Ungdom - fritid - idrott

Svensk Idrottsforskning nr 3. 1997 Ungdom - fritid - idrott tio* Ungdomstiden har i vårt samhälle kommit att bli en livsfas som allt tydligare avgränsas såväl från barndomen som från vuxenvärlden. Bl.a. till följd av senare års samhällsförändringar som förlängd skoltid och ändrade arbetsmarknadsförhållanden har också den tid då man betraktas som ungdom, väsentligt förlängts. Fritiden har blivit en betydelsefull del av livet för de flesta ungdomar där utbudet av fritidsaktiviteter samt olika gruppers efterfrågan av sådana sysselsättningar har skapat förutsättningar för en profilering och differentiering på fritidens område (Nilsson, 1994). Man kan idag betrakta fritiden och det sätt på vilket ungdomen använder den som en arena där identiteter, livsprojekt och sociala behov tillfredsställs och utvecklas, men där det också görs medvetna och omedvetna investeringar för att uppnå social status och identitet. Här blir ungdomamas egen bakgrund viktig för förståelsen av variaöoner i livsstil och förhållningssätt. Vad sker exempelvis i mötet mellan barns och ungdomars. sociala ursprung, uppväxtvillkor, familjeförhållanden, skolerfarenheter, framtidsbilder m.m. och den ordning som råder på fritidens område vid skilda tidpunkter i fråga om utbud, styrkeförhållanden, värdehierarkier, traditioner mm.? På vilket sätt används olika fritidsaktiviteter och stiluttryck för att utvinna personliga innebörder och utveckla innebörder i vardagslivet? Vad betyder fritiden för unga människor i dagens samhälle? Vad fylls Bengt Larsson Institutionen för humaniora och samhållsveten- Idrottshögskolan, Stockholm Per Nilsson Institutionen för pedagogik Lärarhögskolan Stockholm den med och i så fall med vilken betydelse? Dominerar idrotten fortfarande fritidsscenen? Har den idag samma dragningskraft på ungdomarna som tidigare eller har den förändrats eller rent av minskat? Vad betyder idrotten i deras liv, vad är den uttryck för och vilken funktion fyller den i ett vidare livsstilssammanhang? Finns det skillnad i fritidsvanor? Hur varierar fritidsvanorna med ålder, kön och social bakgrund? Finns det skillnader i dessa vanor mellan ungdomar boende i storstad, mindre och medelstora städer, landsbygd och glesbygd? Detta är några av de frågor som Bengt Larsson och Per Nilsson ställer i en riksomfattande studie om ungdomars fritids- och kulturvanor i Sverige där ambitionen är att ge en nyanserad bild av våra ungdomars fritids- och kulturvanor, men även bidra till ökad förståelse för idrottens betydelse i deras liv och för deras socialisation. Undersökningen genomfördes under 1995-96 vid Lärarhögskolan i Stockholm på uppdrag av Ungdomsstyrelsen, Riksidrottsförbundet och Kxilturrådet. Totalt omfattas 4686 ungdomar i åldern 13-25 år. Studien är uppdelad i två delstudier. Den första, riksrepresentativa delstudien, omfattar 3089 personer. Denna studie genomfördes huvudsakligen med postenkäter under tidsperioden 3 oktober till och med 6 december 1995. Bortfallet uppgår, för hela gruppen till 29,1%. Görs en indelning i åldersgrupperna 13-15 åringar, 16-18 åringar samt 19-25 åringar varierar det totala bortfallet mellan grupperna. För den yngsta gruppen uppgår det till 19,2 procent, för mellangruppen öll 21,7 procent och för den äldsta gruppen till 35,8 procent. De resultat som vi kommer att redovisa här gäller i de flesta fall för hela gruppen. Delstudie två består av 1597 16- åringar boende i fyra särskilt utvalda miljöer. Det är ungdomar från en utpräglad skogsbygd i norra Dalsland och södra Värmland med tätorterna Bengtsfors och Årjäng, Luleå, samt med en invandrartäthet på ca 40 procent. Bortfallet uppgår här till 5 procent (I denna siffra ingår även det relativt stora antal ungdomar som inte har kunnat delta på grund av alltför dåliga kunskaper i svenska språket). I denna fördjupade delstudie har vi även genomfört drygt 50 intervjuer. Föreliggande artikel kommer inledningsvis