Provkörning MINI WrC vans kontrollerat Som enda journalist i världen fick ams redaktör Fredrik Huldt en hel testdag i Prodrives Mini John Cooper Works WRC. Läs hans actionladdade rapport om hjältedyrkan, håriga bredsladdar och racingstjärnan Richard Göranssons spinkiga röv. Text: Fredrik Huldt. Foto: Richard Sjösten. Vilka hjältar växte du upp med? Superman? Spiderman? The Incredible Hulk? Mina hjältar var inte riktigt så muskulösa. Eller glamourösa för den delen. Istället för tighta färgglada ståltrikåer tjavade de omkring i svettiga Nomexoveraller. Men de åtnjöt min beundran genom sina övermänskliga körningar, otroliga flygturer och makalösa fullgasattacker på livsfarliga specialsträckor världen över. Med tanke på hur de körde kunde man faktiskt tro att de var odödliga. Trots att de var människor av kött och blod. Man kan prata förare och bilar i dagar, men jag ska hålla det kort. För mig var Stig Blomqvist Gud. Min första riktiga motoridol. När han blev världsmästare 1984 i sin Audi Quattro var jag tio år. Jag var tillräckligt liten för att min idoldyrkan skulle ta ohälsosamma proportioner. Men jag var tillräckligt stor för att uppskatta vilket mod, vilken talang och järnvilja som krävdes för att köra som han gjorde. Under åren efter hans enda titel blommade dessutom grupp-b-bilarna ut för fullt och förvandlades till de makalösa monster som vi aldrig sett maken till sedan dess. Tillsammans satte de mitt rallyhjärta i brand som om någon slängt en tändsticka i en bensindunk. Under 90-talet blev bilarna mer sansade, men med förare som Colin McRae bakom ratten på sin Subaru Im- 6
inne! preza var ändå underhållningen oförfalskad. Totalt orädd, blixtrande snabb och exempellöst våldsam mot materialet. Det kan inte ha varit lätt att heta Nicky Grist, och behöva uppleva det ursinne som Colin släppte lös bakom ratten varje sträcka, från högerstolen. Förlåt longören. Jag ville bara att du skulle veta varför jag står här på en obetydligt skogsväg i den värmländska gryningen och bara skakar. Det har nämligen ingenting med minusgraderna att göra. Framför mig har samma team som levererade bilarna till Colin McCrae just parkerat en minibuss och en jättetrailer. Sju man har hoppat ut medan bakgaveln öppnats och de svärmar nu kring det som fanns där inne Herregud. Det går som i slowmotion när bilen hissas ner på marken och parkeras på en plan yta och ställs på pallbockar. Medan teamet varmkör och preparerar bilen och byter ut transportdäcken mot Michelins seriösa VM-gummi modell kaktus går bilens ingenjör Nick Navas igenom alla system med mig. Dagarna innan har han varit Richard Göranssons och hans kartläsare Anders Fredrikssons närmaste man under svenska VM-rallyt. Nu pratar han igenom Prodrives senaste monster Mini John Cooper Works WRC med mig. All elektronik, alla spakar, knappar, menyer och mätare. Vilka prylar jag får peta på och vilka jag helst ska ge fan i. Allt detta för att jag ska kunna bjuda dig på en exklusiv inblick i hur det känns att köra en livs levande, aktiv WRC-bil. Bilen är varm. Min hjärna försöker sortera informationen från Nick. Alla misstag från min sida den här dagen är såklart oacceptabla. Vilket onekligen skruvar upp stressfaktorn en smula. Vi befinner oss på hemlig ort. Mitt i en värmländsk tallskog. Minin körs ner på en frusen tjärn som gnistrar likt nyslipade diamanter i soluppgången. Över isen ringlar en lång och snabb (!) isbana som har plogats upp åt oss under natten. Teamet spänner fast mig i bilen och tillsammans med Nick ger jag mig ut på en recce för att försöka memorera banan. Overkligt är 7
På sajten Se provkörningen i vår Tv-Spelare! Maximum attack! Ett slitet men väldigt talande uttryck. Två spadar, ett reservhjul, en domkraft och en mutterpistol. Allt som behövs. Hur kul skulle det inte vara om Mini släppte en EVO-dräpare med en vinge i den här kalibern, för gata? 8
väl bara förnamnet. Jag förvånas över hur uselt grepp vi har. Bilen sladdar och understyr i kurvorna i 40 km/h! Vad är det frågan om? Det är helt naturligt. Nick säger åt mig att ta ett varv och ömsom gasa och bromsa hårt som man ser F1-förarna göra innan start, för att värma upp däcken och bromsarna. Det kan låta absurt i iskylan. Men rallybromsar och däck genomgår samma förvandling som racinghårdvara. Utan värme inget grepp. Bara det att temperaturen i materialet bevaras långt bättre i en WRC. Att den understyr vid mjukiskörningen har med bilen arga diffar att göra. Den måste köras med full attack för att fungera. Tackar. Vi kommer tillbaka till vår provisoriska depå. Motorn stängs av. Meckarna är överallt i bilen och under motorhuven för att kolla så att allt rullar som det ska. Till sist dras mitt bälte åt tills det blixtrar för ögonen. Jag konstaterar direkt att Sveriges vassaste racerförare Richard Göransson måste ha ett jävligt spinkigt arsle. Mina höftben gnager