Handikappomsorg. Vård och omsorg om äldre. Individ- och familjeomsorg Folkhälsa

Folkhälsalsa LÄGESRAPPORTER 26 Handikappomsorg Hälso- och sjukvård Primärvård Vård och omsorg om äldre Individ- och familjeomsorg Folkhälsa

Socialstyrelsen klassificerar sin utgivning i olika dokumenttyper. Detta är en Lägesbeskrivning. Det innebär att den innehåller redovisning och analys av kartläggningar och andra former av uppföljning av lagstiftning, verksamheter, resurser m.m. som kommuner, landsting och enskilda huvudmän bedriver inom hälso- och sjukvård, socialtjänst, hälsoskydd och smittskydd. Den kan utgöra underlag för myndighetens ställningstaganden och ingå som en del i större uppföljningar och utvärderingar av t.ex. reformer och fördelning av stimulansmedel. Socialstyrelsen svarar för innehåll och slutsatser. ISBN 978-91-85483-1-3 Artikelnr 27-131-15 Publicerad www.socialstyrelsen.se, februari 27 2

Förord Socialstyrelsens årliga lägesrapporter har blivit ett användbart underlag för politiker och andra beslutsfattare. Syftet med dem är att ge underlag för omvärldsanalys och en snabb orientering om utvecklingen inom respektive område. Rapporterna har publicerats varje år sedan 23 och omfattat områdena individ- och familjeomsorg, vård och omsorg om äldre, handikappomsorg, hälso- och sjukvård, folkhälsa och sociala förhållanden. Denna lägesrapport om folkhälsa fokuserar på aktuella trender i folkhälsan och försöker klargöra om folkhälsan förbättras eller om utvecklingen är på väg i en ogynnsam riktning. De långsiktiga trenderna analyseras noggrant i de folkhälsorapporter som överlämnas till regeringen vart tredje/fjärde år, senast Folkhälsorapport 25. Denna lägesrapport om folkhälsa har skrivits av Gudrun Persson vid Socialstyrelsens epidemiologiska centrum (EpC). Danuta Biterman, Bengt Haglund, Charlotte Björkenstam, Frida Lundgren och Curt-Lennart Spetz har bidragit med underlag. Värdefulla synpunkter har lämnats av samtliga medarbetare vid Analysenheten på EpC. Socialstyrelsen hoppas att årets lägesrapporter liksom de tidigare ska ge värdefulla och användbara fakta om utvecklingen inom vård, omsorg och folkhälsa. Kjell Asplund Generaldirektör 3

4

Innehåll Förord 3 Sammanfattning 7 Inledning 9 Här kan du hitta statistik om hälsa, sjuklighet och död 9 Folkhälsorapporteringens fokus på senare år 1 Det senaste om folkhälsans utveckling 12 Medellivslängden fortsatt hög men har stannat av det senaste året 12 Fortsatt nedgång av insjuknande och död i hjärt- och kärlsjukdomarna 13 Överlevnaden i cancer ökar 13 Dödligheten i fallskador har ökat bland äldre 14 Spädbarnsdödligheten ser ut att gå ned ytterligare 14 Fler äldre med många sjukdomar samtidigt ökar behovet av hälsooch sjukvård och omsorg 15 Flera tecken på bättre psykiskt välbefinnande men för tidigt att tala om trendbrott 17 Är ökad framtidstro förklaringen till bättre psykiskt välbefinnande? 2 Skolbarn visar tecken på bättre psykiskt välbefinnande men inte de 15-åriga flickorna 2 Självmorden minskar men liten ökning av självmordsförsök 23 Sjukskrivningar och nybeviljade sjuk- och aktivitetsersättningar minskar nu 25 Arbetsorsakade besvär har minskat de senaste tre åren 27 Kvinnor i kommunal sektor och landstingssektor har mer arbetsorsakade besvär än kvinnor i privat sektor 28 Yrkesgrupper som arbetar med människor har mest stressrelaterade besvär 29 Ökningen av övervikt och fetma har stannat av 3 Minskad övervikt bland flickor, men de sociala skillnaderna förstärks bland både flickor och pojkar 32 Förbättrad tandhälsa hos vuxna 34 Unga besöker tandvården mer sällan än medelålders och äldre 36 Samband mellan tandvårdsförsäkring, tandvårdskonsumtion och tandhälsa 37 Tandhälsan hos barn och ungdomar allt bättre med liten reservation för 12- och 19-åringarna 37 Klamydiainfektionens utbredning oroar 38 Fortsatt positiv utveckling av rökvanorna även kvinnorna slutar röka om än i långsammare takt 39 Alkoholkonsumtionen totalt sett ökar inte längre 42 Riskkonsumtionen av alkohol har ökat 43 Skolungdomars attityd till alkohol mer negativ, men flickorna dricker mer 44 Viss ökad alkoholrelaterad dödlighet och sjuklighet 44 5

Något minskat narkotikamissbruk trots ökad tillgång på narkotika 47 Ingen fortsatt ökning av narkotikarelaterad sjuklighet och dödlighet 48 Är riskfyllt spelbeteende och spelberoende ett folkhälsoproblem? 48 TV-tittande är mer vanligt än TV- och datorspelande 49 Dagligt spelande minskar med åldern 5 Referenser 53 6

Sammanfattning Folkhälsan i Sverige är på kort sikt relativt förutsägbar eftersom det rör sig om långsiktiga trender där det sällan förekommer snabba och tvära kast. Utvecklingen av t.ex. cancer och hjärt- och kärlsjukdomar kännetecknas av relativt stabila långsiktiga trender. Andra hälsoproblem kan däremot påverkas relativt snabbt av större förändringar i samhället. Dit hör problem som är relaterade till alkohol, narkotika, olycksfall och självmord. Aktuella förändringar måste dock betraktas i ett längre tidsperspektiv för att kunna tolkas, minimum är en tio-årsperiod och ofta längre än så. I denna lägesrapport ges en kort översikt över folkhälsan i stort för att sedan fokusera på några folkhälsopolitiskt intressanta områden där förändringar kan ske snabbare. I huvudsak har hälsa och dödlighet haft en fortsatt gynnsam utveckling. De orosmoln som tidigare identifierats har rört den psykiska hälsan, övervikt och fetma som ökat och en ökande alkoholkonsumtion särskilt bland unga. Det finns många tecken som tyder på att i synnerhet unga kvinnor har haft en bekymmersam hälsosituation. Sammantaget kan mycket positivt i hälsoutvecklingen lyftas fram i denna lägesrapport. Det psykiska välbefinnandet ser ut att ha ökat bland både vuxna och skolbarn sedan 2-talets början, besvär orsakade av arbetet har minskat, ökningen av övervikt och fetma har stannat av bland vuxna och möjligen också bland barn. Alkoholkonsumtionen ökar inte längre och har minskat bland skolungdomar. Narkotikamissbruk har minskat bland skolungdomar och mönstrande. Rökningen har under lång tid haft en nedåtgående trend som fortsätter. Även sjukfrånvaron har börjat minska från 26. Tandhälsan är fortsatt allt bättre bland både vuxna och barn även om förbättringar avseende kariesförekomst har mattats av bland barn som undersöks vid 12 års ålder och bland mönstrande vid 19 års ålder. Negativa tecken finns också. Mest oroväckande är att unga kvinnor i åldrarna 15 till 24 år har fortsatt ogynnsam utveckling av sitt psykiska välbefinnande. Andelarna som i intervjuer uppger såväl lätta som svåra besvär av ängslan, oro eller ångest har ökat sedan mitten av 199-talet. De unga kvinnorna har under samma tidsperiod haft en ökande alkoholkonsumtion, alltmer vårdats för alkoholförgiftning och gjort självmordsförsök i ökande omfattning. De röker också i stor utsträckning även om rökningen minskar även bland dem. De unga männen i samma ålder har delvis också haft en motsvarande negativ utveckling. Dessutom har självmorden ökat bland unga män i dessa åldrar sedan slutet av 199-talet fram till år 22, nivån gick sedan ner 23 men gick åter upp till samma nivå 24. Klamydiainfektionens ökande utbredning oroar framför allt i åldrarna 15-24 år där tre fjärdedelar av de smittade kvinnorna och hälften av de smittade männen finns. En viss polarisering av hälsan kan noteras. Trots en på det hela taget positiv trend kan ofta noteras en motsatt trend för en liten grupp. Exempelvis har alkoholkonsumtionen minskat totalt sett men inte andelen högkonsu- 7

