Kartläggning av arbetsterapeutisk vårdkedja mellan geriatrik och primärvård ur ett patientperspektiv

Institutionen för neurobiologi, Vårdvetenskap och samhälle Sektionen för arbetsterapi Examensarbete, 15 p Höstterminen 2013 Kartläggning av arbetsterapeutisk vårdkedja mellan geriatrik och primärvård ur ett patientperspektiv A survey of occupational therapist care chain between geriatrics and primary care from a patient perspective Författare: Gunilla Helgstrand Madelene Sandberg Melin Handledare: Hans Jonsson

1(45) SAMMANFATTNING En välfungerande vårdkedja är avgörande för patienters vidare rehabilitering. Det finns studier som beskriver effekten av hembesök innan utskrivning från sjukhus/geriatrisk klink. Eftersom vårdtiden har kortats ner på de geriatriska klinikerna så utförs hembesök alltmer sällan. Patienter skrivs ut till hemmet och har ett stort behov av fortsatt rehabilitering och uppföljning av det påbörjade interventionerna. Det sker många överrapporteringar till primärvården. Syftet med denna studie är att kartlägga arbetsterapeutiska vårdkedjan mellan geriatrik och primärvård samt hur den uppfattas ur ett patient perspektiv. Deltagarna kontaktades per telefon och 30 besvarade en enkät med slutna frågor och en öppen fråga. Interventioner på en geriatrisk klinik gav patient trygghet/säkerhet och förbättrad möjlighet till att klara sin personliga vård. Interventioner i hemmet gav förbättrad möjlighet att klara sig i vardagen samt bli självständig. Resultatet visar att patienter med fraktur som intagningsorsak i erhöll i genomsnitt 3,6 arbetsterapeutiska interventioner. I jämförelse med patienter med medicinska diagnoser som erhöll 2,5 interventioner. Två patienter erhöll hembesök från geriatrisk klinik. Övervägande del av patienterna saknade inte hembesök i samband med utskrivning från sjukhuset. Flertalet var trygga vid hemkomst av de som inte saknade hembesök. Majoriteten av utskrivna patienter erhöll fortsatt rehabilitering av primärvårdsarbetsterapeut och kontaktades inom en - två dagar efter utskrivning. Slutsats visade att 93 % var nöjda med den arbetsterapeutiska vårdkedjan. Vidare studier rekommenderas med fokus på fördjupning av den arbetsterapeutiska vårdkedjan ur ett patientperspektiv. Detta mellan geriatrik och primärvård för att öka arbetsterapeuters förståelse av patienters behov. Key words: discharge planning, home visit, interventions, transfer of information, occupational therapist

2(45) ABSTRACT A well-functioning chain of care is essential for patients on rehabilitation. There are studies that describe the effects of a home visit before discharge from hospital/geriatric clinics. Since the hospital stay has been shortened home visits are rarely executed. Patients are discharged to their home and still in need of continued rehabilitation and follow up of initiated interventions. A lot of information is transferred to the primary care occupational therapist. The aim of this study is to identify the occupational therapy care chain between a geriatric clinic and primary care and how it is perceived from a patient perspective. The participants were contacted by telephone and 30 answered a questionnaire with closed questions and one open question. The result showed that 93% were satisfied with the occupational therapy care chain. Interventions at a geriatric clinic gave patients a sense of security/safety and improved ability to cope with their personal care. Interventions in the home resulted in improved ability to cope in everyday life and being independent. It was found that patients with fracture as cause of hospital admissions received 3,6 occupational therapy interventions in comparison with a medical diagnosis which received 2,5 interventions. Two patients received home visits from the geriatric clinic. A substantial proportion of the patients did not lack a home visit in connection with discharge from a geriatric clinic. Most of these felt safe in coming home. The majority of patients received continued rehabilitation from a primary care occupational therapist. Contact was made within one to two days of discharge. Further studies are recommended to focus on increasing the occupational therapist understanding of the patients need of the occupational therapist care chain between geriatrics and primary care. Key words: discharge planning, home visit, interventions, transfer of information, occupational therapist

3(45) INNEHÅLLSFÖRTECKNING SAMMANFATTNING... 1 ABSTRACT... 2 INNEHÅLLSFÖRTECKNING... 3 BILAGOR, TABELL OCH FIGURFÖRTECKNING... 4 1. INLEDNING... 5 2. BAKGRUND... 5 2.1 Arbetsterapi... 6 2.2 Geriatrik... 7 2.3 Primärvård... 8 2.4 Vårdkedjan mellan geriatrisk klinik och primärvård... 9 2.5 Hembesök/Interventioner i hemmet... 10 3. SYFTE... 13 3.1 Frågeställningar... 13 4. METOD... 13 4.1 Design... 13 4.2 Urval... 14 4.3 Datainsamling... 14 4.4 Databearbetning... 14 5. ETISKA ASPEKTER... 14 6. RESULTAT... 15 6.1 Demografisk data... 15 6.2 Arbetsterapeutiska interventioner på geriatrisk klinik och i hemmet... 16 6.3 Hembesök från geriatrisk klinik av arbetsterapeut... 21 6.4 Hjälpmedel vid utskrivning från geriatrisk klinik... 21 6.5 Uppföljning/träning i hemmet av primärvårdens arbetsterapeut... 22 6.6 Förväntningar på arbetsterapeutiska interventioner på geriatrisk klinik och i hemmet. 23 6.7 Nöjdhet med vårdkedjan... 26 7. DISKUSSION... 27 7.1 Metoddiskussion... 27 7.2 Resultatdiskussion... 29 8. KONKLUSION... 31 9. TACK... 32 10. REFERENSLISTA... 33

4(45) BILAGOR Bilaga 1: Missivbrev... 37 Bilaga 2: Information till arbetsterapeuter inom Geriatriken... 38 Bilaga 3: Information till arbetsterapeuter inom Primärvården... 39 Bilaga 4: Enkät... 40 TABELLFÖRTECKNING Tabell I: Redovisar demografisk data av kön, civilstånd, boendesituation och intagningsorsak... 15 Tabell II: Redovisar förskrivna hjälpmedel och uppföljning av denna intervention... 17 FIGURFÖRTECKNING Figur 1: Redovisar interventioner på sjukhuset... 16 Figur 2: Redovisar interventioner i hemmet... 17 Figur 3. Redovisar hur många som erhöll förskrivning av nya hjälpmedel i hemmet... 18 Figur 4. Redovisar interventionen förflyttningsträning på sjukhus och samband i hemmet... 19 Figur 5. Redovisar boende och antal interventioner... 20 Figur 6. Redovisar om deltagarna saknade hembesök av arbetsterapeut från geriatrisk klinik och om de var trygga eller otrygga vid hemkomst... 21 Figur 7. Redovisar när primärvårdens arbetsterapeut kontaktade patient.... 22 Figur 8. Redovisar patienters förväntningar om arbetsterapeutiska interventioner uppfylldes på geriatrisk klinik och i hemmet... 23 Figur 9. Redovisar vad interventionerna gav patienten på sjukhuset... 24 Figur 10. Redovisar vad interventioner i gav patienten i hemmet... 25 Figur 11. Redovisar patientens nöjdhet med den arbetsterapeutiska vårdkedjan mellan geriatrisk klinik och primärvården.... 26.

