Kompendium: atsdelar (Las partes de la oración) 1. Morfologi 2 2. yntagm 3 3. yntax 3 3.1. atsdelar 4 3.1.1. ubjekt och predikat 5 3.1.2. Nominalsyntagm: nominalt huvudord + bestämningar 5 3.1.3. Verbalsyntagm: finit verbform + bestämningar 6 3.1.4. Objekt 8 3.1.4.1.. Direkt objekt 8 3.1.4.2. Indirekt objekt 9 3.1.4.3 Pronomen som objekt 10 3.1.5. Predikativ 11 3.1.6. Passivsatser: agent-patient 13 4 Övningar satslösning 15 5 Facit övningar satslösning 17 1
1. Morfologi (formlära): Ordklasser Morfologins eller formlärans största enhet är ord. Orden är sammansatta av olika morfem, d.v.s. de minsta betydelsebärande enheterna i språket. Ett rotmorfem, t.ex. karl har egen semantisk betydelse, medan andra, avledningsmorfem (prefix, suffix) och böjningsmorfem bara har en grammatisk dito, som -en i karlen (bestämd form singularis) eller -ar och -na i karlarna (morfemet -ar indikerar pluralis och morfemet -na, bestämd form). I genitiv ( ägandeform ) har vi -ens som i karlens och -arnas som i karlarnas. om vi kan se av våra exempel är det inte alldeles lätt att definiera vad som är ett ord. Är karl, karlen, karlar, karlarnas, karlens, karlarnas, ett ord eller är det sex stycken olika. Denna fråga finns det inget säkert svar på men för att undvika missförstånd brukar man tala om lexikonord ordets grundform : med den synen är de sex orden i vårt exempel bara ett enda lexikonord, karl. Ett arv sedan antiken är att dela in ord i olika klasser, s.k. ordklasser. Denna indelning är som de flesta godtycklig, men man kan i alla fall säga att den bygger på tre olika kriterier: a) Form b) Betydelse c) Funktion Med form åsyftas böjningsmönster: i svenskan har adjektiv t.ex. gemensamt att de kan böjas enligt positiv-komparativ-superlativ (stor-större-störst); verb böjs bl.a. enligt vilken lingvistisk tid som åsyftas, s.k. tempus, och alla substantiv kan delas in i olika deklinationer, beroende vilka ändelser vi lägger till när vi gör om singularis till pluralis. En del ord är oböjliga, som i, av (prepositioner) och och, men (konjunktioner), och de saknar i regel egen (semantisk) betydelse. De betydelsetunga orden, t.ex. skog, springa, grön, är i regel böjliga medan betydelsesvaga ord i regel är oböjliga. Det andra kriteriet handlar alltså om semantisk betydelse: åsyftas en handling (verb), ett ting (substantiv), en beskrivning (adjektiv) etc. Vårt tredje kriterium är funktion, vilken grammatisk funktion ordet har. Vi kan t.ex. säga att adjektiv bestämmer/modifierar substantiv (en röd bil) och att verbet utgör huvudordet i ett 2
verbalsyntagm. Vi ser här att funktion är ett kriterium som leder oss bort från ordnivån, mot syntagm och satser, vilka är de största enheterna man studerar inom grammatiken. 2. Fraser-syntagm (fraslära) Fraser - eller med en mer passade term syntagm, är ord eller kedjor av ord som bildar satsdelar. En satsdel kan förvisso också bestå av bara ett enda ord, men ofta utgörs satsdelar av flera ord som hänger ihop med varandra. Det finns olika typer av syntagm och vilken typ av syntagm det handlar om avgörs av vilket som är dess huvudord. I ett syntagm som en stor boll så är boll huvudord och en stor dess bestämningar. Eftersom boll är ett substantiv så kallas denna typ av syntagm för nominalsyntagm el. fras (nomen är ursprunget till svenskans namn och spanskans nombre, alltså samma sak som substantiv; nomen används ibland också som beteckning för de nominala ordklasserna men det lämnar vi därhän i denna framställning). På samma sätt kan vi tala om adjektivsyntagm, verbalsyntagm, adverbialsyntagm och prepositionssyntagm, beroende på vilken ordklass syntagmets huvudord tillhör. 