C-UPPSATS. Effekten av metoden Motiverande samtal för att påverka människor till livsstilsförändring. En evidensstudie

C-UPPSATS 2008:066 Effekten av metoden Motiverande samtal för att påverka människor till livsstilsförändring En evidensstudie Elin Johansson, Carolina Lindström Luleå tekniska universitet C-uppsats Omvårdnad Institutionen för Hälsovetenskap Avdelningen för Omvårdnad 2008:066 - ISSN: 1402-1773 - ISRN: LTU-CUPP--08/066--SE

Luleå tekniska universitet Institutionen för hälsovetenskap Avdelningen för omvårdnad Effekten av metoden Motiverande samtal för att påverka människor till livsstilsförändring en evidensstudie The effect of Motivational Interviewing on life style changes an evidence study Elin Johansson Carolina Lindström Kurs: Examensarbete 15 hp Vårterminen 2008 Sjuksköterskeprogrammet 180 hp Handledare: Ingalill Nordström

Effekten av metoden Motiverande samtal för att påverka människor till livsstilsförändring en evidensbaserad studie Elin Johansson Carolina Lindström Institutionen för hälsovetenskap Luleå tekniska universitet Abstrakt I socialstyrelsens kompetensbeskrivning för legitimerade sjuksköterskor framställs vikten av att inneha en kommunikativ förmåga för att frambringa en bättre förståelse för patienten. Samtalsmetoden Motivational Interviewing (MI) anspelar på att motivera patienter till förändring. Syftet med denna uppsats var att, genom en systematisk översikt av befintlig kunskap, beskriva effekten av MI som metod för att påverka människor till livsstilsförändring. Studien utfördes med en metod för evidensbaserad omvårdnad och innefattade 13 artiklar som kontrollerades utifrån frågor analyserade ur syftet. Granskningen visade att MI-metoden ger positiva effekter bland olika livsstilsproblem. Metoden verkar vara mer effektiv än andra jämförbara metoder, samt påverka motivationen till förändring. MImetodens effekter verkar inte beröras av patientens ålder eller kön. Denna samtalsmetod är relativt ny inom den somatiska vården, men studier visar på gynnsamma resultat. Evidensstyrkan för frågeställningarna var 1-3. I studien framkom att MI-metoden ger bra omvårdnadsresultat. Sjuksköterskan borde därför få möjlighet att integrera denna samtalsmetod i omvårdnaden, för att ge bästa möjliga vård i enlighet med patienten. Nyckelord: Motiverande samtal, livsstil, intervention, sjukvård, evidens.

2 Beteendeförändringar ligger oftast väldigt centralt inom hälso- och sjukvården. Personalen känner ofta en frustration över att se patienter som använder hälsofarliga beteenden. Trots att människor har kunskap om det destruktiva beteendet som kan vara livshotande, så vidmakthåller de samma livsstil (Marquardt & Vezeau, 2007). En ohälsosam livsstil och miljö är orsaken till en stor andel dödsfall. Om inte sjukvården kan stödja människor att förbättra livsstil och miljö kommer människors hälsa att fortsätta försämras. Befolkningen blir äldre och mer etniskt varierad och därmed så ställs nya krav på hälsointerventioner inom vården. Sjuksköterskor har stor kunskap om det biopsykosociala och har ofta en kontinuerlig kontakt med patienter, därför är sjuksköterskor lämpliga att främja hälsosamma livsstilar hos befolkningen. Sjuksköterskor borde fungera som ett stöd för människor som vill förändra sin livsstil, de är den största enskilda gruppen av hälsovårdsgivare. Därför borde de spela en viktig roll i det förebyggande hälsoarbetet, även till de extra sårbara patienter som lätt glöms bort inom vården. Regeringar i hela världen börjar sätta upp planer för att hjälpa människor i alla åldrar att hålla sig hälsosamma, eftersom detta medför en frisk och produktiv befolkning. Det behövs dock mer resurser för att öka den evidensbaserade praktiken för att nå ut med kunskap till befolkningen, så att de kan ha nytta av nya rön (Pender, Murdaugh & Parsons, 2006, s. 2, 6, 10). I kompetensbeskrivning för legitimerade sjuksköterskor (Socialstyrelsens, 2005) beskrivs sjuksköterskans framträdande uppgift att främja hälsa och förebygga ohälsa. Det handlar både om att identifiera och förebygga hälsorisker samt vid behov motivera patienter till livsstilsförändringar. Enligt Pender, et al. (2006, s. 7) finns det en skillnad mellan hälsobefrämjande och sjukdomsförebyggande arbete. Hälsobefrämjande arbete handlar om önskan att öka kontrollen över sin hälsa och förbättra den. Sjukdomsförebyggande arbete handlar om att undvika sjukdom, upptäcka den tidigt, eller att behålla funktioner som kan skadas på grund av sjukdom. I Ottawa Charter for Health Promotion, (1986) framkommer det att individen måste kunna identifiera sina mål, tillfredställa sina behov och förändra samt bemästra miljön för att känna fullständig fysisk, mentalt och socialt välbefinnande.

3 Sjuksköterskor möter människor från många olika sociala grupper med olika levnadsvanor. Detta kräver att de har förmåga att kunna bemöta varje unik individ. I Socialstyrelsens kompetensbeskrivning för legitimerade sjuksköterskor (Socialstyrelsen, 2005) beskrivs vikten av att bemöta andra på ett respektfullt, lyhört och empatiskt sätt. Sjuksköterskan skall kunna ge stöd och vägledning för att skapa en optimal delaktighet i vård och behandling. En annan viktig roll är att kunna informera och undervisa i grupp eller individuellt, samt att följa upp förståelsen av informationen. Under vår studietid har vi vid flera tillfällen uppmärksammat att det ofta är brister i kommunikationen mellan vårdare och vårdpersonal. Enligt Anderson, Allan och Finucane (2001) är det något som patienterna idag oftast är missnöjda med i vården. De känner att de blir bemötta med en dålig attityd, får för lite, felaktig eller tvetydig information. Detta skapar en otrygghet i vård och behandling, vilket gör att patienterna upplever omvårdnaden som bristfällig. Därför ser vi kommunikationen som en grundläggande förutsättning för en god relation mellan vårdare och vårdtagare. I sjuksköterskeutbildningen erbjuds goda kunskaper om vikten av att lyssna och se hela patienten som själv innehar den största kunskapen om sin hälsa. Samtalet med patienten skapar denna helhet och förståelse för patientens situation, vilket gör samtalet till ett viktigt redskap. Brister i samtalsfärdigheten kan medföra risker, som i sin tur kan leda till negativa konsekvenser i omvårdnaden (Socialstyrelsen, 2005). Detta är även något vi uppmärksammat under våra verksamhetsförlagda utbildningar, vilket skapat ett intresse för att söka vidare evidens inom området. Vi vill använda oss av en samtalsmetodik som stärker och motiverar patienten. En samtalsmetodik som ofta används inom området är MI (Walsh, McAllister, Morgan, & Thornhill, 2004). Studien kommer att fokuserar på denna metod. En av grundarna till samtalsmetoden MI är William Miller en amerikansk psykolog och professor. Första studien publicerades av Miller och blev en mall för hur samtalsmetoden MI skulle integreras i missbruksbehandling (Miller, 1983). Senare skapade Miller ett samarbete med psykologen Stephan Rollnick och de skrev tillsammans en grundbok om

