oundvikligt uttag definieras i samband med införandet av den allmänna tillståndsplikten för täktverksamhet i naturvårdslagen 1964. Här blir det oundvikliga uttag, vägbygge i Göta Älvdalen. Foto Lasse Lind Av propositionen 1964:148 framgår att: Till täkt torde i detta sammanhang böra hänföras företag som primärt syftar till att nyttiggöra det uttagna materialet antingen genom direkt försäljning eller inom företagarens övriga verksamhet. Därmed avgränsas uttag av material som sker huvudsakligen för att bereda plats för annan verksamhet, såsom sprängningar av tunnlar, bergrum, husgrunder och dylikt eller skärningar för vägbyggen och andra större ar- 10

betsföretag. Uttag av massor ur sidotag vid vägbyggen faller däremot inom utredningens täktbegrepp. Begreppet innebär alltså att det primära syftet med täktverksamheten (d.v.s. losshållning av berg eller uttag av grus, sand, morän m.m.) inte är täkt för att producera ballast, utan för att exempelvis bygga en tunnel eller väg. Uttaget av material går alltså inte att undvika och överskottsmassor får då även avyttras utan täkttillstånd. Begrepp och termer ADR-tank Avbaning, avbaningsmassor Ballast, ballastmaterial Bergkross Bitumen Blockstenstäkt Bomsalva Borrhålsavvikelse Borrkax Brytområde ADR = Regelverket om transport av farligt gods, föreskrifter från Myndigheten för samhällsskydd och beredskap. Med ADR-tank (eller ADR-cistern) avses tank som är godkänd enligt ADR-reglerna och därmed får flyttas med sitt innehåll (vanligen diesel) och som ofta används vid entreprenadarbeten, i täkter m.m. IBC-behållare är en annan benämning (Intermediate Bulk Container eller Småbulkbehållare på svenska, får vara högst 3 m 3 ) Jord som överlagrar berg eller naturgrus måste avlägsnas innan grus- eller bergbrytning kan påbörjas. Detta arbetsmoment kallas avbaning. Jordmassorna som avlägsnas benämns följdenligt för avbaningsmassor. Benämning på det stenmaterial främst naturgrus och krossat berg - som används vid betongframställning, vägbyggnation m.m. Bergkrossprodukter kallas ofta för långa fraktioner eftersom alla kornstorlekar mellan noll och en övre kornstorlek ingår. Bergkross används till bärlager, slitlager och förstärkningslager samt vid vägkonstruktioner och på gårdsplaner. Bindemedel i asfalt, grovfraktion från destillering av petroleumprodukter. Täkt av stenmaterial för tillverkning av prydnads- och nyttosten som t.ex. fasadbeklädnad, bänkskivor, gatsten med mera. Reststen från brytningen brukar krossas till ballastmaterial Se dola Ju högre pallhöjd desto större risk för att borrhålen inte blir raka utan viker av åt något håll. Vid pallhöjd över 10 meter ska borrhålsavvikelsen mätas i de två främre hålraderna enligt 33 Arbetsmiljöverkets föreskrifter om bergarbete AFS 2003:2. Stenmjöl som bildas i samband med borrning av hål för sprängning. Det område inom täkten där losshållning av berg eller täkt av lösmaterial pågår enligt täktplanen. 11

Bultning Dola Exploateringsplan Fraktion Försättning (med betoning på första stavelsen) Grus Grustvätt Harpning Husbehovstäkt Hydraulhammare IBC-behållare Insynsskydd Intervallsprängning Jetbränning Kast Kornstorleksfördelning Linsågning Losshållning Luftstötvåg Säkring av bergväggar mot ras med bultar och nät. Beteckningen på icke detonerat sprängämne som kan finnas kvar i ett borrhål efter sprängning. Se täktplan Termen fraktion avser kornstorlek eller vanligare ett intervall av kornstorlekar. Exempel på färdig produkt är gjutgrus 0-8 mm och makadam 16-32 mm. Det finns dels en teknisk, dels en geologisk fraktionsindelning. Bergmaterial krossas ner och sorteras i olika fraktioner. Motsvarande sortering sker av naturgrusmaterial. Se tabell efter ordlistan. Benämning på det oladdade berget (ca 2,5 meter) framför första borraden i en salva. Termen används som samlingsbeteckning på 0-8 mm material som kan bestå av naturgrus eller krossmaterial Sorteringsanläggning för naturgrus. Grovsortering (siktning) för att avlägsna grövre material från matjord. Täktverksamhet som bedrivs för en fastighets eget behov. Se Husbehovstäkt sid 10. Utrustning som används för att dela skut (större stenblock) i mindre delar. Se ADR-tank Avskärmning kring ett täktområde med exempelvis en bergridå, jordvallar och/eller skog. Sprängteknik som innebär att laddningarna i borrhålen fås att detonera i viss ordningsföljd och med förbestämda tidsintervall. Metod för att skära ut stenblock med hjälp av en het låga. Syrgas och fotogen förbränns under högt tryck vilket ger så hög temperatur att graniten smälter. Se stenkast Materialets sammansättning av olika fraktioner. Se också siktkurva. Metod för att bryta blocksten genom att såga loss stenblocken med en speciell diamantvajer som förs genom förborrade hål i berget och sedan drivs av ett maskineri. Samlingsord för borrning och sprängning. Vid sprängning alstras en luftstötvåg när luftmassan runt sprängplatsen sätts i rörelse. Utbredning och styrka varierar med berggrund, laddningsmängd, sprängteknik, avstånd, vind, temperatur, molnhöjd, lufttryck och terrängförhållanden. Luftstötvågens övertryck mäts i pascal (Pa). 12