menter. Andelarna med riskkonsumtion och så kallad intensivkonsumtion har ökat bland både vuxna och unga. De sociala skillnaderna i hälsorisker, ohälsa och död är framträdande och har delvis ökat. Arbetare, lågutbildade, ensamstående män, ensamstående kvinnor med barn och utrikesfödda har genomgående sämre hälsa än övriga. Utrikesfödda är en grupp vars hälsoutveckling särskilt måste uppmärksammas, exempelvis är deras psykiska hälsa mycket sämre än övriga befolkningens. Det finns fortsatt stora skillnader mellan arbetare och tjänstemän i tandhälsa, skillnader i hur ofta de besöker tandläkare, i tuggförmåga och i förekomst av löständer. Personer med låg inkomst besöker tandvården i mindre omfattning än andra. En fjärdedel av dem som svarat i Socialstyrelsens och Försäkringskassans enkätundersökning uppgav att de tvingats avstå från tandvård av ekonomiska skäl, vanligast var det bland 2 29 åringar. Ofta har de sociala skillnaderna ökat när en positiv trend har observerats, exempelvis minskad rökning så att andelen icke-rökare ökat snabbare bland tjänstemän än bland arbetare. De systematiska skillnader i hälsa som finns mellan olika grupper i befolkningen har till stor del samband med människors olika livsvillkor och levnadsvanor. Den hälsonivå som välsituerade grupper har kan vara en fingervisning om vad som är möjligt att uppnå. Många av dagens hälsoproblem kan minska med förebyggande åtgärder. För att vara effektiva krävs insatser såväl på samhällsnivå som åtgärder riktade till individer. Förebyggande arbete kräver långsiktighet och är att betrakta som en investering för framtiden. Särskilt viktiga målgrupper är barn och ungdomar. Hälso- och sjukvården kan bli mer effektiv genom att i större utsträckning införliva ett förebyggande perspektiv i sin verksamhet, men dess viktigaste uppgift kommer alltid att vara att behandla och lindra sjukdomar och hälsoproblem som drabbar individer. Alla hälsoproblem kan inte förebyggas. På individnivå har t.ex. genetiska faktorer stor betydelse, ålder och kön spelar in liksom hela livssituationen. 8

Inledning Att skapa samhälleliga förutsättningar för en god hälsa på lika villkor för hela befolkningen är det övergripande målet för folkhälsopolitiken som riksdagen antog våren 23 [1]. Socialstyrelsen rapporterar om folkhälsans utveckling i de nationella folkhälsorapporter som på regeringens uppdrag publiceras med tre till fyra års mellanrum. De långsiktiga trenderna analyseras noggrant i dessa rapporter, den senaste Folkhälsorapport 25 [2], därutöver publiceras lägesrapporter varje år. Den årliga lägesrapporten syftar till att kortfattat ge information om vad som skett under den närmast föregående perioden och har inga krav på fullständighet. Den får ses som en aktuell avstämning av ett urval av några viktiga och stora folkhälsoproblem. Finns det tendenser till att utvecklingen är på väg i en ogynnsam riktning? Kan vi i något avseende se ett trendbrott? Har det kommit fram nya forskningsresultat av betydelse för folkhälsan? Statens folkhälsoinstitut publicerar vart fjärde år en folkhälsopolitisk rapport [3]. Institutet har fått regeringens uppdrag att följa upp det nationella målet för folkhälsan och stämma av folkhälsoarbetets effekter mot de bestämningsfaktorer för hälsa som tas upp i de elva målområdena under folkhälsomålet. Resultatet av denna utvärdering publiceras i den folkhälsopolitiska rapporten. Folkhälsorapportering kan definieras som ett system för att samla in, analysera och rapportera om hur hälsa, sjukdomar och deras bestämningsfaktorer utvecklas över tiden och är fördelade i olika befolkningsgrupper. Här ryms, utöver folkhälsorapporter, årliga statistikpublikationer och fördjupade studier som genomförs inom myndigheter och forskningsorganisationer. Den folkhälsopolitiska rapporten är också del av detta system. Här kan du hitta statistik om hälsa, sjuklighet och död På webben finns Socialstyrelsens interaktiva statistikdatabaser tillgängliga med statistik som kan belysa folkhälsans utveckling i hela Sverige och för samtliga landsting och kommuner. Vill du t.ex. se längre tidstrender, se hur hälsoläget är i ditt län eller din kommun eller studera andra sjukdomar än de som tas upp i denna lägesrapport, finns mycket statistik om hälsa, dödlighet och sociala förhållanden på nätet. Löpande uppdateringar av statistik och studier som gjorts vid Socialstyrelsens epidemiologiska centrum finns under: www.socialstyrelsen.se/epc och under: www.socialstyrelsen.se/statistik/statistikdatabas/ 9

