KARAKTÄRISERING AV LAKVATTEN OCH SEDIMENT FRÅN LUNDENS AVFALLSANLÄGGNING 2012

Transkript

1 KARAKTÄRISERING AV LAKVATTEN OCH SEDIMENT FRÅN LUNDENS AVFALLSANLÄGGNING 2012 Eda kommun, Gatukontoret

2 Datum Uppdragsnummer Innehåll Sida Bakgrund... 1 Provtagning... 2 Analys... 3 Resultat... 4 Lakvatten... 4 Sediment... 6 Diskussion... 9 Referenser Bilaga 1 Olika parametrars innebörd Bilaga 2 Analyspaket och analysresultat Bilaga 3 Analyspaket och analysresultat... 39

3 Datum Uppdragsnummer Bakgrund Eda Kommun har genom Gatukontoret och Henrik Hansson, gett ProVAb i uppdrag att karaktärisera lakvatten och lakvattensediment vid Lundens avfallsanläggning. Lakvattenkaraktäriseringen syfte är utgöra underlag vid bedömning av åtgärdsbehov på anläggningen. Följande personer har deltagit i utredningen: Henrik Hansson, Gatukontoret Eda kommun ansvarig uppdragsgivare. Petter Nyberg, ProVAb provtagning och rapportskrivning Holger Torstensson, ProVAb provtagning, resultatsammanställning ordinarie provtagningsprogram, rapportskrivning och rapportgranskning. Provtagning inom det ordinarie provtagningsprogrammet har utförts av Staffan Norrlander. Deponering på avfallsupplaget Lunden har skett sedan Verksamheten är belägen på fastigheten Lunden 1:60 ca 4 km sydväst om Köla. Anläggningen är förlagd till en västsluttning och sträcker sig upp till höjdryggen (tillika vattendelare) varför risken för grundvatteninträngning i deponerade massor är liten. Lakvattensystemet är utformat med uppsamlande diken i norr och söder samt delvis i öster. Risken för lakvattenläckage mot öst bedöms vara begränsad och risk för läckage åt öster bedöms främst omfatta dagvatten. I väster finns uppsamlande diken, i den sydvästra delen ett avskärande dike. Lakvattnet leds till en pumpbrunn som lyfter vattnet till en lakvattendamm som luftas med ejektorluftare. I lakvattendammen renas vattnet genom biologisk aktivitet och sedimentation. Lakvattendammens volym uppgår till 3500 m 3. Figur 1. Uppsamlingsdike i syd t.h. och inloppsrör till pumpbrunn t.v. 1

4 Datum Uppdragsnummer På deponin deponeras ca 5000 ton avfall/år. Som mellantäckningsmaterial används bottensand från Åmotfors Energi AB. Provtagning Provtagning av lakvatten och lakvattensediment utfördes den 30 augusti Lakvatten provtogs på utgående vatten från lakvattendammen (Figur 2). Provtagning gjordes direkt i provtagningskärl från överfallet med undantag för syreprov som provtogs i vattenvolymen före överfallet för att undvika att syresättning av provet. Figur 2. Provtagningspunkt för utgående vatten från lakvattendammen. Sedimentprovtagning gjordes från båt i lakvattendammen. Totalt 10 sedimentproppar togs upp med rörhämtare (Figur 3). De översta två centimetrarna av proppen överfördes till ett stålkärl vari delproverna blandades till ett samlingsprov. Därefter överfördes samlingsprovet till glasburkar och skickades för analys till ackrediterat laboratorium. Sedimentet var grått med mindre inslag av svarta stråk. I ytan fanns bruna järnutfällningar, vilket tillsammans med sedimentets färg indikerar relativt hög syrehalt. 2

5 Datum Uppdragsnummer Figur 3. Sedimentprovtagning lakvattendammen, Lunden, Analys Analys av lakvatten har skett enligt Eurofins screeningpaket TerrAtesT, med tillägg av metaller, glödförlust på susp, susp, alkalinitet, syre, ph-värde, konduktivitet, klorid, sulfat, fluorid, BOD 7, NH4-N, Tot-N, NO2/3-N, NO2-N, PO4-P, tot-p, microtox, EOX, nonylfenol och PFOS/PFOA. Sediment har analyserats med avseende på TerrAttesT med tillägg av glödförlust, vissa metaller, nonylfenol, EOX, bromerade flamskyddsmedel och PFOS/PFOA. 3

6 Datum Uppdragsnummer Resultat Fullständiga analysresultat presenteras i bilagorna 1-2. I bilaga 3 redovisas analysdata från Lakvatten (Metaller har i efterföljande text främst bedömts utgående från analyser utförda av Eurofins i Sverige. Detta då metallanalys sker via TerrAtest tillämpas högre detektionsgränser, vilket ger osäkrare värden vid låga halter.) Salthalten (konduktiviteten) uppmättes till 190 ms/m vilket är relativt lågt jämfört med normalvärden för lakvatten i Sverige. Under perioden varierade konduktiviteten mellan ms/m. Medelvärdet var 181 ms/m vilket visar att provet var representativt. Dominerande salter var vätekarbonat (alkalinitet), klorid, natrium, kalcium, kalium, magnesium och sulfat. Tabell 1. Dominerande salter i lakvattnet från lakvattendamm, Lunden. Parameter Alkalinitet Kalcium Kalium Klorid Magnesium Natrium Sulfat Halt (mg/l) Vattnets ph-värde var 8,0. Vid ph-värden över 10,5 eller under 6,0 finns risk för ökad rörlighet hos tungmetaller. Förevarande ph-värde är således positivt då tungmetallerna kan falla ut som oxider/hydroxider eller sulfider. Under perioden varierade ph-värdet mellan 7,1 och 8,9. Medelvärdet för denna period var 8,0. Halt suspenderade ämnen uppgick till 41 mg/l varav glödgningsrest (icke-organiskt material) 14 mg/l (34 %). Således bestod en stor del av mängden suspenderad substans av organiska ämnen. Vattnet var grönskimrande vid provtagningen och en stor del av den organiska suspenderade substansen bestod sannolikt av alger. Totalt organiskt material (TOC) uppmättes till 38 mg/l. Av det utgjorde löst organiskt material (DOC) 31 mg/l. Den syreförbrukande fraktionen BOD 7 bestämdes till 15 mg/l. För samtliga parametrar i detta stycke var uppmätta halter lägre än normalhalter för svenska lakvatten (Kulander 1990). Detta beror till stor del på att deponeringen av organiskt material har minskat kraftigt sedan jämförelsedata togs fram. För TOC saknas data för perioden BOD 7 har dock analyserats. Halterna varierade mellan 5-37 mg/l under perioden , med ett medelvärde på 12,1 mg/l. Uppmätta halter av BOD 7 innebär att det kan finnas behov att tillsätta kolkälla för att förbättra kvävereningen i anläggningen. 4