Långa fraktioner Makadam Markvibration Naturgrus Noneltändning Oundvikligt uttag Ovanjordssprängning Pall, pallhöjd Se bergkross Tillverkad produkt av krossat stenmaterial (jämför grus) i olika fraktioner. Makadam används ofta till dränering, garageplaner och gångar, men även till asfalts- och betongtillverkning. De tryckvågor som uppkommer vid sprängning fortplantar sig även i marken. Sådana markvibrationer mäts med seismiska instrument som vanligen placeras i husgrund. Måttenheten är mm/s och avser vibrationsvågens utbredningshastighet som vanligtvis mäts i vertikalled. Samlingsbeteckning på isälvsmaterial d.v.s. material som formats av vatten. Naturgrus är välsorterat och de enskilda kornen har rund form till skillnad från moränmaterial. De viktigaste gruskällorna i Sverige är rullstensåsar och grusdeltan. Huvuddelen av det producerade naturgruset används numera för tillverkning av betong samt mur- och putsbruk. Mindre mängder grus används även vid i vattenreningsanläggningar, som leksand och för diverse andra ändamål. För att minimera risken för oavsiktlig upptändning av sprängladdningen p.g.a. åska, krypströmmar, induktion från kraftledningar etc. tänds sprängladdningarna numera oftast med icke elektrisk tändning s.k. noneltändning (tunna krutfyllda slangar i stället för elledning). Denna teknik ger även möjlighet att bättre styra detonationen i respektive borrhåll genom tidsförskjutning. Materialuttag som i första hand sker i annat syfte än att bedriva täkt, t.ex. vid tunnelbyggen, vägdragningar med mera. Se vidare Oundvikliga uttag sid 10. Sprängning i borrhål som mynnar i det fria. Detta är det normala vid bergtäkt, till skillnad från underjordssprängning som sker i tunnlar, gruvor och bergrum. I bergtäkter bryts berget i s.k. pallar. Pallhöjden är det vertikala avståndet från pallbotten upp till markytan ovanför. Proppning Benämning på förslutningen av varje enskilt, laddat borrhål. Vanligen används grus- eller krossmaterial för detta ändamål. 13

Samverkande laddning Sidotag Siktkurva Singel Skrotning Skut, skutknackning Slängskopa Släntfot Släntkrön Sorteringsverk Stenkast Stenmjöl Strid sand Styckefall Den mängd sprängämne som samtidigt detonerar. Brukar motsvara laddningen i ett enskilt borrhål. Uttag av massor intill ett vägbygge eller andra byggprojekt för att förse det med ballastmaterial. Kan inte betraktas som oundvikligt uttag. Se även sid 43. Färdiga produkter innehåller vanligen ett intervall av kornstorlekar t.ex. 0-8 mm. Genom att sikta materialet och väga mängden av respektive ingående kornstorlekar och plotta värdena i ett diagram kan man beskriva materialet med en s.k. siktkurva. Särskilt vid betongframställning ställs specifika krav på fördelningen mellan kornstorlekarna (siktkurvan) i ballastmaterialet. Benämningen på fraktionsintervallet 8-32 mm av välrundat naturgrusmaterial (8-16 mm brukar kallas ärtsingel). Avlägsnande av lösa stenar från bergväggar av säkerhetsskäl under eller efter pågående täktverksamhet. Vid sprängning uppnår man inte alltid optimal sönderdelning av bergmaterialet. Kvar blir större block, s.k. skut, som inte kan lastas i förkrossen. Sådana större stenblock sönderdelas genom skutknackning, vanligtvis med hjälp av en hydraulhammare som monterats på en grävmaskin. Ännu större block kan man först behöva spränga sönder. Skopan hänger i vajer från maskinens arm eller mast. Den kan slängas iväg och exempelvis användas för att gräva upp sand vid grustäkt under vattenytan. Benämns även draglinemaskin. Se bilder på sid 19. Släntens anslutning till täktbotten. Släntens övre anslutning till omgivande mark. Maskinutrustning för sortering av krossat berg eller naturgrusmaterial i olika storleksfraktioner. Materialet skakas ner genom metallnät med olika maskstorlek och transporteras sedan på transportband ut i upplagshögar. Lösa stenar som flyger iväg i samband med sprängning. Stenmjöl är de allra finaste fraktionerna som bildas när man krossar berg (0-2 mm eller 0-4 mm). Stenmjöl kan med fördel användas till plattsättning, kringfyllnad i rörgravar eller tillverkning av jordförbättringsmedel. Sand med kornstorleksfördelning utan finare fraktioner. Sanden rinner genom fingrarna. Exempel är s.k. EU-sand som används på lekplatser under gungor m.m. Till skillnad mot s.k. bakbar sand som barnen kan baka kakor med. Benämningen på hur bergmaterialet sönderdelas vid sprängning, d.v.s. genomsnittlig storlek på sprängstenen från stenmjöl till block, i en utsprängd massa. Man eftersträvar jämn sönderdelning av hela salvan så att den kan lastas direkt i 14