5(45) 1. INLEDNING Under de senaste hundra åren har Sveriges ålderstruktur förändrats väsentligt, andelen 65 år och äldre har fördubblats. I takt med att befolkningen blir äldre så ökar denna grupp kraftigt under de kommande decennierna (Statistiska centralbyrån, 2013). När äldre personer blir sjuka eller skadade kommer de först oftast till akutsjukhusen. Därefter till en geriatrisk avdelning för fortsatt vård och/eller rehabilitering. Rehabiliteringen på den geriatriska kliniken är så kort och intensiv och de flesta äldre är så dåliga under vårdtiden att de kan vara svårt att tillgodogöra sig träningen. Enligt Månsson (2007) blir det kortare vårdtider på sjukhus vilket ökar efterfrågan på hemrehabilitering som innebär att utveckla, återvinna, bevara förmågor och öka personens självständighet i vardagliga aktiviteter. Arbetsterapeuten på en geriatrisk klinik gör en tidig kartläggning av patientens tidigare och nuvarande aktivitetsförmåga. Interventioner påbörjas avseende träning relaterade till dagliga aktiviteter som är viktiga och nödvändiga för patienten. På grund att det på senare år blivit så korta vårdtider på geriatriska kliniker så hinner rehabiliteringen bara påbörjas. Vilket innebär att patient har ett stort behov av rehabilitering efter utskrivningen från sjukhuset. Resultatet blir många överrapporteringar till primärvården efter utskrivning. Författarna till studien har stor arbetslivserfarenhet av arbetsterapi inom geriatrik och primärvård. Behov finns för oss arbetsterapeuter att få ökad kunskap om patientens åsikt om vårdkedjan mellan geriatrik och primärvård. Därför har vi valt att kartlägga vårdkedjan mellan geriatrik och primärvård ur ett patientperspektiv. 2. BAKGRUND Värdegrund för hälso- och sjukvården i Stockholms läns landsting är att: Erbjuda kompetent och effektiv hälso- och sjukvård som bidrar till att skapa förutsättningar för god hälsa. Hälsa i grundläggande bemärkelse innebär frånvaro av sjukdom och följder av skada. God hälsa är emellertid också relaterat till varje individs personliga värderingar och livsvillkor. Arbetet med att förebygga, utreda och behandla sjukdomar och skador samt minska och lindra lidande ska ske på lika villkor för hela befolkningen i länet. I detta arbete ska patienterna stå i centrum. Vården ska utgå från individens hela situation, så att fysiska såväl som psykologiska, sociala, kulturella och existentiella behov och förväntningar beaktas. (Stockholms läns landsting, 2002)

6(45) Ordet rehabilitering kan härledas från re, som betyder åter, och habilitas, som betyder lämplighet eller förmåga (Borg, Gerdle, Stibrant Sunnerhagen, 2006). Rehabilitering står för tidiga, samordnade och allsidiga insatser från olika kompetensområden och verksamheter. Insatser kan bl.a. vara medicinska och teknisk art och kombineras utifrån enskildes behov, förutsättningar och intressen. Det är frågan om målinriktade insatser som förutsätter att den enskildes möjligheter till inflytande vid planering, genomförande och uppföljning beaktas och säkras. Insatser fortsätter så länge individens behov kvarstår (Socialstyrelsen, 2007). I den rehabiliteringsprocess som äger rum efter att en person skadats eller insjuknat i sjukdom, så eftersträvas det att patienten ska återgå till att klara bland annat sina aktiviteter i det dagliga livet efter sina förutsättningar (Rivano, 2006). 2.1 ARBETSTERAPI Enligt Förbundet Sveriges Arbetsterapeuter bygger arbetsterapi på grundsynen att människan är en aktiv varelse med egna resurser. Arbetsterapi stimulerar till och möjliggör egen aktivitet. Då utvecklas och tillvaratas de färdigheter som alla människor har. Arbetsterapeutens fokus är att göra det möjligt för människor att klara av sina dagliga aktiviteter som man vill göra. Arbetsterapi kan mildra de svårigheter som följer av åldrande (FSA, 2012). Centrala begrepp inom arbetsterapi är aktivitet och delaktivitet. Aktivitet skapar struktur, identitet och mening i människors liv (FSA, 2012). Arbetsterapeuten fokus på aktivitet skiljer oss från andra yrkesgrupper (Fischer, Nilson & Widman Lundmark 2006). I Model of Human Occupation (MOHO) vars grundare var professor Gary Kielhofner används nyckelbegreppet Aktiviteter i det Dagliga Livet (Activities of Daily Living). De är det aktiviteter som vi gör för att ta hand om oss själva så som utföra sin personliga vård, äta, städa etc. MOHO är en teoretisk arbetsterapeutisk modell som förklarar hur aktivitet motiveras, aktivitetsmönster och hur aktiviteter utförs. Genom dessa förklaringar ges det en bred och integrerad bild av mänsklig aktivitet. Genom modellen och tillsammans med andra modeller inom arbetsterapi, får arbetsterapeuten ett brett förhållningssätt för att möta patienters behov (Kielhofner, 2012). I MOHO lyfts vikten av att ta tillvara på tidigare levnadsvanor, intressen och individen uppmuntras att träna tidigare färdigheter som upplevs som meningsfulla. Även nya sätt att klara av sin vardag kan behöva utvecklas.

7(45) Ju tidigare arbetsterapi kommer in i en rehabiliteringsprocess, desto snabbare kan personen återgå till ett aktivt liv (FSA, 2013). Begreppet klientcentrerat är centralt inom arbetsterapi. Det innebär att samarbeta med klienten för att nå dennes mål i aktivitet. Detta leder till hälsa och välbefinnande (FSA, 2013). Arbetsterapeutiska modellen Canadian Model of Occupational Performance (COPM) mäter problem som klienten själv identifierar och tar hänsyn till i de olika aktivitetsutförande som är betydelsefulla för klienten. Aktivitetsutförande är baserat på vad patienten upplever snarare än arbetsterapeutens observationer (FSA, 2007). Målsättningen med de arbetsterapeutiska interventionerna (ATI) på geriatriska kliniker är att patient ska uppnå eller bevara sin aktivitetsförmåga efter utskrivning (Lanstinget Gävleborg, 2012). Åtgärderna utifrån evidens baserat praxis och inriktas på att förbättra eller kompensera patientens nedsatta aktivitetsförmåga (Landstinget i Jönköping län, 2013). Arbetsterapeut som arbetar inom primärvård i patientens hemmiljö kan få en tydligare helhetsbild av patienten och dennes värderingar, vanor, roller, intressen och det bör arbetsterapeut ta hänsyn till under hela rehabiliteringsprocessen för att erbjuda den optimala rehabiliteringen i hemmiljön (Kielhofner, 2008). Viktiga interventioner för en arbetsterapeut som arbetar i hemmet är utprovning av hjälpmedel. En holländsk studie visar att äldres hjälpmedelsbehov bör bedömas i ett tidigt skede. Behovet av tekniska hjälpmedel är större i en grupp 75-84 år än över 85 år (de Klerk & Huijsman, 1996). En annan viktig intervention för arbetsterapeuten är bostadsanpassning. En svensk studie visar att försening av bostadsanpassning utgjorde en fara för patienternas säkerhet i hemmet. Patientens aktivitetsförmåga påverkas negativt och det finns risk att falla (Nygård, Grahn, Rudenhammar, & Hydling, 2004). Ytterligare en studie visar att ATI i hemmet ger patienter med nedsatt aktivitetsförmåga förbättrad funktionsförmåga. Även att ATI under relativt korta perioder kan ge besparingar för sjukhusvård på lång sikt (Cook, Bejk, Lee, Poss, Hirdes, & Stolee, 2009).