7 Datum Uppdragsnummer Uppmätt totalkvävehalt uppgick till 31 mg/l varav den syretärande delen, ammoniumkväve, utgjorde 20 mg/l motsvarande 65 %. Av den totala syretäringen i lakvattnet (ammonium*4,6 + BOD 7 ) stod ammonium för 86 %. Nitrat/nitrit stod för 0,86 mg/l av totalkvävehalten (3 %) och således organiskt bundet kväve 10 mg/l. Totalkvävehalten var något lägre än normalvärden för svenska lakvatten. Under perioden varierade totalkvävehalterna mellan mg/l med ett medelvärde på 56 mg/l. Halterna av totalkväve har generellt varit lägre i samband med provtagningar i augusti, vilket beror på att kvävereningen fungerar bättre under denna årstid. Uppmätt värde i samband med karaktärisering avviker ej mot andra sensommarvärden. Under analyserades ammoniumkväve med en variation mellan mg/l och ett medelvärde på 35 mg/l. Under hela perioden varierade nitrat- + nitritkväve mellan 0,1 och 4,8 mg/l med ett medelvärde på 1,2 mg/l. Halten totalfosfor uppgick till 0,25 mg/l vilket är i nivå med normalvärden för svenska lakvatten. Fosfatfosfor utgör den mest lättillgängliga fraktionen av fosfor ur växtnäringssynpunkt. I samband med utökad provtagning varierade fosfatfosforhalterna mellan 0,02-0,07 mg/l med ett medelvärde på 0,05 mg/l (äldre data saknas). Även detta tyder på en hög syrehalt. Då fosfatfosforhalterna generellt är låga skulle en tillsats av fosfatfosfor kunna bidra till en ökad kväverening. Övrig fosfor är bundet till organiska ämnen, lerpartiklar och till järnutfällningar. Under perioden varierade totalfosforhalten mellan 0,09-0,64 mg/l med ett medelvärde på 0,23 mg/l. Då provet periodvis tagits i dike efter damm ( ) har sannolikt en del prov haft förhöjda värden p.g.a. sedimentgrumling i samband med provtagning. Syrehalten (7,7 mg/l) tyder på god syresättning av lakvattnet. Syre har endast analyserats under Under denna period varierade halterna mellan 5,6-12 mg/l med ett medelvärde på 8,8 mg/l. Halterna av tungmetaller var med hänsyn till bedömningsgrunder för sjöar och vattendrag (Naturvårdsverket Rapport 4913) låga avseende arsenik, bly, krom, nickel och zink. Avseende kadmium var halterna mycket låga. Koppar förekom i måttligt höga halter enligt samma bedömningsgrunder. Måttligt höga kopparhalter är dock vanligt förekommande i Värmlänska vatten beroende på geologisk bakgrund. Bly kadmium, koppar och krom har analyserats regelbundet i tidigare kontrollprogram. Halterna av bly har varierat mellan 0,7-4,1 (1,4) µg/l (låga till höga halter), koppar mellan 1,4-6,7 (2,9) µg/l (låga till måttligt höga halter), krom mellan 2,2 till 8,3 (4,9) µg/l (låga till måttligt höga halter) och zink mellan 5-34 (16) µg/l (låga till måttligt höga halter). Kadmium har inte detekterats vid något tillfälle under perioden 2004-sept 2012 (periodvis förhöjd detektionsgräns). Halterna var generellt lägre under intensivperioden än tidigare, vilket tyder på att sediment troligen kommit med och bidragit till förhöjda värden Uppmätta metallhalter i samband med karaktäriseringen låg i samma storleksordning som medelvärdet för perioden Som tidigare nämnts togs prover tidigare periodvis i dike nedströms dammen där risk för uppvirvling av sediment vid provtagning bedöms vara stor. (Värde i parentes avser medelvärde ) Halterna av kobolt (2,3 µg/l), kvicksilver (<0,005) och molybden (1,2 µg/l) bedömdes som låga. För dessa ämnen saknas bedömningsgrunder. Kvicksilverhalterna var mycket låg vid samtliga provtagningar (<0,005 µg/l). Under perioden då en högre detektionsgräns tillämpades (<0,13 µg/l) förekom inga mätbara halter av kvicksilver. 5

8 Datum Uppdragsnummer Halterna av järn (3,3 mg/l) och mangan (0,13) var måttligt höga respektive låga, vilket tyder på god syresättning (låg redox). Under perioden varierade järnhalten mellan 2,3-16 mg/l med ett medelvärde på 6,3 mg/l. Manganhalten varierade under samma period mellan 0,10-0,55 mg/l med ett medelvärde på 0,25 mg/l. Förhöjda halter av järn bedöms främst vara orsakad av sedimentpåverkan. Relativt låg manganhalt vid samtliga provtagningar indikerar hög redox. Halterna av bor (1100 µg/l) och strontium (450 µg/l) var höga. Dessa ämnen har god rörlighet i mark och vatten och kan därför fungera som lakvattenindikatorer. Uppmätta halter avvek ej från medelvärdet för perioden Ingen fenol (<0,5 µg/l) kunde detekteras, ej heller kresol, dimetylfenoler eller ftalater. Fenol har analyserats i det tidigare kontrollprogrammet. Halterna har varierat mellan <2 till 8 µg/l , vilket innebär att dessa har legat på samma nivå som naturliga bakgrundshalter. Olja förekom i fraktionerna C10-C12 (30 µg/l) och C12-C16 (20 µg/l), vilket bedöms vara låga halter. Detsamma gäller för antracen som uppmättes till 0,01 µg/l. Antracen tillhör gruppen polycykliska aromatiska kolväten (PAH). PAH:er förekommer exempelvis i tjära och kan urlakas ur tryckimpregnerade träprodukter. De förekommer också inom färgtillverkning. Perfluorerade karboner PFC där gruppen PFOS/PFOA (perfluoroktansulfonat/perfluoroktansyra) förekom i en måttligt hög halt 221 ng/l varav PFOS utgjorde 43 ng/l. Bakgrundshalter i ytvatten p.g.a. allmän diffus påverkan av PFOS/PFOA bedöms ligga på nivån 1-5 ng/l. PFC används bl.a. för att göra produkter vatten- och smutsavisande. Tidigare har stora mängder PFC används i brandsläckningsmedel, rengöringsmedel, impregneringsmedel till textilier, papper och läder och tillsatser till färg och lack. Användningen för tillverkning av nämnda produkter har dock minskat. Fortfarande används dock ämnena i stor utsträckning vid förkromning av metall, inom halvledarindustrin och i hydrauloljor inom flygindustrin. Även i en del skidvallor (s.k. fluorvallor) används ämnesgruppen. PFC bioackumuleras och misstänks bidra till infertilitet och vara cancerframkallande. Akuttoxicitet är dock hög (3-5 mg/l för vattenorganismer). PFC påverkar leverns förmåga att bryta ned fetter i kroppen på så sätt att fettmetabolismen ökar vid doser från 1 µg PFOS/g, vilket är en koncentration som kan hittas i sillgrissleägg, gråtrutägg och skarvägg. PFC liknar fettsyror och när de kommer in i kroppen, är det tänkbart att kroppen producerar mer av de enzymer, som ska bryta ned fettet. Följden kan bli en ökad produktion av fria radikaler. Individen utsätts då för oxidativ stress, varvid cellerna påverkas negativt. Toxicitetstest på bakterier (microtox) visade ingen påvisbar giftpåverkan (EC 10/20/50 >91 %). Sediment De halter som anges för sediment avser halt i torkat prov (TS=torrsubstans). 6

