Länsstyrelsen i Kronobergs län Länsstyrelsen i Blekinge län 2015-01-05 2014/235 SAMRÅDSREDOGÖRELSE

Generaldirektören Länsstyrelsen i Kalmar län Länsstyrelsen i Kronobergs län Länsstyrelsen i Blekinge län 2015-01-05 2014/235 SAMRÅDSREDOGÖRELSE Redovisning av samråd jml. 6 kap. miljöbalken om en ny 400 kv-ledning från ställverket Nybro inom Nybro kommun i Kalmar län till ställverket Hemsjö inom Olofströms kommun i Blekinge län Affärsverket svenska kraftnät planerar en ny 400 kv kraftledning från Ekhyddan vid Oskarshamns kärnkraftverk via Nybro till Hemsjö i Blekinge. För att bygga eller använda elektriska starkströmsledningar krävs enligt ellagen (1997:857) tillstånd, nätkoncession för linje. Enligt 6 kap 4 miljöbalken ska alla som avser att bedriva verksamhet eller vidta åtgärder som kräver tillstånd enligt miljöbalken tidigt samråda med länsstyrelsen. Samråd ska även ske med tillsynsmyndigheten, kommuner, fastighetsägare och övriga som kan anses vara berörda. Denna samrådsredogörelse avser delsträckan Nybro Hemsjö. De avsnitt som behandlar motiven för ledningen samt vissa generella frågeställningar och ofta återkommande synpunkter är gemensamma med samrådsredogörelsen för delsträckan Ekhyddan Nybro. Redogörelsen beskriver hur samrådet för förstudien har genomförts samt sammanfattar och kommenterar de yttranden som inkommit. SvK100, v2.1, 2009-10-20 Affärsverket svenska kraftnät hemställer att länsstyrelsen fattar beslut om de planerade åtgärderna kan antas medföra en betydande miljöpåverkan eller inte enligt 6 kap. 5 miljöbalken. Sundbyberg, dag som ovan Mikael Odenberg Ulrika Sigerud 1/210

2/210

Innehållsförteckning Innehållsförteckning... 3 1 Bakgrund och motiv... 5 2 Samråd... 7 2.1 Samrådets genomförande... 7 2.2 Informationsmöten... 7 2.3 Efter samrådet... 8 3 till ofta framförda synpunkter och önskemål... 9 3.1 Teknik allmänt... 9 3.1.1 Stamnätet... 9 3.1.2 Ett starkt stamnät... 11 3.1.3 Stamnätets skyddsmekanismer... 11 3.1.4 Växelströmsteknik... 12 3.1.5 Likströmsteknik... 12 3.2 Teknikvalet för Ekhyddan Nybro Hemsjö... 13 3.2.1 Luftburen växelström och markförlagd likström... 13 3.2.2 Luftledning eller markkabel för växelström... 14 3.2.3 Sambyggnad, parallellbyggnad, parallelläggning och korsning... 15 3.2.4 Stolptyper... 17 3.2.5 Ledningsgator... 18 3.3 Markbehov... 19 3.4 Säkerhet... 20 3.4.1 Elsäkerhet... 20 3.4.2 Säkerhetsskydd... 20 3.5 Förundersökningsmedgivande... 21 3.6 Markupplåtelseavtal och ledningsrätt... 21 3.7 Ersättning för sänkta värden på fastigheter... 21 3.8 Upplåtelse av väg...22 3.9 Samhällsekonomiska analyser...22 3/210

3.9.1 Allmänt...22 3.9.2 Varför inte likström och markkabel?...23 3.9.3 Underlag för en jämförelse... 24 3.9.4 Markbehov för luftledning resp. markkabel... 24 3.9.5 Kostnader för luftledning resp. markkabel... 25 3.9.6 En sammanfattande kostnadsjämförelse... 28 3.10 Användning av kreosotimpregnerade träsliprar... 30 3.10.1 Konsekvenser... 31 3.11 Elektriska och magnetiska fält... 31 3.12 Ljudeffekter...32 3.13 Samrådsinbjudan...32 4 Yttranden...34 4.1 Länsstyrelser och kommuner...34 4.2 Övriga myndigheter... 56 4.3 Företag och organisationer... 61 4.4 Berörda fastighetsägare och allmänhet... 100 5 Appendix Grund för teknikvalet... 198 5.1 Nollalternativ... 198 5.2 Förstärkning med luftburna växelströmsledningar... 202 5.3 Förstärkning med likström och markförlagda kablar... 205 5.4 Sammanfattning... 208 Bilagor... 210 1 Samrådsinbjudan... 210 2 Annons, information om samråd... 210 3 Samrådsunderlag... 210 4 Sändlista inbjudan markägare... 210 5 Lista över inkomna yttranden... 210 6 Frågor under informationsmöten... 210 7 a Följebrev till bibliotek... 210 7 b Följebrev till kommuner... 210 7 c Följebrev till remissinstanser... 210 7 d Sändlista remissinstanser... 210 4/210

1 Bakgrund och motiv Den planerade ledningen har som syfte att förbättra stamnätets överföringsförmåga i normal- och reservdrift genom regionen efter det att utlandsförbindelsen NordBalt mellan Sverige och Litauen har tagits i drift. NordBalt ska ansluta till 400 kv-stationen i Nybro och kommer att öka effekttransporten genom regionen med upp till 700 MW. Om någon av de två 400 kv-ledningarna som är anslutna i Nybro idag kopplas bort, överförs automatiskt den ström som ledningen transporterar till andra ledningar i området. Överbelastning kan då uppstå i det parallella underliggande 130 kvregionnätet, vilket i sin tur kan leda till en regional spänningskollaps, med omfattande strömavbrott som följd. NordBalt kan heller inte vara i drift vid underhållsarbeten på ledningssträckorna Ekhyddan Nybro eller Nybro Hemsjö utan att överbelasta det regionala nätet. En ny 400 kv-ledning från Ekhyddan till Hemsjö via Nybro eliminerar problemet med överlaster i regionnätet efter ett fel i stamnätet, eftersom en parallell ledning automatiskt är reserv om den andra ledningen skulle kopplas från. Den nya ledningen kommer att passera snitt 4, den sektion i nätet som bildar gräns mellan elområdena SE3 och SE4 i Sverige. Med en bättre överföringsförmåga över dessa snitt minskar de regionala skillnaderna mellan elproduktion och elkonsumtion, vilket utjämnar elpriset. Genom att bygga en ny 400 kv-ledning mellan stationerna Ekhyddan, Nybro och Hemsjö nås följande mål. Svenska kraftnäts kriterier för driftsäkerheten, att ett fel i stamnätet ska kunna hanteras utan konsekvens för slutkund, kan uppfyllas för stam- och regionnät. NordBalt kan utnyttjas som avsett dvs. för att exportera eller importera en effekt om 700 MW. Avbrott kan utan betydande kostnader tas på existerande parallella ledningar under den tid som krävs för framtida uppgradering av deras kapacitet. Dessutom uppkommer ett antal positiva följdeffekter. Överföringsförlusterna i nätet minskar. Den framtida överföringskapaciteten genom snitt 4 ökar med ca 300 MW vilket reducerar förekomsten av prisskillnaden mellan elområdena i Sverige. Ledningen fungerar som automatisk reserv för övriga ledningar mellan elområde SE3 och SE4. 5/210

