Månadsvis avläsning av elmätare Slutredovisning av regeringsuppdrag 2002-05-27 ER 12:2002
Böcker och rapporter utgivna av Statens energimyndighet kan beställas från Energimyndighetens förlag. Orderfax: 016-544 22 59 e-post: forlaget@stem.se Statens energimyndighet Upplaga: 200 ex ER 12:2002 ISSN 1403-1892
2002-05-27 Dnr 00-00-3003 Näringsdepartementet 103 33 Stockholm Uppdrag att studera om mätperiodens längd bör regleras och om preliminärdebiteringen av elförbrukning bör avskaffas Regeringen har i beslut, nr I 11, den 7 september 2000 uppdragit åt Statens energimyndighet att, i samråd med Konsumentverket och företrädare för branschen, närmare utreda förutsättningarna för att införa debitering efter faktisk elförbrukning i kombination med tätare mätaravläsningar. Uppdraget slutredovisas genom bilagda rapport Månadsvis avläsning av elmätare. Energimyndigheten föreslår att elnätsföretagen skall vara skyldiga att läsa av samtliga elmätare minst en gång i månaden. Mätvärdena skall rapporteras till elanvändare och elleverantörer. Införandet av de nya kraven ska ske stegvis. I den första etappen omfattas elanvändare med en årsförbrukning som överstiger 8 000 kwh, totalt ca 1,5 miljoner uttagspunkter. Förutsatt att beslut kan fattas under våren 2003 bedöms att etapp 1 ska kunna vara genomförd den 1 juli 2006. Den andra etappen som omfattar de övriga ca 3,5 miljoner uttagspunkterna bör kunna vara avslutad den 1 juli 2009. Vidare föreslås en uppföljning av införandet genom bl.a. en kontrollstation 2005. Energimyndigheten har den 1 oktober 2001 lämnat en delredovisning av uppdraget i rapporten Uppdrag att studera om mätperiodens längd bör regleras och om preliminär debitering av elförbrukning bör avskaffas. I delredovisningen uppmärksammades mätmetodernas betydelse för effektstyrning av elförbrukningen. Denna fråga avsåg Energimyndigheten att belysa ytterligare i slutredovisningen. Regeringen har därefter, i beslut nr I 20 den 29 november 2001, uppdragit åt Affärsverket svenska kraftnät att säkra effektbalansen på kort sikt och att föreslå ett system för effekthantering på lång sikt. Uppdraget ska genomföras i samråd med Energimyndigheten och redovisas till regeringen senast den 1 oktober 2002. En viktig fråga i Svenska kraftnäts utredningsarbete gäller möjligheterna att styra elförbrukningen från timmar med hög last. I denna slutredovisning belyses frågan om mätningskrav och effektstyrning översiktligt. Ett slutligt ställningstagande till ändamålsenliga krav på mätning som en del i det långsiktiga systemet för effekthanteringen kan göras först när Svenska kraftnäts utredning är färdig.
I utredningsarbetet har företrädare för Konsumentverket, Svenska kraftnät, Svensk Energi och Oberoende Elhandlare deltagit. Företrädare för Konsumentverket, Svensk Energi och Oberoende Elhandlare har dessutom ingått i Energimyndighetens styrgrupp för projektet. Energimyndigheten ansvarar dock för utformningen av rapporten. Rapporten och de överväganden och förslag som redovisas har behandlats i styrgruppen. I stort sett har enighet uppnåtts. Från Svensk Energis sida har framförts att beslut om genomförandet av etapp 2 kan tas först när resultatet från kontrollstationen finns. Beslut i detta ärende har fattats av generaldirektören Thomas Korsfeldt. Vid den slutliga handläggningen har därutöver deltagit överdirektören Håkan Heden, planeringsdirektören Klas Tennberg, utvecklingsdirektören Lars Tegnér, avdelningscheferna Becky Petsala och Stefan Jakelius, stabschefen Zofia Lublin, enhetscheferna Karin Israelsson och Anette Älmdalen samt verksjuristen Fredrik Selander. Föredragande har varit Anders Johansson. Thomas Korsfeldt Generaldirektör Anders Johansson
Innehåll Sammanfattning 7 1. Inledning 11 1.1 Uppdraget...11 1.2 Delrapporten...11 1.3 Genomförande...12 1.4 Andra utredningar och arbeten som berör denna fråga...13 2. Förutsättningar för analysen 17 2.1 Reviderat huvudalternativ månadsavläsning för alla...17 2.2 Sänkt gräns för timmätning...17 3. Månadsavläsning för samtliga kunder 19 3.1 Kostnader och intäkter för nätägarna...19 3.2 Kostnader och intäkter för elhandlare...22 3.3 Effekter för kunderna...23 3.4 Sammanfattande bedömning...28 4. Implementeringstid och strategi 31 4.1 Implementeringstid...31 4.2 Andra implementeringsfrågor...34 5. Sänkt gräns för timmätning 37 5.1 Kostnaderna för timmätning jämfört med månadsavläsning...37 5.2 Värdet av kundflexibilitet...39 5.3 Åtgärder för att öka andelen kunder med timmätt förbrukning...40 6. Andra frågor 43 6.1 Mätsystemet...43 6.2 Avbrottsregistrering...43 6.3 Schablonavräkning...44 6.4 Kvotpliktig elförbrukning enligt förslaget till elcertifikatsystem...46 7. Överväganden och förslag 47 7.1 Månadsavläsning för samtliga elanvändare...47 7.2 Åtgärder för att öka andelen kunder med timmätt förbrukning...48 7.3 Övriga förslag...50 8. Förslag till förändring i lagstiftning 53 8.1 Ellagen (SFS 1997:857)...53 8.2 Mätförordningen (SFS 1999:716)...55 8.3 Författningskommentarer...58
Bilagor: 65 Bilaga 1. Kostnader...65 Bilaga 2. Förväntade plusposter för nätföretag med fjärravläsningssystem.73 Bilaga 3. Debitering efter faktisk förbrukning...75 Bilaga 4. Morgondagens mätsystem...81 Bilaga 5. Enkät till mätsystemleverantörer...85
Sammanfattning Statens energimyndighet fick den 7 september 2000 i uppdrag av regeringen att, i samråd med Konsumentverket och företrädare för elbranschen, studera om mätperiodens längd bör ändras och om systemet med preliminärdebitering av elförbrukning bör avskaffas. Energimyndigheten lämnade den 1 oktober 2001 en delredovisning av uppdraget (ER 17:2001). Föreliggande rapport utgör slutredovisning av uppdraget. Månadsavläsning för samtliga elanvändare I Energimyndighetens delrapport angavs att utredningen skulle arbeta vidare på ett alternativ som innebär krav på kvartalsvis avläsning av elmätare för alla kunder med en årsförbrukning större än 8 000 kwh per år. Under det fortsatta arbetet har dock utredningen visat att fördelarna för kunder och elhandlare uppnås först om avläsning sker månadsvis. Det är först när kundernas elförbrukning avläses månadsvis som det är praktiskt möjligt att avskaffa preliminärdebiteringen. Det finns också andra fördelar som bara uppstår med månadsvis avläsning, t.ex. förenklingar i schablonavräkningen och säkrare leverantörsbyten. Energimyndigheten föreslår att elnätsföretagen ska vara skyldiga att läsa av elmätarna för samtliga kunder minst en gång i månaden. Något legalt krav på