9 Datum Uppdragsnummer Figur 4. Sedimentpropp Sedimentet var ljust i ytan (1-2 cm), med viss färg av utfällda järnoxider. I sedimentet förekom mygglarver (fjädermygglarver) varav en del ej var rödfärgade, vilket visar hög syrehalt. Analyserat samlingsprov hade en torrsubstanshalt på 25,7 %. Andelen organiskt material, mätt som glödförlust, var 13,7 %. Halten totalt organiskt kol uppgick till 7,8 %. Det medför att sedimentet lämpar sig för bedömning av föroreningsbelastning eftersom miljögifter och tungmetaller binder till det organiska materialet. Lerhalten (partiklar med en diameter < 2 µm) uppmättes till 10,0 %. Analyser av metaller i sediment avspeglar halterna i vattnet och ger en bra bild av huruvida metallhalterna är förhöjda eller ej i lakvattnet. Beroende på att lakvattnet innehåller mycket partiklar och organiska ämnen blir metallhalterna förhöjda. Desto större grumlighet och högre halt av organiska ämnen ju högre metallhalt även vid opåverkade förhållanden. Det kan därför vara svårt att bedöma metallpåverkan utgående från enbart analyser i vattenfas. Detta gäller särskilt inkommande lakvatten. Även ur statistisk synvinkel är det en fördel att titta på halter i sediment som återspeglar belastning under en lång tidsperiod, jämfört med enstaka stickprov i vatten. I sedimentet uppmättes titan i höga halter (520 mg/kg), vilket är normalt för lakvattensediment. Titan förekommer bland annat i vita färgpigment, tandkrämer och slipmedel. Giftigheten är begränsad. Även barium förekom i förhöjd halt (350 mg/kg). Barium användes tidigare i bildrör i TV-apparater. Dock förekommer metallen ofta naturligt i förhöjda halter beroende på geologisk påverkan. Molybden, tenn, selen och silver förekom ej i halter över detektionsgräns. Halterna av kobolt, vanadin och uran var låga. För ämnen i detta stycke saknas bedömningsgrunder. Utgående från bedömningsgrunder för metallhalter i ytsediment på ackumulationsbottnar var halterna av bly och kadmium mycket låga och halterna av kvicksilver och arsenik låga. Halterna av koppar, krom, nickel och zink var måttligt höga. 7

10 Datum Uppdragsnummer Halten av svavel i ytsedimentet var relativt låg (3200 mg/kg). Då järnhalten var mg/kg bedöms större delen av järnet vara utfällt som oxid, vilket tyder på en god syresättning i ytligt sediment. I sediment sker en anrikning av organiska miljögifter. Halterna är ofta mer än en faktor 1000 högre i sedimentet än i vattenfasen, vilket gör att många organiska miljögifter som inte kan detekteras i vattnet kan detekteras i sedimentet. Sediment avspeglar en genomsnittlig belastning under en längre tidsperiod och täcker också in tillfälliga belastningstoppar. Uppmätta halter av nonylfenol, 4-tert-oktylfenol, nonylfenoldietoxylater och nonylfenolmonoetoxylater var låg i intervallet 0,022-0,039 mg/kg. Nonylfenol kommer bland annat från textilier och normalhalter i avloppsslam uppgår ofta till 5-20 mg/kg TS. 4-tert-oktylfenol används vid tillverkning av ytaktiva ämnen i form av etoxylater samt vid tillverkning av polymerberedningar. Det ingår också som beståndsdel i ytbeläggningar, lim, gummivaror och tryckfärger. Nonylfenoletoxylater förekommer liksom nonylfenol i kläder. Samtliga angivna ämnen i detta stycke har misstänkta eller konstaterade hormonstörande egenskaper. Halterna i sedimentet bedöms vara låga. TerrAtest-screening visade på oljeförekomster i intervallen C16-C21, C21-C30, C30-C35 och C35-C40 (27, 24, 30 resp. 13 mg/kg), vilket är låga halter. Totalhalten uppgick till 95 mg/kg. Diesel, smörjolja/hydraulolja och organsiska ämnen ger utslag i angivna intervall. Låga halter av p-kresol (tryckimpregnerat virke) och naftalen (PAH) uppmättes. Monoklorbensen förekom i låga halter (0,02 mg/kg). Monoklorbensen har goda lösande egenskaper och används därför som lösningsmedel inom industrin. Det är också en mellanprodukt vid framställning av färgämnen, gummi och herbicider (ogräsbekämpningsmedel). PFOS detekterades i låga halter (3,4 µg/kg). PFOA låg under detektionsgräns (<2,3 µg/kg). Bakgrundshalter för PFOS/PFOA p.g.a. allmän diffus påverkan bedöms ligga på nivån 0,1-0,5 µg/kg TS. Bromerade flamskyddsmedel förekom i låga halter i sedimentet i nivå med bakgrundshalter. Detekterade ämnen var PBDE 17, 28, 47, 49, 71, 99, 100, 119, 153 och 154. Totalhalten av analyserade och detekterade BDE:er uppgick till 8,97 µg/kg. Bakgrundshalter (totalhalter) i sediment p.g.a. allmän diffus påverkan bedöms ligga på nivån 1-10 µg/kg TS. Flamskyddsmedel förekommer i många produkter, exempelvis stolsitsar, textilier, elektronik etc. 8

11 Datum Uppdragsnummer Diskussion Föroreningsnivån i lakvatten och sediment bedöms, i jämförelse med normalvärden för lakvatten, vara låg avseende salthalt. Uppmätta halter av metaller i samband med karaktärisering och under intensivperioden , samt i sediment visar på en generellt låg belastning av tungmetaller. Halten av fraktionerade alifater (oljor) var låg. Olja kan fungera som transportmedium för andra ämnen (organiska miljögifter) varför en låg halt i sediment (och lakvatten) är positivt. Organiska miljögifter förekom i liten utsträckning. Halter av PAH, bekämpningsmedel, lösningsmedel och PCB var låga eller ej detekterbara med använda analysmetoder. Bromerade flamskyddsmedel förekom i nivå med naturlig förekomst i sediment till följd av diffus spridning i naturen. Enbart halter av PFOS/PFOA var något förhöjd i lakvattnet. För lakvatten saknas dock i stor utsträckning jämförelsematerial. ProVAb, Petter Nyberg Holger Torstensson 9

