Programmet Kyrka - Skola NY SKOLLAG

Nr 1 2011 Programmet Kyrka - Skola NY SKOLLAG Nyhetsbrev från 1. Ny skollag 2011 1 juli, 2011 gäller den nya skollagen. Förändringar som diskuterats och som regeringen själva nämner i sin information återges här i punktform. Med vissa undantag ska endast behöriga lärare och förskollärare få tillsvidareanställas. Samma regelverk ska gälla för friskolor som kommunala skolor. Friskolorna ska följa kursoch läroplaner och sätta betyg. IV-programmet avskaffas och ersätts av fem introduktionsprogram. Lektorstiteln återinförs. Förskolan blir egen skolform. Lärare och rektorer får tydligare befogenheter att agera mot elever som stör studie ron och andra elevers trygghet. Disciplinära åtgärder som införs är: Försittning att elever som misskött sig ska sitta av tid före skoldagens början; Skriftlig varning även i grundskolan; Tillfällig avstängning även i grundskolan. Skolinspektionen får möjlighet till skarpare sanktioner mot huvudmän som missköter sig. Skolor ska kunna stängas med omedel bar verkan. Friskolor blir erkända skolformer Reformer passerat lite mer anonymt är att friskolorna faktiskt inte bara driver verksamhet som motsvarar för- eller grundskola. Utan som faktiskt är för- och grundskola. Skolenheter istället för skolor En stor förändring är att begreppet skolenhet används i den nya skollagen. Det är en enhet som huvudmannen själv bestämmer storleken på. Dock kan enheten endast ligga på en ort och kan endast ha en rektor. En elev kan endast tillhöra en skolenhet. Tystnadsplikten En förändring i den nu beslutade lagen är att skolsköterskor och skolläkare kan tvingas bryta sekretessen för barn i vissa sammanhang, något som bland annat Vårdförbundet reagerat kritiskt på. SKOLLAGENS STRUKTUR Kapitel 1-7 Regler Kapitel 8-22 Utbildning Kapitel 23-29 Tillsyn och överklagande Rektorn får mer makt Det är rektorn som nu får makt och ansvar över frågor som tidigare skolnämnden har delegerat. Exempelvis har rektorn fullständig makt över den

inre organisationen för den egna enheten. Rektorn behöver inte i den nya lagen ha kontakt med den dagliga verksamheten utan är istället pedagogiskt ansvarig. Detta tolkas som om rektorns roll stärks medan de folkvalda politikernas inflytande minskas. Ny betygsskala Den nya betygsskalan som kommer att användas är A-F, ersätter dagens betygsskala med utgångspunkten: Godkänd 2. Undervisning eller utbildning? En avgörande distinktion i den nya skollagen gäller undervisning eller utbildning. För de friskolor som har en konfessionell inriktning så gäller följande undervisningen ska vara fri från konfessionella inslag. Däremot får gärna utbildningsdelen rymma konfessionella inslag, morgonpsalm, middagsbön och liknande. Viktigt att påpeka att de konfessionella inslagen ska vara frivilliga för eleven och deltagande ej får ställas som krav för att få gå på skolan. I utbildningen ryms undervisningen. Eller annat uttryckt - allt som sker på en skola täcks av utbildningsbegreppet och vissa delar av utbildningen kallar vi för undervisning. I förarbetena till skollagen kan vi läsa följande gällande undervisningen: Sådana målstyrda processer som under ledning av lärare eller förskollärare syftar till utveckling och lärande genom inhämtande och utvecklande av kunskap och värden. Målstyrda processer tolkar jag som om det handlar om planerade lärprocesser som syftar till att uppfylla de mål som anges i kursplaner eller läroplanen för förskola (i förskolan finns inga kursplaner). I definitionen slås fast att undervisning även har med värden att göra. Skolverkets tolkning är att det bara kan röra sig om värden som ligger inom ramen för läroplanen, det vill säga en konfessionell skola skall i sin undervisning inte få utveckla andra värden än vad som framgår av