Faculteit Letteren & Wijsbegeerte. Sanning och arbete. En analys av Victoria Benedictssons författarskap och verk

Faculteit Letteren & Wijsbegeerte Sanning och arbete En analys av Victoria Benedictssons författarskap och verk Masterproef voorgedragen tot het behalen van de graad van Master in de Taal- en Letterkunde Frans-Scandinavistiek door Charlotte Willemsen Academiejaar 2011-2012 Promotor: Prof. dr. Wolfgang Behschnitt Copromotor: Prof. dr. Petra Broomans

Om jag en gång kunde måla lifvet så som jag sett och känt det, då skulle jag vara nöjd att lemna det! -Victoria Benedictsson

Tack Nu den här uppsatsen är fullbordad, skulle jag vilja tacka alla som har hjälpt mig. I synnerhet mina handledare prof. dr. Petra Broomans och prof. dr. Wolfgang Behschnitt, för all deras oumbärliga hjälp och goda råd vid skrivandet av den här uppsatsen. Men också min familj och mina vänner, som alla har befrämjat mig och hjälpt mig på deras egna sätt. Jag är mycket glad och tacksam att jag under de senaste fyra åren vid Gents universitet fick lära mig det svenska språket, som var nyckeln till min upptäckt av den rika svenska litteraturen. En litteratur som alltid ska uppta en betydlig plats i mitt liv och i min svenska bokhylla. Ett blad ur Victoria Benedictssons silhuettbok.

Innehållsförteckning 1. Inledning... 1 2. Forskningsöversikt: Om kvinnligt författarskap på 1880-talet och Victoria Benedictsson 5 2.1 Materialurval, syfte och terminologi... 16 3. Victoria Benedictssons författarskap... 20 3.1 Sanning och arbete... 20 3.2 Ernst Ahlgren och andra män... 26 4. Victoria Benedictssons verk: En analys... 33 4.1 En omvändelsehistoria... 33 4.2 En realist... 38 4.3 En grobian... 46 5. Modern: en berättelse... 54 5.1 Innehåll... 59 5.2 Analys... 60 6. Slutsats... 65 7. Litteraturförteckning... 71

1. Inledning Sanning och arbete var valspråket som författarinnan Victoria Benedictsson (1850-1888) valde vid femton års ålder då hon konfirmerades. 1 Det är träffande att hon redan då valde dessa ord, som under hela sitt vidare liv och sitt korta författarskap skulle förbli viktiga värden. Victoria Benedictsson, född Victoria Maria Bruzelius, var en känd 1880-tals författarinna som kan räknas bland de svenska Moderna Genombrottets stora författare. 2 Hon debuterade 1884 med novellsamlingen Från Skåne under pseudonymen Ernst Ahlgren. Från Skåne innefattar, såsom den största delen av hennes verk, realistiska folklivsberättelser. 3 Under den korta perioden hon var aktiv som författare på heltid - mellan 1884 och 1888 - skrev hon en mängd noveller och pjäser till. 4 Men hon verkar idag mest känd för sina två romaner, Pengar (1885) och Fru Marianne (1887). Dessa böcker kommer än i nya upplagor och studeras fortfarande. Dessutom uppförs även några av hennes pjäser tills idag. 5 Därigenom är hon också en av de få svenska kvinnliga 1880-tals författare som fram till i dag inte helt har råkat i glömskan. 6 Att många andra redan har forskat i Victoria Benedictssons liv och verk är dock inte underligt. Både hennes litterära produktion och hennes levnadslopp är anmärkningsvärda. Men mer än hennes oeuvre står hennes död oftast i rampljuset: Victoria Benedictsson begick självmord den 22 juli 1888 på ett hotellrum i Köpenhamn. 7 Hennes självmord har till stor del överskuggad hennes litterära produktion och personlighet, eller som Lisbeth Larsson har formulerat det: Berättelsen om den undergångsdömda kvinnan har, skulle man kunna säga, ätit upp alla andra berättelser om Victoria Benedictsson och hennes författarskap 8. 1 Holm, Birgitta, Victoria Benedictsson, Stockholm: Natur och Kultur, 2008, s. 223. 2 Larsson, Lisbeth, Hennes döda kropp. Victoria Benedictssons arkiv och författarskap, Stockholm: Svante Weyler Bokförlag, 2008, s. 7. 3 Lotass, Lotta, Victoria Benedictsson, via: Litteraturbanken.se, rådfrågad 2-4-2012, http://litteraturbanken.se/#!forfattare/benedictssonv. 4 En pjäs uppstod genom ett samarbete med Axel Lundegård. Larsson, Hennes döda kropp, 2008, s. 7. 5 Granath, Sara, Dubbelhet väcker intresse, i: SvD Kultur, 20-4-2011, rådfrågad 3-4-2012, http://www.svd.se/kultur/scen/dubbelhet-vacker-intresse_6105701.svd. 6 Leffler, Yvonne (red.), Bakom maskerna. Det dolda budskapet hos kvinnliga 1880-tals författare, Högskolan i Karlstad, 1997, s. 14. 7 Larsson, Hennes döda kropp, 2008, s. 13. 8 Ibid., s. 11. 1

Även ganska nyligen stod Victoria Benedictsson på nytt i rampljuset inom den litterära offentligheten. Den här gången fokuserades dock på nytt på hennes författarskap. 2008 uppstod en utförlig polemik mellan två litteraturvetare angående Victoria Benedictssons litterära kvarlåtenskap. Detta på grund av den då ny utkomna Ord på liv och död (2008) 9, Svenska Akademiens klassikerutgåva av Benedictssons verk, som redigerades och kommenterades av Ebba Witt-Brattström. 10 Utgåvan blev kritiserad av Lisbeth Larsson därför att den innehåller Victoria Benedictssons texter under redaktion av Axel Lundegård, Benedictssons författarkollega och vän till vilken hon efterlämnade hennes litterära kvarlåtenskap. Enligt Lisbeth Larsson har trohet mot författarens egen text 11 inte respekterats här. Ty trots att de avsnitt som Lundegård anpassade eller fullbordade skulle kunna betraktas som Benedictssons texter, därför att de är baserade på hennes anteckningar, får man inte förneka faktumet att det är Lundegård som skrivit dessa delar av texten, inte Victoria Benedictsson 12, menar Larsson. Lisbeth Larsson, som under samma år publicerade boken Hennes döda kropp. Victoria Benedictssons arkiv och författarskap (2008) 13 behandlar just Victoria Benedictssons litterära kvarlåtenskap och ifrågasätter Lundegårds långvariga ensamrätt av detta. Han har efter hennes död inte bara publicerat många av hennes då opublicerade verk, utan även fullbordat vissa texter och utfört (långtgående) anpassningar i dem. Att Lundegårds versioner nu finns med i Ord på liv och död förklaras emellertid av Ebba Witt-Brattström genom att det är dessa versioner som har varit de mest lästa och kända av den stora publiken, och därigenom litteraturhistoriskt relevanta. 14 Dessutom var det Benedictssons sista önskan att Axel Lundegård skulle få ta hand om hennes litterära kvarlåtenskap. Därför försvarar Ebba Witt- Brattström också att man borde respektera Benedictssons yttersta vilja: Sanningen är att hon medvetet valde att låta sin unge författarkamrat ta hand om den litterära kvarlåtenskapen i vetskap om att han, som ständigt var luspank, skulle se till att trycka allt som gick att sälja 15. 9 Kalmteg, Lina, Först nu är vi redo för Benedictsson, i: Svenska Dagbladet, 9-12-2008, rådfrågad 24-3-2012, http://www.svd.se/kultur/forst-nu-ar-vi-redo-for-benedictsson_2170133.svd. 10 Witt-Brattström, Ebba (red.), Victoria Benedictsson.Ord på liv och död, Stockholm: Atlantis, 2008. 11 Larsson, Lisbeth, Akademien sviker Victoria i: Dagens Nyheter, 15-10-2008, rådfrågad 3-4-2012, http://www.dn.se/kultur-noje/debatt-essa/akademien-sviker-victoria. 12 Ibid. 13 Larsson, Hennes döda kropp, 2008. 14 Svedjedal, Johan, Hennes levande text. Victoria Benedictsson i textkritisk belysning. i: Språk och stil NF 19, 2009, s. 54. 15 Witt-Brattström, Ebba, Respektera den yttersta viljan!, i: Dagens Nyheter, 20-10-2008, rådfrågad 3-4-2012, http://www.dn.se/kultur-noje/debatt-essa/respektera-den-yttersta-viljan. 2