12 Datum Uppdragsnummer Referenser Björklund, I. (1989). SNV Rapport 3702 Biologisk och kemisk karakterisering av ytliga lakvatten. Naturvårdsverket. Esbjörnsson, C. (2002). Pentaklorbensen och triklorbensen. Naturvårdsverket. IVL Svenska miljöinstitutet. (2000). Handbok för lakvattenbedömning - Metodik för karakterisering av lakvatten från avfallsupplag. KM Lab. ( ). Angående nya bedömningsgrunder för miljökvalitet (vattenkemi). Tillämpningsförslag gällande bedömningsgrunder kemi. Kulander, K.-E. (1990). SNV Rapport 3760 Lakvatten från avfallsdeponier, Utvärdering av analysresultat från lakvattenkontroll Naturvårdsverket. Rapport (1999). Bedömningsgrunder för miljökvalitet, sjöar och vattendrag. Naturvårdsverket. 10

13 Bilaga 1 Olika parametrars innebörd 11

14 Olika parametrars innebörd I efterföljande text redovisas klassificering av olika parametrar i ytvatten enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder för sjöar och vattendrag (Rapport 4913) och grundvatten (Rapport metaller). Vissa tillägg och avvikelser från Naturvårdsverkets bedömningsgrunder har gjorts (skrivelse angående bedömningsgrunder, KM Lab ). Skillnaderna kommenteras i efterföljande text. För grundvattenanalyser görs även jämförelser med Socialstyrelsens allmänna råd om försiktighetsmått för dricksvatten (SOS FS 2003:17) som gäller enskilda brunnar och dricksvattenanläggningar. Lakvatten ph-värde Vattnets surhetsgrad anges som ph-värde. Skalan (ph) är logaritmisk vilket innebär att ph 6 är 10 gånger surare och ph 5 är 100 gånger surare än ph 7. Ytvatten: Normala ph-värden i sjöar och vattendrag är oftast 6-8. Regnvatten och snö har ett ph-värde på 4,0-4,5. Låga värden uppmäts som regel i sjöar och vattendrag i samband med snösmältning. Höga ph-värden kan under sommaren uppträda i sjöar vid kraftig algtillväxt som en konsekvens av fotosyntesen. Vid ph-värden under ca 5,5 uppstår biologiska störningar, t.ex. nedsatt fortplantningsförmåga hos vissa fiskarter, utslagning av känsliga bottenfaunaarter m.m. Vid värden under ca 5,0 sker drastiska förändringar och utarmning av organismsamhällen. Låga ph-värden ökar dessutom många metallers löslighet och därmed giftighet i vatten. Enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder (Rapport 4913) kan vattnets tillstånd med avseende på ph (medianvärde) indelas enligt följande effektrelaterade skala med tillägg: > 6,8 Nära neutralt 6,5 6,8 Svagt surt 6,2 6,5 Måttligt surt 5,6 6,2 Surt < 5,6 Mycket surt 12

15 Tillägg (KM Lab - ALcontrol): 8 9 Högt ph-värde > 9 Mycket högt ph-värde Alkalinitet Alkalinitet (mg/l) är ett mått på vattnets innehåll av syraneutraliserande ämnen, vilka främst utgörs av karbonat- och vätekarbonat. Alkaliniteten ger information om vattnets buffrande kapacitet, d.v.s. förmågan att motstå försurning. Konduktivitet Konduktivitet - ledningsförmåga (ms/m 25 C) är ett mått på den totala halten lösta salter i vattnet. De ämnen som vanligen bidrar mest till konduktiviteten i sötvatten är kalcium, magnesium, natrium, kalium, klorid, sulfat och vätekarbonat. Konduktiviteten ger information om mark- och berggrundsförhållanden i tillrinningsområdet. Den kan i en del fall också användas som indikation på utsläpp. I ytvatten ligger ledningsförmågan ofta mellan 2 och 20 ms/m. Grundvatten har ofta något högre ledningsförmåga (5-50 ms/m). Klorid Klorid förekommer normalt i ytvatten i halter mellan 1 och 20 mg/l. I grundvatten är koncentrationerna som regel högre än i ytvatten. Ofta ligger dessa mellan 5 och 100 mg/l. Vid förekomst av s.k. relikt vatten (gammal havsbotten) kan halterna vara avsevärt högre ( mg/l). För brunnsvatten är gränsen för tjänligt med anmärkning 100 mg/l. Sulfat Sulfat är en förening mellan syre och svavel som bildas då rent svavel eller sulfidbundet svavel reagerar med syre vid förbränning eller vid kontakt med bakterier, syre och vatten. Processerna leder till bildning av svavelsyra. Sulfat tillförs via nederbörd (surt regn). Sulfat tillförs också från svavelhaltiga bergrunder och jordarter. Bedömningsgrunder för sulfat saknas. 13

16 TOC/DOC TOC (mg/l), totalt organiskt kol, ger information om halten av organiska ämnen. Skogs- och myrmarker är ofta huvudkällan till organiska ämnen (humus) i vattendrag. I mullrika jordbruksmarker kan också jordbruk ge höga halter. Utsläpp och slam från skogsindustri brukar också till stor del bestå av organiska ämnen. Organiska ämnen förbrukar syre, vilket innebär att syretillståndet kan försämras vid hög belastning. Dessutom är ofta humusämnen som bildats i skogs- och myrområden naturligt sura, vilket kan ge försurningseffekter. DOC utgör den lösta fraktionen av organiska ämnen. Enligt Naturvårdsverket (Rapport 4913), kan en klassindelning av organiska ämnen (TOChalt, mg/l) göras enligt: < 4 Mycket låg halt 4-8 Låg halt 8-12 Måttlig hög halt Hög halt >16 Mycket hög halt Grundvatten: För grundvatten saknas gränsvärden för TOC. Organiska ämnen i grundvatten härstammar oftast från humusrika markskikt. I bedömningsgrunder för ytvatten likställs TOC med COD-Mn (kemisk syreförbrukning). För brunnsvatten bedöms halter på 8,0 mg/l (COD- Mn) eller högre som tjänligt med anmärkning. BOD Biokemisk syreförbrukning, BOD 7 (mg/l) är ett mått på vattnets halt av organiskt material som är biologiskt nedbrytbart och anger mängden syre som åtgår vid biologisk nedbrytning av provet under standardiserade förhållanden (7 dygn, 20 C). Kväve Totalkvävehalten (tot-n) anger det totala kväveinnehållet i ett vatten. Kvävet kan föreligga dels organiskt bundet och dels som lösta salter. De senare utgörs av nitrat, nitrit och ammonium. Ytvatten: Kväve är ett viktigt näringsämne för levande organismer. Tillförsel av kväve anses utgöra den främsta orsaken till övergödningen (eutrofieringen) av våra kustvatten. Kväve tillförs sjöar och vattendrag genom nedfall av luftföroreningar, läckage från jord- och skogsbruksmarker samt genom utsläpp av avloppsvatten. 14