Folkhälsorapporteringens fokus på senare år I flera avseenden har folkhälsorapporterna varit en positiv läsning genom att hälsa och dödlighet i stora folksjukdomar haft en gynnsam utveckling. I dagspressen och i medierna förekommer ofta larmrapporter och befarade ökningar av folkhälsoproblem som inte besannats. De tendenser i utvecklingen som uppmärksammats i den senaste Folkhälsorapport 25 och lägesrapporten året därpå beskrivs kortfattat nedan. Dessa kommer att följas upp i denna lägesrapport. Ökande psykisk ohälsa främst bland medelålders och yngre och i synnerhet bland kvinnor och flickor har uppmärksammats mest i folkhälsorapporter och i dagspress sedan mitten av 199-talet. Denna utveckling har handlat om en fortgående försämring av människors upplevelse av sitt psykiska välbefinnande. Däremot ser psykiska sjukdomar och allvarliga psykiska störningar som psykoser och schizofreni inte ut att ha ökat, medan kunskapen om förekomsten av djupa depressioner är mer bristfällig. Även skolbarn har uppgett sig ha psykiska och somatiska problem i större omfattning på senare tid. Ett annat hälsoproblem och ofta betraktat som en riskfaktor för framtida ohälsa är den ökande fetman i befolkningen. Såväl övervikt som fetma har ökat bland kvinnor, män och barn, i alla åldrar och i alla socioekonomiska grupper sedan 9-talet. Denna trend finns i hela västvärlden och är mest uttalad i USA. För mycket energirika födoämnen och alltmer stillasittande både i arbetsliv och på fritiden har ansetts vara viktiga förklaringsfaktorer. Att de sociala skillnaderna i hälsa och dödlighet har varit fortsatt stora och i stort sett inte förändrats har lyfts upp i varje rapport. En viss ökad skillnad både avseende livslängd och levnadsvanor har kunnat skönjas genom att förbättringar i hälsa och levnadsvanor oftare sker snabbare t.ex. bland högre tjänstemän än bland arbetare och bland högutbildade jämfört med lågutbildade. Det har kunnat konstateras i varje rapport att medellivslängden har fortsatt att öka och den relativa dödligheten i ett flertal dödsorsaker har fortsatt att minska. Mest anmärkningsvärd har den stora nedgången av insjuknande och dödlighet i hjärt- och kärlsjukdomarna varit. Dödligheten i några enskilda dödsorsaker har dock haft en negativ utveckling. Exempel på detta är kvinnors dödlighet i lungcancer, vilket i huvudsak beror på att kvinnornas rökvanor inte haft samma snabba och positiva utveckling som männens. Det mest gynnsamma för folkhälsan och dess utveckling på sikt kan vara den stora minskningen av andelen rökare i befolkningen. Också utvecklingen av kvinnornas rökvanor är positiv även om sluta röka kommit igång senare än bland männen. Nyrekryteringen till rökning har också minskat bland både flickor och pojkar. Dock har nyrekryteringen till snusande ökat även om de som börjar snusa i stor utsträckning gör det då de slutar röka. 1

Den kraftigt ökade alkoholkonsumtionen på senare år har fått stor uppmärksamhet. Framför allt har den i tidigare uppföljningar inte visat sig ha medfört ökad dödlighet och sjuklighet i alkoholrelaterade sjukdomar som man befarat. Uteblivna negativa effekter har delvis förklarats med att konsumtionsmönstret ändrats till mer av vin och öl i stället för starksprit. Bättre hälso- och sjukvård för alkoholskador är en annan faktor som nämnts. Dock har tydliga negativa effekter exempelvis på kvinnors dödlighet och sjuklighet börjat visa sig. Ungdomarnas alkoholvanor, i synnerhet flickornas, har rönt mycket uppmärksamhet genom att berusningsdrickande och intensivkonsumtion blivit vanligare. Ett alltmer ökande antal alkoholförgiftningar i sena tonår har kunnat avläsas i statistiken. Även här har flickornas utveckling varit särskilt oroande. I lägesrapporten från 25 konstaterades att de flesta av dagens hälsoproblem hos vuxna grundläggs i barn- och ungdomsåren och att samhället måste satsa mycket mer på barn och ungdomar i dag för att förebygga framtida hälsoproblem. I samma lägesrapport framhölls att det finns en hel del tecken som tyder på att den tidigare trenden av allt friskare äldre under 199-talet vände och en annan trend av allt fler sjuka äldre blev tydlig. Det har framför allt skett stora förbättringar i den medicinska vården som gör att många fler äldre lever till allt högre åldrar. Förbättringarna har varit särskilt stora när det gäller behandling och vård av hjärt- och kärlsjuka, men även diabetiker och cancerpatienter lever allt längre. Denna förbättring innebär att fler överlever sin sjukdom men paradoxalt nog samtidigt att det blir fler som har sjukdomar, genom att kroniska problem ofta kvarstår, och att komplikationer ibland tillskjuter som en följd av grundsjukdomen. 11

Det senaste om folkhälsans utveckling Denna rapport ger en aktuell avstämning av folkhälsoläget och följer upp några specifika folkhälsoproblem och riskfaktorer som haft en oroande utveckling på senare tid. Dessa är psykisk ohälsa, självmord och självmordsförsök, övervikt och fetma, rökvanor, alkohol och narkotika. Dödligheten i de största dödsorsakerna, hjärt- och kärlsjukdomarna, cancer och skador tas upp liksom spädbarnsdödligheten. Därutöver behandlas arbetsorsakade besvär, sjukskrivning och sjuk- och aktivitetsersättning, tandhälsa, klamydiainfektion samt riskfyllt spelbeteende. Skillnader i hälsa med avseende på ålder, kön, social position och etniskt ursprung berörs kortfattat. Det vore önskvärt att belysa t.ex. HBT-personers hälsa men det faller på grund av att data saknas för att belysa deras situation. Särskilt intresse ägnas 2-talets första år men tidsserier över en längre period behövs ofta för att kunna tolka utvecklingen. Rapporten baseras på senast tillgängliga statistik och egna bearbetningar av denna samt på forskning inom folkhälsoområdet. Samtliga här nämnda områden behandlas översiktligt och kortfattat. Medellivslängden fortsatt hög men har stannat av det senaste året Medellivslängden har aldrig varit högre än nu år 25 var den 78,4 år för män och 82,8 år för kvinnor. På fem år, från 2 till 25, har den ökat med,9 år för män och,8 år för kvinnor. Mellan 24 och 25 ökade medellivslängden emellertid endast för kvinnor med,1 år [4]. Enligt SCB:s prognoser beräknas medellivslängden fram till år 22 stiga till 8,8 år för män och 84,2 år för kvinnor [5]. År 197 fanns 127 personer som var 1 år eller äldre, 25 var det 1 342, elva gånger så många [6]. Den riktiga åldringsboomen kommer först mot slutet av 21-talet då antalet personer över 8 år börjar öka mer påtagligt. År 25 beräknar SCB att det finns över 5 personer som är 1 år eller äldre. Det främsta skälet till att vi lever längre är en minskad risk att dö i hjärt- och kärlsjukdomar. Dödligheten i cancersjukdomar och skador har emellertid legat på i stort sett samma nivå den senaste tjugoårsperioden (figur 1). 12