3. yntax (satslära) atsen är som sagt den största enhet man studerar inom grammatiken. En sats måste för att vara en fullvärdig sats, ha såväl subjekt och predikat. ubjektet kan vara implicit eller explicit. I svenskan är subjektet explicit och i spanskan kan det vara såväl explicit som implicit, alltså underförstått. Vidare är det så att såväl subjekt som predikat kan bestå av ett enda ord likväl som långa kedjor av ord, s.k. syntagm. Låt oss inte blanda ihop satsen med en mening, vilket ju i princip kan vara vad som helst så länge det avslutas med punkt eller annat avslutande skiljetecken (i svenskan; märk väl att utrops- och frågetecken inte nödvändigtvis följs av versal i spansk ortografi).: - Aj!, är en mening men det är ingen sats. På motsvarande sätt kan en lång mening bestå av flera olika satser. 3
Man brukar tala om två olika typer av satser, huvudsatser och bisatser. Huvudsatser kan stå själva medan bisatsen inte kan stå själv; den är alltid underordnad huvudsatsen. Om vi tittar på ett exempel som: Hon ringde till mig eftersom vi skulle gå på bio, så är hon ringde till mig huvudsats medan eftersom vi skulle gå på bio är bisats. Ordet eftersom tillhör ordklassen konjunktioner, vilka binder ihop satser med varandra. Konjunktioner som binder ihop huvudsatser med bisatser kan också kallas för subjunktioner eller underordnande konjunktioner: eftersom är alltså en subjunktion. Konjunktioner som binder ihop två huvudsatser med varandra brukar man dock inte kalla för någonting annat än just konjunktion, som i t.ex.: Vi väntade på regnet men det hände ingenting, där alltså men är konjunktion. Parentetiskt kan tilläggas att förhållandet med två satser som s.a.s. är bredvidställda, alltså att inget förhållande av över- eller underordning råder, brukar kallas för paratax. Underordning brukar på motsvarande vis betecknas som ett förhållande av hypotax. 3.1. atsdelar Ord och syntagm (och hela satser) bildar satsdelar. På satsnivån omsätts sätts alltså ordens och syntagmens betydelse till praktik: Det är via satser vi talar och skriver i praktiken. Nedan ska vi kortfattat gå igenom de olika satsdelarna och hur man ska gå tillväga för att härleda dem ur satser, s.k. satsanalys. Begrepp & förkortningar för satsanalys pansk benämning vensk benämning ujeto ubjekt P Predicado Predikat V Verbo (predikats-) Verb N Núcleo Huvudord CN Complemento del nombre Attribut CA Complemento del adjetivo Attribut CC Complemento circunstancial Adverbial (tids-, rums-, sätts- etc) CO Complemento de oración Adverbial (sats) CR Complemento de régimen Objektsliknande adverbial OD Objeto directo Direkt objekt 4
OI Objeto indirecto Indirekt objekt A Atributo Predikativ CPR Complemento predicativo Predikativ CA Complemento agente Agent CP Complemento paciente Patient, passivt subjekt D Determinante Determinant 3. 1. 1 ubjekt och predikat En sats (oración) är en grammatisk konstruktion som innehåller ett subjektsled och ett predikatsled, förkortat subjekt och predikat. En smula förenklat kan man säga att subjektet är den grammatiska person som utför den handling som predikatet utsäger. I en sats som: Kalle sover P, så är alltså Kalle subjekt () och sover predikat (P) 3.1.2. Nominalsyntagm: nominalt huvudord + bestämningar ubjektet utgörs av ett led med nominal ( substantivistisk ) funktion, ibland ett ensamt substantiv (nombre, sustantivo), som i exemplet ovan, men ofta handlar det om en serie ord av vilka huvudordet (núcleo) är ett substantiv till vilket de övriga är bestämningar (complementos del nombre) och determinanter (determinantes) 1. lik satsdelsbildande grupp av ord kallas för nominalsyntagm eller fras (sintagma nominal). Om vi tittar på en sats som: 1 ubjektet kan också utgöras av infinitivsyntagm eller bisatser med nominal funktion (att-bisatser och indirekta frågebisatser). 5