8(45) 2.2 GERIATRIK Inom geriatriken finns speciella läkare och de kallas för geriatriker. Dessa har inriktningen mot att undersöka och behandla åldrandes sjukdomar. En stor del av dessa patienter är äldre, sköra patienter med ett flertal oftast kroniska sjukdomar. I takt med att världens befolkning åldras så ökar denna patientgrupp kraftigt nu och under de kommande decennierna (Larsson & Rundgren, 2003). Vid många sjukdomstillstånd skiljer sig äldre och yngre endast lite eller inte alls åt. Men ibland kan skillnaderna vara påfallande. Något som skiljer geriatrik från andra medicinska områden är att ett begränsat antal kliniska symtom ofta återkommer. Symptom såsom intorkning, fall, smärta, trycksår, konfusion och gångsvårigheter är ofta förekommande (Rundgren & Dehlin, 1994). Vanliga problem inom geriatriken är inte bara medicinska sjukdomar utan också problem som nedsatt motivation, depression, ångest eller förvirring. Sociala problem som ensamhet, olämplig bostad och rollförlust förekommer ofta (Larsson & Rundgren, 2003). Äldre människors hjälpbehov är ofta sammansatta, komplexa, snabbt föränderliga och långvariga. Det betyder att många äldre inte bara har en åkomma eller sjukdom utan flera samtidigt. Det berör flera viktiga organsystem och att dessa samtliga åkommor snabbt kan förändras till det sämre. Till skillnad från yngre i ett längre perspektiv går äldre mot en nedsatt funktionsförmåga och en försämrad hälsa. Geriatrik innebär fokus på patientens hela situation medicinskt, funktionellt, psykologiskt och socialt (Larsson & Rundgren, 2003). Att arbeta i team med samordning av insatser mellan olika yrkesgrupper är viktigt för att tillgodose den åldrande patientens behov. Det krävs samordning av åtgärder mellan olika vårdformer och huvudmän. Detta förutsätter kännedom om hälso- och sjukvårdens organisation och arbetssätt (Socialstyrelsen, 2008). 2.3 PRIMÄRVÅRD Stockholms läns sjukvårdsområde, SLSO, bedriver hälso- och sjukvård inom bland annat primärvård och geriatrik. Till primärvården hör vårdcentraler, husläkarmottagning, rehabilitering och jourmottagningar. Inom primärvården bedrivs också folkhälsoarbete.

9(45) Primärvården är försthandsansvar för den öppna hälso- och sjukvården i Sverige. Enligt hälsooch sjukvårdslagen ska primärvården utan avgränsning vad gäller sjukdomar, ålder eller patientgrupp svara för befolkningens behov av en sådan grundläggande medicinsk behandling, omvårdnad, förebyggande arbete och rehabilitering som inte kräver sjukhusets medicinska och tekniska resurser eller annan särskild kompetens. Arbetsterapeut inom primärvården som erhåller remiss skall kontakta patient som skrivits ut från sjukhusen inom tjugofyra timmar för fortsatt rehabiliteringen (Hälso- och sjukvårdsförvaltningen Stockholms läns landsting, 2012). Inom Stockholms läns landsting är definitionen av en remiss, enligt (SOSFS 2004:11), ett dokument angående en patient som innehåller en beställning av en tjänst, till exempel remiss till röntgen, eller en begäran om övertagande av vårdansvar för patienten i frågan (Socialstyrelsen, 2004). 2.4 VÅRDKEDJA MELLAN GERIATRISK KLINIK OCH PRIMÄRVÅRD I dagens sjukvård talas det väldigt mycket om vårdkedjor, patientflöden, behandlingskedjor etc. Vårdkedja kan definieras som den struktur genom vilket det pågår ett flöde, t.ex. patienter, information, behandlingar eller åtgärder. Med vårdkedja avses både struktur (formen) och process (innehållet). Kvalitet i vårdkedjan handlar om huruvida flödet obehindrat kan följa de strukturer som det ska. Vårdkedjan tar fasta på patientperspektiv och målet sätts på individnivå (FSA, 2010) Enligt socialstyrelsen och FSA (Förbundet Sveriges Arbetsterapeuter) är vårdkedjan en viktig del för fortsatt rehabilitering. Dessutom betonar Sonn (2000) vikten av kontinuerlig uppföljning för att hjälpmedlen ska vara så optimala som möjligt för patientens behov. I en brittisk studie om vårdkedjan gav samma arbetsterapeut intervention på sjukhus och i hemmet. Det framkom osäkerhet om arbetsterapeutrollen och att patienter inte alltid känner sig delaktiga i vården på sjukhus. Vissa patienter ansåg kontinuitet med samma arbetsterapeut vara lugnande för att återvända hem. Andra patienter tyckte att korrekt informationsflöde var särskilt viktigt. Alla patienter värderade en så bra överlämning som möjligt mellan arbetsterapeut på sjukhus och i hemmet (Brown, Craddock, Grenyer, & Hutt, 2012).

