Hävdat Nyhetsbrev om odlingslandskapets natur- och kulturvärden nr 3 2010 Betesmarker är kolsänkor men klimatnyttan är måttlig jämfört med mångfaldsnyttan Våra naturvårdande betesdjur släpper ut metan i besvärande mängder, för att inte tala om lustgasutsläppen från gödselhanteringen. Under senare år har forskare, massmedia och företrädare för lantbruksnäringen diskuterat i vilken utsträckning kolinlagring i betesmarker kan kompensera för utsläppen. Internationella studier har indikerat att kolinlagringen kan vara ansenlig. Samtidigt är de värden som Sverige rapporterar till FN relativt modesta. Vilka värden är det som gäller? Verifiering av klimatrapporteringen Jordbruksverket har med hjälp av en så kallad massbalansmetod låtit verifiera de uppskattningar som ligger till grund för rapporteringen till FN. Verifieringen bygger på data från cirka 300 permanenta provytor, utspridda i betesmarker över hela landet. Resultaten bekräftar att ackumuleringen av kol i svenska naturbetesmarker är tämligen begränsad. Skillnaderna mellan olika typer av naturbetesmarker är små. Inlagringen är i genomsnitt mindre än 100 kg kol per hektar och år, vilket motsvarar mindre än fem procent av de årliga växthusgasutsläppen från djurhållningen. Om inlagringen i betesmarkernas buskar och träd räknas med blir klimatkompensationen drygt tio procent. Det är dock viktigt att betänka att inlagring i levande biomassa är en kortsiktig kolsänka i jämförelse med ackumulering av kol i marken men i den mån uttag av träd och buskar ersätter fossila bränslen är inlagring i levande biomassa en otvetydig klimatvinst. Långliggande vallar är bra kolsänkor När det gäller kol i marken finns det ett tydligt samband mellan inlagring och produktionshöjande åtgärder. De tiofaldigt högre inlagringsvärden som har uppmätts på andra håll i Europa avser kultiverade gräsmarker. Att påbjuda göds- ling av naturbetesmarker är dock uteslutet. Däremot finns det skäl att framhålla betes- och slåttervallarnas potential att lagra in kol. Med dagens areal på drygt en miljon hektar skulle de kunna kompensera för uppemot en tredjedel av de utsläpp som djurhållningen förorsakar. Utveckling av långliggande vallar, inklusive utveckling av mer långlivade fodergrödor, kan vara en möjlighet att öka inlagringen. Det innebär inte att betesdjur ska gå på vallar istället för på naturbetesmarker det gäller att ha en helhetssyn på miljöfrågorna. Inlagring av kol i betesmark (rapport 2010:25) finns att ladda ner på Jordbruksverkets hemsida www.jordbruksverket. se. Miljömålsrådet har finansierat studien som har utförts av Institutionen för mark och miljö i samarbete med Centrum för biologisk mångfald och Artdatabanken vid Sveriges lantbruksuniversitet. David Ståhlberg Lärkrutor ska rädda sånglärkan Sånglärkan, en av Sveriges vanligaste fåglar har minskat i antal med cirka 50-70 procent under de senaste 30 åren. Det är en av jordbrukslandskapets karaktärsfåglar och för många det absoluta vårtecknet. Olika orsaker till att antalet sånglärkor minskar är att det numera finns större åkrar, färre diken och tätare grödor. Upplands ornitologiska förening hoppas att allmänheten ska vara beredd att stötta lantbrukare som vill göra en insats för fågellivet. Inom kort kommer vem som helst att kunna köpa en lärkruta för 50 kronor i Lagga. Det innebär att lantbrukarna låter ett område vara osått. På så sätt bildas en ruta utan tätt växande gröda på ungefär 20 kvadratmeter där sånglärkan kan hålla till. Pengarna ska gå direkt till att ersätta produktionsbortfallet för lantbrukarna. Till våren när vetet vuxit upp kommer det att synas tydligt var rutorna är placerade. Lantbrukarna gör många tjänster åt allmänheten genom att bland annat hålla landskapet öppet. Nu gäller det att värna om fåglarna. Artikelmaterial ur Uppsala Nya Tidning den 23 september 2010. Bra att veta! Jag heter Helena Strömsjö och är journalist. Jag är 45 år och har varit mammaledig den senaste tiden. Har nyligen fått en praktikplats på Miljöenheten på Jordbruksverket i Jönköping. Den varar tre månader fram till jul. Mina huvudsakliga arbetsuppgifter är information och texthantering. Jag arbetar som redaktör för nyhetsbrevet Hävdat och även med andra texter, exempelvis utredningar och rapporter. Jag står gärna till förfogande där det behövs.