17 Nitratkväve (NO 3 -N) är en viktig närsaltkomponent som direkt kan tas upp av växtplankton och högre växter. Nitrat är lättrörligt i marken och tillförs sjöar och vattendrag genom s.k. markläckage. Ammoniumkväve (NH 4 -N) är den oorganiska fraktion av kväve som bildas vid nedbrytning av organiska kväveföreningar. Ammonium omvandlas via nitrit (NO 2 -N) till nitrat (NO 3 -N) med hjälp av syre. Denna process tar ganska lång tid och förbrukar stora mängder syre. Oxidation av 1 kg ammoniumkväve förbrukar 4,6 kg syre. Många fiskarter och andra vattenlevande organismer är känsliga för höga halter av ammonium beroende på att gifteffekter kan förekomma. Giftigheten beror av ph-värdet (vattnets surhet), temperaturen och koncentrationen av ammonium. En del ammonium övergår till ammoniak som är giftigt. Ju högre ph-värde och temperatur desto större andel ammoniak i förhållande till ammonium (Alabaster 1975). Enligt Naturvårdsverket (1969:1) är gränsvärdet för laxartad fisk (t.ex. öring och lax) 0,2 mg/l och för fisk i allmänhet (t.ex. abborre, gädda och gös) 1,5 mg/l. Det finns dock en del tåliga arter inom gruppen vitfiskar som klarar mycket höga halter. Enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder (Rapport 4913) kan tillståndet med avseende på totalkvävehalt (maj oktober) i sjöar indelas enligt (mg/l): < 0,3 Låga halter 0,3 0,625 Måttligt höga halter 0,625 1,25 Höga halter 1,250 5,0 Mycket höga halter > 5,0 Extremt höga halter Fosfor Totalfosfor, tot-p (mg/l), anger den totala mängden fosfor som finns i vattnet. Fosfor föreligger i vatten antingen organiskt bundet eller som fosfat. Fosfor är i allmänhet det tillväxtbegränsande näringsämnet i sötvatten och alltför stor tillförsel kan medföra att vattendrag växer igen och att syrebrist uppstår. Enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder (Rapport 4913) kan tillståndet med avseende på totalfosforhalt (maj-oktober) i sjöar indelas enligt (mg/l): 15

18 < 0,0125 Låga halter 0,0125-0,0 25 Måttligt höga halter 0,025-0,050 Höga halter 0,050-0,100 Mycket höga halter > 0,100 Extremt höga halter Fenol Fenoler är en grupp av organiska ämnen (mer än 50 st.) som bl.a. ingår naturligt i vissa humusämnen, men som också ingår i vissa kemikalier. I ytvatten kan den naturliga halten variera mellan 0-10 µg/l och i grundvatten mellan 0-5 µg/l. I brunnsvatten utan klorering är gränsvärdet 10 µg/l för bedömningen tjänligt med anmärkning. Allmänt om metaller I gruppen tungmetaller förekommer huvuddelen av de metaller som kan vara skadliga för levande organismer. Det är främst bly, krom, kadmium, koppar, arsenik, zink, nickel och kvicksilver som är aktuella i detta sammanhang. En del tungmetaller, t.ex. järn, zink, krom och koppar är nödvändiga och ingår i enzymer, proteiner, vitaminer och andra livsviktiga byggstenar, men tillförseln till organismen får inte bli för stor. Tungmetaller finns naturligt i miljön i förhållandevis låga halter. Dock kan halterna vara höga i sulfidhaltiga berg- och jordarter. Till skillnad från flertalet andra naturligt förekommande ämnen tycks vissa tungmetaller - främst bly, kadmium och kvicksilver - inte ha någon funktion i levande organismer. I stället orsakar dessa metaller redan i små mängder skador då de tillförs djur och växter. Tungmetallernas giftverkan beror till stor del på att de binds hårt till organiska ämnen/strukturer i levande celler, vilket dels försvårar utsöndring (ger ackumulering/koncentrering) och dels bidrar till att olika cellfunktioner störs (gifteffekt). Tungmetallerna är oförstörbara, vilket innebär att de inte bryts ner. De är således exempel på stabila ämnen, som blir miljögifter om de dyker upp i alltför stora mängder i fel sammanhang. I ytvatten gäller följande bakgrundshalter av metaller: kadmium 0,01-0,1 µg/l kvicksilver 1-50 ng/l bly 0,2-3 µg/l koppar 0,1-3 µg/l krom 0,1-1 µg/l nickel 0,1-1 µg/l zink 1-10 µg/l 16

19 Ungefär motsvarande halter förekommer i grundvatten med undantag för bly som vanligen förekommer i lägre halter och zink som ofta föreligger i högre koncentrationer i ytvatten (1 mg/l=1000 µg/l, 1 µg/l = 0,001 mg/l). Arsenik är en annan metall som ibland kan förekomma naturligt i vissa berggrundsområden. Ämnet har också använts till impregnering av trä. I ytvatten ligger bakgrundshalter i allmänhet mellan 0,1-0,5 µg/l. Aluminium Aluminium är en metall som förekommer i höga halter i de flesta jord- och bergarter. Vid låga ph-värden löses metallen ut och går i vattenlösning. Höga halter (mg-nivå) av löst aluminium är giftigt för vattenorganismer. När ph-värdet stiger till 5-5,5 faller aluminium ut. När denna process sker bildas aluminiumfällningar på fiskars och bottendjurs gälar, vilket kan ha en direkt dödande effekt. När aluminium väl har fallit ut minskar giftigheten kraftigt. När phvärdet stiger till 8-9 kan aluminium åter gå i lösning, varvid giftigheten ökar igen. Om phvärdet sedan sjunker faller åter aluminium ut och kan då också bilda skadliga beläggningar på vattenorganismernas gälar. Järn Järn bidrar till vattnets färgvärde tillsammans med humus. Det är en tungmetall som är mycket viktig för många organismer, eftersom den ingår som en viktig del i hemoglobin som behövs till syreupptagning. I vatten kan metallen vara skadlig i höga halter (mg-nivå) när den förekommer som rena järnoxider/hydroxider. Vid syrefria förhållande, vilket är vanligt i grundvatten, övergår järn till en lättlöslig färglös form (järn II). Om ph-värdet överstiger 5 faller detta järn ut som oxider/hydroxider vid kontakt med syre varvid brunröda fällningar (järn III) bildas. Detta kan ge gifteffekter om beläggningar bildas på vattenorganismernas gälar. Utströmmande järnhaltigt grundvatten med ph-värde understigande 5 faller ofta ut först när detta når ett vattendrag med högre ph-värde, varvid skador kan uppstå på vattenlevande djur. 17