4 MI. Metoden har sedan fortsatt att utvecklas. Miller och Rollnick definierar MI som en empatisk, förändringsinriktad, klientcentrerad samtalsmetodik. Metoden används för att stödja beteendeförändringar genom att hjälpa patienten till att själv utforska och lösa sin ambivalens till förändring (Miller & Rollnick, 2003, s. 8, 29, 43). Genom att lösa upp ambivalensen skapas en inre motivation till livsstilsförändringen (Marquardt & Vezeau, 2007). Det är därmed viktigt att jobba med ambivalensen för att en beteendeförändring skall kunna frambringas (Arthur, 1999). Ambivalens kan undvikas genom att vårdpersonalen uppmuntra patienten till att själv prata om sina anledningar till förändring (Duran, 2003). Grundläggande inom samtalsmetoden är enligt Miller och Rollnick (2003, s. 55-60) fyra vägledande principer. Den första handlar om att uttrycka empati. MI kännetecknas av den empatiska och klientcentrerade rådgivningsstilen. Genom att lyssna reflekterande försöker rådgivaren förstå patientens känslor och perspektiv utan att döma, kritisera eller skuldbelägga. Att förstå och acceptera en persons perspektiv innebär dock inte detsamma som att hålla med eller uppskatta det personen anser. Den andra principen handlar om att utveckla diskrepans. Det handlar om att lägga fram verkligheten så att personen kan konfrontera och förändra den. MI är specifikt styrande mot att befria människor från sina låsningar och för att hjälpa dem komma bort från ambivalensen mot beteendeförändring. I den tredje principen är det viktigt att följa med motståndet. Uppvisar patienten ett motstånd bör inte rådgivaren övertala denna till förändring. Ofta kan det medföra att personen går i motsatt riktning eller ställer sig i försvarsställning. Patienten skall inte ses som en motståndare som skall besegras. Rådgivaren kan använda patientens motstånd och vända på den för att skapa en ny rörelse mot förändring. Ambivalens bör ses som något naturligt och förståeligt. Den sista principen handlar om att stödja självkompetensen. Om rådgivaren får patienten att följa de tre första stegen kan det innebära att patienten får en uppfattning om att ta itu med problemet, men om patienten inte varseblir något hopp eller möjlighet till förändring kommer detta inte att ske. Därför är det viktigt att öka patienternas självförtroende och tro på deras kapacitet att lyckas med förändringen.

5 Enligt Byrne, Watson, Butler och Accoroni (2006) är det bra om förändringen skapas av patienten själv. Arthur (1999) påpekar att sjukvårdspersonalen kan visa ett exempel på möjliga åtgärder och därigenom skapa valmöjligheter för patienten, utan att gå in och påverka. Duran (2003) menar att chansen till förändring är störst om patientens plan för beteendeförändring hör samman med dennes inre värderingar. Byrne et al. (2006) tar upp att det är viktigt att sjuksköterskorna får patienterna att tänka över sitt beteende, genom att väga för och nackdelar med en förändring. Enligt Marquardt och Vezeau (2007) handlar det om att stödja patientens egen kraft till förändringen. Det handlar alltså om att lämna dörrarna öppna och lägga kontrollen i patientens egen hand, vilket ökar sannolikheten för att lyckas i framtiden (Duran, 2003). Genom MI-metoden blir patienterna deras egna personliga experter, vilket gör att deras engagemang till förändring ökar (Marquardt & Vezeau, 2007). De flesta studier inom MI är från USA och Storbritannien. Under senare tid har MImetoden dock börjat uppmärksammas i Sverige. Metoden har bland annat presenterats i facktidningar (Andreásson & ndell-eklund, 1999). Det finns en svensk bok (Barth & Näsholm, 2006) som handlar om MI-metoden. I Sverige används MI-metoden framförallt inom missbrukarvård och socialtjänst, men även i psykosocialt inriktade behandlings- och rehabiliteringsverksamheter. I Stockholm fokuseras det allt mer på korta interventioner i medicinska sammanhang. Även i resten av Sverige har kort motiverande rådgivning med inspiration från MI-metoden börjat användas allt mer inom hälso och sjukvården med fokus på alkohol, tobak, fysisk aktivitet och andra livsstilsförändringar i samband med exempelvis diabetes och högt blodtryck (Barth & Näsholm, 2006, s. 64). Trots detta har vi svårt att se att samtalet har en central roll inom den kliniska omvårdnaden och även i sjuksköterskeutbildningen. Forsberg (2006) menar dock på att MI-metoden har bidragit till att öka intresset för samtalets påverkan genom att forskare med vetenskapliga metoder studera rådgivande samtal. Syftet med studien var att söka evidens för effekten av MI som metod för att påverka människor till livsstilsförändring.

6 Metod Studien är genomförd med en metod för evidensbaserad omvårdnad som bygger på en sammanställning av vetenskapliga studier. Studien omfattar tretton artiklar. Enligt Willman, Stoltz och Bahtsevani (2006, s. 23) syftar denna metod till att använda omvårdnadsforskningens vetenskapliga resultat som komplement till andra kunskaper för att tillsammans med patienten komma fram till bästa tillgängliga omvårdnadsinsatser. Genom Goodmans sju steg struktureras arbetsprocessen: 1) Specificering av frågeställning, 2) Specificering av inklusions- och exklusionskriterier, 3) Litteratursökning, 4) Kvalitetsgranskning av artiklar, 5) Analys av artiklar, 6) Sammanställa bevisen till ett resultat, 7) Diskussion av resultat (Willman et al, 2006, s.51). Arbetsgången beskrivs under nedanstående rubriker. Fokuserad frågeställning Med utgångspunkt från syftet formulerades specifika frågeställningar. Som hjälp användes Flemmings tabell (tabell 1) (Willman, et al. 2006, s. 55-58). Tabell 1, Flemmings tabell (Willman, et al. 2006, s. 56-57). Population/ Undersökningsgrupp Åtgärd/ Intervention Motåtgärd/ Counterintervention Resultat/ Outcome Människor i behov av livsstilsförändring. Motivational Interviewing / Motiverande samtal (MI) Ingen åtgärd till livsstilsförändring eller förändrad livsstil genom andra metoder. Förändrad livsstil såsom förändrad kosthållning, rökstopp, minskad alkoholintag. Efter en första genomgång av studier inom området utkristalliserades sex specifika frågeställningar: 1. Har MI-metoden effekt på alkohol och nikotinberoende? 2. Har MI-metoden effekt på personer med narkotikamissbruk såsom? 3. Har MI-metoden effekt på fysiska hälsan (förbättrade matvanor, ökad aktivitet,