Svenska kraftnät har valt att dela upp förbindelsen i två etapper, nämligen Ekhyddan Nybro resp. Nybro Hemsjö för att underlätta kommande koncessionsprocess och samråd, ge bättre grund för val av huvudalternativ samt ge större möjlighet att, efter koncession, påbörja byggandet av förbindelsen etappvis. Denna samrådsredogörelse avser sträckan Nybro Hemsjö (se figur 1). Figur 1. Översikt över aktuella utredningsområden. 6/210

2 Samråd 2.1 Samrådets genomförande Samrådsunderlaget har utgjorts av en förstudie för förbindelsen Nybro Hemsjö inkl. kartmaterial (bilaga 3). I förstudien har ett antal olika utredningsområden identifierats och presenterats. En inbjudan om samråd distribuerades den 4 juni 2014 till berörda länsstyrelser och kommuner, övriga myndigheter, företag, intresseorganisationer samt berörda fastighetsägare (bilaga 1). Övriga samrådsparter, inklusive allmänheten, informerades den 5 juni om samrådet genom annonser i Kalmar läns tidning, Barometern/Oskarshamnstidningen, Östra Småland Nyheter, Smålandsposten, Blekinge Läns Tidning samt Sydöstran (bilaga 2). Samtliga samrådsunderlag har hållits tillgängliga på Svenska kraftnäts hemsida under hela samrådstiden och även tiden därefter. Handlingarna har även funnits att tillgå på Olofströms bibliotek, Ronneby bibliotek, Karlshamns stadsbibliotek, Lessebo bibliotek, Emmaboda bibliotek och Tingsryds bibliotek. Samrådstiden pågick fr.o.m. den 4 juni 2014 t.o.m. den 5 september 2014. Inkomna yttranden och Svenska kraftnäts svar på dessa redovisas i avsnitt 3. Även yttranden som har kommit in efter samrådstidens utgång har tagits med i denna samrådsredogörelse. 2.2 Informationsmöten I början av samrådet hölls Öppet hus och informationsmöten på följande platser kl. 17.00 21.00. > Hemsjö samlingslokal i Hemsjö, den 16 juni 2014. > Folkets Hus i Konga, den 17 juni 2014. > Folkets Hus i Emmaboda, den 18 juni 2014. Personal från Svenska kraftnät fanns på plats för att svara på frågor. Kartor med föreslagna utredningsområden visades. I anslutning till Öppet hus hölls ett informationsmöte kl 18.00 19.30 där samrådsunderlaget presenterades. Informationsmötet avslutades med en gemensam frågestund (bilaga 6). Därefter fortsatte Öppet hus fram till kl 21.00. Vid informationsmötena har alla uppmanats att lämna synpunkter skriftligen. Vid mötena fanns även tydlig information om hur de besökande skulle göra för att lämna sina synpunkter. 7/210

2.3 Efter samrådet Arbetet med att sammanställa inkomna yttranden påbörjades efter samrådstidens utgång. Denna samrådsredogörelse beskriver hur samrådet för förstudien har genomförts samt sammanfattar och kommenterar de inkomna yttrandena. Till samrådsredogörelsen är fogad en lista över samtliga inkomna yttranden (bilaga 5). Samrådsunderlaget och yttrandena kommer nu att ligga till grund för Svenska kraftnäts fortsatta process för att minska antalet utredningsområden. 8/210

3 till ofta framförda synpunkter och önskemål Många yttranden, från såväl myndigheter som fastighetsägare, tar upp likartade frågeställningar. Det gäller bl.a. behovet av ledningen, den tekniska utformningen, magnetfält, ekonomisk ersättning och samhällsekonomisk analys. Även frågor om planering, miljöpåverkan och kreosotanvändning besvaras här. 3.1 Teknik allmänt 3.1.1 Stamnätet Ryggraden i det nordiska elsystemet är de enskilda ländernas växelströmsnät. Växelström är en förutsättning för att elnäten i de nordiska länderna ska kunna hållas sammankopplade synkront 1, vilket möjliggör en gemensam nordisk balans- och reservhållning. Denna är i sin tur en förutsättning för en gemensam elmarknad (figur 2). Växelströmsnäten kan kompletteras med, men inte ersättas av, likströmsförbindelser. Figur 2. Elens väg från elproducenter till elkonsumenter. 1 Synkront innebär att systemen har samma frekvens 9/210

Sveriges och EU:s klimat- och energipolitiska mål ställer krav på omfattande förstärkningar av det svenska stamnätet för att ny småskalig elproduktion ska kunna anslutas. Stora mängder förnybar elproduktion både på land och till havs tillkommer och effekthöjningar har genomförts i kärnkraftverken. Växelströmsnäten måste göras starkare både för att medge anslutning och överföring av nya produktionsvolymer och för att klara anslutning av ev. likströmsförbindelser med hög kapacitet inom växelströmsnäten och till grannländerna. Det svenska stamnätet med utlandsförbindelser och stamnätet i de nordiska grannländerna och Baltikum visas i figur 3. Figur 3. De nordisk-baltiska stamnäten. 10/210

3.1.2 Ett starkt stamnät Alla produktionsanläggningar 2 som ansluts till stamnätet måste uppfylla grundläggande tekniska krav, så att de är skyddade i händelse av störningar i stamnätet. Det är även viktigt att stamnätet är konstruerat på ett sätt som försäkrar att elförsörjningen fungerar även när fel uppstår i någon av anläggningarna eller deras anslutningar. Störningar i stamnätet som t.ex. ett åsknedslag kan leda till skador i produktionsanläggningarna om felet inte kopplas bort tillräckligt snabbt eller om skyddsutrustningarna inte är korrekt anpassade. Ett fel kopplas ofta bort genom att en ledning frånkopplas, vilket försvagar överföringssystemet. Samtidigt är säkerhetssystemen i produktionsanläggningarna i viss utsträckning beroende av att stamnätet kan förse dem med reservkraft. Styrkan i nätet är, förenklat uttryckt, beroende av hur många ledningar som ansluter produktionsanläggningarna till stamnätet. Nätet blir alltså starkare genom att man ökar antalet ledningar som en produktionsanläggning ansluts med. På motsvarande sätt blir nätet svagare om en ledning behöver kopplas bort p.g.a. fel eller när underhållsarbeten behöver genomföras. 3.1.3 Stamnätets skyddsmekanismer Förutsättningen för att svåra felsituationer ska kunna hanteras utan allvarliga konsekvenser för elsystemet eller skador i anläggningarnas elektriska och mekaniska delar är att anläggningarnas kapacitet, nätets dimensionering och felbortkopplingsförmåga är anpassade till varandra. De planerade och pågående effekthöjningarna i olika produktionsanläggningar i kombination med nya utlandsförbindelser innebär att stamnätets dimensionering är på väg att bli otillräcklig, vilket utgör en risk för stabiliteten i elsystemet. För att möta denna utveckling har Svenska kraftnät genomfört ett antal åtgärder i de stamnätsstationer som är berörda av effekthöjningar eller nya anslutningar. Åtgärderna syftar till att göra felbortkopplingar så snabbt som det är tekniskt möjligt. Ny skyddsutrustning har installerats och kraftledningarnas effektbrytare har bytts till de snabbaste som finns att tillgå. Men det räcker inte med dessa skyddsåtgärder. För att garantera driftsäkerheten i det svenska stamnätet krävs det också nya kraftledningar mellan stationerna i stamnätet. För anslutning av den nya HVDC 3 -förbindelsen NordBalt till Nybro har analyser, som har sammanställts i Svenska kraftnäts bakomliggande nätutredning, visat på behovet av att bygga nya växelströmsledningar från Nybro till Ekhyddan och Hemsjö. Vid ett fel i stamnätet kommer så mycket effekt att överföras till det regionala nätet att dess 2 Med produktionsanläggning menas här både ett kraftverk eller en likströmsförbindelse till ett annat produktionssystem 3 HVDC High Voltage Direct Current 11/210