Sylta Teleskopstup Täkt för anläggningsändamål Täktavgift Täktplan Verksamhetsområde förkrossen. Större block (skut) måste knackas eller sprängas sönder. Benämningen på det, ner till någon meter, söndersprängda bergmaterialet under täktbotten. Teleskopiskt rör som används mellan transportband för krossmaterial ner till upplagshög för att minska damningen. Rörets längd anpassas hela tiden så att mynningen ligger strax över högens topp. Länk till bilder och information från Sandvik. Se oundvikligt uttag En årlig avgift som Länsstyrelsen tar ut för prövning och tillsyn enligt miljöbalken. Se Avgifter för prövning och tillsyn sid 82. Brukar utgöras av en karta där brytnings- och verksamhetsområde m.m. är markerade. Hela det område som omfattas av ett täkttillstånd, d.v.s. brytningsområde inklusive upplagsytor m.m. samt eventuella skyddszoner. Fraktioner Mursand Gjutgrus Singel Makadam Bergkross 0-4 mm 0-8 mm 2-5, 4-8, 8-16, 16-22 mm 16-32 mm 0-18, 0-32, 0-80, 0-125, 0-150 mm 15

4. Olika slags täktverksamhet samt förekomst i länet Bergtäkter Flertalet av bergtäkterna i länet producerar krossmaterial. Dessa täkter står också för den i särklass största mängden material som produceras. Totalt fanns i början av 2011 94 berg- eller kombinerade berg-grus-moräntäkter) i länet. Utöver detta har vi 15 blockstenstäkter som framförallt finns i Bohuslän och producerar sten för vidareförädling till olika stenprodukter som gravstenar, trädgårdsplattor, fasadbeklädnad, gatsten, bänkskivor, prydnadsföremål m.m. På några ställen i länet bryts bergmaterial inom områden där fyndigheten är klassad som riksintressant för mineralutvinning. I Dalsland förekommer kvartsit som bl.a. används i metallurgiska processer och som ballast i asfalt för vägarnas översta skikt (slitlagret). I Skövde bryts kalksten för cementtillverkning och diabas för tillverkning av isoleringsmaterial (Rockwool). Sammanlagt finns 12 täkter för industrimineral i länet. Brytningsteknik och processer Beskrivningen avser i första hand bergtäkter men många arbetsmoment förekommer även i lösmaterialtäkter (naturgrus och morän). Översikt - från sprängning till produkt Losshållning: Först avlägsnas jordlagret, detta kallas avbaning. Därefter sprängs bergmaterialet loss. Större stenblock delas i mindre: skutknackning (eller skutsprängning). Matning: Det lossprängda bergmaterialet transporteras med hjullastare, truckar, dumprar, lastbilar eller transportband till tråg eller fickor och matas vidare till en kross. Krossning: Genom krossning sönderdelas bergmaterialet till mindre fraktioner. Krossning sker i flera steg av olika maskiner t.ex. käft-, spindel-, kon-, slag-, eller kubiseringskrossar. Siktning och sortering: Vid siktningen sorteras det krossade materialet efter kornens storlek. Lagring: Bergmaterial lagras vanligtvis i öppna upplag, men kan även lagras i silos. Borrning och sprängning/losshållning När bergytan har frilagts genom att jordmassorna grävts bort (avbaning) startar förberedelserna för att genomföra sprängning av berget. Vanligtvis utför underentreprenörer alla de arbetsmoment som krävs för att förbereda bergmaterialet för slutlig nedkrossning och sortering i olika fraktioner till färdiga pro- 16

