Örternas uthållighet i vallodling - 1 -

Transkript

1 Örternas uthållighet i vallodling - 1 -

2 Innehåll Sid 3 Sid 4 Sid 7 Sid 8 Sid 9 Sid 10 Sid 11 Sid 16 Inledning och upplägg av undersökningen Resultat Kommentarer till resultaten Lantbrukarnas svar på frågeenkät Diskussion Sammanfattning slutsatser Bilder Bilagor - 2 -

3 Örternas uthållighet i vallodling Vallfröblandningarna har sedan lång tid tillbaka dominerats av olika gräs och klöverarter. På torrare marker har odlats en del lusern. Foderindustrin har också efterfrågat rena lusernvallar för tillverkning av pellets. Vid slutet av 1800-talet kunde man köpa vallfröblandningar av helt annat slag än idag. De kunde förutom vanliga klöver och gräsarter innehålla kråkvicker, häckvicker, gulvial, käringtand, stor käringtand, knylhavre, renlosta m.m. Säkert påminde en åker sådd med detta utsäde ganska mycket om en ängsmark. Stor artrikedom i utsädet medförde ett rikt liv av insekter och fåglar som även de fann sin föda här. En sådan vallfröblandning hade en rekommenderad liggtid på 5-10 år! Idag har vi höga krav på vallens avkastning. Vi odlar bara sorter med hög potential vad gäller skördemängd och kvalitet. Vi har gått från bredd till elit, bara de bästa får vara med. I extrema fall odlar vi rena gräsvallar något som vore otänkbart utan kvävetillförsel i form av handelsgödsel. Under de senaste åren har intresset för att återinföra örter i vallen vaknat till liv. Det hänger i många fall samman med att den ekologiska odlingen ökat i omfattning. I den odlingen används inte handelsgödsel. Produktionen vilar istället på korta intensivodlade vallar i växtföljder med spannmål och trindsäd eller mer långliggande vallar. Det är fram för allt önskemål om att kunna skapa stabila vallar med lång liggtid som skapat intresse för nya arter i vallen. Att slippa lägga om vallen så ofta är också viktigt med tanke på kostnaderna. Utsädet till de nya vallväxterna är dyrt. Ofta hamnar kilopriset på kr. Ett annat argument för att blanda in örter i vallen är kvalitetsaspekten. Finns det ämnen eller proteintyper här som kanske saknas i de vanliga vallfröblandningarna? Det man brukar föra fram är innehållet av vissa tanniner (kondenserade t.) som gör att proteinet inte löses upp så snabbt i vommen. Dessa skulle enligt vissa utländska studier även motverka problem med betesparasiter. Försök i Sverige har inte kunnat bekräfta det sistnämnda. Innehåll av mineraler, ökad smaklighet och bättre förmåga att ta upp näring från större djup i jorden är andra argument för odling av örter. Det man vet är att blommande örter i vallen påverkar den biologiska mångfalden åt rätt håll. En del lantbrukare lägger även vikt vid den känslomässiga upplevelsen som en örtrik vall kan ge. Definition Begreppet örter används i den här texten som ett samlingsnamn för följande arter; kummin, svartkämpe, cikoria, pimpernell, humlelusern, käringtand och esparsett. Upplägg och praktiskt genomförande Under tre års tid, , har vi följt utvecklingen hos vallar med örtinslag. 16 åkrar fördelat på åtta gårdar har ingått i undersökningen. Gårdarna är belägna i kommunerna; Kinda, Linköping, Valdemarsvik, Söderköping, Finspång och Boxholm. Genom den här spridningen har vi försökt täcka in skillnader i klimat och jordarter i länet. På gårdarna bedrivs mjölk- eller köttproduktion. Tre av dem har lammuppfödning. Vallarna har inventerats två gånger per år, i maj och i september. Vi har följt en bestämd linje över fältet. Här har vi med jämna mellanrum räknat arter på en yta som mäter 1 m 2. Avståndet mellan rutorna har stegats upp. Detta avstånd har varierat mellan m beroende på fältstorlek. I de 1 m 2 stora rutorna har vi räkna antalet individer och arter av de olika örterna. För arter som cikoria och kummin är det ganska lätt att räkna de enskilda individerna. För käringtand är det betydligt svårare när plantorna står nära varandra och bildar mattor. Vi har försökt att räkna alla plantor även de som är mycket små. I slutet av året har vi skickat ut en blankett där lantbrukaren fått svara på hur vallen skötts under året. Frågorna gäller utsäde, gödsling, antal skördar m.m. se bilaga 1. Sista året har vi - 3 -