kapacitet kan överskridas. Det kan leda till att delar av regionnätet kopplas bort med omfattande strömavbrott som följd. 3.1.4 Växelströmsteknik Växelström är en elektrisk ström som oupphörligen växlar riktning. Alla stora elsystem i Europa är baserade på en 50-periodig växelström dvs. att den ändrar riktning 100 gånger per sekund (antalet positiva och negativa maximivärden per sekund). Det innebär att strömmens frekvens är 50 Hz. Växelströmstekniken är i dag dominerande inom elförsörjningens alla led. I stort sett all el produceras och konsumeras som växelström. Alla generatorer och vissa större motorer i elkraftsystemet roterar med samma frekvens (50 Hz), vilket innebär att de kan samverka och fördela ström mellan systemets olika delar. I ett överföringssystem bestående av växelströmsförbindelser fungerar de enskilda ledningarna som automatiska reserver för varandra. Om en ledning kopplas bort överförs den ström som passerade den felaktiga ledningen automatiskt och momentant till de andra ledningarna på ett förutsägbart sätt. Luftledningar för växelström är alltid huvudalternativet när Svenska kraftnät väljer teknik. 3.1.5 Likströmsteknik Den grundläggande förutsättningen för att använda likström för överföring med hög kapacitet över stora avstånd är att likströmsledningen kan anslutas till ett starkt växelströmsnät, som kan leverera elen som produceras i synkrongeneratorer till likströmslänken och i andra ändan av länken fördela motsvarande el. Användningsområdena för likströmsöverföring är främst följande. 1. Elutbyte mellan olika energimarknader. 2. Anslutning av offshore förbrukning/produktion. 3. Utbyggnad av DC-system för överföring av höga effekter genom områden med överföringsbegränsning, utan påverkan på underliggande AC-system. Svenska kraftnät använder idag likströmsteknik för anslutning av det svenska kraftsystemet till andra synkronområden såsom Jylland, Tyskland och Polen. Detta görs av två anledningar. Dels åtskiljs kraftsystemen av vatten på så stort avstånd att annan teknik inte fungerar, dels innebär frekvensskillnaden mellan kraftsystemen att elutbytena måste styras i stället för att kunna flyta fritt. I närtid kommer Svenska kraftnät att ta ytterligare en likströmsförbindelse i drift. Det är länken NordBalt mellan Nybro och Klaipeda i Litauen. I slutet av 2015 tas också SydVästlänken mellan Hallsberg och Hurva i drift. Den förbindelsen bygger delvis på likströmsteknik. SydVästlänken innebär ett nytt steg i användandningen av likströmsteknik, eftersom det är den första DC-länken som överlagras på det befintliga växel- 12/210

strömsystemet. Här kommer den stora fördelen med likström till sin rätt, nämligen att det blir möjligt att styra effektflödet mellan två starka växelströmspunkter i stamnätet. Den stora fördelen med likströmsteknik är alltså att effektflödet genom en förbindelse kan styras. Det innebär bl.a. att el kan skickas förbi svaga sektioner i växelströmssystemet, utan att dessa sektioner påverkas av ett ökat flöde genom hela nätet. Nackdelen är att överföringen i varje likströmslänk måste styras. Faller en ledning i stamnätet bort reagerar inte en likströmslänk automatiskt, utan förändrar sitt effektflöde först efter ingrepp i kontrollsystemet. Detta är ett avsevärt problem vid fel, eftersom förändringar måste ske inom bråkdelar av en sekund. Det är då inte själva tiden det tar att reglera effekten på en likströmslänk som är problemet, utan att säkerställa en korrekt styrsignal till länken. Om en likströmslänk faller bort är det upp till växelströmsnätet att automatiskt ta över den el som överfördes av länken. Likströmsanläggningar är avsevärt mer komplicerade än växelströmsluftledningar eftersom det kräver styrsystem, strömriktarutrustningar, i varje ände av förbindelsen. De har behov av avställningar för årliga översyner och har relativt långa reparationstider vid fel. 3.2 Teknikvalet för Ekhyddan Nybro Hemsjö 3.2.1 Luftburen växelström och markförlagd likström Eftersom stamnätet i övrigt består av ett växelströmsnät är det naturliga alternativet att bygga en luftburen växelströmsledning mellan stationerna Ekhyddan, Nybro och Hemsjö. Under den inledande samrådsprocessen har det framkommit önskemål om att även ett markförlagt likströmsalternativ ska presenteras och jämföras med växelströmsalternativet. En sådan jämförelse, tillsammans med en mer teknisk presentation om varför projektet överhuvudtaget genomförs, görs i kapitel 5. Resultatet av jämförelsen i kapitel 5 sammanfattas i korthet nedan. Ett nollalternativ dvs. att inte förstärka stamnätet mellan Ekhyddan, Nybro och Hemsjö innebär att strömavbrott kan uppstå både regionalt men även nationellt vid ett fel, vilket inte är acceptabelt. Alternativet förstärkning med luftburna växelströmsledningar klarar vid fel att inom godtagbar tid återställa effekttransporten i det regionala nätet till acceptabla nivåer för driftsäkerhet. Alternativet förstärkning med likström och markförlagda kablar ger en ytterligare feltid, som medför att synkronismen i det regionala ledningssystemet inte kan upprätthållas, utan att detta kan komma att brytas upp med strömavbrott som följd. Detta 13/210