20 Enligt Naturvårdsverket (Rapport 4913) kan metallhalter i ytvatten indelas enligt följande (µg/l): Mycket Låga Måttligt Höga Mycket låga halter höga halter höga halter halter halter Arsenik < 0,4 0, > 75 Bly < 0,2 0, > 15 Kadmium < 0,01 0,01-0,1 0,1-0,3 0,3-1,5 > 1,5 Koppar < 0,5 0, > 45 Krom < 0,3 0, > 75 Nickel < 0,7 0, > 225 Zink < >300 Bedömningsgrunder för metaller i ytvatten saknas bl.a. för aluminium, järn, kvicksilver, mangan, kobolt, kalium, kalcium, magnesium, natrium, strontium och barium. Microtox Microtox är en giftighetstest för bakterier. En marin bakterie som vid normala förhållande sänder ut ljus (luminiscerande) exponeras för provvatten i olika koncentrationer. Vid testen mäts ljusintensiteten under olika exponeringstider och koncentrationer varefter man får ut effektkurvor. I dessa kan hämningen vid olika koncentrationer avläsas. EC50 innebär den koncentration som ger 50% hämning (i detta fall en minskning av ljusintensiteten med 50 %). EC30 innebär den koncentration som ger 30 % hämning. Koncentrationen anges i procent inblandning. Desto giftigare provvatten desto lägre procentsats. Värden nära 100 % innebär ingen eller liten giftighet och värden runt 1 % innebär mycket hög giftighet. Giftighet utgående från EC(I) 50 värden kan enligt förslag från ALcontrol (avstämt med Toxicon Thomas Olsson) klassas enligt: 18

21 < 1 % mycket starkt giftigt 1-10 % starkt giftigt % måttligt giftigt % svagt giftigt >100 % ingen giftighet Även andra klassningar finns för olika typer av vatten och sediment (Naturvårdsverket rapport 4640). Normalvärden i lakvatten I Tabell 3 redovisas normalvärden för svenska lakvatten (Kulander 1990). Tabell 2. Vattenkemiska median- och medelvärden från svenska lakvatten Parameter median medelvärde ph 7,1 7,1 Konduktivitet (ms/m) Färgtal (mg/l) Totalfosfor (mg/l) 0,31 1,7 Nitritkväve (mg/l) 0,12 30 Nitratkväve (mg/l) 0,50 1,9 Totalkväve (mg/l) BOD7 (mg/l) COD-Cr (mg/l) Klorid (mg/l) Sulfat (mg/l) Aluminium (mg/l) 1,1 1,5 Arsenik (mg/l) 0,004 0,13 Kalcium (mg/l) 28 Kalium (K, mg/l)* Magnesium (mg/l)* Natrium (mg/l)* Bly (mg/l) 0,05 0,12 Järn (mg/l) Mangan (mg/l) 1,6 3,2 Kadmium (mg/l) 0,0005 0,13 Nickel (mg/l) 0,050 0,051 Koppar (mg/l) 0,029 0,038 Kobolt (mg/l) 0,05 0,041 Totalkrom (mg/l) 0,05 0,05 Zink (mg/l) 0,085 0,28 Kvicksilver (µg/l) 0,2 3,1 19

22 Fenol (µg/l) * (källa Björklund 1989) Allmänt om organiska stabila ämnen (Screening, PCB, EOX) Klorerade ämnen Många klorerade substanser är fettlösliga och bioackumulerande (anrikas i näringskedjor) och har en mycket kraftig giftverkan. De mest uppmärksammade föreningarna är PCB (polyklorerade bifenyler), DDT, dioxiner och massaindustrins utsläpp av klorföreningar. De klorerade substansernas giftighet är till stor del kopplad till att dessa har en hormoneffekt på djur och människor. Detta innebär att kroppens olika hormonsystem störs av miljögifterna, vilket t.ex. påverkar fortplantningsförmåga, ämnesomsättning m.m. Minskningen av sälar i Östersjön har konstaterats bero på sterilitet till följd av PCB som anrikats i näringskedjan. Den helt dominerande källan till utsläpp av klorerade organiska föreningar i Sverige har varit skogsindustrin. Orsaken var att en betydande del av den producerade massan blektes med klorgas. I samband med blekningen bildades klorerade organiska ämnen som sedan släpptes ut i sjöar och vattendrag. Flera av dessa föreningar har visat sig vara både bioackumulerande och giftiga, t.ex. olika klorfenoler och därmed besläktade ämnen. På grund av stor efterfråga på klorfritt papper (konsumenttryck) har andra blekningsmetoder (väteperoxid, ozon, klordioxid) tagit över som radikalt har minskat skogsindustrins utsläpp av klororganiska föreningar. Analyser av EOX (extraherbara klororganiska ämnen) ger ett mått på den totala mängden av klororganiska ämnen som huvudsakligen är produkter av mänsklig aktivitet (antropogent ursprung). Bakgrundshalter ligger normalt på värden <1 µg/l. Icke klorerade organiska ämnen Av de icke klorerade organiska ämnena är det främst sådana som innehåller molekylära ringstrukturer (cyklohexaner, aromatiska ämnen) samt sådana som har fettlösande egenskaper (lösningsmedel, oljeföreningar, enkla aromater och cyklohexaner) som kan ställa till problem i naturen. Exempel på den första kategorin är PAH (polyaromatiska kolväten). PAH förekommer i stenkolstjära, kreosot, asfalt och bildas vid förbränning. Ämnesgruppen kan också förekomma naturligt i små mängder. 20