dukter. Arbetsmoment som ingår i losshållningen är borrning, laddning, sprängning och skutknackning. I blockstenstäkter tillämpas helt annan brytningsteknik än i täkter för krossmaterial. Numera är det vanligt att man sågar loss stenblocken med linsågning. Sprängning med små laddningar är också vanligt förekommande. Den tidigare tillämpade tekniken med jetbränning innebar omfattande störningar för omgivningen p.g.a. främst buller, men även arbetsmiljöproblem. Metoden är också förhållandevis kostsam och används numera mycket sällan. Krossning och sortering Materialsortering utförs i alla typer av täkter medan krossning främst sker i bergtäkter, men det kan även förekomma i lösmaterialtäkter. Tidigare var det vanligt att stora verksamheter använde fasta krossar och sorteringsverk. Mobila krossar som är kombinerade med sorteringsverk är numera den vanligast förekommande utrustningen. De mobila krossarna innebär mycket större flexibilitet för bolagen och har även många fördelar från miljösynpunkt. Mobila krossar kan t.ex. placeras djupt inne i bergtäkterna och flyttas med allteftersom verksamheten fortgår så att bullerstörningarna minimeras på ett effektivt sätt. Förkross i bergtäkt. Foto Annika Lundahl Fördelar med den äldre fasta maskinutrustningen var bl.a. att t.ex. transportband kunde förses med skyddsgardiner för att minimera dammspridning. Problem med damm minimeras numera bl.a. genom att vattendimma sprutas ut (dysbevattning) över det krossade bergmaterialet när det lämnar kross/sorteringsverket. Exempel på olika slags krossar finns i Naturvårdsverkets branschfakta, Bergtäkt, bergoch gruskrossverk ( 10). 17

Färdiga produkter lagerhålls vanligen inom verksamhetsområdet innan det fraktas ut till kunderna. I mindre bergtäkter sker losshållning och krossning oftast kampanjvis och större delen av året pågår endast lagerhållning och uttransport av material. Lösmaterialtäkter (utom torvtäkt) Naturgrustäkter Av de totalt 213 öppna ballastmaterialtäkterna i länet år 2011 är 132 stycken grus- och sandtäkter, därutöver finns även ett antal täkter med kombinerad berg- och grusbrytning. Flertalet av grustäkterna är förhållandevis små med begränsad brytning. I tolv av dessa bryter man materialet under grundvattenytan. Grustäkt. Foto Annika Lundahl Moräntäkter Det finns i vårt län inga täkter med enbart moränbrytning. I de täkter där brytning av morän förekommer så är det främst i form av förädling och försäljning av avbaningsmassorna i samband med att man bryter berg (f.n. vintern 2011 totalt 3 stycken). Matjordstäkter Det finns 2011 endast fyra matjordstäkter i Västra Götalands län. Samhällets försörjning av matjord sker huvudsakligen i samband med projekt då jordbruksmark tas i anspråk för industri- eller bostadsbebyggelse. Matjorden schaktas bort och kan försäljas fritt utan prövning enligt täktbestämmelserna eftersom man, vid förberedelserna för genomförande av en detaljplan, kan hävda oundvikligt uttag. Matjord, främst s.k. anläggningsjord, tillverkas också på ett antal platser, ofta i kombination med täktverksamhet. 18

Övrigt Det finns två lertäkter i länet 2011. Brytningsteknik och processer Med undantag för borrning och sprängning är flertalet arbetsmoment desamma som i bergtäkter. Brytningstekniken i lösmaterialtäkter är ganska enkel. Materialet grävs fram med grävskopa eller frontlastare och lastas över till ett sorteringsverk där materialet delas upp i olika fraktioner som forslas ut till upplagshögar varifrån det sedan med lastbilar transporteras ut till konsumenterna. Vid grustäkt under grundvattenytan används ofta en så kallad slängskopa. Tillverkning av matjord kan helt enkelt bestå i att osorterade jordmassor harpas (sållas) rena från stenar, grenar, stubbar och rötter. Det handlar oftast om jordmassor som transporterats in till en täkt från andra arbetsprojekt. I andra fall tillverkar man matjord genom att blanda t.ex. torv och/eller kompost, sand och gödsel eller rötslam till en färdig produkt. Slängskopa i arbete. Foto Marie Lindström Torvtäkter utom energitorvtäkt I länet finns 6 växttorvtäkter för jordförbättring och liknande ändamål. Dessutom produceras en del torv för jordförbättring som en biprodukt i energitorvtäkter med bearbetningskoncession (9 energitorvtäkter finns i länet). Brytningsteknik och processer Upptagningen av torv kan ske på olika sätt. Vanligast är som frästorv eller som torvblock. Frästorvmetoden innebär att ett tunt lager av torvytan fräses loss och får torka ute på mossen. Torven samlas sedan ihop och lagras i s.k. stackar innan det forslas bort för vidare hantering, förpackning och försäljning. Torvblock tas upp med specialbyggda skopor eller andra skärande verktyg. Torvblocken staplas för torkning och lagring före vidareförädling, förpackning och försäljning. 19

