Vidön, Prästängsvägen, Udden Prästängsvägen, i folkmun även kallad Vidö-ra a (-raden) eller Brädgårds-ra a, ligger i direkt anknytning till Skoghallsbrukets område på Vidön och husen utmed vägen är ursprungligen tjänsteoch arbetarbostäder för anställda på brädgården. På östra sidan Dingelsundsvägen ligger något yngre, före detta arbetarbostäder för de som arbetade på elektrokemiska. På Udden, längst västerut vid vattnet, ligger disponentens villa. Vidöns bebyggelsetraditioner sträcker sig tillbaka till åtminstone medeltiden. Vidö gård omnämns som frälsehemman i handlingar från 1312 och som jordbruksenhet har den funnits kvar fram till våra dagar. Den huvudsakliga bebyggelsen hör här emellertid samman med den industriella utvecklingen vid Skoghallsverken. I samband med uppbyggnaden av den nya sågen på Lysåsen 1914 förlade man brädgården till Vidön, och då byggdes även de brädgårdsanställdas bostäder upp i närområdet. Åren 1914-15 byggdes således en serie snarlika arbetarbostäder, dels utmed sträckningen Nordmark-Klarälvens järnväg, dels västerut mot Vänern längs nuvarande Prästängsvägen. Vart och ett av husen rymde fyra familjer och varje lägenhet fick en egen ingång med förstukvist. Likartade hus ligger även utmed Bruksgatan i området Rölon i Skoghall. På norra sidan Prästängsvägen byggdes 1914 bostaden för brädgårdens inspektör. Det ligger som ensamt bostadshus men ingår som en enhet i den mycket fina miljön längs denna väg. Längst västerut byggdes bolagschefens/disponentens villa 1918 med flygelbyggnader, brygga, bad- och båthus och tillhörande trädgårdsmästarbostad. Villan används idag inte av Stora Enso utan hyrs ut till andra företag. Dessa byggnader är de enda bolagsägda arbetarbostäderna kvar i Skoghall. De övriga har antingen rivits eller gått över till kommunalt eller privat ägande. På östra sidan av Dingelsundsvägen ligger arbetarbostäder av olika slag byggda mellan 1930-1950. I den norra delen av området, med adress Dingelsundsvägen, ligger hyreshus från 1950-talet. Längre söderut vid Hybelejvägen och Lärkvägen ligger äldre byggnader, byggda på 1920-1930- talen. Hybelejvägen 2 är enda huset kvar av sitt slag (tidigare adress Dingelsundsvägen 28). Det låg tidigare fyra sådana hus till utmed Dingelsundsvägen vilka finns dokumenterade i bebyggelseinventeringen 1979-1985. Husen byggdes troligen i samband med att elekotrokemiska fabriken byggdes 1918 och fyra av dem revs 1981. Hybelejvägen 2, liksom de rivna husen, hade likadan utformning som husen på Lillängsvägen som revs på 1970-talet. Mitt i området ligger även en förmansbostad för två familjer (Hybelejvägen 8), byggt omkring 1920. Utseendemässigt är det likt de förmansbostäder som ligger i Edsviken. Strax söder om detta låg ett nu rivet hus i 2½plan för arbetare. Även det byggt 1920. Vidöns bebyggelsetraditioner sträcker sig tillbaka till åtminstone medeltiden. Vidö gård omnämns som frälsehemman i handlingar från 1312 och som jordbruksenhet har den funnits kvar fram till våra dagar. Vidö herrgård byggdes år 1740. Carl Jacob Heublein kallades för 'Hybelejen' och var gårdens ägare på 1790-talet och några år in på 1800-talet (han dog 1808, 66 år gammal). Han var konstbyggmästare och känd som ett av Karlstads största original på den tiden. Heublein hade stort intresse för Vidön och kanske ännu mera för hemmanet Lunden. Bland annat arbetade han för att det skulle byggas en kanal mellan Karlstad över Vidön till Skoghall. Den förverkligades dock inte. 1832 köptes Lunden ('Lunna') av Uddeholmsbolaget och de anlade järnvågen ute på de yttersta skären. 1856 köpte bolaget en strandremsa av Vidön vid Skoghallsådran samt Anholmen. Först 1912 köptes hela Vidön. Bruket köpte herrgården och rev den någon gång i början av 1970-talet. Före dess användes den som arbetarbostäder. Den äldre lagården brann ner vid den stora brädgårdsbranden 1923. En yngre lagård finns dock kvar. Marken runtomkring lagården används av Econova som upplag. Vidön inkorporerades med Hammarö kommun 1934.