alternativ ger också högre effektförluster och sämre tillgänglighet jämfört med växelströmsalternativet. HVDC-alternativet är av dessa skäl inte aktuellt i den fortsatta planeringen. 3.2.2 Luftledning eller markkabel för växelström Att överföra växelström med luftledning är tekniskt enkelt, driftsäkert och ekonomiskt fördelaktigt. Det går snabbt att reparera ev. skador i jämförelse med en markkabel. Markkabel för 400 kv växelström är möjlig på korta avstånd. Närheten mellan ledaren och nollpunkten i en kabel medför att det uppstår extrema fasförskjutningar mellan ström och spänning, vilket genererar s.k. reaktiv effekt. På längre sträckor innebär det att den el som kan nyttiggöras i slutet av kabeln endast blir en bråkdel av den som matats in i andra änden. Redan efter några mil behövs en kompenseringsstation för att korrigera fasförskjutningen om det ska komma fram någon användbar el i kabeln. En kompenseringsstation är i princip ett ställverk med samlingsskenor och brytare. Till samlingsskenorna kopplas ett antal oljefyllda reaktorer som kompenserar för fasförskjutningen i förhållande till hur mycket effekt som överförs på ledningen. Kompenseringsstationer byggs inom ett avgränsat område med krav på utrymme, skyddsutrustning, kylning, stängsel m.m. Det innebär att mark behöver tas i anspråk. Anläggningarna i sig medför ett ökat underhållsbehov samt större risk för att fel uppstår. För att nå samma överföringskapacitet som en motsvarande luftledning tillverkas markkablarna med stora dimensioner och hög vikt. Därmed blir transportmöjligheterna på allmänna vägar och i obanad terräng begränsade för annat än korta längder på varje kabeltrumma. Normalt får ca 700 meter kabel plats på en kabeltrumma. I sin tur innebär det ett stort antal skarvar längs kabelsträckan. Varje skarv innebär en förhöjd risk för fel. Vid stora krav på ledningarnas överföringskapacitet är det nödvändigt med flera kabelförband som läggs bredvid varandra, vilket också ökar totalkostnaden för anläggningen. Även kabelförläggning innebär anläggande av en ledningsgata och en accessväg, om än smalare än för en luftledning. 14/210

Bild 1. Kabelförläggning AC. Sammantaget innebär markkabelförläggning även på korta sträckor att risken för att fel eller störningar ska uppstå blir större samt att möjligheterna att snabbt åtgärda fel och störningar begränsas. Det innebär i förlängningen att systemet inte får den driftsäkra, robusta och flexibla utformning som eftersträvas. Att förlägga den planerade växelströmsledningen som en markkabel för växelström är inte tillräckligt driftsäkert och detta alternativ utreds därmed inte vidare. 3.2.3 Sambyggnad, parallellbyggnad, parallelläggning och korsning Vårt moderna samhälle ställer höga krav på en trygg och pålitlig elförsörjning. Allt fler saker i vårt samhälle behöver el för att fungera och därför är ett robust och driftsäkert stamnät viktigt. Ett fel på en ledning eller i en transformatorstation i stamnätet kan i värsta fall innebära att stora delar av Sverige blir strömlöst. I ett driftsäkert stamnät kommer elen fram dit den ska och eventuella avbrott kan åtgärdas snabbt. Nätet dimensioneras därför så att systemet ska klara en händelse där en komponent (ledning/transformator/produktionsanläggning) faller bort utan att det får någon konsekvens för slutkunderna. En händelse där två komponenter faller bort samtidigt får bara leda till lokala eller regionala konsekvenser. Sambyggnad av luftledningar Sambyggnad innebär att flera ledningar hängs i samma stolpar. Av nationella driftsäkerhetsskäl får stamnätsledningar normalt inte sambyggas. Om det föreligger synnerliga skäl kan avsteg göras från denna regel. En stamnätsledning kan däremot sambyg- 15/210

gas med en regionnätsledning om konsekvensen av ett samtidigt bortfall endast medför lokala eller regionala konsekvenser. Sambyggnad innebär per definition att en svaghet byggs in i systemet. En enstaka händelse, som t.ex. ett stolphaveri, kan då medföra bortfall av båda ledningarna. Stamnätet utvecklas hela tiden och därmed förändras nätets systemtekniska egenskaper. Även om en analys visat att ett bortfall av två sambyggda stamnätsledningar inte får oacceptabla konsekvenser när de byggs kan detta förhållande ändras över tid. Det är i praktiken omöjligt att i efterhand bevaka förändringar i beroenden och därmed bedöma framtida förändrad driftsäkerhet vid sambyggnad. Sambyggnad medför komplikationer för projektgenomförande och förvaltning. Det krävs ofta avbrott på den ena ledningen, när den andra ska byggas om eller underhållas. Personal utsätts för större risk vid arbete på den ena ledningen, när den andra är i drift. Parallellbyggnad av luftledningar Parallellbyggnad innebär att ledningar byggs intill varandra men med ett avstånd som gör att driftsäkerheten inte försämras på ett påtagligt sätt. Sannolikheten för att ledningarna samtidigt ska kunna falla mot varandra ska därför vara utomordentligt låg. Parallellbyggnad ska i allmänhet undvikas eftersom en manuell bortkoppling av båda ledningarna samtidigt kan behöva ske vid till extrema tillfällen som vid en brand. Beroende på ledningarnas placering och funktion i stamnätet så gör Svenska kraftnät en risk- och konsekvensbedömning i de fall en parallellbyggnad är ett utbyggnadsalternativ eftersom parallellbyggnad har vissa fördelar, till exempel minskar markintrånget och fragmenteringen av landskapet. Svenska kraftnät avgör därför från fall till fall om det är möjligt ur driftsäkerhetssynpunkt att tillåta parallellbyggnation. En stamnätsledning får parallellbyggas med regionnätsledningar under förutsättning att det endast medför lokala eller regionala konsekvenser om en händelse skulle leda till att båda ledningarna faller bort samtidigt. Parallellbyggnad av luftledning med annan infrastruktur Parallellbyggnad med väg eller järnväg kan teoretiskt ske i delsträckor, där vägar eller järnvägsspår stämmer överens med ledningens sträckning. Ledningens sträckning kommer endast delvis att kunna följa vägen eller järnvägen p.g.a. olika krav på kurvlängder, byggsätt m.m. Detta, tillsammans med krav på säkerhetsavstånd mellan vägar och ledningar, medför mycket breda ledningsgator. För parallellbyggnad med allmän väg krävs en minst 100 meter bred ledningsgata. Parallelläggning av markkabel med annan infrastruktur Markkablar måste ta hänsyn till markens beskaffenhet. Det innebär att ledningssträckan blir längre i mark än i luft. Ledningsförläggning längs vägar blir längre p.g.a. 16/210