Ängens Dag i Trollhättan Naturskyddsföreningen anordnade nyligen en Ängskurs i Grinnsjö i Trollhättan, vilket blev en fantastisk upplevelse. Kursen hade ett stort antal deltagare. Många intressanta diskussioner uppstod om restaurering, ängsflora och trädens betydelse. På kvällarna ville ingen av deltagarna sluta slå med lie för att det var så kul. Bevis på att ängen har en viktig plats i våra hjärtan fick vi när det plötsligt inträffade en vigsel av ett ungt par mitt på ängen. Paret hade valt platsen för att de älskade denna vackra äng. För att inte det ideella ängsarbetet ska försvinna måste man sträva efter att bevara ängen. Några slutsatser från kursdeltagarna var därför att: 1. Ett långsiktigt arbete måste finnas för att skapa en kärleksfull relation till ängen. Det kan ske genom att man uppmanar naturskolor att besöka ängen, naturguidningar och genom att fira ängens dag. Naturskyddsföreningen på ängskurs i Grinsjö. Foto:Emelie Hansson 2. Man måste informera så mycket som möjligt överallt om att ängen inte kommer att finnas kvar om vi inte sköter den. 3. Man behöver aktivt bjuda in alla åldersgrupper att besöka ängen. Det är viktigt att man tar ansvar för olika delar som rör ängen. Entusiasmen var stor efter kursen. Många var beredda att ta tag i ängsarbetet och visade sitt intresse för att ängen ska fortsätta leva! Emelie Hansson, Naturskyddsföreningen Anpassad skötsel är viktigare än varmare och torrrare klimat Klimatförändringar i form av höjd temperatur och förändrad nederbörd kommer sannolikt inte att ha någon större effekt på utbredningen av hotade arter i svenska gräsmarker enligt en aktuell rapport från Jordbruksverket. I de allra flesta fallen är det markanvändningen som i huvudsak bestämmer de hotade arternas utbredning. Under 2009 har Jordbruksverket lett projektet Klimatförändringarnas effekter på odlingslandskapets biologiska mångfald. Projektet har genomförts av en arbetsgrupp med representanter för Centrum för biologisk mångfald, Artdatabanken och Lunds universitet. Syftet med projektet var i första hand att analysera hotade arter i gräsmarksområden. Större potentiella utbredningsområden för fler hotade arter Alla gräsmarker i Sverige kommer sannolikt att påverkas av en påtaglig uppvärmning i framtiden. Det finns undersökningar som visar att sommarnederbörden kommer att minska i södra Sverige, där det finns många värdefulla ängs- och betesmarker. I norra Sverige, där de största Natura 2000-områdena finns, förväntas däremot nederbörden under sommaren att öka. För arktiska och alpina arter visar de klimatbaserade prognoserna på kraftigt minskade utbredningsområden i Sverige. Många rödlistade kärlväxter, fjärilar, kräl- och groddjur, som har sin huvudsakliga förekomst i odlingslandskapet kan i stället få en större potentiell utbredning i Sverige på grund av klimatförändringarna. Markanvändningen behöver anpassas utifrån ändrat klimat Resultaten från de analyser som ligger till grund för den här rapporten pekar på att naturvårdsarbetet i odlingslandskapets gräsmarker även i fortsättningen bör fokusera på skötsel och skapande av lämpliga livsmiljöer för att bevara hotade arter. Det är markanvändningen som avgör om arterna kan nyttja det större potentiella utbredningsområdet. För arter vars utbredningsområde minskar är det viktigt att anpassa markanvändningen lokalt för att skapa passande miljöer för arterna. Det kan mildra effekterna av klimatförändringarna. På motsvarande sätt måste skötseln av betesmarker i södra delen av landet anpassas till ett torrare klimat, till exempel genom ett minskat betestryck. Infrastrukturbiotoper som komplement För att hantera effekterna av ett förändrat klimat och för att långsiktigt skapa förutsättningar för biologisk mångfald behövs en helhetssyn på odlingslandskapets biotoper oavsett om de finns på jordbruksmark eller i omgivande vägkanter. I en del av projektet har man därför studerat hur infrastrukturbiotoper fungerar som livsmiljö för hotade arter i dag och om de kan användas som spridningskorridorer. Skötsel av vägkanter och andra infrastruktursbiotoper som löper genom odlingslandskapet bör samordnas med skötsel av omgivande ängs- och betesmarker. Läs mer i Jordbruksverkets rapport 2010:29 Lisa Karlsson,