läroplanen. Undervisningen ska bedrivas i enlighet med läroplanernas krav på saklighet och allsidighet, öppenhet för skilda uppfattningar, tolerans samt möjligheter till personliga ställningstaganden. Vad är det nu lagstiftarna har velat komma åt? Självklart har det att göra med den fullständigt explosionsartade utveckling av friskolor i alla dess former. Läsåret 2010-2011 går nästan 12 % av elever i grundskolan på någon friskola. För gymnasieelever handlar det om nästan 24 %. Den så kallade Europakonventionen, som sedan den 1 januari 1995 gäller som lag i Sverige, medges rättten att uppfostra barnen i den egna religiösa traditionen. Staten skall respektera föräldrarnas rätt att tillförsäkra sina barn sådan utbildning och undervisning som står i överensstämmelse med föräldrarnas religiösa och filosofiska övertygelse. Genom distinktionen utbildning undervisning kan då statsmakten utöva tillsyn och försäkra sig om att barn och elever får en undervisning som är i enlighet med det syfte och centrala innehåll som anges i kursplanerna. 3. Vad händer med relationen kyrka-skola? Lagstiftningen blir tydligare. Konfessionella inslag får inte förekomma alls i kommunala skolor, säger Ingegärd Hilborn, Chefsjurist på Skolinspektionen i DN 2010-03-14. Och fortsätter: I dag står det bara om undervisningen i läroplanen. Nu slår man fast att det gäller hela skoldagen. På kommunala skolor kommer man inte att kunna bedriva konfirmationsläsning, medan det går i de fristående skolorna. 6 Utbildningen vid en skolenhet eller förskoleenhet med offentlig huvudman ska vara icke-konfessionell. 2

Däremot så har läraren i sin undervisning möjlighet att planera in fördjupningsdelar, där då t.ex. en religiös företrädare kan bjudas in för att prata om något, eller att klassen går till en synagoga, kyrka eller moské (detta gäller oavsett om skolan drivs som friskola eller med offentlig huvudman). Om vi bara följer lagens bokstav utan vare sig tolkning eller praxis, så stänger skollagens 6 (1 kap), skolporten för kyrkor och samfund på ett brutalt sätt det diakonalt inriktade arbete som vanligtvis sker just på en skola med offentlig huvudman. Alltså, ett arbete som inte handlar om fördjupa undervisningen, utan har sin kärna elevens behov och inte de kunskapsmål/krav som formulerats i kursplanen. Är det nu rimligt att 6 inte kommer att behöva tolkas? Nej, det är inte rimligt. Jag är inte alls säker på att lagstiftarna har varit på det klara med kyrkors, samfunds och föreningslivets betydelse för skolan. För många av de skolor som finns i så kallade socialt utsatta områden, är samverkan med kyrkor, samfund och föreningar en förutsättning för att ta sig igenom en skoldag. Jag ringer till Skolinspektionen och frågar om min tolkning av 6, är rimlig. Kan jag som t.ex. präst med tillhörande skjorta gå in på en skola? Vi kan inte svara i enskilda fall, säger Andrei Lindblom (Upplysningstjänsten vid Skolverket) och hänvisar till Skolverkets allmänna regler för skolavslutningar. Göteborgs kommun. Nyhetsbyrån Reuter rapporterade 2009 om den italienska medborgaren Soile Lautsi, med rötter i Finland, som hade begärt att Europadomstolen skulle fälla utslag i frågan. Hon sade att hennes barn måste gå i en offentlig skola i norra Italien med krucifix i vartenda rum. Processen, som först gick genom alla instanser i Italien. Därefter blev det en lång och utdragen process i Europadomstolen i Strasbourg som till den italienska statens bestörtning först gav Soile Lautsi rätt, men som ändrade sitt domslut efter att italienska staten gjort ett tydligt och kraftfullt överklagande. Jag tror inte att någon skolledare eller politiker önskar att skolan blir en sluten miljö. Jag har inte heller uppfattat Jan Björklund som motståndare till kyrkor och samfunds kontakter