vägars kurvighet och att tätorter, hus och andra hinder som ligger intill vägen måste kringgås. Antalet tillstånd som krävs ökar beroende på t.ex. vattendrag och nyckelbiotoper som stenmurar i jordbruksmark, åkerholmar och alléer. Byggvägar måste anläggas längs hela ledningssträckningen. Dock blir den totala markupplåtelsen för markkabel mindre än för luftledning. En översiktlig bedömning ger vid handen att ledningsgatan för en parallellagd markkabel jämfört med luftledning förlängs med minst två mil för sträckan Ekhyddan Nybro Hemsjö. Korsning av luftledningar Korsning av stamnätsledningar ska så långt som möjligt undvikas. Det är dock inte tekniskt och ekonomiskt rimligt att helt undvika korsande stamnätsledningar. Vid korsning mellan stamnätsledningar ska därför extra säkerhetsåtgärder vidtas genom särskild utformning av komponenterna i korsande och angränsande spann. Korsning av stamnätsledningar innebär att en svaghet byggs in i systemet. En enstaka händelse, som t.ex. nedfall av den överliggande ledningen, kan medföra bortfall av båda ledningarna. Stamnätet utvecklas hela tiden och därmed förändras nätets systemtekniska egenskaper. Även om en analys visat att ett bortfall av korsande stamnätsledningar inte får oacceptabla konsekvenser kan detta förhållande ändras över tid. Det är i praktiken omöjligt att i efterhand bevaka förändringar i beroenden och därmed bedöma framtida förändrad driftsäkerhet vid korsning. Korsning av stamnätsledningar medför komplikationer för projektgenomförande och förvaltning. Personal utsätts för större risk vid arbete på överliggande ledning om den underliggande fortfarande är i drift. Det anses vara en mindre risk vid arbete på den underliggande ledningen. 3.2.4 Stolptyper Svenska kraftnät planerar att bygga den nu aktuella 400 kv-luftledningen i huvudsak med stålstolpar i konventionellt utförande (figur 4). Höjden på stolparna, räknat från marken till den horisontella regelns underkant, är ca 25 meter och spannlängden (avståndet mellan stolparna) ca 330 meter. Ledningen har tre faser samt ovanför dessa två topplinor. Portalstolpar är en väl beprövad konstruktion, som har använts i det svenska stamnätet under flera decennier. Den är robust, enkel att montera och medför hög driftsäkerhet. Till vänster i figur 4 ses en portalstolpe 400 kv typ A, stagad, som i huvudsak används i skogsmark. Till höger en portalstolpe 400 kv typ B, ostagad, som i huvudsak används i jordbruksmark. Avståndet mellan ytterfaser är cirka 18 meter. Spannlängden varierar beroende på bland annat topografin, men är i genomsnitt cirka 330 meter. 17/210

Figur 4. Aktuella stolptyper för planerad 400 kv-ledning. Jordningen av stolparna sker genom förläggning av en längsgående marklina alternativt med punktjordtag vid varje stolpe om en marklina inte är tekniskt lämplig. Vid linjebrytningspunkter dvs. där luftledningen ändrar riktning, byggs vinkelstolpar. Dessa utformas individuellt och är oftast försedda med staglinor utbredda vinkelrätt mot linjeriktningen. 3.2.5 Ledningsgator Området utmed en ledning kallas ledningsgata.. I skogsmark består den av en skogsgata och sidoområden (figur 5). Utformning av luftledningar och deras ledningsgator regleras i starkströmsföreskrifterna och i fastslagna normer. Enligt dessa ska en luftlednings faslinor, beroende på spänningsnivå, hängas ovanför en lägsta nivå ovan mark. Det finns även bestämmelser om minimiavstånd från luftledningar till byggnader. Hur stor markyta en luftledning tar i anspråk beror på vilken typ av mark luftledningen passerar. I åkermark utgörs markbehovet av den yta som ledningsstolparna samt eventuella stag tar i anspråk. En 400 kv luftledning i ny ledningsgata genom skogsmark kräver en ca 50 meter bred skogsgata. Om ledningen parallellförläggs med en befintlig ledning blir ianspråktagandet av ny mark något mindre. Luftledningarna i stamnätet byggs alltid trädsäkert, vilket innebär att fallande träd inte får skada ledningen. Stolparna skyddas därmed för extrema väderförhållanden. Vegetation i skogsgatan under luftledningen får inte heller växa sig så hög att risk för elektriskt överslag till vegetationen uppstår, vilket kan förorsaka bränder. En skogsgata måste därför röjas med jämna mellanrum. Tiden mellan röjningarna varierar över landet men är vanligen sju till åtta år. 18/210

Figur 5. Principskiss över en ledningsgata i skogsmark. 3.3 Markbehov Utanför skogsgatan kommer enstaka höga träd, s.k. kantträd, som riskerar att falla på ledningen, att avverkas (figur 5). Under byggtiden är det ofrånkomligt att omgivningen påverkas av arbetet i form av maskinbuller, begränsad tillgänglighet till vissa områden och ökad trängsel på allmänna vägar till följd av transporter m.m. Bygget medför att skog måste avverkas för ledningens skogsgata, anläggande av körvägar i ledningsgatan, uppställningsplatser för maskiner samt eventuella transportoch tillfartsvägar. Påverkan av röjningen är jämförbar med påverkan under normalt skogsbruk. En viss påverkan på marken utmed sträckan sker till följd av arbetsmaskinerna, vilka kan göra marken mera kompakt. Marken påverkas även av själva anläggandet av tillfartsvägarna. Ytterligare påverkan på marken uppstår vid arbete med att markförlägga jordlinan. Detta ingrepp är dock förhållandevis litet och ger inte upphov till några betydande konsekvenser. Tillfälliga skador kan även uppkomma på diken, stängsel, vägar etc. i samband med anläggningsarbeten. Vid anläggandet av stolparnas fundament sker schaktning och gjutning på platsen. Vid s.k. bergfundament kommer även borrning och sprängning av berg att behövas för att förankra fundamentet i berget. Det ger främst upphov till konsekvenser i form av buller från maskiner. Extra varsamhet behöver iakttas vid de platser där ledningen passerar vattendrag för att undvika att arbetsmaskiner eller tillfälliga vägar påverkar vattendraget negativt. De miljökrav Svenska kraftnät ställer vid upphandling i byggskedet minimerar risken för detta. 19/210

Efter genomförda arbeten kommer mark som har påverkats att återställas i möjligaste mån. Om skador på befintliga vägar har uppkommit återställs vägarna till samma skick som före arbetena påbörjades. 3.4 Säkerhet 3.4.1 Elsäkerhet Säkerhetsbestämmelser för ledningar återfinns i ellagen (1997:857), starkströmsförordningen (2009:22) och Elsäkerhetsverkets starkströmsföreskrifter (ELSÄK-FS 2008:1-3) samt ändringsföreskrifterna i ELSÄK 2010:1-3. Av starkströmsföreskrifterna följer bl.a. att det krävs ett avstånd på minst tio meter mellan byggnad och närmaste faslina. Ledningen konstrueras i brottsäkert utförande, vilket innebär att den är dimensionerad för att klara alla förekommande väderförhållanden. Den är vidare utrustad med åskskydd, vilket innebär att ev. åsknedslag jordas genom den i ledningen monterade topplinan. Stolparnas fackverkskonstruktion gör det möjligt att klättra i stolpen, vilket kan vara en säkerhetsrisk. Därför kommer stolparna att konstrueras med klätterskydd i områden nära bebyggelse där man kan förvänta sig att många människor uppehåller sig. För vindkraftverk tillämpas ett skyddsavstånd mellan ledning och vindkraftverket. Avståndet motsvarar vindkraftverkets höjd inkl. rotorblad till vilket 10 meter adderas. 3.4.2 Säkerhetsskydd Enligt säkerhetsskyddslagen(1996:627) är verksamhetsutövaren skyldig att försäkra sig om att säkerhetsskyddet i den egna verksamheten är tillräckligt. I Svenska kraftnäts föreskrifter om säkerhetsskydd (2005:1) ställs bl.a. krav på att en säkerhetsanalys ska genomföras minst vartannat år och att säkerhetsprövning av personalen ska göras. Föreskrifterna ställer krav på att skyddsvärd information hanteras på ett säkert sätt. Svenska kraftnäts säkerhetsarbete omfattar även fysiska och tekniska skydd kring elförsörjningens anläggningar, bevakning, informationssäkerhet, säkerhetsskyddade upphandlingar och utbildning av personal. Samhällsviktig infrastruktur kan enligt skyddslagen (2010:305) av länsstyrelse beslutas vara skyddsobjekt. Skyddet inriktas mot sabotage, terrorism och spioneri. Bestämmelser om säkerhetsskydd finns i säkerhetsskyddslagen (1996:627), säkerhetsskyddsförordningen (1996:633) samt i föreskrifter och allmänna råd som meddelas av Rikspolisstyrelsen. 20/210