Arealen värdefulla gräsmarker som sköts med miljöersättning minskar Av de marker som har inventerats i ängsoch betesmarksinventeringen sköttes bara 62 procent med miljöersättning 2008. Motsvarande siffra var 72 procent 2006 och 80 procent 2004. Arealen värdefulla gräsmarker som sköts med miljöersättning minskar alltså med 5 procentenheter varje år sedan 2004. Detta framkommer i en ny rapport från Jordbruksverket. Ängs- och betesmarksinventeringens grundinventering pågick mellan 2002 och 2004. Därefter har ytterligare marker inventerats. Genom inventeringen har 237 000 hektar ängar och betesmarker identifierats som värdefulla med avseende på natur- och kulturvärden. Av denna areal sköttes 54 procent med miljöersättning för särskilda värden och 8 procent med miljöersättning för allmänna värden 2008. Det finns stora regionala skillnader i utfallet Det finns regionala skillnader i hur stor andel av de inventerade värdefulla ängsoch betesmarkerna som sköts med miljöersättning. I Östergötlands, Södermanlands och Skåne län sköts relativt stora andelar av de värdefulla betesmarkerna med miljöersättning. I Gotlands, Jämtlands och Norrbottens län är det däremot en låg andel. Drygt hälften av de inventerade slåtterängarna sköts med miljöersättning vilket är ungefär 3 800 hektar. Det är framförallt i de norra skogslänen ängarna inte sköts med miljöersättning medan till exempel 90 procent av ängarna i Västmanlands län gör det. Något högre naturvärdesindex i marker utan miljöersättning Analyser av markernas värden ger en bild av att miljöersättningen bättre fångar lättskötta marker med något lägre naturvärden. Jämförelser mellan inventerade marker med och utan miljöersättning visar att marker utan miljöersättning har ett högre genomsnittligt naturvärdesindex än marker med ersättning, men skillnaden är liten. Analyserna visar också att marker med miljöersättning hävdas med bete eller slåtter i högre grad än marker utan ersättning, vilket är ett väntat resultat. Analysen av träd- och buskskikt visar en tendens till att marker utan miljöersättning har något högre krontäckning. Vidare visar analyserna att marker som har miljöersättning har utsatts för produktionshöjande åtgärder i högre grad än marker utan. Kalkgräsmarker, strandängar och alvarmarker sköts med miljöersättning Vid ängs- och betesmarksinventeringen naturtypklassades alla marker enligt Natura 2000. Kalkgräsmarker, strandängar, alvarmarker och fuktängar sköts med miljöersättning i hög grad. Naturtyperna slåtterängar, lövängar, enbuskmarker och trädklädda betesmarker är de naturtyper som har lägst andel miljöersättning, vilket kan bero på hur miljöersättningen har utformats. Vid en översyn av miljöersättningen behöver regelverket ses över så att skötseln av även dessa värdefulla marker kan tillgodoses i miljöersättningen. Du kan läsa mer i Jordbruksverkets rapport 2010:29 på webbsidan. Lisa Karlsson, Betad ädellövskog i Blekinge. Foto: Karl Johan Petersson Samverkan kring skogsbete i Blekinge Tamboskap har betat nästan överallt i Sverige sedan människan började med djurhållning. Betet har utvecklat biologiska och kulturhistoriska värden på det som idag kallas skogsmark. Det finns fortfarande spår av detta, utanför den traditionella hel/halvöppna betesmarken. Skogsstyrelsen inventerar nyckelbiotoper och klassar i NS- och NO-bestånd 1 samt lämnar bidrag till naturvård. Då gäller det väldigt ofta miljöer med koppling till tidigare beteshävd. Själva brukningsformen djur på skogen är en nästan utraderad driftsform idag. Men i Blekinge finns en del kvar, och det finns intresserade brukare som är beredda att satsa och bidra till mångfald i hävden. Men då krävs en detaljerad rådgivning och noggrann uppföljning för att brukarna ska känna sig trygga. I Blekinge har vi sedan flera år samarbetat med ansökningar om stöd för skogsbeten. Inga beslut har fattats utan att Skogsstyrelsen har bekräftat att ansökningarna uppfyller de krav som