Det är klart att den här frågan förtjänar uppmärksamhet av alla som arbetar med Victoria Benedictssons verk. Jag återkommer därför också själv till detta senare i den här uppsatsen. Det är nämligen helt enkelt omöjligt att bortse från Axel Lundegårds betydelse för Victoria Benedictssons författarskap. Även om det fram till idag består oenighet om värdet av Lundegårds utgåvor, och även om man kan sätta stora frågentecken vid hans arbetssätt och behandling av Benedictssons verk, kan man inte förneka att det också har varit han som har bidragit till de många utgåvorna av hennes verk, och som vän har uppfyllt hennes sista önskan. Hur det nu är, det förblir svårt att upptäcka en sanning när det gäller den här frågan. Axel Lundegårds och Victoria Benedictssons författarskap var faktiskt mycket starkt flätat samman. Birgitta Holm talar i detta samband om en skytteltrafik 16. De har till exempel ofta läst varandras manuskripter och utkast, vilka de bedömde kritiskt. Själv kallade de deras samarbete för ateljékritik, som enligt Victoria Benedictsson själv var den nyttigaste kritik som fanns 17. I den här uppsatsen står både Victoria Benedictssons verk och författarskap centrala. Jag kommer att titta närmare på tre av hennes noveller och på en roman, samt på hennes författarskap och hur hon själv har upplevt och beskrivit det. Tanken med uppsatsen är att kunna skapa en bättre bild av Benedictssons egna författarskap och hennes syn på detta, och av hur författarskapet beskrivs av henne i hennes litterära verk. Först och främst skulle jag alltså vilja titta närmare på hennes egna författarskap: hur har hon själv upplevt sitt liv som författare? Vad har hon skrivit om detta i sina dagböcker och brev, till vänner och kollegor? Att vara en kvinnlig författare under 1880-talet var inte riktigt självklart: enligt de dåtida konventionerna ansågs det vara lämpligare för kvinnor att de skulle stanna hemma för att kunna ta hand om deras make och barn. Dock kan 1880-talets andra hälft betraktas som en brytningstid, inte minst för kvinnor. 18 De fick alltmer rättigheter och möjligheter för att kunna utöva ett (artistiskt) yrke utomhus. 16 Holm, Birgitta, Victoria Benedictsson, Stockholm: Natur och Kultur, 2008, s. 108. 17 Ibid., s. 106. 18 Leffler, Yvonne (red.), Bakom maskerna. Det dolda budskapet hos kvinnliga 1880-talsförfattare, Högskolan i Karlstad, 1997, s. 11. 3

1880-talet kan dessutom betraktas som de kvinnliga författarnas genombrott 19 : inte mindre än 148 svenska och finlandssvenska kvinnliga författare debuterade mellan 1879 och 1889. 20 Kvinnor som Anne Charlotte Leffler (1849-1892) 21, Alfhild Agrell (1849-1923) 22 och Victoria Benedictsson debuterade under den tiden, och bidrog med deras verk till dåtidens framgångsrika litterära produktion. Genom att titta närmare på ett urval ur Victoria Benedictssons verk, skulle jag vilja upptäcka hur (kvinnligt) författarskap framställs i hennes berättelser. Hur representeras förhållandet mellan författarskap och de dåtida konventionerna? Är den här bilden representativ för den dåtida situationen? Och finns det en kritisk underton i hennes verk, en (dold) anklagelse mot de dåtida konventionerna och förhållandena? Novellerna som jag kommer att analysera En omvändelsehistoria, En realist och En grobian - kommer ur två olika novellsamlingar: Från Skåne (1884) 23 och Berättelser och utkast (1888) 24, som utkom postumt. Romanen Modern: en berättelse 25, som skrevs i samarbete med Axel Lundegård, kom också ut postumt, 1888. Alla dessa verk tematiserar på olika sätt ett (eller flera) författarskap, och är därför lämpliga för min analys. Innan jag kommer in på analyserna, ska jag först ge en översikt av de sekundära källorna som har varit viktiga för den här uppsatsen, och ger jag mer information om mitt arbetssätt i kapitlet Förskningsöversikt: Om kvinnligt författarskap på 1880-talet och Victoria Benedictsson. I andra kapitlet, Victoria Benedictssons författarskap, behandlas Victoria Benedictssons egna författarskap, vari jag tittar närmare på hennes dagböcker och brev, för att kunna få en bättre bild av hennes författarskap och hennes egna syn på detta. Därefter följer analyserna av de tre novellerna (En omvändelsehistoria, En realist och En grobian) och av romanen (Modern: en berättelse) i tredje kapitlet. Till sist sammanfattas i slutsatsen uppsatsens innehåll och analysernas viktigaste iaktaggelser. 19 Ibid. 20 Ibid. 21 Nordicwomensliterature.net, Anne Charlotte Leffler, rådfrågad 03-08-2012, http://nordicwomensliterature.net/writer/leffler-anne-charlotte. 22 Nordicwomensliterature.net, Alfhild Agrell, rådfrågad 03-08-2012, http://nordicwomensliterature.net/writer/agrell-alfhild. 23 Benedictsson, Victoria,... från Skåne, Mjölby: Illuminare förlag, 1988. 24 Ahlgren, Ernst, Berättelser och utkast, Stockholm: Albert Bonniers Förlag, 1912. 25 Ahlgren, Ernst, Lundegård, Axel, Modern. En berättelse, Stockholm: Z. Hæggströms förlags-expedition, 1888, s. 3. Som etext via Litteraturbanken.se, rådfrågad 20-04-2012, http://litteraturbanken.se/#!forfattare/lundegarda/titlar/modern/sida/1/etext. 4