7 viktnedgång, förbättrad blodtryck och normaliserar kolesterolvärden) och den psykiska hälsan (stress, oro och depression)? 4. Har MI-metoden effekt oavsett ålder och kön? 5. Kan MI-metoden påverka motivationen för förändring? 6. Har MI-metoden större effekt än andra jämförbara metoder? Inklusionskriterier för sökning Inklusionskriterier för studien var människor med riskfylld livsstil, såsom människor som lider av övervikt, röker eller har ett för högt intag av alkohol och narkotika. Studierna skulle vara peer-reviewed, vilket innebär att expertis inom området har granskat artiklarna innan de publicerats (Willman et al. 2006, s. 81). De skulle även vara randomiserade kontrollerade studier (RCT) eller kontrollerade kliniska studier (CCT). Även litteraturöversikter inkluderades. Sökningen begränsades även med engelskspråkiga artiklar. Litteratursökning Litteratursökningen omfattade nationella och internationella, vetenskapliga artiklar inom det valda området. Databaser som användes var AcademicSearch, PsycInfo, PubMed och Cinahl. Sökorden som användes var adekvata för studien. Sökorden var motivational interviewing, intervention, substance abuse, lifestyle, health care, alcohol abuse, drug abuse, drugs, weight loss, obesity, mental health, exercise, diets, smoking cessation programs, nicotine addiction, psychotherapeutic techniques och children. Dessa användes i olika kombinationer för att få fram mer specifika resultat (tabell 2). Sökningen begränsades inte av årtal eller artiklar i fulltext. Sökningen startade på PubMed Mesh-termer, men eftersom det inte gick att finna sökorden Motivational Interviewing valdes istället Psykinfo thesaurus, Cinahl och Academic Search Elite Standard Terms där Motivational Interviewing fanns som sökord.

8 Tabell 2, Genomförd litteratursökning. Sök Sökord Antal träffar Antal valda 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 Psykinfo thesaurus Motivational Interviewing Alcohol abuse OR drugs Motivational Inteviewing AND Alcohol abuse OR drugs Drug abuse Motivational Interviewing AND drug abuse Mental health Motivational Interviewing AND Mental health Exercise Motivational Interview AND exercise Psychotherapeutic techniques Motivational Interviewing AND Psychotherapeutic techniques Intervention Diets Lifestyle Intervention AND Diets AND Lifestyle 250 58431 29 26069 62 39651 11 6998 13 9693 32 15620 4395 3292 13 0 0 2 0 1 0 1 0 1 0 1 0 0 0 1 16 17 18 19 20 21 22 23 24 Cinahl headings Motivational Interviewing Alcohol abuse Motivational Interviewing AND Alcohol abuse Obesity Motivational Interviewing AND obesity Health care Motivational Interviewing AND Health Care Substance abuse Motivational Interviewing AND substance abuse 126 2277 13 12307 4 122352 10 10046 20 0 0 2 0 1 0 1 0 1 25 26 27 28 29 Academic search Elite Smoking Cessation programs Nicotine Addiction Children (health & hygiene) Smoking Cessation Programs AND Nicotine Addiction AND Children (health & hygiene) 2331 1364 7923 4 0 0 0 1 Totalt valda artiklar 13 Evaluering och urval Urvalet av artiklar genomfördes utifrån kritisk läsning av abstraktet i artiklarna. De som svarade mot syftet granskades och fördes in i översikten. För att minimera subjektiviteten har två personer oberoende av varandra granskat och kvalitetsbedömt utifrån förbestämda kriterier, vilket enligt Willman, et al. (2006, s. 50, 52) skapar ett forskningsstöd.

9 Forskningsstödets giltighet och generaliserbarhet värdesätts tillsammans med den kliniska erfarenheten samt patienternas egna tolkningar. De mest disponibla beläggen nyttjas för att planera omvårdnaden Enligt Willman et al. (2006, s. 154-155) används protokoll för kvalitetsbedömning av de kvantitativa studierna för att framta artiklarnas kvalitet och bevisvärde. Gällande granskning och analys av de systematiska litteraturöversikterna användes protokoll från Statens beredning för medicinsk utvärdering (SBU, 1999). Bevisvärdet i artiklarna framtogs även för att ytterligare kunna se dess pålitlighet när det gäller att besvara frågeställningarna. Detta gjordes med hjälp av en evidensgradering enligt Britton (2006) där bevisvärdet indelas från högt till lågt. Artiklar som inte nådde upp till medel eller hög nivå exkluderades. Evidensstyrkan för frågeställningarna graderades även från 1-3 (tabell 3). Evidensstyrkan är det bevisvärde som ligger till underlag för en viss slutsats. Genom bedömning av evidensstyrkan tas säkerheten för slutsatsen fram, samt risken för hur snabbt resultatet kan ändras. Vid starkt vetenskapligt stöd kan inte mindre studier influera slutsatserna anmärkningsvärt, medan svaga underlag fordrar observans på det som tillkommer (Britton, 2006). Tabell 3, Bedömning av evidensstyrka (Britton, 2006). Evidensstyrka 1 (stark) Evidensstyrka 2 (måttligt stark) Evidensstyrka 3 (begränsad) Evidensstyrka 4 (otillräcklig) Det vetenskapliga underlaget blir starkt och slutsatsen pålitlig när flera stora studier med lämplig design och högt bevisvärde från olika centra givit samma resultat Det vetenskapliga underlaget blir måttligt starkt när det finns minst en studie med högt bevisvärde och två studier med medelhögt bevisvärde. Det vetenskapliga underlaget blir begränsat när det finns minst två studier med medelhögt bevisvärde. Under denna nivå är det vetenskapliga underlaget otillräckligt. Här är det nödvändigt att ange vad eventuella slutsatser baserar sig på.

