12 Kväve (mg/l) L L1 L2 1 8 6 4 2 jan-mars apr-juni juli--sept okt-dec Kvävehalter (mg/l) i inkommande (L) och utgående lakvatten från lakvattenbassäng (L1) samt utgående vatten från våtmark (L2) vid Långtå avfallsupplag 215. MILJÖKONTROLL VID LÅNGTÅ AVFALLSANLÄGGNING ÅR 215 Söderhamn Nära AB
INNEHÅLL Sida SAMMANFATTNING... 1 INLEDNING... 2 METODIK... 2 Provtagning och frekvens... 2 RESULTAT... 3 Lakvatten... 4 Lakvatten LX... 8 Utökad analys av lakvatten från lakvattendammen (L1)... 9 Utökad analys av sediment från lakvattendammen... 9 Ytvatten...11 Grundvatten...13 Slam, slamavskiljaren och spolbrunn...15 REFERENSER...16 Bilaga 1. Parametrarnas innebörd...17 Bilaga 2. Analysresultat...27 Lakvatten...28 Lakvatten LX...3 Utökad analys...3 Grundvatten...38 Slam...4 Bilaga 3. Transporter vid L2 och Reningsgrad...41 Bilaga 4. Kontrollprogram...43
LÅNGTÅ 215 Sammanfattning SAMMANFATTNING Söderhamn Nära har gett ALcontrol uppdraget att sammanställa analysresultat från miljökontrollen vid Långtå avfallsanläggning år 215. Från och med april 23 har kontrollen utförts enligt ett kontrollprogram upprättat 23-3-11 (modifierades år 25). Sedan augusti 21 provtas även lakvattenstation LX varje månad och sedan april 213 undersöks samtliga kvävefraktioner varje månad i lakvattenstationerna. År 215 utfördes utökad analys av lakvatten från lakvattendamm (L1) och av sediment från lakvattendammen. Senast detta gjordes var år 29. I efterföljande text redovisas kortfattade slutsatser från undersökningarna år 215. Väder och vattenföring Årsnederbörden i Hudviksvall, som är den SMHI station som får representera Söderhamnområdet, var 64 mm (5 % mindre än normalperioden 1961-9). I oktober föll endast 1 mm regn. Årsmedeltemperaturen var 6,4 C, vilket var ca 2 grader högre än normalt. Årsflödet var lägre än under perioden 28-213, vilket kan ha inneburit att uppehållstider i lakvattendamm och våtmark varit något längre år 215. År 215 uppmättes vårflod redan i mars, istället för i april. Lakvatten och lakvattensediment I lakvattenstationerna (L, L1 och L2) uppmättes totalkväve, totalfosfor, färg, arsenik och lösta salter (konduktivitet) i halter som var ungefär normala för lakvatten medan sulfathalten och phvärdet var högre och övriga ämnen lägre. Under hela året var syrehalten i lakvattendammen (L1) högre än 11 mg/l (76 % mättnad). Mängdbelastningen från våtmarken (L2) av organiskt material och näringsämnen var högre än år 214 medan metallbelastningen var lägre. I våtmarken var reningsgraden av kväve 31%, fosfor 41% och av organiskt material 3%. Undersökta ämnen i delflödet LX förekom generellt i halter som var i nivå med halterna i lakvatten från lakvattendammen (L). I lakvatten L1 påvisades inga mätbara halter av klororganiska ämnen (EOX), cyanid, destillerbara fenoler samt flyktiga och mindre flyktiga organiska ämnen. Ingen giftighet påvisades (Microtox). I sediment från lakvattendammen uppmättes mycket låga till måttligt höga metallhalter. Summahalten av 7 PCB var relativt låg. Inga bromerade flamskyddsmedel eller nonylfenol uppmättes. Med förutsättningslös screeningen uppmättes Vitamin E och 22 andra organiska ämnen. Ytvatten Med utgångspunkt från ytvattnets innehåll av lakvattenmarkörer bedömdes risken för negativa effekter i Söderalaån till följd av lakvattenpåverkan som mycket liten. Grundvatten Grundvattennivåerna var i nivå med närmast föregående år. Samtliga grundvattenstationer inom deponiområdet var påverkade av lakvatten. Station G2, nära våtmarksanläggningen, var mest påverkad (mycket starkt påverkad). ALcontrol AB, 216-3-18 Elisabet Hilding, Miljökonsult (projektansvarig och rapportskrivning) Caroline Svärd, Miljökonsult (kvalitetsansvarig rapportskrivning) 1
LÅNGTÅ 215 Inledning INLEDNING Söderhamns kommun (via Söderhamn Nära) har gett ALcontrol uppdraget att sammanställa analysresultat från Långtå avfallsanläggning år 215. Undersökningar har gjorts enligt kontrollprogrammet upprättat av ALcontrol 23-3-11 (modifierat 25) och med följande tillägg: sedan augusti 21 tas vattenprov även i lakvattenstation LX och sedan april 213 undersöks samtliga kvävefraktioner varje månad i lakvattenstationerna. Under sommaren 213 har ett nytt luftningssteg införts genom att lakvattnet från L1 pumpas tillbaka och sedan upp i en fontän så att det luftas ytterligare en gång. År 215 utfördes utökad analys av sediment och lakvatten från lakvattendammen (L1). Senast detta gjordes var år 29. ALcontrol (tidigare LV-Lab) har sedan år 1988 ansvarat för den vattenkontroll som bedrivits i anslutning till avfallsanläggningen. METODIK Provtagning och frekvens Undersökningen vid Långtå omfattar kemisk undersökning av lakvatten (stn L, L1, L2 och LX), ytvatten (stn Y1, Y2, Y3, Y4, Y5, R och R1) och grundvatten (stn G, G1, G2, G3, G4, G5, G6, G7 och G8). Två av ytvattenstationerna ligger i Söderalaån (R och R1) och två av grundvattenstationerna ligger i enskilda vattentäkter (G7 och G8). År 215 undersöktes även sediment från lakvattendammen och specialanalyser gjordes på lakvatten från lakvattendammen (L1). Lakvatten En gång per månad mäts konduktivitet, turbiditet, syre och temperatur i fält vid samtliga lakvattenstationer. På dessa platser tas samtidigt stickprov som infryses. Fyra gånger/år tinas de infrusna proverna upp från föregående tre månader och blandas flödesproportionellt för att sedan analyseras med avseende på vattenkemi. Sedan april 213 analyseras totalkväve samt fraktionerna ammonium-, nitrit, och nitritkväve varje månad. År 215 utfördes utökad analys av lakvatten från lakvattendammen (L1), vilket innebar analys av EOX, cyanid-total, fenol (destillerbara), Microtox samt GC-MS Screening av flyktiga och mindre flyktiga organiska föreningar. Sediment från lakvattendammen År 215 togs prov på sediment från lakvattendammen för analys av torrsubstanshalt, glödförlust, organiskt material (TOC), arsenik, bly, krom, nickel, koppar, kadmium, zink, kvicksilver, bromerade flamskyddsmede, PCB7, PBDE samt förutsättningslös GC-MS Screening av flyktiga och mindre flyktiga organiska föreningar. Senast detta undersöktes var år 29. Yt- och grundvatten Fyra gånger/år i ytvatten (mars, juni, september och december) och två gånger/år i grundvatten (mars och september) tas vattenprover samtidigt som konduktivitet, turbiditet och temperatur mäts i fält. Undantag gäller för G7 och G8, som är enskilda vattentäkter, men som numer är inlösta så inga vattenprov har tagits sedan år 24. I ytvatten har syremätningar huvudsakligen gjorts i fält. Provtagning i ytvatten utförs mellan yta och botten om djupet understiger 1 m. Om djupet överstiger 1 m tas prov på,5 m djup. Grundvattenrör omsätts minst 1 gång (helst 2 ggr) dagen före provtagning. Prov tas om möjligt ca,5 m över botten. Oljeslam och våtslam Enligt kotrollprogrammet ska blandprov tas av oljefasen (O3) på oljeslam i behandlingsanläggning, slamfasen (O1) av det oljehaltiga slammet samt deponerat brunnsslam (våtslam) ut i slamlagun (S1). Dessa prov har inte tagits de senaste åren på grund av ändrade förhållanden på 2