med skolan. När jag läser det han skriver eller uttalar, så uttrycker han sig snarare försiktigt och tycker det är självklart med kyrkliga skolavslutningar. Om det är av omsorg för sina väljare eller bygger på en mer stadigvarande politisk vision, kan jag inte svara på. Men, kan ändå konstatera att han fler än en gång har backat på politiska förslag, när kyrkorna höjt rösten. Men vad händer när Europadomstolen griper in i folkrättens namn? Är invändningar och protester ens möjliga när principer och värden som vi annars vårdar plötsligt slår oss, majoriteten, på fingrarna? Men, säger jag: Frågan är hypotetisk. Är en präst med prästskjorta att betrakta som ett konfessionellt inslag? Vi kan inte svara i enskilda fall, säger Andrei återigen. Det vet vi först när vi fått in en anmälan och utrett saken. Med en suck tvingas jag acceptera att frågan har nått sin botten. Vi svarar inte i enskilda fall, säger Skolverket. Tjänstemannen i mig förstår honom. Vi kan bara säga det vi vet, även om vi vet mer än det vi säger. Spekulationer eller föregripande av beslut är ej tillåtet. På Skolverkets hemsida hittar jag en skola som blivit kritiserad för att förlagt en skolavslutning i en närliggande kyrka. I sammanhanget så yttrar sig Ingegärd Hilborn så här: Avslutningen hölls i en kyrka, en präst höll tal, man sjöng den traditionella Den blomstertid nu kommer, men det förekom ingen bön, ingen trosbekännelse, ingen välsignelse eller andra religiösa inslag. Tonvikten låg på traditioner och samvaro. Skolinspektionen finner inte att utformningen av just den avslutningen stred mot de bestämmelser som finns och kritiserar därför inte 4. Framtiden? 2008 var jag i Danmark, förvisso har jag varit i Danmark både före och efter, men då 2008 besökte jag Skoltjeneste i Köpenhamn. Eller, skoltjänsten som vi säger på svenska. Där arbetar man fram ett program/tema för varje läsår, där skolor erbjuds att ta del kyrkornas programverksamhet, just för att fördjupa vissa delar i som behandlas i skolan. Det är möjligt att vi kom- 3

mer få se mer av detta i Sverige framöver, onekligen skulle en sådan programverksamhet underlätta kontakterna mellan kyrka och skola. Men är det rätt väg? Det stora behovet - mötet med eleverna under skoltid, vem fyller det? Vi ska inte glömma bort att den skola som nu ser i många avseenden är tuffare än den jag själv gick i på 70 80-talen. Behovet av stöd och rätten att bli sedd och mött som en människa (inte bara elev), minskar inte när kunskapskrav, prov och betygjakt ökar och intensifieras. Nu mer än någonsin behövs den kloka vuxne som vill, kan och orkar lyssna på de barn och ungdomar som kämpar sig igenom lektioner, skoldagar och läsår. Jag hoppas att den väg vi från kyrkornas sida har valt när det gäller kontakten med skolor, sjukhus, fängelser och dylikt också bär även efter den 1 juli, 2011 (då träder skollagen i kraft). Skolan ska inte vara en tillsluten och stängd institution där bara vissa har tillträde och där egentligen vad som helst kan inträffa utan att omvärlden ens för reda på det. Skolan behöver vittnen, människor som står fria och som kan berätta om vad som sker, hur det sker och vilka konsekvenserna blir i enskilda fall. Vi ska sända in det bästa vi har, eftersom kontakten med barn och ungdomar är det viktigaste vi har. Vill skolan ha fördjupning i undervisningsdelen ska vi kunna erbjuda detta. Vill skolan göra ett besök i församlingen ska vi öppna upp våra dörrar på skolans villkor (den värdegrund skolan måste stå på). Vi gör inte detta för att vi är hängivna efterföljare av skollagen, utan för att vi får en möjlighet till ett möte med barn och ungdomar. En osjälvisk handling som motiveras av vår kärlek till medmänniskan. Det är i någon mening lite omoget att hävda den egna kyrkans eller