23 Till den senare kategorin hör t.ex. opolära alifatiska kolväten (ämnen som baseras på enkla kolkedjor som ingår i bensin, diesel och eldningsolja). Opolära kolväten används ofta som ett mått på oljehalten. Föreningar som har korta molekyler (kolkedjor, enkla ringstrukturer) är ofta akut giftiga men bryts samtidigt ned snabbt i naturen (sådana ingår t.ex. i bensin). Ämnen som består av långa molekyler (kolkedjor) och som är uppbyggda av komplicerade ringsystem är mindre akut giftiga men kan i stället vara mutagena (påverkar arvsanlagen) och/eller cancerframkallande. Dessa ämnen bryts ned långsamt i naturen. Vid syrefria förhållanden i bottensediment är nedbrytningshastigheten mycket långsam, vilket innebär att t.ex. olja kan finnas kvar flera tiotals år efter ett utsläpp. Bedömningsgrunder saknas för PAH, olja och andra fettlösliga ämnen. Sediment Torrsubstans Torrsubstans TS (%) är den del av provet som återstår efter torkning (105 o C). Viktförlusten motsvaras av vattenhalten (100 - TS = vattenhalt, %). Glödgningsförlust (GF) Efter askning (550 o C) av ett torkat prov återstår den oorganiska (minerogena) delen av sedimentet. Denna kallas glödgningsrest. Den delen som försvinner (invägt torkat prov minus glödgningsrest) utgör glödgningsförlust. Glödgningsförlusten består till stor del av organiska ämnen. En stor del av metallerna och organiska miljögifter är bundna till den organiska substansen. Vid jämförelse av olika sedimenttyper kan därför en korrelation till den organiska substansen öka jämförbarheten. Färg och sedimentsorter När man tar ett sedimentprov är det viktigt att detta beskrivs. Färgen ger information om syreförhållandena. Ljusa sediment innebär höga syrehalter medan svarta sediment avspeglar syrebrist. När syret tar slut omvandlas oxiderat järn (III) till reducerat järn (II). Samtidigt bildas små mängder svavelväte. 21

24 Enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder (rapport 4913) kan metallhalter i ytsediment (0-1 cm; ackumulationsbotten) indelas i tillståndsklasser (mg/kg TS) enligt tabell: Mycket Låga Måttligt Höga Mycket låga halter höga halter höga halter halter halter Bly < >2000 Kadmium <0,8 0, >35 Koppar < >500 Krom < >500 Kvicksilver <0,15 0,15-0,3 0,3-1,0 1-5 >5 Nickel < >250 Zink < >5000 Arsenik < >150 Bedömningsgrunder saknas för övriga metaller. Allmänt om organiska stabila ämnen (Screening, PCB, EOX) Klorerade ämnen Allmän text se föregående text under lakvatten. Bedömningsgrunder saknas för klororganiska ämnen i sediment (PCB, EOX m.m.). Bakgrundshalter av EOX i sediment relaterat till organisk TS ligger i intervallet 1-30 mg/kg TS. Icke klorerade organiska ämnen Allmän text se föregående text under lakvatten. Bedömningsgrunder saknas för PAH, olja och andra fettlösliga ämnen. Haltnivåerna av olja (opolära alifatiska kolväten) i ackumulationssediment kan indelas enligt följande (mg/kg TS) (Håkansson L muntlig uppgift). 22

25 <100 Låga halter Måttligt höga halter Höga halter >2000 Mycket höga halter 23

26 Bilaga 2 Analyspaket och analysresultat 24

27 25

28 26

29 27

30 28

31 29

32 30

33 31

34 32

35 33

36 34

37 35

38 36

39 37

40 38

41 Bilaga 3 Analyspaket och analysresultat 39

42 Plats Datum Temp Kond ph Alkal NH4-N NO2/3-N NO2-N Kjeld-N C ms/m mg/l mg/l mg/l mg/l mg/l B lakvattenbassäng , ,87 0,19 66 B lakvattenbassäng , ,04 10 B lakvattenbassäng , ,46 0,04 81 B lakvattenbassäng , ,2 0,06 59 B lakvattenbassäng , ,9 0,1 66 B lakvattenbassäng , ,1 0, B lakvattenbassäng , ,9 0,08 56 B lakvattenbassäng B lakvattenbassäng , ,4 0,03 77 B lakvattenbassäng , ,39 0,3 56 B lakvattenbassäng , ,9 0,05 63 B lakvattenbassäng , , ,4 0,05 53 B lakvattenbassäng , ,4 0,8 40 B lakvattenbassäng , ,6 0,05 55 B lakvattenbassäng ,6 7, ,74 0,05 27 B lakvattenbassäng , ,57 0,1 40 B lakvattenbassäng ,59 0,03 68 B lakvattenbassäng , ,3 0,02 58 B lakvattenbassäng , ,92 0,22 34 B lakvattenbassäng , ,4 0,04 51 B lakvattenbassäng ,8 7, ,17 0,01 4,1 B lakvattenbassäng , ,38 0,11 19 B lakvattenbassäng ,53 0,04 27 B lakvattenbassäng , ,4 0,07 52 E Utg lakvatten , ,5 0,36 60 E Utg lakvatten , ,8 0,99 42 E Utg lakvatten , ,96 0,04 81 E Utg lakvatten , ,45 0,04 79 E Utg lakvatten , ,69 0,35 44 E Utg lakvatten , ,2 0,08 57 E Utg lakvatten , ,8 0,12 54 E Utg lakvatten , ,07 0, E Utg lakvatten , ,7 0,08 57 E Utg lakvatten , ,5 0,03 71 E Utg lakvatten , ,43 0,32 56 E Utg lakvatten , ,7 0,05 62 E Utg lakvatten , , ,5 0,05 56 E Utg lakvatten , ,7 0,88 38 E Utg lakvatten , ,5 0,05 53 E Utg lakvatten , ,88 0,06 67 E Utg lakvatten , ,61 0,1 42 E Utg lakvatten ,61 0,03 65 E Utg lakvatten , ,28 0,02 57 E Utg lakvatten , ,2 0,26 34 E Utg lakvatten , ,1 0,04 68 E Utg lakvatten , , ,3 0,1 57 E Utg lakvatten , , ,41 0,12 18 E Utg lakvatten ,54 0,04 31 E Utg lakvatten , ,3 0,

43 Plats Datum Temp Kond ph Alkal NH4-N NO2/3-N NO2-N Kjeld-N C ms/m mg/l mg/l mg/l mg/l mg/l E Utg lakvatten , , ,4 - - E Utg lakvatten , , E Utg lakvatten ,2 - - E Utg lakvatten , , , E Utg lakvatten , , ,1 - - F Ink lakvatten , ,8 0,05 25 F Ink lakvatten , ,2 0,27 41 F Ink lakvatten , ,3 0,03 88 F Ink lakvatten , ,3 0,23 58 F Ink lakvatten , ,1 0,06 76 F Ink lakvatten , ,4 0,1 84 F Ink lakvatten , ,2 0,03 36 F Ink lakvatten ,6 - - <0,01 <0, F Ink lakvatten , ,7 0,08 96 F Ink lakvatten ,6 7, ,92 0,02 25 F Ink lakvatten , ,02 0, F Ink lakvatten , ,27 0,06 49 F Ink lakvatten , ,08 72 F Ink lakvatten , ,5 0,1 110 F Ink lakvatten , , ,5 0,05 29 F Ink lakvatten ,7 7, ,04 15 F Ink lakvatten ,5 75,3 7, ,49 0,08 15 F Ink lakvatten , ,15 0,03 26 F Ink lakvatten , , ,64 0,06 78 F Ink lakvatten , , ,01 0, F Ink lakvatten , ,6 0,04 85 F Ink lakvatten ,6 0,12 71 F Ink lakvatten ,33 0,08 16 F Ink lakvatten <0,01 0,01 68 F Ink lakvatten , ,2 0,08 18 F Ink lakvatten , , F Ink lakvatten , , F Ink lakvatten , , , F Ink lakvatten , ,2 - - F Ink lakvatten , , ,