Rikspolisstyrelsen har utarbetat vägledningar för säkerhetsskydd och säkerhetsskyddad upphandling. I dessa beskrivs närmare begrepp och definitioner för säkerhetsskyddsarbetet. 3.5 Förundersökningsmedgivande För att kunna utföra nödvändiga undersökningar på fastigheterna inför koncessionsansökan behöver Svenska kraftnät tillstånd från berörda fastighetsägare. Tillstånd behövs även där ledningar kommer att dras fram i befintliga ledningsgator. Strävan är att i så stor utsträckning som möjligt erhålla frivilliga medgivanden till förundersökning från fastighetsägarna. Medgivande till förundersökning innebär att Svenska kraftnät får tillträde till fastigheten för att sätta ut stakkäppar, utföra mätningsarbeten, göra arkeologiska och tekniska undersökningar, samla in underlag för intrångsvärdering, stämpla träd (märka upp och värdera) samt kapa, kvista och fälla träd som skymmer sikten för instrumenten. En schablonersättning för tillfälliga skador och olägenheter som uppkommer i samband med förundersökningen utgår till fastighetsägaren med 3 000 kronor. Skador som överstiger schablonersättningen ersätts separat vid varje enskilt tillfälle. Om medgivande inte kan inhämtas på frivillig väg ansöker Svenska kraftnät hos berörd länsstyrelse om förundersökningstillstånd enl. 7 kap. 6 expropriationslagen (s.k. resolution). Länsstyrelsens beslut kan överklagas till regeringen. 3.6 Markupplåtelseavtal och ledningsrätt För att få börja bygga ledningen krävs förutom koncession och vissa andra tillstånd även tillträde till berörda fastigheter. Detta uppnås vanligen genom tecknande av markupplåtelseavtal mellan fastighetsägaren och Svenska kraftnät. Svenska kraftnäts målsättning är att ingå frivilliga avtal med berörda fastighetsägare. I den mån det inte finns förutsättningar för att ingå markupplåtelseavtal ansöker Svenska kraftnät om ledningsrätt och förtida tillträde för att säkra markåtkomsten. I sådana fall överlåter Svenska kraftnät även värderingen av markintrånget till Lantmäteriet, att avgöras i förrättningen. Efter det att ledningen är färdigbyggd kallar Lantmäteriet till ett avslutande sammanträde för att reglera eventuella kvarvarande ersättningar och skador. 3.7 Ersättning för sänkta värden på fastigheter För att säkerställa en enhetlig och lagenlig ersättning för markåtkomst tillämpar Svenska kraftnät bestämmelserna i 4 kap. expropriationslagen. Fastighetsägaren ska ersättas med ett belopp som motsvarar minskningen i fastigheten marknadsvärde (intrångsersättning) jämte ett påslag om 25 procent. Uppkommer i övrigt skada för fastighetens ägare ska även den ersättas, s.k. annan ersättning. Ersättningen ska medföra att fastighetsägaren kommer i samma ekonomiska läge efter åtgärderna som om dessa aldrig hade vidtagits. Ersättningen utgår som ett engångsbelopp i enlighet med 21/210

expropriationslagen och inte som årliga ersättningar. Tillfälliga skador som uppkommer vid anläggande och underhåll ersätts separat vid varje enskilt tillfälle. Bestående skador på skogs-, åker- och betesmark ersätts enligt Lantmäteriets rekommendationer. Skogsmarken stämplas (märks upp och värderas) enligt 2009 års skogsnorm. För åker- och betesmark ersätts intrånget enligt 1974 års åkernorm med hänsyn tagen till senaste uppräkning. 3.8 Upplåtelse av väg För att kunna ta sig till ledningsgatan för anläggande och underhåll tecknar Svenska kraftnät vägavtal med de fastighetsägare och väghållare som berörs. Ersättningen är beroende på hur många stolpplatser som vägen går till. Vägarna kan behöva förstärkas och/eller breddas. Tillfälliga skador ersätts separat vid varje enskilt tillfälle. I vissa fall behöver nya vägar anläggas. Ersättningen beräknas då på samma sätt som för ledningsgatan. Svenska kraftnät bygger även vägar i den upplåtna ledningsgatan. Intrånget för dessa har redan reglerats i markupplåtelseavtalet för ledningen. Efter att ledningen är byggd ligger de flesta vägar kvar, vilket underlättar för Svenska kraftnäts underhåll och i många fall även för fastighetsägarens förvaltning av sin fastighet. 3.9 Samhällsekonomiska analyser 3.9.1 Allmänt Vid informationsmöten och i yttranden har fastighetsägare, kommuner, länsstyrelser och lantbruks- och skogsorganisationer frågat efter en tydligare motivering av vald teknik och jämförelse av kostnader och konsekvenser mellan växelström i luftledning och likström i markkabel. Man efterlyser analyser där den planerade ledningen jämförs med bortfall av de värden som bl.a. skogsbruket skulle ha inbringat under den tid som ledningen är i drift. Enligt ellagen är Svenska kraftnät skyldigt att ansluta ny eller ökad elproduktion till stamnätet om den inte kan anslutas till underliggande lokal- eller regionnät. Samtidigt har Svenska kraftnät i uppdrag från riksdag och regering att utforma och dimensionera stamnätet så att detta på ett driftsäkert sätt kan klara elmarknadens behov samt att bygga bort flaskhalsar i det nordiska elnätet och mellan elnäten i Norden och kontinenten (prop. 2008/09:163). En förbindelse byggs nu mellan Sverige och Litauen och tas i drift vid nästa årsskifte. Förbindelsen innebär att de baltiska ländernas elmarknad integreras med den nordiska och europeiska elmarknaden. Växelströmsnäten i regionen måste förstärkas med nya ledningar för att på ett driftsäkert sätt klara överföringen av stora nya produkt- 22/210