LÅNGTÅ 215 Inledning anläggningen så provtagning av O3, O1 och S1 har inte varit aktuellt. Däremot provtogs vatten i slamavskiljaren direkt före infiltrationsanläggningen (O2) 215-9-29. Alllmänt Analyserna sker med ackrediterade metoder (huvudsakligen enligt Svensk Standard) efter de anvisningar som fastställts i kontrollprogrammet. Analysomfattning och beskrivning av provtagningsstationerna redovisas i Bilaga 1. RESULTAT Väder och lakvattenflöde Lufttemperatur och nederbörd från den metrologiska stationen i Hudiksvall får representera söderhamnsområdet sedan SMHI i maj 212 upphörde med rapporteringen från stationen i Söderhamn. Årsnederbörden i Hudiksvall var 64 mm, vilket var ca 5 % mindre än under normalperioden 1961-9 trots att nederbörden var mer än dubbelt så stor som normalt i januari och juli (Figur 1). Under februari, april, samt under årets fem sista månader föll mindre nederbörden än normalt. Under oktober föll endast 1 mm nederbörd, vilket var 58 mm mindre än normalt.. Årsmedeltemperaturen var 6,4 C, vilket var 2,1 C högre än under normalperioden 1961-9. Endast under maj, juni och juli var det kallare än normalt. Den milda inledningen på året gav högt flöde/vårflod redan i mars (Figur 2). Med undantag av mars och juli var månadsflödena lägre än året innan, vilket generellt kan ha inneburit lite längre uppehållstider i lakvattendamm och våtmark jämfört med år 214 (fast årsflödet var större än år 214). Årsflödet 215 var lägre än under perioden 28-213, vilket kan ha inneburit längre uppehållstider i lakvattendamm och våtmark år 215 jämfört med den föregående perioden. Temp ( C) 2 Temp, Hudiksvall 215 61-9 15 1 5-5 -1 jan feb mars april maj juni juli aug sept okt nov dec Nederbörd (mm) 18 Nederb. Hudik 215 61-9 16 14 12 1 8 6 4 2 jan feb mars april maj juni juli aug sept okt nov dec Figur 1. Månadsmedeltemperatur ( C) och månadsnederbörd (mm) samt normalvärden för perioden 1961-199 vid SMHI:s meteorologiska station i Hudiksvall år 215. 3
LÅNGTÅ 215 Resultat Flöde (m 3 /mån) 2 15 Flöde år 215 Flöde år 214 Flöde år 213 1 5 jan feb mars april maj juni juli aug sept okt nov dec Figur 2. Månadsflödet (m 3 /mån) vid lakvattenstationen L2 vid Långtå avfallsanläggning. Staplar i diagrammet anger flödet för år 215 medan linjer med prickar respresenterar åren 213 och 214. Flödet är mätt vid L2, men antas vara samma vid L och L1. Lakvatten I alla tre lakvattenstationerna (L, L1 och L2) uppmättes totalkväve (tot-n), totalfosfor (tot-p), färg, arsenik och lösta salter (konduktivitet) i halter som var ungefär normala för lakvatten. Sulfathalten och ph-värdet var högre, medan övriga ämnen uppmättes i halter/värden som var lägre än normalt för lakvatten. Under året var syrehalten i lakvattendammen (L1) hög (>11, mg/l; syrerikt vatten) och syremättnaden var 76 % eller högre. Belastningen från anläggningen (mätt vid L2) uppgick till 2,2 ton organiskt material (TOC), 157 kg biologiskt syretärande ämnen (BOD 7 ), 1119 kg tot-n och 16 kg tot-p (Tabell 1). Belastningen och reningseffekten av fosfor, kväve och organiskt material var högre än år 214. Årets belastning av metaller i vatten var lägre än år 213 och 214 vars belastningar anges inom parentes i efterföljande mening: Mängdbelastning av zink var,28 kg (3,9;,48), krom,15 kg (,53;,13), nickel,27 kg (,82;,33), arsenik,1kg (,26;,9) och koppar,13kg (1,6;,51 Kg). Tabell 1. Vattenflöde (l/s) och mängdbelastningar av organiskt material och närsalter vid mätstationen (L2) vid Långtå avfallsupplag perioden 1988-215 L2 Flöde TOC BOD 7 tot-n tot-p l/s ton kg kg kg 1988 1,3-122 366 47 1989 1, - 332 219 15 199 1,3-438 313 18 1991 2, - 84 438 66 1992 1,8-511 365 22 1993 1,3-358 2117 15 1994 1, - 186 1351 15 1995 1,9-358 271 15 1996 1,2-139 1278 7 1997 1,8-252 2993 11 1998 3,2-621 415 22 1999 2,9-548 365 26 2* 3,2-427 3577 22 21* 2,7-285 292 26 22* 1,7-168 1278 18 23* 1,6 2, 242 1212 1 24* 1,3 1,2 13 1282 5 25*,8 1, 66 515 1 26* 1,6 2, 127 1469 8,8 27*,9 1,2 41 88 4,1 28* 1,8 1,9 163 1613 8,4 29* 1,8 2,5 266 1972 17 21* 1,9 2,6 442 2264 19 211* 1,7 2, 363 152 2 212* 1,4 2, 233 1366 9,9 213* 2, 4,3 337 175 28 214* 1, 1,9 94 724 1 215* 1,2 2,2 157 1119 16 * Flödet beräknat via registrerat årsflöde fr.o.m. år 2, tidigare beräkningar osäkrare. 4
LÅNGTÅ 215 Resultat Årsmedelhalten av totalkväve i lakvattnet har sedan slutet av 198-talet minskat (Figur 3). Under perioden 24-215 har kvävereningen (baserat på årsmedelhalter) varit mellan 34 och 64 % i lakvattenbassängen (mellan L och L1) och mellan 17 och 35 % i våtmarken (mellan L2 och L1; Tabell 1). Kvävereningen år 215 var 64 % i lakvattenbassängen och 3 % i våtmarken under mätperioden januari-december. Kvävereningen brukar fungera bäst när temperaturen är hög och/eller flödet lågt (Figur 4). Nitrifikationen avstannar vid låg temperatur medan lång uppehållstid ger mer tid för nitrifikation samt eventuell sedimentation. Kväve ingår i olika kvävefraktioner. Ammoniumkväve är den dominerande fraktionen i lakvattnet vid Långtå (Figur 5). Ammoniumfraktionen minskar genom omvandling till nitratkväve som sedan omvandlas till kvävgas vid fungerande kväverening (nitrifikation respektive denitrifikation). Tot-N (mg/l) L1 efter lakvattenbassäng 1 L2 efter våtmark 8 6 4 2 88 89 9 91 92 93 94 95 96 97 98 99 1 2 3 4 5 6 7 8 9 1 11 12 13 14 15 Figur 3. Årsmedelhalter av kväve (mg/l) i vatten efter lakvattenbassäng (L1) och efter våtmark (L2) vid Långtå avfallsupplag under perioden 1988-215. Kväve (mg/l) 12 1 L L1 L2 Kväve (mg/l) 1 8 Övr-N NO2/3-N NH4-N 8 6 4 6 4 2 2 jan-mars apr-juni juli--sept okt-dec Figur 4. Medelhalter av totalkväve (mg/l) före lakvattenbassäng (L), efter lakvattenbassäng (L1) och efter våtmark (L2) vid Långtå avfallsupplag i januari-december 215. L L1 L2 Figur 5. Medelhalter (mg/l) av olika kvävefraktioner före lakvattenbassäng (L), efter lakvattenbassäng (L1) och efter våtmark (L2) vid Långtå avfallsupplag i januari-december 215. 5