2. Forskningsöversikt: Om kvinnligt författarskap på 1880-talet och Victoria Benedictsson 1880-talets kvinnolitteratur och kvinnliga författare har det, åtminstone delvis, forskats mycket om. I synnerhet har det redan ägnats mycket forskning åt Victoria Benedictssons liv och litterära gärning, som diskuteras fram till idag. Innan Victoria Benedictsson och hennes verk kan diskuteras, är det dock viktigt att få en bild av perioden under vilken hon levde och arbetade. För den här uppsatsen valde jag att använda två verk som inte bara förskaffar en utförlig socialhistorisk bakgrund, utan också anknyter till min egen frågeställning och analys. Det första är Eva Heggestads avhandling Fången och fri. 1880-talets svenska kvinnliga författare om hemmet, yrkeslivet och konstnärskapet (1991). 26 Avhandlingen är inriktad på 1880-talets kvinnliga författare, deras villkor och deras skönlitterära produktion 27 och innehåller analyser av både kända (som Victoria Benedictsson, Anne Charlotte Leffler och Alfhild Agrell) och idag glömda kvinnliga författares (Elin Améen, Sigrid Elmblad, Vilma Lindhé och Emilie Lundberg) verk. Heggestad ger först en utförlig socialhistorisk bakgrund och kommer in på kvinnornas villkor under 1880-talet. Därefter undersöker hon hur de samtida kvinnliga författarna har beskrivit en samtida kvinnans situation i deras fiktiva verk. Detta gör hon inom tre olika kapitel: Hemmet, Yrkeslivet och Konstnärskapet. 28 Inom dessa tre kapitel analyseras ett urval texter som tematiserar ett av de här temana: den samtida kvinnans funktion i hemmet, hennes ställning i yrkeslivet och hennes möjligheter till konstnäligt skapande 29. Eva Heggestad har dragit slutsatsen att Fången och fri, titeln av avhandlingen (efter en av Vilma Lindhés berättelser) också kan betraktas som en tematisk organisationsprincip för de kvinnliga 1880-talsförfattarna i deras skildringar av den samtida kvinnans villkor och möjligheter 30. De analyserade verken präglas nämligen oftast av en dualitet, en paradox: medan kvinnans fångenskap inom det konservativa samhället beskrivs mycket ofta, innehåller 26 Heggestad, Eva, Fången och fri. 1880-talets svenska kvinnliga författare om hemmet, yrkeslivet och konstnärskapet, Uppsala universitet (avdelningen för litteratursociologi), 1991. 27 Ibid., s. 11. 28 Ibid. 29 Ibid. 30 Ibid., s. 192. 5

olika berättelser också drömmer och visioner om ett annat och bättre liv 31. Berättelsens kvinna är oftast både fången och fri; hemmet, yrkeslivet och konstnärskapet betraktas enligt Eva Heggestad med dubbel blick. 32 Dessa tre temata representerar skilda möjligheter för kvinnan att förverkliga sitt livsmål 33, men samtidigt skildras medaljens baksida: Hemmet betraktas än som det trygga boet och än som ett fängelse. Yrkesarbetet erbjuder än ekonomisk självständighet, frihet och oberoende och betraktas än som ett tillstånd av slaveri. Konstnärskapet kan antingen locka med offentliga triumfer eller få kvinnan att framstå som en prostituerad 34. För kvinnliga författare var det alltså inte självklart att utöva deras kreativa yrke. Detta på grund av de härskande konventionerna och samhällets patriarkala struktur, vari gifta kvinnor upptog en underornad ställning, och var helt omyndiga (ogifta kvinnor blev emellertid myndiga med 25 års ålder). 35 Under 1800-talets andra hälft förändrades dock mycket, varigenom det så småningom blev möjligt för kvinnor att bli konstnär eller författare. 1800-talets andra hälft var för kvinnor nämligen en brytningstid på olika plan. 36 Industrialiseringen skapade nya jobb, också för kvinnor, vilket gjorde att de kunde arbeta utomhus och inte längre behövde vara knutna till deras (enda) roll som hemmafru. Till detta kom att äktenskapsfrekvensen avtog, varigenom kvinnor allt oftare var tvungna att försörja sig själva. 37 1800-talets andra hälft präglades också av ifrågasättandet av den dåtida patriarkala samhällsordningen och av den traditionella kvinnrollen. De ekonomiska och sociala förändringarna ledde nämligen till behovet av en ny kvinnoroll. Under den här tiden, som fortfarande delvis präglades av traditionen, men redan delvis av förnyelse, kan kvinnan omskrivas som en övergångskvinna: hon står nämligen med ett ben i det förgångna och ett ben i framtiden, mellan en gammal och ny kvinnoroll 38 såsom Eva Heggestad sammanfattar den paradoxala situationen. 31 Ibid. 32 Ibid., s. 193. 33 Ibid. 34 Ibid. 35 Ibid., s. 18. 36 Ibid., s. 9. 37 Ibid. 38 Ibid. 6

Dessutom är hon splittrad mellan den traditionella intimsfären och det offentliga livet, mellan en kvinnlig könsidentitet och en manlig arbetsidentitet 39, menar Heggestad. Kvinnofrågan dominerar under 1800-talets senare hälft emellertid inte bara det vardagliga livet och politiken, utan också litteraturen. I synnerhet vid slutet av 1800-talet, när det Moderna Genombrottet lanceras, står kvinnofrågan i rampljuset inom den samtida litteraturen. Det Moderna Genombrottet, strömningen som börjar omkring 1870 och varar ungefär tills sekelskiftet, hade som avsikt att ifrågasätta de härskande sociala förhållandena och problemen. Det Moderna Genombrottets författarnas program omskrivs också som det moderna projektet. 40 Programmet innebar en dröm om ett nytt samhälle, som skulle bygga på rättvisa, tanke- och åsiktsfrihet, forskningens frihet och jämlikhet mellan män och kvinnor i äktenskapet och arbetslivet 41, såsom Bertil Nolin har sammanfattat det i Den svenska litteraturen. Det Moderna Genombrottet kan samtidigt också betraktas som kvinnliga författares genombrott. Det var nämligen under den tid som kvinnorollen förändrades, och att författarinnor som Victoria Benedictsson, Anne Charlotte Leffler och Alfhild Agrell fick deras genombrott inom det litterära fältet. 42 De tillhörde själv det Moderna Genombrottet med deras realistiska och naturalistiska samhällssklindringar som var i strid med rådande samhällsförhållanden och gamla värden 43. Deras verk klassades som tendens- och indignationslitteratur 44, skriver Yvonne Leffler. Det var ofta kvinnliga författare som behandlade kvinnofrågan i deras litterära verk. Att just kvinnor starkt attraherades av det här genombrottets program, kan förklaras med att de var missnöjda med sin kvinnoroll och ville göra sina röster hörda i den pågående könsrolldebatten 45, skriver Yvonne Leffler. Det andra verket som jag använder utgavs av den ovan citerade Yvonne Leffler. Hon skrev Bakom maskerna. Det dolda budskapet hos kvinnliga 1880-talsförfattare (1997). 46 39 Ibid. 40 Lönnroth, Lars, Delblanc, Sven, Den svenska litteraturen III. De liberala genombrotten 1830-1890, Stockholm: BonnierFakta Bokförlag AB, 1989, s. 178. 41 Ibid. 42 Leffler, Yvonne (red.), Bakom maskerna. Det dolda budskapet hos kvinnliga 1880-talsförfattare, Högskolan i Karlstad: 1997, s. 11. 43 Ibid., s. 12. 44 Ibid. 45 Ibid. 7