5. Annan verksamhet i täkter Det är ganska vanligt att det förekommer andra miljöfarliga verksamheter inom eller i anslutning till täkter. I vissa fall bedrivs verksamheten av samma verksamhetsutövare. Det finns stora samordningsvinster att göra genom samlokalisering av vissa verksamheter såsom betongstation och asfaltverk ihop med materialtäkter. Transportavstånden kan minskas och hela hanteringen blir mycket mer effektiv. I vissa fall bedrivs sådan kringverksamhet efter anmälan till kommunen (t.ex. betongstationer) eller efter att tillstånd meddelats enligt gamla miljöskyddslagen (t.ex. asfaltverk). Numera brukar annan verksamhet såsom materialåtervinning, asfaltverk och betongstationer i täkter prövas i ett sammanhang i samband med prövningen av täkttillståndet. Villkor och övriga begränsningar i tillstånden är utformade utifrån ett helhetsperspektiv, och ofta finns särskilda villkor som gäller specifikt för tillkommande verksamhet. Anmälningspliktig kringverksamhet som har prövats inom ramen för ett täkttillstånd ska inte anmälas till kommunen. Asfaltverk och oljegrusanläggningar Asfaltsverk och oljegrusanläggningar är anmälningspliktiga enligt prövningskod 26.150 C (eller 26.160 C) i bilaga till förordning (1999:899) om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd (FMH). Asfaltverk. Foto Marie Lindström 20

Asfaltverk producerar varm och kall asfaltmassa för beläggning av främst vägar, lastoch parkeringsplatser samt gjutasfalt för beläggning av tak och broar. Asfalt består av stenmaterial, bindemedlet bitumen och eventuella tillsatsmedel. Stenmaterialet i asfalt utgör 95 % och består främst av krossmaterial. Bitumen och olika bitumenlösningar framställs ur råolja. I bitumenlösningar används olika typer av lösningsmedel (lacknafta, petroleumnafta och aromatnafta) med halter från noll upp till 60 %. Tillsatsmedel, t.ex. polymerer, fibrer, gummi, pigment och aminer, används för att ge asfalten olika egenskaper. Oljegrusverk är en förenklad typ av asfaltverk som tillverkar en produkt bestående av sorterat sten- och grusmaterial blandat med vägolja. Den största miljöpåverkan utgörs av damning, utsläpp av PAH (polyaromatiska kolväten), svaveldioxid och stoft till luft samt buller. Läs mer om asfaltsverk i Naturvårdsverkets Branschfaktablad Asfalt- och oljegrusanläggningar (13). Korta beskrivningar av asfaltverk finns också i dessa båda handledningar från MVG: VOC-handledning (16) och Förorenade områden vid pågående verksamheter (18). I MVGs Hantering av schaktmassor tillsynshandledning (15) finns utförlig information om miljörisker i samband med återvinning/återanvändning av asfalt. Betongindustri Anläggningar för framställning av betong, lättbetong och betongprodukter är anmälningspliktiga enligt prövningskod 26.110 C. Betong består av cement som blandats med sten och vatten samt i vissa fall andra tillsatsmedel. Fabriksbetong är en färskvara som inte tål längre transporter utan tillverkas i en fabrik där man blandar cement och ballastmaterial från silos och därefter transporteras den färdiga betongen i specialfordon med roterande behållare till kunderna. Det finns också anläggningar som producerar olika slags betongvaror (prefab-produkter) t.ex. pålar, L-stöd och balkar. Miljöpåverkan utgörs främst av stoftutsläpp och diffus Betongstation i bergtäkt. Foto Marie Lindström damning, buller, spolvatten från rengöring (som kan vara starkt alkaliskt och bemängt med slam) och kondensat från lättbetongautoklaver. Läs mer om betongindustri i Naturvårdsverkets branschfaktablad Betongindustri (14). 21