LÅNGTÅ 215 Resultat Tabell 2. Medelhalter (mg/l) av totalkväve samt reningsgrad (Ren. %) mellan lakvattenstationerna L, L1 och L2 vid Långtå avfallsupplag åren 24-215 År L L1 Ren L2 Ren % % 24 62 35 44 26 26 25 75 34 55 22 35 26 66 34 48 28 18 27 67 31 54 24 23 28 59 37 37 27 27 29 84 47 44 37 21 21 78 46 41 38 17 211 61 4 34 32 2 212 67 4 4 31 23 213 57 32 44 26 19 214 62 28 55 21 25 215 9 32 64 22 31 Tabell 3. Medelhalter (mg/l) av totalfosfor samt reningsgrad (Ren. %) mellan lakvattenstationerna L, L1 och L2 vid Långtå avfallsupplag åren 24-215 År L L1 Ren L2 Ren % % 24,72,29 6,17 41 25,61,55 1,34 38 26,48,17 65,27-59 27,36,16 56,3-44 28,46,23 5,21 9 29,8,38 53,37 3 21,68,24 65,27-13 211,8,48 4,43 1 212 1,,42 58,22 48 213,55,47 15,37 21 214,57,32 44,34-6 215 1,2,68 43,41 41 År 215 var reningsgraden för fosfor 43 % i lakvattendammen (mellan L1 och L) och 41 % i våtmarken (mellan L2 och L1; Tabell 3; beräkningarna basererade på årsmedelhalter). Detta år var fosforreningen i våtmarken (mellan L1 och L2) positiv under samtliga perioder (Figur 7). Generellt gäller att ju högre halt i vattnet desto högre brukar reningsgraden bli. Även variationer i vattenföring (vattenstånd) och uppehållstider med partikeltransport samt eventuell frigörning av fosfor från sedimentet kan vara orsaker till variationen i rening under ett år och mellan olika år. Under perioden 24-215 har fosforreningen varit mellan 1 och 6 % i lakvattenbassäng och mellan -6 och 48 % i våtmarken (Tabell 3). Årsmedelhalten av totalfosfor i lakvattnet har minskat sedan slutet av 198-talet (Figur 6). Tot-P (mg/l) 1,2 1,,8,6 L1 efter lakvattenbassäng L2 efter våtmark,4,2, 88 89 9 91 92 93 94 95 96 97 98 99 1 2 3 4 5 6 7 8 9 1 11 12 13 14 15 Figur 6. Årsmedelhalter av fosfor (tot-p; mg/l) i vatten efter lakvattenbassäng (L1) och efter våtmark (L2) vid Långtå avfallsupplag under perioden 1988-215 6
LÅNGTÅ 215 Resultat Fosf or (mg/l) 1,4 1,2 1,,8,6,4,2, L L1 L2 jan-f ebmars apr-majjuni juli-augsept okt-novdec Figur 7. Medelhalter av fosfor (mg/l) före lakvattenbassäng (L), efter lakvattenbassäng (L1) och efter våtmark (L2) vid Långtå avfallsupplag i januari-december 215. Föroreningsgraden (mätt som konduktivitet) har minskat något i lakvattnet under perioden 24-215 (Figur 8). 7 6 5 4 3 2 1 5 L Konduktivitet (ms/m) 4 5 6 7 8 9 1 11 12 13 14 15 L1 Konduktivitet (ms/m) För organiskt material (TOC) var reningsgraden 33 % i lakvattendammen och 3 % i våtmarken år 215, vilket var högre än året innan (Tabell 4). Reningsgraden av organiskt material påverkas, på samma sätt som fosfor, av variationer i vattenföring och variationer i uppehållstider. Långa uppehållstider ger större möjligheter till sedimentation medan kort uppehållstid och stort flöde ökar risken för partikeltransport, vilket påverkar reningsgraden under ett år och mellan olika år. Tabell 4. Medelhalter (mg/l) av organiskt material (TOC) samt reningsgrad (Ren; %) mellan lakvattenstationerna L, L1 och L2 i Långtå avfallsupplag åren 24-215 År L L1 Ren L2 Ren % % 4 3 2 1 4 3 2 1 4 5 6 7 8 9 1 11 12 13 14 15 L2 Konduktivitet (ms/m) 4 5 6 7 8 9 1 11 12 13 14 15 24 98 72 27 61 15 25 95 68 28 55 19 26 152 112 27 13 8 27 78 55 29 5 1 28 72 5 31 43 13 29 11 58 47 61-4 21 81 52 36 48 9 211 79 58 26 49 15 212 89 51 42 48 6 213 8 71 12 63 11 214 82 6 26 6,4 215 113 76 33 54 3 Figur 8. Årsmedelvärde samt högsta och lägsta konduktivitet (ms/m) i vatten före lakvattenbassäng (L), efter lakvattenbassäng (L1) och efter våtmark (L2) vid Långtå avfallsupplag åren 24-215. 7
LÅNGTÅ 215 Resultat Lakvatten LX LX är ett lakvatten som utgör ett delvattenflöde till lakvattendammen. Stationen började provtas i augusti år 21. Samtliga resultat från år 215 presenteras i en tabell i Bilaga 2. Under perioden 211-215 har konduktivitet, halten organiskt material (TOC), totalkväve och totalfosfor varit ungefär lika hög som i vatten från lakvattendammen (L; Figur 9). 6 5 4 3 2 1 LX Konduktivitet (ms/m) 6 5 4 3 2 1 L Konduktivitet (ms/m) 11 12 13 14 15 4 5 6 7 8 9 1 11 12 13 14 15 2 LX TOC (mg/l) 2 L TOC (mg/l) 15 15 1 1 5 5 11 12 13 14 15 4 5 6 7 8 9 1 11 12 13 14 15 25 LX Totalkväve (mg/l) 25 L Totalkväve (mg/l) 2 2 15 15 1 1 5 5 11 12 13 14 15 4 5 6 7 8 9 1 11 12 13 14 15 1,4 1,2 1,,8,6,4,2, LX Totalf osf or (mg/l) 11 12 13 14 15 1,4 1,2 1,,8,6,4,2, L Totalfosfor (mg/l) 4 5 6 7 8 9 1 11 12 13 14 15 Figur 9. Årsmedelhalter samt högsta och lägsta halter av konduktivitet (ms/m), organiskt material (TOC; mg/l), totalkväve (mg/l) och totalfosfor (mg/l) i lakvattenstation LX åren 211-215 samt L åren 24-215. Lakvattenstationerna finns vid Långtå avfallsanläggning. 8
LÅNGTÅ 215 Resultat Utökad analys av lakvatten från lakvattendammen (L1) I november 215 genomfördes en utökad kontroll av utgående lakvatten från lakvattendammen (L1). I texten nedan görs jämförelser med resultat från undersökningarna åren 29 och 24. Inga mätbara halter av klororganiska ämnen (EOX), cyanid eller destillerbara fenoler uppmättes i lakvattnet år 215. År 29 påvisades fenol i låg halt (3 µg/l), vilket motsvarade naturlig bakgrundshalt. Screeninganalys av flyktiga och mindre flyktiga organiska ämnen gav inga påvisbara halter av klorbensener, aromatiska föreningar, PAH:er, nonylfenol, PCB:er, ftalater, alifatiska kolväten och totalt extraherbart organiskt material i lakvattnet år 215 och inte heller år 29. År 24 fanns spår av mjukgörare (Di-n-butylftalat och dietylhexylftalat) i lägre halter än vad som är normalt i lakvatten. Giftighetstestet Microtox gav ingen påvisbar giftighet av lakvattnet år 215. Inte heller åren 24 och 29 påvisades någon giftighet. Utökad analys av sediment från lakvattendammen I oktober 215 genomfördes en utökad kontroll av sedimenten från lakvattendammen. I texten nedan görs jämförelser med resultat från undersökningarna år 29 och 24. I sedimentet förekom måttligt höga halter av koppar (Cu), krom (Cr) och nickel (Ni) samt mycket låga till låga halter av arsenik (As), kadmium (Cd), kvicksilver (Hg) och zink (Zn) båda åren 215 och 29 (Tabell 5). Detta tyder på att inget betydande läckage av metaller från deponin förekommit. Med undantag för bly (Pb) minskade metallhalterna mellan åren 21 och 24. Några större förändringar i metallhalter har däremot inte skett mellan åren 24 och 29 samt 215. Tabell 5. Metallhalter (mg/kg TS) i sediment från lakvattendammen vid Långtå avfallsanläggning åren 215 och 29 Datum TS GF TOC As Pb Cr Ni Cu Cd Zn Hg % % av TS % av TS mg/ mg/ mg/ mg/ mg/ mg/ mg/ mg/ kgts kgts kgts kgts kgts kgts kgts kgts 215-1-16 17 15,6 6,8 1 15 44 18 55,3 16,7 29-9-24 11 18.8 7,7 9,2 13 41 19 66,33 2,9 Summahalten av 7 PCB:er (,25 mg/kg TS) var relativt låg. Halten var likvärdiga med år 29 (,26 mg/kg TS) och lägre än år 24 (,78 mg/kg TS). Tre PCB:er (2PCB-138 Hexaklorbifenyl, PCB-153 Hexaklorbifenyl samt PCB-18 Heptaklorbifenyl) uppmättes både år 215 och 29 i halter som var mellan,39 och,81 mg/kg TS, vilket var strax över rapporteringsgränsen,3 mg/kg TS. År 29 uppmättes även PCB-52 samt PCB-11 i låga halter. 9