Lasses syster sover (N) P, så utgörs alltså subjektet av nominalsyntagmet Lasses syster. Huvudordet i detta nominalsyntagm är syster och dess bestämning - eller attribut -, Lasses. Vi får alltså: Lasses syster (sover) CN N Översatter vi vårt exempel till spanska får vi: Duerme la hermana de Lasse P (N), där Lasse är attribut till la hermana, genom prepositionen de. Vi får alltså: la hermana de Lasse N CN. Vidare är determinanten (i form av en artikel) la bestämning till huvudordet hermana, således: la hermana D N 3.1.3. Verbalsyntagm: finit verbform + bestämningar I vårt exempel Kalle sover, utgör verbet sover som sagt predikatet. 6
Precis som i fallet med subjektets nominalfras är det oftast så att motsvarigheten på predikatsidan, d.v.s. verbet, modifieras via bruket av olika bestämningar. Om vi säger: Kalle sover i soffan P (V), så är sover i soffan predikat men samtidigt är i soffan en bestämning till predikatsverbet sover. Denna bestämning kallas för adverbial (complemento circunstancial), i det här fallet rumsadverbial (complemento circunstancial de lugar), eftersom det bestämmer var verbalhandlingen sker. Verbet och de ord som modifierar det kallas för verbalsyntagm (sintagma verbal). Låt oss dela upp detta verbalsyntagm: sover i soffan V CC (de lugar) Om vi tar det på spanska kan vi få t.ex.: María duerme en el sofá P (V) ( ) duerme en el sofá V CC (de lugar) bygger vi ut satsen en smula så kan vi få: María duerme en el sofá los viernes P (V) Analyserar vi predikatet får vi: Duerme en el sofá los viernes V CC (d.l) CC (d.t) 7
, där los viernes är tidsadverbial, och fungerar som bestämning till duerme en el sofá. En speciell typ av adverbial är de objektsliknande adverbialen (complemento de régimen). I somliga grammatikor kallas dessa för prepositionsobjekt och det gör de eftersom de alltid inleds med preposition och i allt väsentligt liknar ett objekt utan att vara det. Det är verbens valens som kräver en preposition men denna saknar i dessa konstruktioner helt betydelse av riktning. I en sats som Jag arbetar på huset, är jag subjekt, arbetar predikatsverb och på huset objektsliknande adverbial om det är betydelsen att arbeta med att exempelvis bygga om huset det handlar om. Om prepositionen däremot tolkas bokstavligt, och det faktiskt är uppe på huset man arbetar, då är det fråga om (rums-) adverbial. I spanskan kan det se ut som t.ex. Confiaba en ella CR, där prepositionen en kan sägas hänga ihop med verbet snarare än som ett uttryck för positionsbestämning, och därför är det ett objektsliknande adverbial det är fråga om. 3.1.4. Objekt 3.1.4.1. Direkt objekt (objeto directo) Vi har använt verbet sova tidigare, ett intransitivt verb som inte kan ta objekt. Om vi däremot skriver: Pelle startar motorn, så finns det ett föremål (eller en person, ett djur, en händelse, en omständighet etc.) som handlingen i första hand riktar sig till, ett s.k. direkt objekt. För att det ska kunna finnas ett 8
direkt objekt måste det styras av ett transitivt verb, i det här fallet starta: Man kan starta någonting, men man kan inte *sova någonting (däremot kan man söva något/någon).. Analysen ger på första nivån: Pelle startar motorn P (V) Och i nästa fas: ( ) startar motorn V OD Och lägger vi till ett adverbial kan vi få: Pelle startar motorn på morgonen P (V), där på morgonen modifierar verbhandlingen, d.v.s. startar: ( ) startar motorn på morgonen V OD CC (de tiempo) På spanska blir det precis likadant: ( ) arranca el motor por la mañana V OD CC (de tiempo) 3.1.4.2. Indirekt objekt Det indirekta objektet är det föremål (eller en person, ett djur, en händelse etc.) som verbhandlingen riktar sig till i andra hand, d.v.s. efter att denna handling passerat över det direkta objektet. Låt oss titta på ett exempel: 9