Bakom maskerna är en antologi som innehåller olika uppsatser av flera forskare, som alla belyser olika aspekter av 1880-tals kvinnliga författares verk. Avsikten med antologin är att synliggöra olika strategier som användes av kvinnliga författare under 1800-talets slut för att kunna dölja deras samhällskritiska budskap. 47 Många kvinnliga författare blev kritiserade av samtida kritiker eftersom deras verk ansågs vara provokativ och kontroversiell 48, till och med osedlig. Med deras realistiska och naturalistiska samhällsskildringar, som stod i strid med de gamla värdena, tillhörde de nämligen det Moderna Genombrottet, en strömning som överhuvudtaget ansågs vara provokativ och kontroversiell. 49 För att undvika anklagelser och kritik, valde olika kvinnliga författare till exempel att byta författarnamn eller att publicera sig i andra litterära genrer. 50 På så sätt kunde de framföra deras budskap i dold form, på ett indirekt sätt, menar Leffer. 51 Den artikel ur antologin som är särskilt intressant för min egen uppsats är Yvonne Lefflers, med titeln Maskspel och dubbelexponering. Berättartekniska strategier hos kvinnliga 1880- talsförfattare 52. I den här artikeln diskuterar Yvonne Leffler olika berättartekniska medel varmed kvinnliga författare (däribland Victoria Benedictsson) dolde de brännbara osedliga ämnen 53 i deras verk för att undvika hårt kritik. Yvonne Leffler påpekar att de nya rollerna som kvinnor kunde uppta på grund av den sociala och ekonomiska utvecklingen (supra) både inom yrkeslivet och konstnärskapet - inte sällan var konfliktfyllda. Deras nya dubbla roll som maka och yrkeskvinna var framför allt en utmaning för kvinnliga författare 54. Ty, om de ville publicera sig, tvingades de lämna det förtrogna och skyddade hemmet för att bege sig i den manliga författarens värld 55. De blev på så sätt offentliga personer inför en anonym och betalande publik, vilket av somliga upplevdes som något slags prostitution. 56 46 Leffler, Yvonne (red.), Bakom maskerna. Det dolda budskapet hos kvinnliga 1880-talsförfattare, Högskolan i Karlstad: 1997. 47 Ibid., s. 17. 48 Ibid., s. 11. 49 Ibid., s. 11-12. 50 Ibid., s. 16-17. 51 Ibid., s. 17. 52 Ibid., s. 47-69. 53 Ibid., s. 50. 54 Ibid., s. 47. 55 Ibid. 56 Ibid. 8

Leffler menar att den här konflikten mellan familjeliv och konstnärskap, äktenskap och emancipation genomgående gestaltades i både deras texter och i deras liv 57. På grund av dessa svårförenliga roller (dvs. konstnär och traditionell kvinna), valde många kvinnliga författare att dölja deras författarskap på olika sätt. 58 De publicerade deras verk till exempel anonymt eller under pseudonymer, varmed de undvek att själv träda ut i offentligheten, och de kunde därmed skona släkten och familjenamnet 59. På så sätt uppstod dessutom en speciell författaridentitet, som var separerad från deras privata jag. 60 Victoria Benedictsson valde till exempel (som många andra samtida kvinnor) att publicera sina verk under en manlig pseudonym (Ernst Ahlgren), antagligen eftersom hon trodde att hennes verk skulle få ett mer rättvist mottagande av de manlige kritikerna om hennes verk inte genast klassades ut som fruntimmerslitteratur 61. Den manliga författaridentiteten gjorde det också möjligt att skriva i en manlig tradition och att behandla sådana ämnen som ansågs mindre passande för en kvinna att uttala sig om 62. Yvonne Leffler hänvisar därtill på några andra metoder varmed kvinnor ursäktade deras författarskap: de gav deras verk ibland också anspråkslösa titlar eller undertitlar, som skisser, teckningar, utkast, bagatell eller försök, varmed de indikerade att de valde en traditionell och anspråkslös kvinnogenre 63. Eller de försåg deras verk med ett ursäktande förord vari de uppmanade läsaren att inte ha för höga förväntningar. Ännu en metod var att publicera ett verk med en manlig auktoritet som mentor, vari mannen i fråga då framhåller författarinnans talang 64. Som redan nämndes ovan, engagerade många 1880-tals författarinnor sig i könsrolldebatten och skildrade brännbara osedliga ämnen 65 varför de ofta hårt kritiserades. Därför använde de sig ofta av ett mer indirekt sätt för att överbringa kontroversielle budskap. Forskarna Sandra M. Gilbert och Susan Gubar skrev i deras The Madwoman in the Attic. The Woman Writer and the Ninetheenth-Century Literary Imagination (1979) 66 att de kvinnliga 57 Ibid. 58 Ibid., s. 48. 59 Ibid. 60 Ibid. 61 Ibid. 62 Ibid. 63 Ibid., s. 49. 64 Ibid., s. 49-50. 65 Ibid., s. 50. 66 Ibid. 9

1800-talsförfattarnas verk [kan] beskrivas som palimpsestiska texter, vars ytstruktur döljer ett mer svåråtkomligt dolt betydelseplan 67. Ingeborg Nordin Hennel omskrev den kvinnliga författaren i sitt verk Ämnar kanske fröken publicera något? Kvinnligt och manligt i 1880-talets novellistik (1984) som både oansenlig askunge och aggressiv revoltör och deras texter som något av ett Janus-ansikte, präglade av en försiktig berättarhållning men samtidigt av djärva överdrifter och auktoritet 68. Den här ambivalenta berättarhållningen bidrar till censurering av det kritiska budskapet i ett verk, vilket på så sätt kopplades då snarare till de fiktiva karaktärerna eller berättaren än till författarinnan. 69 Yvonne Leffler ger bland annat exemplet av Victoria Benedictssons roman Pengar (1885), som handlar om den unga Selmas olyckliga äktenskap. I Pengar återges Selmas sexuella erfarenheter indirekt, via fiktiva karaktärerns interna synvinkel 70. Leffler menar till exempel att Selmas besvikelse och vämjelse av samlaget under bröllopsnatten återges på ett indirekt sätt, via Selmas känslomässiga upplevelse av rummet hon befinner sig i. Rummet omskrivs som kallt, utan brasa, och berättelsen utspelar sig under en grå vintermorgon. 71 Med hjälp av sådana redskap lyckades Benedictsson att i censurerad version skildra Selmas bröllopsnatt som en våldtäkt. 72 På så sätt kritiseras inte bara Selmas bröllopsnatt, utan de då härskande uppfattningarna om äktenskap och kvinnosyn i allmänhet. Men detta alltså utan att kritiken direkt kunde kopplas till författaren själv; den förkroppsligades nämligen av de fiktiva personernas tankar och handlingar. Den komplicerade leken med olika rollpositioner, skiftande synvinkelsperspektiv [och] otydliga gränser mellan vem som ser och vad som ses, det vill säga vad som är subjekt och objekt i den fiktiva framställningen 73 gör sådana berättelser dubbelbottnade och därigenom också svårtolkade. Gérard Genettes distinktion mellan berättaren ( den som talar och har röst 74 ) och fokalisatorn ( en fiktiv karaktär som ser och upplever 75 ) är därför mycket viktig 67 Ibid. 68 Ibid., s. 51. 69 Ibid. 70 Ibid., s. 54. 71 Ibid., s. 54-55. 72 Ibid., s. 55. 73 Ibid., s. 57. 74 Ibid., s. 60. 75 Ibid. 10