krävs. Man har även i flera fall hittat nya nyckelbiotoper. I några fall har områden före påbörjad stödperiod restaureringshuggits med hjälp av Skogsstyrelsens bidrag och rådgivning. Tillsammans har vi tagit fram adekvata villkorstexter, som även analyserats. Vi har haft sambedömningar i fält och försöker utnyttja Skogsstyrelsens rådgivningsresurser för att stötta brukarna. Bland annat har Skogsstyrelsens personal hjälpt till med plockhuggningsstämpling i ädellövområden. I september 2010 träffades representanter för Länsstyrelserna i Blekinge och Skåne, Skogsstyrelsen i Blekinge samt olika 1 NS-bestånd - Beståndet har ett långsiktigt miljömål där miljövärdena kräver återkommande skötsel för att bevaras. NO-bestånd - Beståndet har ett långsiktigt miljömål där miljövärdena gynnas av orördhet
enheter på Jordbruksverket för att studera olika skogstyper som idag är klassade som skogsbete. Jag vill peka på tre olika problemområden. Det finns vissa svårigheter idag med markklassen skogsbete. Att områden ska plockhuggas innebär ju per definition att det måste finnas tätare partier, annars finns inget behov av plockhuggning och därmed inget behov av särskild skötsel. Men dessa små tätningar tillsammans i ett av de studerade områdena, medförde i praktiken att kravet på fodervärde saknades på nästan halva arealen! Den del där fodervärdet var normalt, hade inget omedelbart behov av plockhuggning. Detta Moment 22 behöver ses över till nästa stödperiod. Speciellt problematiskt blir det i Natura-2000 områden där den aktuella naturtypen måste ha en krontäckning på över 50 procent. Det blir ju olyckligt om olika EU-krav motverkar varandra. En annan svårighet utgör de utmarker som betas i den nemorala zonen i Sydsverige. Här dominerar boken, med visst inslag av hassel, avenbok och ek. Bok är en ännu större fodertjuv än gran. Fodervärdet i en betad bokskog var alltför lågt för att kunna klassas som skogsbete. Många deltagare tyckte att man kunde hugga ner området och använda det som vanlig betesmark. Men då skulle de viktigaste biologiska värdena gå förlorade, enligt Joakim Hemberg från Skogsstyrelsen, som förklarade att det även skulle bli för blåsigt och öppet på våren för de värdefulla arter, som är beroende av denna kustnära skogstyp. Ytterligare ett problem är att markklassen skogsbete minskar i Blekinge län. Det var häll- och blockförekomsten som förr avgjorde om man valde att odla upp en åker och röja en hagmark. Det som fortsatte betas som utmark har därför ofta en hög impedimentandel. Dessa impedimentpartier har i dag stor betydelse för biodiversiteten. Ofta är det i de här områdena som de bästa floravärdena finns. Med nuvarande krav på maximal storlek och maximerade impedimentinslag måste arealen för skogsbete ofta justeras. Det innebär en risk för att stora arealer av markklassen skogsbete kan försvinna i Blekinge. Lösningen för Blekinge skulle kunna vara att få en utökad budget för utvald miljö och på så sätt kunna klassa och prioritera fler marker som Mosaikbetesmark och andra gräsfattiga marker. Skogsstyrelsen har också möjlighet att teckna avtal om bevarande av nyckelbiotoper. I vissa fall kan en del skogsbetesmark få annan ersättning och skydd av Skogsstyrelsen genom att de omfattas av Natura 2000. Jag tror att en hel del areal i nuvarande markklass skogsbete kommer att försvinna, och det ser ju inte så bra ut med tanke på jordbrukarstödens koppling till miljömålen. Det enda säkra kortet i skogsbetesklassen är en tallskogstyp med betat ris eller tät grässvål. Men arealen betad utmark med speciellt gran, bok och buskar, kommer förhoppningsvis ändå att kunna öka genom att andra markklasser kan ersätta nuvarande och genom att andra stödformer finns. Det viktigaste är trots allt att det finns brukare med djur som tror på framtiden! Helene Reiter, Länsstyrelsen i Blekinge www.jordbruksverket.se Miljö som konkurrensfördel Miljö som konkurrensfördel Det har kommit en ny broschyr, som handlar om hur man kan använda miljön i sitt företagande och handlar om en biodlare, en matkreatör, några mjölkproducenter, en upplevelseförmedlare, en biogasproducent och en lieslåttrare och murbyggare. Du kan beställa