samfundets autonomi i förhållande till staten och skolan, just när det drar ihop sig till skolavslutning. Får vi inte be och välsigna, behöver det inte komma överhuvudtaget, säger vi från kyrkligt håll och knyter näven i fickan. Jag skulle önska att vi istället öppnade händerna, tog ett vuxenansvar och pratade med läraren/skolledaren med utgångspunkten att vi är två vuxna som har att planera en aktivitet som blir så bra som möjligt för alla de barn och ungdomar som finns på skolan. Inte för vår skull, inte för skolans skull, utan för barnen och ungdomarnas skull. Peter Ekman Ordförande Kyrka-Skola SKOLKYRKOFORUM SKÖVDE 17-19 april 2012 Mera information i nästa nyhetsbrev Styrgrupp för programmet Kyrka-Skola Peter Ekman, ordförande peter.ekman@svenskakyrkan.se Mikael Ivarsson mikael.ivarsson@missionskyrkan.se Beatrice Lönnqvist beatrice.lonnqvist@svenskakyrkan.se Ola Rikner ola.rikner@smu.se 4 Anna Rödström Nygren anna.rodstrom.nygren@svenskakyrkan.se fader Conny Årlind caarlind@gmail.com Doris Bernhardson, konsulent doris.bernhardson@skr.org

RAPPORT FRÅN EN GRÄSROT I all enkelhet hade jag och min kamrat undersökt möjligheten att få ett andaktsrum på den nya högstadieskola som planerades byggas i Hallsberg. Om det fanns rökrutor kunde det väl finnas andaktsrum? Karolinska gymnasiet i Örebro hade ställt samma fråga vilket resulterat i ett andaktsrum. Vår fråga väckte både förvå- ning och respekt. En dag kallade rektorn in oss och lät meddela att arkitekten var kristen och att han gärna ritade in ett rum för andakt och stillhet. Vi blev förstås mycket uppmuntrade! Nästa steg var att ta kontakt med den kristna skolgrupp som fanns på den närliggande gymnasieskolan. Vi var trots allt bara två och behovet av ett sammanhang hade vuxit sig starkt. Kunde vi få vara med, trots att vi bara var högstadieelever? Svaret var inte alldeles självklart. Slutligen blev vi välkomna på dispens, om vi lovade att inte berätta för någon..de kristna skolgrupperna var inte överdrivet utåtriktade glädjande nog väntade andra tider! Gymnasietiden präglades av allt fantastiskt som hände i skolgruppen. Vi arbetade i små aktionsgrupper och engagerade oss i skolpolitik såväl som gemensamma i samlingar för skolans elever, där vi presenterade vår kristna tro. Navet var andaktslivet. Vi delade engagemang och expedition med elevrådet. FKG (den frikyrkliga gymnasistföreningen) samarbetade med KGF (den kyrkliga motsvarigheten) i så hög grad att vi slog oss samman till Förenade Kristna Gymnasister. Den kristna gemenskapen var bara en av många kreativa grupper på vårt gymnasium. Vi återspeglade bara vad som stort sker i vårt land. Sverige sjuder av engagemang och tro på förändring. Demonstrationstågen är många runt 1968. I Uppsala pågår ekumeniskt möte, där globalt samhällsansansvar betonades. Parallellt gör Jesusfolket sitt intåg. Kristna skolgrupper såväl som kyrkan står i en omdaningsprocess. I Hallsberg utmanades vi och ett utryck blir att vi som kyrkor och skolgrupper går samman för att bilda ett ekumeniskt råd för skolfrågor. Kanske fler kyrkor i området kunde vara intresserade? En förfrågan gick ut om att stödja en skolevangelist i Sydnärke. Glädjande nog svarade 62 församlingar ja, vilket fick särskild betydelse för mig eftersom jag var den som fick uppgiften! Under två år reste jag runt till främst högstadier i Kumla, Askersund, Laxå samt Hallsberg, där det fanns både högstadium och 5 gymnasium. En dag på varje skola. Lokala ekumeniska nätverk växte fram och jag kände stort stöd av alla kyrkor. Skolan visade öppenhet och skolgrupper växte. Spännande tider! Efter studier på Betelseminariet fick jag mitt drömjobb; skolpastor! Året är 1977 och några skolpastorstjänster finns egentligen inte. Min tacksamhet är stor till Baptistförsamlingen