LÅNGTÅ 215 Resultat År 215 uppmättes inga bromerade flamskyddsmedel i sedimentet. År 29 påvisades DekaBDE #29 i halten 4,2 ng/g TS, vilket var något högre än rapporteringsgränsen 1 ng/g TS. År 24 påvisades inga bromerade flamskyddsmedel i sedimentet. Screeninganalys av flyktiga och mindre flyktiga organiska ämnen såsom klorbensener, aromatiska föreningar, PAH:er, nonylfenol, ftalater, alifatiska kolväten och totalt extraherbart organiskt material visade att i sedimentet fanns dietylhexylftalat i halten,2 mg/kg TS (1,7 mg/kg TS år 29), opolära alifatiska kolväten i halten 34 mg/kg TS (89 mg/kg TS år 29) samt totalt extraherbart organiskt material i halten 42 mg/kg TS (96 mg/kg TS år 29). I den förutsättningslösa screeningen uppmättes ytterligare 23 föreningar som redovisas i Tabell 6 samt med CASnamn och halter även i Bilaga 2. År 29 uppmättes 14 föreningar i motsvarande screening varav sju var samma ämnen som år 215 (Tabell 6 och Bilaga 2). Screeningen av fettlösliga ämnen år 24 gav endast spår av en petroleumprodukt (C12-C14). Vid karaktäriseringen år 21 förekom lösningsmedelsrester i sedimentet. Sammantaget var föroreningsnivån lägre i sedimentet år 24 jämfört med år 21, vilket bedömdes som positivt. Tabell 6. Ämnen som uppmätts i sediment från lakvattendammen vid Långtå avfallsanläggning 215-1-16 samt 29-9-24 Analys Enhet Resultat Resultat GC-MS Screening 215-1-16 29-9-24 Torrsubstans % 18,2 11 Dimethyl trisulfide mg/kg TS 3,1 1,1,6-TRIMETHYL- 1,2-DIHYDRONAPHTHALENE mg/kg TS 2,5 1, 5-Dimethylnapthalene mg/kg TS 2,5 12 Sulfur mg/kg TS 93,5 Heptadecane mg/kg TS 3,4 11 Octasulfur mg/kg TS 152 511 Phytol mg/kg TS 14,7 28 Tricosane mg/kg TS 4, Pentadecyl chloroacetate mg/kg TS 1,6 Eicosane mg/kg TS 1,5 1-nonadecene mg/kg TS 2,7 Myristyl dodecanoate mg/kg TS 1,4 Squalene mg/kg TS 7,9 11 Cyklotetradecane mg/kg TS 19,9 Tetradecyl tetradecanoate mg/kg TS 43,7 Cyklopentadecane mg/kg TS 37,7 Cholesterol mg/kg TS 6,8 Vitamin E mg/kg TS 3,3 69 Cholestanol mg/kg TS 15,2 Campesterol mg/kg TS 58,6 Stigamsterol mg/kg TS 28,4 82 gamma Ergostenol mg/kg TS 6,8 beta Sitosterol mg/kg TS 46,6 1
LÅNGTÅ 215 Resultat Ytvatten Utgående från salthalten (konduktiviteten) beräknades spädningen till ca 16 ggr för lakvattnet och 1 ggr för utgående dikesvatten (medelvärden). Spädningen var högre i december än under de tre andra mättillfällena under året. Spädning är kopplad till nederbörd och flöde. I Söderalaån fanns endast en mycket svag påverkan i nedströmsstationen (R1) med avseende på lösta salter (+6 % med avseende på konduktivitet) jämfört med stationen R uppströms anläggningen (Figur 1). Strontium liksom bland annat klorid utgör markörer för lakvattenpåverkan. I Figur 11 redovisas kloridhalter i ytvattenstationerna år 215. Av figuren framgår att påverkan på nedströmsstationen i Söderalaån (R1) var ingen eller obetydlig. Med utgångspunkt från ytvattnets innehåll av lakvattenmarkörer (till exempel strontium, kalium, sulfat; Figur 12, klorid och ammonium) bedömdes den sammantagna påverkan som ingen eller obetydlig för nedströmsstationen i Söderalaån (R1), som tydlig i diket nordost om våtmarken (Y3), i ytvattendiket nedströms etapp 2 (Y2) och i vattnet söder om askupplaget (Y1) samt som stark i vattnet efter våtmarken (Y4) och före sammanflödet med Söderalaån (Y5). Kvävehalterna vid stationerna i Söderalaån (R och R1) bedömdes som höga (jämfört med bedömningsgrunderna för sjöar och vattendrag; Rapport 4913). I diket nordost om våtmarken (Y3) och i ytvattendiket nedströms etapp 2 (Y2) bedömdes kvävehalterna som mycket höga. I övriga stationer var halterna extremt höga. Kvävehalterna har minskat under perioden 212-215 på samtliga stationer (Figur 13). Risken för negativa effekter i Söderalaån till följd av lakvattenpåverkan bedöms som mycket liten år 215. Konduktivitet (ms/m) 2 18 16 14 12 1 8 6 4 2 söder askupplag Y1 nedstr etapp2 Y2 nordost våtmark Y3 efter våtmark Y4 före sammanf löde Y5 Söderalaån uppstr R Söderalaån nedstr R1 Figur 1. Årsmedelvärden av konduktivitet (ms/m) i ytvattenstationer vid Långtå avfallsupplag år 215. Klorid (mg/l) 16 14 12 1 8 6 4 2 söder askupplag Y1 nedstr etapp2 Y2 nordost våtmark Y3 efter våtmark Y4 före sammanflöde Y5 Söderalaån uppstr R Söderalaån nedstr R1 Figur 11. Årsmedelvärden av klorid (mg/l) i ytvattenstationer vid Långtå avfallsupplag år 215. 11
LÅNGTÅ 215 Resultat Strontium (µg/l) 35 3 25 2 15 1 5 Y1 Y2 Y3 Y4 Y5 R R1 Kalium (mg/l) 15 1 5 Y1 Y2 Y3 Y4 Y5 R R1 Sulfat (mg/l) 1 8 6 4 2 Y1 Y2 Y3 Y4 Y5 R R1 Figur 12. Årsmedelhalter av lakvattenmarkörerna strontioum (µg/l), kalium (mg/l) och sulfat (mg/l) i sju ytvattenstationer vid Långtå avfallsanläggning år 215. Årsmedelhalter baseras på ett stickprov för Y1, tre för Y2 och fyra för resterande stationer. 7 6 5 4 3 2 1 Kväve (mg/l) 212 213 214 215 Y1 Y2 Y3 Y4 Y5 R R1 Figur 13. Årsmedelhalter av totalkväve (tot-n; mg/l) i vatten från sju ytvattenstationer vid Långtå avfallsanläggning åren 212-215. År 215 baserades medelhalterna på ett stickprov för Y1, tre för Y2 och fyra för resterande stationer. 12
LÅNGTÅ 215 Resultat Grundvatten Grundvattennivån åren 21-215 redovisas i Figur 14 som årsmedelnivå med enheten meter från rörets övre kant för referensstation G respektive meter över havet för övriga stationer. Grundvattennivån i G6 har under perioden varierat som mest med ca 1,3 m, medan variationen i övriga rör varit ca,3 m. Referensstationen G flyttades under år 27 och ersattes med ett nytt rör. Strontiumhalten är sedan dess förhöjd i det nya grundvattenröret, men inte övriga lakvattenmarkörer. Strontium i detta grundvattenrör bedöms därför härstamma från berggrunden. Även havspåverkan/relikt vatten skulle kunna påverka strontiumhalten. Samtliga grundvattenstationer inom deponiområdet var påverkade av lakvatten i olika grad, vilket tyder på att genomsläppliga jordar finns i området mellan deponin och Söderalaån. Påverkan yttrade sig bland annat i förhöjda halter av ammoniumkväve (Figur 15) och lakvattenindikerande salter som kalium, strontium och klorid (Figur 16, Figur 