10(45) Syfte med en svensk studie var att beskriva patientens och arbetsterapeutens perspektiv när det gäller insatser avseende hembesök innan och efter utskrivning. Reaktioner och uppfattningar angående problem skiljde sig mellan patient och arbetsterapeut. Arbetsterapeutens fokus var hjälpmedel och miljön. Patientens perspektiv var att de ansåg att beslutade bostadsanpassningar inte genomfördes inom rimlig tid (Nygård et al, 2004). En annan studie belyser att interventioner efter utskrivning ska bedömas och planeras under vårdtiden och i samarbete med patienten. Dokumentation är grund för evidensbaserad arbetsterapi men också för att överrapporteringar ska fungera på ett bra sätt när patienten skrivs ut (Lilja, Nygård & Borell, 2000). I landstinget och kommunernas gemensamma webbaserade verksamhetsstöd, WebCare, för samordnad vårdplanering mellan slutenvården, primärvårdens och kommunerna i Stockholms län infördes ett Trygghetskvitto 2013 som bl.a. innehåller ADL-status och kontaktuppgifter till slutenvårdsenheten som patienten vårdats, aktuell husläkarmottagning och biståndshandläggare. Kvittot innehåller skriftlig information om vad som gjorts på sjukhuset och vad som är planerat för patienten inom vård och omsorg den närmaste tiden. Kvitto kan skrivas ut i pappersform om patienten önskar erhålla kvittot. Trygghetskvittot är ett led att stärka vårdkedjan (Uppdragsguiden, 2013). 2.5 HEMBESÖK/ INTERVENTIONER I HEMMET Syfte med intervention hembesök är att underlätta för patient att kunna bo kvar hemma och ges möjlighet att leva så aktivt samt självständigt tryggt liv som möjligt. Det är viktigt med individuellt anpassade insatser såsom olika tekniska hjälpmedel för att patient skall kunna utföra det dagliga livets aktiviteter (Josefsson, 2010). Hembesök av geriatrikens arbetsterapeut och/eller sjukgymnast utförs inte alltid utan när patient framförallt har fått en förändrad sämre aktivitetsförmåga (Stockholmsgeriatriken, 2010). Det finns dock evidens för att hembesök minskar fall i hemmet (Di Monaco, Vallero, De Toma, De Lauso, Tappero, & Cavanna, 2008) och att patienter känner sig förberedda att komma hem samt ger dem ökad trygghet och säkerhet (Hagsten, Svensson, & Gardulf, 2004). Nygård m.fl. (2004) framhäver att geriatriska patienter är mycket nöjda med insatser från ett hembesök och blir säkrare i vardagen. Av flera skäl, visar studien att hembesök före och efter utskrivning är mycket viktigt för patienters säkerhet.

11(45) Dessa studier belyser att hembesök av arbetsterapeut är kostnadseffektivt. Men färre studier har ägnats åt äldre vuxnas uppfattningar om hembesök och interventioner efter hembesök (Atwal, Mcintyre, Craik & Hunt, 2007). Vid ett hembesök är det nödvändigt att fokusera på det som patienten upplever är viktigt att klara av i sin vardag samt att bedöma hur patienten fungerar i en vardagsmiljö. Betydelsefullt är att arbetsterapeut förstår patientens problem när det gäller aktiviteter och problem som det medför med utförande (FSA, 2007). Vanlig intervention i hemmet är bostadsanpassning. Klientcentrerad bostadsanpassning förbättrar daglig verksamhet för äldre och bibehölls i två år efter anpassning visar en amerikansk studie (Stark, Landsbaum, Palmer, Somerville, & Morris, 2009). Miljön i hemmet innehåller krav som påverkar individen medvetet eller omedvetet och är avgörande för motivation samt meningsfullheten i aktiviteten. Därför är det viktigt att arbetsterapeut som arbetar i hemmet har kunskap om och analyserar patientens miljö för att kunna göra ett så bra arbete som möjligt för patienten (Kielhofner, 2012). Primärvårdens uppgift är också att arbeta förebyggande. Det finns en amerikansk studie som visar att interventioner bestående av flera förbyggande hembesök för personer som befanns vara i riskzonen för funktionell nedgång upprätthåller funktion och livskvalitet. Dess åtgärder minskar också oönskad flytt till annat boende. Viktiga resultatmått var funktionsförmåga, delaktighet, självskattande hälsa och depression (Cutchin, Coppolas, Talley, Svihula, Catellier & Shank, 2009). Interventioner av arbetsterapeut kan också leda till förändringar av beteende som gör att äldre människor lever mer säkert i hemmet och i den yttre miljön (Cumning et al., 1999). En svensk studie visar att arbetsterapeut behöver en klientcentrerad metod eftersom äldre som bor hemma innebär ständigt anpassning till den nuvarande situationen eftersom deras förmågor, mål och miljö förändras över tid (Lilja, 2000). Enligt Kommunals ordförande Anneli Nordström (2013) så stannar genomsnittspatienten på geriatriska kliniker i cirka nio dygn. De allra flesta åker sedan hem till sin egen bostad för att få fortsatt hjälp av hemtjänst. Många är ostadiga och har nedsatt aktivitetsförmåga och ett stort hjälpbehov när de kommer hem. För att upprätthålla livskvalitet och oberoende så länge som möjligt behövs en snabb och noggrann bedömning så fort funktionella störningar uppträder och en smidig övergång till nästa instans.

12(45) Vidare menar kommunals ordförande Anneli Nordström (2013) att tempot i hela vårdkedjan är uppdrivet och för högt för äldre patienter. Det sker därför många överrapporteringar till primärvården från geriatriska kliniker för uppföljning/fortsatt träning av de påbörjade arbetsterapeutiska interventionerna (Vårdöverskommelse, 2012). Hagsten m.fl. (2004) menar att efter t.ex. en höftfraktur är patient i stort behov av fortsatt träning i hemmet för att klara aktiviteter i det dagliga livet och minska behov av hemtjänst. Sammanfattningsvis finns det flera studier/uppsatser som handlar om vårdkedjan. Flertalet av dessa studier har fokuserat på ett arbetsterapeutiskt perspektiv. Patienters åsikter saknas i hög utsträckning. Kännedom om vårdkedjan ur ett patientperspektiv ger ökad kunskap för utveckling av den. I litteraturen finns efterfrågan gällande ökad kunskap om patientens åsikter beträffande den arbetsterapeutiska vårdkedjan. Författarna fann det intressant att studera det valda ämnet då de har klinisk erfarenhet att vårdkedjan inte alltid fungerar optimalt mellan oss arbetsterapeuter.

13(45) 3. SYFTE Syftet med studien är att kartlägga den arbetsterapeutiska vårdkedjan mellan geriatrik och primärvård samt hur den uppfattas ur ett patientperspektiv. 3.1 FRÅGESTÄLLNINGAR Vilka arbetsterapeutiska interventioner genomfördes på de geriatriska klinikerna och i hemmet? I vilken utsträckning erhölls hembesök från de geriatriska klinikerna av arbetsterapeut? Förskrevs hjälpmedel vid utskrivning från de geriatriska klinikerna? Inom vilken tidsram erhölls uppföljning/fortsatt träning i hemmet av primärvårdens arbetsterapeut? Vilka förväntningar fanns på de arbetsterapeutiska interventionerna på sjukhuset och i hemmet? Nöjdhet ur patientperspektiv av den arbetsterapeutiska vårdkedjan? 4. METOD 4.1 DESIGN En kvantitativ metod valdes eftersom studiens syfte var att kartlägga den arbetsterapeutiska vårdkedjan mellan geriatrik och primärvård ur ett patientperspektiv. Frågeställningar utformades och utifrån dessa skapades enkätfrågor för att kunna belysa syftet och för att kartlägga ur ett patientperspektiv den arbetsterapeutiska vårdkedjan. Studien genomfördes med en telefonenkät med fasta svarsalternativ och en öppen fråga som komplement till möjlig egen kommentar. Frågorna var strukturerade och strävade efter en hög grad av standardisering. Vid utformandet av enkät var litteratur behjälplig inom ämnet (Trost, 2007). Det förberedande PM:et beskrev studien översändes till berörda chefer på de geriatriska klinikerna som sedan gav sitt samtycke till att studien utfördes. Därefter utsändes ett informationsblad (Bilaga 1) om studien till berörda arbetsterapeuter på de geriatriska klinikerna om hur de skulle medverka i studiens insamlande av deltagare. Likaså utsändes information till primärvårdens arbetsterapeuter om studiens upplägg (Bilaga 2). Patienter tillfrågades vid utskrivning om deltagande i studien och erhöll samtidigt ett missivbrev (Bilaga 3). En pilotenkät genomfördes för att få möjlighet att omformulera frågor.