Antal per 1 Män Kvinnor 9 Antal per 1 9 Hjärt- o kärl 8 8 Cancer 7 7 Skador 6 6 5 5 4 4 3 3 2 2 1 1 1988 199 1992 1994 1996 1998 2 22 24 1988 199 1992 1994 1996 1998 2 22 24 Figur 1. Döda per 1 i hjärt- och kärlsjukdomar, cancer och skador 1987 24, åldersstandardiserat. Källa: Dödsorsaksregistret, Socialstyrelsen. Fortsatt nedgång av insjuknande och död i hjärt- och kärlsjukdomarna Sedan 198-talets mitt har risken att insjukna och dö i hjärt- och kärlsjukdomar nästan halverats för både kvinnor och män (figur 1). Risken att insjukna och dö i hjärtinfarkt fortsatte att minska mellan 23 och 24, vilket är så långt som dödsorsaksstatistiken sträcker sig. Även dödligheten i stroke fortsätter att sjunka. Överlevnaden i cancer ökar Cancer är den näst största dödsorsaken efter hjärt- och kärlsjukdomar. Personer som diagnostiseras med cancer lever i dag i genomsnitt sju år längre än de som fick cancer på 196-talet [7]. Tidigare upptäckt men också förbättrade behandlingsmetoder har ökat överlevnaden. Cancer drabbar framför allt äldre, två fall av tre inträffar efter 65 års ålder. Under det senaste decenniet har antalet cancerfall ökat med drygt en procent bland män och,5 procent bland kvinnor. Cancer i bröst och prostata är vanligast, tillsammans står de för drygt en tredjedel av alla nya fall. Nya fall har ökat framför allt i prostatacancer, som är den vanligaste cancerformen bland män. Större uppmärksamhet kring sjukdomen har medfört att nya fall upptäcks tidigare, bl.a. genom fler medicinska tester. Det är omdiskuterat huruvida det är en positiv utveckling. Cancer i prostata utvecklas ofta långsamt och den drabbade hinner många gånger dö av andra orsaker. Genom att fler fall av prostatacancer upptäcks tidigare finns risk att få behandling i onödan. Dilemmat är svårigheten att skilja en aggressivt växande tumör från en beskedlig variant. Andra cancerformer som ökar är malignt melanom och övrig hudcancer. Såväl insjuknande som döda i lungcancer minskar bland män men ökar bland kvinnor. 13

Dödligheten i fallskador har ökat bland äldre Dödligheten i skador har minskat sedan 197-talet men den positiva trenden stannade av i mitten av 199-talet. Från omkring år 2 ser man en liten uppgång bland både män och kvinnor (figur 2). Totalt avled nästan 3 4 personer av olycksfallsskador år 24 varav 6 procent män. Mer än hälften av alla dödliga skador drabbar personer som är äldre än 65 år. Det är ökad död till följd av fallskador bland äldre som förklarar den uppgång i dödligheten som vi sett från början av 2-talet. År 24 dödades 53 personer i trafiken varav tre fjärdedelar var män. Antalet döda i transportolyckor, främst vägtrafikskador, har minskat för varje år men under 24 fanns en ökning bland yngre män.. Antal per 1 Män 55 5 Estonia 45 4 35 3 25 2 15 1 5 1988 199 1992 1994 1996 1998 2 22 24 alla skador 55 5 45 4 35 3 25 2 15 1 5 Kvinnor Estonia 1988 199 1992 1994 1996 1998 2 22 24 därav transportolyckor Figur 2. Döda per 1 i skador respektive transportolyckor 1988 24, åldersstandardiserat. Källa: Dödsorsaksregistret, Socialstyrelsen. Många skadade måste uppsöka hälso- och sjukvården. Mellan åren 21 och 25 vårdades i genomsnitt per år ca 14 vuxna över 18 år i sluten vård på sjukhus för skador och ca 57 fick behandling vid vårdcentral. I en av Socialstyrelsen just publicerad barnskaderapport visas att omkring 1 barn 17 år per år avled till följd av skador eller förgiftningar den senaste femårsperioden. Motsvarande period vårdades varje år ca 21 barn för skador i sluten vård på sjukhus och 18 barn per år besökte akutmottagning eller vårdcentral för sina skador [8]. Spädbarnsdödligheten ser ut att gå ned ytterligare En fortsatt minskad spädbarnsdödlighet påverkar också medellivslängden positivt. Spädbarnsdödligheten, dvs. antalet barn som dör under sitt första levnadsår, är mycket låg i Sverige och har stadigt minskat. En viss fluktuation mellan åren kan dock noteras, år 26 var spädbarnsdödligheten 2,8 barn per 1 levande vilket är något högre än 25 då siffran var 2,4 år. De flesta av de barn som avlider under det första levnadsåret dör under första 14

levnadsveckan. Nyföddhetsvården i Sverige har haft stor framgång på senare år, exempelvis överlever för tidigt födda barn och barn med svåra missbildningar betydligt oftare i dag än tidigare, vilket till stor del kan förklara den låga nivån. Fler äldre med många sjukdomar samtidigt ökar behovet av hälso- och sjukvård och omsorg Sammantaget kan sägas att den självrapporterade hälsan bland äldre 65 84 år har förbättrats under den senaste 25-årsperioden. Rörelseförmågan har blivit bättre, rörelsehinder har minskat och synförmågan förbättrats. Lättare psykiska besvär rapporteras i mindre utsträckning än tidigare. I förra årets lägesrapport [9] konstaterades att det finns en hel del tecken som tyder på att 199-talet inneburit en förändring av trenderna från friskare äldre till allt fler äldre med en eller flera sjukdomar. Det har framför allt skett stora förbättringar i den medicinska vården som gör att allt fler äldre lever till högre åldrar. Förbättringarna har varit särskilt stora när det gäller behandling och vård av hjärt- och kärlsjuka, men även diabetiker och cancerpatienter lever allt längre med sin sjukdom. Studerar man överlevnaden i specifika sjukdomar så har det skett stora förbättringar under den senaste 15-årsperioden. Canceröverlevnaden har ökat [7] likaså har överlevnaden i hjärt- och kärlsjukdomar som hjärtsvikt och hjärtinfarkt förbättrats [1]. Även överlevnaden för diabetespatienter har haft en positiv utveckling [2]. De flesta äldre med kroniska sjukdomar som hjärt- och kärlsjukdomar, cancer och diabetes behöver livslång medicinering eller stå under regelbunden läkarkontroll. Många lever ett gott liv, men en del får också komplikationer av sin grundsjukdom som kräver fortsatta vårdinsatser. En annan studie har också visat att såväl värk som cirkulationsproblem hade ökat hos de allra äldsta 1992 22 [11]. En tidigare EpC-studie [12] visade en accelererande ökning av andelen långvarigt sjuka från 198-talet till 199-talet, främst för dem som rapporterar minst tre långvariga sjukdomar. En uppföljande beräkning visar fortsatt kraftigare ökning under 2-talet. En analys av utvecklingen specifikt för diabetes, hjärtsjukdomar och högt blodtryck i åldrarna 65 84 år understryker tendensen av allt fler sjuka äldre (tabell 1). För förhöjt blodtryck och hjärtsjukdomar ser man ett tydligt trendbrott med en sjunkande förekomst under 198-talet följt av en ökande förekomst under 199-talet då de medicinska genombrotten skedde inom hjärtsjukvården. Ökningen under 199- talet och 2-talets första hälft är särskilt markant för män. 15