17 respektive Figur 18). Utgående från halter/värden i referensstationen (G) bedömdes stationerna G3 söder om våtmarken, G1 väster om våtmarken och G4 mellan våtmarken och Söderalaån som betydligt påverkade av lakvatten. Station G2 norr om våtmarken och station G5 mellan våtmarken och Söderalaån samt station G6 nära Söderalaån bedömdes vara mycket starkt påverkade. Vattnet i dessa tre sistnämnda stationer bestod nästan av rent lakvatten (om man jämför konduktiviteten med medelkonduktiviteten i lakvattenbassängen L1). Stationen G2 norr om våtmarken var den mest påverkade grundvattenstationen, vilket beror på att denna station ligger nära våtmarksanläggningen. Bedömningen stämmer väl med bedömning enligt SGUs grundvattendirektiv (SGUrapport 213:1) som redovisas i Tabell 7. År 215 var salthalten (mätt som konduktivitet) högst i G2 och lägst i G (Figur 2). Även under perioden 27-215 förhöll det sig så. Salthalten har varierat inom varje station, men förhållandet mellan stationerna har varit detsamma under hela perioden (Figur 19). Liksom de senaste åren var arsenikhalten i huvuddelen av de lakvattenpåverkade stationerna förhöjd även år 215. Både i station G5 mellan våtmark och Söderalaån och G6 nära Söderalaån var halterna betydligt högre än i lakvattnet (Figur 21), vilket tyder på att arsenik kan ha lagrats upp i det aktuella markskiktet för att sedan avges till det ytliga grundvattnet. Arsenik kan endera härstamma från arsenikhaltigt avfall i deponien eller ha geologiskt ursprung. Om arseniken har geologiskt urspung har lakvattnet löst ut arsenik från berggrunden. Nivå (m.ö.h.*) 15 21 211 212 213 214 215 1 5-5 G G1 G2 G3 G4 G5 G6 Figur 14. Årsmedelvärden av uppmätt grundvattennivå i sju grundvattenstationer vid Långtå avfallsupplag åren 21-215. *Nivån redovisas som meter över havet förutom för station G där nivå från rörets övre kant redovisas. 13
LÅNGTÅ 215 Resultat Ammoniumkväve (mg/l) 6 5 4 3 2 1 G G1 G2 G3 G4 G5 G6 Figur 15. Årsmedelhalter av ammoniumkväve (mg/l) i grundvatten vid Långtå avfallsupplag år 215. Inlagd linje markerar medelvärdet i lakvattenbassängen (L1; 18 mg/l). Kalium (mg/l) 5 4 3 2 1 Strontium (µg/l) 7 6 5 4 3 2 1 G G1 G2 G3 G4 G5 G6 Figur 17. Årsmedelhalter av strontiumi (µg/l) i grundvatten vid Långtå avfallsupplag år 215. Inlagd linje markerar medelvärdet i lakvattenbassängen (L1; 36 µg/l). Klorid (mg/l) 5 4 3 2 1 G G1 G2 G3 G4 G5 G6 G G1 G2 G3 G4 G5 G6 Figur 16. Årsmedelhalter av kalium (mg/l) i grundvatten vid Långtå avfallsupplag år 215. Medelvärdet i lakvattenbassängen (mätt i L1) var 155 mg/l. Figur 18. Årsmedelhalter av klorid (mg/l) i grundvatten vid Långtå avfallsupplag år 215. Inlagd linje markerar medelvärdet i lakvattenbassängen (L1; 165 mg/l). 35 3 25 2 15 1 5 Konduktivitet (ms/m) G, väster kraftledn. G1, väster våtmark 27 28 29 21 211 212 213 214 215 G2, nord våtmark G3, syd våtmark G4, mellan våtm S.ån G5, mellan våtm S.ån G6, nära Söderalaån Figur 19. Årsmedelvärden av uppmätt konduktivitet (ms/m) i grundvatten vid Långtå avfallsupplag åren 27-215. 14
LÅNGTÅ 215 Resultat Konduktivitet (ms/m) 35 3 Arsenik (µg/l) 2 25 2 15 15 1 5 1 väster kraftledn. G väster våtmark G1 nord våtmark G2 syd våtmark G3 mellan våtm S.ån G4 mellan våtm S.ån G5 nära Söderalaån G6 5 G G1 G2 G3 G4 G5 G6 Figur 2. Medelhalter av lösta salter (konduktivitet; ms/m) i grundvatten vid Långtå avfallsupplag år 215. Inlagd linje markerar medelvärdet i lakvattenbassängen (L1; 224 ms/m). Figur 21. Årsmedelhalter av arsenik (µg/l) i grundvatten vid Långtå avfallsupplag år 215. Inlagd linje markerar medelvärdet i lakvattenbassängen (L1; 4,1 µg/l). Tabell 7. Ämneshalter enligt SGU:s grundvattenlista i sju grundvattenstationer vid Långtå avfallsanläggning år 215. Nitrat- och ammoniumkvävehalter har räknats om till nitrat respektive ammonium. I beräkningarna har <,5 satts som,5. Färgerna anger bedömning enligt SGU-rapport 213:1 SGU:s Riktvärde G G1 G2 G3 G4 G5 G6 ph - 7,4 7,5 7,1 7,4 7,7 7,3 7,5 alkalinitet (mg/l) - 37 565 15 575 35 525 68 Nitrat, mg/ 5,21 <,2 <,2,53 <,2,78 <,2 Klorid, mg/l 1 1 88 245 68 48 22 455 klass 5 = mycket stark påverkan Konduktivitet, ms/m 75 54 11 295 11 61 16 23 klass 4 = stark påverkan Sulfat, mg/l 25 7 44 91 54 2 41 <1, klass 3 = tydlig påverkan Kalium, mg/l - 4,5 7, 46 6,9 9,7 17 24 klass 2 = måttlig påverkan Ammonium, mg/l 1,5,7,2 73,1 3 16 22 klass 1 = ingen eller obetydl.påverkan Arsenik, µg/l 1,2,5 1,2,5,5 7, 18 = ingen bedömning har gjorts Slam, slamavskiljaren och spolbrunn Under år 215 togs inget prov på våtslam (S1), slam i intagsficka (O1) eller på prov på inkommande transport med oljehaltigt slam (O3). Den 29 september togs prov ur spolbrunn vid garage, vilket sedan år 213 är en ny provpunkt för vatten i slamavskiljaren direkt före infiltrationsanläggningen (O2). I detta prov var oljeindex,2 mg/l, vilket är lägre än varningsvärdena för vatten som ska till kommunala avloppsreningsverk (5 mg/l; Tabell 3 i Svenskt vattens publikation P95). Även halterna av metallerna bly, koppar, krom, nickel och zink var lägre än gränsvärdena i P95 och halten av kadmium var <,2 µg/l, vilket är lägre än analysens rapporteringsgräns. Kvicksilverhalten var 14 ng/l. 15
LÅNGTÅ 215 Referenser REFERENSER ALcontrol 21, 22, 23, 24, 25, 26, 27, 28, 29, 21, 211, 212, 213, 214 och 215. Miljökontroll vid Långtå avfallsanläggning 2, 21, 22, 23, 24, 25, 26, 27, 28, 29, 21, 211, 212, 213 och 214. Söderhamns vatten och renhållning AB (Söderhamn Nära). ALcontrol 22. Karaktärisering av lakvatten och lakvattensediment vid Långtå avfallsanläggning 21. Söderhamns vatten och renhållning AB. ALcontrol 22. Förslag till nytt kontrollprogram för Långtå avfallsanläggning 23-1-3. Söderhamns vatten och renhållning AB. Alabaster & Lloyd 1975. Water quality criteria for freshwater fish. FOA. Björklund I. 1989. SNV Rapport 372, Depå 9, Biologisk och kemisk karakterisering av ytliga lakvatten, Tabell 7. Borg H. 1984. SNV PM 1817, Bakgrundshalter av spårmetaller i svenska sötvatten. Kulander K-E. 199. SNV, Rapport 376, Lakvatten från avfallsdeponier, Utvärdering av analysresultat från lakvattenkontroll 1975-1985. Naturvårdsverket 1999. Rapport 4913. Bedömningsgrunder för miljökvalitet. Sjöar och vattendrag. Naturvårdsverket 1999. Rapport 4915. Bedömningsgrunder för miljökvalitet. Grundvatten. SGU 213. Bedömningsgrunder för grundvatten. SGU-rapport 213:1. ISBN 978-91-743-193-5. SMHI 214 www.smhi.se. Data för temperatur och nederbörd väderåret 215. Statens livsmedelsverk 1993. Livsmedelsverks kungörelse om dricksvatten, SLV FS 1993:35. Statens livsmedelsverk 211. Dricksvattenföreskrifterna, SLV FS 21:3. Statens Naturvårdsverk Publikationer 1969. Bedömningsgrunder för svenska ytvatten, 1969:1. Statens Naturvårdsverk 1987. Monitor 1987, Tungmetaller förekomst och omsättning i naturen. Statens Naturvårdsverk 1976. Om metaller. Svenskt Vatten 29. Publikation P95; Råd vid mottagande av avloppsvatten från industri och annan verksamhet. 16