att peka på några framträdande mönster vad gäller de mer grundläggande frågeställningarna vad ungdomarna gör på fritiden och variationer mellan kön, socialgrupp och geografiskt boende. I artikelns senare del kommer idrotten och att ägnas särskilt intresse. Ja, det finns skillnader! Studien visar att det finns skillnader i valet av fritidsaktiviteter, dels mellan pojkar och flickor men även mellan olika sociala grupper, samt beroende på om man bor på landsbygden eller i storstaden. Exempel på typiska pojkaktiviteter är att besöka idrottstävling, spela dataspel, meka med motorer eller fiska. Motsvarande flickaktiviteter

Svensk Idrottsforskning nr 3. 1997 j^ är att skriva dagbok, sjunga i sånggrupp, rida eller spela teater. värderar också skola och utbildning, familj, vänner och kultur som konst, teater och litteratur högre än pojkar som i sin tur värderar sport och friluftsliv högre än flickor. Beträffande förer^gsanslutningen kan vi konstatera att många föreningstyper attraherar båda könen i ungefär lika hög grad, men att graden av anslutning också kan variera betydligt mellan vissa föreningstyper. Tydliga skillnader mellan flickor och pojkar finns till exempel nar det gäller anslutningen öll idrottsföreningar, ridklubbar och sohdahktsföreningar (se tabell 1). Tillför vi sedan ett socialgruppsperspektiv blir bilden av foreningsanslutning än mer nyanserad. Vi kan här se hur anslutningen varierar mellan ungdomar med arbetarbakgrund, tjänstemannabakgrund, företagaibakgrund och bland lantbrukarungdomar. Högst föreningsanslutning finner vi bland företagarbam, lägst bland arbetarbarn. Vilka föreningstyper är man då med i? Musikföreningar, politiska organisationer samt solidaritetsföreningar har som vi kan se en betydligt större anslutning från ungdomar med högre tjänskrnannabakgrund än från ungdomar med arbetarbakgrund. IdrottsföKningsanslutningen, vilken är den överlägset största organiserade fritidssysselsättningen såväl bland flickor som bland pojkar, följer också detta mönster och här är Fredsorganisation Skolförening Dataförening Idrottsförening Nykterhetsorganisation Ridklubb Invandrarförening Filmklubb Musikförening Kulturförening Religiös organisation Politisk organisation Miljöorganisation Scouterna Sol idaritetsf örening FÖRENINGSMEDLEMSKAP TabefZ 1. fx^gnmgsmafkms&op kö». Procgnf. 43 procent av ungdomar med aibetarbakgrund medlemmar i idrottsföreningar medan motsvarande siffra för ungdomar med tjänstemannabakgrund är 54 procent. Resultaten visar således att vissa föreningstyper har en ganska jämn fördelning avseende föräldrarnas sociala bakgrund medan andra föreningstyper tycks attrahera en ganska specifik grupp ungdomar (se tabell 2). Vad gäller fritidens olikheter mellan storstad (mer än 200 000 inv.) och landsbygd (5 mil till tätort) kan sägas att idrottsföreningar och ridklubbar har betydligt större anslutning bland ungdomar på landsbygden än i storstaden. Det omvända gäller solidaritetsföreningar och 9 politiska organisationer medan dataföreningar, musikföreningar och scouterna har ungefär lika stor anslutning, i staden som på landsbygden. I övrigt ägnar sig ungdomarna på landsbygden i högre grad åt att besöka idrottstävling, fiska, vara på fritidsgård, syssla med sällskapsdjur, umgås med familjen och idka friluftsliv än ungdomar i storstaden. Dessa besöker i stället museer, konstutställningar och gallerier, går oftare på bio och teater, träffar oftare sina pojk- och flickvänner samt reser i större utsträckning utomlands än ungdomarna på landsbygden. Mot denna bakgrund finns det skäl 3 FÖRENINGSMEDLEMSKAP Arbetare Tjänstemän tjänstemän Företagare Lantbrukare Fredsorganisation Skolförening Dataförening Idrottsförening Nykterhetsorganisation Ridklubb Invandrarförening Filmklubb Musikförening Kulturförening Religiös organisation Politisk organisation Miljöorganisation Scouterna Sol idaritetsf ören ing TabeW 2. f örgmmgsmedkyns&gp soczafgrwpp. Procenf.