14(45) 4.2 URVAL Urvalet var patienter som var inlagda på en geriatrisk klinik i Stockholms län under sex veckor och som erhållit interventioner av arbetsterapeut samt blev överrapporterad till primärvårdens arbetsterapeut. Exklusionskriterier var att patient inte skulle ha en demensdiagnos eller annan kognitiv nedsättning. Inklusionskriterier var att patient erhållit arbetsterapeutiska interventioner på geriatrisk klinik, kunna svenska språket, skrevs ut till ordinärt boende och överrapporterades till primärvårdens arbetsterapeut. Patienter tillfrågades muntligt av behandlande arbetsterapeut att delta i studien på två geriatriska kliniker i Stockholms län. Målet var att 30 patienter skulle delta i studien. Eftersom det blev ett tidigt bortfall av de som tackat ja till deltagande, tillfrågades ytterligare en patient. 4.3 DATAINSAMLING Deltagare kontaktades via ett telefonsamtal en - två veckor efter utskrivning från geriatrisk klinik. De som tackat ja till medverkan, blev uppringd av författarna för att tillfrågas om de hade möjlighet att besvara enkäten i telefonsamtalet som ägde rum. Samtalet följdes enligt frågor från enkät med 22 strukturerade frågor med slutna alternativ och en öppen fråga. Efter 1,5 månad hade 30 patienter besvarat enkäten. 4.4 DATABEARBETNING Enkätsvaren från de slutna frågorna sammanställdes och bearbetades i Excel 2013. Därefter kodades svaren och en sammanfattning gjordes över svarsalternativen eftersom deltagarna kunde ange flera svarsalternativ. Materialet analyserades utifrån en kvantitativ metod, sammanställdes i tabeller med frekvens och/eller procent. Den öppna frågan sammanfattades manuellt för att kunna redovisas på ett överskådligt sätt. 5. ETISKA ASPEKTER De riktlinjer som Karolinska Institutet har, följs för examensarbeten på kandidatnivå (Borell & Eriksson, 2013). Chefer på geriatriska klinikerna gav sitt medgivande att patienter tillfrågades om medverkan i studien i samband med utskrivning. Primärvårds arbetsterapeuter informerades att studien skulle genomföras samt att vårdkedjan skulle redovisas generellt.

15(45) Samtliga patienter tillfrågades muntligt om deltagande i studien. I det missivbrev som de erhöll i anslutning till förfrågan om medverkan, fanns information om studiens syfte, upplägg, om frivillighet att medverka och vad som krävs vid medverkan. Vidare möjligheten att avbryta sitt deltagande i studien när som helst. Även att svaren inte skulle kunna härledas till någon person och att svaren skulle behandlas konfidentiellt. Endast generella aspekter åskådliggjordes. Slutligen gavs information hur deltagare och kollegor kan ta dela av resultatet. 6. RESULTAT 6.1 DEMOGRAFISK DATA I studien deltog 70 % kvinnor (n=21) och 30 % män (n=9). Åldersförfördelningen på deltagarna var födda mellan år 1918 och 1947. Det var 57 % (n=17) deltagare över 80 år och 43 % (n=13) deltagare var under 80 år. 30 % (n=9) bor i otillgängligt boende och 70 % (n=21) bor lättillgängligt boende. Deltagarna på de geriatriska klinikerna hade som intagningsorsak 47 % frakturer (inkl. höftplastik) (n=14), 40 % hade medicinska diagnoser (n=12), och 13 % övriga diagnoser (n=4) (Tabell I). Tabell I Redovisar demografisk data av kön, civilstånd, boendesituation och intagningsorsak. Total Man Kvinna N (%) N (%) N (%) Kön 30 9 (30) 21 (70) Civilsituation Ensamboende 6 (20) 17 (57) Gift/sambo 3 (10) 4 (13) Boende Lätt tillgänglig 7 (23) 14 (45) Otillgänglig 2 (7) 7 (23) Intagningsorsak Fraktur 3 (10) 11 (37) Medicinsk 5 (17) 7 (23) Efter fall 1 (3) 2 (7) Annat 0 1 (3)

16(45) 6.2 ARBETSTERAPEUTISKA INTERVENTIONER PÅ GERIATRISK KLINK OCH I HEMMET De tre vanligaste interventionerna på sjukhuset var förskrivning av hjälpmedel (HJM), förflyttningsträning och bedömning/träning i personlig vård (PADL) (Figur 1). Figur 1. Redovisar interventioner på sjukhuset (deltagarna kunde ange flera svarsalternativ).

17(45) De tre vanligaste interventionerna i hemmet var uppföljning av personlig vård/hjälpmedel, förskrivning av nya hjälpmedel och uppföljning/ansökning av bostadsanpassningsbidrag (BAB). (Figur 2). Figur 2. Redovisar interventioner i hemmet (deltagarna kunde ange flera svarsalternativ). Över hälften av patienter 53 % (n=16) förskrevs olika hjälpmedel på de geriatriska klinikerna och av dessa erhöll 56 % (n=9) uppföljningar i hemmet (Tabell II). Tabell II Redovisar förskrivna hjälpmedel och uppföljning av denna intervention. Hjälpmedel n (%) Totalt patienter 30 På sjukhuset 16 (53) Uppföljning I hemmet 9 (56)

18(45) 47 % (n=14) förskrevs nya hjälpmedel i hemmet (Figur 3). Figur 3. Redovisar hur många som erhöll förskrivning av nya hjälpmedel i hemmet. Det var 17 % (n=5) som erhöll bedömning och träning i personlig vård på de geriatriska klinikerna och av dessa erhöll 40 % (n=2) uppföljning av detta i hemmet. Påbörjad intervention på sjukhuset angående bostadsanpassning erhölls av 10 % (n=3) och en av dessa erhöll uppföljning i hemmet. Det påbörjades för 24 % (n=7) en ny bostadsanpassningsansökan i hemmet.