i Motala och dess systraförening som banade vägen och fick alla kyrkor, även i Vadstena och Borensberg, att stå bakom denna tjänst. Fokus ligger fortfarande på att starta ekumeniska skolutskott och stödja skolgrupper men också att finnas med i undervisningen, även på låg-och mellanstadiet. Det sistnämnda är lite nytt för mig men vi trevar oss fram för att hitta former. Vi blir alltmer medvetna om att vi behöver se skolan som en enhet från förskola till och med gymnasiet. Arbetet fortsätter för min del Trollhättan, där jag var skolpastor under 5 år. Under de senaste 25 åren har jag varit skolpastor i Bromma. Ekumeniskt anställd av de kyrkor som finns i området: Baptistkyrkan, Katolska kyrkan, Missionskyrkan samt Svenska kyrkan. Vi kallar oss Skolkyrka och vi riktar in oss på att lägga en grund i framförallt förskolan samt låg- och mellanstadium. Syftet är att bygga profilerat och trofast fram till konfirmationen. Därefter finnas med genom lektionsmedverkan och skolgruppsstöd. Gärna på andra sätt också! Varje år inbjuder vi låg-och mellanstadiet till bibelvandringar, där eleverna med hjälp av sin fantasi inbjuds till unika möten med personer från både Gamla och Nya testamentet. Eleverna på lågstadiet bör känna till de stora kyrkliga högtiderna och därför inbjuder vi till resor i tid och rum till julens och påskens ursprungliga händelser. Vi har tre olika årgångar, så eleverna får uppleva nya infallsvinklar varje år. Eftersom vi gör dessa vandringar i fyra kyrkor parallellt så når vi många elever, närmare bestämt c:a 3000. Mellanstadiet får i årskurs 4 en bibelvandring där de får lyssna, och gärna gå i dialog med (!) bl.a Sara, kung David, Profeten Jeremia och kvinnan vid Sykars brunn. Årskurs 5 får i en kyrkohistorisk vandring möta Petrus, Ansgar, Franciskus, heliga Birgitta samt Luther. I dessa vandringar försöker vi engagera, förutom kyrkornas egna arbetslag, också kyrkoråd och alldeles vanliga medlemmar. Dessutom finns våra äldre medlemmar med i ett mycket uppskattat dialogprojekt som vi kallar Så var det förr där vi inbjuder årskurs 3 och 5 till fika och samtal. Runt dessa bord är alla frågor tillåtna. Ofta kommer frågor om vad

som är allra viktigast i livet. Alla dessa möten är mycket uppskattade av både elever och äldre och ibland följs de upp med besök i klassrummen. Vi erbjuder även skolan dockspel och bibeläventyr. Om jag skulle försöka mig på att ge några enkla råd till Er som vill starta upp ett skolarbete så får det bli: Samordna Er ekumeniskt. Er gemensamma hållning skapar öppna dörrar till skolan och berikar Er på alla sätt! Var lyhörda för skolans behov! Läs skolans lokala kursplaner och erbjud närvaro och kompetens utifrån det. Möt skolans behov med en tydlig profil. Var konkreta i Era erbjudanden. Kom med färdiga förslag på ämnen och tider. Passar tiderna inte skolan så var givetvis flexibel, men Ni har i alla fall något att utgå ifrån! Överlämna Era erbjudanden personligt. E-mail är ett enkelt sätt att kommunicera men det är den personliga kontakten som bygger förtroende år efter år. Tänk långsiktigt både i relationen till varan dra och till skolan. Förtroende byggs inte på en dag. Ert budskap till skolan bör vara: Vi har kommit för att stanna! Se skolans stadier som en helhet. Målet bör vara att finnas med konkret från förskola till och med gymnasiet. Engagera församlingens egna medlemmar så mycket som möjligt. Om/när Ni flyttar finns de kvar! Ge allt stöd Ni kan till de kristna skolgrup perna. Sist, men inte minst, Räkna med att Herren är med Er! Lotta Sundberg Skolpastor DEN BLOMSTERTID NU KOMMER... Stockholms stads utbildningsförvaltning bjuder regelbundet in religiösa samfund för samtal kring aktuella frågor inom grundskolan. Samtalen rör bl.a budget, verksamhetsplan, kris- och