44 Plats Datum Tot-N Oorg-N PO4-P Tot-P BOD7 TOC DOC Färg mg/l mg/l mg/l mg/l mg/l mg/l mg/l B lakvattenbassäng , B lakvattenbassäng , B lakvattenbassäng , B lakvattenbassäng , B lakvattenbassäng , B lakvattenbassäng , B lakvattenbassäng , B lakvattenbassäng B lakvattenbassäng , B lakvattenbassäng , B lakvattenbassäng , B lakvattenbassäng , B lakvattenbassäng , B lakvattenbassäng , B lakvattenbassäng , B lakvattenbassäng , B lakvattenbassäng , B lakvattenbassäng , B lakvattenbassäng , B lakvattenbassäng , B lakvattenbassäng , ,046 < B lakvattenbassäng , B lakvattenbassäng , B lakvattenbassäng , E Utg lakvatten , E Utg lakvatten , E Utg lakvatten , E Utg lakvatten , E Utg lakvatten , E Utg lakvatten , E Utg lakvatten , E Utg lakvatten , E Utg lakvatten , E Utg lakvatten , E Utg lakvatten , E Utg lakvatten , E Utg lakvatten , E Utg lakvatten , E Utg lakvatten , E Utg lakvatten , E Utg lakvatten , E Utg lakvatten ,2 < E Utg lakvatten , E Utg lakvatten , E Utg lakvatten , E Utg lakvatten , E Utg lakvatten , E Utg lakvatten , E Utg lakvatten ,

45 Plats Datum Tot-N Oorg-N PO4-P Tot-P BOD7 TOC DOC Färg mg/l mg/l mg/l mg/l mg/l mg/l mg/l E Utg lakvatten ,06 0, E Utg lakvatten ,07 0, E Utg lakvatten ,05 0, E Utg lakvatten ,02 0, E Utg lakvatten ,07 0, F Ink lakvatten ,19 8, F Ink lakvatten , F Ink lakvatten , F Ink lakvatten , F Ink lakvatten , F Ink lakvatten , F Ink lakvatten , F Ink lakvatten , F Ink lakvatten , F Ink lakvatten , F Ink lakvatten , F Ink lakvatten , F Ink lakvatten , F Ink lakvatten , F Ink lakvatten , F Ink lakvatten ,039 < F Ink lakvatten ,1 < F Ink lakvatten ,059 < F Ink lakvatten , F Ink lakvatten F Ink lakvatten , F Ink lakvatten , F Ink lakvatten , F Ink lakvatten F Ink lakvatten <0, F Ink lakvatten ,03 0, F Ink lakvatten ,01 0, F Ink lakvatten ,01 0, F Ink lakvatten ,03 0, F Ink lakvatten ,02 <0,

46 Plats Datum COD(Cr) Turb Susp Arsenik Bly Kadmium Koppar Krom Nickel mg/l FNU mg/l µg/l µg/l µg/l µg/l µg/l µg/l B lakvattenbassäng B lakvattenbassäng B lakvattenbassäng B lakvattenbassäng B lakvattenbassäng B lakvattenbassäng ,5 <0,05 1, B lakvattenbassäng B lakvattenbassäng B lakvattenbassäng B lakvattenbassäng ,8 <0,12 4,3 5,8 - B lakvattenbassäng B lakvattenbassäng B lakvattenbassäng ,8 <0,12 2,6 3,5 - B lakvattenbassäng B lakvattenbassäng B lakvattenbassäng <0,05 5,3 3,6 - B lakvattenbassäng B lakvattenbassäng B lakvattenbassäng <1,2 <0,12 2,7 4,2 - B lakvattenbassäng B lakvattenbassäng < B lakvattenbassäng <1,3 <0,13 1,6 3 - B lakvattenbassäng B lakvattenbassäng E Utg lakvatten E Utg lakvatten ,5 <0,05 4,6 7 - E Utg lakvatten E Utg lakvatten E Utg lakvatten ,8 <0,05 2,2 7,1 - E Utg lakvatten E Utg lakvatten E Utg lakvatten ,6 <0,05 2,1 8,3 - E Utg lakvatten E Utg lakvatten E Utg lakvatten <1,2 <0,12 1,6 4,6 - E Utg lakvatten E Utg lakvatten E Utg lakvatten ,1 <0,12 5,6 6,2 - E Utg lakvatten E Utg lakvatten E Utg lakvatten ,8 <0,12 6,7 6,6 - E Utg lakvatten E Utg lakvatten E Utg lakvatten ,4 <0,12 2 2,4 - E Utg lakvatten E Utg lakvatten E Utg lakvatten <1,3 <0,13 1,8 2,6 - E Utg lakvatten E Utg lakvatten

47 Plats Datum COD(Cr) Turb Susp Arsenik Bly Kadmium Koppar Krom Nickel mg/l FNU mg/l µg/l µg/l µg/l µg/l µg/l µg/l E Utg lakvatten ,6 0,66 <0,02 1,4 2,6 6,3 E Utg lakvatten ,2 0,9 <0,02 1,4 3,1 6,4 E Utg lakvatten ,84 0,97 0,027 1,7 2,6 6,1 E Utg lakvatten ,1 0,96 0,096 5, E Utg lakvatten ,86 0,91 <0,02 1,6 2,2 5,6 F Ink lakvatten F Ink lakvatten , F Ink lakvatten F Ink lakvatten F Ink lakvatten , F Ink lakvatten F Ink lakvatten F Ink lakvatten ,06 6, F Ink lakvatten F Ink lakvatten F Ink lakvatten , F Ink lakvatten F Ink lakvatten F Ink lakvatten <0,12 7, F Ink lakvatten F Ink lakvatten F Ink lakvatten ,6 <0,12 9,5 5,6 - F Ink lakvatten F Ink lakvatten F Ink lakvatten <0, F Ink lakvatten F Ink lakvatten F Ink lakvatten ,1 <0, ,8 - F Ink lakvatten F Ink lakvatten F Ink lakvatten > ,3 8,9 0, ,2 8,4 F Ink lakvatten > ,1 4,8 <0,02 6,2 6,9 8,9 F Ink lakvatten > ,8 8,6 0,11 5,1 6,8 9,5 F Ink lakvatten > ,9 4,3 0,13 6, F Ink lakvatten ,84 0,95 0, ,1 4,8 45