Svensk Idrottsforskning nr 3 * 1997 att närmare granska den sociala kontextens betydelse. Detta skall nedan göras med ungdomamas idrottsutövande i blickpunkten. Idrotten som fritidssysselsättning Som vi har sett är idrotten i vårt land den föreningstyp som överlägset lockar flest utövare, såväl bland pojkar som bland flickor. Detta betyder också att idrotten blir en mycket viktig del av ungdomamas vardag. Vår riksrepresentativa studie visar att 43 procent av flickorna och 54 procent av pojkarna i åldern 13-25 år uppger sig vara medlemmar i någon idrottsförening. Tidigare studier på området visar att andelen medlemmar i idrottsförening är som högst i 10-12-årsåldem. I denna grupp är ca 75 procent av pojkarna och 52 procent av flickorna medlemmar (SCB, 1994). Med stigande ålder sjunker andelen medlemmar i idrottsföreningarna. Enligt vår studie uppger sig 60 procent av pojkarna och 44 procent av flickorna i åldern 16-18 år vara medlemmar i någon idrottsförening. Då vi förutom vår riksomfattande studie också med ett särskilt intresse har fördjupat oss i 16-åringamas idrottsvanor i några särskilt utvalda olika delar av Sverige vill vi nu peka på några av de resultat som kan iakttas för denna grupp (se tabell 3). Som framgår av tabellen varierar andelen medlemmar i idrottsförening högst väsentligt beroende på område. Detta gäller särskilt för flickorna där vi ser en allmän spridning mellan områdena och en skillnad på hela 44 procentenheter mellan Luleå och. Även bland pojkarna noterar vi den höga anslutningen i Luleå. Här är dock övriga områden tämligen jämnt fördelade kring drygt 50 procents anslutning. Vi kan därför konstatera att det i detta material föreligger en väsentligt större spridning bland flickorna än bland pojkarna. (Att vara medlem i någon idrottsförening är inte självklart detsamma som att vara fysiskt aktiv. Bland gruppen medlemmar återfinns naturligtvis även en del AM fdrof&z wfam/ör iwroi%/6rfw»gg» f;//&z/ar /räwwf /Zictormz. fofo; Göra» Bi//«so»

Svensk Idrottsforskning nr 3. 1997 ^ ^ inaktiva individer även om deiför hållande till antalet aktiva inte är så mångas Utanför föreningslivet pågår oekså en omfattande fysisk träning.vi har valt att, liksom ångström och Larsson ^De^nop,x^ngströmet.ak, 1^^ Larsson,!^ tidigare gjort, dela upp denna fräningisådan som bedrivs utanför idrottsförening men somärorganiseradochdärenvuxen är ledare, exempelvis aerobics, samt sådan som bedrivs på egen hand eller tillsaxnmans med kompisar eller föräldrar oeh som inte har med någon förening att göra, exem pelvisjoggning.lde resultat som vi redovisaritabellernafvraochfem har viinte definierat någon lägsta ansträngningsgränsförvadsomska betraktas som fysisk aktivitet. Vi läxnnar således till ungdomarna själva att bedöma vad de anser vara fysisk träning av nämnda slag.x^m visertilldeträningsformersomsker utanför föreninguppkoxnmer vissa variationer även här. Att idrotta i organiserad form utanför ordinära idrottsföreningar är i våra resultat en fritidsaktivitet som flickorna i väsentligt högre grad än pojkarna tilltalas av.detta sätt att idrotta tilltalar oekså i högre grad flickorna från än övriga grupper.värt att notera är oekså att fxickoma från här inte är lika avvikande