4 skickat ut en enkät tillsammans med det vanliga frågeformuläret. Här har vi försökt fång upp de medverkande lantbrukarnas erfarenheter och uppfattning om örter i vallen, se bilaga 2. Resultat tre års inventering Käringtand fanns med på samtliga fält. Cikoria var den näst vanligaste örten och fanns med på sex gårdar. Kummin, svartkämpar, pimpernell förekom i några odlingar. Humlelusern fanns endast med i en odling. I nedanstående tabeller redovisas antalet plantor i procent år tre av det ursprungliga antalet som fanns år ett. Käringtand 8 Gårdar, A - H A B C D E F G H Fält % Cikoria Fält % Kummin Fält % Svartkämpe Fält % Pimpernell Fält % Humlelusern Fält % Gård A, fält 1 Vallfröblandning: 5 kg blålusern, 3 kg timotej, 3 kg eng. rajgräs, 3 kg rödklöver, 3 kg vitklöver, 2 kg käringtand, 2 kg cikoria Vallålder: 1 3 år På den första gården är vallodlingen intensiv. Man har skördat ensilage tre gånger och gödslat med ton flytgödsel varje år. Vid första räkningen fanns många små käringtandplantor. De tycks inte ha klarat konkurrensen och har i stort sett försvunnit redan efter ett år! Längst ut på vändtegen kunde man se käringtand även Inga körskador och mindre gödsel skulle kunna vara en förklaring till att plantorna klarat sig bättre här. En sådan här extrem utveckling där käringtanden försvunnit så snabbt har inte förekommit på de andra fälten som inventerats. Cikorian har klarat sig bättre även om stora delar av beståndet försvunnit efter hand. Det är ingen skillnad i förekomst år 2 och år 3. Det stora bortfallet sker redan första året. Det är ganska stora höjdskillnader på fältet som lutar ner mot ett dike. Närmast diket är det mulljord och här försvann örterna först. Vallfröblandningen innehöll bl.a. blålusern. Den försvann - 4 -

5 också snabbt från mulljorden. Man kunde notera att blålusern och cikoria verkar trivas på samma delar av fältet. Gård B, fält 2, 3, 4 Vallfröblandning: 8 kg timotej, 2 kg vitklöver, 6 kg käringtand Vallålder: 0 2 år (Insådd i renbestånd 2004) Vallfröblandningen bestod av vitklöver, timotej och käringtand. Jordarten består av mo och sand. Här har käringtanden klarat sig bra. Från ett stort plantantal i vall 1 har det sjunkit till mellan 35 och 80 % av ursprunglig mängd. Det visuella intrycket är att mängden skördad käringtand minskat betydligt mindre än antalet plantor. På de torraste platserna på fälten var det i stort sett bara käringtanden som växte torråret Tillväxten var dock begränsad. Gård C, fält 5, 6, 7 Vallfröblandning: okänd, marken har övertagits besådd (cikoria, käringtand, kummin) Vallålder: 3 5 år på två åkrar och 4 6 år på den tredje Här verkar beståndet vara ganska stabilt. Vallarna har både betats av får och slagits till ensilage. Man har tagit en skörd i kombination med en avbetning, alternativt bara betning. Minskningen i antal käringtandplantor har legat mellan % under observationstiden. Minskningen har varit betydligt kraftigare för cikoria, %. På en av åkrarna som bara varit med två år i undersökningen finns kummin. Minskningen är måttlig och ganska osäker. Kummin växte endast på en del av fältet och där i stora mängder. Det var med andra ord lätt att räkna fel. Intrycket var att beståndet var lika bra bägge åren. Vallarna är gamla och det finns en del ogräs i dem f.f.a. maskrosor. Vore det inte för detta skulle de här gamla vallarna kunna ligga några år till och fortfarande ha örter med i beståndet. Gård D, fält 8, 9 Vallfröblandning: Cikoria, kummin, käringtand, vitklöver, humlelusern, eng rajgräs, timotej, totalt 17,5 kg/ha Vallålder: 1 3 år Jordarten är någon typ av lerjord (ej styv lera). Antalet käringtandplantor minskade med ca 50 % från år 1 till år 3. Intrycket är att det varit en liten minskning om man ser det till biomassan. Antalet plantor har minskat men de överlevande har tagit för sig och blivit kraftiga. Första året skördades vallen två gånger och fick 20 ton nötflytgödsel. Därefter har den skördats en gång per år och fåren har sedan gått på efterbete. Endast små mängder djupströgödsel har spridits vid ett tillfälle under det senaste året. Cikorian har minskat mer än käringtanden. Vi återfann endast % av ursprungligt antal plantor år tre. Minskningen var störst mellan första och andra året. Motsatsen kunde man se hos kummin som faktiskt ökade i antal med mellan 5 och 20 %. Rena katastrofen verkar det ha varit för humlelusern som knappast gick att hitta redan vid första årets inventering! Gård E, fält 10, 11 Vallfröblandning: Cikoria, kummin, käringtand, pimpernell, svartkämpe, vitklöver, timotej Vallålder: 3 5 år respektive 4 6 år Bägge åkrarna består av lerjord. Den ena lite fuktigare den andra har bra ytavrinning eftersom marken lutar. Första året fick båda åkrarna djupströgödsel, i övrigt ingen gödsling. Ena åkern skördas 2 ggr, den andra skördas en gång för att sedan betas av får. Cikoria, kummin och pimpernell har minskat tydligt medan svartkämparna har ökat i antal. I ena fallet en tredubbling i andra en betydligt större uppförökning! Lantbrukaren berättade att cikorian försvunnit nästan meddelsamma i ena vallen. I den andra fanns den kvar (den som inte betas)