10 I tabell 4 redogörs analysen utifrån varje enskild frågeställning som här har ombildats till påståenden. I tabellen framställs evidensstyrkan och bevisvärdet samt kvalitén i varje utvald studie. Tabell 4, Evidensstyrka i frågeställningarna (Britton, 2006). Evidensstyrka Referenser Kvalitet Bevisvärde MI metoden har effekt på alkohol och nikotinberoende MI metoden har bristande effekt på personer med drogmissbruk såsom narkotika 1 Carroll et al. 2006 Emmons et al. 2001 McCambridge & Strang. 2004 Monti et al. 2007 Beckham. 2007 Marsden et al. 2006 Hettema et al. 2005 2 Carroll et al. 2006 McCambridge & Strang. 2004 Marsden et al. 2006 Hettema et al. 2005 Medel MI metoden har effekt både på fysiska hälsan (förbättrade matvanor, ökad aktivitet, viktnedgång, förbättrad blodtryck och normaliserar kolesterolvärden) och den psykiska hälsan ( stress, oro och depression). 3 Kreman et al. 2006 Hardcastle et al. 2008 Butterworth et al 2006 Hettema et al. 2005 Medel Medel Medel MI metoden påverkas inte av ålder eller kön 3 Resnicow et al. 2006 Vasilaki et al. 2006 McCambridge & Strang. 2004 MI metoden kan påverka motivationen för förändring 3 Vasilaki et al. 2006 Carroll et al. 2006 Goldberg & Kiernan, 2005 Hettema et al. 2005 Medel MI metoden har större effekt än andra jämförbara metoder 2 Vasilaki et al. 2006 Monti et al. 2007 Resultatet blev tretton artiklar. En översikt av dessa artiklar visas i bilaga 1.

11 Resultat De studerade artiklarna som redovisas i denna översikt visar effekten av att använda metoden MI i omvårdnaden. Resultatet skall svara på följande frågor: Har MI-metoden effekt på alkohol och nikotinberoende? Har MI-metoden effekt på personer med narkotika missbruk såsom? Har MI-metoden effekt på fysiska hälsan (förbättrade matvanor, ökad aktivitet, viktnedgång, förbättrad blodtryck och normaliserar kolesterolvärden) och den psykiska hälsan (stress, oro och depression)? Har MI-metoden effekt oavsett ålder och kön? Kan MI-metoden påverka motivationen för förändring? Har MI-metoden större effekt än andra jämförbara metoder? MI metoden har effekt på alkohol och nikotinberoende I en studie av Monti et al. (2007) har de kommit fram till att användandet av personlig feedback utan MI skulle ta mindre tid för personalen på en akutavdelning. Detta gjorde att de ville undersöka om MI-metoden minskade alkoholkonsumtionen. Resultatet av studien visade att de patienter som fått MI-intervention hade signifikant mindre konsumtion av alkohol både efter tre månader och även 12 månader. Båda grupperna hade dock minskat sin konsumtion av alkohol. Begränsningar i studien är att det kan vara svårt att avgöra om det faktum att personerna hamnade på akuten kan ha en inverkan på minskningen av alkoholkonsumtionen och att de därmed skulle ha minskat sitt drickande oavsett om de hade fått en intervention eller inte. Det kan dessutom vara svårt att överföra detta resultat till andra åldersgrupper eftersom de endast undersökte unga. En annan begränsning är att de inte hade någon kontrollgrupp. Det fanns även små skillnader mellan grupperna, vilket kan medfört att andra variabler kan ha påverkat resultatet, dessa var dock inte signifikanta. Beckham (2007) undersökte riskfyllt drickande i en studie där behandlingsgruppen fick ett MI-samtal. Studien visade att de personer som fått en MI-baserad intervention minskade sitt drickande signifikant mer än personerna i kontrollgruppen. Interventionsgruppen förbättrade även sina levervärden i större utsträckning än kontrollgruppen. Begränsningar i studien är att människornas mentala tillstånd och dess

12 medicinanvändning kan ha påverkat resultatet av behandlingen. De breda kriterierna för studien kan ha gjort att inte bara de med farlig konsumtion utan även de som hade ett mindre beroende inkluderades. Det var även en relativ liten grupp människor som studerades. Ett större urval skulle göra att studiens värde ökade, eftersom den lilla gruppen av deltagare kan ha givit tillfälliga slutsatser. Carroll et al. (2006) studerade om MI-metoden kunde användas som hjälpmedel för att minska alkohol konsumtionen. Deltagarna i interventionsgruppen fick en intervention med hjälp av MI-metoden, medan kontrollgruppen fick en traditionell intervention. Resultat visar att det finns en signifikant minskning av alkohol konsumtionen för interventionsgruppen. Begränsningarna i studien är att de sällan testat promille halten i utandningsluften, vilket gjorde att detta oftast redovisades med hjälp av självrapportering från deltagarna. De använde sig dock av tidigare bevisade metoder som resulterade till att dessa självrapporteringsrapporter blev mer trovärdiga. Eftersom studien utfördes på flera olika platser hade de en blandning av populationer samt behandlingspersonal, vilket kan leda till olika resultat. Därför är det viktigt att vara försiktig med att dra slutsatser från enskilda studieresultat från ett begränsat område. I en studie gjord av McCambridge och Strang (2004) fick en grupp MI-samtal som användes för att hjälpa unga missbrukare att sluta missbruka. Här visade det sig att interventionsgruppen hade minskat sin cigarett och alkohol förbrukning signifikant. I kontrollgruppen, som fick standard information, hade denna förbrukning ökat. Resultatet visade även att MI-metoden passade bättre för att få människor att minska konsumtionen av alkohol hellre än att sluta helt. Begränsningarna i studien är att det ibland kan vara svårt att veta om det är interventionen eller andra faktorer som styr förändringen. Emmons et al. (2001) eftersträvade att med hjälp av MI-metoden motivera föräldrar till att sluta röka inomhus för att undvika passiv rökning för deras barn. En MI-intervention gjordes på en av grupperna medan den andra endast fick information om hur de kan sluta röka samt hur passiv rökning kan skada. Resultatet visade att de som fick interventionen med MI hade minskat nikotinkoncentrationen i huset signifikant mer än kontrollgruppen