Tabell 1. Antal självrapporterade långvariga sjukdomar för tre sjukdomsgrupper per 1 personer i åldern 65 84 år mellan 198 och 25. Sjukdomar Tidsperiod Antal per 1 Män Antal per 1 Kvinnor Diabetes 198 87 6,8 7,7 1988 94 7,6 8, 1995 8,9 8,8 21 5 1,8 8,5 Förhöjt blodtryck 198 87 16,9 26,8 1988 94 16,6 25,3 1995 2 2,3 26,6 21 5 23,8 3,3 Hjärtsjukdomar 198 87 19,3 16,5 1988 94 18,1 13,7 1995 2 22,3 15,2 21 5 24,5 15,7 Källa: Rosén och Haglund samt ULF, SCB. Det konstaterades vidare i studien att diabetiker och hjärtsjuka under den aktuella perioden i stort upplevde samma förbättringar av sin upplevda hälsa och sin funktionsförmåga som befolkningen i sin helhet i motsvarande ålder [12]. Det kan tyda på att ökningen av andelen äldre som uppger att de har högt blodtryck, diabetes och hjärt- och kärlsjukdomar i stället speglar att sjukvården successivt blivit bättre på att upptäcka dessa sjukdomar. Förhöjt blodtryck och blodsocker ger i allmänhet inga symtom vilket innebär att en betydande andel drabbade är ovetande om sin sjukdom och denna andel kan ha minskat. Om så är fallet betyder det också att förebyggande behandling sätts in i tidigare skede och kan innebära att man förhindrar eller skjuter på framtida sjukdomskonsekvenser av ett högt blodtryck eller högt blodsocker. Även om kroniska sjukdomar verkligen ökar hos äldre innebär det således inte med nödvändighet att funktionsförmåga och upplevd hälsa försämras. Hälso- och sjukvårdens insatser kan också ha påverkat livskvaliteten och inte bara livslängden. Förbättringar i den omgivande miljön, t.ex. bättre bostäder och kommunikationer, som gör att hälsan och funktionsförmågan inte begränsas i samma utsträckning som tidigare, är andra faktorer som kan ha bidragit. Vad är då tänkbara konsekvenser av den utveckling vi ser? Att allt fler äldre överlever med sina kroniska sjukdomar kommer med stor sannolikhet att innebära ökade krav på regelbundna läkarkontroller och vissa behandlingsinsatser samt ökade behov av livslång medicinering. Belastningen på kommunernas äldreomsorg kommer också att öka. En annan slutsats är att vi ännu inte sett de fulla effekterna av de medicinska landvinningar som gjorts under det senaste decenniet. Andelen av befolkningen med kroniska hjärtsjukdomar, diabetes och cancersjukdomar kommer sannolikt att fortsätta öka. 16

Flera tecken på bättre psykiskt välbefinnande men för tidigt att tala om trendbrott Att psykiska besvär blivit vanligare i befolkningen sedan 199-talet har vittnats om i en lång rad folkhälsorapporter och senast i en rapport från SCB [13]. I synnerhet gäller att medelålders och unga, och särskilt kvinnor, har rapporterat nedsatt psykiskt välbefinnande i ökande omfattning. Frågan är om den utveckling som visas i statistiken speglar en verklig ökning av psykisk ohälsa i dessa grupper, eller om det mer är en fråga om förändrad benägenhet att rapportera t.ex. ängslan, oro eller ångest. En studie baserad på ULF-undersökningarna [14] har visat att de som säger sig lida av ängslan, oro eller ångest har betydande överrisker för att vårdas på sjukhus för självmordsförsök, att begå självmord eller att över huvud taget dö för tidigt än de som inte har dessa besvär. Den förhöjda risken har varit i stort sett lika stor under olika tidsperioder. Detta tyder på att självupplevd ängslan, oro eller ångest är en god indikator på framtida allvarliga hälsoproblem. En annan studie, baserad på paneldata i ULF-undersökningarna [15], konstaterar att de ökade psykiska problemen finns både bland dem som befinner sig utanför arbetsmarknaden (studerande, hemarbetande, personer med sjukersättning samt kort- eller långtidsarbetslösa) och dem som har arbete, vilket stöder tolkningen att det är fråga om en verklig ökning av psykisk ohälsa i befolkningen. Psykiskt välbefinnande i ULF-undersökningarna 1 baseras på flera frågor. Förutom frågan om ängslan, oro eller ångest tillfrågas intervjupersonen om förekomst av huvudvärk, sömnproblem och trötthet. En närmare analys visar att andelen personer som rapporterar psykiska besvär växlar mellan åren. I Folkhälsorapport 25 beskrevs hur det psykiska välbefinnandet ökade under 198-talet men började försämras i början av 199-talet bland medelålders och unga, i synnerhet i åldrarna 16 24 år. Av figur 3 framgår att andelen i befolkningen 16 84 år som rapporterar lätt eller svår ängslan, oro eller ångest minskade något mellan 1994 95 och 1996 97 för att därefter åter öka. Kulmen ser ut att ha nåtts i början av 2-talet då 26 procent av kvinnorna och 17 procent av männen uppgav att de led av ängslan, oro eller ångest. Motsvarande siffror år 24 5 var 24 respektive 14 procent. Ett likadant mönster ser man för svåra besvär av ängslan, oro eller ångest, också för sömnbesvär, återkommande huvudvärk och ständig trötthet (figur 3). Att flera indikatorer pekar åt samma håll förstärker intrycket av att det faktiskt rör sig om en viss förbättring av det psykiska välbefinnandet i befolkningen de senaste tre åren. Om det rör sig om ett trendbrott är emellertid för tidigt att säga. 1 Bearbetningar av intervjusvar i ULF-undersökningarna baseras på det sammanlagda urvalet för två kalenderår, exempelvis 1996 97. Härigenom erhålles en tillförlitligare skattning av procenttalet. 17

Procent 35 Män Procent 35 Kvinnor 3 3 25 25 2 2 15 15 1 1 5 5 1994-95 96-97 98-99 -1 2-3 24-5 1994-95 96-97 98-99 -1 2-3 24-5 Sömnbesvär Huvudvärk Trött ständigt Ängslan/oro Svår ängslan/oro Figur 3. Andelen i befolkningen 16 84 år med upplevda besvär av ängslan, oro eller ångest, sömnbesvär, återkommande huvudvärk respektive av ständig trötthet, åldersstandardiserat. Procent. Källa: SCB/ULF. Kvinnorna uppger sömnbesvär och lätt eller svår ängslan, oro eller ångest drygt en och en halv gång så ofta som männen. Svår ängslan, oro eller ångest, huvudvärk och ständig trötthet är dubbelt så vanligt bland kvinnorna. Utvecklingen har under den aktuella perioden varit positiv i alla åldrar utom bland unga kvinnor och män 16 24 år (figur 4) där andelen som rapporterar lätt eller svår ängslan, oro eller ångest fortsatt att öka. Svåra besvär har dock inte ökat bland de unga männen bortsett från en liten tendens till ökning från 22 3. Procent 35 Män 35 Kvinnor 3 3 25 25 2 2 15 15 1 1 5 5 1994-95 96-97 98-99 -1 2-3 24-5 lätta eller svåra 1994-95 96-97 98-99 -1 2-3 24-5 därav svåra År Figur 4. Andelen 16 24-åringar som rapporterar lätta eller svåra besvär av ängslan, oro eller ångest. Procent. Källa: SCB/ULF. 18