fakturering efter faktisk förbrukning föreslås dock inte. Det förutsätts att den nuvarande preliminärdebiteringen kommer att avskaffas på frivillig väg i och med att elmätaren läses av en gång i månaden. De kostnads- och intäktsanalyser som har genomförts pekar på att reformen är lönsam för samhället som helhet med ett årligt överskott på minst 600 miljoner kronor. Kostnader och intäkter är dock ojämnt fördelade bland aktörerna. De största vinnarna är elanvändarna som kommer att få begripliga och informativa elfakturor, vilket bl.a. förväntas leda till en ökad elhushållning. Elhandelsföretagen är också vinnare genom att deras administrativa kostnader för att hantera sina kunder minskar. För nätföretagen är kostnads- och intäktsbilden mer komplex. Nätföretagen kommer att få stora kostnader i samband med själva investeringen. Samtidigt kan företagen effektivisera sin verksamhet. För vissa nätföretag bedöms reformen generellt innebära ökade kostnader. Energimyndigheten föreslår att de nya kraven införs stegvis. I den första etappen omfattas elanvändare med en årsförbrukning som överstiger 8 000 kwh, totalt ca 1,5 miljoner uttagspunkter. Förutsatt att beslut kan fattas under våren 2003 bedöms ett lämpligt datum när etapp 1 ska vara färdig vara den 1 juli 2006. Den andra etappen som omfattar de övriga ca 3,5 miljoner uttagspunkterna bör kunna vara avslutad den 1 juli 2009. Åtgärder för att öka andelen kunder med timmätt förbrukning En ökad flexibilitet på efterfrågesidan är en viktig förutsättning för att elmarknaden ska fungera effektivt. Sannolikt krävs det timmätning på ett större antal uttagspunkter än i dag för att denna potential ska kunna realiseras. Hur flexibiliteten på efterfrågan ska kunna komma systemet till del utreds för närvarande av Svenska kraftnät. Trots att merkostnaderna att hantera samtliga kunder som timkunder inte bedöms vara speciellt stor är Energimyndigheten inte i dagsläget beredd att förorda 7
långtgående krav på timmätning. Vissa åtgärder bör dock göras för att öka andelen timmätning. Energimyndigheten föreslår att kravet på timmätning skärps genom att gränsen sänks, från 200 ampere eller 135 kilowatt, för att omfatta samtliga uttagspunkter med ett säkringsabonnemang som överstiger 63 ampere. Även detta bör kunna gälla från 1 juli 2006 och att ellagen ändras snarast så att det framgår att de nätföretag som önskar hantera samtliga sina kunder som timkunder i schablonavräkningen kan göra detta. Energimyndigheten avser att se över kravet om tidsavdrift i mätningsföreskriften och att i den ekonomiska regleringen av nätföretagen överväga de mervärden som timmätning innebär för samhället. Övriga förslag Energimyndigheten föreslår att automatisk avbrottsregistrering införs som krav i samband med krav om månadsavläsning. Nya mätsystem för fjärravläsning innehåller i de allra flesta fall funktioner för bl.a. registrering av leveranskvalitet, främst elavbrott. Att ha ett system som automatiskt registrerar elavbrott innebär en fördel för såväl nätföretag som samhället. Energimyndigheten avser att föreskriva att statistik över kundens elanvändning ska rapporteras till kunden. Energimyndigheten räknar med en genomsnittlig elbesparing hos elkonsumenterna på 1 procent om debiteringen baseras på faktisk förbrukning och månadsvis avläsning. Om fakturorna dessutom kompletteras med statistik, t.ex. diagram över tidigare perioders förbrukning, bedöms ytterligare 1-2 procent besparing kunna uppnås. Det finns således starka motiv till att samhället ställer krav på att kunderna förses med regelbunden statistik över sin förbrukning. Vid beslut om månadsvis avläsning av elmätare avser Energimyndigheten att föreskriva om att förbrukningsstatistik ska rapporteras till kunden. Energimyndigheten föreslår att bestämmelser tas fram om sanktioner mot de nätföretag som inte följer det föreslagna regelverket. För att förslaget på månadsavläsning ska kunna implementeras på ett bra sätt bedömer Energimyndigheten att det behövs sanktionsmöjligheter mot de nätföretag som inte lever upp till kraven på månadsavläsning inom de föreskrivna tidsramarna. Sanktionssystemets utformning bör övervägas ytterligare. Frågan bör behandlas i samband med de överväganden som görs om sanktionssystemet avseende leverantörsbytesprocessen. Energimyndigheten avser att genomföra en årlig uppföljning av införandet med en särskild kontrollstation 2005. 8
Uppföljning av hur införandet av fjärravläsningssystem hos nätföretagen framskrider kommer att ske löpande. Energimyndigheten avser också att särskilt följa upp att elhandelsföretagen får tillgång till de avlästa månadsvärdena så snart nätägarna börjar använda dessa för sin fakturering. Energimyndigheten avser också att genomföra en fördjupad analys under år 2005. En sådan kontrollstation är viktig för att bl.a. verifiera att de kostnads- och intäktsbedömningar som denna utredning redovisar fortfarande är riktiga. Energimyndigheten avser att göra en översyn av myndighetens föreskrifter med avseende på schablonavräkning. Om månadsavläsning genomförs måste rutinerna för beräkning av andelstal förändras. Detta kräver en översyn av Statens energimyndighets föreskrifter och allmänna råd om mätning, beräkning och rapportering av överförd el. 9
10
1. Inledning 1.1 Uppdraget Statens energimyndighet fick den 7 september 2000 i uppdrag av regeringen att, i samråd med Konsumentverket och företrädare för elbranschen, studera om mätperiodens längd bör ändras och om systemet med preliminärdebitering av elförbrukning bör avskaffas. För närvarande kräver regelverket att elmätaren ska läsas av en gång per år för de flesta elanvändare. Det innebär bland annat att kunderna faktureras preliminärt efter en beräknad förbrukning under året. En korrigering mot den verkliga förbrukningen sker efter den årliga avläsningen. Utredningen ska belysa förutsättningarna för att införa debitering efter faktisk elförbrukning i kombination med tätare mätaravläsningar i syfte att tillgodose allmänna konsumentintressen och att effektivisera elanvändningen. Uppdraget i sin helhet återfinns som bilaga 1 i delredovisningen. Energimyndigheten lämnade den 1 oktober 2001 en delredovisning av uppdraget (ER 17:2001 Uppdrag att studera om mätperiodens längd bör regleras och om preliminärdebitering av elförbrukning bör avskaffas). En kort avrapportering görs i nedanstående avsnitt från utredningens arbete med delrapporten. Föreliggande rapport utgör den slutredovisning av uppdraget som lämnas den 31 maj 2002. I rapporten lämnas Energimyndighetens förslag till ändrade regler. 