som när det gäller föreningsansluxningen. Menocksåipojkgruppen finns variationer värdaattbeakta. Fåav Luleås pojkar idrotfar, jämfört med övriga pojk-oehflickgrupper, utan för förening under organiserade former f^se tabell 4^. Det är också många ungdomar som är fysiskt aktiva på egen hand, dvs. utanför såväl idrottsförening som andra idrottsliga organisationsfor mer. Drygt tvåtredjedelar av den undersökta ungdomsgruppenuppgerattdeharidrottatpåegenhand xmderden senaste månaden. Idrott utövadpåegenhand eller tillsammansmed kompisar eller föräldrar och utanför någon förening uppges bedrivas i lika hög utsträckning i samtligafyra områden bland pojkarna. För flickorna ser bilden något annorlundaut. Härar det framför allt flickorna i oengtsfors^årjäng som särskiljer sig genom ett uppgiftsmässigtfrekventxdrottandepå egen hand utanför det organiserades ramar f^se tabell 5^. 1 MEDLEMSKAP 1 IDROTTSFÖRENING j Tabeff 3. Arwkf 16-Jriga i^roffs/drgmfmgsty^zt^mtwzr. Procenf. 21 1 ORGANISERAD IDROTT UTANFÖR FÖRENING i Fikkor 29 53 Tabeff 4. Amkf 16-dri%gar som wnder dg» sernzsk mjmzdg» idroffaf wndgr orga- MisgrWe/brmgr wfam/or idroffs/öreming. Procent. IDROTT PÅ EGEN HAND UTANFÖR FÖRENING 1 *+ Tabeff 5. Andel 16-Jrz'ngar som under den senaste nwbzaden idroffaf pd egen &and wfan/or idrof fs/5renfng. Procent. Hur stor andel bedriver då regelbunden fysisk träning flera gånger i veckan? Som vi kan se i tabell sex är det så att pojk-och flickgruppen här skiljer sig åt. Det är framför allt pojkarna som attraheras av att idrotta på detta sätt och främst då pojkarna i Luleå. Även flickorna i Luleå lockas av denna mer frekventa idrottsträning, medan det motsatta förhållandet gäller för flickorna i. Noteras kan att skillnaden mellan pojk- och flickgruppen ökar när kravet på regelbundenhet i träningen ökar. Diskussion Våra resultat visar på stora skillnader vad avser anslutningen till olika föreningstyper. Den föreningstyp som i särklass fångar upp den största andelen ungdomar är idrottsförening. I storleksordning hälften av alla ungdomar uppger sig vara medlemmar i denna typ av förening. Sägas kan också att den sociala skiktningen till olika föreningstyper är uppenbar. I våra resultat finns det inte någon föreningstyp som lockar fler ungdomar med arbetarbakgrund än ungdomar med högre tjänstemannabakgrund. 69 24 När det gäller ungdomars idrottande visar våra resultat på stora variationer i idrox^förenmgsanslutning, träningsformer och träningsintensitet. Dessa skillnader kan iakttas såväl vid en jämförelse mellan flickor och pojkar som mellan olika boendemiljöer. Detta säger oss bland annat att fritiden och idrotten ter sig annorlunda beroende på om man är flicka eller pojke och var någonstans i landet man bor, och även under vilka sociala villkor man Fritiden kan därför sägas utgöra en del av tillvaron där ungdomar har chans att utveckla olika identiteter, kulturer och livsprojekt. Under den fria tiden förverkligar många sig själva och valet av fritidsaktiviteter bidrar på så vis till att ge bam och ungdomar skilda erfarenheter om hur omvärlden ser ut, skilda kompetenser samt därmed på sikt olika chanser i livet Ungdomars olika val av livsstil och fritidsaktiviteter verkar variera påtagligt med deras sociala positioner. Olika fritidsaktiviteter värderas olika och får olika innebörd beroende på den sociala tillhörigheten. Valen blir på så sätt också särskiljande. Detta medför att vad