Mottagande av externa massor för mekanisk bearbetning Det är vanligt att schaktmassor (jord, sten och lera), s.k. entreprenadberg, tegel, betong, uppriven asfalt och asfaltkakor m.m. transporteras in med returlass och hanteras i samband med täktverksamhet. Det handlar alltså om material som genom mekanisk bearbetning kan förädlas och återanvändas för anläggningsändamål. Detta är anmälningspliktigt till kommunen enligt prövningskod 90.110 C om det inte ingår i täkttillståndet. Mellanlagring av avfall Mellanlagring av avfall såsom asfalt, betong, tegel och schaktmassor är, beroende på mängden, tillståndspliktigt enligt prövningskod 90.30 B eller anmälningspliktigt enligt 90.40 C. Mellanlagring förekommer ibland inom täkter och hanteringen omfattar då oftast tillståndspliktiga mängder. Särskilt tillstånd krävs inte om verksamheten är samprövad med täktverksamheten. Deponi för inert avfall Anläggningar för deponering av inert avfall är tillståndspliktiga enligt prövningskod 90.310 B. Se vidare Miljösamverkan Västra Götalands tillsynshandledning Hantering av schaktmassor (15). Tillfälliga upplag Uppläggning av inert avfall som uppkommit i gruv- eller täktverksamhet är anmälningspliktig enligt prövningskod 90.280 C punkt 2. Motorbanor Inom framför allt grustäkter förekommer det att man under helger arrangerar tävlingar med olika typer av motorfordon, t.ex. motocross. Träning och tävling kan förekomma i såväl pågående som avslutade täkter. Enligt 1 terrängkörningsförordningen pkt 2 får, trots förbudet i 1 första stycket terrängkörningslagen, motordrivna fordon användas inom tomter, järnvägs- eller fabriksområden eller andra arbetsplatser, särskilt anordnade tävlings- eller övningsområden eller andra liknande områden. Av Naturvårdsverkets handbok om terrängkörning (29) framgår att med andra arbetsplatser än järnvägs- och fabriksområden bör avses t.ex. områden med pågående grustäkter och terräng i omedelbar anslutning till pågående byggverksamhet. Undantaget för körning i täkter bör endast anses gälla dem som arbetar med täkten eller efterbehandlingen av området. Körning på avslutade och efterbehandlade sådana områden bör däremot inte anses omfattas av undantaget. 22

Förutom att markägarens tillstånd alltid krävs så kan det alltså vara aktuellt i samband med tränings- och tävlingsverksamhet med motorfordon att: antingen anmälas till kommunens miljönämnd om det avser permanenta tävlings-, tränings- eller testbanor för motorfordon eftersom sådana är anmälningspliktiga enligt prövningskod 92.30 C. eller, om det är en mer tillfällig verksamhet, söka dispens från förbudet mot terrängkörning enligt terrängkörningslag (1975:1313) och förordning (1978:594). Dispens prövas av länsstyrelsen. Mer information finns på sid 38-39 i Naturvårdsverkets handbok Terrängkörning (29). Tillsynsmyndighet enligt terrängkörningslagen är polisen. och i samband med tävlingar, söka tillstånd hos polisen enligt ordningslagen. Olovlig körning i täkter, se under Tillsyn på sid 59. 23

6. Efterbehandling av täkter Avslutandet av en täkt innefattar att området städas upp och att markytor och slänter ges lämplig behandling. Tidigare användes begreppet återställning av ett täktområde, men eftersom det mer sällan handlar om att återställa den ursprungliga topografin så används numera istället begreppet efterbehandling. Vanligtvis finns för varje täkt en preliminär efterbehandlingsplan som godkänts i samband med prövningen av täkttillståndet och till den finns också kopplat mer eller mindre detaljerade villkor om efterbehandlingens utförande. I detta sammanhang bör poängteras att det av skilda orsaker sällan går att följa äldre efterbehandlingsplaner i detalj. Det visar sig för det mesta att brytningen inte kunnat genomföras exakt så som var planerat från början. Verksamhetsutövaren är dock skyldig att följa gällande villkor och tillsynsmyndigheten kan inte ändra vad tillståndsmyndigheten har föreskrivit. Det kan i sådana fall alltså krävas en villkorsändring för att möjliggöra en ändamålsenlig efterbehandling. Om tillståndet har upphört att gälla och efterbehandlingen inte är slutförd, vilket är ganska vanligt, så finns ingen möjlighet eller anledning att göra villkorsändringar. Tillsynsmyndigheten kan förelägga om de åtgärder som behövs för att uppnå en ändamålsenlig efterbehandling. I moderna täkttillstånd brukar villkor om efterbehandlingen inte innehålla detaljer utan vara utformade så att tillsynsmyndigheten ges möjlighet att tillsammans med verksamhetsutövaren och markägare precisera planen med utgångspunkt i förutsättningarna på platsen i samband med att verksamheten håller på att avvecklas. Nedan ges bara kortfattad information om vissa frågor rörande efterbehandling. För utförlig information om efterbehandling, olika slags åtgärder och många illustrerade exempel hänvisas till Efterbehandling av täkter - En förtäkt vägledning (7). Checklista till stöd för tillsyn av efterbehandling finns i bilaga 3, sid 95. Naturvärden i täkter Synen på miljön i täktområden har förändrats. Tidigare betraktades ett täktområde enbart som ett allvarligt sår i naturen. Efterbehandlingens inriktning var att så långt möjligt utplåna spåren efter verksamheten (s.k. återställning ). Området skulle planas ut och planteras med skog. Det finns gott om gamla grustäkter som har efterbehandlats på detta sätt. Resultatet blir ganska trista miljöer, men där ofta skogen (företrädesvis tall) har god tillväxt. På senare år har man uppmärksammat att det finns många djur och även växter som är beroende av miljöer med öppna sandytor för sin överlevnad, exempel på detta är solitärlevande biarter, andra steklar, sandödla, mosippa och ljungögontröst. Stående skärningar i finkornigt material erbjuder perfekta boplatser för backsvala. 24