13 både efter tre och sex månader. Däremot var det ungefär lika stor andel som helt hade slutat röka i båda grupperna. Begränsningar i studien är att de som var med i studien endast representerade 52 % av dem som kontaktades. Studien inriktades till låginkomstdeltagare, vilket gjorde att det var svårt att få deltagare från denna grupp. Bortfallet var dock lågt utifrån de som deltog. Begränsningar finns även vid långtidseffekten då uppföljningen sker redan efter sex månader. På grund av att de var tvungna att använda labb analyser av nikotinkoncentrationen, så kunde inte resultat ges med detsamma utan var tvungen att ges i ett senare tillfälle. En annan begränsning var att det endast var en person i hushållet som fick interventionen med hjälp av MI även om det fanns två personer som rökte. Det hade varit mer önskvärt om behandlingen hade kunnat ges till alla inom hushållet. I en studie av Marsden et al. (2006) framkom att MI-metoden inte hade signifikant skillnad mellan interventionsgrupp och kontrollgrupp vid minskning av alkoholkonsumtionen. Begränsningar fanns i att alkoholintaget varierade mellan interventionsgruppen och kontrollgruppen vid studiens start. Vidare begränsningar kan läsas under rubriken om droger. Hettema, Steele och Miller (2005) har studerat hur MI-metoden har effekt på alkoholmissbruket genom att ha genomfört en litteraturstudie. De flesta studier som undersöktes i litteraturöversikten visade på en statistisk signifikant fördel av MImetodens användande för att minska alkoholförbrukningen. Det var även ett antal (6) studier som undersökte hur nikotinmissbrukare kan hjälpas av MI-metoden. Resultatet av dessa studier visade till författarnas förvåning att MI inte verkar fungera lika bra på nikotinmissbruk. De sex studierna som undersökte nikotinmissbruk visades endast en liten icke signifikant minskning av rökningen för MI-interventionsgruppen. Författarna medger dock att de är medvetna om att flera studier gjorts som ännu inte är publicerade som kan komma att ändra på detta resultat. Begränsningarna i studien var att få av de undersökta artiklarna hade utförliga detaljer om vårdgivarnas utbildning inom MImetoden, vilket skapar en osäkerhet över hur de utförde interventionerna. I vissa av artiklarna verkar det som den MI-metod som utfördes inte riktigt stämmer överrens med

14 Rollnick och Millers principer om hur MI-metoden bör användas. Detta kan göra att resultatet kan bli påverkat. Sammanfattning Av de sju artiklarna tar sex upp alkoholberoende. Två av dessa rör både alkohol och nikotin medan en endast handlar om nikotinberoende. I de sex artiklarna som handlade om alkoholmissbruk visade fem av dessa artiklar signifikanta effekter av användandet av MI metoden för behandlandet av alkoholmissbruk. En av de sex artiklarna visade dock ingen signifikant skillnad på alkoholmissbruket. Denna artikel behandlade dock inte alkoholmissbruket i huvudsak utan fokuserades på deltagarnas drogproblematik (Marsden et al., 2006). Av de tre studier som upptar MI-metodens effekter av nikotinberoende ger två av dessa signifikant resultat. Den tredje artikeln (Hettema et al. 2005) visar att MImetoden hade liten effekt på beteendeförändringen. Denna artikel tar dock upp att de fanns opublicerade studier som sa emot detta resultat. Evidensstyrkan för detta påstående är hög (1), då fler än två av artiklarna har högt bevisvärde. En studie visar dock ett motsägelsefullt resultat men eftersom denna studie inte i huvudsak studerade alkoholmissbruk så kvarhålls det höga bevisvärdet (Britton, 2006). MI metoden har bristande effekt på personer med narkotikamissbruk I en studie av McCambridge och Strang (2004) har det framkommit att kokain, ecstasy och amfetamin visade en liten minskning i interventionsgruppen i förhållande till kontrollgruppen. Resultatet var dock inte signifikant. Däremot visar det en större skillnad av användandet av LSD och cannabis. Interventionsgruppen minskade sitt användande av LSD och cannabis medan kontrollgruppen ökade mängden av dessa droger. Carroll et al. (2006) studerade om MI-metoden kunde användas som hjälpmedel för att minska användandet av droger. De olika droger som användes i studien var kokain, marijuana, opiater, metamfetamin och benzodiazepin. De redovisar dock inte skillnaderna på användandet av dessa droger. Deltagarna i interventionsgruppen fick en intervention med hjälp av MI-metoden, medan kontrollgruppen fick en traditionell intervention.

15 Resultat visar på att det inte finns någon signifikant skillnad av minskningen av drogkonsumtionen mellan grupperna. Begränsningar i studien var att de sällan mätte drogkoncentrationen i urinen, vilket gjorde att detta oftast redovisades med hjälp av självrapportering från deltagarna. Marsden et al. (2006) genomförde en studie på patienter som regelbundet använda en eller flera droger (ecstasy, kokain eller crack). Interventionsgruppen fick fylla i ett självbeskattnings formulär och sen fortsätta med självständiga interventionsmöten med information om hälsoriskerna. I dessa möten användes MI-metoden för att motivera och stödja deltagarna. Kontrollgruppen fick information om hälsoriskerna muntligt samt en feedback uppföljning medan kontrollgruppen fick en skriftlig information utan feedback. Resultatet visar på att det inte skedde någon signifikant skillnad med hjälp av MImetoden för minskning av ecstasy, kokain eller crack i jämförelse med kontrollgruppen. Uppföljningar visar dock på att fler deltagare från interventionsgruppen ansåg att de hade gjort försök till att sluta eller reducera deras användande av droger, men detta anses dock som svag evidens. MI-metoden visade sig alltså inte vara mer effektiv än en intervention utan MI. Begränsningar i denna studie är förändringarna som observerades i pilotstudierna. Dessa förändringar var större än de resultat som visades i den slutliga studien. Detta kan bero på att uppföljningen på pilotstudien endast varande i tre månader samt att det var en mindre grupp som undersöktes. Den positiva interventionseffekten kan ha varit märkbar under de tre första månaderna av uppföljningen och sen minskat relativt till den slutgiltiga kontrollen efter sex månader. Med tanke på detta kan sex månaders uppföljning vara lämplig för att se om beteendet har förändrats på lång sikt. Resultatet kan även ha påverkats av att uppföljningssamtalen gjordes av olika personer. I Hettema et al. (2005) litteraturstudie undersöks MI-metodens använde för att minska olaglig droganvändning. Studien visar att MI-metoden kan ha effekt på drogmissbruk, men det var en stor variation på resultatet. I denna studie framkommer inte vilka droger som det rör sig om.