vid analyser av 1880-talets kvinnliga författares verk. Särskilt vid fiktiva bekännelseberättelser, vilka Victoria Benedictsson också ofta skrev. Victoria Benedictssons Den bergtagna (1888) till exempel klassas av Yvonne Leffler som en fiktiv bekännelseberättelse. Fiktiva bekännelseberättelser definieras av Leffler som retrospektiva berättelser i första person [vari] berättaren i ramberättelsen och det upplevande jaget i berättelsen [är] en och samma person 76. Dock rör det sig i sådana berättelser om en extern synvinkel, eftersom synvinkeln och berättandet är skilda åt i tiden 77, förklarar Leffler. Detta innebär också att förhållandet mellan extern berättarsynvinkel och intern karaktärssynvinkel ytterligare bidrar till att försvåra tolkningen av berättelsen 78. Victoria Benedictssons Den bergtagna handlar om en fiktiv kvinna som blickar tillbaka på en nedbrytande kärkleksaffär som har lett till hennes självmord. Eftersom Victoria Benedictsson skrev den här berättelsen precis innan hon själv begick självmord, har Den bergtagna ibland lästs som ett självbiografiskt dokument om Benedictssons förhållande till Georg Brandes 79. Yvonne Leffler understryker att det finns olika berättelsenivåer inom berättelsen, olika berättelseperspektiv som leder till olika syn på huvudpersonens känsloliv och tankar: (1) i ramberättelsen framställer sig det fiktiva berättarjaget som en syndare som måste bikta sig före döden inför en frånvarande men föreställd auktoritet för att få förståelse och absolution. Hennes syfte med berättelsen är dels att befria sig från den skuld hon har att betala till livet, dels att förklara varför hon inte kan leva 80. (2) Sedan följer ett introspektivt försvarstal där den fiktiva kvinnliga berättaren försvarar sitt självmord: Jag försvarar icke mitt liv; jag försvarar min död 81. (3) Till slut finns det också en innesluten berättelse med, vari huvudpersonen återberättar i första person sitt komplicerade kärleksförhållande. Hon skildrar här den fria kärleksförbindelsen som ett förhållande som sker på mannens villkor med kvinnan som offer 82. 76 Ibid. 77 Ibid. 78 Ibid. 79 Ibid., s. 60-61. 80 Ibid., s. 61. 81 Ibid. 82 Ibid. 11

Det komplicerade förhållandet mellan den fiktiva berättarens externa berättarsynvinkel och den interna karaktärssynvinkel leder här till en avancerad dubbelexponering som ytterligare distanserar såväl den fiktiva berättaren, som författaren Victoria Benedictsson från det skildrade kärleksförhållandet 83, menar Yvonne Leffler. På så sätt illusterar Den bergtagna tydligt Victoria Benedictssons berättartekniska maskspel varigenom hon frånkänner sig ansvaret för den kontroversiella skildringen av förhållandet mellan man och kvinna som ett sado-masochistiskt herre- och slavförhållande på mannens villkor 84, skriver Leffler. Leffler påpekar dessutom att kvinnan i Den bergtagna inte bara är ett offer för samtidens sociala kvinnoförtryck utan också för en uppfostran som leder till självutplåning och självförakt 85. Härmed skulle Den bergtagna kunna betraktas som Benedictssons kanske mest kontroversiella verk, utan att författarinnan dock själv måste försvara sin kritik på det samtida sociala kvinnoförtrycket. 86 Författaren tar avstånd från framställningen genom att återge de mest känslostarka händelserna via någon av de fiktiva karaktärernas synvikel. Det är då den fiktiva karaktärens upplevelse och inte författarens åsikt som uttrycks 87, konkluderar Yvonne Leffler. En tredje bok som har varit av stort intresse för min uppsats var Jens Rydströms och David Tjeders Kvinnor, män och alla andra. En svensk genushistoria (2010) 88, som behandlar den svenska historien från och med 1700-talets mitt till i dag utifrån genusperspektiv. Målet med boken har varit att kunna peka på historiens och nuets mångtydighet och [att] undersöka hur olika maktförhållanden samverkar och korsar varandra 89. Detta gjorde författarna genom att föra in flera perspektiv, varigenom de [kunde ge] en mer fullständig bild av den svenska historien och [varigenom de] visar på mekanismer som skapar underordning och utanförskap 90. 83 Ibid. 84 Ibid., s. 62. 85 Ibid., s. 62-63. 86 Ibid., s. 62. 87 Ibid., s. 66-67. 88 Rydström, Jens, Tjeder, David, Kvinnor, män och alla Andra. En svensk genushistoria, Lund: Studentlitteratur AB, 2010. 89 Ibid., s. 9. 90 Ibid., och bokens baksida. 12

Kvinnor, män och alla andra. En svensk genushistoria utgör en utförlig uppslagsbok som har hjälpt mig med att begripa den svenska (kvinnans) historien bättre och med avgränsningen av olika begrepp som ofta återkommer i den här uppsatsen, såsom manlighet och kvinnlighet (infra). Till sist har två litteraturhistorieböcker varit oumbärliga för skrivandet av den här uppsatsen. Den första är Lars Lönnroths och Sven Delblancs Den svenska litteraturen III. De liberala genombrotten 1830-1890 91 (1989) som belysar den svenska (och skandinaviska) litteraturen, de viktigaste strömningarna och författarna under den här perioden. Den Svenska Litteraturen-serien utgör en essentiell samling av uppslagsböcker för alla som arbetar med svensk litteratur. Andra boken som har hjälpt mig med att bland annat tyda vissa litterära strömningars innebord, vikt och utsträckning, är Staffan Bergstens och Lars Elleströms Litteraturhistoriens grundbegrepp, som kom ut 2010. 92 Om Victoria Benedictsson själv, hennes levnadslopp och hennes litterära gärning har skrivits - och skrivs fortfarande väldigt mycket. Både samtida som nutida forskare har fördjupat sig i hennes levnadslopp och litterära produktion. Hon tillhör därigenom en av de få kvinnliga 1880-tals författare som idag fortfarande läsas och diskuteras så utförligt. Som redan nämndes i inledningen, kom det inte så länge sedan, året 2008, till en polemisk debatt vari två litteraturvetare var det oense om Victoria Benedictssons litterära kvarlåtenskap. Det är talande att en 1880-tals författare fortfarande väcker sådan stor uppståndelse inom den nutida litteraturvetenskapen. Forskarna i fråga visar på så sätt att det fortfarande finns mycket att upptäcka om och inom Victoria Benedictssons oeuvre. En av forskarna i fråga, Lisbeth Larsson, bjuder med sin bok Hennes döda kropp. Victoria Benedictssons arkiv och författarskap (2008) 93 en kritisk och förnyande syn på Benedictssons verk och litterära kvarlåtenskap. Som redan nämndes i inledningen, framhåller och kritiserar Larsson bland annat Axel Lundegårds (Benedictssons vän och författarkollega) dominans och inblandning när det gäller Benedictssons efterlämnade oeuvre. En av de mest citerade meningar ur Victoria Benedictssons novell Ur mörkret, att jag är kvinna har varit mitt livs förbannelse, skulle till exempel vara tilldiktad av honom 94. Med hennes djupgående 91 Lönnroth, Lars, Delblanc, Sven, Den svenska litteraturen III. De liberala genombrotten 1830-1890, Stockholm: BonnierFakta Bokförlag AB, 1989. 92 Bergsten, Staffan, Elleström, Lars, Litteraturhistoriens grundbegrepp, Lund: Studentlitteratur AB, 2010. 93 Larsson, Hennes döda kropp, 2008. 94 Ibid., s. 7-8. 13