6 På den delen av fältet som ligger högst med lättast jord, trivdes cikorian bra. Längre ner hade den försvunnit! Gård F, fält 12 Vallfröblandning: Hjälpsådd i gammal vall, rödklöver 4 kg, vitklöver 4 kg, käringtand 2kg Vallålder: Mycket gammal gräsvall, över 10 år Jordarten är en ganska mullrik lerjord. Den gamla betesvallen har kompletteringssåtts med vallbaljväxter. Man använde en Rapidsåmaskin och sådde tidig på våren. Första året grodde många käringtandplantor. År två var ungefär hälften kvar och år tre var fortfarande hälften kvar. Både röd- och vitklöver hade tagit sig bra och vallen såg oförskämt fin ut för att vara så gammal. Mängden käringtand snarare ökade år 3 jämfört året innan. Sista året var ett torrår vilket kan förklara detta. År två togs endast en skörd varför käringtanden hann sätta frö. En del av dessa kan möjligen ha grott. Vallen har skördats till ensilage en gång per år och därefter betats av nötkreatur två av åren. Trots att nederbörden varit högre än normalt två år av tre, har käringtanden klarat konkurrensen med klövern på ett bra sätt. Gård G, fält 13, 14, 15 Vallfröblandning: Fält 13: Olssons sortbl. Vitkl 1 kg, pimpernell 1kg, käringtand 2 kg, humlelusern 1 kg, eng. rajgräs 8 kg, cikoria? kg Fält 14: Eko Mälar 13 kg, alsikeklöver 2 kg, Olssons gräsbl. 5 kg Fält 15: som fält nr 13 utan cikoria Vallålder: Fält 13, 15: 1 3 år Fält 14: 2 4 år Lerjordar. Utvecklingen av käringtand har varit olika på de tre åkrarna. På den mest intensivt betade vallen har förekomsten minskat till knappt hälften av ursprungligt antal. På ett annat fält hittade jag lika mycket käringtand år tre som första året. Det kan bero på att jag inte räknade plantor 2003 som var första vallåret. Ofta ser man en snabb nedgång mellan plantantalet år 1 jämfört med år 2. På tredje åkern ökade istället förekomsten av käringtand. Det fanns i stort sett dubbelt så många plantor år tre jämfört med första räkningen. De gånger jag besökte gården var aldrig åkern nedbetad på samma sätt som den var på den åker där käringtandandelen halverats. På två av fälten hade man sått in fler örter. Humlelusern försvann och var borta år 2. Pimpernell försvann på samma sätt på den hårt betade åkern. På den mer extensivt betade vallen fanns ungefär hälften av plantorna kvar år 3. Cikoria kunde jag hitta på den hårt betade vallen även år 3, men endast ca 10 % av ursprunglig mängd. Även här fanns den kvar på de högst belägna och torra områdena. Ett återkommande fenomen jag sett på andra gårdar där man odlar cikoria. Gård H, fält 16 Vallfröblandning: 382 Flora Svea 16 kg + käringtand 0,5 kg Vallålder: 0 2 år Lerjord. År 1 när vallen såddes in i renbestånd hittade jag en hel del plantor. Redan år 2 hade de minskat och tredje året fanns bara ca 10 % kvar. Det fanns en del områden med kvickrot i skiftet. Här hade käringtanden svårt att etablera sig. Efter insåningsåret har man tagit två skördar per år. Marken har också betats av nötkreatur. Den låga utsädesmängden 0,5 kg/ha kan ha haft betydelse. Här har käringtanden inte haft någon betydelse för vallens avkastning och kvalitet