LÅNGTÅ 215 Bilaga 1 Bilaga 1. Parametrarnas innebörd 17
LÅNGTÅ 215 Bilaga 1 Olika parametrars innebörd I efterföljande text redovisas klassificering av olika parametrar i ytvatten enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder (rapport 4913). För grundvatten görs jämförelser med dricksvatten i enskild vattentäkt (SOSFS 23:17, uppdatering 25) och med Naturvårdsverkets bedömningsgrunder för grundvatten (rapport 4915). För brunnsvatten är angivna gränsvärden i efterföljande text de samma som gäller för dricksvatten för enskild förbrukning (brunnsvatten). ph-värde Vattnets surhetsgrad anges som ph-värde. Skalan (ph) är logaritmisk vilket innebär att ph 6 är 1 gånger surare och ph 5 är 1 gånger surare än ph 7. Ytvatten: Normala ph-värden i sjöar och vattendrag är oftast 6-8. Regnvatten har ett ph-värde på 4,-4,5. Låga värden uppmäts som regel i sjöar och vattendrag i samband med snösmältning. Höga ph-värden kan under sommaren uppträda vid kraftig algtillväxt som är en konsekvens av fotosyntesen. Vid ph-värden under ca 5,5 uppstår biologiska störningar, t.ex. nedsatt fortplantningsförmåga hos vissa fiskarter, utslagning av känsliga bottenfaunaarter m.m. Vid värden under ca 5, sker drastiska förändringar och utarmning av organismsamhällen. Låga ph-värden ökar dessutom många metallers löslighet och därmed giftighet i vatten. Grundvatten: Ett bra brunnsvatten bör ha ett ph-värde överstigande 7,5. Vid lägre värden föreligger frätningsrisk på ledningssystem. Vid ph-värde <6,5 bedöms brunnsvatten som tjänligt med anmärkning och vid phvärde >1,5 bedöms vattnet som otjänligt. Färgtal Färgtal mäts genom att vattnets färg jämförs med en brungul färgskala. Färgtalet är främst ett mått på vattnets innehåll av humus och järn. Enligt Naturvårdsverket, 4913, kan en klassindelning med avseende på färgtal göras enligt : <1 Ej eller obetydligt färgat vatten 1-25 Svagt färgat vatten 25-6 Måttligt färgat vatten 6-1 Betydligt färgat vatten >1 Starkt färgat vatten Brunnsvatten bedöms tjänligt med anmärkning då färgtalet är 3 eller högre. Konduktivitet Konduktivitet - ledningsförmåga (ms/m 25 C) är ett mått på den totala halten lösta salter i vattnet. De ämnen som vanligen bidrar mest till konduktiviteten i sötvatten är kalcium, magnesium, natrium, kalium, klorid, sulfat och vätekarbonat. Konduktiviteten ger information om markoch berggrundsförhållanden i tillrinningsområdet. Den kan i en del fall också användas som indikation på utsläpp. I ytvatten ligger ledningsförmågan ofta mellan 2 och 2 ms/m. Grundvatten har ofta något högre ledningsförmåga (5-5 ms/m). Klorid Klorid förekommer normalt i ytvatten i halter mellan 1 och 2 mg/l. I grundvatten är koncentrationerna som regel högre än i ytvatten. Ofta ligger dessa mellan 5 och 1 mg/l. Vid förekomst av s.k. relikt vatten (gammal havsbotten) kan halterna vara avsevärt högre (1-2 mg/l). För brunnsvatten är gränsen för tjänligt med anmärkning 1 mg/l. I lakvatten är ofta kloridhalterna höga (5-5 mg/l). Vid lakvattenpåverkan i ytvatten ökar som regel kloridhalterna. I grundvatten fungerar variabeln ibland, beroende på att bakgrundsnivåerna kan var höga. Vid påverkan från vägar som saltas kan det också vara svårt att urskilja lakvattenpåverkan. Vägsaltspåverkan är som regel störst under saltsäsong (oktober-april). Genom att mäta klo- 18
LÅNGTÅ 215 Bilaga 1 ridhalt vid flera tillfällen under året kan det gå att fastställa vägsaltspåverkan (högst halt under vintern och lägst halt under sommaren). Förekomst av relikt vatten kan också göra det svårt att fastställa lakvattenpåverkan. Genom att mäta halten av tungt väte (deuterium) i vattnet kan man verifiera om saltvattnet är gammalt och naturligt. Tungt väte finns i nederbörd som bildats efter 195 som ett resultat av atmosfäriska sprängningar av vätebomber. Lakvattnet som bildas på våra deponier har sitt ursprung i nederbörd som fallit efter 195 medan det relikta vattnet är flera tusen år gammalt. Sulfat Sulfat är en förening mellan syre och svavel som bildas då rent svavel eller sulfidbundet svavel reagerar med syre vid förbränning eller vid kontakt med bakterier, syre och vatten. Processen leder till bildning av svavelsyra. Sulfat tillförs via nederbörd (surt regn). Sulfat tillförs också från svavelhaltiga berggrunder och jordarter. Bedömningsgrunder för sulfat saknas. I brunnsvatten ges tjänligt med anmärkning vid 1 mg/l p.g.a. korrosionsrisk, vid 25 mg/l ges också tjänligt med anmärkning. Vid denna halt föreligger risk för smakförändringar samt övergående diarréer hos småbarn. BOD Biokemisk syreförbrukning, BOD 7 (mg/l) är ett mått på vattnets halt av organiskt material som är biologiskt nedbrytbart. Värdet anger mängden syre som åtgår vid biologisk nedbrytning av provet, under standardiserade förhållanden (7 dygn, 2 C). På motsvarande sätt ger BOD 14, BOD 21 och BOD 28 syreförbrukningen under 14, 21 och 28 dagar. TOC TOC (totalt organiskt kol) ger information om halten av organiska ämnen. TOC-halten varierar på motsvarande sätt som COD Mn. Nedbrytningen av det organiska materialet förbrukar syre. TOC-halten ger därför även information om risken för låga syrgashalter. Halterna av TOC ligger i intervallen 2-5 mg/l för näringsfattiga klarvattensjöar, 5-15 mg/l för näringsrika sjöar och 1-25 mg/l för humösa sjöar. Vatten som är kraftigt förorenade med organiskt material kan ha värden överstigande 2 mg/l. Enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder (Rapport 4913) kan en klassindelning med avseende på TOC-halt (mg/l) i ytvatten göras enligt: < 4 Mycket låg halt 4 8 Låg halt 8 12 Måttligt hög halt 12 16 Hög halt > 16 Mycket hög halt Syrehalt Syrehalt (mg/l) anger mängden syre som är löst i vattnet. Vattnets förmåga att lösa syre minskar med ökad temperatur och ökad salthalt. Syre tillförs vattnet främst genom omrörning (vindpåverkan, forsar) samt genom växternas fotosyntes. Syre förbrukas vid nedbrytning av organiska ämnen. Syrebrist kan (särskilt vid förekomst av skiktning) uppstå i bottenvattnet i sjöar efter kraftig algblomning eller vid hög halt av organiska ämnen (humus). Detta inträffar oftast under sensommaren och i slutet av vintern (is). Inlagring av avloppsvatten innehållande organiska ämnen och ammoniumkväve kan också ge syrebrist. Lägre syrehalter än 4-5 mg/l kan ge skador på syrekrävande vattenorganismer. Enligt Naturvårdsverket, Rapport 4913, kan tillståndet med avseende på syrehalt (mg/l, lägsta värde under året) indelas enligt följande: 19