Karaktärsdrag Utmed Prästängsvägen kvarstår idag nio likartade arbetarbostäder med valmat tak samt två tjänstebostäder som skiljer ut sig något. Utformning och storlek är likadana men de är omväxlande panelade, putsade eller fasadteglade. Byggnaderna uppvisar tidstypiska klassicerande eller nationalromantiska exteriöra stildrag. Som exempel kan nämnas de strama och symmetriska fasaderna samt kolonner och pilastrar vid förstukvistarna. Fönstren är numera två- och treluftsfönster med tre bågar i varje. De ersatte, med början på 1970-talet, de äldre småspröjsade fönster som tidigare satt i husen. Varje lägenhet har sin egen ingång med förstukvist i varsitt hörn av byggnaden vilket bidrar till att alla kan få närhet till marknivå och trädgård. Till bostadshusen hör faluröda källarbodar belägna utmed vägens norra sida. Idag finns dock endast två av tidigare åtta kvar. Däremot har det tillkommit några garage. Det första huset längst österut, närmast järnvägen, skiljer sig i storlek såväl som i utformning. Det byggdes som förmansbostad för flera familjer. Huset inrymmer även idag flera lägenheter. Det har en mer nationalromantisk stil med mansardtak och åttadelade fönsterbågar samt lunettfönster. Till huset hör en mindre källarbod på motsatt sida vägen. Inspektörsbostaden på norra sidan Prästängsvägen skiljer även det ut sig gentemot de andra. Det är byggt i 1½ plan med brutet tak och putsade fasader. Huset har klassicistiska detaljer såsom profilerad takfot och tredelade fönsterbågar. Fönstren är idag vita men var tidigare grönmålade. Till huset hör även en stor trädgård. Husen på östra sidan Dingelsundsvägen (Dingelsundsvägen 30-32, Vidön 1:111) består av 6 stycken hyreshuslängor i två våningar med två ingångar i varje hus. Husen har källare och fasaderna är klädda med träpanel respektive fasadtegel. Några av husen är renoverade med tilläggsisolering, nya fasadmaterial och nya fönster. Söder om 1950-talshusen, vid Hybelejvägen (Hybelejvägen 1,3,5, Vidön 1:111), ligger tre likadana hus med lägenheter i 2½plan och sadeltak med lertegel. Husen har två ingångar på en av långsidorna samt en ingång på var varje kortsida. Entréerna på kortsidorna har förstukvist med balkong ovanpå. Fönstren är nya och pivåhängda. Tre likadana hus ligger på Lärkvägen längst söderut i området. Utmed Lärkvägen i anknytning till de tidigare rivna husen utmed Dingelsundsvägen, ligger det två äldre uthuslängor samt två yngre garagelängor med röda träfasader och korrugerad plåt på taket. Före detta förmansbostaden, Hybelejvägen 8, är byggt i 1½ plan med lågt väggliv. Huset har två lägenheter med varsin entré med förstukvist. Fasaderna är klädda med rödmålad lockpanel och på taket ligger plåt. Tidigare låg det tvåkupigt lertegel på taket. Fönstren består av två lufter med sex rutor i varje båge. Värde Alla byggnader med något undantag i kulturmiljön är mycket välbevarade och har ett arkitektoniskt värde men framför allt även ett samhällshistoriskt värde. Det finns också starka identitets- och miljöskapande värden. Inspektörsbostaden samt förmansbostaden närmast järnvägen utgör också viktiga komponenter vid sidan om arbetarbostäderna om man i framtiden vill kunna visa på bruksmiljöns segregerade boende, även i smått. De utgör tillsammans ett fint exempel på en såväl tidsmässig som social spridning. Bebyggelsemiljön utmed Prästängsvägen illustrerar ett kvardröjande brukstänkande, som vittnar om Uddeholmsbolagets övergripande samhällsansvar, men också om ambitioner att med förebild från järnbrukssamhällenas patriarkaliska uppbyggnad styra de anställdas bostadsförhållanden i ålderdomlig anda. Området ger en god inblick i företagens medvetna arkitektoniska strävanden till helhetslösningar för de olika fabriksenheterna. De kulturhistoriska värdena ligger dels i den väl sammanhållna bebyggelsegruppens autenticitet