1.2 Delrapporten Arbetet med utredningen har bedrivits i två faser. I delrapporten redovisades resultat från nordiska forskningsrapporter och enskilda studier kring hur elkunder har reagerat på införande av fakturering efter faktisk förbrukning. Studierna har också behandlat fakturans utformning och presentation av kundernas elförbrukning. Vidare redovisades erfarenheterna från de nätföretag som i stor skala infört system för fjärravläsning av elförbrukning. En kostnadsuppskattning gjordes för dagens manuella avläsningar samt kostnader för nya mätsystem för fjärravläsning. Delrapporten presenterade även ett huvudalternativ för den fortsatta utredningen. I delrapporten skissades på en ordning med tätare avläsningar för kunder med en förbrukning över 8 000 kilowattimmar per år. Härigenom skulle de flesta elanvändare som i dag använder el till annat än hushållsel få tätare avläsningar. Energimyndigheten bedömde att denna kategori av konsumenter har den största potentialen för elbesparing och effekthushållning. Det huvudalternativ för den fortsatta utredningen, som presenterades i delrapporten, innebar: nya krav i fråga om abonnenter som har en årsförbrukning överstigande 8 000 kwh, avläsning och rapportering ska göras en gång per kvartal, ikraftträdande den 1 januari 2006, ska gälla abonnenter vars årsförbrukning uppgått till angiven energigräns (8 000 kwh) under något år senare än 2003, intentionen är att de nya kraven på sikt ska omfatta samtliga abonnenter. 11
I delrapporten var inte de samhällsekonomiska effekterna och kostnadseffektiviteten för tätare mätaravläsning belysta. Dessa analyser skulle genomföras i den andra fasen av utredningen. I arbetets andra fas har därför en ekonomisk analys gjorts av förslagen som diskuterats i de bägge faserna. Implementeringsstrategi och lämplig införandetid har analyserats och angränsande frågeställningar såsom schablonavräkning, avbrottsregistering, m.m. har behandlats. Vidare har en fallstudie genomförts. I denna slutrapport redovisas i princip utredningens andra fas. De fakta och slutsatser som kom fram under den första fasen är beskriven i delrapporten. För att läsaren ska se och förstå helheten i utredningen rekommenderas därför att delrapporten läses parallellt med denna slutrapport. 1.3 Genomförande Energimyndigheten har för den fortsatta utredningen bildat en ny projektgrupp och utökat styrgruppen. Eftersom omfattningen av utredningen berör såväl konsumenter, elbranschens företag och andra myndigheter har projektgruppen förstärkts med representanter från Konsumentverket, Svensk Energi och Affärsverket svenska kraftnät. Styrgruppen har utökats med en representant från föreningen Oberoende Elhandlare. Projektgruppen har bestått av Lars Munter (Svenska kraftnät), Birger Eriksson (Svensk Energi), Helena Ahlkvist Johansson (Konsumentverket), Margareta Petrén Axner och Anders Johansson (Energimyndigheten). I projektgruppen har dessutom konsulterna Peter Fritz och Magnus Lindén (EME-Analys) deltagit. Sammanhållande för gruppen har varit Anders Johansson. En styrgrupp bestående av företrädare från Konsumentverket, Svensk Energi, Oberoende Elhandlare och Energimyndigheten har ansvarat för utredningen. I styrgruppen har Inger Norstedt (Konsumentverket), Anders Pettersson (Svensk Energi), Johan Öhnell (Oberoende Elhandlare) samt Håkan Heden, Anette Älmdalen, Karin Israelsson, Becky Petsala och Stefan Jakélius (Energimyndigheten) deltagit. Konsumentverket, Svensk Energi, Oberoende Elhandlare och Svenska kraftnät har bistått utredningen med material, råd och synpunkter. Energimyndigheten ansvarar helt för innehållet i rapporten. En fallstudie har genomförts med hjälp av Forskargruppen för Effekthushållning i byggnader vid Lunds Universitet tillsammans med nätföretagen Skånska Energi Nät AB, Smedjebacken Energi Nät AB och Lunds Energi Elnät AB. Studien har i huvudsak fokuserats på frågor om elbesparingspotential i samband med att konsumenten får bättre insyn och förståelse för sin elanvändning och om konsumentens beteende förändras när debitering sker efter faktisk elförbrukning. Under arbetet med delrapporten hölls en hearing den 14 september 2001. Inbjudna var representanter från nätföretag, elhandelsföretag, myndigheter och en del övriga intresserade. Projektgruppen presenterade det pågående arbetet och sina preliminära slutsatser. Därefter bereddes de närvarande möjlighet att framföra sina synpunkter till utredningen. Synpunkterna 12
som framkom har därefter beaktats i utredningens andra fas. De återfinns sammanställda i en bilaga till delrapporten. 1.4 Andra utredningar och arbeten som berör denna fråga I detta avsnitt behandlas de utredningar som nyligen avslutats eller som fortfarande pågår och som berör de frågor som ingår i detta utredningsuppdrag. 1.4.1 Elkonkurrensutredningen Elkonkurrensutredningen som påbörjade sitt arbete den 6 september 2001 har haft i uppdrag att analysera prissättningen på elmarknaden och identifiera om det finns behov av kompletterande åtgärder för att uppnå en väl fungerande konkurrens för elmarknadens aktörer. Utredningen lämnade den 30 november 2001 en särskild skrivelse som behandlade frågor om kundernas rörlighet på den avreglerade marknaden, problem med leverantörsbyten samt behov av ökad konsumentinformation. Formellt finns idag inga betydande hinder mot att byta elleverantör. Utredningen visar att trots detta har endast cirka 15 % bytt elleverantör och ungefär lika många har omförhandlat sitt avtal med sin gamla leverantör. Orsaken till att inte fler bytt är enligt utredningen att det finns svårigheter i samband med själva genomförandet, svårt att göra relevanta jämförelser mellan leverantörernas erbjudanden och att många konsumenter inte anser sig vara tillräckligt informerade om den avreglerade elmarknadens förutsättningar. I skrivelsen föreslås ett antal principförslag vars syfte är att motverka svårigheterna som kan antas minska hushållskundernas rörlighet på den fria elmarknaden. I tur och ordning föreslås: att en sanktion bör utgå om ett nätföretag förorsakar att ett leverantörsbyte inte kan ske i tid, att en omsättningskoncession bör införas i elhandeln, att Energimyndigheten inom elhandelsområdet bör få utökad roll som expertmyndighet i olika avseenden, samt att tjänsten som anvisad elleverantör bör upphandlas i konkurrens. I januari 2002 lämnades slutbetänkandet Konkurrensen på elmarknaden, SOU 2002:7. I slutbetänkandet har frågor om prisbildning och konkurrensen på elmarknaden behandlats. Utredningen bedömer på en övergripande nivå att sammantaget fungerar prisbildningen och konkurrensen förhållandevis väl idag. Det finns dock oroande tecken, som att antalet aktörer minskar både i produktion och elhandel, vilket medför ökad risk för maktkoncentration och utövande av marknadsmakt. Regeringens bedömning i prop. 2001/02:143 är att principförslagen om sanktionssystem, omsättningskoncession för elhandel och konkurrensupphandling av anvisad elleverantör bör utredas närmare. För att förbättra elmarknadens funktion bör Energimyndigheten få en samlad myndighetsfunktion och också få en uttalad roll som expertmyndighet för elhandelsfrågor. 13