jämförelse av Benedictssons och Lundegårds text av novellen i fråga, visar hon de långtgående anpassningarna som utfördes av Lundegård. Framför allt delarna om just deras samarbete och ännu mer delen om romanen Modern (1888) är intressant för min egen uppsats. Själv använder jag dock några utgåvor av Axel Lundegård (och på så sätt efterföljer jag inte helt Larssons principer), men Larssons bok förblir en mycket intressant och kritisk informationskälla som ger en tankeställare, och som ska iakttas av alla som arbetar omkring Benedictsson och hennes verk. Också Birgitta Holms bok, Victoria Benedictsson (2008) 95, ett rikt porträtt av författarinnan vari både hennes liv och litterära karriär kommer upp till diskussion, är av intresse för min avhandling. I synnerhet kapitlen om samarbetet mellan Benedictsson och Lundegård (Ateljékritik), om novellen En omvändelshistoria (Verklighetsstudium eller fri fantasi) och om romanen Modern: en berättelse (Modern) bjuder mycket användbar information. Holm har liksom Larsson gjorde med Ur mörkret studerat Moderns manuskript, varigenom några viktiga skillnader mellan Benedictssons och Lundegårds version av texten avslöjas. Dessa är av stor vikt för min analys av bokens innehåll. Vidare använder jag Stora Boken och Dagboken 96, Victoria Benedictssons tredeliga dagbok, utgivna under redaktion av Christina Sjöblad. Sjöblad har urskilt tre tematiska huvudgrupper som utgör största delen av den heterogena dagbokens innehåll: (1) en stor del av dagbokens innehåll utgörs av anteckningar efter studiumet av människor och händelser, ofta i Benedictssons närhet. De präglas av visuell tydlighet och skarpa repliker 97, menar Sjöblad; (2) andra gruppen utgörs av dagboksanteckningar i mera traditionell mening, vari det egna jaget och dess tankar, känslor och upplevelser står i centrum 98 ; (3) den tredje gruppen utgörs av brevavskrifter, anekdoter, folksagor och litterära utkast, det vill säga allt som inte tillhör de förra grupperna. 99 Christina Sjöblad påpekar i förordet att dagboksskrivandet överhuvudtaget var en utbredd vana bland intellektuella under 1800-talet 100. 95 Holm, Birgitta, Victoria Benedictsson, Stockholm: Natur och Kultur, 2008. 96 Sjöblad, Christina (red.), Stora Boken Volym I. Dagbok 1882-1884, Lund: Bo Cavefors Bokförlag, 1978; Stora Boken Volym II. Dagbok 1884-1886, Stockholm: LiberFörlag, 1982 och Stora Boken och Dagboken Volym III. Dagbok 1886-1888, Stockholm: LiberFörlag, 1985. 97 Sjöblad, Stora Boken Volym II, 1982, s. 8. 98 Ibid. 99 Ibid. 100 Ibid., s. 12. 14

Framför allt för kvinnorna, som av tradition var utestängda från offentligheten, blev dagboksskrivandet ett tillräckligt diskret sätt att föra intellektuella resonemang och analysera känslolivet för att kunna accepteras av omgivningen 101, menar Sjöblad. Victoria Benedictssons personliga budskap, utkast till berättelser, iakttagelser m.m. ska hjälpa mig med att skapa en bild av hur författarinnan tittade på sin egen författarskap. Därtill använder jag brevsamlingen av Victoria Benedictsson och Sophie Adlersparre (född Leijonhufvud, 1823-1895) 102 under pseudonymen Esselde (som syftade på hennes initaler som ogift kvinna, S. L-d 103 ), som var en galjonsfigur av den samtida svenska kvinnorörelsen. 104 Hon stiftade bland annat, tillsammans med Rosalie Olivecrona (1823-1898), Tidskriftet för hemmet, vari litterära artiklar och politiska essäer om kvinnors utbildning och arbete upptogs. 105 Brevsamlingen i fråga innebär brev om Victoria Benedictssons författarskap och hennes syn på detta, men också om engagemanget inom det kulturella livet och kvinnorörelsen m.m., vilka kan ge en bättre bild av hur och var Benedictsson placerade sig inom samtidens kulturella livet. 101 Ibid. 102 Leijonhufvud, Sigrid (red.), Ernst Ahlgren och Esselde. En brefväxling utgifven af Sigrid Leijonhufvud. Stockholm: Wahlström och Widstrand, 1910. 103 Rydström, Jens, Tjeder, David, Kvinnor, män och alla Andra. En svensk genushistoria, Lund: Studentlitteratur AB, 2010, s. 93. 104 Göteborgs universitetsbibliotek, Sophie Adlersparre, rådfrågad 20-07-2012, http://www.ub.gu.se/kvinn/portaler/kunskap/biografier/adlersparre.xml, Rydström, Tjeder, 2010, s. 93. 105 Ibid. 15

2.1 Materialurval, syfte och terminologi Målet med den här uppsatsen är att såsom Eva Heggestad har gjort det med temana hemmet, yrkeslivet och konstnärkskapet - få en bild av hur (det kvinnliga) författarskapet skildras av Victoria Benedictsson, som själv var en kvinnlig 1880-tals författare. Har hennes egna (positiva och negativa) erfarenheter påverkat hennes berättelser och deras budskap om författarskapet? Såsom redan nämndes i inledningen skulle jag, genom att först titta på Victoria Benedictssons dagböcker och brev, vilja titta om hennes egna upplevelser på något sätt kommer tillbaka i hennes litterära verk. Detta gör jag efter en närläsning av Benedictssons urvalda litterära verk, dagböcker och brev. Analysens huvudfråga blir därför: hur framställs författarskapet i Victoria Benedictssons berättelser? På ett positivt eller snarare negativt sätt? Och finns det paralleller att upptäcka med hennes egna liv och författarskap i berättelserna? Vidare skulle jag vilja dra in följande två bifrågor vid berättelsernas analys: (1) Hur representeras förhållandet mellan kvinnligt författarskap och de dåtida konventionerna? Kan berättelserna betraktas som representativa för den dåtida situationen? Som redan nämndes ovan var det varken självklart för kvinnor att kombinera ett yrke som författare med deras traditionnella uppgifter, eller att komma in i den dåvarande manliga litterära världen. Kommer sådana konflikter också upp till diskussion i berättelserna? (2) Finns det ett kritiskt budskap med i berättelsen? Yvonne Leffler visade redan att Victoria Benedictsson använde sig av fiktiva personer, deras tankar, känslor, och handlingar, för att kunna återge ett visst samhällskritiskt budskap utan att Benedictsson själv kunde kritiseras för det. Gäller detsamma också för dessa berättelser? Finns det en kritisk underton i dem, en (dold) anklagelse mot de dåtida konventionerna och förhållandena? Syftet med denna avhandling är alltså att undersöka hur Victoria Benedictsson upplevde sitt liv som författare och uttalade sig själv om detta - i dagböcker och brev -, och om den här bilden återkommer i hennes litterära verk eller inte. Dessutom skulle jag vilja upptäcka om berättelserna är representativa för samtiden eller inte, i synnerhet när det gäller kvinnliga författarskap, och om finns ett (dölt) (samhälls)kritiskt budskap med i dem. 16