broschyren på sedvanligt sätt på Jordbruksverkets webbsida eller skriva ut den direkt via en pdf-fil. Åtgärder som behövs för hotade arter i jordbrukslandskapet Naturvårdsverket har gjort en analys av hotade arter i jordbrukslandskapet. För första gången i Sverige inhämtar man systematisk information om arter med utgångspunkt i bristanalys, åtgärdsbehov och i praktiskt naturvårdsarbete. Analysen diskuterar olika åtgärdsprogram för att komma till rätta med hotade arter. Varje åtgärdsprogram ger oss en god bild av problem, behov och möjligheter för biologisk mångfald i vårt land. Hela analysen omfattar totalt 36 åtgärdsprogram för 63 arter i jordbrukslandskapet. Här anges de viktigaste livsmiljöerna, hoten och åtgärderna. Men för att få en säkrare och mer utförlig bild av livsmiljöer, hot åtgärdsbehov etc. för jordbrukslandskapet i stort, skulle analysen behöva kompletteras ytterligare. Naturvårdsverket, rapport 6356 mars 2010 Analys av åtgärdsprogram för hotade arter i jordbrukslandskapet Kossor i skogen. Foto: Karin Oscarsson
Fågelåkrar och skogsbryn Två nya informationsblad i serien Ett rikare odlingslandskap handlar om fågelåkern respektive skogsbrynet. Informationsbladet om fågelåkern har skrivits av Sandra Lindström på Hushållningssällskapet i Kristianstad och det om skogsbrynet har skrivits av Ulf Holmén på Skogsstyrelsen. Det senare utgör också en del av ett kurskoncept framtaget för utbildning av entreprenörer som röjer i betesmarker. Du hittar dem på Jordbruksverkets webbsida under prenumerationer. Demonstrationsodlingar för lantbrukare På Brunnby försöksgård uppfördes under våren en demonstrationsodling för lantbrukare, som under Brunnby Lantbrukardag visade olika exempel på hur man kan göra skyddszoner, småbiotoper, fågelåkrar och pollinatörer. Bakgrunden är att ersättningen för skyddszoner höjts i år i kombination med att det blivit tillåtet att så pollinatörsgynnande fröblandningar på sin skyddszon. För att få så bred spridning som möjligt av dessa fågel- och pollinatörsgynnande områden är det naturligtvis viktigt att utsädeskostnaden kan hållas på en rimlig nivå. Klöverarter som rödklöver och lusern är i sammanhanget lämpligast att använda eftersom dessa är billiga och av humlor mycket omtyckta nektarväxter. I Storbritannien och sedan 2009, även i några länder på kontinenten finns ett projekt som heter Operation Bumblebee. I projektet delas baljväxtrika fröblandningar ut till lantbrukare som är villiga att så dessa på cirka 1 hektar. Syftet är att gynna i synnerhet humlor men även andra pollinatörer som har det svårt i dagens blomfattiga slättlandskap. Som bekant har pollinering en positiv eller mycket positiv effekt i klöverfröodlingar men även i oljeväxter och bönor. I demonstrationsodlingen på Brunnby finns denna baljväxtblandning med och den har sitt ursprung från England. Man har även sått en blandning med svenska baljväxter som rödklöver, lusern, alsike- Foto: Petter Haldén klöver, vitklöver och svartkämpar. För humlor och bin är även parceller med honungsört och ringblommor väl etablerade. För fåglar visas skyddszoner med cikoria. Cikoria uppskattas av fröätande fåglar sent på säsongen men även av pollinerande insekter, som besöker de vackra blå blommorna. Petter Haldén, HS konsult Kan jordbrukspolitiken efter 2013 bidra till att vända den vikande jordbruksproduktionen i Sverige? Frågan ställs av Harald Svensson, Jordbruksverkets chefsekonom Det svenska jordbrukets utveckling i centrala produktionsdelar är i huvudsak negativ. Odlingen av spannmål minskar och marken används alltmer extensivt. Även produktionen av mjölk, nötkött och griskött minskar. Men några positiva faktorer i produktionsutvecklingen är ökningen av odling av oljeväxter och produktionen av slaktkyckling. Trots minskad spannmålsproduktion har Sverige fortfarande ett överskott som exporteras. I EU har man påbörjat ett arbete som syftar till att utforma den gemensamma jordbrukspolitiken (CAP) efter 2013. EU:s jordbrukspolitik har hittills medfört att merparten av de generella jordbrukarstöden har frikopplats. Minskningen av spannmål, mjölk och nötkött i Sverige beror sannolikt på den frikoppling