1.4.2 Svenska kraftnäts effektutredning Svenska kraftnät har den 29 november 2001 fått regeringens uppdrag att säkra effektbalansen på kort sikt samt att föreslå ett system för effekthantering på lång sikt. Systemet bör också innehålla tydliga incitament till en ökad flexibilitet på användningssidan. Utredningen som ska ske i samråd med Energimyndigheten och företrädare för branschen ska redovisas till regeringen senast den 1 oktober 2002. En förutsättning för en ökad flexibilitet på användningssidan är att marknadsmässiga lösningar utvecklas, som ger de elkunder som har möjlighet att reducera sin förbrukning ekonomiska incitament att göra detta. För att uppnå detta mål krävs förutom att elavtalen utformas på ett ändamålsenligt sätt med skilda priser vid olika tider även att elanvändningen mäts med tillräckligt hög upplösning så att det möjliggör en flexibel prissättning. För att nå det stora flertalet mindre förbrukare, som småföretag och hushållskunder med särskilt fokus på elanvändningen för uppvärmning, är avsikten att förutsättningarna och lönsamheten för att etablera system och organisation för aktivering, mätning, avräkning m.m. av kundernas flexibilitet ska belysas. Det ska bl.a. prövas om nätföretagen bör ges en vidgad roll genom att även kunna hantera sina kunders uttagsreduktioner på ett affärsmässigt sätt i samspel med de företag som är direkt aktiva på elmarknaden. 1.4.3 Schablondelegationen Schablondelegationen har den 23 april 2002 lämnat sin slutrapport och därmed summerat sitt tvååriga arbete genom att lämna sina rekommendationer och slutsatser. I rapporten belyses de problem som fortfarande finns när det gäller byte av elleverantör. Enligt den senaste mätningen som delegationen gjorde under hösten 2001 genomförs i genomsnitt 75 % av bytena vid avsedd tidpunkt. Elhandelsföretag med färre antal byten redovisar bättre siffror än genomsnittet. Med utgångspunkt från mätningarna konstaterar delegationen att resultatet inte är bättre nu än för ett år sedan. Ett betydande problem i samband med leverantörsbyten är sen eller obefintlig rapportering av mätarställning från nätföretaget till elleverantören. Eftersom elhandelsföretagets debitering av kund förutsätter information om mätarställningar vid påbörjande och avslutande av leverans är det av stor vikt att rapportering görs i tid. Även när det gäller överföringen av årsavläsningarna till elhandelsföretagen finns betydande brister. Rapportering av timmätvärden till Svenska kraftnät har genomgått en betydande förbättring under det sista året. En viss försämring noterades dock under sommaren och i samband med jul- och nyårshelgerna. 1.4.4 Effektivare energianvändning Förslag till marknadsbaserade åtgärder (Ds 2001:60) Arbetsgruppen för rationell energianvändning har haft som uppgift att med utgångspunkt från andra utredningar och förslag inom området föreslå åtgärder för att främja en effektivare energianvändning. Vidare ingick att bedöma om ytterligare förslag utöver de som föreslagits i andra utredningar behöver analyseras. 14
Det övergripande målet med energieffektivisering är att, med bibehållen välfärd, utnyttja resurser så effektivt som möjligt. Genom en effektiv användning av energi kan samhällets kostnader minskas och negativa effekter för hälsa och miljö delvis undvikas. En förutsättning för samhällsekonomisk effektivitet är att priserna ger rätt information. Det är därför inte kostnadseffektivt att vidta andra åtgärder så länge priserna inte är de rätta. Ett första steg för staten är att se till att skattesystemets utformning för energi- och miljöskatter leder till önskade priser. Ökade statliga insatser bör ges för informationsspridning i syfte att på lång sikt försöka bidra till en ökad medvetenhet och ett ändrat beteende. I detta sammanhang bör information tas fram och spridas om de möjligheter som fjärravläsning och fjärrstyrning av el medför. En tätare mätaravläsning skapar bättre förutsättningar för en differentierad prissättning på el och kan ge incitament till ändrade förbrukningsmönster hos konsumenterna. Den aktuella effektproblematiken pekar på behovet av laststyrning. En styrning av lasten innebär ett effektivare utnyttjande av befintlig produktionskapacitet. Större prisvariation och installation av nya mät- och styrsystem utgör antagligen ett av de billigaste sätten att påverka lasten. Det bör också ses över möjligheterna till att successivt sänka gränsen för när krav på timvis mätning ska gälla. Av regeringens proposition 2001/02:143 samverkan för en trygg, effektiv och miljövänlig energiförsörjning framgår att den interdepartementala arbetsgruppens bedömning i huvudsak överensstämmer med regeringens bedömning. 1.4.5 Nätnyttomodellen Enligt ellagen ska nättarifferna vara skäliga i förhållande till dels de objektiva förutsättningarna att bedriva nätverksamheten, dels nätkoncessionshavarens sätt att bedriva nätverksamheten. Förutsättningarna för att bedriva nätverksamhet varierar mellan nätföretagen och den skäliga nivån på nättarifferna kommer därför att vara olika. Det behövs en metod som tar hänsyn både till de skilda förutsättningarna och till leveranskvaliteten hos det enskilda nätföretaget. Sedan 1998 arbetar Energimyndigheten med att ta fram en modell för att kunna bedöma skäligheten i nätföretagens tariffnivå. Enligt planerna kommer modellen att börja tillämpas från och med 2003. Antalet elavbrott och längden på dessa är idag ett mått på leveranskvalitet i modellen. Få eller inga avbrott ger ett större tillägg till nätföretagets prestation. Därför är det av stor vikt att nätföretagen kan verifiera elanvändarnas avbrott på ett tillräckligt bra sätt. Med ett modernt mätsystem för fjärravläsning fås möjligheten att registrera avbrott i princip på köpet. 15