Pelle startade motorn för mig i morse P, där för mig är indirekt objekt, motorn är som tidigare direkt objekt, och i morse modifierar verbhandlingen: startade motorn för mig i morse V OD OI CC På spanska me ha arrancado (eller me arrancó) el motor esta mañana OI V OD CC (de tiempo), där el i el motor och esta i esta mañana, kan betraktas som determinanter till sina respektive huvudord. 3.1.4.3. Pronomen som objekt I svenskan ersätts ofta substantiv av subjekts- och objektsformer av personliga pronomen, som t.ex. jag-mig, du-dig, han-honom, vi-oss. Om vi tittar på: Kalle gav Lisa och Arne en present P ( ) gav Lisa och Arne en present V OI OD Ersätter vi subjektet och det direkta objektet med personliga pronomen får vi: Han gav dem en present 10
, där han givetvis är subjekt, dem är indirekt objekt och en present är direkt objekt Vi kan gå ett steg längre och skriva: Han gav dem den (i present), där den ersätter en present och således är direkt objekt. Lägger man till i present så blir denna bestämning attribut till det direkta objektet. I spanskan, eftersom subjektet i regel uttrycks implicit, via det person- och numerusböjda verbet, handlar den pronominella ersättningen (oftast) bara om objektspositionen: les dio un regalo - han gav dem en present, där les är indirekt objekt och un regalo är direkt objekt. Vill vi ersätta också det direkta objektet med ett pronomen får vi: se lo dio (de regalo) - han gav dem den (i present) OI OD V 3.1.5. Predikativ Efter s.k. bindeverb (verbos copulativos) eller semantiskt tomma verb som kräver utfyllnad i form av ytterligare information för att bli en fullvärdig sats, följer predikativ (som förr kallades för predikatsfyllnad). kolgrammatiken talade om bindeverben vara, bli(va), heta, kallas, som påbjudande predikativ, och det är riktigt, men de är fler: förefalla, verka, betraktas (som), anses, och några till. Predikativet följs i allmänhet av substantiv/nominalfras, som i: Bertil är skräddare V A (N) och 11
Bertil är en snäll skräddare CN N, där snäll är CN till huvudordet skräddare, eller adjektiv, som i: mormor blev glad V A och som kan byggas ut till t.ex.: mormor blev mycket glad, där mycket är attribut, i det här fallet modificadordel adjetivo till huvudordet glad. Inom spansk grammatik talar man om ser och estar som de enda kopulativa verben: es carpintero han är snickare V A, där predikativet är ett substantiv, och: está morena hon är solbränd V A, där predikativet är ett adjektiv När verbet inte är en cópula, men ändå tar (utan att det alltid är nödvändigt) predikativ, brukar man i spanskan tala om complemento predicativo, som kan syfta såväl på subjektet som på objektet, som i: La casa me pareció grande - Jag tyckte huset var stort ( huset tycktes mig stort ) 12
OI V CPR, där grande är predikativ (complemento predicativo) och syftar på subjektet, medan rara i Ellos la vieron rara, är objektspredikativ eftersom det säger någonting om objektet. 3.1.6 Passivsatser: Agent-patient Hittills har vi talat om aktiva satser, alltså satser i vilka subjektet är den satsdel som utför handlingen i predikatet, t.ex.: Kalle bygger huset, där Kalle är subjekt, bygger huset är predikat, bygger är verbet och huset är direkt objekt. Denna mening kan vi göra om till en passiv sats (oración pasiva): Huset byggs av Kalle CP V CP, och då blir huset, som i meningen ovan är direkt objekt, till passivt subjekt eller patient (complemento paciente), och den grammatiska person som utför handlingen, till agent (complemento agente). I exemplet Huset byggs av Kalle så ser vi att den passiva satsen konstrueras med ett passivbildande s. Det är ett sätt att konstruera passivsatser på, men de kan också konstrueras med verben vara och bli(-va), som i: Lasse blev lurad av Lisa, där Lasse är Patient, av Lisa är Agent och lurad är predikativ (eftersom ju verbet bli (-va) påbjuder predikativ). 13