Genom att föra dialog med exploatör och markägare i samband med planeringen av täktens efterbehandling kan man verka för att ta tillvara och utveckla de förutsättningar för biologisk mångfald som har skapats genom täktverksamheten. Backsvalebon raden med hål i övre branta partiet i grustäkt. Foto Annika Lundahl Läs mer i broschyren Sand- och grustäkter Hur du gynnar biologisk mångfald vid efterbehandling och drift (12) och även i den ovannämnda Efterbehandling av täkter - En förtäkt vägledning (7). Länsstyrelsen, eller kommun, kan ha möjlighet att erbjuda markägaren viss ersättning för naturvårdsåtgärder genom naturvårdsavtal. Några särskilda frågor med anknytning till efterbehandling Kvarvarande upplag Den 1 augusti 2008 infördes 20 c som en ny bestämmelse i förordningen (1998:899) om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd (FMH). Bestämmelsen innebär att tillsynsmyndigheten får besluta att en täkt är avslutad om området är efterbehandlat på ett från hälso- och miljösynpunkt godtagbart sätt. Andra stycket i bestämmelsen säger att beslut om att avsluta en täkt får meddelas även om det återstår ett område som inte har efterbehandlats, om området inte är större än 1 hektar. Skrivningen i andra stycket innebär att uppläggning och bortforsling av redan utbrutet och bearbetat material undantas från tillstånds- och anmälningsplikt (se även prövningskoderna 10.10, 10.11 och 10.20 i bilagan till FMH. Införandet av bestämmelsen var ett led i ett regelförenklingsarbete som syftade till att effektivisera för både tillsynsmyndigheter och verksamhetsutövare i samband med att en täkt ska avslutas. Genom att i vissa fall låta uppläggning och bortforsling av redan utbrutet och bearbetat material undantas från tillstånds- och anmälningsplikt förväntades ett flertal tillståndspliktiga verksamheter kunna avslutas i stället för att omprövas, i de fall endast uppläggning och bortforsling av material återstår. 25