16
2. Förutsättningar för analysen 2.1 Reviderat huvudalternativ månadsavläsning för alla I Energimyndighetens delrapport angavs, som framgått ovan, att utredningen skulle arbeta vidare på ett alternativ som innebär krav på kvartalsvis mätaravläsning för alla kunder med en årsförbrukning större än 8 000 kwh/år. Gränsen 8 000 kwh sattes i delrapporten för att denna gräns fångar in de uttagspunkter där elanvändarna har de största fördelarna av att få sin elmätare avläst oftare. Bedömningen i delrapporten är vidare att ett sådant krav skulle leda till att flertalet nätföretag skulle investera i fjärravläsningssystem. Under det fortsatta arbetet har dock utredningen visat att fördelarna för kunder och elhandlare uppnås först om avläsning sker månadsvis. Debitering efter verklig förbrukning och kvartalsavläsning innebär orimligt hög kreditrisk för nätföretag och elhandlare. Det är först när kundernas elförbrukning avläses månadsvis som det är praktiskt möjligt att avskaffa preliminärdebitering. Det finns också andra fördelar som bara uppstår om samtliga kunder omfattas av månadsvis avläsning, såsom förenklingar i schablonavräkningen. Med månadsvis insamling av mätvärden kommer, när alla uttagspunkter har kommit med i systemet, slutavräkningen av schablonleveranserna att kunna ske under den andra månaden efter leveransmånaden i stället för efter 14 månader som idag. Leverantörsbytena torde också bli säkrare om det alltid finns ett avläst mätvärde varje månadsskifte. Den tydligare bild av fördelarna med månadsvis avläsning, som framkommit under den andra fasen i utredningen, har föranlett Energimyndigheten att föra fram ett förslag som innebär krav på månadsavläsning för samtliga kunder. Förslaget presenteras utförligt i kapitel 3. 2.2 Sänkt gräns för timmätning I delrapporten uppmärksammades frågan om effektstyrning. En närmare utredning av sambandet mellan mätsystemets utformning och effektfrågan hänsköts dock till slutrapporten. Parallellt med denna utredning bedrivs en särskild utredning kring effektfrågan under ledning av Svenska kraftnät, som ska slutrapporteras senast den 1 oktober i år, se avsnitt 1.4.2. Även om kostnadsskillnaden inte är så stor mellan timvärdebaserade system och system som enbart hanterar månadsvärden, betyder det en merkostnad för många nätföretag att investera i timbaserade system. Det gäller speciellt i rena glesbygdsområden. Nätföretaget måste därför ta ställning till om det är värt att betala extra för att ha möjligheten att läsa av kundens förbrukning timme för timme även om det i dag inte skulle finnas ett sådant behov. Ekonomin i investeringen är i hög grad beroende av att systemet kan användas under en lång tid framöver. I utredningens kalkyler har räknats med en avskrivningstid på 15 år. En viktig parameter i ett investeringsbeslut är således vilka framtida krav som regelverket kan komma att ställa på timmätning. Flera systemskiften blir dyra och skapar oreda på marknaden. Kopplingen mellan mätsystemets utformning och effektfrågan diskuteras i kapitel 5. Det som särskilt behandlas är vilka merkostnader det kan innebära att förbereda systemen för att ta hem mätvärden samt vilka extra kostnader det innebär i den löpande hanteringen att hantera kunderna som timkunder. I kapitlet diskuteras även översiktligt vilka värden för samhället som kan realiseras om gränsen för timmätning sänks. 17
18
3. Månadsavläsning för samtliga kunder I detta kapitel redovisas resultaten av utredningens kalkyler. För att öka läsbarheten i texten håller den sig till de stora dragen för detaljer hänvisas till bilagorna. 3.1 Kostnader och intäkter för nätägarna 3.1.1 Inledning Det har under arbetet med denna utredning tydligt framkommit att det bland nätföretagen finns stora skillnader i uppfattning om såväl kostnaderna för nya automatiska mätinsamlingssystem som om möjliga besparingar för nätföretagen. Som framgår av delrapporten menar de företag som valt att investera i automatiska mätavläsningssystem att dessa faktiskt är lönsamma för nätföretaget. Många andra nätföretag som utredningen varit i kontakt med anser dock att investeringar i nya mätsystem skulle leda till stora kostnadsökningar för nätföretagen. Att det finns så stora åsiktsskillnader i branschen tyder på att det inte är helt lätt att bringa klarhet i denna fråga. Svårigheterna ligger bl.a. i att det handlar om att ersätta gammal beprövad teknik och rutiner med relativt oprövade tekniska lösningar. Testprojekt som nätföretag gjort har visat på många tekniska brister i de nya systemen. Av erfarenhet är också många nätföretag skeptiska till de kostnadskalkyler som mätsystemleverantörer redovisar. En svårighet ligger alltid i att väga kända initiala investeringskostnader mot eventuella framtida besparingar. En företrädare för ett nätföretag uttryckte det så här: i denna situation är det klokt att i kalkylen dubblera kostnaderna för den nya tekniken och halvera den förväntade besparingen. Många nätföretag hyser en oro för att det finns orealistiska förväntningar hos regering och riksdag på hur snabbt nya tekniska system kan införas. Slutligen har analysen försvårats av det finns en betydande diskrepans mellan de kostnader för mätning, mätvärdeshantering och fakturering som nätägarna redovisat till nätmyndigheten, bl.a. i arbetet med att utveckla nätnyttomodellen och motsvarande kostnadsbedömningar som presenteras i samband med denna utredning. 3.1.2 Kostnader för nya system Det finns i dag ett 10-tal företag på den svenska marknaden som kan leverera kompletta mätoch insamlingssystem (se bilaga 5). De allra flesta av dessa mätsystemleverantörer arbetar med system som är konstruerade för att kunna hantera timvärden. I ett timbaserat system kan nätföretaget normalt välja om man ska ta hem de timvärden man har tillgång till eller den månadsvisa mätarställningen. Minst en av mätsystemleverantörerna har valt en teknisk lösning som innebär ganska starka begränsningar för hur många mätvärden som kan tas hem från mätpunkten och därför i praktiken bara kan klara månadsavläsning. De timvärdebaserade systemen är också i allmänhet utrustade med tvåvägskommunikation. Investeringskostnaderna för ett komplett timvärdebaserat system ligger i dag på mellan 1 500 kronor och 2 500 kronor per kund 1. I denna summa ingår nya mätare och terminaler, montage av insamlingsutrustning, centrala dataenheten samt projekteringskostnader. Att variationen är så stor beror bl.a. på att montagekostnaderna varierar. I glesbygd och särskilt i områden med 1 En närmare redogörelse för våra kalkyler återfinns i bilaga 1. 19