med byggnader, vägar, trädgårdar m m, dels i de enskilda byggnadernas utformning, planlösning, materialval, snickeriutföranden och färgsättning. Genom sin relativa ursprunglighet uttrycker de gången tids stilideal och byggnadsskick och utgör därmed värdefulla dokument från den industriella anläggningstiden. Sammanhanget med 1950-talshusen på Hybelejvägen, Dingelsundsvägen och Lärkvägen är viktigt för att visa kontinuiteten. Förhållningssätt I gällande stadsplan från 1964-07-30 är området väster om Dingelsundsvägen avsatt för industriändamål. Stadsplanen ger inte något skydd för de kulturhistoriska värdena. Området öster om Dingelsundsvägen är inte belagd med någon plan överhuvudtaget. Såväl befintliga byggnader som tomter, vägar och angränsande markytor bör tillförsäkras skydd enligt detaljplanebestämmelser. Gällande detaljplan på västra sidan bör ändras till bostadsändamål och kulturhistoriskt värdefulla byggnader ges byggnadsrätter kompletterade med q-bestämmelser och utökad bygglovsplikt. Vid en eventuell framtida detaljplan över det östra området bör miljöns ovan nämnda värden tillförsäkras skydd genom detaljplanebestämmelser. Vid bygglovsprövning bör särskilt värnas om den samlade miljöbilden och ett bibehållande av byggnadsexteriörernas ursprungliga karaktär (PBL 8:13, 8:14 och 8:17). Prövning av lov bör ske efter samråd med länsmuseet. Vård och underhåll av byggnader ankommer på respektive fastighetsägare och brukare. Renovering och underhåll bör ske med varsamhet och hänsynstagande till bebyggelsemiljöns och den enskilda byggnadens kulturhistoriska kvaliteter. I gällande översiktsplan för Hammarö kommun står: Under senare tid har en tämligen omfattade renovering av byggnaderna skett genom ägarens försorg. De kulturhistoriska intressena får väl anses tillvaratagna men bebyggelsen saknar lagstadgat skydd mot rivning eller förvanskning. Fastighetsägaren har dock försäkrat att så inte skall ske om marken inte nödvändigtvis behövs för industriändamål. Värmlands museum menar i yttrande 2009 angående rivningslov för Prästängsvägen 23 samt Dingelsundsvägen 31, att rivningslov inte bör beviljas eftersom de menar att de historiska spåren av industrisamhället Skoghall inte ska rivas och byggas bort på ett slumpartat sätt utan att kommunen borde ha en väl genomarbetad strategi för hur de kulturhistoriska miljöerna kan utgöra en resurs i samhällsplaneringen och samhällsutvecklingen. Kompensationsåtgärder I december 2014 höll Kulturlandskapet, KTH och Göteborgs stadsmuseum en konferens i Göteborg med titeln Kompensationsåtgärder vid exploateringar i kultur- och naturmiljöer. Inför denna konferens var utgjorde Prästängsvägen en mindre fallstudie. I första hand definieras kompensation som åtgärder som vidtas för att ersätta en negativ påverkan, gottgöra skadliga ingrepp, uppväga eller återskapa förlorade värden i landskapet. Kompensation som metod prövades och fyra kompensationsåtgärder rekommenderades i fallstudien: Frivilligt markbyte: I första hand rekommenderas markbyte baserat på en frivillig överenskommelse. Syftet med denna åtgärd är att bevara och utveckla Prästängsvägen i Skoghall som ett levande bostadsområde med stora kulturhistoriska värden. Metoden går ut på att ersätta fastighetsägaren (Uddeholmsbolaget) med annan industrimark i kommunen. Eftersom Prästängsvägen är klassad som industrimark behöver markbytet kompletteras med