ionsvolymer och för att klara anslutning av likströmsförbindelser med hög kapacitet inom växelströmsnäten och till grannländerna (se avsnitten 3.1, 3.2 och kapitel 5). I den koncessionsprövning som görs av Energimarknadsinspektionen bedöms den samhällsnytta som ledningen förväntas medföra och ställs den mot de intrång och den påverkan som ledningen förorsakar. 3.9.2 Varför inte likström och markkabel? Ett mycket stort antal remissinstanser har ansett att Svenska kraftnät måste belysa och utreda även ett alternativ där den nya förbindelsen utformas för överföring med likström och grävs ner som markkabel. Det är korrekt att överföring av el kan ske med likström (DC) i stället för med växelström (AC). Det är också korrekt att DC-förbindelser kan byggas med markkabel, medan det på stamnätets spänningsnivåer inte är praktiskt möjligt att kabelförlägga ACförbindelser annat än på korta sträckor. I elektricitetens barndom användes likström men man kom snart att gå över till växelström, som inte är en ny teknik. Växelström är en beprövad men allt annat än gammaldags teknik. I hela världen produceras, överförs och används elektricitet som växelström. Likström används för speciella kraftöverföringstillämpningar. Hit hör att överföra energi på långa avstånd mellan två punkter i ett kraftsystem, att knyta ihop inkompatibla kraftsystem (olika växelströmssystem som inte är synkrona med varandra) samt att möjliggöra överföring i sjökablar också på långa avstånd. Likströmstekniken är följaktligen den som används för sjökablar till Finland, Gotland, Polen, Tyskland och Jylland medan man på de kortare avstånden till Åland, Bornholm och Själland kan använda AC-kablar. I det inhemska svenska stamnätet förekommer överhuvudtaget inga likströmsförbindelser på denna nivå än. Det är först i den södra delen av den s.k. SydVästlänken som DC-teknik för första gången kommer att användas i det inhemska stamnätet. Det handlar då om en punkt-till-punkt-förbindelse, som ska möta behovet av att kunna överföra stora energimängder till elområde Malmö. I projektet Ekhyddan Nybro Hemsjö fyller en DC-ledning inte förbindelsens syfte. Den kan inte lösa de problem som finns i regionen kring Ekhyddan, Nybro och Hemsjö. I avsnittet 3.2 Teknikval och kapitel 5 redovisas de huvudsakliga tekniska skälen till varför ett DC-alternativ aldrig har varit aktuellt att utreda. 23/210

3.9.3 Underlag för en jämförelse LRF Sydost och LRF:s kommungrupper har krävt en markförlagd DC-kabel, utifrån de större markintrång som måste göras om man bygger en AC-luftledning i enlighet med Svenska kraftnäts planer. LRF anser det viktigt att minimera intrånget i jord- och skogsbruksproduktionen och vill att Svenska kraftnät redovisar en samhällsekonomisk kalkyl där det framgår hur stora värden som går förlorade för samhället i form av jordbruk, skogsbruk, besöks näring, natur- och friluftsliv m.m. där ledningen dras fram. I två av yttrandena efterlyser LRF en samhällsekonomisk analys där man tar in skogsproduktion/förädlingsvärde, värdet av skogens koldioxidbindande förmåga, sysselsättningsperspektivet och landskapsbild. Man anser att en sådan kalkyl ska jämföra alla alternativ såsom sjökabel, markkabel och samförläggning med befintliga kraftledningar. Att räkna in produktionskostnaden är enligt LRF inte nog, utan alla slags kostnader måste redovisas över hela livslängden. Som framgått av det föregående existerar det av bl.a. drifttekniska skäl inte något DCalternativ för Svenska kraftnät och följaktligen inte heller någon möjlighet att bygga den nya förbindelsen med markkabel. För att i någon mån söka möta LRF:s önskemål om en bättre ekonomisk belysning redovisar Svenska kraftnät här en översiktlig kartläggning av vad ett fiktivt kabelalternativ skulle ha medfört för alternativa intrång och kostnader. 3.9.4 Markbehov för luftledning resp. markkabel I samrådshandlingarna redovisas ett stort antal olika sträckningsalternativ för luftledningen mellan Ekhyddan och Hemsjö. Som längst kan sträckan uppgå till 204 km och ett genomsnitt för de olika alternativen är 189 km. Markintrången varierar på olika delar av sträckan. Om ny mark måste tas i anspråk behöver ledningsgatans bredd vara ca 50 meter. Där ledningen går parallellt med en annan 400 kv-ledning behöver dagens ledningsgata breddas med ca 40 meter. Vid sambyggnad med en 130 kv-ledning behöver dagens ledningsgata breddas med ca 30 meter. Med utgångspunkt från förslagen i samrådet beräknas i denna jämförelse att den mark som behöver tas i anspråk motsvarar en ledningsgata för hela sträckan, vars bredd i genomsnitt uppgår till 41 meter. Härav följer att den nya luftledningen kommer att ianspråkta 7,7 kvadratkilometer ny mark. En tänkt markförlagd DC-kabel på sträckan Ekhyddan Nybro Hemsjö blir längre än en motsvarande luftledning. Detta beror på att en kabel i görligaste mån dras i närheten av vägar. Det innebär anpassning till vägens kurvighet, hus och tätorter invid vägen samt till markens beskaffenhet. Det totala markintrånget blir dock mindre. 24/210

Byggvägar måste anläggas längs hela kabelsträckan och i byggskedet behöver ca 35 meter ledningsgata tas i anspråk. Men när kabeln väl är nedgrävd uppgår kabelgatans bredd bara till ca hälften av detta. En översiktlig bedömning av en tänkt markkabel mellan Ekhyddan och Nybro slutar i en uppskattad längd på ca 114 km om E22 följs från Ekhyddan till Ålem och därefter vägen förbi Bäckebo till Nybro. Mellan Nybro och Hemsjö bedöms kabelns längd bli 108 km. I denna räkneövning används en konservativ bedömning av den totala kabelsträckan om 222 km. Härav följer att en tänkt markkabel, efter byggskedet, skulle ianspråkta ca 3,9 kvadratkilometer mark. I exemplet bortses här helt från det markintrång som de tre omriktarstationerna skulle göra. Varje omriktarstation Ekhyddan, Nybro och Hemsjö upptar en markareal om ca 100 x 500 meter. Bild 2. Omriktarstation för NordBalt under byggnad i Nybro. 3.9.5 Kostnader för luftledning resp. markkabel Grundläggande parameterar för en 400 kv AC-ledning och ett hypotetiskt DCalternativ framgår av tabell 1 och tabell 2. Kostnadsangivelserna är baserade på de erfarenheter som vunnit i projekten SydVästlänken och Gotland, som båda innehåller AC-luftledning och DC-markkabel, samt NordBalt. 25/210

AC-luftledning 3x910 AL59 Enhet Termisk kapacitet 2 100 MW Ledningslängd per trumma Kostnad (lednings entreprenad) Kostnad (mark och tillstånd) 2 000 m 5,5 Mnkr per km 1,1 Mnkr per km Stationsåtgärder 18 Per anslutning och station HVDC omriktare 700 MW Kostnad per 700 MW omriktare 750 Mnkr Stationsyta 100 x 165 m DC-markkabel Termisk kapacitet 700 MW Ledningslängd per trumma 1 047 m Kostnad 8,5 Mnkr per km Kostnad (mark och tillstånd) 1,0 Mnkr per km Tabell 1. Grundläggande kostnadsparametrar. 26/210