Naturvårdsverket har lämnat vägledande kommentarer för tillämpningen av bestämmelsen. Se Bilaga 8 Naturvårdsverkets vägledande kommentarer avseende tillämpningen av 20c 2 st FMH. Mottagning och användning av massor för efterbehandling Vanligtvis ställs i täkttillstånden krav på att exploatören så långt möjligt ska genomföra successiv efterbehandling. Detta är emellertid inte alltid praktiskt möjligt vilket innebär att efterbehandlingsarbetena får genomföras i samband med att täktverksamheten avslutas. I den mån det finns tillgång till avbaningsmassor (d.v.s. sådana jordmassor som grävts undan för att komma åt underliggande berg eller naturgrus) kan det vara lämpligt att använda dessa massor för efterbehandlingen. Ibland är tillgången på sådana massor så begränsad att det är svårt att genomföra en ändamålsenlig efterbehandling. Det kan då vara motiverat att tillföra externa massor. Det bör i detta sammanhang poängteras att tillförsel av externa massor för efterbehandlingen normalt kan tillåtas endast i den utsträckning det behövs för att åstadkomma en från landskapsbild, naturvård och säkerhet ändamålsenlig efterbehandling. Det är också vanligt att man i täkterna vill få möjlighet att ta emot större mängder massor än som behövs för efterbehandling. Verksamhetsutövarna brukar framhålla att detta kan innebära stora fördelar bl.a. genom att lastbilarna kan komma med returlass och inte behöver köra tomma. Om det finns dokumenterade planer för den framtida användningen av området och det därvid behöver tillföras massor för att möjliggöra dessa planer så kan detta jämställas med användning för anläggningsändamål av avfall på ett sätt som kan förorena mark vattenområde eller grundvatten (prövningskod 90.140 C eller 90.130 B). I annat fall bör tillförsel av ytterligare massor betraktas som deponering av avfall, vilket innebär att området klassas som en anläggning för deponering av inert avfall, prövningskod 90.310 B och är därmed tillståndspliktig och ska prövas i särskild ordning. I de flesta äldre täkttillstånd förekommer villkor som innebär att det inte är tillåtet att ta emot externa massor för deponering inom täktområdet. Ibland är villkoret formulerat så att det krävs länsstyrelsens, alternativt tillsynsmyndighetens tillstånd för att ta emot sådana massor. Detta innebär i princip att tillförsel av massor utöver vad som beskrivits i godkänd efterbehandlingsplan eller blivit överenskommet mellan tillsynsmyndigheten och verksamhetsutövaren inte är tillåten. I nyare tillstånd finns något sådant villkor inte med eftersom tillförsel av massor utöver vad som krävs för efterbehandlingen är att betrakta som deponering av avfall vilket är reglerat i förordningen (2001:512) om deponering av avfall. Vilka krav ska ställas? När det handlar om tillförsel av massor för efterbehandling bör man ställa krav på att massorna ska vara rena. Utgångspunkten bör vara att halterna av förorenande ämnen inte får vara högre än de normala bakgrundshalterna på den plats där massorna ska placeras. Mängden material som får tas bör begränsas utifrån syftet att åstadkomma en från landskapsbild, naturvård och säkerhet ändamålsenlig efterbehandling. 26

Läs mer i Naturvårdsverkets handbok Återvinning av avfall i anläggningsarbeten (20) samt MVGs Hantering av schaktmassor (15). Tillsynsmyndigheten bör försäkra sig om att bolagen har goda rutiner för att kontrollera och dokumentera inkommande transporter av massor. (Bestämmelser i Naturvårdsverkets föreskrifter om deponering, NFS 2004:10 a ). Skydd mot olyckor Om det av naturmiljöskäl eller annan orsak blir branter kvar i området kan vallar behöva anläggas till skydd mot olyckor. Staket är mindre lämpligt eftersom de kräver underhåll. Det finns flera andra åtgärder som kan vara möjliga och lämpliga, och åtgärder kan även behövs vid branter som hamnar under vattenytan när en bergtäkt vattenfylls. Ta del av informationen i Efterbehandling av täkter - En förtäkt vägledning (7). a Ändring enl NFS 2010:4 ej införd 27

7. Miljöpåverkan, störningar och risker samt åtgärder I detta kapitel lämnas en mycket översiktlig beskrivning av de viktigaste miljöaspekterna kring täktverksamheten. Dessa och andra relevanta miljöfrågor ska naturligtvis utredas och belysas i ansökan med miljökonsekvensbeskrivning och blir föremål för begränsningar genom villkor i samband med tillståndsprövningen av varje enskild verksamhet. Förändrad naturmiljö och landskapsbild En större täkt kan innebära mycket påtagliga ingrepp i naturmiljön som inte alltid går att efterbehandla på ett tillfredställande sätt. Rätt lokalisering av större täkter är därför den viktigaste frågan och inte då bara från störningssynpunkt utan också för hur naturmiljön och landskapsbilden ska te sig i framtiden. Lokaliseringsfrågan hanteras i första hand av tillståndsmyndigheten i samband med prövningen av täktansökan. Frågor om påverkan på landskapsbilden aktualiseras naturligtvis också i samband med att ett täktområde ska efterbehandlas. Foto Marie Lindström Buller Störande buller kommer från flera aktiviteter inom en bergtäkt. Speciellt störande är skutknackning, borrning uppe på ursprunglig bergyta och krossning. Borrning ger upphov till kraftfullt buller med hög ekvivalent ljudnivå. Ljudet alstras när borrstålet i hög hastighet upprepat slår mot bergytan. Buller alstras också av kompressorn som driver borraggregatet. Modern borrutrustning innebär bl.a. att kompressorerna är effektivt ljudisolerade, och moderna borriggar är också ofta utrustade med inbyggd och isolerad matarbalk som gör att ljudnivån sänks med upp till 9 db. Lastning och tippning av sprängsten i inmatningsfickorna, spräckning av stora block med hydraulhammare (skutknackning), siktning, fläktar och kompressorer samt såväl interna som externa transporter genererar buller som i många fall upplevs störande. 28