Novellerna (En omvändelsehistoria, En realist och En grobian) och romanen (Modern: en berättelse) som ska analyseras senare i den här uppsatsen valdes därför på grund av deras innehåll. Alla berättelser tematiserar på skilda sätt ett (eller flera) författarskap. Urvalets berättelser tillhör dessutom de i mindre stor utsträckning analyserade verk, jämfört med till exempel romanerna Pengar och Fru Marianne, eller noveller som Ur Mörkret och Den bergtagna, som redan ägnades många analyser. Modern är Benedictssons antagligen minst studerade roman. Den skrevs nämligen också tillsammans med Axel Lundegård, varigenom den inte kan betraktas som enbart skriven av henne. Dock valde jag att ta med romanen på grund av olika skäl; jag kommer tillbaka till dem i Modern-kapitlet själv. Till sist ska några återkommande begrepp ur avhandlingen definieras. I uppsatsen står både Victoria Benedictssons författarskap och verk centrala. Med författarskapet avser jag handling(en) att författa; författarvärksamhet; [eller] ofta konkretare: produktion 106 såsom det definieras i Svenska Akademiens Ordbok (SAOB), det vill säga: det att vara författare och det att skriva litterära texter. Med begreppet verk avser jag berättelser, noveller och romaner, det vill säga produkten av ett - i detta fall Victoria Benedictssons författarskap. Vidare behövs en omskrivning av manlighet och kvinnlighet, två begrepp som är viktiga vid diskussionen av Victoria Benedictssons liv och verk. Begreppen syftar inte bara på könsskillnaden, utan de förknippas också med vissa roller och egenskaper, till och med med rättigheter och plikter. Där Victoria Benedictsson levde under 1800-talets andra hälft, är det viktigt att ta hänsyn till de samtida konventionerna när dessa begrepp kommer upp till diskussion. Under 1800-talets andra hälft präglades Sverige av hierarkiska och patriarkala mönster, där männens överordnade och kvinnans underordnade ställning ytterst manifesterades i den rådande lagstiftningen 107, skriver Eva Heggestad. Gifta kvinnor var helt omyndiga både inom den egna familjen och inom världen utanför hemmet. 108 Förutom juridiska lagar som bestämde det ojämlika förhållandet mellan könen, fanns det inom samhället också oskrivna lagar och idéer som knöts till den kvinnliga respektive den manliga naturen 109. 106 Svenska Akademiens Ordbok, rådfrågad 20-07-2012, http://g3.spraakdata.gu.se/saob/. 107 Heggestad, 1991, s. 18. 108 Ibid. 109 Ibid., s. 19. 17

Vissa primitiva idéer om människans fortplantning 110 har till exempel lett till en bild av män och kvinnor som varandras binära motsatser : mannens säd ansågs ensamt kunna alstra liv, medan kvinnan ansågs vara passiv och mottagande 111. Kvinnan förknippades med kropp, materia och natur i motsats till mannen som betraktades som aktiv och givande och förknippades med begrepp som ande, alstrare, skapare och kultur 112. Följden av att kreativitet kopplades till manlighet, till och med till den manliga sexualiteten, innebar att kvinnor som ägnade sig åt vetenskaplig eller konstnärlig verksamhet riskerade att betraktas som okvinnliga eller frånstötande 113, skriver Heggestad. Under upplysningstiden uppstod idén att män och kvinnor var könskomplementära; man ansåg då att könen skulle komplettera varandra: där den ene var svag kunde den andra vara stark 114, om män var aktiva, var kvinnor mer passiva 115, till exempel. Det är dock inte före 1800-talets senare del att det patriarkala mönstrets och de ovannämnda teoriernas dominans minskar, bland annat på grund av industrialiseringen och den ekonomiska utvecklingen. 116 Under den period reformerades också lagstiftningen till kvinnans fördel, öppnar sig nya utbildningsmöjligheter och en hel ny arbetsmarknad för kvinnor. 117 Men även om möjligheterna för kvinnor att utöva ett yrke som till exempel författare eller konstnär ökade, blev det för de flesta inte självklart. Deras uppfostran hade nämligen äktenskap, familj och barn som mål 118. Författar- eller konstnärskapet utgjorde därför både ett hot och en lockelse, menar Heggestad. 119 Ett hot då den utmanar den traditionella kvinnorollen och de därmed förknippade dygderna att verka i det tysta och att leva sitt liv för andra, en lockelse då den erbjuder en befrielse från denna kvinnoroll 120. Att bli författare innebar för samtida kvinnor att de fick göra upp med den uppfostran som format henne till ett viljelöst och passivt objekt för att i stället axla rollen som ett aktivt och handlingskraftigt subjekt 121, skriver Heggestad. 110 Ibid. 111 Ibid. 112 Ibid. 113 Ibid. 114 Rydström, Tjeder, 2010, s. 29. 115 Ibid. 116 Heggestad, 1991, s. 21. 117 Ibid. 118 Ibid., s. 177. 119 Ibid., s. 188. 120 Ibid. 121 Ibid., s. 194. 18

Det är alltså viktigt att understryka att 1880-talet var en brytningstid, och att 1880-talets kvinna var en övergångskvinna, som konfronterades med dualiteten av att vara en traditionell kvinna och en ny yrkeskvinna. Hon begav sig så småningom inom områden som förut bara ansågs vara passande och tillgängliga för män som länge förknippades med det överlägsna, starka och kreativa, medan kvinnor förknippades med det passiva, underdåniga och underlägsna. Sammanfattningsvis skulle man kunna säga att, under 1880-talet, kvinnor framför allt förknippades med den underlägsna positionen i förhållande till män: gifta kvinnor var under den tid helt omyndiga, och flickor uppfostrades för att bli underdåniga makor inom äktenskapet. Deras mål skulle vara äktenskap, familj och barn 122 och det fanns knappt möjligheter att göra något annat än det att sköta hushållet. Kvinnor som ändå fördjupade sig i vetenskap och/eller konst ansågs därför ofta vara okvinnliga. Sådana aktiviteter gick nämligen helt emot samtidens uppfattning om kvinnornas rättigheter och skyldigheter. Män däremot förknippades med det starka, intelektuella och kreativa, varigenom de var friare både inom äktenskapet och (det artistiska) yrkeslivet. 122 Ibid., s. 177. 19