7 Kommentar till resultaten Resultaten kan verka ganska nedslående när man tittar på siffrorna i tabellen på sidan 3. En räkning av plantor ger emellertid inte hela sanningen. När vi sår en vall sprider vi ut en väldigt stor mängd frö. Skulle alla dessa gro finge vi en väldig massa plantor på fältet. I verkligheten är det inte alla som gror men ett stort antal. Många av dessa plantor slås ut av intern konkurrens utan att vallen blir gles. En räkning redan första vallåret kan alltså vara lite förrädisk när man sedan följer upp med återkommande räkningar. En stor och kraftig planta har större betydelse än många små plantor. En stor planta är livskraftig och har därmed större chans att klara sig till nästa år. Troligtvis är rotsystemet mer utvecklat vilket gynnar överlevnaden. Därtill har dessa plantor större chans att sätta frö och sprida sig om tillfälle ges. Örterna förekommer ofta på delar av fältet. I några fall finns de ganska jämt spridda över hela arealen. Skillnader i jordart, vatten- och näringstillgång, markpackning m.m. har antagligen större betydelse för flertalet örter jämfört med våra vanliga vallväxter. Örterna verkar vara konkurrenssvaga fram för allt genom sin långsamma start insåningsåret. Den växt som tydligast visat detta är humlelusern som inte haft en chans i de odlingar jag tittat på. Den kanske kommer till sin rätt på lätta jordar med konkurrenssvaga samodlingsväxter. På flera håll har jag lagt märke till att örterna tagit dikesrenen till reträttplats. Här är näringsförhållandena sämre än inne på åker. Inga maskiner stör med åtföljande markpackning. Jorden är lucker och de ofta djuprotade örterna kan utnyttja det de är bra på. Inne på åkern är konkurrensen hård. Här ska örterna klara konkurrensen med förädlade vallväxter som dessutom gödslas samt trafik med tunga fordon som packar jorden. Med ett treskördesystem tror jag det blir mycket svårt att behålla örterna i vallen. Samma sak verkar hända när vallen betas intensiv, då försvinner käringtand, pimpernell och allt vad de heter. En återhämtningsperiod verkar göra susen. Inte minst för käringtand som på så sätt hinner blomma och fröa av sig. Svartkämpen är av annat slag. Den är liten och kan gå i blom ganska snabbt. I de odlingar där den ökat i antal med stigande vallålder, har jag sett plantgyttringar som tyder på fröspridning i fält. Som en komplettering till projektet besöktes ytterligare en gård i Linköpings kommun. Här har man odlat vallar med inslag av örter under flera år. De erfarenheter som projektet gett bekräftades på många sätt vid detta gårdsbesök. Den äldsta vallen hade legat 8 år. Här fanns fortfarande käringtand trots att man bara sått 0,8 kg/ha. Enstaka cikoria fanns kvar medan pimpernell och kummin hade försvunnit. Utsädesmängderna för dessa tre var i nämnd ordning 2,5 kg, 0,4 kg och 0,4 kg/ha. På en intilliggande vall som var inne på sitt femte år fanns gott om käringtand. Utsädesmängd 4,3 kg/ha. I vallfröblandningen fanns också svartkämpar 0,9 kg/ha och kummin 0,9 kg/ha. Av dessa fanns endast enstaka svartkämpar kvar. På två andra åkrar, vall 3 och vall 4, hade humlelusern ingått i fröblandningen. Här kunde jag inte hitta någon planta som överlevt. Sammantaget förstärker det de resultat som framkommit i denna studie. Anteckningar från detta gårdsbesök, bilaga