redan mot stolens innerkanter. Ouch. Jag får tummen upp från teamet och sedan lämnas jag ensam med bilen och känslorna. Allt är knäpptyst. Försöker ta in vad som händer. Jag sitter alltså ensam i en Mini WRC och har en egen isbana att leka på. Inredningen är plåtren, instrumenteringen bjuder bara på det absolut nödvändigaste. En växelindikator, shiftlights som tänds vid varvstopp. Vattentemperatur, oljetemperatur. Ett tomt kartläsarsäte och så stålrören som utgör burbågen. Kombiinstrumentet mellan stolarna visar mätvärden från dryga hundratalet mätpunkter och jag hittar startern bland 30 andra små knappar. Sedan smattrar en ilsken liten fyrcylinder med en jätteturbo igång. Wow. Vilket elakt ljud! Jag drar växelspaken mot mig och ettan kuggar i med ett litet ryck. Ett djupt andetag, mitt hjärta slår som Lars Ulrichs dubbla bastrummor i Whiplash medan bilen rullar ut på isen. Motorn vrålar direkt på varvstopp, växelindikatorn flashar hysteriskt. Ryck i nästa växel! Tvåan åker i och ögonblickligen upprepas scenariot. Nästa växel. Samma sak. Motorn ger drygt 300 hästar och bortåt 500 newtonmeter. Den sexväxlade sekventiella växellådan är så tätstegad att ingenting annat jag kört ens kommer i närheten. På den lilla krokiga sträckan mot första kurvan går all hjärnkapacitet åt att försöka lära mig hur den här besten fungerar. Växlingarna är smärtsamt tröga. Motorn är väldigt mycket 0 och 1, om du förstår vad jag menar. Full gas in i en svepande höger-vänster-kombination. Bilen går brett men snällt. Den vrider sig lekande lätt runt sin egen axel. Styrningen är dock betydligt Lilla knappen uppe till höger långsammare i sin utväxling än jag hade föreställt mig. Dels för att föraren ska få ett visst lugn i kritiska ögonblick. Dels för att ratten bara är en liten del i hur en WRC-bil styrs. Det handlar desto mer om viktförflyttning, bromsar och diffar. Gas, gasuppsläpp, vänsterbroms och handbroms är minst lika viktiga verktyg i hur en WRC-bil styrs som själva ratten. Det nya WRC-reglementet erbjuder lite utrymme för avancerad teknik i bilarna. Inga aktiva system för antisladd, ingen ABS, ingen aktiv fjädring och inga superavancerade aktiva diffar får finnas. I kombination med motorreglementet som stipulerar 1,6-liters turbomotorer med begränsad överladdning känns dagens WRC-bilar ynkliga jämfört med de grupp-b-muskedunder jag drömde om väcker liv i en av världens absolut snabbaste bilar. när jag växte upp. Verkligheten är en annan. Det är verktyg specialbyggda för att ge förarna utrymme att improvisera och attackera maximalt på farliga vägar med absolut noll felmarginal. Med 2,5 bars laddtryck från turbon vrålar WRC:n på varvstopp genom kur- 9
Jag hör ingenjörens ord. släpp inte gasen, lägg på lite broms bara. Jag tvingar mina fötter att lyda hans råd. vorna. In i den svepande vänstern i slutet av vårt varv går Minin på varvstopp på sexan med fyrhjulssladd! Det här är bilkörningens nirvana, var så säker. Genom en höger-vänster-höger-vänster i nästan krypfart styr den lekande lätt med bara en touch på bromsen med vänsterfoten och där jag bär med mig för mycket fart krävs bara ett lätt ryck i handbromsen för att bilen ska styra precis dit jag vill. Växlarna smäller i. 2-3-4-5:an och 6:an och jag kommer in i banans näst snabbaste kurva aningen för fort. Bilen tappar spåret med full gas på högsta växeln! Dels för att den är inställd för rallysträckor på gropiga skogsvägar, inte för en slät isbana, och är således för mjuk. Dels för att vi har tv-kameror utplacerade i den kurvan och jag vet att du vill ha maximal speed. Jag hör ingenjörens ord. Släpp inte gasen, lägg på lite broms bara. Mitt förnuft säger att det kommer att sluta i en spektakulär mastodontrullning över snövallarna. Men jag tvingar ändå mina fötter att lyda hans råd. Nosen kryper snällt tillbaka in i idealspåret. Det finns ingen tid att förundras över Minins mästerliga uppträdande. Den har redan kastat oss in i nästa kurva och attackerar den flat out med fyrhjulssladd. Så här håller vi på hela dagen. En kombinerad brottnings- och boxningsmatch i tungviktsklassen. Med väldigt stora mängder underhållning och utmattning. Till skillnad från extrema racingbilar går en WRC-bil helt utan att klaga. Klagar gör såklart inte jag heller under vad som med stor säkerhet blir min bästa arbetsdag i detta livet. n MINI JOHN COOPER WORKS WRC Motor: R4, 1 599 cm 3, ca 300 hk, ca 500 Nm. Sexväxlad sekventiell växellåda. Fyrhjulsdrift. Kaross: Torrvikt 1 200 kg. Prestanda: Acc. 0 100 km/h ca 2,5 sek. Toppfart ca 200 km/h. Pris: Cirka 500 000 euro exklusive moms. därför! En VM-bil med segerpotential. varför inte? Släpp turbotrimmningen fri. Grupp- B 4-ever! HHHHH PRESENTERAS AV Det där fåniga smajlet sitter lätt kvar fram till midsommar. Mini John Cooper Works WRC är himmelriket för den som älska r att köra bil. www.castroledge.se 10