19(45) Över hälften, 54 % (n=16) fick träning avseende förflytta sig och av dessa var det 25 % (n=4) som fick fortsatt träning i hemmet. En patient påbörjade träning av förflyttning efter utskrivning (Figur 4). Figur 4. Redovisar interventionen förflyttningsträning på sjukhus och samband i hemmet. Två patienter påbörjade arm/handträning på geriatrisk klinik men erhöll ingen uppföljning i hemmet. En patient påbörjade arm/handträning i hemmet. 14 patienter med intagningsorsak fraktur erhöll i genomsnitt 3, 6 ATI i jämförelse med 12 patienter med medicinska diagnoser som erhöll i genomsnitt 2, 5 ATI.

20(45) Inget samband finns mellan otillgängligt boende och flera interventioner. I genomsnitt erhöll patienter med tillgängligt boende 1,8 interventioner. Patienter med otillgängligt boende erhöll i genomsnitt 1,3 interventioner (Figur 5). Figur 5. Redovisar boende och antal interventioner.

21(45) 6.3 HEMBESÖK FRÅN GERIATRISK KLINIK AV ARBETSTERAPEUT Det var två patienter som erhöll hembesök från geriatrisk klinik. Majoriteten, 83 % (n= 25) saknade inte hembesök i samband med utskrivning från geriatrisk klinik. 84 % (n=21) var trygga vid hemkomst av de som inte saknade hembesök. Av de som inte saknade hembesök från geriatrisk klinik var 16 % (n=4) otrygga vid hemkomst. 10 % (n=3) saknade hembesök från geriatrisk klinik och 67 % (n=2) av dessa var otrygga (Figur 6). Figur 6. Redovisar om deltagarna saknade hembesök av arbetsterapeut från geriatrisk klinik och om de var trygga eller otrygga vid hemkomst. 6.4 HJÄLPMEDEL VID UTSKRIVNING FRÅN GERIATRISK KLINIK 70 % (n=21) av patienterna förskrevs hjälpmedel vid utskrivning från geriatrisk klinik och av dem kunde 29 % (n=6) installera hjälpmedlen. Flertalet hade inte behov av att installera hjälpmedlet eftersom det kunde vara t.ex. en griptång eller en strumppådragare. 71 % (n=15) av de som förskrevs hjälpmedel tyckte att de erhöll det i rätt tid, de övriga hade ingen uppfattning om det.

22(45) 6.5 UPPFÖLJNING/TRÄNING I HEMMET AV PRIMÄRVÅRDENS ARBETSTERAPEUT Majoriteten av patienterna 90 % (n= 27) erhåller uppföljning av primärvårdsarbetsterapeut och flertalet av dem, 63 % (n=17) kontaktades samma dag - två dagar efter hemkomst. De flesta 87 % (n=26) fick hembesök av primärvårdsarbetsterapeut för uppföljning/träning efter utskrivningen från geriatrisk klinik. (Figur 7). Figur 7. Redovisar när primärvårdens arbetsterapeut kontaktade patient.

23(45) 6.6 FÖRVÄNTNINGAR PÅ ARBETSTERAPEUTISKA INTERVENTIONER PÅ GERIATRISK KLINIK OCH I HEMMET De förväntningar som patient hade på de av arbetsterapeuten erhållna interventioner uppfylldes hos 43 % (n=13) både på sjukhuset och i hemmet, 10 % (n=3) endast på sjukhuset och 17 % (n=5) endast i hemmet. Det var 20 % (n=6) som inte hade några förväntningar, och 7 % (n=2) inte tyckte att förväntningarna införlivades (Figur 8). Figur 8. Redovisar patienters förväntningar om arbetsterapeutiska interventioner uppfylldes på geriatrisk klinik (sjukhus) och i hemmet.

24(45) ATI på sjukhuset gav för 47 % (n = 14) trygghet/säkerhet. För 43 % (n=13) gav det förbättrad personlig vård (PADL). Totalt 23 % (n = 7) svarade att ATI inte gav dem någon skillnad. 13 % (n = 4) uppgav vet ej (Figur 9). Figur 9. Redovisar vad ATI gav patienten på sjukhuset (deltagarna kunde ange flera svarsalternativ).

25(45) ATI i hemmet gav för 33 % (n=10) förbättrades möjligheten att klara sig i vardagen, och 23 % (n=7) blev självständig i vardag. 40 % (n=12) kände en trygghet av att de erhöll uppföljning av de ATI. Totalt var 63 % (n=19) positiva till vad det ATI gav dem, och 13 % (n=4) uppgav att interventionerna inte hade givit dem någon skillnad. 13 % (n=4) uppgav att det inte vet vad det gav dem (Figur 10). Figur 10. Redovisar vad ATI i gav patienten i hemmet (deltagarna kunde ange flera svarsalternativ).

26(45) 6.7 NÖJDHET UR PATIENTPERSPEKTIV AV DEN ARBETSTERAPEUTISKA VÅRDKEDJAN? Resultatet visar att 67 % (n=20) tycker att vårdkedjan är bra, 23 % (n=7) ganska bra, 3 % (n=1) godkänd, 3 % (n=1) vet ej och 3 % (n=1) tyckte den var dålig. (Figur 11). Figur 11. Redovisar patientens nöjdhet med den arbetsterapeutiska vårdkedjan mellan geriatrisk klinik och primärvården. ÖPPEN FRÅGA OM VÅRDKEDJAN Enkäten avslutades med en öppen fråga där deltagarna fick beskrivna med egna ord hur vårdkedjan fungerat från geriatriska kliniken till hemmet. I den öppna frågan framkom det att primärvårds arbetsterapeut kontaktade dem inom rimlig tid för uppföljning och rehabilitering. Majoriteten svarade positivt om vårdkedjan. Här redovisas några referat som belyser detta: Bra! De hörde av sig, man kände sig ej bortglömd. Utmärkt, ringde fort Att det följs upp och att det blir en förbättring. Att någon bryr sig och att man får svar på sina frågor Rehab fungerat bra. Glad över att arbetsterapeuten tog kontakt så tidigt efter att jag kom hem. Bra att jag fick visa att jag klara förflyttningarna vid toaletten och sängen. Känner mig trygg Det finns en koppling och man får veta vilka vägar som finns Bra! Tryggt på sjukhuset. Bra överlappning, saknar ingenting. Bra bemötande. Belåten