en ny detaljplan som anger bostadsändamål som markanvändning. Samma typ av värde på samma plats men med nya förutsättningar. Tvångsförvärv: I andra hand rekommenderas att äganderätten av marken överförs till kommunen genom expropriation, som är en form av tvångsförvärv. Också i detta fall är syftet att bevara bostäderna på Prästängsvägen och dess höga kulturhistoriska värden. Metoden utmynnar i ett rättsligt avgörande. Om ansökan om tvångsförvärv godkänns kommer fastighetsägaren att kompenseras ekonomiskt för ingreppet i äganderätten. Förvärvet behöver även denna gång följas upp med en ny detaljplan som anger bostadsändamål. Samma typ av värde på samma plats men med nya förutsättningar. Ändrad användning: I tredje hand rekommenderas att byggnaderna efter hand som lägenheterna blir lediga hyrs ut som lokaler till verksamheter, småföretagare, konstnärsateljéer el dyl. Hindret mot boende i industriområdet kompenseras med uthyrning av lokaler. Syftet med denna användning är både att bevara bebyggelsens kulturhistoriska värden och förhindra fortsatt förfall på Prästängsvägen. Av detta skäl behöver ansvaret för drift och underhåll av fastigheterna klargöras. Det är en kompensationsåtgärd som gör att området kan leva vidare med nytt innehåll. Rivna tomter bör kompletteras med nya byggnader för att återskapa kulturvärden som gått förlorade. Annan typ av värde på samma plats. Flytt av hus: I fjärde hand rekommenderas att byggnaderna på Prästängsvägen flyttas till ett annat område i Skoghall som behöver kompletteras med kulturhistoriska värden. Syftet med denna kompensationsåtgärd är att återskapa kulturmiljövärden genom förflyttning av de kulturhistoriskt värdefulla byggnaderna på Prästängsvägen. Byggnaderna räddas från förfall på annan plats, även om det kulturhistoriska värdet påverkas negativt av flyttningen. Området som byggnaderna flyttas till får dock ett värdehöjande inslag i miljön. Samma typ av värde på annan plats. Enligt miljöbalken är kulturmiljön ett allmänt intresse som får förenas med krav på kompensation. Det är vanligare med ersättning till fastighetsägaren om en byggnad har kulturhistoriskt värde. Det allmänna ska ersätta enskildas förlust. Men kompensation vänder på ordningen, där är det fastighetsägaren som måste ersätta allmännyttan för skadan på kulturmiljön. Kulturmiljön som allmännytta får i detta sammanhang således högre status än nyttan för den enskilde/företaget. För utförligare beskrivning av kulturkompensation samt fallstudien Prästängsvägen hänvisas till konferenspublikationen Kompensationsåtgärder vid exploateringar i kultur- och naturmiljöer (2015).
Prästängsvägen - Fd arbetarbostäder Prästängsvägen- Fd tjänstemannabostad Udden fd Disponentens villa Hybelejvägen Fd arbetarbostäder Dingelsundsvägen Fd arbetarbostäder
Hybelejvägen Fd arbetarbostäder Hybelejvägen Fd arbetarbostäder Länkar: Villabyggandet (1920-talsarkitekturen -nordisk klassicism) Källor: -1979-1985. Kulturhistoriska bebyggelseinventeringen, Hammarö kommun -2014. Kulturarv i samhällsplanering kompensation av kulturmiljövärden. Red. Grahn Danielson, Benjamin; Rönn, Magnus; Swedberg, Stig. Kulturlandskapet, KTH. - 2015. Kompensationsåtgärder vid exploateringar i kultur- och naturmiljöer. Red. Rönn, Magnus. Kulturlandskapet, KTH. I manus.