16 Sammanfattning Vid jämförelse av de olika studierna framkommer följande resultat. Tre studier (McCambridge & Strang, 2004; Carroll et al., 2006; Marsden et al., 2006) visar att MImetoden inte har effekt på kokain. Två av studierna (McCambridge & Strang, 2004; Marsden et al., 2006) visar ingen effekt på ecstasy. Studien av McCambridge och Strang, (2004) visar även att MI inte har någon effekt på amfetamin. I en studie av Marsden et al. (2006) framkom att MI inte har effekt på crack. Carroll et al. (2006) redovisar inga skillnader mellan droganvändandet av kokain, marijuana, opiater, metamfetamin och benzo. De kom även fram till att MI-metoden inte var effektiv för att minska användandet av droger. En av artiklarna (McCambridge & Strang, 2004) visade goda effekter på MImetoden som behandlingsform för droganvändandet. I denna studie hade interventionsgruppen minskat sitt droganvändande av LSD och cannabis i förhållande till kontrollgruppen som hade ökat sitt användande. Evidensstyrkan för följande påstående bedöms som medel (2) (Britton, 2006). Alla fyra artiklar har ett högt bevisvärde. Trots detta sjunker evidensstyrkan på grund av att det råder något motsägelsefulla resultat. De ingående artiklarna studerar olika drogmissbruk, vilket gör det svårt att jämföra resultaten. För att evidensstyrkan skulle kunna höjas behövs fler studier inom området. MI metoden har effekt både på fysiska hälsan (förbättrade matvanor, ökad aktivitet, viktnedgång, förbättrad blodtryck och normaliserar kolesterolvärden) och den psykiska hälsan ( stress, oro och depression). I en studie av Hardcastle, Taylor, Bailey och Castle (2008) fick två grupper genomgå en livsstilsintervention för att minska risken för hjärt-kärlsjukdomar. Den ena gruppen fick en MI-baserad intervention medan den andra fick agera kontrollgrupp. Alla deltagare fick en broschyr med mat- och motionsråd. Deltagarna i interventionsgruppen fick själv välja hur många MI-konsultationer som de ville ha, som mest kunde de gå på fem stycken sessioner. Resultatet visar att båda grupperna ökade sin frukt- och grönsakskonsumtion samt minskade något på fettintaget. Kontrollgruppen minskade fettintaget mer än interventionsgruppen. Interventionsgruppen hade dock minskat sitt BMI och kolesterolvärden mer än kontrollgruppen. Bland dem som minskade mest i vikt befann

17 sig de flesta i interventionsgruppen. Även om det visade sig att det inte fanns en signifikant skillnad vad gällande ökning av fysisk aktivitet hade fler i interventionsgruppen ökat sin fysiska aktivitet än de i kontrollgruppen. Begränsningar i studien är att det var en låg deltagarnivå i grupperna. Detta trodde de berodde på att många som hade dessa livsstilsproblem inte var redo att förändras, vilket gjorde dem rädda för att delta. En annan begränsning var att de hade exkluderat alla över 65 års ålder. Det hade kunnat tänka sig att om äldre personer hade varit med, kunde effekten ha blivit större eftersom de äldre kanske skulle kunna känna att de hade mer att vinna på att delta i studien. Hade det funnits mer resurser så hade de lagt mer fokus på att identifiera olika kommunikationsstilar som användes av vårdaren samt utveckla en större medvetenhet av MI-metoden. Kreman et al. (2006) genomförde en randomiserad kontrollerad studie. Både interventionsgruppen och kontrollgruppen fick samma skriftliga information och undervisningsmaterial. Båda grupperna fick även ett uppföljningssamtal via telefon. Skillnaden var dock att interventionsgruppens uppföljningssamtal utfördes med hjälp av en motiverande attityd. De tog även blodprover och genomförde ett gångtest vid studiens start samt efter tre månader. Resultat visar att båda grupperna hade ökat sin lungkapacitet. Interventionsgruppen hade även fått bättre kolesterolvärlden och fick överlag bättre resultat. Generaliserbarheten är begränsad av studiens resultat eftersom den undersöker en liten grupp människor (n=12) i interventionsgruppen och (n=12) i kontrollgruppen, samt att gruppen är väldigt homogen. Studien har även utförts under en kort tidsperiod, vilket gör att mer forskning behövs inom ämnet. Bortfall är inte redovisat. Butterworth, Linden, McClay och Leo (2006) undersökte om de med hjälp av en MI baserad hälsoguide kunde förbättra den fysiska hälsan, såsom förbättrade matvanor, ökad aktivitet samt upphörande av rökning och droger. Även den mentala hälsan skulle förbättras genom att försöka minska stress, oro och depression. Interventionsgruppen fick en tre månaders MI-baserad hälsocoachnings intervention med minst ett samtal från början och två uppföljande samtal. Deltagarna valde själv hur många samtal som de ville delta i. Resultatet av studien visade att interventionsgruppen hade lyckats att både

18 förbättra sin fysiskt och mentala hälsa, vilket inte kontrollgruppen hade gjort. Begränsningar i studien är att det fanns en viss partiskhet mellan de två grupperna i början av studien. Den är inte heller randomiserad, vilket gör att partiskheten kan influera skillnaderna mellan grupperna. Studien bör inte generaliseras till olika människor, miljöer, behandlingar eller resultat eftersom studien endast genomförts på en arbetsplats. Denna arbetsplats var på ett sjukhus, vilket även medförde att deltagarna hade högre kunskaper inom området. Hettema et al. (2005) visar i en litteraturöversikt att det finns positiva effekter på att få folk att fortsätta med att äta hälsosamt och motionera regelbundet. Sammanfattning Alla fyra studier visar effekt för användandet av MI-metoden vid förbättrandet av fysiska hälsan. Det var endast en av studierna som studerade om även den psykiska hälsan kunde förbättras med hjälp av MI-metoden även den visade ett effektfullt resultat. Evidensstyrkan för påståendet blir begränsad (3) (Britton, 2006). Denna bedömning beror på att två av studierna bedöms som medel utifrån bevisvärdet. Det är även endast en artikel som tar upp MI-metodens påverkan på den psykiska hälsan, vilket drar ner bevisvärdet. MI metoden påverkas inte av ålder eller kön Tre av artiklarna i studien tar upp ålderns betydelse för MI-metodens effekter. McCambridge och Strang (2004) kom fram till att MI-metoden är effektiv för yngre människor eftersom det inte handlar om konfrontation eller bestämda metoder till förändring. Istället fokuseras det på att minska det personliga motståndet till förändring. Enligt Resnicow, Davis och Rollnick (2006) finns det ganska lite studerat på om barn gynnas av MI-metoden. Efter deras litteraturöversikt har de dock kommit fram till att mycket talar för detta. Det behövs dock mer studier på barn för att helt säkert konstatera detta. Begränsningar i studien är att det finns otillräcklig data som baserat på hur barn påverkas av MI metodens effekter. Det kan även vara svårt att jämföra olika metoder.