27(45) Svaren kategoriserades utifrån sjukhus respektive hemmet och angående hembesök. Flertalet upplevde att de var positiv till interventionerna de erhöll av arbetsterapeuten på geriatrisk klinik. Det framkom dock att 7 % (n=2) önskade mer rehabiliteringen och att en hade svårt att tillgodogöra sig träningen/behandling där. Det var ej mycket som påbörjades på sjukhuset, Önskade mer träning där, men här hemma är det bra. Lite som påbörjades på sjukhuset. Inget speciellt. Alla hjälpmedel fanns. Ganska ok med rullstol ute Blev lite för tidigt i hemmet. På sjukhuset hade jag sådana smärtor och svårt att göra något då Några efterfrågade när bostadsanpassningsåtgärden skulle bli utförd. Allt har fungerat bra, saknar dock mina åtgärder från Bostadsanpassningsbyrån såsom ramp och automatisk dörröppnare. Porten är trög Synd att ej arbetsterapeuten kan svara på när bostadsanpassningsärenden blir av. Annars absolut bra De två som erhöll hembesök i samband med utskrivning från geriatrisk klinik uppgav att de kände trygghet vid hemkomst. Trygghet att arbetsterapeuten tog kontakt snabbt. Bara positivt att få hembesök från sjukhuset, gav mycket. Arbetsterapeuten på primärvården gav inget, kanske behövde jag inte hennes hjälp 7. DISKUSSION 7.1 METODISKUSSION I den aktuella studien var syftet att kartlägga arbetsterapeutiska vårdkedjan mellan geriatrik och primärvård samt hur den uppfattas ur ett patientperspektiv. Därför användes en kvantitativ forskningsmetod. Författarna valde enkät som utformades med slutna frågor och en öppen där deltagare gavs möjlighet att ange egna åsikter. Det valdes att redovisa/kommentera frågor kring vårdkedjan. Pilotenkät utfördes och vissa frågor formulerades om för att få svar på studiens syfte och frågeställningar (Trost, 2007). Tillägg gjordes därefter i enkäten om förväntningar gällande ATI och om arbetsterapeutens bemötande samt en sluten fråga om arbetsterapeutiska vårdkedjan. Fördelar med en enkät är att många kan delta i en studie.

28(45) Deltagarna telefonerades för att erhålla så många besvarade enkäter som möjligt, då tidsperspektivet var kort för insamling av data. Urvalet som skulle studeras ansågs vara säkrare att nås per telefon än att de skulle besvara en webbaserad enkät eller utskick per post. Detta bekräftades av det begränsade bortfallet (n=1). Nackdel med telefonenkät är för författaren tidsperspektivet. Det tar längre tid att telefonera deltagarna för att få enkäten besvarad än att de själva skriftligt skall besvara den. Svårighet blev när flera svarsalternativ lästes upp i telefonsamtalet. Vissa deltagare hade inte förmåga att lyssna eller komma ihåg svarsalternativen. En lösning hade varit om deltagare erhållit enkät i förväg vid förfrågan att delta i studien. Deltagare hade då kunnat förbereda sig inför telefonsamtalet samt ha svarsalternativen tillgängliga (Backman, 2011). En annan aspekt var att författarna erhöll merinformation vid telefonsamtalet, vilket inte påverkade studiens resultat. Enkäten utformades med så enkelt språk som möjligt för att deltagare skulle förstå innebörden och undvika missförstånd (Trost, 2007). Enkäten bestod av 23 frågor med flera svarsalternativ på vissa frågor, vilket upplevdes av några deltagare som ansträngande och tidskrävande. Flera svarsalternativ på frågor försvårade bearbetningen av enkäten, för att rättvist kunna redovisa resultatet. Vid sammanställningen av resultatet har diskussioner förts mellan författarna om det hade varit bättre med ja/ nej svarsalternativ på de frågor som hade många alternativ. Svarsalternativen på vissa frågor hade kunnat vara tydligare för att undvika missförstånd. Exempelvis frågan om uppföljning om interventioner i hemmet där hjälpmedel och personlig vård ingick i samma svarsalternativ. Dessa skulle ha separerats för att få en tydligare bild vilken intervention patienten verkligen erhöll. Författarna diskuterade hur enkäten skull genomföras för att utförandet skull var likvärdigt, båda författarna genomförde telefonsamtalen. En författare behandlade några patienter som deltog i studien, vilket medförde att den andra författaren utförde de telefonsamtalen. Det insamlade materialet från enkäten kodades in i ett Excel ark. Där bearbetades det manuellt och nyttjades programmets resurser. Figurer och tabeller kunde därför redovisas i resultatet, vilket gav en överskådlig bild. Förklaringen till att det endast blev ett bortfall i studien kan vara att författarna valt att telefonera deltagarna för att få enkäten besvarad. Vissa deltagare söktes vid flera tillfällen för att få kontakt.

29(45) Trots att det endast var 30 deltagare i studien anser författarna att ett rikt material har samlats in. Tillförlitligheten i studien beträffande frågan om den arbetsterapeutiska vårdkedjan bekräftades av de lika svaren från den slutna och den öppna frågan (Backman, 2011). Exklusionskriterier var att patienten inte skulle ha en demensdiagnos eller annan kognitiv nedsättning, vilket uppdagades vid telefonsamtalet att vissa ändå hade denna funktionsnedsättning. Eftersom antalet deltagare uppgår till endast 30 personer så kan inte generaliseringar inte göras. 7.2 RESULTATDISKUSSION Författarna har sökt kunskap i litteratur om vårdkedjans värde, och kommet till insikt hur viktigt det är med samarbete runt patient för vidare rehabilitering. Resultatet av denna studie visar att av de 30 deltagarna var majoriteten nöjda med den arbetsterapeutiska vårdkedjan. De uppgav att de fick uppföljning/fortsatt träning i hemmet av de arbetsterapeutiska interventionerna som påbörjades på sjukhuset. Kontakt av primärvårds arbetsterapeut skedde oftast inom en-två dagar efter utskrivning från geriatriska kliniken. Trots få hembesök i samband med utskrivning från sjukhuset så uppgav deltagarna att de var trygga vid hemkomst och att de inte saknade hembesök. Författarna frågar sig vad det beror på? Detta motsäger vad flera studier visar, som t.ex. Di Monaco m.fl. (2008) och Hagsten m.fl. (2004) belyser vikten av hembesök inför hemgång från sjukhus. Även Nygård m.fl.(2004) belyser att hembesök ger patienter en säkrare vardag. En anledning till motsägande resultat kan vara att primärvårdsarbetsterapeut kontaktade patienter så fort i hemmet och därmed kände patient trygghet. Mer än 50 % kontaktades inom 2 dagar. En annan anledning kan vara att de påbörjade ATI gav patient trygghet och säkerhet redan på sjukhuset. En av intervention gällande förskrivning av hjälpmedel och träning med dessa på sjukhuset kan också ge trygghet vid hemkomst. Ytterligare en aspekt kan vara att den arbetsterapeutiska vårdkedjan fungerar. En tanke slog oss författare om de som ej erhöll hembesök skulle ha fått det, hade det gagnat dem? Minskat fall i hemmet? Minskat återinläggningar? Det har vi inga svar på men funderingar kvarstår, eftersom vissa studier bekräftar det (Nygård et al., 2004). Det förvånar oss inte att det var flera kvinnor än män i den aktuella studien, och att kvinnorna drabbades oftare av frakturer. Detta bekräftas i flera studier och litteratur.