många fritidshus blir montagekostnaderna högre jämfört med motsvarande kostnader i tätort. I glesa områden är också kostnaderna för insamlingsutrustning förhållandevis hög. Energimyndigheten bedömer, på basis av föreliggande utredning, att investeringskostnaderna som ett snitt över landet ligger på ca 2 000 kronor per kund. Med en avskrivningstid på 15 år 2 och 6 procent realkalkylränta betyder det en årskostnad på ca 200 kronor per kund och år. Några nätföretag arbetar idag med högre kalkylränta och kortare avskrivningstider för denna typ av investeringar, vilket kan försämra kalkylen. Till detta kommer en kostnad på 30-50 kronor per kund och år för att driva systemen. I driftkostnaderna ingår även kostnaderna för att kvalitetssäkra mätvärdena, byta ut felande enheter, osv. Den totala kostnaden för att få fram färdiga mätvärden som kan ligga till grund för fakturering bedöms således uppgå till mindre än 250 kronor per kund och år. Det bör dock nämnas att det finns många nätföretag som bedömer att kostnaderna för timbaserade fjärravläsningssystem är betydligt högre än de siffror utredningen visar. Det är speciellt kostnaderna för att driva systemen man anser att underskattas. Myndigheten anser trots detta att det finns tillräckliga belägg för rapportens slutsatser i de faktiskt genomförda affärer, bindande offerter och konkreta erfarenheter hos nätföretag som valt att införa generella fjärravläsningssystem, som arbetsgruppen tagit del av under utredningen. Investeringskostnaden för ett system som är utformat främst för att ta hem månadsvärden 3 är lägre, speciellt i glesbygdsområden där tekniken har sina främsta förtjänster och där kostnaderna för timbaserade system är som högst. Den totala kostnaden inklusive drift bedöms hamna under 200 kronor per kund och år i de flesta fall, i vissa fall betydligt under. Timvärdebaserade system Kostnad per kund och år Månadssystem Kostnad per kund och år Investeringskostnad 200 kr 170 kr Driftkostnader 40 kr 10 kr Totalkostnad 240 kr 180 kr Tabell 1. Kostnadsbedömning för nya system, 15 års avskrivningstid, 6 % kalkylränta. Införandet av nya fjärravläsningssystem för samtliga kunder innebär investeringar på totalt ca 10 miljarder kronor. För en bransch med en årlig investeringsvolym på ca 3 miljarder kronor är detta en betydande summa. I kapitel 4 i samband med en diskussion om införandetid återkommer vi till denna fråga. 3.1.3 Övriga kostnader för nätföretaget Om debitering sker på basis av verklig förbrukning betyder det troligtvis att vissa nätföretag väljer att fakturera de större kunderna med tätare intervall än i dag för att undvika kreditkostnader. Dagens system med preliminärdebitering innebär att nätföretaget kan fakturera den rörliga avgiften fram till betalningsdagen medan ett system med debitering på avlästa värden innebär en ytterligare kredittid för kunderna på ca 30 dagar. Genom att debitera kunderna oftare kan 2 Enligt dagens regler får elektroniska mätare sitta upp i 18 år innan första revisionen. Svensk Energi anser dock att tekniken fortfarande är så pass oprövad att första revisionen bör ske inom 10 år. 3 Ett system som finns på den svenska marknaden kan ta hem ett mätvärde per dygn. Det betyder att systemet främst är avsett för månadsavläsningar och avläsningar i samband med leverantörsbyten och flyttavläsningar. 20
den totala kredittiden reduceras. Det finns andra aspekter som nätföretagen kommer att väga in när man beslutar om debiteringsintervall, t.ex. kreditrisker och kundens egna önskemål. Det nätföretag som var tidigast ute med debitering efter verklig förbrukning valde att behålla den debiteringsfrekvens som redan tillämpades, vilken var kvartalsdebitering för mindre kunder och månadsdebitering för elvärmekunderna. För ett nätföretag som av detta skäl går från kvartalsdebitering till månadsdebitering för de större kunderna kan det grovt räknat innebära en merkostnad på ca 15 kronor per kund och år 4 utslaget på samtliga kunder i området. Bedömningen är att flertalet nätföretag redan i dag debiterar de större kunderna sex eller tolv gånger per år. De nätföretag som får ökade kostnader för fakturering kan i många fall dela dessa kostnader med den elleverantör, som man tidigare hörde ihop med i samma företag. Sammantaget torde den genomsnittliga kostnadsökningen som mest handla om ca 5 kronor per kund och år. De ökade kreditkostnaderna för nätföretagen om man inte förändrar debiteringsintervallen kan uppskattas till knappt 10 kronor per kund och år 5. Detta är dock ingen samhällsekonomisk kostnad eftersom det är en motsvarande vinst för kunderna. 3.1.4 Kostnadsbesparing för nätföretagen Som tidigare nämnts går uppgifterna kraftigt isär när det gäller frågan om vilka kostnadsbesparingar för nätföretaget investering i fjärravläsningssystem kan leda till. De nätföretag som valt att investera i nya insamlingssystem menar att dessa besparingar är betydande, medan många andra nätföretag, som arbetsgruppen varit i kontakt med för utredningen, menar att besparingspotentialen är obetydlig. Som exempel kan nämnas en VD på ett litet glesbygdsföretag som anser att enbart kostnaderna för årsavläsningar och flyttavläsningar finansierar investeringen. Här införs fjärravläsningsutrustning successivt och med ordinarie personal. Ett exempel på motsatt uppfattning är ett stort stadsbaserat elnätsföretag som anser att besparingseffekten understiger 50 kronor per kund och år. Branschen har tillsammans med nätmyndigheten tidigare bedömt att dagens kostnader för mätning, avläsning, mätvärdeshantering och fakturering ligger på ca 360 kronor per kund och år. Som jämförelse har det under utredningsarbetet undersökts vad kostnaden skulle bli om motsvarande verksamhet helt läggs på externa entreprenörer samtidigt som krav ställs på månadsavläsning av samtliga elkonsumenter. Slutsatsen är att det i dag finns externa entreprenörer som gör detta för en kostnad som är i paritet med denna nivå förutsatt att avtal som möjliggör en lång avskrivningstid kan tecknas 6. En invändning mot detta sätt att räkna är att nätföretaget även vid ett sådant förfarande har kvar vissa kostnader för icke avskrivna mätare, investeringar i debiteringssystem, m.m. Arbetsgruppen har också försökt att utifrån egna bedömningar uppskatta hur stora besparingarna kan vara. Följande poster har därvid kvantifierats: Kostnader för manuella avläsningar (årsavläsningar, flyttavläsningar, leverantörsbyten och mätarbyten). Kostnaderna för att upprätthålla kvaliteten i nuvarande mätarbestånd och att kvalitetssäkra mätvärdena (stickprovskontroll och byte av felande mätare). 4 5 kronor per faktura och ytterligare 8 faktureringstillfällen per år, 30 % av kunderna är större kunder. 5 Rörlig nätkostnad på 15 öre/kwh, 6 % ränta, 30 dagar, snittförbrukning på 10 000 kwh per år. 6 Se bilaga 1. 21