19 Även Vasilaki, Hosier och Cox (2006) tar upp att åldern verkar vara ett viktigt instrument för behandlingsresultatet. Det saknas dock studier som bevisar detta, vilket gör att en slutsats inte kan tas i denna tidpunkt. Mer forskning behövs angående ålderns påverkan på behandlingsresultatet. Begränsningarna med litteraturstudien är att de behandlar alla studier på likartat sätt oberoende på vilken metod som används. De använde sig av olika instrument för att mäta alkoholkonsumtionen i studierna de innehöll även olika populationer. Resultatet kan endast relateras till tungt eller lågt beroende alkoholister. Majoriteten av studierna infattade doktorerande studenter som behandlare. De jobbade inte ute på behandlingscenter, vilket kan ha skapat en viss osäkerhet. Endast en artikel (Vasilaki, et al., 2006) tar upp om könet påverkar resultatet av MImetoden. Resultatet visar att MI-metoden var effektivt för båda könen. De tar även upp funderingar om det kan vara möjligt att män och kvinnor drar nytta av olika typer av informerande interventioner. Slutligen konstateras att fler studier måste undersöka specifika hypoteser relaterat till detta. Sammanfattning Ingen av artiklarna kommer fram till ett signifikant resultat vad gäller MI-metodens påverkan på ålder och kön. Artiklarna redovisar spekulationer som pekar på att varken ålder eller kön har betydelse för MI-metodens effekt. Studierna påpekar att mer forskning behövs inom detta område. Evidensstyrkan för följande påstående är begränsad (3) (Britton, 2006) trots att alla tre artiklar har ett högt bevisvärde. Denna bedömning görs eftersom inget signifikant resultat kan påvisas. MI metoden kan påverka motivationen för förändring I fyra studier tas det upp hur MI-metoden kan påverka motivationen till förändring. Vasilaki et al. (2006) studerade om MI-metoden ökade deltagarnas beredskap till förändring i jämförelse med andra jämförbara metoder. Resultatet av studien var emotsägelsefullt. Studierna var dock annorlunda på många sätt, som exempelvis metoderna till att mäta beredskapen till förändring, de karakteristiska deltagarna, och

20 längden av uppföljningsperioden (6 mån jämfört med 12 mån). Dessa skillnader gör att det är svårt att framta bevis gentemot om MI förhöjer beredskapen av förändrandet av livsstilen. Därför behövs det vidare forskning för att kunna bevisa inflytandet av beredskap till förändring av MI-effekten. Resultat från Carroll et al. (2006) visar att de som blev behandlade med MI-metoden deltog i fler steg av behandlingen än de som fick standardbehandling. De var även mer troligt att deltagarna fortsatte med behandlingen under en längre tid. I studien av Goldberg och Kiernan (2005) undersöktes möjligheten av att få mer deltagare att fullfölja en interventionsstudie genom att använda sig av MImetoden. De motiverade deltagarna i studien med hjälp av diskussioner och reflektioner, vilket gjorde att deltagarna blev mer engagerade och hade lägre förhoppningar. Resultatet visade att 96 % fullföljde studien och förändrade sina matvanor, jämförelse med andra liknande studier, där mellan 13-41 % hoppade av studien. Begränsningar i studiens resultat är att det kan vara svårt att jämföra studierna med varandra, vilket därmed gör att resultatet kan vara lite osäkert. Studien innehöll även få deltagare, vilket ger minskad trovärdighet. De har även en dålig beskrivning av randomiseringsförfarandet. Hettema et al. (2005) har i en litteraturöversikt studerat att flera av artiklarna hävdar att MI-metoden är mycket bra för att få deltagare att engagera sig och fortsätta sin behandling. Effekterna av MI verkar även behållas eller stärkas med tiden om den kombineras med en annan behandlingstyp. Sammanfattning Av de fyra artiklarna redovisade samtliga effektiv påverkan på motivationen vid användning av MI. Litteraturstudien (Vasilaki et al., 2006) innehöll två artiklar som redovisade hur motivationen påverkades av MI-metoden, en av dessa artiklar talade emot påståendet. Detta resultat kan ifrågasättas, då studierna var annorlunda på många sätt. Evidensstyrkan är i grunden högt (1), eftersom två artiklar har högt bevisvärde, men eftersom en studie visar ett motsägelsefullt resultat dras evidensstykan ner till ett medelvärde (2) (Britton, 2006).

21 MI metoden har större effekt än andra jämförbara metoder Två artiklar har undersökt detta. Vasilaki et al. (2006) studerade MI-metoden i jämförelse med andra interventions metoder. Dessa metoder var standard rådgivning, vägledande konfrontations rådgivning, utbildande interventions metod, kunskapsbaserad rådgivning (SBC) och kognitiv beteendeterapi (KBT). Resultat i studien redovisar att MI-metoden var mer effektiv än en samling mellan diverse jämförbara behandlingar. Det går dock inte att läsa av från resultatet att MI är bättre än någon enskild jämförbar behandling. De visar sig även i studier att MI-metoden är mer kostnadseffektiv än andra större behandlingsformer. Ett exempel på detta är en studie där både MI och KBT var effektivt i reducerandet av alkohol användandet. MI interventionen varade i 60 min, medan KBT sessionen varade i 4 och ½ timme. Långtidseffekterna av detta redovisas dock inte. I litteraturstudien tar de upp att det kan argumenteras för att en ökning av MI-metodens behandlingstid skulle leda till mer positiva resultat i långa loppet. De tar dock upp att vidare forskning behövs för att testa hypoteser relaterat till detta. Den andra artikeln som tar upp detta är Monti et al. (2007) som studerat om endast personlig feedback utan MI skulle ta mindre tid för personalen. Resultatet av studien visade att de patienter som fått MI-intervention fick större effekt av livsstilsförändringen än de patienter som endast fick feedback efter en uppföljning på 12 månader. Sammanfattning De två ingående studierna visar att MI-metoden har större effekt än andra jämförbara metoder. Det är dock svårt att bedöma långtidseffekten för detta påstående. Evidensstyrkan är medel (2). Båda studierna har ett högt bevisvärde (Britton, 2006). Trots det höga bevisvärdet och det överenskommande resultatet sänks evidensstyrkan till medel (2) eftersom få studier redovisar påståendet.