3. Victoria Benedictssons författarskap Jag är författare, jag duger icke till annat, och jag är det ända ner i min varelses rötter. - Victoria Benedictsson 123 När man läser Stora Boken och Dagboken, då finns det två aspekter som är påfallande och ständigt återkommande: Victoria Benedictssons kärlek till litteratur och skrivandet, och hennes avsky för det kvinnliga och de därtill relaterade restriktionerna. Jag kommer tillbaka till dessa aspekter i de två följande kapitlena: Sanning och arbete och Ernst Ahlgren och andra män. 3.1 Sanning och arbete Victoria Benedictsson har alltid varit en mångsidig och begåvad konstnär. Som ung flicka tog hon bland annat lektioner i teckning och målning. 124 Då sina föräldrar förbjöd henne att resa till konstakademien i Stockholm, ville hon komma hemmifrån så snart som möjligt. Hon gifte sig därför 1871 med den 28 år äldre postmästaren Christian Benedictsson, med vem hon hamnade i ett olyckligt äktenskap. 125 Under 1882 tar hon upp en annan konstform som var populär under 1800-talet: hon börjar med att klippa silhuetter. 126 Men Benedictsson är antagligen mest känd som författare av folklivsberättelser, noveller, romaner och skådespel. Det är från och med mitten av 1870-talet att hon börjar med att skriva berättelser, och försöker få dem publicerade. 127 Berättelsen Sirénen publiceras som följetong i Sydsvenska Dagbladet 1876 under pseudonymen Tardif ( den senkomne 128 ), varmed hennes korta men produktiva författarekarriär inleds. 129 När Victoria Benedictsson 1881 blir sjuk - hon drabbas av en sjukdom som antagligen är av psykosomatiskt ursprung, och av en beninflamation som ledde till lamhet - förändrades 123 Sjöblad, Stora Boken Volym II, 1982, s. 8. 124 Sjöblad, Christina, Victoria Benedictsson som silhuettklippare, i: Ahnlund, Knut, Svensk Litteratur tidskrift. Utgiven av Samfundet De Nio, Stockholm, 1979, s. 35-46, s. 35. 125 Ibid. 126 Sjöblad, Stora boken Volym I, 1978, s. 13. 127 Sjöblad, Victoria Benedictsson som silhuettklippare, 1979, s. 35. 128 Holm, 2008, s. 24. 129 Ibid., s. 224. 20

mycket. 130 Under sjukdomstiden blev hon medveten om att hennes tid kunde vara knapp, och att det hon ville säga och göra inte längre kunde vänta. 131 Det är från och med den här perioden att hon målmedvetet börjar arbeta på att bli författare. 132 Hon låter idealismen bakom sig och blir realist, varigenom världen och människorna runt omkring henne får större betydelse i hennes verk. 133 Sjukdomstiden var på så sätt inte bara negativ: hon fick nu på riktigt tid för att läsa och att skriva, vilket var sitt stora livsintresse 134 såsom Sjöblad omskriver det, och hon var fri från alla hushållsplikter och äktenskapliga krav, vilket gjorde att hon kunde ägna sig åt skrivandet på heltid 135. Författarskapet innebar för Victoria Benedictsson alltså en flykt från familjelivets förpliktingar, men också ett slags återvändande till hennes natur, såsom hon skriver i ett brev till Sophie Adlersparre 1884: Orsaken till min sena debut är, att först denna sjukdom gaf mig rätt att från familjelifvetets bestyr helt öfvergå till det literära lifvet. Utan gynnare, utan rådgifvare, ensam med mina literära böjelser i en omgifning, som endast hade ett öfverseende leende för hela min sträfvan, måsta jag göra mina förstudier. Dessa förhållanden voro icke egnade att väcka någon sjelftillit. Jag skulle velat förqväfva mina anlag, om det varit en möjlighet; men hågen var för stark, kunskapsbegäret var för stort; jag måste gå dit naturen ville 136. Även om hon kände sig osäker, kunde hon alltså inte motverka hågen för skrivandet. Helst ville hon vara författare på heltid, och ägna sig helt åt skrivandet, utan att få syssla med andra saker till: Om det stode mig fritt att välja lefnadsbana, så ville jag bli helt författare; jag hör ej till dem som kunna arbeta med splittrade krafter, det gör en nervös, half. Jag har behof af att ge mig alldeles helt i arbetet, glömma allt annat för det jag har under händerna. Under de sista elfva åren har jag alltid drömt att komma helt i pressens tjenst 137. Hon såg sig själv framför allt som en historie-förtäljare, och olikt många av sina författarkollegor ville Victoria Benedictsson inte tillhöra en viss gruppering, eller skriva texter 130 Sjöblad, Stora boken Volym I, 1978, s. 14. 131 Ibid. 132 Ibid. 133 Ibid. 134 Ibid. 135 Ibid. 136 Leijonhufvud, 1910, s. 12. 137 Ibid., s. 25. 21

som skulle tillhöra enbart ett parti eller en strömning: Måtte Ni bara ej misstaga mig för något annat än jag är! Någon utpräglad tendensdiktare blir jag näppeligen; därtill älskar jag lifvets mångfald allt för mycket 138. Detta skrev hon till Sophie Adlersparre 1885, då den sistnämnda ville engagera henne inom Fredrika-Bremer-förbundet (som var den första riktigt stora feministiska föreningen i Sverige 139, nämd efter författarinnan och feministisk förkämpe Fredrika Bremer (1801-1865) 140 ). Sophie Adlersparre var en nyckelperson i den tidiga kvinnorörelsen 141. Hon utgav, tillsammans med Rosalie Olivecrona (1823-1898), bland annat Tidskrift för hemmet (från och med 1859, som senare döptes om till Dagny), vari både litterära artiklar och politiska essäer om kvinnors utbildning och arbete togs upp 142. Adlersparre ville gärna dra in Benedictsson i Fredrika-Bremer-förbundet, framför allt på det litterära området. 143 Benedictsson ville gärna skriva om kvinnofrågan ( Qvinnofrågan är min specialitet, om jag än ser på henne på ett annat sätt än det vanliga 144 ), men klargjorde Sophie Adlersparre också mycket tydligt att hon inte ville förbinda sig till en specifik rörelse. 145 Benedictsson omskrivs därför av Sigrid Leijonhufvud som helt ett barn af [hennes] tid, en fullblodsrealist, så hänsynslöst ärlig som trots någon, äfven där hennes egna erfarenheter gingo i annan riktning än meningarna för dagen 146. Detta innebar att generationsklyftan satte sin prägel på Adlersparres och Benedictssons vänskap: [Victoria Benedictsson] omfattade af hela sin själ ideal, för hvilka Esselde stod främmande, och hon saknade å andra sidan betingelser, som Esseldes egen generation haft, att fullt uppskatta den äldres stora och modiga insats i utvecklingsarbetet [...] Hvad som stod i vägen var först och främst, att de talade hvar sin egen generations språk, och därnäst Ernst Ahlgrens bestämda motvilja mot allt, som kunde ge henne sken af att tillhöra ett visst parti [...] 147. 138 Ibid., s. 32. 139 Rydström, Tjeder, 2010, s. 77. 140 Ibid. 141 Ibid., s. 93. 142 Ibid. 143 Leijonhufvud, 1910, s. 19. 144 Ibid., s. 41. 145 Ibid., s. 30-31. 146 Ibid., s. 30. 147 Ibid., s. 30-31. 22