Åldersmönstret är värt att notera (figur 5). Ängslan, oro eller ångest är vanligast bland unga kvinnor 16 24 år, och minskar sedan med åldern för att åter öka vid 65-årsåldern. Sömnbesvär ökar med åldern medan huvudvärk och trötthet minskar med åldern. Männens åldersmönster är inte lika tydligt. Ängslan, oro eller ångest minskar från 45-årsåldern, huvudvärk ökar upp till denna ålder för att sedan minska. Ständig trötthet minskar med åldern medan det för sömnproblem inte finns några uttalade ålderskillnader. Procent Män Kvinnor 4 16-24 år 35 25-44 år 3 25 45-64 år 65-84 år 2 15 1 5 Ängslan/ oro Trött ständigt Ängslan/ oro Sömnbesvär Huvudvärk Sömnbesvär Huvudvärk Trött ständigt Figur 5. Åldersmönstret för olika psykiska besvär 24 5. Procent. Källa: SCB/ULF. Skillnaden mellan hur olika grupper i befolkningen rapporterar nedsatt psykiskt välbefinnande är stor. Särskilt bör några grupper uppmärksammas: unga kvinnor 16 24 år, ensamstående kvinnor med barn och utrikesfödda både kvinnor och män. Andelarna som uppger ängslan, oro eller ångest i dessa grupper är betydligt högre än i övriga grupper. Skillnaderna är också stora mellan arbetare och tjänstemän och mellan personer med lång och kort utbildning (tabell 2). 19

Tabell 2. Andelen personer i några åldersgrupper samt i några olika grupper i befolkningen 16 84 år (åldersstandardiserat) som uppger sig lida av ängslan, oro eller ångest, lätta eller svåra besvär 24 5. Procent. Kvinnor Män 16 24 år 3 14 25 34 år 25 14 35 44 år 23 16 45 54 år 21 13 Ensamstående 29 17 Sammanboende 21 12 Ensamstående med barn 35 Båda föräldrar utrikesfödda 28 23 Födelseland utanför Europa 37 3 Ej facklärda arbetare 28 17 Högre tjänstemän 18 11 Gymnasium högst två år 26 14 Eftergymnasial utbildning 17 14 Befolkningen 16 84 år 24 13 Källa: SCB/ULF. Är ökad framtidstro förklaringen till bättre psykiskt välbefinnande? Det är inte orimligt att tänka sig att konjunkturuppgången och den minskande arbetslöshet som vi sett i Sverige de senaste tre åren skapar ett positivt samhällsklimat och ökad framtidstro, och att detta skulle ligga bakom de tendenser till bättre psykisk hälsa som visar sig i statistiken. I Folkhälsorapport 25 (sid.151) diskuterades om den ökande upplevda psykiska ohälsan sedan mitten av 199-talet berodde på att samhällsklimatet blivit hårdare med ökad press på individuella prestationer och framgång i skola och arbetsliv. I debatten har man framför allt pekat på allt hårdare krav på arbetsmarknaden och svårigheter att få arbete efter avslutad utbildning. Ekonomiska neddragningar med konsekvenser för välfärdssystemet, särskilt inom verksamheter som skolhälsovård, minskar möjligheterna till förebyggande insatser. Man pekade också på den ökande alkoholkonsumtionen eftersom alkoholmissbruk är en känd orsaksfaktor bakom psykiska problem. Dessa negativa samhällstrender ser nu ut att ha vänt och kanske är ett bättre psykiskt välbefinnande i befolkningen en följd av denna utveckling? Skolbarn visar tecken på bättre psykiskt välbefinnande men inte de 15-åriga flickorna Kunskapen om ungdomars psykiska hälsa är i dag otillräcklig i Sverige. De rikstäckande undersökningar som finns att tillgå ger inte en komplett bild. 2

Ett förslag om hur barns och ungdomars psykiska hälsa kan mätas i återkommande nationella undersökningar har tagit fram av Socialstyrelsen [16]. Undersökningen Skolbarns hälsovanor 2 som genomförs vart fjärde år visar att även barnen visar tecken på bättre psykiskt välbefinnande än tidigare. I åldrarna 11 och 13 år minskade andelen som rapporterade att de under den senaste sexmånadersperioden mer än en gång i veckan känt av två eller fler besvär såsom nedstämdhet, nervositet, irritation eller sömnbesvär (figur 6). Andelen som rapporterade ett besvär minskade också bland 15-åriga pojkar medan andelen med två eller fler av dessa besvär ökade. Bland de 15-åriga flickorna ökade såväl andelen med ett besvär som med två eller fler besvär [17]. Procent 6 5 4 3 2 1 Pojkar Minst ett besvär Därav två eller fler 1985 1997 25 1985 1997 25 1985 1997 25 11 år 13 år 15 år Procent Flickor 6 5 4 3 2 1 1985 1997 25 1985 1997 25 1985 1997 25 11 år 13 år 15 år Figur 6. Andelen pojkar och flickor med ett samt två eller fler besvär av nedstämdhet, nervositet, irritation och/eller sömnbesvär mer än en gång i veckan 1985 25. Procent. Källa: Skolbarns hälsovanor. 2 Skolbarns hälsovanor, Health Behaviour in School-aged Children, är en internationell undersökning av 11-, 13- och 15-åringars hälsa, sociala relationer, skolmiljö och levnadsvanor. Undersökningen samordnas av WHO. I Sverige har undersökningen genomförts åren 1985, 1993, 1997, 21 och 25 på 3 4 elever. Sedan 1993 ansvarar Statens folkhälsoinstitut för den svenska insamlingen och bearbetningen. 21

Andelen under de senaste 6 månaderna med ett respektive med två eller fler somatiska besvär av huvudvärk, magont, ryggont och yrsel ökade mellan 1985 och 21 men minskade därefter fram till mätningstillfället 25 6. Förbättringen fanns i åldrarna 11 och 13 år bland både pojkar och flickor medan en fortsatt ökning av motsvarande andelar fanns bland 15-åringarna [17]. För att nyansera bilden visas i tabell 3 hur andelarna ser ut för de olika symtomen var för sig. Tidigare forskning har visat att det finns samband mellan somatiska och andra symtom och olika former av psykisk ohälsa. Många gånger har samma individ flera av symtomen samtidigt vilket ökar risken för psykisk ohälsa. Såväl för somatiska som andra besvär ökar andelen besvär med åldern och är vanligare bland flickor än bland pojkar i alla åldrar. Att vara irriterad eller på dåligt humör är allra vanligast. Föräldrar vet att detta är vanligt förekommande och många betraktar det närmast som ett normaltillstånd under tonårstiden. Som enskild faktor har det kanske begränsad betydelse men om det förekommer tillsammans med flera andra besvär samtidigt bedöms det vara relevant. I övrigt är sömnbesvär och huvudvärk allra vanligast. Omkring en tredjedel av de 15-åriga flickorna uppger att de har sömnbesvär eller huvudvärk mer än en gång varje vecka. Av dessa har 17 procent sömnbesvär och 11 procent huvudvärk i stort sett varje dag. Tabell 3. Andelen pojkar och flickor som under de senaste sex månaderna haft somatiska eller andra besvär i stort sett varje dag 25 26. Procent. Pojkar Flickor 11 år 13 år 15 år 11 år 13 år 15 år Huvudvärk 2 3 4 2 6 11 Ont i magen 1 1 3 4 5 5 Ont i ryggen 2 4 5 2 4 8 Känt mig yr 1 2 2 2 4 6 Känt mig nere 1 2 5 3 7 14 Varit irriterad eller på dåligt humör 3 5 6 5 8 1 Känt mig nervös 1 2 3 3 4 5 Haft svårt att somna 7 7 7 8 9 17 Källa: Skolbarns hälsovanor 25 26. Att känna sig nere är också särskilt vanligt bland de 15-åriga flickorna. Hela 37 procent uppger att de känner sig nere mer än en gång varje vecka och av dessa var det 14 procent som uppgav att de gjorde det i stort sett varje dag. Motsvarande andelar bland pojkarna i samma ålder var 1 respektive 5 procent. I Statistiska centralbyråns Barn-ULF tillfrågas barn i åldrarna 1 18 år. År 24 uppgav 8 procent av pojkarna och 25 procent av flickorna att de var ofta nedstämd. Andelen bland pojkarna hade ökat till 1 procent 25 men låg bland flickorna på samma nivå som året innan. 22