I spanskan konstrueras passivsatser också på två sätt, å ena sidan med preteritum av verbet ser/ir, som motsvarar svenskans vara/bli. Låt oss omvandla en aktiv sats till en passiv slik, på spanska: Aktiv: El Racing de antander ganó el partido V OD Passiv: El partido fue ganado por el Racing de antander CP V A CA Å andra sidan konstrueras passiva i satser med se, i s.k. passiv reflexiv form (pasiva refleja) som alltså motsvarar svenskans passiva verb (var uppmärksam på att se i andra grammatiska kontexter också kan vara opersonligt subjekt, alltså motsvara svenskans man, som i t.ex. man går på bio ibland = se va al cine de vez en cuando ), som i: Aktiv: Elena marcó los goles en la primera parte V OD OD Passiv: Los goles se marcaron en la primera parte (por Elena) 2 CP V CC, där alltså det direkta objektet i den aktiva satsen blir till passivt subjekt eller patient i den passiva, precis som när det gäller passiva satser med verbet ser/ir. 2 Vid bruk av agent är den förstnämnda konstruktionen betydligt vanligare, d.v.s. los goles fueron marcados por Elena. 14
4. Övningar satsdelar: Ta ut satsdelarna. Ta ut de delar som är understrukna: 1. 1.1. El lobo aúlla Vargen ylar El lobo (...) 1.2. a) ara es amable ara är snäll b) (...) es amable 1.3. a) El Valencia metió tres goles ayer. Valencia gjorde tre mål igår b) El Valencia metió tres goles ayer. c. (...) tres goles (...) 1.4. a) El toro fue matado por el torero Tjuren dödades (el. blev dödad) av tjurfäktaren 1.5. a) Lisa mató la mosca Lisa dödade flugan b) (...) mató la mosca 15
1.6. a) La considero muy guapa Jag uppfattar henne som mycket snygg b) La considero muy guapa 1.7. a) María le pasó la carta a su amiga Maria lämnade över brevet till sin väninna b) María le pasó la carta a su amiga 1.8. a) En seguida María le pasó la carta Maria gav henne (honom/den/det) brevet omedelbart b) e la pasó directamente Hon (han/den/det) gav henne (honom/den/det) det (brevet) direkt 1.9. a) La pequeña dama abrió su paraguas Den lilla damen öppnade sitt paraply b) La pequeña dama abrió su paraguas c) La pequeña (...) su paraguas 1.10. a) Pedro no quiso Pedro ville inte b) (...) no quiso 16
5. Facit övningar satsdelar: Ta ut satsdelarna. 1. 1.1. El lobo aúlla P (V) Vargen ylar El lobo (...) D N 1.2. a) ara es amable ara är snäll P b) (...) es amable V A 1.3. a) El Valencia metió tres goles ayer. Valencia gjorde tre mål igår P b) El Valencia metió tres goles ayer. D N V OD CC (de tiempo) c. (...) tres goles (...) CN N 1.4. a) El toro fue matado por el torero Tjuren dödades (el. blev dödad) av tjurfäktaren P V CA 1.5. a) Lisa mató la mosca Lisa dödade flugan P 17
b) (...) mató la mosca v OD 1.6. a) La considero muy guapa Jag uppfattar henne som mycket snygg OD V CPR b) La considero muy guapa CN V CA N 1.7. a) María le pasó la carta a su amiga Maria lämnade över brevet till sin väninna P b) María le pasó la carta a su amiga OI V OD OI 1.8. a) En seguida María le pasó la carta Maria gav henne (honom/den/det) brevet CC (de tiempo) OI V OD omedelbart b) e la pasó en casa Hon (han/den/det) gav henne (honom/den/det) OI OD V CC (de lugar) det (brevet) hemma 1.9. a) La pequeña dama abrió su paraguas Den lilla damen öppnade sitt paraply P b) La pequeña dama abrió su paraguas CN N V OD c) La pequeña (...) su paraguas D N D N 18
1.10. a) Pedro no quiso Pedro ville inte P b) (...) no quiso CC V (de oración) 19