Mängden samtal till kundtjänst med hänsyn till att fakturorna blir begripligare och att mätsystemen gör att det går att ge korrekta besked. Andra administrativa fördelar såsom enklare fakturering, enklare eller helt avskaffad schablonavräkning, enklare hantering av flyttar och leverantörsbyten. Dessa direkta besparingar bedöms sammantaget uppgå till i genomsnitt ca 160-170 kronor per kund och år 7. Besparingen bedöms inte vara beroende av kundens storlek. Till detta kommer andra intäktsposter för nätföretaget som inte kvantifierats. Skälet till att dessa intäktsposter inte är kvantifierade är att de bedöms som ganska osäkra. Säkrare investeringsbeslut genom bättre kontroll av flödena i näten. Utjämnad belastning genom att effekttariffer eller taxekonstruktioner som innebär differentierade pris mellan hög och låglast införs. Korrekt avbrottsinformation som leder till snabbare avhjälpning av fel och enklare administration av avbrottsersättning. Möjlighet att samfinansiera investeringen genom att utnyttja insamlingssystemen för att mäta fjärrvärme, gas och vattenleveranser. Möjlighet att sälja nya tjänster, t.ex. larm. Flera nätföretag som arbetsgruppen varit i kontakt med under utredningen menar också att en investering i nya mätare automatiskt leder till minskade förluster. Det beror på att nya elektroniska mätare har större precision än de gamla mätarna. Med oförändrade tariffer betyder detta en extra intäkt på ca 25 kronor/kund och år. Detta är dock inte någon samhällsekonomisk intäkt eftersom motsvarande kostnad uppstår hos kunderna. 3.2 Kostnader och intäkter för elhandlare En av nätföretagets uppgifter enligt ellagen är att utföra mätning för annans räkning. En av dessa intressenter är elhandlarna. Elhandlarna betalar dock inte direkt för mätresultaten och har normalt inte heller någon avtalsrelation med nätföretaget. Att det finns flera intressenter till de mätresultat som nätföretagen tar fram är grunden till att frågan om mätning och rapportering av mätvärden är reglerad i lagstiftningen. Många elhandlare har i dag gemensam fakturering med det nätföretag man tidigare hörde ihop med. Merkostnaderna för ett nätföretag att även fakturera elhandelsföretagets kostnader eller vice versa, är marginella. För de kunder som fakturering sker gemensamt för, hanteras också normalt kundtjänsten gemensamt. Det finns också ett antal elhandelsföretag som agerar helt oberoende från nätföretag. Det största företaget här är Plusenergi med 400 000 kunder. Det finns också ca 500 000 kunder som har bytt leverantör och därför får separata el- och nätfakturor. I de fall fakturering sker gemensamt mellan nätföretag och elhandelsföretag innebär månadsavläsning och avskaffandet av preliminärdebiteringen lägre administrativa kostnader, men också ökade kreditkostnader. Elhandelsföretagets administrativa vinst uppskattas till ca 20 kronor per kund och år 8. Besparingen ligger i första hand i lägre kostnader för kundtjänst och enklare faktureringsrutiner. Elhandelsföretaget kan också se en fördel i att det kan erbjuda 7 Se bilaga 2. 8 Se bilaga 2. 22
kunderna andra kontraktslösningar. De ökade kreditkostnaderna för elhandelsföretaget om man inte förändrar debiteringsintervallen kan uppskattas till ca 25 kronor per kund och år 9. Detta är dock en motsvarande vinst för kunderna och därför inte en samhällsekonomisk kostnad. I de fall fakturering inte sker gemensamt är besparingspotentialen större. Det gäller särskilt för de kunder som har vunnits över från andra elleverantörer, dvs. kunder som ligger i ett nät där man själv inte är den dominerande leverantören. Det är inte lätt att bedöma exakt hur stor besparingen skulle bli för elhandelsföregen. De administrativa kostnaderna för de elhandelsföretag som är aktiva på elmarknaden är dock betydande. Flera elhandelsföretag har också dragit sig ur småkundsmarknaden, t.ex. Statoil och Fjordkraft. Ett motiv som har angetts är att de administrativa kostnaderna är orimligt höga. Uppgifter som framkommit i utredningsarbetet pekar på att det i dag kostar ett elhandelsföretag ca 300 kronor/kund och år att administrativt hantera en kund i ett nät där man inte är den dominerande leverantören. Motsvarande kostnad för att hantera en kund från ett nät där man tidigare hade leveransskyldighet bedöms vara ca 200 kronor/kund och år. Denna kostnad kan dessutom delas med nätföretaget. En stor del av denna merkostnad på ca 100 kronor kan hänföras till extra kostnader för att utreda problem i samband med leverantörsbyten, flyttar och (uteblivna) årsavläsningar. Det är inte troligt att alla sådana kostnader kommer att försvinna om nätföretagen inför fjärravläsningssystem, men det bör bli betydligt bättre. Till detta kommer besparingar i form av billigare kundtjänst. Sammantaget är Energimyndighetens bedömning att besparingspotentialen är i storleksordningen 70-100 kronor/kund och år för kunder som bytt elleverantör. Även om det i dagsläget inte är mer än ca 500 000 kunder som har bytt elleverantör är det viktigt att oberoende elhandlare ges rimliga förutsättningar att konkurrera med de elhandlare som av tradition har flertalet kunder i ett område. Risken är annars stor att kundernas förtroende för elmarknaden undergrävs. 3.3 Effekter för kunderna Energimyndighetens bedömning är att det kommer att uppstå ett antal för kunderna positiva effekter om nuvarande system med preliminärdebitering avskaffas. En sådan fördel är att räkningarna blir begripligare och att kunden direkt får betala för det man förbrukat och inget annat. En annan fördel är att kunden får bättre kunskap om sin elförbrukning och en direkt återkoppling om man förändrar sitt beteende eller på annat sätt försöker dra ner på förbrukningen. En tredje fördel är att kunder som har möjlighet att påverka sin elanvändning kan tjäna pengar på att deras förbrukning mäts på ett riktigare sätt. Exempelvis kan hushåll med kombisystem använda el på sommaren när priset är lågt och andra bränslen på vintern när elpriset är högt. En fjärde fördel för kunderna om nätföretagen investerar i fjärravläsningssystem är att elmarknaden sannolikt kommer att fungera bättre, t.ex. mindre problem i samband med leverantörsbyten. En nackdel för kunden kan vara att elkostnaden blir ojämn under året. Det gäller framförallt för elvärmekunder, vilket kan innebära högre kostnader på vintern och lägre under sommaren. 9 Rörlig pris inkl elskatt=50 öre/kwh, 6 % ränta, 30 dagar extra kredittid, snittförbrukning på 10 000 kwh per år. 23