katastrofplan, miljöarbete, möten mellan människor av olika religiös bakgrund. Vid ett antal tillfällen har man diskuterat skolavslutningar i kyrkan. Dessa samtal resulterade i ett dokument som samfunden gemensamt står bakom: Ingen av representanterna ser något problem i att skolavslutningarna hålls i kyrkan som lokal. Att avslutningen hålls där är svensk skolavslutningstradition och en del av lärandet. Att psalmer sjungs är också tradition och svensk kultur. Däremot bör inte bön eller välsignelse förekomma. Rektor håller avslutningstal och om präst deltar bör i aktuella områden också andra samfund vara representerade som imam, repr. från judiska församlingen etc. Det är viktigt med regelbunden, formaliserad dialog mellan rektor och för skolan aktuella samfundsrepresentanter även i andra sammanhang än vid skolavslutningen. Skolan skall främja förståelse för andra människor och förmåga till inlevelse. Främlingsfientlighet och intolerans ska bemötas med kunskap, öppen diskussion och aktiva insatser. Kunskap/information om olika kulturer, traditioner, religioner etc. är en viktig del i svensk skola. Alla elever bör under sin skoltid kontinuerligt ha gjort studiebesök i olika miljöer där detta speglas. Som en del i detta bör därför skolan/ eleverna kunna delta i mer än den för skolan officiella skolavslutningen. Judiska församlingen Missionskyrkan Svenska kyrkan Katolska kyrkan Pingströrelsen Husby islamiska kulturcentrum (SMR) 6

Snart är det 20 år sedan jag tog studenten men lite nu och då tänker jag på hur det var att gå på gymnasiet. Det händer också att jag drömmer att jag fortfarande går samhäll på Katedralskolan i Växjö och när jag vaknar efter en sådan dröm känns det ändå skönt att den tiden är förbi trots att den oftast var positiv för mig. Under mina gymnasieår var inte alltid studierna så angelägna utan att hitta på roliga saker med kompisar smällde alltid högre. Ibland gjorde vi saker med klassen inte minst under det sista året men den mesta tiden tillbringade jag tillsammans med kompisarna i kyrkan. Vi var en stor grupp ungdomar som hade lärt känna varandra genom scout, tonår och ungdomskör. Trots att så mycket av min tid hade med kyrkan att göra var jag av någon anledning mycket försiktig med att berätta om mitt fritidsintresse för de andra i klassen. Jag var rädd att hamna utanför och jag fick för mig att den allmänna uppfattningen var att den som var aktiv i en kyrka minst sagt var bakom flötet. Senare förstod jag att alla i klassen visste vad jag hade för mig och mina farhågor visade sig vara helt tagna ur luften. Min låga kristna profil var konstant bortsett från när det var dags för skolavslutning och hela skolan skulle gå till kyrkan. Inte till min kyrka, men ändå. Det hände något med mig där jag satt i kyrkbänken. Istället för att göra som jag brukade och tona ner så tonade jag upp. Jag har alltid tyckt om att sjunga och nu blev jag frimodig och sjöng sommarpsalmerna, som jag kunde utantill, för full hals. Att några andra elever vände sig om och tittade på mig brydde jag mig inte om alls. Idag tänker jag att det var mitt sätt att bekänna min kristna tro. Känslan av att vara på hemmaplan bidrog förstås också. Med önskan om en skön sommar! DEN BLOMSTERTID DÅ KOM... Anders Jarl Pastor i Gredelbykyrkan i Knivsta 1961 började jag småskolan, som omfattade årskurs 1-3. I årskurs 4 hette det folkskolan, då fick man börja lära sig engelska. När jag gick i femman nådde den riksomfattande ändringen av skolan mina hemtrakter - det genomfördes inte samtidigt i hela landet - och plötsligt gick jag och mina skolkamrater i grundskolan. Den största förändringen för vår del, som vi barn 7 märkte av, var att vi inte längre fick ha examen innan sommarlovet började. I stället hette det skolavslutning, och det