30(45) Samband mellan otillgängligt boende och flera ATI kunde inte påvisas. Vilket är förvånande eftersom deltagarna borde ha större svårigheter att t.ex. förflytta sig i den boendemiljön. Arbetsterapeutiska interventioner som påbörjades på sjukhuset var förskrivning av hjälpmedel, förflyttningsträning samt bedömning/träning av personlig vård. Studien visar att det finns ett visst samband mellan de påbörjade interventionerna på sjukhuset och uppföljning av dessa i hemmet. Dock kan vi konstatera att få patienter får uppföljning/fortsatt träning av förflyttningar i hemmet av arbetsterapeut. Kan detta bero på att sjukgymnaster följer upp denna intervention i hemmet, samt att patient är i sämre kondition och kan vara nyopererade på sjukhus, vilket då behovet är större av denna intervention. Över hälften av patienterna förskrevs hjälpmedel på sjukhuset och ungefär hälften av dessa fick uppföljningar i hemmet. Den del som inte fått uppföljning av hjälpmedlet kanske inte hade behov av det eftersom det kan ha varit t.ex. utprovning av en griptång. Studien visar att flertal får nya hjälpmedel förskrivna i hemmet. Orsaken till det kan vara att behovet ses tydligare i hemmiljön (Kielhofner, 2011). Merparten av patienterna i denna studie har behov av hjälpmedel för att underlätta sin vardag samt för att de ska kunna återgå till sitt hem. Vilket också visas i en studie där man belyser att användning av tekniska hjälpmedel är starkt i en grupp 75-84 år (de Klerk & Huijsman, 1996). Därför är det av stor betydelse att den arbetsterapeutiska vårdkedjan fungerar för att tillgodose patienternas behov av tekniska hjälpmedel. Funktionsförmågan och aktivitetsförmågan förändras över tid hos personer vilket ställer krav på att arbetsterapeut utför nya bedömningar av hjälpmedelsbehovet. I förskrivningsprocessen ingår vikten av att uppföljning sker av de förskrivna hjälpmedlen (Stockholms läns landsting, 2012). Intervention bedömning/träning av personlig vård har relativt få patienter erhållit på sjukhuset och i hemmet. Detta förvånar författarna då vår uppfattning är att det är en viktig intervention som patient har behov av. En orsak kan vara att patient inte uppfattar vilken yrkeskategori som utför denna intervention och kanske därför visar inte denna studie detta. En annan aspekt kan vara att patient har hemtjänst för att få hjälp med den personliga vården, och att hjälpmedelsbehovet är mer i centrum. Det kan även bero på att motivationen inte finns att självständigt klara sin personliga vård. Bostadsanpassning påbörjas inte i stor utsträckning på sjukhuset, men de fåtal som erhöll denna intervention önskade få information av primärvårds arbetsterapeut om när anpassningarna skulle ske. Vilket är i enligt med tidigare studier (Nygård et al, 2004).

31(45) Arbetsterapeut skulle därför kunna förbättra samarbetet med handläggare för bostadsanpassningsbidragsärenden i syfte att kunna ge besked. De korta vårdtiderna på sjukhuset påverkar att dessa interventioner inte påbörjas men denna intervention utförs i större utsträckning i hemmet. Primärvårds arbetsterapeut kan lättare bedöma miljöanpassning som patient har behov av för att kunna utföra de aktiviteter den önskar (Kielhofner, 2011). Flertal har fortfarande kontakt med primärvårds arbetsterapeut och erhållit flera hembesök. Cirka hälften av deltagarna i studien har drabbats av fraktur, rehabiliteringstiden är då lång och kontakt med arbetsterapeut är viktig. I den aktuella studien framkom tydligt att patient med fraktur som intagningsorsak erhåller i genomsnitt fler interventioner av arbetsterapeut. Hagsten, Svensson och Gardulf (2006) bekräftar i en studie att efter en höftfraktur ger individinriktad träning förbättring av förmågan att utföra IADL (instrumentella aktiviteter i det dagliga livet). Det har påvisats i en studie att om äldre personer har en positiv attityd till rehabilitering har de mer inflytande över sin rehabilitering samt har mer stöd av sina förskrivna hjälpmedel (Lilja, Bergh, Johansson & Nygård, 2003). Arbetsterapeuters kunskap om rehabilitering kan här tas till vara och stötta samt motivera patient. Det är roligt att vi kan konstatera att patienters förväntningar på arbetsterapeutiska interventioner införlivas. Interventionerna gav patienten förbättrad möjligheten att klara sig i vardagen, några blev självständiga i vardagen, 1/3 kände en trygghet av att de erhöll uppföljning av de arbetsterapeutiska interventionerna. 8. KONKLUSION Majoriteten av deltagarna var i stort sett nöjda med den arbetsterapeutiska vårdkedjan mellan geriatrikens och primärvårdens arbetsterapeut. Detta trots att få hembesök gjordes från geriatrisk klinik inför utskrivning. Övervägande delen av deltagarna fick kontakt med arbetsterapeut i primärvården inom en-två dagar efter hemkomst samt hembesök för uppföljning av arbetsterapeutiska interventioner. Flertalet är positiva till interventionerna, det gav dem självständighet, trygghet/säkerhet i vardagen. De flesta tyckte att de förskrevs hjälpmedel i rätt tid på den geriatriska kliniken och att det tillgodosåg deras behov.

32(45) En slutsats är att de vanligaste interventioner på den geriatriska kliniken är utprovning av hjälpmedel och förflyttningsträning. Det flesta patienter svarade att de vanligaste interventioner i hemmet är uppföljning av personlig vård och hjälpmedel samt utprovning av nya hjälpmedel. Det finns visst samband mellan ATI gällande förskrivna hjälpmedel på geriatrisk klinik och uppföljning av dessa i hemmet. Deltagarna uppgav att de arbetsterapeutiska interventionerna var positiva på sjukhuset och i hemmet. Slutsatser av den aktuella studien ger arbetsterapi kunskap om att vår vårdkedja fungerar väl ur deltagarnas synvinkel. Arbetsterapeutens kvalitetsarbete av vårdkedja har åstadkommit resultat men kan alltid utvecklas ytterligare. Vårdkedjan är alltid föränderlig. Rekommendation för fortsatt studie Studie som har fokus på att öka arbetsterapeutens förståelse av patientens behov på den arbetsterapeutiska vårdkedjan mellan geriatrisk klinik och primärvård. Eftersom denna studie är beskrivande skulle en större kvalitativ studie följa ett antal patienter och då med fokus på fördjupning av den arbetsterapeutiska vårdkedjan ur ett patientperspektiv i ett längre tidsperspektiv. 9. TACK Tack alla deltagare och kollegor som har medverkat i denna studie och gjort den möjlig att genomföra. Det har varit värdefullt med era synpunkter och erfarenheter. Tack även till de geriatriska klinikerna för att vi fick tillfråga era patienter om deltagande. Tack Hans Jonsson för ett bra handledarskap.