8 Lantbrukarnas svar på enkät 1. Hur många års erfarenhet har du/ni av örter i vallodling? Svar: 3, 10, 5, 5, 10, 7, 3, 7 2. Vilken/vilka av följande växter har odlats? Sätt kryss under respektive namn! Svar: Käringtand Cikoria Svartkämpe Kummin Pimpernell Humlelusern Esparsett Varför vill ni ha med örter i vallen? Sätt siffran 1 för den viktigaste orsaken, 2 för det näst viktigaste o.s.v. Svar: Smakligt Ökad biol mångfald Höjer avkastningen Tål torka Bra för jorden Höjer fodervärdet Vackert Annat (skriv in) 1, 1, 1, 2, 1, 2, 3, 3, 1, 4, 5, 6 1, 2, 3, 2, 4, 8, 1, 1, 1, 1, 3, 4, 5, 1, 1, 2, 2 2, 2, 3 4, 4 3, 7 8 1, 3, 5 5, 6, 7 Exempel Annat : motverkar parasiter, långliggande vallar, bra fårbete, motverkar trumsjuka. 4. Välj ett av nedanstående fetstilta ord som bäst beskriver överlevnadsförmågan hos den eller de örter du odlat. Välj ord och skriv in det under respektive växt. Bra Medelgod Svag Svar: Käringtand Cikoria Svartkämpe Kummin Pimpernell Humlelusern Esparsett B,B,B,M,M,S B,M,M,S,S B,S B,B M,S 5. Vad är enligt dina erfarenheter viktigast för att örterna ska överleva så länge som möjligt? Svar: Ej sen skörd. Beta ej. Odla inte tillsammans med aggressiva gräs eller dominant klöver. Låga gödselgivor. Betas väl. 6. Sätt kryss Svar: Ja Nej Vet ej Jag ökar min användning av örter i vallodlingen Jag skulle använda mer örter om utsädet var billigare Djuren tycker bättre om örter än övriga växter i åkerbetet Örterna växer jämt fördelade över hela fältet Smakligheten på det skördade vallfodret ökar när örter ingår Örterna sänker vallens avkastning Jag har lätt för att hitta och känna igen olika örter i fält Vallen kan ligga längre när jag har örter i den