3.3.1 Värdet av begripliga räkningar Det finns klara belägg för att kunder i allmänhet föredrar att bli debiterade i efterskott baserat på den verkliga förbrukningen i stället för som i dag baserat på en uppskattad förbrukning med årliga avstämningar 10. Räkningarna blir enklare att förstå och kunder slipper drabbas av att betala in för mycket eller upptäcka att man har en stor skuld till elföretagen. Det är emellertid svårt att värdera detta i pengar. Att direkt fråga kunderna hur man värderar att få fakturor baserade på verklig förbrukning är en typ av hypotetisk fråga som ger ett mycket osäkert resultat. Hur personer svarar på en sådan fråga beror bland annat på om man tror det man svarar påverkar räkningen i slutändan eller inte. Ett annat sätt att erhålla en indikation på värdet i samhällsekonomiska termer är den tid som kunderna i dag lägger ner på att ifrågasätta eller korrigera fakturorna. En grov bedömning är att nätföretagen och elhandelsföretagen sammantaget tar emot ca 6 miljoner samtal per år från sina abonnenter. Minst hälften av samtalen till kundtjänst gäller preliminärdebitering, dvs. minst 3 miljoner samtal per år. Om varje samtal tar kunden 15-20 minuter (inklusive förberedelsetid) och kundens tid värderas till 250 kr/timme 11 ger det ett belopp ca 50 kronor/abonnent. Detta torde vara ett lägsta belopp eftersom långt ifrån alla som är förbryllade över sin elräkning tar steget och ringer till elföretagen. 3.3.2 Effekter på energianvändningen Den senaste 10-årsperioden har det genomförts ett stort antal studier som har belyst effekten på elanvändningen av mer informativa och mer frekventa elräkningar som dessutom är baserade på verklig förbrukning. Resultatet av dessa undersökningar finns sammanfattat i artikeln Energieffektivisering genom information, utbildning och rådgivning 12. Slutsatsen i artikeln är att det är fullt möjligt att påverka energianvändningen genom information. Det handlar om att höja kunskapsnivån hos konsumenterna och genom ökade kunskaper motivera till effektivare användning av energi. Att fastställa vilka exakta faktorer det är som påverkar och höjer kunskapsnivån är svårare. Många olika verktyg är verksamma i processen exempelvis elräkning, elmätare, rabatter men även rent allmänna informationskampanjer har visat sig ge ett positivt resultat. Effektivisering genom investering leder till ett bestående resultat, medan effekterna av beteendeförändringar kan avta. Det har i Norden genomförts tre större undersökningar om energisparande till följd av nya debiteringsprinciper och ökad information. Undersökningarna genomfördes i Oslo och Helsingfors åren 1990-1993 samt i Helsingborg mellan oktober 1993 och oktober 1994. Resultatet från dessa undersökningar redovisas i bilaga 3. Man kan börja med att konstatera att det är förknippat med vissa svårigheter att genomföra denna typ av studier. Ett problem är att de ganska små förändringarna i energiförbrukningen 10 Svensk Energis Temo -undersökning, Helsingfors- och Osloundersökningen, samtal med branschföreträdare och kunder. 11 För att inte överskatta den samhällsekonomiska kostnaden har vi har här rä knat med ett lägre värde än de 350-500 kronor vi tidigare värderat en arbetstimme till. Många som ringer till elföretagen som privatpersoner gör det på arbetstid, vilket skulle tala för att räkna med en högre timkostnad. 12 Energieffektivisering genom information, utbildning och rådgivning, Jessica Henryson och Teresa Håkansson, Lunds Universitet. 24
det trots allt handlar om, är svåra att fastställa med statistisk signifikans. Ett annat problem är att materialet måste rensas från variationer som beror på förändringar i utomhustemperatur, vilket inte låter sig göras med exakthet. Ett tredje är att det kan finnas andra faktorer som påverkar resultatet än de man avser att studera, såsom förändringar i el och oljepriserna, hushållets sammansättning, m.m. Resultaten i den norska undersökningen pekar mot att besparingseffekten kan vara betydande. I detta fall skilde sig förutsättningarna jämfört med svenska förhållanden ganska kraftigt eftersom de norska kunderna i utgångsläget hade en rak preliminär debitering över året, medan man i Sverige i allmänhet tillämpar preliminär debitering efter temperaturkorrigerad profilkurva. Resultaten i Oslo är också motsägelsefulla eftersom besparingen sjönk om kunderna fick ytterligare information, vilket inte är rimligt och ger en indikation om graden av osäkerhet i undersökningen. I den finska undersökningen var förutsättningarna mer lika svenska förhållanden med en preliminär debitering efter profilkurva. Resultaten sammanfattas i nedanstående tabell: % besparing År 1 År 2 År 3 Kontrollgrupp 0 0 0 Experimentgrupp 1 1 1 1 Experimentgrupp 2 2 3 3 Experimentgrupp 3 3 5 5 Tabell 2. Resultat från Helsingforsstudien. Den enda förändringen för experimentgrupp 1 var att man fick debitering efter faktisk förbrukning. Experimentgrupp 2 fick dessutom kompletterande statistik i form av stapeldiagram. Experimentgrupp 3 fick jämfört med experimentgrupp 2 även konkreta råd hur elförbrukningen kan reduceras. Observera att besparingseffekten anges för varje år i relation till basårets förbrukning och inte till föregående års förbrukning. Helsingborgsundersökningen gick ut på att energiräkningen kompletterades med information om månadsförbrukningen aktuellt år jämfört med tidigare år samt uppgift om den genomsnittliga förbrukningen för ett likvärdigt hus. Helsingborgsundersökningen avsåg olika typer av energianvändare enligt tabellen nedan. Område/kategori Typ Antal i undersökningsgrupp Antal i jämförelsegrupp Rydebäck Elvärmevillor 107 24 Tågaborg Fjärrvärme, storförbrukare 178 146 Gustavslund Fjärrvärmevillor 104 31 Tågaborg Fjärrvärmevillor 89 22 Lussebäcken Hushållsel, lägenheter i flerbostadshus 102 24 Tabell 3. Energianvändare i Helsingborgsundersökningen. Värt att notera är att antalet deltagare i undersökningen är färre än i Helsingfors och Oslo, särskilt för jämförelsegrupperna. 25