LÅNGTÅ 215 Bilaga 1 >7 Syrerikt tillstånd 5-7 Måttligt syrerikt tillstånd 3-5 Svagt syretillstånd 1-3 Syrefattigt tillstånd <1 Syrefritt eller nästan syrefritt tillstånd Syremättnad Syremättnad (%) är den andel som den uppmätta syrehalten utgör av den teoretiskt möjliga halten vid aktuell temperatur och salthalt. Vid C kan sötvatten t.ex. hålla en halt av 14 mg/l, men vid 2 C endast 9 mg/l. Mättnadsgraden kan vid kraftig algtillväxt betydligt överskrida 1 %. Kväve Totalkväve (mg/l) anger det totala kväveinnehållet i ett vatten, vilket dels kan föreligga organiskt bundet och dels som lösta salter. De senare utgörs av nitrat, nitrit och ammonium. Kväve är ett viktigt näringsämne för levande organismer. Tillförsel av kväve, anses utgöra den främsta orsaken till övergödningen av våra kustvatten. Kväve tillförs sjöar och vattendrag genom nedfall av luftföroreningar, genom läckage från jord- och skogsbruksmarker samt genom utsläpp av avloppsvatten. I lakvatten är som regel kvävehalterna extremt höga och halter mellan 3-2 mg/l är inte ovanliga. Ofta utgörs huvuddelen av kvävet i lakvatten av oorganiskt kväve (ammonium och nitrat). Det är ovanligt med lakvatten där den oorganiska delen understiger 7 % av totalkvävet. Liten andel oorganiskt kväve kan därför vara en indikation på analysfel (gäller främst ammonium). I många lakvatten utgör ammoniumkväve huvuddelen av kvävet. Ammoniumkväve kan i många fall användas som en markör för lakvatten. Särskilt bra fungerar ammoniumkväve i grundvatten där nitrifikationen (omvandling till nitratkväve) är låg. Ammoniumkväve är lättrörligt i marken och fastläggs som regel ej, vilket är ett vilkor för en bra lakvattenmarkör. En lakvattenmarkör skall finnas i avvikande hög halt (jämfört med opåverkad omgivning), ej omvandlas till andra föreningar och vara lättrörlig i mark och berggrund. Observera att halter dels kan anges relaterat till totalkväve (Naturvårdsverkets bedömningsgrunder för sjöar och vattendrag, rapport 4913) och dels relateras till total molvikt (SGU:s bedömningsgrunder och Livsmedelsverkets råd om enskild dricksvattenförsörjning). Omräkningstal anges nedan: ammoniumkväve till ammonium = 1,28, nitritkväve till nitrit = 3,29, nitratkväve till nitrat = 4,43. Enligt Naturvårdsverket (Rapport 4913), kan sjöar (maj-oktober) med avseende på totalkvävehalt indelas enligt följande (mg/l): <,3 Låga kvävehalter,3-,625 Måttligt höga kvävehalter,625-1,25 Höga kvävehalter 1,25-5, Mycket höga kvävehalter >5, Extremt höga kvävehalter Dessa gränser har även tillämpats för rinnande vatten. Ammoniumkväve (NH 4 -N) är den oorganiska fraktion av kväve som bildas vid nedbrytning av organiska kväveföreningar. Ammonium omvandlas via nitrit (NO 2 -N) till nitrat (NO 3 - N) med hjälp av syre. Denna process tar ganska lång tid och förbrukar stora mängder syre. Oxidation av 1 kg ammoniumkväve förbrukar 4,6 kg syre. Många fiskarter och andra vattenlevande organismer är känsliga för höga halter av ammonium beroende på att gifteffekter kan förekomma. Giftigheten beror av ph-värdet (vattnets surhet), temperaturen och koncentrationen av ammonium. En del ammonium övergår till ammoniak som är giftigt. 2
LÅNGTÅ 215 Bilaga 1 Ju högre ph-värde och temperatur desto större andel ammoniak i förhållande till ammonium (Alabaster och Lloyd 1982). Enligt Naturvårdsverket (1969:1) är gränsvärdet för laxartad fisk (t.ex. öring och lax),2 mg/l och för fisk i allmänhet (t.ex. abborre, gädda och gös) 1,5 mg/l. Det finns dock en del tåliga arter inom gruppen vitfiskar som klarar mycket höga halter. Bedömningsgrunder för ammoniumkväve saknas. Följande indelning har därför föreslagits av ALcontrol (mg/l) utgående från SNV 1969:1, Bedömningsgrunder för svenska ytvatten (effekter på fisk): <,5 Mycket låg halt,5-,2 Låg halt,2-,5 Måttligt hög halt,5-1,5 Hög halt > 1,5 Mycket hög halt Nitratkväve (NO 3 -N) är en viktig närsaltkomponent som direkt kan tas upp av växtplankton och högre växter. Nitrat är lättrörligt i marken och tillförs sjöar och vattendrag genom s.k. markläckage. Nitritkväve (NO 2 -N) är liksom ammoniumkväve giftigt för vattenorganismer. Effektgränsen ligger kring,1-,2 mg/l för vattenorganismer. Nitrit kan ge försämrad syreupptagning i blodet varför detta även är skadligt för människor. Grundvatten: Följande gränsvärde gäller för brunnsvatten med avseende på kvävefraktioner: Tjänligt med anmärkning: ammoniumkväve,4 mg/l, nitratkväve >4,5 mg/l (= 2mg/l nitrat), nitritkväve >,31 mg/l (=,1 mg/l nitrit). Otjänligt: nitritkväve >,15 mg/l (=,5 mg/l nitrit), nitratkväve >11,2 mg/l (=5 mg/l nitrat). Dessutom får ej vatten med nitritkväve- och nitratkvävehalter på,31 respektive 11,2 mg/l ges till barn under 1 år. Fosfor Totalfosfor, tot-p (mg/l) anger den totala mängden fosfor som finns i vattnet. Fosfor föreligger i vatten antingen organiskt bundet eller som fosfat. Fosfor är i allmänhet det tillväxtbegränsande näringsämnet i sötvatten och alltför stor tillförsel kan medföra att vattendrag växer igen och att syrebrist uppstår. Enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder (Rapport 4913) kan tillståndet (mg/l) med avseende på totalfosforhalt (majoktober) i sjöar indelas enligt: <,125 Låga halter,125-,25 Måttligt höga halter,25-,5 Höga halter,5-,1 Mycket höga halter >,1 Extremt höga halter Tillståndsbedömningen i rinnande vatten har gjorts enligt samma normer. Halterna i grundvatten ligger ofta under,4 mg/l. Brunnsvatten har ett gränsvärde på,2 mg fosfatfosfor/l (=,6 mg/l fosfat) vilket ger bedömningen tjänligt med anmärkning. Grumlighet Turbiditet - grumlighet (FNU) ger ett mått på vattnets innehåll av suspenderade partiklar, t.ex. plankton eller mineralpartiklar. Eftersom halter av metaller och fosfor ofta är kopplade till grumlighet är detta en viktig stödvariabel. Desto större grumlighet desto högre halter av fosfor och metaller även vid opåverkade förhållanden. Vattendrag kan, enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder (Rapport 4913) indelas 21