AC-luftledning 3x910 AL59 Enhet Termisk kapacitet 2 100 MW Längd 189 km Kostnad (lednings entreprenad) Kostnad (mark och tillstånd) 1 040 Mnkr 208 Mnkr Anslutningskostnad 72 Per anslutning Total kostnad 1 320 Mnkr HVDC omriktare 700 MW Kostnad nio stycken omriktare 6 750 Mnkr Stationsyta 100 x 165 m DC-markkabel Termisk kapacitet 2 100 MW Kostnad (kabel entreprenad) Kostnad (mark och tillstånd) Kostnad (stationsåtgärder) Total kostnad, omriktare och DC-markkabel 5 660 Mnkr 222 Mnkr 62 Mnkr 12 694 Mnkr Tabell 2. Projektrelaterade kostnader Ekhyddan Nybro Hemsjö. 27/210

3.9.6 En sammanfattande kostnadsjämförelse Det förtjänar ånyo att understrykas att anledningen till att DC-alternativet inte existerar för Svenska kraftnät är att det inte uppfyller de drifttekniska kraven på att bl.a. kunna hantera de felfall som kan få regionnätet i de berörda områdena att kollapsa. Till bilden hör även att en markkabel skulle ha betydligt sämre driftsäkerhet. Dess tillgänglighet beräknas till 98,0 procent mot AC-luftledningens 99,9 procent. Denna lägre tillgänglighet omfattar omriktarfel och avställning av DC-systemet för årligt underhåll. Några kabelfel ingår heller inte i tillgänglighetstalet 98 procent. Om ett kabelfel uppstår kan avbrottstiden för felsökning och reparation uppgå till en à två veckor, förutsatt att materiel och personal finns tillgänglig. Under avbrottstiden kan utbyte inte ske på NordBalt-förbindelsen. Några kostnader för kabelalternativets sämre tillgänglighet har inte uppskattats och ingår följaktligen inte i jämförelsen. En ytterligare merkostnad för kabelalternativet som inte heller beaktas i denna jämförelse är en betydligt mindre minskning av de beräknade årliga energiförlusterna (82 GWh mot 277 GWh i AC-alternativet). Dessutom minskar möjligheten att på ett effektivt sätt ansluta förnybar kraft, eftersom anslutningar inte kan göras till en likströmsledning. I tabell 3 sammanfattas de olika ledningsalternativen. Tabellen avser hela sträckan från Ekhyddan till Nybro och vidare till Hemsjö. Hänsyn har inte tagits till markbehov för säkerhetsavstånd, vägområdens bredd o.d. Däremot har hänsyn tagits till terrängens beskaffenhet. En kabelförläggning har, grundat på erfarenheterna från NordBalt och SydVästlänken antagits medföra en förlängning av ledningssträckan med 15 procent. De kostnader som anges för markkabelalternativen inkluderar de erforderliga omriktarstationerna. 28/210

Exempel Genom nomsnittlig längd (km) Del av totallängd (%) Genomsnittlig bredd ny lednings ningsgata (m) Yta ny ledningsgata (m²) Genomsnittlig bredd under byggtid (m) Yta ny ledningsgata under byggtiden (m²) Kostnad (mnkr i 2014 års prisnivå) Luftledning parallell med 400 kvledning Luftledning parallell med 130 kvledning Luftledning ny ledningsgata Summa luftledning Markkabel likström bredvid väg Markkabel bredvid luftledning 88,3 46,6 40 3 532 000 40 3 532 000 42,4 22,4 30 1 272 000 30 1 272 000 58,6 31,0 50 2 930 000 50 2 930 000 189,3 100,0 41 7 734 000 7 734 000 1 320 222 100,0 17 3 885 000 35 7 770 000 12 694 221 100,0 17 3 867 500 35 7 735 000 12 668 Tabell 3. Jämförelse mellan luftledning och markkabel Ekhyddan Nybro Hemsjö. Sammanfattningsvis visar denna mycket översiktliga jämförelse att man med en markkabel skulle kunna minska markintrånget från 7,7 till 3,9 kvadratkilometer. Det är en minskning med 3,8 kvadratkilometer, vilket motsvarar 380 hektar. Samtidigt uppgår fördyringen med ett DC-alternativ till mer än elva miljarder kronor. Den extra yta som tas i anspråk för en AC-luftledning och som påverkar bl.a. jordoch skogsbruk, besöksnäring samt natur- och friluftsliv måste således värderas till mer än 30 miljoner kronor per hektar (!) för att en DC-lösning om den varit tekniskt möjlig ska kunna försvaras rent ekonomiskt. 29/210

3.10 Användning av kreosotimpregnerade träsliprar Stamnätets kraftledningar för 400 kv består av stålstolpar, vanligen tvåbenta så kallade portalstolpar. Stolparnas fundament och stagförankringar utgörs ofta av ett antal nedgrävda träplattor. Dessa består av sliprar av kreosotimpregnerat trä som hålls ihop med hjälp av stålbalkar. Betong och stål är tänkbara alternativ till de kreosotbehandlade sliprar som används idag. Gjorda analyser visa att dessa produkter är sämre ur både miljösynpunkt och ekonomisk synpunkt, sett i ett livscykelperspektiv. Stål- och betongfundament kräver mer energi att tillverka, transportera, installera och destruera. De livscykelanalyser som gjorts visar att dessa alternativ med stor sannolikhet leder till större klimatpåverkan, totalt sett större utsläpp av hälsoskadliga ämnen samt medför praktiska nackdelar. Utifrån de alternativ som idag finns tillgängliga för Svenska kraftnät när det gäller val av fundament är fundament med kreosotimpregnerade slipers den bästa möjliga teknik att använda. Det är den lösning som enligt livscykelanalyser och spridningsstudier har visat sig ge lägst total miljöpåverkan. Kreosot används för att motverka röta och skadedjur. Andra typer av impregneringsmedel har inte visats sig ha tillräckligt motstånd mot den typen av skadlig inverkan över så lång tid som krävs för stamnätsfundament. Ämnet kreosot är klassificerat som cancerframkallande och innehåller flera substanser med hälsofarliga egenskaper. Antracen, fluorenten, pyren och fenantren i kreosot, har så kallade PBT-egenskaper. De är långlivade (persistenta), kan lagras i levande vävnad (bioackumulerbara) och är giftiga (toxiska). Användningen av kreosot regleras i EU:s kemikalieförordning (EG) nr 1907/2006, den så kallade Reach-förordningen. Denna EU-förordning ingår i den svenska lagstiftningen sedan juni 2009. Kreosot är klassat som bekämpningsmedel och omfattas därför även av det så kallade biociddirektivet (direktiv 98/8/EG om utsläppande av biocidprodukter på marknaden). Kemikalieinspektionen (KemI) har bedömt att viss användning av kreosot är acceptabel, bl.a. eftersom det finns betydande socioekonomiska fördelar med kreosot i vissa tillämpningar. KemI konstaterar även att det i vissa fall inte finns några lämpliga alternativ till kreosot som är mindre skadliga för miljön. I Reach-förordningen anges kraftledningar som ett specifikt område där användning av kreosot är tillåtet. Användningen omfattar hela kraftledningsbygget och därmed både stolpar och fundament. Svenska kraftnäts användning av kreosotbehandlade slipers i fundament är således en tillåten användning enligt gällande svensk lagstiftning. Precis som alla verksamheter i Sverige måste Svenska kraftnät följa miljöbalkens hänsynsregler och tillämpa bästa möjliga teknik. I miljöbalken ingår dock att man alltid 30/210