9 Diskussion I enkäten som lantbrukarna svarat på kan man se att det fram för allt är två saker som gör att man vill ha örter i vallen. Främst framhåller man att örterna höjer foderkvaliteten och ger ett smakligare foder. När man sedan svarade på hur länge örterna överlever i vallarna, varierade bedömningarna mycket. Att svaren vi fått från lantbrukarna varierar en del, kan bero på att det är svårt att känna igen de olika örterna. Man måste nog vara lite extra intresserad för att ta sig tid och lära sig hur de ser ut. Svaren här ger alltså ingen entydig bild. Min uppfattning, liksom de flesta lantbrukarnas, är att käringtand har bättre uthållighet än cikoria och övriga arter. Kummin finns också kvar länge på de platser där den verkligen trivs, medan pimpernell tycks ha svårt att hålla sig kvar. Allra sämst har det gått för humlelusern på de fält jag undersökt. På vattenhållande marker trivs inte örterna så bra. Man har t.ex. sett att vitklövern ganska snabbt konkurrerar ut käringtanden på vattenförande (kapillära) jordar som vissa mo- och moränmojordar. Det är viktigt att tänka igenom hur man kommer att sköta vallen under liggtiden. Med siktet inställt på en intensiv vallodling med återkommande slåtter och gödselspridning, har man ganska liten nytta av örterna. De kommer att minska snabbt i antal och har liten chans att föröka sig i fältet. Tar man som mest två skördar, eller väljer att beta återväxten, är situationen en helt annan. Betet medför att stor del av näringen går tillbaka till jorden via träck och urin. En sådan vall behöver inte gödslas lika ofta som den intensivodlade. Körning med tunga ekipage minskar vilket gynnar örterna. Det finns också möjlighet att de hinner sätta frö och sprida sig i mindre intensiva system. Med tanke på att fröpriset är så högt, vill man gärna att vallen ska ligga minst tre år. Detta underlättas när man odlar kombinerade slåtter- och betesvallar. Örterna bör utgöra en tydlig del av vallen för att man ska få ut de effekter som önskas. Som nybörjare kan det vara lämpligt att starta med en bred vallfröblandning med olika örter. När man sedan ser hur de trivs och överlever, får man svar på vad man bör satsa på nästa gång man föryngrar vallen. Det är viktigt att verkligen göra den analysen så att man når de mål man ställt upp för vallodlingen. Om fältet lutar eller om jordarten varierar mycket, är det tyvärr svårt eller nästan omöjligt att hitta arter som trivs lika bra överallt. Käringtand är den art jag funnit mest odlingssäker. Den skulle kunna utgöra basen i de flesta örtvallarna. Det är också käringtanden som verkar klara fuktiga växtplatser bäst i min undersökning. Kommer man att beta vallen kan man prova de fler örter. Erfarenheterna är att man i första hand kompletterar med svartkämpar och kummin. Ska vallen däremot slås är den mer högvuxna cikorian ett bättre komplement. Den är lättensilerad och klarar konkurrens från rödklöver ganska bra i 2-3-åriga vallar. Att den skulle vara mer tålig mot dålig dränering än rödklövern, som man kan läsa i Olssons frökatalog, kan jag inte bekräfta från mina studier. Cikorian tycks inte gilla högt grundvatten. Örternas fodervärde har testats i olika försök både i Sverige och utomlands. Utan att närmare gå in på resultaten, kan man konstatera att både cikoria och käringtand klarat sig bra jämfört med t.ex vitklöver i betes-/utfodringsförsök. Vandrar man bland betande får och lamm, som jag gjort i denna undersökning, ser man att de gärna mumsar i sig örter. De tar begärligt bladen och lämnar allt som ofta stjälkarna kvar. Dessa får stå kvar som bevis på att de inte var riktigt lika goda och att fåren minsann kan skilja godsaker från bukfylla. För finsmakare som får, verkar örtinslaget stimulera ätlusten. Det tycker jag måste vara ett bra kvitto för den som valt att betala lite mer för vallfröutsäde med inslag av örter! - 9 -

10 Sammanfattning Cikoria återfanns ofta på de högst belägna punkterna i fältet. Den verkar trivas där dränering och ytavrinning fungerar bra och gärna på lättare jordar. Svartkämpar är i första hand en betesväxt. Trivs på lite lättare jordar och har visat att den t.o.m. kan föröka sig genom fröspridning i etablerad vall. Humlelusern verkar vara en svårodlad konkurrenssvag växt. Vid fältstudier i det här dokumentationsprojektet och vid andra gårdsbesök har den visat sig svår att återfinna i äldre vallar. Det är tveksamt om arten är odlingsvärd. Pimpernell är också en konkurrenssvag växt. På de tre åkrar med pimpernell som jag följt , har den antingen försvunnit eller minskat kraftigt. Vid hårt bete verkar den försvinna snabbt. Käringtanden är en nygammal vallväxt som kan avkasta bra och vara uthållig även på lite bördigare marker. Den har på en av åkrarna till och med klarat av att etablera sig genom kompletteringssådd i befintlig gräsvall. Käringtanden verkar inte försvinna men kan ibland minska kraftigt i antal. Det gemensamma för de två åkrar där käringtanden gått tillbaka kraftigast är att vallen skördats tre gånger per år. Där en ört inte trivs kan den försvinna mycket fort. Den kan vara borta redan andra eller tredje vallåret. Mikael Fast, Länsstyrelsen Östergötland Projektet är bekostat av EU och svenska staten gemensamt

11 Utspillt käringtandutsäde har grott bra på mittremsan av brukningsvägen Ovan: Käringtand, vitklöver och timotej Nedan: Käringtand o vitklöver på torr sandjord Enstaka ogräs kan ge skönhetsvärden Gräs och baljväxter i jämn blandning

12 Svartkämpar en typisk betesväxt som passar får Vallfröblandning med kummin, käringtand, svartkämpar, vitklöver och gräs

13 Bilder från en sex år gammal slåttervall med ett jämt bestånd av käringtand och enstaka cikoria Kummin i en gammal slåtter- och betesvall