LÅNGTÅ 215 Bilaga 1 i följande klasser med avseende på turbiditet: <,5 Ej eller obetydligt grumligt vatten.,5-1, Svagt grumligt vatten 1,-2,5 Måttligt grumligt vatten 2,5-7, Betydligt grumligt vatten >7, Starkt grumligt vatten Ungefär motsvarande halter förekommer i grundvatten med undantag för bly som vanligen förekommer i lägre halter än i ytvatten. Till tungmetallerna räknas också koppar, zink, nickel och krom, vilka är skadliga vid högre halter än de förstnämnda metallerna. Följande bakgrundshalter gäller för ytvatten: koppar,1-3 µg/l krom,1-1 µg/l nickel,1-1 µg/l zink 1-1 µg/l. Kalium och strontium Kalium och strontium utgör också ofta lakvattentypiska lättrörliga ämnen som förekommer i förhöjda halter i lakvatten. Halterna av dessa ämnen är ofta låga i opåverkat vatten. Kaliumhalterna är som regel låga i både yt- (1-3 mg/l) och grundvatten (1-1 mg/l). I lakvatten kan ibland halterna vara mycket höga (2-3 mg/l). Om kaliumhalterna är starkt förhöjda i lakvattnet är denna variabel ofta en bra lakvattenmarkör. Bedömningsgrunder för kalium saknas i både yt- och grundvatten. I brunnsvatten ges anmärkning vid 12 mg/l beroende på att detta kan indikera påverkan från gödsel eller annan föroreningskälla t.ex. lakvatten. Tungmetaller Av metallerna är kvicksilver, bly och kadmium de i särklass giftigaste. Dessa s.k. tungmetaller anrikas hos djur och människor och kan ge gifteffekter redan vid låga halter (,1-1 µg/l). I ytvatten gäller följande bakgrundshalter av nämnda metaller: kadmium,1-,1 µg/l kvicksilver,1-,5 µg/l bly,2-3 µg/l. (1 mg/l=1 µg/l, 1 µg/l =,1 mg/l). Ungefär motsvarande halter förekommer i grundvatten med undantag för zink som ofta föreligger i högre koncentrationer. Arsenik är en annan metall som ibland kan förekomma naturligt i vissa berggrundsområden. Ämnet har också använts till impregnering av trä. I ytvatten ligger bakgrundshalterna i allmänhet mellan,1-,5 µg/l. I grundvatten kan dock betydligt högre halter förekomma. Arsenik är till skillnad från många andra tungmetaller förhållandevis lättrörlig. Följande gränsvärden gäller med avseende på metaller i brunnsvatten: Tjänligt med anmärkning: koppar =,2 mg/l kadmium =,1 mg/l (1µg/l) aluminium och järn =,5 mg/l mangan,3 = mg/l kalcium och natrium = 1 mg/l magnesium = 3 mg/l kalium = 12 mg/l. Otjänligt: kvicksilver =,1 mg/l (1 µg/l). kadmium =,5 mg/l (5 µg/l) bly och arsenik =,1 mg/l (1 µg/l) nickel =,2 mg/l (2 µg/l) krom=,5 mg/l (5 µg/l) koppar = 2 mg/l 22
LÅNGTÅ 215 Bilaga 1 Enligt Naturvårdsverket (Rapport 4913) kan metallhalter (µg/l) i ytvatten indelas enligt: Mycket Låga Måttligt Höga Mycket låga halter halter höga halter halter höga halter Arsenik <,4,4-5 5-15 15-75 > 75 Bly <,2,2-1 1-3 3-15 > 15 Kadmium <,1,1-,1,1-,3,3-1,5 > 1,5 Koppar <,5,5-3 3-9 9-45 > 45 Krom <,3,3-5 5-15 15-75 > 75 Nickel <,7,7-15 15-45 45-225 > 225 Zink < 5 5-2 2-6 6-3 >3 Bedömningsgrunder saknas för aluminium, järn, kobolt och kvicksilver Enligt Naturvårdsverket (Rapport 4915) kan metallhalter (µg/l) i grundvatten indelas enligt: Mycket Låga Måttligt Höga Mycket låga halter halter höga halter halter höga halter Arsenik < 1 1-5 5-1 1-5 > 5 Bly <,2,2-1 1-3 3-1 > 1 Kadmium <,5,5-,1,1-1 1-5 > 5 Zink < 5 5-2 2-3 3-1 >1 Bedömningsgrunder saknas för aluminium, järn, kobolt, koppar, krom, nickel och kvicksilver Enligt Naturvårdsverket (Rapport 4913) kan metallhalter i ytsediment (-1 cm, ackumulationsbotten, torrsubstans (TS) <25 %, glödgningsförlust >1 %) indelas i tillståndsklasser avseende metallhalter (mg/kg TS) enligt följande: Mycket Låga Måttligt Höga Mycket låga halter halter höga halter halter höga halter Arsenik < 5 5-1 1-3 3-15 > 15 Bly < 5 5-15 15-4 4-2 > 2 Krom < 1 1-2 2-1 1-5 > 5 Nickel < 5 5-15 15-5 5-25 > 25 Koppar < 15 15-25 25-1 1-5 > 5 Kadmium <,8,8-2 2-7 7-35 > 35 Zink < 15 15-3 3-1 1-5 >5 Kvicksilver <,15,15-,3,3-1, 1,-5 >5 23
LÅNGTÅ 215 Bilaga 1 Normalvärden i lakvatten I tabell nedan redovisas normalvärden för svenska lakvatten (Kulander 199). Tabell 8. Vattenkemiska median och medelvärden från svenska lakvatten Parameter median medelvärde ph 7,1 7,1 Konduktivitet (ms/m) 227 34 Färgtal (mg/l) 2 327 BOD7 (mg/l) 83 243 COD-Cr (mg/l) 327 65 COD-Mn (mg/l) 62 19 Totalfosfor (mg/l),31 1,7 Nitritkväve (mg/l),12 3 Nitratkväve (mg/l),5 1,9 Totalkväve (mg/l) 52 91 Klorid (mg/l) 218 27 Sulfat (mg/l) 34 113 Aluminium (mg/l) 1,1 1,5 Arsenik (mg/l),4,13 Kalcium (mg/l) 28 Kalium (K, mg/l)* 168 231 Magnesium (mg/l)* 59 62 Natrium (mg/l)* 355 46 Bly (mg/l),5,12 Järn (mg/l) 14 2 Mangan (mg/l) 1,6 3,2 Kadmium (mg/l),5,13 Nickel (mg/l),5,51 Koppar (mg/l),29,38 Kobolt (mg/l),5,41 Totalkrom (mg/l),5,5 Zink (mg/l),85,28 Kvicksilver (µg/l)**,2 3,1 PCB (µg/l),2 22 AOX (µg/l) 25 38 Fenol (µg/l) 46 135 Totalt extrah,ämn, (mg/l),22 1,8 * (källa Björklund 1989) ALcontrols erfarenhet vad gäller kvicksilverhalter i lakvatten är att angivna normalvärden är högre än vad som är normalt. I de flesta fall ligger kvicksilverhalterna i lakvatten inom intervallet,2-,1 µg/l. Mikrotox Mikrotox är en giftighetstest för bakterier. En marin bakterie som vid normala förhållanden sänder ut ljus (luminiscerande) exponeras för provvatten i olika koncentrationer. Bakterien är inte känslig för klorid och ammonium, som annars kan vara ett problem vid giftighetstest. Vid analys av giftighet mäts ljusintensiteten under olika exponeringstider och koncentrationer varefter man får ut effektkurvor. I dessa kan hämningen vid olika koncentrationer kan avläsas. Resultatet anges som EC5 och EC3. EC5 innebär den koncentration som ger 5% hämning (i detta fall en minskning av ljusintensiteten med 5 %). EC3 innebär den koncentration som ger 3 % hämning. Koncentrationen anges i procent inblandning. Ju giftigare provvatten desto lägre procentsats. Värden nära 1 % innebär ingen eller liten giftighet värden runt 1 % innebär mycket hög giftighet EOX Analyser av EOX (extraherbara klororganiska ämnen) ger ett mått på den totala mängden av klororganiska ämnen som huvudsakligen är produkter av mänsklig aktivitet (antropogent ursprung). I lakvatten ligger ofta halterna av EOX under 1 µg/l. Halter över 1 µg/l kan indikera förhöjda halter av klororganiska lösningsmedel, klorfenoler eller liknande ämnen. Dock kan även extremt höga halter av organiska ämnen (TOC >1 mg/l) ge ett visst bakgrundspåslag av EOX på 1-2 µg/l utan någon antropogen påverkan. Yt-,grund- och brunnsvatten: Varken Naturvårdsverkets bedömningsgrunder för sjöar och vattendrag (rapport 4913), SGU:s bedömningsgrunder för grundvatten (rapport 213:1) eller Livsmedelsverkets råd om enskild dricksvattenförsörjning (f.d. SOS FS 23:17) innehåller gränsvärden för EOX. 24