av de generella jordbrukarstöden som genomfördes av EU 2005. Handjursbidraget kommer även att frikopplas 2012. Det innebär för svensk del att samtliga jordbrukarstöd, som är helt finansierade av EU, blir frikopplade. Mjölkkvoterna kommer dessutom att försvinna om några år. Likaså kommer exportbidragen att avvecklas senast 2013. Syftet med rapporten är att diskutera på vilket sätt man skulle kunna använda EU:s stödsystem för att istället vända den negativa produktionsutvecklingen i vårt land. Den vikande produktionen är särskilt tydlig i skogsbygderna medan utvecklingen i de bördiga slättbygderna är mer positiv. I skogsbygderna odlas framförallt vallväxter och animalieproduktionen utgörs av mjölk och nötkött. Orsakerna till produktionsminskningen beror inte bara på förändrade jordbrukarstöd. Det grundläggande problemet är den ökande konkurrensen från andra länder samt konkurrensen om den inhemska arbetskraften. Arbetskraftsomkostnaderna i Sverige är dessutom höga jämfört med många andra länder. De flesta stöd som betalas ut i dag i form av jordbrukarstöd är till skillnad från tidigare, ganska neutrala när det gäller att påverka produktionen. Det som behöver göras är att skapa en starkare koppling av stöden till produktionen, vilket skulle få en positiv effekt på produktionen. Det gäller exempelvis kompensationsstödet, investeringsstödet och gårdsstödet. Sänkta arbetsgivaravgifter skulle också påverka den företagsekonomiska lönsamheten i särskilt utsatta områden. Jordbrukarstöden bör utvärderas och knytas närmare produktionen av mjölk samt nöt- och lammkött i framförallt skogsområden. Detta bör ske enligt internationella regler etc (WTO). Antalet stödformer inom ramen för gårdsstödet, miljöersättningarna och de regionala stöden måste minskas. Man bör istället eftersträva enkelhet och transparens i regelverken. Ett diskussionsunderlag till ett seminarium om jordbrukspolitiken efter 2013 av Jordbruksverkets chefsekonom Harald Svensson. Sammanfattning av Helena Strömsjö
Hur stora kostnader i jordbruket orsakas av vildsvin? Man uppskattar att antalet vildsvin i Sverige i dag är cirka 150 000. Vildsvinsstammen har ökat snabbt och okontrollerat de senaste tjugo åren. Vildsvin finns i dag söder om Dalälven med tyngdpunkt i de östra landsdelarna. En växande vildsvinsstam får stora konsekvenser för landets jordbrukare eftersom vildsvinens aptit för jordbruksgrödor är stor. För den enskilde jordbrukaren kan en uppbökad vall eller en förlorad skörd innebära stora kostnader. Undersökningar visar de ekonomiska kostnaderna av vildsvinsskador för stora och små gårdar i olika produktionsriktningar. Beräkningarna har fokuserat på skördeförlust, arbetskostnad, maskinkostnad, inköp av frö och totalkostnad. Totalkostnaden för vildsvinsskador i hela Södermanlands län uppskattas till 17 300 000 kronor. Cirka 50 procent av mjölkoch växtodlingsgårdarna i länet hade vildsvinsskador under 2009 och cirka 40 Vad får du som konsument när du köper närproducerad mat? I Jordbruksverkets rapport Hållbar konsumtion av jordbruksvaror, nummer 2010:19 diskuteras hur olika aktörer definierar och använder begreppet närproducerat. Den analyserar också procent fick ekonomiska konsekvenser av skadorna. Mjölkgårdar har ofta en högre andel vildsvinsskador och kostnader än växtodlingsgårdar. Mjölkproducenten är beroende av ensilage med hög kvalitet, vilket medför extra arbete för att säkerställa vallen före skörd. Små gårdar som drabbats av vildsvinsskador har en högre skördeförlust och totalkostnad jämfört med stora gårdar. Ekologiska grisproducenter har unika problem med vildsvin. Vildsvin ökar foderkostnaden, när de äter spannmålsgrödor, som avses för gårdens egna djur. Dessutom kan vildsvinsgaltar även tjuvbetäcka suggor som vistas ute. Resultaten från undersökningen visar att arrendatorer i högre grad än markägare drabbas av vildsvinsskador samt får högre ekonomiska konsekvenser av dessa. Cirka 80 procent av arrendatorerna i Södermanlands län fick skador på sina grödor under 2009, men endast 25 procent av de detta begrepp i relation till andra uttryck och resonerar kring värdet av närproducerade livsmedel för konsument och