En annan studie [18] där man mätt depressiva symtom med CES-DC-test [19] visade att 7 procent av eleverna, pojkar och flickor sammantaget, hade depressiva symtom på hösten 24 i årskurs 7 vilket ökade till 12 procent på våren 26 i årskurs 8. Symtomen var vanligare bland flickorna. Det måste ändå framhållas att barn och ungdomar i Sverige på det hela taget har en mycket god hälsa. Detta trots att många i intervjuer eller enkäter uppger att de har en hel del somatiska och andra symtom. De allra flesta 11 13- och 15-åringar i studien Skolbarns hälsovanor uppger att de är mycket eller ganska friska och att de trivs mycket bra med livet just nu (tabell 4). Också denna tabell visar ett motsvarande mönster som beskrivits ovan. Andelarna som uppger att de är friska och trivs med livet minskar med åldern och är lägre bland flickorna än bland pojkarna. Även här framträder bilden att 15-åriga flickor mår sämre än pojkar och än flickor i de övriga åldrarna. Tabell 4. Andelen pojkar och flickor som uppger att de är mycket eller ganska friska, tycker att hälsan är mycket eller ganska bra och som uppger att de trivs med livet mycket eller ganska bra just nu. Procent. Hur frisk tycker du att du är? Hur trivs du i stort sett med livet just nu? Pojkar Flickor 11 år 13 år 15 år 11 år 13 år 15 år Mycket frisk eller ganska frisk 99 98 97 99 97 94 Mycket bra eller ganska bra 98 95 92 96 9 83 Källa: Skolbarns hälsovanor 25 26. Självmorden minskar men liten ökning av självmordsförsök Psykisk ohälsa är en betydande riskfaktor för självmord. Självmorden har haft en minskande trend och fortsätter att minska utom bland unga män i åldrarna 15 24 år. I denna grupp har självmorden ökat från 1997 till 22. Nivån 24 är samma som 22 med en dipp i kurvan 23. Bland kvinnorna i samma åldrar har nivån varit i stort sett konstant sedan slutet av 198-talet (figur 7). Självmord förekommer oftare bland medelålders och äldre än i yngre åldrar. Enligt dödsorsaksregistret avled 24 sammanlagt 1 396 personer, varav 391 kvinnor, med självmord som dödsorsak. Här ingår både säkerställda och oklara fall. En analys genomförd på 23 års statistik visade att såväl bland män som kvinnor uppgick de oklara fallen till ca 2 procent det året. 23

Antal per 1 6 Män Antal per 1 6 Kvinnor 5 5 4 4 3 3 2 2 1 1 1988 199 1992 1994 1996 1998 2 22 24 15-24 år 25-44 år 1988 199 1992 1994 1996 1998 2 22 24 45-64 år 65+ år Figur 7. Självmord, inkl. med oklar avsikt, per 1 i åldersgrupper 1988 24. Källa: Dödsorsaksregistret, Socialstyrelsen. År 25 vårdades ca 7 3 personer över 15 år på sjukhus för avsiktlig självdestruktiv handling, dvs. självmordsförsök inkl. skador med oklar avsikt, varav 6 procent var kvinnor. Vårdade på sjukhus för självmordsförsök har ökat i alla åldrar utom bland de allra äldsta bland både kvinnor och män sedan slutet av 199-talet. Ökningen har varit störst bland unga män och kvinnor 15 24 år perioden 1997 25. Ökningen bland kvinnor avtog det sista året (figur 8). Antal per 1 3 Män Antal per 1 3 Kvinnor 25 25 2 2 15 15 1 1 5 5 1998 1999 2 21 22 23 24 25 5-14 år 15-24 år 25-44 år 1998 1999 2 21 22 23 24 25 45-64 år 65+ år Figur 8. Antal vårdade på sjukhus för självmordsförsök per 1 i åldersgrupper, 1998 25. Källa: Patientregistret, Socialstyrelsen. 24

Det är stora skillnader mellan kvinnor och män i självmordsbeteende och annan själdestruktiv handling. Män begår fler genomförda självmord medan kvinnor gör fler självmordsförsök. År 24 var relationen att män begick 2,5 gånger fler självmord än kvinnor och kvinnor gjorde 1,7 gånger fler självmordsförsök än män. I den nationella folkhälsoenkät som Statens folkhälsoinstitut genomför varje år ställs en fråga om självmordstankar. I 26 års undersökning svarade 11 procent av männen och 15 procent av kvinnorna 16 84 år att de haft självmordstankar en eller flera gånger. Vanligast var det i åldrarna 16 29 år där 19 procent av männen och 24 procent av kvinnorna uppgav detta. Socialstyrelsen och Statens folkhälsoinstitut lämnade i december 26 ett förslag till regeringen om ett nationellt program för att förebygga självmord [2]. I förslaget finns åtgärder som riktar sig till befolkningen som helhet och till individer. Att minska alkoholkonsumtionen i befolkningen och i högriskgrupper för självmord samt främja goda livschanser för socialt utsatta grupper är två förslag i programmet som innebär breda politiska åtgärder. Mer konkreta är förslagen att minska tillgängligheten till medel och metoder som används vid självmord, att utveckla en modell för haveriutredningar vid självmord, samt att analysera förlopp inom vården som kan föregå ett självmord för att förbättra sjukvårdens insatser. Sjukskrivningar och nybeviljade sjuk- och aktivitetsersättningar minskar nu Historiskt sett har sjukfrånvaron i Sverige haft ett samband med situationen på arbetsmarknaden så att fler är sjukskrivna när arbetslösheten är låg och tvärtom. Under de senaste tolv månaderna har antalet sjukfrånvarande fortsatt att minska trots att arbetslösheten börjat sjunka [21]. Sjukfrånvaron som sköt i höjden år 1998 började minska 21 men samtidigt ökade antalet nybeviljade sjuk- och aktivitetsersättningar 3 kraftigt (figur 9). Det inträffade således ingen reell minskning av sjukfrånvaron under denna period fram t.o.m. 25 eftersom många pågående sjukfall pensionerades bort. Enligt uppgift från Försäkringskassan har emellertid antalet nybeviljade sjuk- och aktivitetsersättningar sjunkit snabbt från 26 så att den mångåriga uppgången i antal personer med dessa förmåner nu tycks bruten. En närmare analys visar också att beviljad sjuk- och aktivitetsersättning på heltid har minskat medan den på deltid har ökat. 3 Från 23 ersattes förtidspension och sjukbidrag med sjuk- och aktivitetsersättning. Aktivitetsersättning ges till ungdomar i åldern 19 29 år och är alltid tidsbegränsad. Sjukersättning beviljas personer 3 år och äldre och kan vara permanent eller tidsbegränsad. 25