Svensk Idrottsforskning nr 3 1997 t e - man faktiskt gör på sin fritid blir viktigt och av betvdelse som distxnktionsinstrumenl Att visa sig själv och andra vem man än Att bekänna sig eller inte bekänna sig tillenfritidsaktivitetellerstilger individen ett visst värde, en viss kompetens och en identitet på den föränderliga och svårfångade ungdomsmarknaden^rifiden utgör därför enmycket viktigdelivårabamsochungdomars uppväxtvillkor Även om det finns storalikheter i ungdomars fritid, exempelvis en stordelidrottsaktivaungdomar,så förefaller det ändå vara utmärkande för dagens situation att fritiden synes bli alltmer olikartad för skilda grupper barn och ungdomar Def är därför numerabefogat att tala om skilda fritidskulturer bland skilda xmgdomsgrupper Nilsson, 1994^. Vihar idennaartikelpekatpåen differentierad frxtid^ Vi har också visat att en fritidsaktivitet-idrotten kanuppvisaett mycket skiftande ansikte. Att vara flicka med invandrarbakgrund i Stockholms södra förorter innebär för åtta av tio att man står utanför idrottsföreningmedlemskap ochförnio av tio aft man ej bedriver regelbunden fysisk träning. Är mandäremöt pojke och boendeiluleå blir bilden den mot REGELBUNDEN FYSISK TRÄNING Bengtsfors 21 Luleå 44 Stockholm 21 12 Tabeff 6. Andel 16-Jringar som bedrwer regelbunden Wnfng/Zera gtinger per oecbz. Procent. satta. Sju av tio är med i idrottsförening och sex av tio tränar regelbundet flera gånger i veckan. Men även flickorna i Luleå är ivriga idrottare. Här blir bland annat den lokala idrottskulturen och det utbud som erbjuds, tillsammans med ungdomamas egna förställningar och syn på idrott, av stor betydelse för om man väljer eller kan välja en fysiskt aktiv fritid eller inte. 31 Framtida studier inom ämnet kommer att närmare och djupare belysa idrotten bland annat utifrån de frågor som inledningsvis ställdes i denna artikel Utgångspunkten för dessa studier är att betrakta idrotten utifrån ett kultursociologiskt perspektiv med den franske sociologen Pierre Bourdieu som inspirationskälla. Vi menar att den teoribaserade idrottsforskningen i mycket hög grad kan bidra till att förstå ungdomars livsvärld och att denna forskning på så vis även kan berika den sk. ungdomskultnhorskningen. Mot bakgrund av att idrotten upptar så många ungdomars fritid blir även frågor om idrottens roll som en påverkansfaktor på ungdomskulturen eller omvänt, ungdomskulturens påverkan på idrottskulturen, ytterst relevanta att ställa. Referenser DE KNOP, P. ENGSTRÖM, L-M. ET AL. (1996). Worldwide Trends i Youth SporL Human Kinetics, Leeds, United Kingdom. LARSSON, B. (1993). Idrottsvalet - ahirnp eller strategi? En studie om 15-åriga ungdomars idrottsvanor i Stockholms lan. Institutionen för pedagogik. Lärarhögskolan 1 Stockholm. NILSSON, P. (1994). Den allvarsamma fritiden. En litteraturstudie av undersökningar om barns odi ungdomars fritids- och kulturvanor. Statens ungdomsråd. SCB (1994). Föreningslivet i Sverige. SCB- Tryck, Örebro. EM wffyyct /or wngdofnaiwfwr. Fofo; U Snnonsson/Presaens B/W