var inte bara namnet som var annorlunda. Examen innebar fest i klassrummet, åtminstone i skolan där jag gick. Vi övade in teaterstycken och sånger, och några spelade instrument eller sjöng solosång. Hela klassrummet var dekorerat och alla tog med sig en liten blombukett till sin bänk. Anhöriga som kommit för att titta på satt snällt uppradade längst ner i klassrummet. De flesta av oss tyckte nog att det var lite småtrist när examen byttes ut mot skolavslutning, där vi i samlad tropp fick gå till den närbelägna kyrkan för att sjunga psalmer och lyssna till tal som jag inte kan komma ihåg ett endaste ord ifrån. Kanske vi sjöng Den blomstertid nu kommer - jag minns faktiskt inte det heller, bara att det som varit fest blev lite gråbeigetråkigt. I småskolan hade vi morgonsamling varje dag och fick psalmversar i läxa. Din klara sol går åter upp och sprider guld på sky; och Morgon mellan fjällen, hör hur bäck och flod, sorlande mot hällen sjunga Gud är god, Gud är god. Jag har knappt sjungit dem sen dess, men kan dem (nästan) fortfarande. Fröken spelade på tramporgeln, som var obligatorisk i varje klassrum. I samband med att vi flyttades över till grundskolan, flyttade också psalmsången ut ur skolan och in kyrkan, fast bara en gång om året i stället för varje morgon. Jag kan inte minnas att jag saknade dem nämnvärt.. Under de år mina barn gick i grundskolan, 1990-2005, varierade det om skolavslutningarna hölls i kyrkan eller i skolan beroende på var vi bodde. Eleverna hade övat in sånger som de framförde för alla släktingar som trängdes för att få plats och det prunkade av försommarens alla blommor och Den blomstertid sjöngs av både stora och små. Det gråbeigetråkiga var borta och festen var tillbaka. Som pastor i en lokal församling medverkade jag flera gånger med tal till både barn och vuxna, och jag minns att jag var försiktig med hur jag formulerade mig så jag inte skulle pracka på någon ett budskap de inte kommit dit för att få. 50 år är ett ganska långt perspektiv, och det har svängt åt alla möjliga håll under de åren. Vad som är bättre eller sämre kan alltid diskuteras. Att relationen mellan kyrkan och skolan fortfarande är viktig är i alla fall för min del ett konstaterande. Doris Bernhardson Konsulent Kyrka-Skola

Den blomstertid nu kommer... Ett ekumeniskt studiematerial om mötet kyrka - skola Del 1 Studiematerial Den blomstertid nu kommer är ett ekumeniskt utbildningsmaterial om mötet kyrka - skola. Det vill inspirera kyrkornas medarbetare att möta människor i skolans miljö, och ge redskap för reflektion och ekumeniska samtal om för hållningssätt i skolan. Redaktör Elaine E Lindblom REAPRIS 50 kr + frakt Del 2 Antologi med fördjupande texter Boken är en antologi som rör sig över det stora och förtätade området där kyrka och skola möts. Ett möte som är långt ifrån enkelt och där vi som kyrkor och samfund har en viktig uppgift. Texterna är tänkta för den som arbetar med kyrka-skolafrågor eller på annat sätt är berörd av detta möte. Redaktörer Peter Ekman, David Ekh. REAPRIS 100 kr + frakt FLYTTERBJUDANDE 120 kr + frakt för båda böckerna Beställ böckerna genom att skriva till material@skr.org. Boktitel/titlar, beställare, leveransadress och fakturaadress. Du kan också beställa direkt på SKR:s hemsida, www.skr.org, material. SNART GÅR FLYTTLASSET... Efter 10 år i Sundbyberg flyttar Ekumeniska Centret i sommar till Alvik. Nuvarande lokaler är i dåligt skick med bla stora brister i värme- och ventilationssystem. Snart väntar nyrustade lokaler vid Alviks torg. Ny adress från 1 augusti Sveriges Kristna Råd, Kyrka-Skola, Gustavslundsvägen 12, 161 57 Bromma SKR skänker bort en del av sitt boklager och annat material. Snart kommer även en del kontorsmöbler att kunna köpas billigt. Håll utkik på www.skr.org. 8