Antal fall 35 Män Antal fall 35 Kvinnor 3 3 25 25 2 2 15 15 1 1 5 5 1993 1995 1997 1999 21 23 25 1993 1995 1997 1999 21 23 25 Sjukfall, 3-364 dagar Sjukfall, 365 och mer Sjuk-/aktivitetsersättning Figur 9. Pågående kort- och långtidssjukskrivning samt nybeviljade fall av sjuk- eller aktivitetsersättning 1993 25. Källa: Försäkringskassan. Sjukdomar och besvär i rörelseorganen har historiskt sett varit den dominerande anledningen till sjuk- och aktivitetsersättning. Psykiska orsaker har ökat relativt sett mer som orsak till både sjukskrivning och sjuk- och aktivitetsersättning och är nu lika vanligt som diagnoser från rörelseorganen. I debatten har utvecklingen av aktivitetsersättning bland unga upp till 29 år lyfts upp som särskilt oroande. Från år 22 har förtidspension/ sjukbidrag 3 och aktivitetsersättning 3 till 16 19-åringar haft en minskande trend men det är kopplat till att denna åldersgrupp fasas ut eftersom de inte längre omfattas av detta ersättningssystem. Bland 2- till 29-åringarna syns emellertid en fortsatt ökande trend fram till 25 (figur 1). Det är främst psykiska diagnoser som ökat och dessa står för en större andel av yngres sjukskrivningar och aktivitetsersättningar. Både sjukskrivning och sjuk- och aktivitetsersättning är annars koncentrerade till högre åldrar. Antal dagar med aktivitetsersättning i gruppen 2 29 år är mindre än hälften av motsvarande i gruppen 3 39 år. Antal fall 6 Män Antal fall 6 Kvinnor 5 5 4 4 3 2 3 2 25-29 2-24 16-19 1 1 1999 2 21 22 23 24 25 1999 2 21 22 23 24 25 Figur 1. Antal pågående fall i december månad med förtidspension/sjukbidrag 1999 22 och med aktivitetsersättning 23 25 bland unga 16 29 år i åldersgrupper. Källa: Försäkringskassan. 26

Arbetsorsakade besvär har minskat de senaste tre åren Det finns signaler om att såväl fysiska som psykiska aspekter av arbetsmiljön blivit bättre sedan mitten av 199-talet. Arbetsmiljöundersökningen som genomförs av SCB och Arbetsmiljöverket visar t.ex. att under denna period har andelen som rapporterar att de har alldeles för mycket att göra minskat och inom vård- och omsorgssektorn har likaså andelen som måste lyfta tungt varje dag minskat. Sedan 21 har fler rapporterat att de tror att de orkar arbeta fram till pensionsåldern. Det finns också motstridiga tendenser, exempelvis har trött i kroppen efter arbetet ökat bland både tjänstemän och arbetare. Av 26 års undersökning om arbetsorsakade besvär som SCB genomför på uppdrag av Arbetsmiljöverket framgår att nästan var fjärde sysselsatt person i Sverige, 27 procent av kvinnorna och 21 procent av männen, under de senaste 12 månaderna uppger att de haft någon form av fysiska, stressrelaterade eller psykiska besvär som de hänför till arbetet. Både andelen med kroppsliga och andelen med stressrelaterade eller psykiska påfrestningar ökade mellan 1997 och 23 men har därefter minskat. I 26 års undersökning är dock förändringarna relativt små jämfört med 25 (figur 11). Procent 16 Män Procent 16 Kvinnor 14 14 12 12 1 1 8 8 6 6 4 4 2 2 1997 98 99 1 2 3 4 5 26 stress, psykisk påfrestning påfrestande arbetsställning 1997 98 99 1 2 3 4 5 26 tung manuell hantering upprepade arbetsmoment Figur 11. Andelen kvinnor och män som uppger att de fått besvär till följd av fysisk belastning respektive stress eller andra psykiska orsaker 1997 26. Procent av sysselsatta. Källa: Arbetsorsakade besvär 26, SCB och Arbetsmiljöverket. Besvär till följd av arbetsolycksfall har för män legat stabilt över åren. Andelen för 26 ligger på ca 3 procent. Andelen kvinnor som uppger besvär till följd av arbetsolycksfall är drygt 2 procent vilket är något högre än 1997. Även sjukfrånvaro pga. arbetsorsakade besvär har minskat sedan 23 och följer således samma trend som minskningen av arbetsorsakade besvär (figur 12). En närmare analys visar att det är andelen som uppger att de varit sjukfrånvarande fem veckor eller längre som minskat vilket gäller både män 27

och kvinnor. Bland männen har emellertid nivån varit densamma de senaste två åren. Av dem som redovisat arbetsorsakade besvär är det mer än var tredje (37 procent) som också uppger att de varit sjukfrånvarande på grund av dessa besvär. Arbetsolycka leder oftare till sjukfrånvaro än övriga besvär, över hälften (52 procent) vars besvär orsakats av en arbetsolycka uppger att de varit sjukfrånvarande till följd av detta. Procent 14 12 Kvinnor Män 1 8 6 4 2 1997 1998 1999 2 21 22 23 24 25 26 Figur 12. Andelen sysselsatta som uppger att de varit sjukfrånvarande pga. arbetsorsakade besvär minst en dag under de senaste 12 månaderna. Procent. Källa: Arbetsorsakade besvär 26, SCB och Arbetsmiljöverket. Om man lägger ihop de orsaker som handlar om fysisk belastning på rörelseapparaten (tung manuell hantering, påfrestande arbetsställningar och korta upprepade arbetsmoment) så utgör dessa tillsammans, inte bara för män utan även för kvinnor, en vanligare orsak till arbetsorsakade besvär än stress och andra psykiska påfrestningar. För kvinnor är annars stress och andra psykiska påfrestningar den enskilt vanligaste orsaken till besvär relaterade till arbetet. Det är också denna orsak som haft den mest dramatiska utvecklingen och andelen kvinnor som uppger sådana besvär har nästan fördubblats sedan 1997, dock har en minskning kunnat konstateras sedan 23. Bland män är den vanligaste orsaken till besvär påfrestande arbetsställningar, följt av stress och andra psykiska påfrestningar. Stressrelaterade besvär har ökat mer än andra besvär bland män sedan 1997. Kvinnor i kommunal sektor och landstingssektor har mer arbetsorsakade besvär än kvinnor i privat sektor Under hela perioden 1995 26 är andelen som uppger arbetsorsakade besvär högre inom kommunal- och landstingssektorerna jämfört med motsvarande yrkesgrupper i privat sektor (figur 13). Jämförelsen gäller endast kvinnor eftersom antalet svarande män som tillhör kommunal respektive landstingssektorn är för få i undersökningen för att göra motsvarande jämförelse möjlig. 28