samhälle. Som konsumenter har vi blivit alltmer medvetna om vad vi äter. Intresset för lokal och regional mat har ökat både i Sverige och i andra länder. Vi vill veta hur maten har producerats och av vem. Undersökningar visar att det är viktigt för oss konsumenter att köpa mat som producerats energisnålt, småskaligt och med minsta möjliga klimat- och miljö- som äger sin mark fick skador. Samverkan anses vara den viktigaste förebyggande åtgärden för att minska vildsvinsskador. En förutsättning för lyckad samverkan är nära kontakt mellan markägare, arrendatorer och jägare. Samtidigt som vildsvin ger positiva värden som exempelvis goda jakttillfällen, naturupplevelser, inkomster i form av vildsvinskött och arrende så är det en djurart som i hög grad påverkar sin miljö och ger upphov till skador. De negativa värdena med vildsvin för samhället i stort är skador i såväl jordbruk som trafik och tätbebyggelse. Förhoppningen med den här rapporten är att den ska ge kunskap och kunna tjäna som underlag för fortsatta studier om vilka skador vildsvin orsakar jordbruket och hur stora kostnaderna blir. Läs mer i Jordbruksverkets rapport 2010:26. Helena Strömsjö påverkan. Maten bör också vara hälsosam, svensk, närodlad och gynna hembygden. Djuromsorgen och djurhälsan ska vara god och livsmedelssäkerheten hög. Det finns ingen entydig definition av begreppet närproducerat. För vissa konsumenter handlar det om livsmedel som odlats i närheten av där man bor. Men hit hör även andra faktorer som är viktiga för konsumenten. De skiljer sig från konsument till konsument.
KALENDARIUM Ett rikare odlingslandskap 26 oktober Småskalig naturvårdsbränning Jordbruksverket, Falkenberg 3 november Entreprenörer som röjer i betesmarker Jordbruksverket, Skogsstyrelsen och Länsstyrelsen Västra Götaland, Göteborg 9-10 november Nya sätt att kommunicera miljö Jordbruksverket, Arlanda 10 november Fortbildningskurs för tvärvillkorsrådgivare Jordbruksverket, Arlanda 11 november Entreprenörer som röjer i betesmarker Jordbruksverket, Skogsstyrelsen och Länsstyrelsen Östergötland, Linköping 15 november Biologiskt kulturarv i kulturmiljö- och naturvård Uppsala, CBM, RAÄ m.fl. 25-26 november Växter och växtnamn (botanik och språkvetenskap) Institutionen för nordiska språk vid Stockholms universitet, Stockholm och Uppsala 7 december, Miljömålsseminarium, Jordbruksverket, Jönköping. Så här kan du sköta dina bryn Vad är ett bryn? Brynet är platsen mellan den slutna skogen och den öppna marken som antingen kan vara en glänta eller brukad jordbruksmark. Bryn uppstår överallt vid övergångar i landskapet och är en växling mellan ljusare och mörkare lägen. Bryn är platser där växter och djur möts. Ett bryn uppkommer ofta med hjälp av en liten buske som slår rot på ett ställe där djuren inte kommer åt att beta. Så småningom växer den till sig och blir stor. Kanske blir det fler genom rotskott eller genom att fler frön samlas där. Ofta är det taggiga buskar som har störst chans att klara betestrycket. I buskagets skyddande miljö brukar blomväxterna slå rot och kunna sätta frö. Så småningom kan även träd växa upp i skydd av buskarna. Skyddet mot bete ger en rikare blomning som i sin tur ger fler fjärilar. Ett väl utvecklat bryn beskrivs som ett med flera trappsteg. Längst ut finns den betade marken som övergår i ett lågt buskage. Innanför detta finns de högre buskarna och mindre träden som längre in är en väl uppvuxen skog. Här är mötesplatsen mellan de vilda djuren som kommer från den öppna respektive den slutna delen av landskapet. Den här brynformen uppstår oftast i övergången mellan åker eller betesmark och mer sluten mark där kanten successivt får breda ut sig. Brynet ger förutom skydd och föda, varma platser som blommar tidigare än omgivningen. Här möts arterna för parning eller för att yngla. Brynen fungerar även som spridnings- eller rörelsestråk. De är i ständig utveckling. Vill du behålla brynen i en viss karaktär innebär det att du måste sköta dem. Du bör hålla tillbaka buskarna samtidigt som du gallrar ut träd. På vissa ställen kan du göra ett kraftigare ingrepp genom att föryngra ett helt avsnitt i brynet. Diagrammet ger en