14 Cikoria käringtand och vitklöver Cikoria, käringtand, kummin och vitklöver

15 Vallinsådd i havre med bl.a. käringtand sensommaren 2006 Konsumenter av ekologisk örtvall

16 Bilaga 1 Frågeformulär vallodling med inslag av örter Odlingsår 2006 Namn: Åker: Ringa in rätt alternativ nedan Antal skördar: Har vallen betats: Ja Nej Om bete vilket/vilka djurslag: Får Nöt Häst Gödsling: Nöt (flytg) Nöt (fastg) Nöt (djupströ) Fårgödsel Häst Annan gödsel: Gödselmängder, ton/ha: Annan mängd: Nederbörd under året: Torrare än vanligt Normalår Mer nederbörd än vanligt

17 Bilaga 2 Frågeformulär vallodling med inslag av örter Odlingsår 2006 Namn: Åker: Ringa in rätt alternativ nedan Antal skördar: Har vallen betats: Ja Nej Om bete vilket/vilka djurslag: Får Nöt Häst Gödsling: Nöt (flytg) Nöt (fastg) Nöt (djupströ) Fårgödsel Häst Annan gödsel: Gödselmängder, ton/ha: Annan mängd: Nederbörd under året: Torrare än vanligt Normalår Mer nederbörd än vanligt Se även baksidan!

18 1. Hur många års erfarenhet har du/ni av örter i vallodling? 2. Vilken/vilka av följande växter har odlats? Sätt kryss under respektive namn! Käringtand Cikoria Svartkämpe Kummin Pimpernell Humlelusern Esparsett 3. Varför vill ni ha med örter i vallen? Sätt siffran 1 för den viktigaste orsaken, 2 för det näst viktigaste o.s.v. Smakligt Ökad biol mångfald Höjer avkastningen Tål torka Bra för jorden Höjer fodervärdet Vackert Annat (skriv in) 4. Välj ett av nedanstående fetstilta ord som bäst beskriver överlevnadsförmågan hos den eller de örter du odlat. Välj ord och skriv in det under respektive växt. Bra Medelgod Svag Käringtand Cikoria Svartkämpe Kummin Pimpernell Humlelusern Esparsett 5. Vad är enligt dina erfarenheter viktigast för att örterna ska överleva så länge som möjligt i vallarna? 6. Sätt kryss: Jag ökar min användning av örter i vallodlingen Jag skulle använda mer örter om utsädet var billigare Djuren tycker bättre om örter än övriga växter i åkerbetet Örterna växer jämt fördelade över hela fältet Smakligheten på det skördade vallfodret ökar när örter ingår Örterna sänker vallens avkastning Jag har lätt för att hitta och känna igen olika örter i fält Vallen kan ligga längre när jag har örter i den Ja Nej Vet ej

19 Minnesanteckningar från gårdsbesök den 17 augusti 2005 Bilaga 3 Ågärdet skifte 1A Vallålder: Vall II Käringtand fanns över hela skiftet. Sått 2,5 kg/ha. Enstaka pimpernell. Sått 0,5 kg/ha. Enstaka cikoria. Sått 0,5 kg/ha. Bäckgärde 2A Vallålder: Vall III Enstaka käringtand. Sått 0,8 kg/ha. Humlelusern saknas. Sått 0,8 kg/ha. Cikoria saknas. Sått 2 kg/ha. Vinnerbergsgärdet 7A Vallålder: Vall IV En hel del käringtand över hela åkern. Sått 2,8 kg/ha. Humlelusern saknas. Sått 2,8 kg/ha. Bitvis mycket cikoria, (högre delarna). Sått 0,6 kg/ha. Mellangärdet 9A Vallålder: Vall VIII Käringtand glest över hela arealen. På vissa ställen tätare (högre delar). Sått 0,8 kg/ha. Kummin saknas. Sått 0,4 kg/ha. Enstaka cikoria. Sått 2,5 kg/ha. Pimpernell saknas. Sått 0,4 kg/ha. Holmagärdet 9B Vallålder: Vall V Käringtand finns över hela åkern. Sått 4,3 kg/ha Enstaka svartkämpar. Sått 0,9 kg/ha. Kummin saknas. Sått 0,9 kg/ha