22 Diskussion Resultatdiskussion Studiens syfte var att, genom en evidensbaserad systematisk översikt av befintlig kunskap, beskriva effekten av MI som metod för att påverka människor till livsstilsförändring. Följaktligen söktes svar på frågeställningarna som utvecklades ur syftet i studierna. Effekten av MI-metoden har studerats på många olika populationer med riskfylld livsstil för att framta om MI-metoden har effekt på beteendeförändringar. Artiklar som har studerats i analysen i föreliggande studie, upptar livsstilsproblem som alkohol-, drog- och nikotinberoende. Hur den fysiska- och psykiska hälsan påverkas av en MI-intervention. Författarna har även studerat om ålder, kön och motivation kan påverka MI-metodens effekt. Slutligen har MI-metoden jämförts med andra jämförbara metoder för att studera om MI har större effekt. De slutsatser som kan fattas utifrån resultatet är att MI metoden har en god effekt på ett flertal beteendeförändringar. Tveksamheter ses vid beteendeförändringar för drogmissbruk såsom kokain och amfetamin där studier visar brister för MI-metodens effekter. Marquardt och Vezeau (2007) och Britt, Hudson och Blampied (2004) stödjer MI metodens flexibilitet eftersom den används nästan uteslutande på olika patientgrupper. MI är därmed inte en metod som endast går att applicera på en viss population eller vid ett visst sjukdomstillstånd. En möjlig förklaring till detta positiva resultat kan vara att de deltagare som fått MI har framtagit en egen vilja till förändring, vilket i sin tur givit positiva effekter för beteendeförändringen. Forsberg (2006) stödjer detta genom att hävda att när en patient talar om en förändring desto mer sannolikt blir den genomförd. Han menar att patienten talar sig in i sin egen förändring. Den bristande effekten av MI-metodens påverkan på narkotika missbruk kan härledas till att MI metoden är svår att studera på grund av metodens flexibilitet. Den skall anpassas efter individen, vilket gör att metoden är svårt att utföra efter strikta manualer som ofta

23 finns inom forskningen. En sådan exakt manual kan även i en negativ bemärkelse påverka resultatet av MI-samtalet. Forskningen inom MI stämmer därför dåligt överens med det sätt som vetenskaplig forskning bedrivs på, där undersökningar skall kunna upprepas exakt (Barth & Näsholm, 2006. s. 62-63 ). Andra faktorer som vi uppmärksammat som kan ha påverkat resultatet är variationerna i miljön där MI-metoden utfördes, samt rådgivarnas utbildningsgrad i samtalsmetoden MI. Studierna visar även variation i samtalets omfattning och utförande. MI- metoden kunde exempelvis kombineras med broschyrer och uppföljning via telefon, vilket i sig kan påverka resultatet. Utifrån denna grund kan vi konstatera att det är svårt att fastställa MI-metodens effekt på förändring av livsstilsbeteende. Trots detta anser vi att den insikt som finns inom MI-metoden idag borde vara tillräcklig grund för en plats i hälso- och sjukvården. Resultatet visar att ingen av artiklarna kommer fram till ett signifikant resultat vad gäller MI-metodens påverkan på ålder och kön. Spekulationer redovisas dock att varken ålder eller kön har betydelse för MI-metodens effekt. Slutsatser utifrån detta är svårt att fastställa eftersom det finns få studier som studerar detta område. Studier stödjer denna brist i forskningen (Arthur, 1999; Gance-Cleveland, 2007). Samtliga studier som redovisade effekten av påverkan på motivationen vid användning av MI-metoden visade goda resultat för MI-metodens påverkan. En av litteraturstudierna i analysen innehöll dock två artiklar som redovisade hur motivationen påverkades av MImetoden, där en av dessa artiklar talade emot påståendet. Detta resultat ifrågasätts dock av forskarna eftersom studierna var annorlunda på många sätt. Det var få studier som upptog detta ämne, vilket gör att fler studier inom området skulle behövas för att kunna fastställa effekten av hur motivationen påverkar MI-metodens effekter. Trots detta kan vi ana att motivationen har en gynnsam påverkan på MI-metodens effekt. Detta stöds även genom en studie av Kralik, Koch och Wotton (1997) som menar att patienten skall lyftas fram till ett aktivt deltagande och själv ha ett ansvar för sin förändring. Socialstyrelsens kompetensbeskrivning för legitimerade sjuksköterskor (2005) stödjer detta genom att mena att en av sjuksköterskans huvudprinciper i den framtida sjukvården är att göra

24 patienten delaktig i sin egen omvårdnad. Detta är enligt Duran (2003) viktigt för att kunna lyckas med en livsstilsförändring genom MI-metoden. Det framkommer även att sjukvårdspersonal ofta är frustrerade över att de inte kan motivera patienter till en livsstilsförändring trots riskerna i deras riskabla beteende (Gance-Cleveland, 2007). Detta tas även upp i en klinisk översikt av Forsberg (2006) som genom en enkätundersökning visar att mindre än 10 % av läkarna var nöjda med sina insatser i att hjälpa sina patienter till ett förändrat beteende. Det visade vidare på att det endast var 5-10 % av patienterna som ändrade sitt beteende, vilket är skrämmande låga siffror. I en annan studie visade det sig även att endast 50 % följde läkarens medicinska ordinationer och att endast 10 % följde den ordination som handlade om livsstilsförändringar. Denna frustration över att inte kunna motivera patienterna har dock visat sig minska hos vårdpersonal som är utbildade inom MI-metoden, vilket stärker MImetodens användande inom omvårdnaden. I studien visas även att MI-metoden har större effekt än andra jämförbara metoder. Levensky, Forcehimes, O Donohue och Beitz, (2007) stödjer detta. De har studerat olika RCT studier som har visat att MI-metoden har större och bättre effekter än patientundervisning, riskreduktionsinterventioner, ospecifik rådgivning och behandlingskontrakt. Enligt Forsberg (2006) lönar det sig att använda MI i jämförelse med andra metoder trots att den används under en kort tidsperiod. Ett enda samtal har visat sig ge signifikanta effekter i jämförelse med traditionell rådgivning som enligt Britt et al.(2004) oftast används i dagens omvårdnad. Detta tyder på att enbart en belysning av beteendeproblemet gör att patienten kan bli uppmärksammad, vilket kan ha en positiv effekt. Vi anser att detta är något som stärker metodens användande inom vården eftersom många av Sveriges sjukhus inte ger utrymme för långa samtal mellan patient och sjuksköterska. Den höga arbetsbelastningen och tempot gör att samtalen blir få och korta, dock inte mindre betydelsefulla. Därför vore det effektivt om sjuksköterskan använde sig av MI metoden under dessa korta möten, vilket kan leda till att patientens omvårdnadsbehov tillgodoses på ett bättre sätt.