uppfattning om var det mesta behovet av en arbetsinsats finns. Hävdat Jordbruksverket i samarbete med: Behov av åtgärder Etablering och skötsel Fågelåkern kan anläggas med sådd av höstsäd under hösten, men det är vanligast att så den på våren. Om den sås på hösten är det viktigt att det är en sort som är anpassad för det. Placera gärna fågelåkern där det finns tillgång till skydd, exempelvis intill en häck. Om du vill gynna till exempel sånglärka ska fågelåkern placeras en bit ifrån kanten, eftersom de helst befinner sig där. Efter att fågelåkern etablerats och fröna mognat, ska grödan stå kvar på fältet utan att tröskas eller plöjas. Fågelåkern måste stå kvar på fältet till årsskiftet, men låt den gärna stå kvar längre då den gör nytta hela vintern. Om snön lägger sig gör fågelåkern ännu större nytta för fåglarna eftersom spillfrö begravs under snön. Sådd Så här anlägger du en fågelåker Fågelåkern främjar fågellivet Öppen mark Buskar börjar uppträda Träd börjar uppträda Igenväxning Stark igenväxning Skog, slutet bestånd En fågelåker är en spannmålsgröda som inte tröskas utan lämnas kvar på fältet. Den obärgade skörden fungerar som ett dukat matbord för jordbrukslandskapets övervintrande fåglar och de flyttfåglar som passerar landskapet under hösten. Kornsparv, gulsparv, sånglärka, rapphöna, hämpling och grönfink är exempel på arter som gynnas av ett större utbud av frö i landskapet. Flera av dessa fågelarter blir allt ovanligare både i Sverige och i övriga Europa. Speciellt viktigt med extra föda är det i områden där det är ont om vinterstubb, naturbetesmarker och andra frörika miljöer. Tabell 1. Grödor i fågelåkern Etableringen av fågelåkern ska göras på samma sätt som en vanlig spannmålsgröda. Odlingen ska ske med sikte på god skörd för att fågelåkern ska ge så mycket kärnor som möjligt. Vanlig spannmål passar bra att odla i fågelåkern, men det finns andra alternativ för den intresserade, se tabell 1. Grödans stråstyrka är viktig om man förväntar sig snö under vintern. Svaga strån lägger sig lätt och hamnar under snön och därmed blir fröna otillgängliga för fåglarna. Spannmål med stora kärnor föredras av till exempel gulsparv och kornsparv medan mindre kärnor och frön ofta väljs av till exempel hämpling och sånglärka. En blandning av olika grödor i fågelåkern ger mer variation och tilltalar fler fågelarter. Om du har möjlighet kan du blanda i ettåriga baljväxter som ger pollen och nektar. Då ökar värdet på fågelåkern under sommaren eftersom den då även gynnar insekter. De kan i sin tur fungera som mat för insektsätande fåglar. En blandning med spannmål och baljväxter bör sås i april eller maj. Gröda Egenskaper Havre Små, fettrika kärnor och korta, svaga strån Korn Stora kärnor och veka strån Råg Stora kärnor och styva strån Vete Små, energirika kärnor och styvare strån Kanariefrö Små frön med veka strån. Känslig för torka Hirs Små frön. Torktålig och kan sås sent Bovete Frostkänslig med veka strån. Producerar nektar Blandsäd (stråsäd) Ger variation i fröutbudet Blandsäd (stråsäd/baljväxter)* Ger både frö och pollen/nektar *mer än 50% spannmål Växtnäring och växtskydd Beroende på förfrukt och markens näringsinnehåll kan växtnäring behöva tillföras för att spannmålen ska producera en hög skörd. Precis som alla andra grödor kan fågelåkern få konkurrens med ogräs och skadedjur. Insekter och ogräsfrön är viktiga ingredienser i fåglarnas diet och därför bör växtskyddsinsatserna hållas på en låg nivå. Fågelåkern i växtföljden Vid årsskiftet kan fågelåkern plöjas upp och marken vårsås. Eftersom en del frön kan drösa från fågelåkern och gro året efter är det bra att planera in en konkurrenskraftig gröda efter fågelåkern. Ett alternativ till vårsådd är att ha vallinsådd i fågelåkern. Text: Sandra Lindström Foto: Sören Eriksson Kontaktpersoner för målområdet, Ett rikt odlingslandskap: Gunilla Ideström, tfn 036-15 55 15 gunilla.idestrom@jordbruksverket.se Magnus Stenmark, tfn 036-15 59 93 magnus.stenmark@jordbruksverket.se Redaktörer: Gunilla Ideström Helena Strömsjö, tfn 036-15 62 68 helena.stromsjo@jordbruksverket.se Jordbruksverket, 551 82 Jönköping Tfn 036-15 50 00 Ett rikare odlingslandskap